240
Den 8 Maj
Fredagen den 8 Maj 1874.
Kammaren sammanträdde kl. '/2 3 e. m.
Justerades protokollet för den 27 sistlidne April.
Herr Statsrådet Wennerberg: Sedan jag under gårdagens lopp
fått emottaga en skriftlig uppfattning af det yttrande, som Herr Grefve
Hamilton för ett par dagar sedan kär fällde, med anledning af ett
mitt anförande i Andra Kammaren rörande ett’ anslag till Vitterhets-
historie- och antiqvitets-akademien, så anhåller jag nu vördsamt att
få afgifva svar på detta yttrande.
Herr Grefven framhåller till eu början hvad som för honom ut¬
gjort anledningen dertill, att han vid nämnda tillfälle begärt ordet.
och nämner, att ^detta varit ett anförande af mig vid frågans behand¬
ling i Andra Kammaren, uti hvilket jag sagt, att jag begärt ordet,
icke så mycket på grund af hvad som förefallit under diskussionen
inom Andra Kammaren som icke fastmer på grund deraf, att det blif¬
va mig berättadt, att i Första Kammaren yttrats, “att Kongl. Maj:t
antingen icke pröfvat denna sak eller ock pröfvat den med mindre
omsorgsfullhet.“ Herr Grefven visar i det följande, att så icke varit
förhållandet, att_ inom denna Kammare intet sådant af honom eller
någon annan blifvit yttradt, och säger bland annat: “för att ådaga¬
lägga att jag icke fällt ett sådant yttrande, kan jag åberopa mitt
anförande, sådant det blifvit af stenograferna uppfattadt.“ Vidare
yttrar Herr Grefven, att han endast begärt en upplysning af Stats¬
utskottets ledamöter, huru de kunnat känna, att saken blifvit inför
Kongl. Maj:t föredragen, och “att detta naturligtvis vore något helt
annat, än att säga, att en föredragning icke egt rum". Ytterligare
säger Herr Grefven, att han till och med “gått så långt, att han be¬
gått ett misstag för att bevisa att föredragningen verkligen skett,"
och slutligen, att, på grund af hvad han sålunda anfört, hela den
misstanke, som möjligen hos mig uppstått, befunnes vara “alldeles
ogrundad.“
Det hade för mig varit en synnerlig tillfredsställelse, om jag vid
detta tillfälle kunnat få erkänna, att min misstanke varit alldeles
ogrundad
Den 8 Maj.
241
ogrundad. Oaktadt, som hvar och en vet, det just icke är med en
angenäm känsla, som man erkänner ett misstag, i synnerhet om det
är offentligen begånget, så hade det dock icke för mig varit till den
grad motbjudande, att jag icke i detta fall gerna skulle gjort det;
men — jag kan det verkligen icke.
Jag har här den ärade talarens första yttrande, som är af honom
justeradt; och uti detta heter det—beträffande Utskottets hemställan
om afslag å motionen på den grund, att frågan allaredan varit af
Kongl. Magt pröfvad och der icke vunnit önskadt afseende, — “Jag
får med afseende derpå uppmana Utskottets ledamöter att ur Kongl.
Maj:ts proposition eller det statsråds-protokoll, som är densamma bi¬
fogad, framlägga något bevis derpå, att saken varit inför Kong!. Maj:t
föredragen; än mindre tror jag, att man der skall kunna uppleta de
skäl, som hos Kongl. Maj it gjort sig gällande för afslag å Akade¬
miens framställning.“ Vidare säges i samma anförande: “Det enda
som kan gifva anledning att förmoda, det Akademiens skrifvelse kom¬
mit chefen för Ecklesiastik-departementet tillhanda, är att han till¬
styrkt Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen den i Akademiens skrifvelse
jemväl ifrågasatta förhöjning i lönen för dess vaktmästare." Hvad
nu detta sista beträffar, så har Herr (Trefven i sitt senare anförande
redan sjelf förklarat detsamma vara ett misstag. Hvad åter det förra
angår, att ingenting skulle för Utskottet hafva varit kändt, hvaraf
detsamma kunnat veta, att saken varit föredragen, så får jag påminna
derom, att bland de handlingar, som åtföljt Kongl. Maj:ts proposition
till Utskottet, fanns äfven den, som rörde Vitterhets-, historie- och
antiq vitets-akademiens begäran, samt att på densamma står den å
föredragna mål vanliga anteckningen af protokollsekreteraren: “1874
den 9 Jan. anm. inför Kongl. Maj:t.“ Stats-Utskottet var således
icke ovetande om, att hela detta ärende blifvit inför Kongl. Maj:t
föredraget, och hade alltså, såsom jag sedermera skall anhålla att
närmare få utveckla, fullgiltiga skäl att icke lemna sitt tillstyrkande
till den af motionären gjorda begäran.
