Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
1
iV:o 31.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1874, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande be¬
stämmelser rörande dikning m. m.
_Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 83) har Herr C. A. Larsson föreslagit:
l:o) att Riksdagen ville, med upphäfvande af 6 kap. Byggninga-
balken och Kongl. kungörelsen den 28 December 1822, så vidt desamma
hafva afseende på utdikning af jord, antaga en lag om dikning, så
lydande:
§ I-
»
Dike, som hittills tjenat till afledning af vatten från annans mark,
skall fortfarande öppet hållas, så att samma mark kan afdikas till fyra
fots djup, och underhållet åligge den, som eger marken, der diket fram¬
går, så vida ej annan är dertill förpligtad eller af ålder hållit diket.
Till sådant dike må en hvar leda nya diken, der det utan skada
ske kan. Tarfvas omläggning, utvidgning eller fördjupning af diket,
gånge derom som i 4 § sägs.
§ 2.
Delegare i samfäld mark skola afloppsdike hålla, hvar efter thy,
som han del eger i den mark, för hvilken diket göres.
Bih. till Riksd. Prof. 7 Sami. 15 Häft.
1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
§ 3.
Der grannars åkrar eller odlingsbara egor intill hvarandra ligga
och diken dem emellan tarfvas, skall halfva diket af hvarderas jord
tagas och af hvardera hållas till den storlek som nödig är.
§ 4.
1. Nu vill man för jords odling eller förbättring dike göra: möter
annans jord; då må denne ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras
af utan dike och åsämjer dem ej; då skall diknings-skyldigheten för¬
delas efter thy en hvar af dikningen nytta hemtar. Har den, som
nedanföre är, af diket mindre gagn än mot kostnad och intrång svarar,
varde diknings-skyldigheten för honom i mån deraf jemkad eller er¬
sättning honom lenmad af den eller dem, som i dikningen deltaga, allt
efter hvad skäligt pröfvas. Har han ej särdeles nytta af diket, när det
anlägges, men finnes sedan, genom förändradt bruk af jorden, deraf mera
gagn vinna, varde då diknings-skyldigheten för framtiden i samma mån
jemkad.
2. Afdikning af kärr eller mosse eller annan vattendränkt mark må
ej så ske, att skada genom öfversvämning eller annorledes uppkommer.
•§5.
Vill man för jords afdikning begagna afloppsdike, som å annans
egor efter denna förordnings utfärdande upptaget är, eller utvidga eller
fördjupa sådant dike; gånge dermed som om anläggning af nytt dike
i 4 § sägs.
§ 6.
Diknings-skyldighet skall så bestämmas, att den mark, för hvilken
dikas skall, må kunna torrläggas till 4 fots djup, der det ske kan och
ej annorlunda äsämjes.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
3
§ 7.
Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den, genom hvars jord
det skall gå, tvist om dikets storlek eller hvar det läggas skall; varde
derom sa föroidnadt, att ändamalet af diket med minsta olägenhet för
den, genom hvars jord det går, vinnas må; dock vare ingen berättigad
att, utan egarens samtycke, anlägga dike genom annans tomt eller
trädgård.
§ 8-
m
Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas så, att den kan
skada dikets bestånd eller hindra vattnets afrinnande till diket.
A hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.
§ 9.
Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å annans egor göra;
då må den, som marken eger, dikningen sjelf besörja mot den ersätt¬
ning, _ som skälig pröfvas; vare dock, der' han den'rätt begagna vill,
skyldig att arbetet vid tillsägelse skyndsamt verkställa.
§ io.
Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan den ersättning, som
till följd af stadgandet i 4 § utgå bör, blifvit gulden.
§ 11.
Försummar den, som dertill skyldig är, att hålla dike i gildt stånd
och bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han derom till¬
sagd varder, ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas
annan.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
§ 12.
Behörig att syn hålla och, efter hvad nedan sägs, pröfva förekom¬
mande frågor om dikning, som angå flere jordegares rätt, vare landt¬
mätare ellar annan person som af Konungens Befallningshafvande blifvit
bemyndigad att sådana ärenden handlägga.
§ 13.
Vill någon, utan att sin talan genast till rätten instämma, hafva
fråga pröfvad, som angår dikning, hvaraf annans rätt är beroende,
eller tvinga annan att fullgöra honom åliggande dikning^- eller upp-
rensningsskyldighet, då må han hos synemän, som i 12 § omtalas, gorå
skriftlig anmälan derom och tillika uppgifva dem, som frågan kan angå.
