14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
IXio 54.
Upplåst och godkånd hoe Första Kammaren den 11 Maj 1874.
— — — — Andra Kammaren — 11 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i gällande stadgan-
den angående mannens målsmansrätt öfver hustrun.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22).
S. A. K.
Hos Riksdagen hafva framställningar blifvit gjorda, åsyftande att be¬
reda den gitta qvinnan en mera betryggad ställning i eg endom srättsligt af¬
seende.
Enligt hvad erfarenheten bekräftat, inträffar ej sällan, att mannen, ge¬
nom missbruk af den honom i lagen tillerkända, snart sagd! oinskränkta rätt
att råda öfver boet, förskingrar dess tillgångar och tillintetgör frukterna af
hustruns sträf vanden för familjens bästa; och sådant missbruk kan icke ens
i afseende på den egendom, hustrun i boet infört, förekommas genom äkten¬
skapsförord enligt nu gällande lag. Enär nemligen genom en sådan hand¬
ling endast kan bestämmas om giftorätten, men icke om förvaltningen, med¬
för åtgärden föga gagn. Det måste dessutom anses obilligt och mången gång
för hustrun förödmjukande, att hon, då hon i boet infört egendom och möjli¬
gen såsom myndig före äktenskapet fått råda deröfver, genom äktenskapet går
förlustig donna rättighet och kommer att i fråga äfven om den minsta utgift
bero af mannens godtfinnande. '
För afhjelpande, åtminstone i någon mån, af ifrågavarande missförhål¬
lande, har Riksdagen genom underdånig skrifvelse den 17 Maj 1871 anhållit,
Riksdagens underd. Skrifvelse, AT:o 54. 15
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och i nådig Proposition till Riks¬
dagen framlägga förslag till sådan ändring af 8 kap. 1 § Giftermålsbalken,
att genom äktenskapsförord må kunna betingas rättighet för hustru att råda
öfver sin enskilda egendom, äfvensom till de förändrade bestämmelser i öfrig!,
som deraf borde blifva en följd. Riksdagen, som vidhåller de i berörda skrif¬
velse uttalade åsigter, har emellertid funnit, att den sålunda föreslagna lag-
förändringen, afsedd egentligen för de mera bemedlade klasserna, vore föga
egnad att afhjelpa det ifrågavarande missförhållandet bland de mindre be¬
medlade, der de bestå äktenskap stiftas utan annat grundkapital än makarnes
arbetskraft. Här blefve donna förändring utan betydelse, och någon annan
utväg bör derföre sökas, hvarigenom den medellösa gifta qvinnan må skyddas
emot mannens maktmissbruk i afseende på sådan inkomst, som hon genom
eget arbete kan bereda sig. Erfarenheten, särdeles från de större städerna,
har alltför ofta visat, hurusom mannen kan, på grund af sin målsmansrätt, till¬
egna sig och förstöra hustruns arbetsförtjenst, som eljest kunnat användas till
familjens bästa. Till förekommande af sådant missbruk anser Riksdagen, att
rättighet bör lemnas hustrun att sjelf råda öfver hvad hon med eget arbete
kan förvärfva.
Visserligen innebär ett dylikt stadgande en afvikelse från den grund¬
sats, som tillerkänner mannen rättighet att förvalta makarnes gemensamma
egendom. Men ser man saken från den praktiska sidan, och fager man hän¬
syn till förhållandena sådana de i verkligheten förete sig, torde det icke kun¬
na bestridas, att principens genomförande i all dess stränghet leder till skad¬
liga följder, och att ett undantag från regeln således är af behofvet påkalladt.
Enligt gällande boskilnadslag skall den egendom, som hustru berätti¬
gas undanskifta eller som, efter det boskilnaden söktes, tillfallit hustrun, för¬
valtas af god man, som Rätten förordnar. Om nu lagens stadgande om äk¬
tenskapsförord ändras derhän, att det medgifves hustru att utan biträde af
god man råda öfver egendom, hvari mannen ej har giftorätt, torde det jem¬
väl höra lemnas hustrun Öppet att utan dylikt biträde förvalta sådan egen¬
dom, som genom boskilnad undandragits mannens förvaltning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen för sin del
besluta
dels att 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 § och 11 kap. 6 § Gif¬
termålsbalken skola erhålla följande förändrade lydelse:
8 Kap.
1 §. Vilja man eller qvinna, der hon ej under giftoman står, eller
giftoman å mös vägnar, gorå förord sig emellan före äktenskapet; då skola de
det skriftligen och med tvänne vittnen upprätta, innan vigsel sker. Ej må
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
förord göras om annat än makarnas giftorätt eller förvaltningen eif hustruns
enskilda egendom.. Förord må ej heller göras till förfång för dem, som bättre rätt
till någ onder as egendom a den tid hafva. Äktenskapsförord skall öppet in-
gifvas till Rätten i den ort, der ma kamé hafva sitt bo och hemvist, eller sätta
sig neder att bo, i staden inom åttonde dagen och på länder å nästa ting se¬
dan vigsel skett, och läte Rätten det i protokollet införas. År vigsel å annan
ort förrättad, och kan förty den lagföljd ej ske, som nu förskrifven är, då skall
förord inom sagda tid hos Rätten i vigningsorten företes, och värde det, då
matrame till boningsorten kommit, sist inom en månad i stad, och å landet
vid det ting, Rom näst efter tre månader infaller, till rätter domstol ingifvet,
med bevis af Rätten i vigningsorten, att det der företedt varit. År ej med
förord sa förfaret, som nu snedt är; vare det kraftlöst. Hvar som begär, ege
att hos Rätten undfå del af äktenskapsförord.
9 Kap.
1 §• Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte
mal smäll, och eger söka och svara för henne, utom hvad angår egendom, som
<ir från■ hans förvaltning undantagen: hustrun följe ock mannens stånd och
vilkor.
. n genom äktenskapsförord stadgadt, att hustrun tillhörig egendom skall
från mannens förvaltning undantagas, eller är sådant stadgande meädeladt an¬
gående egendom, som genom gåfva eller testamente till hustrun gifven är med
vilkot att den henne en skridt tillhöra, skalf da ege hustrun öfver den egendom
och af hornsten deraf råda., der eg annorledes biff vit om förvaltningen föreslå if-
et. Kan hustrun genom feget arbete något förvärfva, deröfver må hon
ock råda.
11 Kap.
^ ^ §• Ål ma hustrun afyttra fast gods eller sälja något af lösören i
boet, der hon ej eger den egendom sjelf förvalta, eller det sker med mannens
samtycke och fullmakt; eller af de lösören, som till salu lemnade äro; eller att
mannen ar afvita, eller frånvarande, eller förlöper hustrun. Sitter hon då
med barnen hemma, och tarfvar föda för sig och dem, eller är hon barnlös, och
kan sig ej annorledes föda; eller tränger annan nöd: då må hon till nödtorft
sälja; dock med nästa fanders råd och bifall, om det är fast gods, som säl-
jes. Sker det annorledes; hafre mannen våld det köp, som med hustrun
gjordt ar, att rygga och återkalla, som i Handels-balken sägs:
dels ock att 4 och 6 §§ i Kong!, förordningen om boskil¬
nad och und,enskiftande af egendom i makars bo den 18
September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:
17
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 55.
4 §. Då boskilnad sökt är, förordna Rätten, der hustrun det begär,
god man att henne biträda.
6 §. Den egendom, som man eller hustru undanskaffa vill, värde un¬
der särskild vård satt, till dess öfver ansökningen dömdt blifvit; ege dock sö¬
kanden lyfta eller tillträda egendomen, der för densamma ställes borgen, som
af Rätten godkännes. Då boskilnad af hustru sökt är, värde den egendom, som
hon lyfta eller tillträda får, ställd under förvaltning af henne eller hennes
gode man, der sådan blifvit förordnad. Är sådan egendom för gäld inteck¬
nad eller pantsatt; utgöra ej boskilnadsandsökningen hinder för egendomens ut¬
mätning eller försäljning: ege dock sökanden rätt att öfverskott af köpeskillin¬
gen emot borgen lyfta.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 Maj 1874.
IV: o 55.
Upplåst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1874.
— — — —■ Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majits
nådiga proposition, angående upplåtelse till Nyköpings stad
af åtskilliga delar utaf Nyköpings gamla slotts område.
(Stats-Utskottets Utlåtande N;o 36.)
8. A. K.
Uti en den 30 sistlidna Januari till Riksdagen aflåten nådig proposi¬
tion har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, det Riksdagen måtte för sin del med-
Bih. till Riksd. Prat. 1874. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10 Höft. 3