Men, kan man ju säga — såsom ock Herr Grofven uti sitt senare
yttrande gjort — det har icke blifvit sagdt, att ärendet icke blifvit
föredraget; det har blott påståtts, att uti Kongl. Maj:ts proposition
eller i statsråds-protokoilet synes icke något, som gifver anledning att
förmoda, att denna Akademiens begäran ens varit för Ecklesiastik¬
departementets chef känd. Detta påstående förvånar mig dock mycket,
ty uti 55:te punkten af Kongl. Maj:ts nådiga, proposition angående
åttonde kufvudtiteln heter det rörande de begärda extra anslagen
till Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien: “så får jag, med
anledning af Akademiens i ämnet gjorda framställning, tillstyrka" m. m.
de särskilda anslag, som derefter följa. Ej heller torde det vara för
de flesta af denna Kammares ledamöter obekant, att den Kongl. pro¬
positionen rörande statsfegleringen icke upptager andra ärenden än
dem, som vunnit Kongl. Majds bifall, samt att således de öfriga, som
dock samma dag föredragits, icke belasta det protokoll, som meddelas
Riksdagen. Jag vågar icke yttra mig om, huru länge denna sed varit
bruklig, men jag skulle tro, att den varit det långt före min tid så¬
som departementschef.
Hiksd. Frat. 1874. 1 Afl. 3 Band.
16
242
Den 8 Maj.
När man säger så: jag har icke betvifla!;, att ärendet blifvit inför
Kongl. Maj:t föredraget, jag har icke heller ifrågasatt giltigheten af
de skäl, som för ett afslag från Kong], Maj:ts sida möjligen hafva
förekommit, utan jag har blott frågat Stats-Utskottet, huru det kunde
känna allt detta, så torde hvar och en inse, att frågan visserligen är
ställd till en annan än departementschefen, men att svaret dock for¬
dras af honom och icke af Stats-Utskottets ledamöter. Det var icke
Stats-Utskottets ledamöter, som sväfvade i ovisshet, huruvida ärendet
varit föredraget eller ej, det var icke den ärade motionären, hvilken
i sin motion anför, att saken icke vunnit Kongl. Maj:ts bifall, det var
icke heller interpellanten, ty han säger sig hafva full visshet om, att
föredragningen verkligen egt rum, utan det var möjligtvis en större
eller mindre del af denna Kammares ledamöter. Var det nu majori¬
teten, som på grund af sjelfva ifrågasättandet trodde, att ärendet icke
blifvit föredraget, och som måhända äfven fick anledning att betvifla
giltigheten af det afstyrkande, som från departementschefen utgått,
så undrar jag icke på, att det af motionären begärda anslaget här
blef utan vidare pröfning bifallet.
Herr Grefve Hamilton säger, att departementschefen sökt ådaga¬
lägga den noggrannhet, hvarmed ärendet blifvit af honom pröfvadt,
och förmäler sig vilja visa, att han dock pröfvat saken med eu ännu
större noggrannhet. Dervid anför Herr Grefven till en början unge¬
fär detsamma, som jag yttrat uti Andra Kammaren angående tryck-
ningskassans ställning från år 1869; men derpå går Herr Grefven ett
år längre fram och säger, att, hvad beträffar uppgiften för 1873, så
är det visserligen riktigt, att behållningen till detta år utgjorde 399
R:dr, “men att en behållning för detta år uppstod eller kunde uppstå,
är så mycket mindre riktigt, som genom en af Akademiens sekreterare
underskrifven och sedermera tryckt handling ådagalägges, att vid 1873
års slut förefans en brist af icke mindre än 2,001 R:dr 87 öre, i stället
för den behållning, som af Herr Departementschefen förespeglats."