Synemän utsätte då, i samråd med sökanden, tid för syn å stället, samt
teckne å den ingifna skriften besked derom med tillkännagifvande, att
densamma bör genom sökandens försorg minst 14 dagar före synen
bevisligen delgifvas dem, hvilkas rätt är af frågan beroende; dock må,
derest till följd af inträffad eller befarad skada större skyndsamhet är
af nöden, kortare kallelsetid kunna af synemännen bestämmas.
Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro antingen ledamöter
i egodelningsrätt, skiftesgodemän eller nämndemän; och eger synemän
att efter eget val gode männen tillkalla.
§ 14.
Uteblifver å den för synen utsatta dagen sökanden, vare frågan
förfallen och denne skyldig godtgöra så val syneförrättare som öfrige
inkallade personer deras resekostnader och tidspillan. Försummar annan
kallad sakegare att sig infinna, gånge förrättningen för sig utan
hinder deraf.
§ 15.
Om jäf emot synemän eller god man gälle hvad i 31 § af Kongl.
Skiftesstadgan den 9 November 1866 i tillämpliga delar stadgas.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
5
§ 16.
Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de omständigheter,
hvilka kunna på frågans afgörande inverka, samt söka emellan veder¬
börande rättsegare åstadkomma godvillig förening, som skall af dem
alla underskrifvas; men kan förening icke åstadkommas, böra förrätt¬
ningsmännen afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:
l:o) Dikets läge och storlek.
2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra inrättas.
3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller i motsatt
fall om godtgörelse till jordegare bör gifvas.
4:o) Hvilken nytta genom föreslaget eller verkstäldt diknings-
arbete tillskyndas den ene eller andrejordegaren, och huru
ifrågakommande kostnader med afseende derå böra beräk¬
nas, fördelas eller jemkas.
5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike
skall ske.
6:o) När dikningen må påbörjas och sednast skall vara full¬
bordad, samt
7:o) Huru synekostnaden, hvilken alltid bör af sökanden för¬
skjutas, skall emellan dem, som af dikningen hafva båtnad,
fördelas eller eljest utgöras, med mera sådant, som till full¬
ständig utredning hörer och till förebyggande af framtida
tvister lända kan.
§ 17.
Stanna synemän och gode männen uti stridiga meningar i de fall,
då beslut eller utlåtande af dem meddelas skall, gånge efter hvad de
fleste säga. Har hvar sin särskilda mening gälle synemannens; dock
skall hvarderas mening med skälen dertill korteligen i protokollet an¬
tecknas.
§ 18.
Finna förrättningsmännen att frågan rör annan än den, som blifvit
kallad eller vid förrättningen eljest är tillstädes, varde förrättningen,
6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
för nämnde sakegares inkallande, såsom i 13 § sägs, till annan dag
uppskjuten.
§ 19.
Synemän ålligger att, innan lian från förrättningsstället afreser, til¬
lhandahålla den, som sådant begär, afskrift af det i ärendet förda pro¬
tokoll jemte det af förrättningsmännen meddelade beslut.
§ 20.
Förrättningsmännens beslut går i verkställighet, så vida icke miss¬
nöjd part inom 30 dagar efter förrättningens afslutande stämmer sitt
klander till rätten in, dock ege rätten, utan hinder af sådan verkstäl¬
lighet, till pröfning upptaga den talan, som efter sagde tid kan varda
anhängiggjord rörande ändring af förrättningsmännens beslut i de er¬
sättningsfrågor, hvaröfver utlåtande meddelats.
Förening, som enligt § 16 blifvit träffad, må genast till verkstäl¬
lighet befordras.»
2:6) »att Kongl. förordningen den 30 November 1841 göres så full¬
ständig, att densamma från Kongl. förordningen den 20 Januari 1824
upptager alla de stadganden, som böra tillämpas i fråga om vattenled¬
ning, som pröfvas nödig för odling eller förbättring af jord, deri två
eller flere hafva del, och som ej kan hänföras till sådan dikning eller
rensning, hvarom näst föregående punkt handlar, på det sistnämnda
förordning måtte komma att uteslutande tillämpas på frågor rörande
ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada
jord eller förhindra dess odling.»
