Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
7
N:o 21.
Ank. till Eiksd. Kansli den 1 April 1874, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition med förslag
till förordning angående de vilkor, hvarunder utländing må
förvärfva eganderätt till fastighet i Sverige.
Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottet remitterat omförmälda nådiga
proposition, som är af denna lydelse:
Sedan uti särskilda inom Riksdagens båda Kamrar väckta motioner upp¬
märksamheten fästats å de vådor, som, efter motionärernes förmenande, kunde för¬
anledas deraf, att utländingar, utan att i riket sig bosätta och blifva svenska med¬
borgare, finge med Kongl. Maj:ts tillåtelse förvärfva och besitta fast egendom, har
Riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 Maj 1873 funnit sig föranlåten att, med
uttalande af de betänkligheter, som hos Riksdagen uppstått i fråga om lämplig¬
heten af obegränsadt medgifvande för utländingar, och särskilt hvad anginge tillå¬
telse för utländska bolag, handelsfirmor eller föreningar af dylika, att här i riket
förvärfva fast egendom, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under
öfvervägande, om och i hvad mån ytterligare bestämmelser, till inskränkning i så
beskaffade medgifvanden eller eljest angående vilkoren derför, utöfver hvad genom
Kongl. Kungörelsen den 8 Oktober 1829 i detta afseende redan vore stadgadt,
kunde vara behöfliga och böra meddelas, samt derom till Riksdagen göra den fram¬
ställning, hvartill Kongl. Maj:t funne omständigheterna föranleda.
Med anledning häraf har Kongl. Maj:t från dess samtlige Befallningshafvande
infordrat upplysning om de fastigheter å landet, hvilka tillhöra utländske män, äfvensom
uppgifter så väl å fastigheternas taxeringsvärde samt huruvida egarne äro i riket
boende eller ej, som ock angående deras sätt att sköta fastigheterna och särskild!
hushållningen med skogarne äfvensom förhållandet till underhafvande jemte hvad
mera, som kunde på bedömandet af fördelarne eller olägenheterna af svensk
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
jords upplåtelse åt utländsk man hafva inflytande. De upplysningar, som sålunda
erhållits, har Kongl. Maj:t funnit vara af beskaffenhet, att Kongl. Maj:t ej vill
föreslå lagstiftningens mellankomst, i ändamål att åstadkomma inskränkning i med-
gifvanden för utländingar att bär förvärfva fastighet eller att uppställa skärpta
vilkor för sådana medgifvanden. Deremot anser Kongl. Maj:t hinder icke möta att
låta den i grundlagen stadgade ordning för stiftande af civillag tillämpas äfven å
bestämmelserna i förevarande ämne. I sådant afseende har ett författningsförslag
blifvit utarbetadt; och vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af de i Högsta Dom¬
stolen och Stats-Rådet angående denna fråga hållna protokoll, jemlikt § 87 Re¬
geringsformen, föreslå Riksdagen att antaga följande
“Förordning angående de vilkor, hvarunder utländing må förvärfva eg ande¬
rätt till fastighet i Sverige.
Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 3 Oktober 1829 angående vil-
koren, hvarunder utländske män kunna förvärfva och besitta fast egendom i riket
äfvensom af nådiga Förordningen den 4 Juni 1868 om utsträckt frihet för Kongl.
Maj:ts norske undersåter att här i riket drifva näring m. m., i hvad densamma
angår norsk mans eller norsk qvinnas rätt att i Sverige besitta fast egendom, för¬
ordnas som följer:
1 §•
Vill utländing här i riket förvärfva eganderätt till annan fastighet, än som
honom i arf tillfaller, begäre Konungens samtycke dertill. Innan detta erhållits,
må ej utländingen på grund af sitt fång såsom egare till fastigheten anses eller
ansökan om lagfart derå af domstol upptagas.
Om utländings arfsrätt till fast egendom inom riket galle hvad allmänna
lagen derom innehåller.
2 §•
Utländing vare i afseende å förvaltning af fastighet, som han i riket eger,
underkastad svensk lag samt sålunda äfven den inskränkning i nyttjanderätt till
skog, som nu är eller framdeles kan genom allmän författning för hela landet eller
viss del deraf varda stadgad.
3 §.
För hvarje egendom, som utländing här i riket eger, skall han alltid hafva
ett i orten bosatt ombud, som är svensk undersåte och vid de tillfällen, då ega-
ren icke veterligen i riket sig uppehåller, skall ega att i angelägenheter, som röra
fastigheten,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21. 9
fastigheten, ej mindre å egarens vägnar emottaga stämningar, kallelser och andra
delgifvanden, än äfven vid domstolar och hos andra embetsmyndigheter svara för
egaren; i hvilket afseende den utländske egaren åligger att hos vederbörande dom¬
stol, icke allenast då lagfart sökes, uppgifva ombudets namn och vistelseort, utan
ock sedermera anmäla inträffande ombyten af sådant ombud, vid äfventyr att, i
h ändelse föreskriften derom skulle finnas icke vara iakttagen, domaren å landet eller
domstol i stad må, uppå anmälan, i förekommande fall så beskaffadt ombud å
egarens vägnar med laga verkan utse.
4 §•
Der, genom redan afslutad öfverenskommelse med främmande makt, dess
undersåter är tillförsäkrad viss förmån i afseende å förvärfvande och besittning åt
fastighet i riket, vare den, utan hinder af hvad ofvan sägs, fortfarande gällande.
5 §•
Norsk undersåte vare berättigad att utan särskild tillåtelse förvärfva fastighet
i Sverige. Om sådan egare galle hvad i 2 § samt, der han ej är här i riket bo¬
satt, hvad i 3 § af denna Förordning angående utländing finnes stadgadt".
Vid verkställd granskning af detta nådiga förslag har Utskottet ej funnit
anledning att deremot framställa någon anmärkning, och får Utskottet alltså vörd¬
samt hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 1 April 1874.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Bih. till Riksd. Prot. 1874. 7 Samt. 9 Häft.
2
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
Reservation:
af Herrar Grefve Sparre och Philipsson: “Då vi anse 2 § i den föreslagna
Förordningen, angående de vilkor, hvarunder utländing må förvärfva eganderätt till
fastighet här i landet, icke innehålla annat, än uttalande af en uti den internatio-
nela rätten allmänt erkänd grundsats, samt vi finna förslaget i öfrigt icke inne¬
fatta andra stadganden, än sådana, som af Kongl. Maj:t hittills meddelats vid be¬
viljande af tillstånd för utländske män att besitta fastighet i riket, hafva vi så
mycket mindre funnit oss böra tillstyrka Riksdagen att antaga Kongl. Maj:ts nu
ifrågavarande nådiga Proposition, som vi anse det vara önskvärdt, att Kongl. Maj:t
i administrativ lagstiftningsväg pröfvar behofvet af de ytterligare bestämmelser i hit¬
hörande hänseenden, som af omständigheterna tid efter annan kunna påkallas. “
Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt, att han vid ärendets hand¬
läggning inom Utskottet icke närvarit.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1871.