Mitt påstående skulle alltså vara “så mycket mindre riktigt", som
genom en några månader efter föredragningen utdelad skrift ådaga¬
lägges, att vid 1873 års slut förefanns ett minus, hvarom de officiel a
handlingarne från Akademien icke hafva det ringaste att förmäla, och
hvarpå det alltså för mig varit alldeles omöjligt att vända Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet! Denna senare sä kallade handling, hvars
riktighet jag icke betvifla^. men som i alla fall tager sig något be¬
synnerlig ut, vinner icke i klarhet genom hvad som vidare yttras:
“Akademien kunde tillåta detta att ske, emedan man var förvissad
om att kunna betäcka bristen, dels med innevarande års anslag och
dels med hvad som kunde inflyta genom försäljning af de tryckta
skrifterna." Om man härom varit viss, så hade man väl också bort
låta denna visshet blifva känd för den, som hade att inför Kongl.
Maj:t föredraga Akademiens angelägenheter. I Akademiens skrifvelse
står dock endast uti allmännare ordalag omtaladt behofvet af ökade
anslag; och om den icke officiela uppgiften, hvilken, som jag hört
sägas, lärer blifvit tryckt utdelad i Kamrarne, har jag mig ingenting
käft bekant, och har icke heller blifvit satt i tillfälle att hafva det.
Jag betviflar också, att Akademien kände det deri omförmälda för¬
243
Den 8 Maj.
hållandet vid den tid, då hon ingick till Kongl. Maj:t med sin skrif-
velse, ty jag är fullt öfvertygad om, att Akademien i sådant fall an¬
mält detsamma.
“Det vigtigaste“, säger Herr (trefven, “i Herr Statsrådets yttran¬
de, och som för Akademien måste vara angelägnast att det något be¬
lyses, är den uppgift, som blifvit lemnad, och som utan tvifvel både
kunde och borde verka ganska kraftigt på Andra Kammarens me¬
ning, då Herr Statsrådet yttrade, att vid granskningen af Akademiens
räkenskaper har det emellertid befunnits att af det ifrågavarande an¬
slaget uppgifter blifvit bestridda, Indika såsom t. ex. arvoden åt för¬
fattare af originalafhandlingar och för ett och annat ändamål, jag
lemnar derhän, huruvida de rätteligen af samma anslag hade bort
bekostas11. Hvad beträffar det, som här står om “ett och annat ända¬
mål11, sa är det väl klart för hvar och en, som verkligen vill hafva
en mening i uttrycket, att här fattas ett ord, nemligen ordet dylikt,
ty att en utgift skall utgå för “ett och annat ändamål11 är i sig sjelf
gifvet. Här borde således hafva stått “arvoden åt författare af
originalafhandlingar och för ett och annat dylikt ändamål11.
Angående dessa författar ar vo den åter, anser Herr trefven det
vara alltför strängt af departementschefen att fordra, att icke tryck¬
ningskostnaderna skulle till sådana utgifter få användas. Om man
emellertid tänker närmare på saken, så kan val detta icke anses vara
så särdeles strängt. Få nemligen anslagen användas till annat ända¬
mål, än det, hvartill de äro gifna, så blir det mycket svårt att be¬
stämma den gräns, hvarest detta friare begagnande skall upphöra.
Då nu, såsom under de sistlidna två åren, omkring 500 Bedröfligen
utdelats i författararvoden, d. v. s. ungefär halfva tryckningsanslaget
för detta ändamål årligen medtagits, så torde det vara temligen tyd¬
ligt, att om man har rättighet att dela ut hälften af anslaget till ött
ändamål, hvarför det icke är gifvet, så finnes intet hinder för, att en
annan gång utdela två tredjedelar och ännu en annan gång måhända
hela. anslagsbeloppet, hvarigenom således tryckningskostnaderna på-
tagligen skola blifva tillräckliga. Jag måste således hålla på den åsig-
ten, att. tryckningsanslaget, såsom äfven lärer vara fallet i Vetenskaps¬
akademien, icke må användas till författarhonorarier.