I afseende härå får Utskottet först och främst erinra, att Rikets
Ständer genom underdånig skrifvelse den 14 Mars 1863 anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag
till ny lag rörande vattenrätten; att, sedan dertill utsedde komiterade
afgifvit förslag, men Kongl. Maj:t funnit en omarbetning af detsamma i
vissa delar erforderlig, Kongl. Maj:t för detta ändamål den 29 Januari
1869 förordnat en särskild komité, öfver hvilkens sedermera afgifna
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31. 7
Sag,HOgSta Doriftoler; den 10 November 1871 sig yttrat; samt att
fragan för närvarande ar beroende på vidare åtgärd af Kongl. Makt.
"vad *}u angål.' motionärens i första punkten framställda förslag-
om antagande af ny lag rörande dikning, så har Utskottet funnit denna
för jordbruksnäringen vigtiga fråga påkalla en skyndsam lösning, obe-
roende af omformalda mera omfattande lagstiftningsarbete, som after
ordnandet af vattenrätten i dess helhet.
Nu gällande stadganden i ifrågavarande ämne innefattas uti 4 och
of ni ,TSSmnga'balken, af hvilka det förra handlar om utläggning
afmark till diken 0Ch det senare hufvudsakligen om deras uppgräfning
(skård?ke?h DetSf1 nad emellan afloppsdike och dike emedan åkrar
(skardike). Det forra skall laggas af oskift mark 4’/, alnar bredt, 2
1 Sfi fn V 1/2 aln pa botten, eller mera, allt som nödigt är och
lagenhet dertill finnes och den sin åker dervid får, njuter eu aln till
ien utom byamal. Tarfvas dike mellan grannars åkrar, gånge hälft dike
floddf fral 1 fn0™ fd^S^digheten stadgas: att aflopps- och
loddiken skola hallas af alla 1 by efter deras egor, d. v. s. andel i byn-
halfSf Mkf -Tf akrari g!ai Vld hvarandra’ 8ka11 hvardera underhålla
altva diket, att, 011a bys diken mota annan bys diken, hvar skall gräfva
upp oi sig genom sina egor; att, i fall dike, som blifvit anlagdt genom
garde eller ang meter annan bys äng, hjordavall eller annan byfmark,
den by ej eger hindra vattnets aflopp; samt att, derest vattnet ej karl
dåeffX d f 0C1 Parterne eJ åsämjas, hvilken dika skall, domaren
da eget lagga dem emellan, som nyttigt och nödigt pröfvas.
Utstnffverkställd granskning af motionärens förslag härutinnan har
Itskottet funnit detsamma 1 hufvudsakliga delar vara antagligt. För¬
slagets 1§ after egentligen att skydda redan förvärfvade rättigheter i
afseende a dikning och innebar 1 sjelfva verket endast ett förklarande
att rättsförhållande!!, hvilka före nya lagen tillkommit, lemnas orubbade’
atfd?t iX f l X ek-afVlk°-' förSJaget från filande lag i så måtto,
Xe t °X foreskrilver nagra vissa dimensioner, utan bestämmer en¬
dast, att dike bor sa mrattas, att den mark, för hvilken dikas skall må
kunnä torrlaggas till fyra fots djup. Detta sätt att ordna saken synes
ock vara det enda lampliga, då vattnets fullständiga afledande är7 be¬
roende ja vexlande forhållanden, hvilka ej kunna på förhand beräknas
1 gällande lag ar visserligen uppställd den grundsats, att, om nytt
* skvldiofT anf ans,Joch uttalet ej kan afföras utan dike, diknings-
skyldigheten der skall bestämmas efter den ömsesidiga nyttan- nfen
denna grundsats har e, 'blifvit #i lagen så fullständigt utvecklad smil be-
hofvet obestridligen fordrar. A ena sidan är den omliggande jord-
g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
egarens rätt i ifrågavarande hänseende beroende af den honom tillhö¬
riga markens tillfälliga egenskap af åkergärde eller ang, hvilket ej an
vara riktigt, så vidt antagligt är, att dikning medför nytta äfven under
andra förhållanden i afseende på jordkulturen A andra sidan åter har
den nedanliggande jordegaren, när dike möter dike, ovilkorlig dikmngs
skyldighet, utan afseende å större eller mindre nytta af dikningen, och
detta är stridande lika mycket emot billigheten som emot berörda grun -
sats, hvilken deremot genom bestämmelserna i forslagets 4 § blitvit
konseqvent^gen^ou^förd-^^a ^ att m en förbätt-
råd lagstiftning i förevarande ämne oundgängligen kol er, att nya tore
skrifter meddelas om proceduren vid afgörandet åt tvistefrågor ^ngaen e
dikningsrätt och deraf härflytande skyldigheter. Enligt 6 Kap. å J
Byggnmga-balken skola sådana frågor i första hand upptagas och pro
vas af vederbörande domstol. Häradsrätterna — sa yttrade sig den
äldre komité!! - kunde väl, såsom sammansätta af ett stort antai joid
brukare, antagas besitta den sakkännedom, som for ajldJl™alet. dr
des, moll erfarenheten hade visat, att de hvarken med tillbörlig skynd¬
samhet eller utan stora kostnader för parterr kunde pa ett tillfreds
ställande sätt verkställa denna pröfning, som. merendels toidrade be
sigtning på stället och en för sådana förrättningar tjenlig årstid. Enligt
denna komités förslag skulle dylika frågor i första hand upptagas och
afgöras af två synemän, utsedde for fyra ar i stad af stadslullmaktige
eller allmän rådstuga och på landet af kommunalstamma eller kom¬
munalfullmäktige. Den senare komitén deremot meddelade foi stolle
delen af de i dess förslag upptagna ämnen gemensamma processuela
bestämningar och föreskref, att dp så kallade vattenrätts måleri^ i forsta
hand skulfe upptagas till behandling af en utaf Kongl. Mai ds Befallnings
hafvande förordnad landtmätare eller annan efter särskilda författningar
dertill behörig tjensteman, som, biträdd af två gode man, borde utleda
förhållandena och meddela beslut i de frågor, hvarom tvist,
emot anmärktes inom Högsta Domstolen, att genom bifall g
i denna del skulle, jemte våra tre allmänna domstolar, inforas ännu en
herde, som i sin mån kunde och utan tvifvel ej sällan skulle bidrag.:
till långsamhet i rättskipningen samt derigenom gifva anledning till
ökade klagomål deröfver; att, om ock de sakkunnige mannen icke blefve
domare, en ovilkorlig föreskrift om föregående undersökning, innan
målen till handläggning vid domstol förekomme, vore betänklig i de
händelser, dlpartSne like sjelf™ önskade sädan eller domstol kunde
finna densamma icke hafva vant nodig; samt att den föreslagna pioc
!>
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
duren, som skulle ega rum jemväl i de enklaste mål, t, ex. tvister om
nagra famnar dike, ej kunde antagas i dylika tvister behöflig, äfven om
dess ändamålsenlighet i ofngt icke skulle ifrågasättas.
Dessa anmärkningar träffa icke det af motionären framställda för¬
slag, enligt hvilket det skulle ankomma på vederbörande part att an¬
tingen sm talan genast till domstol instämma eller påkalla syneman-
nens och gode männens mellankomst. Såsom förslaget utvisar, skulle
deias förnämst uppgift blifva, att utreda de på frågans afgörande in¬
verkande omständigheter samt söka åstadkomma förening de tvistande
W tntin hikllllerä ™dfst många rättegångs förekommas.
Institutionen skulle dock, enligt Utskottets åsigt, i väsendtlig mån för-
ora sm vigt och betydelse, derest icke förrättningsmännens yttrande
och beslut kunde vinna laga kraft, såsom förslaget afser.
Pa giund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet vördsamt tillstyrka,
l;o) Riksdagen måtte för sin del besluta en
toriattnmg, så lydande:
„ Med ändring af Byggninga-balkens 4 Kap. 2 §,
sådan den lyder i Förordningen den 27 Februari 1858,
och 6 Kap. 2 § samt med upphäfvande af 6 Kap. 3
S samma balk, förordnas som följer:
§ 1.
o Dike, som hittills tjenat till afledning af vatten
Iran annans mark, skall fortfarande Öppet hållas, så
att samma mark kan afdikas till fyra fots djup; under¬
hållet.^ aligge den, som eger marken, der 'diket fram-
gar, sa vida ej annan är dertill förpligtad eller af ålder
hållit diket.
i ill sådant dike må en hvar leda nya diken, der
det utan skada ske kan. Tarfvas omläggning, utvidg¬
ning eller fördjupning af diket, gånge derom som i
4 § sags.
Delegare i s
hvar efter thy, sb_
hvilken diket göres.
Bih. till Ilikså. Prof. 1814. 7 Sami. 13 Höft.
§ 2.
|ld mark skola afloppsdike hålla,
an del eger i den mark, för
2
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
§ 3.
Der grannars åkrar eller odlingsbara egor intill
hvarandra ligga och diken dem emellan tarfvas, skall
halfva diket af hvarderas jord tagas och af hvardera
hållas till den storlek som nödig är.