Herr (Trefven yttrar i sammanhang med försäkringen om den
noggrannhet, som han anser sig hafva begagnat vid granskningen af
detta ärende, slutligen följande ord: “och jag döljer icke män öfver¬
tygelse att, ifall Herr Statsrådet för Kongl. Maj:t framställt de fakta,
hvarom jag nu ber att få lemna upplysning., så hade utslaget förmod¬
ligen blifvit ett annat11. De fäkta, om Indika bär talas, äro de jag
nu i korthet berört, och som Kammaren åt Herr Grefvens anförande
känner. Dessa nu anförda ord äro onekligen stränga, och jag tror,
att den. lindrigaste tolkning, som åt dem kan gifva?, är, att saken
icke blifvit. af vederbörande departementschef så behandlad, som
önskligt varit. Jag ber, med anledning häraf att få hänvisa till den
handling, på hvilken hela ärendet ytterst beror, nemligen Vitterhets-,
historie- och antiqvitets-akademiens under den 15 November 1873 till
Kongl. Maj:t inlemnande begäran om ordinarie och extra anslag till
Akademien för år 1875. Beträffande det nu mycket omtalade anslaget
till tryckningskostnader samt ett i nära sammanhang dermed stående
anslag till planscher, om kvilket jag äfven anhåller att få nämna nå¬
got, ehuru det egentligen här icke är i fråga, så säger Akademien,
sedan den omnämnt, huru anslaget synes blifva allt mer och mer
otillräckligt, och talat om behofvet af detsammas ökande, följande
ord: “Akademien tillåter sig derföre underdånigst föreslå, att det in¬
besparade tjenstemansarvodets hela belopp, 1,000 R:dr, måtte anvisas
till förstärkande af trvckningsanslaget, och detta sålunda för året
upptagas till 2,000 R:dr“, och angående anslaget till planschverk:
“Akademien hemställer underdånigst, att extra anslaget till plansch¬
verk måtte bibehållas till det nuvarande beloppet 2,000 R:dr. Skulle
åter någon höjning af tryckningsanslaget icke beviljas, nödgas Aka¬
demien anhålla, att extra anslaget till planschverk måtte höjas till
3,000 R:dr“. I detta anslag begäres således icke någon tillökning, i
annat fall än att Kongl. Maj:t icke medgifver någon förhöjning uti
tryckningsanslaget; och angående detta sätter Akademien icke ens i
fråga, att Kongl. Maj:t skall ingå till Riksdagen med någon begäran,
emedan till Kongl. Maj:ts disposition står ett belopp af 1,000 R:dr,
som under år 1875 kan begagnas för ändamålet, och hvilken summa
Akademien anser derför tillräcklig. Denna besparing af 1,000 R:dr,
som uppkommit genom indragning af en amanuensbefattning, har re¬
dan under detta är af Kongl. Maj:t till en del disponerats för Aka¬
demiens tryckningsomkostnader. Hvad skäl hade val nu Kongl. Maj:t
att hos Riksdagen begära 1,000 R:drs förhöjning uti ett anslag, som
Kongl. Maj:t kunde med under händer varande disponibla medel upp¬
bringa till samma belopp, som ansågs behöiligt?
Jag tror, att om Herr Grefven, som med större noggrannhet än
departementschefen anser sig hafva granskat handlingarne rörande
denna fråga, för Kammaren upplyst om detta förhållande, Kammarens
beslut icke skulle hafva afvikit från det, hvartill Stats-Utskottet
kommit.
Grefve Hamilton, Henning: Det svar, Herr Chefen för Ec-
klesiastik-departementet afgifvit på min under ett föregående plenum
gjorda framställning, föranleder mig naturligtvis att yttra, huruvida
jag verkligen finner, att mina anmärkningar blifvit vederlagda eller
icke. Hvad först angår tolkningen af mina här yttrade ord, ställda
till Stats-Utskottet, så anser jag för min del ingen annan än jag sjelf
vara berättigad att gifva denna tolkning, så snart den fullt öfver-
ensstämmer med ordalagen. Jag ställde min fråga till Stats-Utskottet,
och hade dess ledamöter verkligen kunnat besvara densamma, så vet
jag intet skäl, hvarföre ej ett sådant svar blifvit lemnadt, hvarigenom
frågan inom Kammaren varit klar. Hade jag åter velat påstå, att
saken icke blifvit inför Kongl. Maj:t föredragen, skulle jag för ett
sådant påstående haft bevis, och jag hade då ingalunda tvekat att
helt oförbehållsamt uttala min mening. Kammarens ledamöter torde
från föregående tillfällen känna, att jag i sådant fall icke döljer hvad
jag tänker. Beträffande den andra frågan, eller huruvida författar-
arvodena skulle, kunna inräknas nti tryckningsanslaget, och huruvida
således Herr Statsrådets mening i det fallet, sådan den uttrycktes i
Den 8 Maj.