§ 4.
Mom 1. Nu vill man för jords odling eller för¬
bättring dike göra: möter annans jord; då må denne
ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras af utan
dike och åsämjer dem ej; då skall dikningsskyldig-
heten fördelas efter thy en hvar af dikningen nytta
hemtar. Har den, som nedanföre är, af diket mindre
gagn än mot kostnad och intrång svarar, varde dik-
nings-skyldigheten för honom i mån deraf jemkad
eller ersättning honom lemnad af den eller dem, som
i dikningen deltaga, allt efter hvad skäligt pröfvas.
Har han ej särdeles nytta af diket, när det anlägges,
men finnes det sedan, att han deraf, genom förändradt
bruk af jorden, mera gagn vinna kan, varde då dik-
nings-skyldigheten för framtiden i samma mån jemkad.
Mom. 2. Afdikning af kärr eller mosse eller an¬
nan vattendränkt mark må ej så ske, att skada genom
öfversvämning eller annorledes uppkommer.
§ 5.
Vill man för jords afdikning begagna aflopps¬
dike, som å annans egor efter denna förordnings ut¬
färdande upptaget är, eller utvidga eller fördjupa så¬
dant dike; gånge dermed som om anläggning af nytt
dike i 4 § sägs.
' %r §
Diknings-skyldighet skall så bestämmas, att den
Lay-Utslcottets Utlåtande N:o 31.
11
mark, för hvilken dikas skall, må kunna torrläggas
till 4 fots djup, der det ske kan och ej annorlunda
åsämjes.
§ 7.
Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den,
genom hvars jord det skall gå, tvist om dikets stor¬
lek eller hvar det läggas skall; varde derom så för-
ordnadt, att ändamålet af diket med minsta olägenhet
för den, genom hvars jord det går, vinnas må.
§ 8.
Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läg¬
gas så, att den kan skada dikets bestånd eller hindra
vattnets afrinnande till diket.
Å hvar sida om öppet dike räknas ren till högst
två fots bredd.
§ 9.
Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å
annans egor göra; då må den, som marken eger, dik¬
tningen sjelf besörja mot den ersättning, som skälig
pröfvas; vare dock, der han den rätt begagna vill,
skyldig att arbetet vid tillsägelse skyndsamt verk¬
ställa.
.§ io.
Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan
den ersättning, som till följd af stadgandet i 4 § utgå
bör, blindt gulden.
§ 11-
Försummar flen, som dertill skyldig är, att hålla
dike i gildt stånd och bättrar han ej skyndsamt derå
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
förefunnen brist, då han derom tillsagd varder, er¬
sätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas
annan.
§ 12.
Vill någon, utan att sin talan genast till Rätten
instämma, hafva fråga pröfvad, som angår dikning,
hvaraf annans rätt är beroende, söke hos Konungens
Befallningshafvande förordnande för landtmätare eller
annan lämplig person att vid syn på stället ärendet
handlägga och bifoge uppgift å dem, hvilka ega i sa¬
ken del. Har sökanden någon till synemän föreslagit
och finnes ej förslaget godkändt af öfrige sakegarne,
förelägge Konungens Befallningshafvande genom kun¬
görelse, som uppläses från predikstolen i den eller de
socknar, hvarinom den ifrågavarande marken är belä¬
gen, att inom viss köld tid vid talans förlust inkomma
med yttrande, huruvida de hafva något att erinra mot
förslaget. Yppas ej stridighet derom, varde den före-
slagne, der han ej finnes olämplig eller annat laga
hinder ej möter, förordnad; i motsatt fall, äfvensom
när ej någon blifvit till synemän föreslagen, förordne
Konungens Befallningshafvande så som skäligt pröfvas.
Den sålunda utsedde synemannen bestämme i sam¬
råd med sökanden tid för synen och utfärde till den¬
samma skriftlig kallelse, hvilken skall genom sökan¬
dens försorg minst 14 dagar före synen öfrige sak-
egare delgifvas.
Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro
antingen ledamöter i egodelningsrätt, eller skiftesgode-
män; och eger synemän att efter eget val gode män¬
nen tillkalla.
§ 13.
Uteblifver å den för synen utsatta dagen sökan¬
den, vare frågan förfallen och denne skyldig godt¬
göra så väl förrättningsmän som öfrige inkallade per¬
soner deras resekostnad och tidspillan. Försummar
Laij-Utskottets Utlutande N:o 31.