245
Andra Kammaren, är riktig, ber jag att få uppisa, att de medel,
som influtit genom försäljning af Akademiens tryckta skrifter under
loppet af de senare åren, öfverskridit de belopp, hvarmed arvoden
blifvit utdelade åt amanuenserna. Under sådana omständigheter kan
man väl icke betvifla, att Akademien varit fullt berättigad att af
tryckningskostnadsanslaget, förökadt med hvad som influtit för de
tryckta skrifterna, godtgöra dem, som författat dessa skrifter. De
ifrågavarande beloppen ställa sig så, att åren 1867 till 1873, under
hvilken tid Akademiens tidskrift och månadsblad varit utgifna, har
försäljningssumman för skrifterna uppgått till 3,215 R:dr 1 öre, hvar¬
af författare- och korrekturläsararvoden blifvit bestridda med ett be¬
lopp af 2,383 R:dr 49 öre, hvadan således verkligen en summa af
1,031 Rall' 52 öre åtgått till egentliga tryckningskostnader utöfver
statsanslaget. Jag tror alltså icke, att det varit ett skäl till afslag
å Akademiens framställning, att den användt någon del af de för de
tryckta skrifterna influtna medel äfven till författararvoden åt per¬
soner, hvilkas löner icke tillåta dem att arbeta utan någon särskild
inkomst, och hvilka dessutom för sitt författareskap i Akademien hafva
en så obetydlig ersättning, som 22 Emir för tryckt ark och 8 R:dr
för korrekturläsning, under det man annars lätt förtjenar 50 R:dr
per ark. Den anmärkning, som blifvit gjord mot författararvodenas
betalning af tryckningsanslaget, tror jag således för min del icke vara
befogad, äfven för den händelse Akademien icke hade rättighet att
medlen för ändamålet, disponera. Om Herr Statsrådets yttrande blif¬
vit i någon mån af protokollisten oriktigt uppfattadt, och ett ord deri¬
genom blifvit uteglömdt, så är det icke mitt fel, och lag har ej kun¬
nat derefter döma.
Innan sjelfva saken framställdes inför Kongl. Maj:t, är det ganska
naturligt, att Herr Departementschefen icke kunde veta, huru 1873
års räkenskaper skulle slå sig ut, och deröfver har jag icke klagat,
men jag har anmärkt, att då Herr Departementschefen särskild! be¬
tonat, att anslaget äfven för 1873 borde vara tillräckligt, så hade
denna förmodan icke visat sig riktig, liksom jag icke heller kunnat ut¬
finna anledningen, hvarpå den blifvit grundad. Herr Statsrådet bar
egentligen motiverat sitt yttrande med anslagets tillräcklighet under
några föregående år, men att, äfven om anslaget icke under flera före¬
gående år varit tillräckligt, utslaget förmodligen blifvit detsamma,
har jag någon anledning att tro; jag tvekar icke att uttala den, och
gör det så mycket hellre, som Herr Statsrådet är här närvarande.
Akademien begärde nemligen tillökning äfven uti ett annat anslag,
nemligen det till bokinköp. Detta utgör 750 R:dr, hvilket belopp,
enligt Akademiens framställning, borde ökas till 1,200 R/.dr. Detta
anslag har under loppet af flera år lemnat en allt större brist, hvil¬
ken år 1867 utgjorde 1,030 R:dr, år 1868 något minskades, men seder¬
mera så stigit, att den nu utgör öfver 2,000 R:dr. Om den omstän¬
digheten, att ett anslag visat sig otillräckligt, hade varit nog för
departementschefen att föreslå en förhöjning deruti, skulle naturligt¬
vis Akademiens begäran i detta hänseende blifvit af departements¬
chefen tillstyrkt. Sjelfva det motiv, på hvilket departementschefen
240 Den S Maj.
stödjer sig, synes mig således åtminstone icke vara af honom konse¬
qvent tillämpadt.