13
annan kallad sakegare att sig infinna, gånge förrätt¬
ningen för sig utan hinder deraf.
§ 14.
Om jäf emot synemän eller god man galle hvad
i 31 § af Stadgar om skiftesverket i riket den 9 No¬
vember 1866 i tillämpliga delar stadgas.
§ 15.
Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de
omständigheter, hvilka kunna på frågans afgörande
inverka, samt söka mellan sakegarne åstadkomma
förening, som skall af dem alla underskrifvas. Kan
förening icke åstadkommas, böra förrättningsmännen
afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:
l:o) Dikets läge och storlek.
2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra in¬
rättas.
3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller
i motsatt fall om godtgörelse till jordegare bör
gifvas.
4:o) Huru, med afseende å nyttan af dikningsföretaget,
kostnaden derför bör beräknas, fördelas eller
* jemkas.
5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning
af dike skall ske.
6:o) När dikningen må påbörjas och senast skall vara
fullbordad, samt
7:o) Huru synekostnaden, hvilken alltid bör af sökan¬
den förskjutas, skall emellan dem, som af dik¬
ningen hafva båtnad, fördelas eller eljest utgöras,
med mera sådant, som till fullständig utredning
hörer och till förebyggande af framtida tvister
lända kan.
14
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
§ 16.
Stanna synemän och gode männen uti stridiga
meningar i de fall, då beslut eller utlåtande af dem
meddelas skall, gånge efter livad de fleste säga. Har
hvar sin särskilda mening, gälle synemannens; dock
skall hvarderas mening med skälen dertill korteligen
i protokollet antecknas.
§ 17-
Finna förrättningsmännen, att frågan rör annan
än den, som blifvit kallad eller vid förrättningen eljest
är tillstädes, varde förrättningen, för nämnde sak-
egares inkallande, såsom i 12 § sägs, till annan dag
uppskjuten.
§ 18.
Synemän åligger att, innan han efter förrättnin¬
gens afsilande från stället afreser, tillhandahålla sak-
egarne afskrift af det i ärendet förda protokoll jemte
förrättningsmännens beslut.
§ 19.
År sakegare missnöjd med förrättningen, har han
att inom 30 dagar från dess afslutande till Rätten in¬
stämma sin talan, vid påföljd att beslutet eljest anses
hafva emot honom vunnit laga kraft, hvarom under¬
rättelse skall i protokollet meddelas.
Förening, som enligt § 15 blifvit träffad, må ge¬
nast till verkställighet befordras.»
Vidkommande åter motionens 2:dra punkt, som åsyftar förändrade
bestämmelser i fråga om verkställighet af vattenafledning, som pröfvas
nödig för odling eller förbättring af jord, deri två eller flere hafva del,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
15
och som ej kan hänföras till sådan dikning eller rensning, som i 6
Kap. Byggninga-balken och Kongl. kungörelsen den 28 December 1822
afses, så och då denna fråga ej lärer vara af den trängande beskaffen¬
het, att den lämpligen kan från vattenrättsfrågan i dess helhet utbrytas,
för att göras till föremål för en särskild lagstiftningsåtgärd, finner Ut¬
skottet sig föranlåtet hemställa,
2:o) att motionärens förslag i denna del ej måtte
till någon vidare åtgärd å Riksdagens sida föranleda.
Stockholm den 7 Maj 1874. *
På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, som ansett § 19 af den föreslagna författ¬
ningen hafva bort erhålla följande lydelse:
»§ 19. Åtnöjes sökanden och öfrige sakegare medo synemannens
och gode männens utlåtande, kommer dervid att bero. Åsämjas de ej,
har sökanden att saken till domstol instämma inom tretio dagar efter
förrättningens afslutande, vid påföljd att den då väckta fråga eljest
anses förfallen.»
af Herr Grefve Mörner: »Enligt hvad kändt är lärer en lag om
vattenrätten snart blifva Riksdagen förelagd, och vid sådant förhållande
anser jag en partiel lag om dikningsskyldighet ingalunda böra på för-
16
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.
hand antagas, enär derigenom förvecklingar kunna uppkomma och nå¬
got trängande behof af denna separata lagstiftning så mycket mindre
förefinnes, som Byggninga-balken redan innehåller temligen nöjaktiga
stadganden i fråga om dikning.))
af Herr Friherre Wrede, som instämt med Grefve Mörner.
Herr von Sydow har begärt få antecknadt, att han i ärendets be¬
handling inom Utskottet icke deltagit.