Hvad sättet för protokollsföringen vidkommer, kan Kammaren
naturligtvis icke hafva någon anledning att diskutera den frågan, ty
huru protokollet föres inför Kongl. Maj:t är Konungens och Stats¬
rådets ensak. Jag yttrade emellertid i mitt förra anförande och kan
icke undgå att upprepa det, att ett sådant sätt att föra protokoll svår¬
ligen kan vara rätt upplysande för Riksdagen eller Konstitutions¬
utskottet. Förut brukade man, då uti ett protokoll förekommo frå¬
gor, med Indika Riksdagen icke hade något att göra. sätta ett tran-
sumtionstecken, som utmärkte att något der var uteslutet, men uti
de protokoll, som åtfölja Kongl. Maj:ts nådiga proposition om stats¬
verkets tillstånd och behof, finnas inga sådana transumtionstecken,
utan man ser allt i en fortlöpande föredragning, efter hvars slut
Kongl. Maj:t gifvit sitt bifall till Statsrådets tillstyrkan. Om nu
vissa ärenden icke ingå uti denna föredragning, så sker alltså en sär¬
skild föredragning för sådana mål, der departementschefen vill af¬
styrka Konungens bifall till en gjord framställning, och deraf fram¬
går ju, att departementschefen på förhand måste veta, hvilka ären¬
den, som skola vinna Kongl. Maj:ts bifall.
En sak, som jag förglömt, ber jag nu slutligen att få påpeka,
och det är Herr Departementschefens yttrande, att Kongl. Maj:t
hade till sin disposition de medel, som Akademien begärt till ökade
tryckningskostnader, uti den befintliga besparingen af 1,000 R:dr ge¬
nom _ indragningen af en amanuensbefattning, och att, då Akademien
åtnöjt sig med detta belopp, någon proposition till Riksdagen icke
varit behöflig. Jag ber med anledning deraf att få säga, att hvarken
jag, eller, såsom jag tror, Akademien i dess helhet uppfattat saken
så, att då ^en tjenst inom Akademien vore indragen, lönebeloppet skulle
vara till Kongl. Maj:ts disposition under ett kommande år såsom 1875.
Akademiens mening var blott att uttrycka, det anslaget till Akade¬
mien icke behöfde ökas utöfver hvad det förut varit, om nemligen
det belopp, som förut på Akademiens stat var uppfördt för eu tjenste¬
man, numera fick uppföras på tryckningsanslaget. Har jag och Aka¬
demien härutinnan misstagit oss, så erkänner jag, att vi begått ett
fel, men ännu kan jag ej föreställa mig såsom annat än riktigt att,
då en tjenst indrages, Akademiens anslag minskas med motsvarande
belopp, såvida icke ett annat behof föranleder ett annat användande,
hvarvid dock anslaget bör öfverföras till den titel, hvarunder det då
rätteligen hör. Jag tror alltså, att den förklaring Herr Departements¬
chefen uti detta hänseende afgifvit, icke varit bevisande, helst han
förmodligen icke skulle gjort sig mödan att öfvertyga Andra Kam¬
maren om anslagets obehöflighet, så vida det varit hans afsigt att
på en annan väg, än genom Riksdagens bifall till den väckta motio¬
nen, bereda Akademien den begärda tillökningen.
Herr Statsrådet Wennerberg: Hvad angår det lämpligaste
sättet att föra statsråds-protokoll, så vågar jag icke inlåta mig i nå¬
gon tvist derom. Jag tar för alldeles gifvet, att Herr Grefve Hamil-
ton i det fallet besitter insigter, som äro mina ofantligt öfverlägsna,
Dun 8 Maj.
247
och det gläder mig att med honom kunna öfverensstämma uti den
åsigten, att det der lilla transumtionstecknet, som numera icke be¬
gagnas, ej utan en viss befogenhet förr syntes i statsråds-protokollet.
Herr trefven påpekade, att Kongl. Maj:t skulle hafva afslagit
Akademiens begäran om 1,000 R:drs förhöjning uti tryckningskostnads-
anslaget. Kongl. Maj:t har så mycket mindre gjort detta, som saken
icke varit framställd under den form, att Kong!. Maj:t gerna kunnat
komma i tillfälle att gifva ett sådant afslag, enär Akademien sjelf
icke ifrågasatt annat, än att de medel, som förut utgingo till en extra
amanuens, och som äro disponibla för 1875, måtte för det ifrågava¬
rande ändamålet begagnas, hvithet af Akademiens nyss upplästa hem¬
ställan tydligen framgår. För att emellertid inse det rätta förhållan¬
det härvid, är det nödigt att hafva kännedom om Akademiens fram¬
ställning i dess helhet. Denna inskränkte sig icke till en obetydlig
begäran om tre små anslag, utan omfattade ett högst betydande för¬
slag, som åsyftade en ny såväl ordinarie som extra ordinarie stat
för Akademien. Den ordinarie staten, som nu uppgår till något öf¬
ver 16,000 R:dr, och den extra staten, som belöper sig till 11,000 Ii:dr,
skulle så förvandlas, att den förra uppginge till 25,000 R:dr och den se¬
nare till 7,500 R:dr. Det var dessutom icke fråga blott om anslag till
planschverk och tryckningskostnader, utan äfven om anslag till bibliotek,
inköp af fynd o. s. v., alltså ett ganska vidtomfattande förslag, hvilket
Kongl. Maj:t. i sammanhang med flera andra dylika, enligt nådiga be¬
slutet den 19 December 1873 ansåg, hvad beträffade aflöningen åt
embets- och tjenstemännen, böra undergå en en särskild pröfning, hvar¬
efter lämpligast skulle kunna bestämmas den ordinarie såväl som den
extraordinarie staten på en gång. Anslaget till de under den senare
upptagna och årligen vexlande behofven är naturligtvis beroende på
denna stats storlek; minskas densamma, så uppstår snart, såsom för
hvar och en bör vara tydligt, behof af tillökning. Dessa extra ut-
giftsbehof hafva emellertid icke blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade annor¬
lunda för Yitterhets-akademien, än för någon annan institution, och
hafva icke heller bort blifva det till följd af det beslut, som Kongl.
Maj:t under sistlidne December månad fattat.
Vid sådant förhållande, och då Akademien sjelf icke begärt något
annat, än att för det nu ifrågavarande ändamålet få Kongl. Maj:ts
tillstånd att begagna de 1,000 R:dr, som ännu för 1875 stå till Kongl.
Maj:ts disposition, så kan jag icke finna annat, än att hvad jag redan
yttrat, är för sakens rätta bedömande tillfyllestgörande.
Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse iST:o 42, angående ersättning för sådana af
Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag
ej blifvit beviljade.
248
Den 8 Maj.
Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag dels till
Riksdagens underdåniga skrifvelser:
N:o 48, angående val af Fullmäktige i Riksbanken;
N:o 49, angående val af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret;
dels ock till Riksdagens förordnanden:
N:o 50, för Fullmäktige i Riksbanken;
N:o 51, för suppleanter till Fullmäktige i Riksbanken;
N:o 52, för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret; samt
N:o 53, för suppleanter till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Stats-Utskottets den 7 dennes bordlagda utlåtanden:
N:o 20 b, angående åtskilliga till åttonde hufvudtiteln hänförliga
frågor; och
N:o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angå¬
ende statsbidrag för åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan
landskapet Dalsland och Smaalenenes amt i Norge.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Sam¬
mansatta Banko- och Lag-Utskottets den 7 dennes bordlagda utlå¬
tande N:o 1, i anledning af Herr A. Gfumaelii motion af ett tillägg
till lagen för Rikets Ständers bank, rörande bankens reservfond.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Lag-
Utskottets den 7 dennes bordlagda utlåtande N:o 30, i anledning af
ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om inskränkning
i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker;
än äfven enskilda motioner i ämnet.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna ut¬
låtanden, nemligen från:
Stats-Utskottet:
N:o 89, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
postverkets utgiftsstater för år 1875;
* Den 8 Maj.
249
N:o 90, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
telegrafverkets utgiftsstater för år 1875;
N:o 91, angående 1875 års lönestater för skogsstyrelsen oeii
skogsstaten;
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottet:
N:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
ändringar i lagstiftningen för enskilda sedelutgifvande banker samt
Herr A. O. Wallenbergs motion i samma ämne;
Särskilda Utskottet:
N:o 7, i anledning af återremiss af Utskottets utlåtande N:o 2,
angående förändrade straffbestämmelser i fråga om skogsåverkan;
Första Kammarens Tillfälliga Utskott:
N:o 9, angående ändring af 8 § i Kongl. Stadgan rörande afgångs-
examen vid rikets högre elementarläroverk.
Herr Grefven och Talmannen hemställde, att de i dag för första
gången bordlagda Utskotts utlåtanden måtte uppföras främst bland
målen på föredragningslistan för nästa sammanträde samt de ären¬
den, som denna dag för andra gången bordlagts, sättas sist å samma
lista; hvilket bifölls.
Kammaren åtskildes kl. 14 e. m.
In fidem
O. Brakel.