Tisdagen den 24 Mars 1874.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades fyra protokollsutdrag för den 23 ock protokollet för
den 14 dennes.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Kon-
stitutions-Utskottets den 23 dennes bordlagda utlåtande N:o 6, i an¬
ledning af Friherre von Schulzenheims motion om ändring af 6 §
Regeringsformen.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Lag-
Utskottets den 23 dennes bordlagda utlåtande N:o 17, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition om antagande af en författning an¬
gående förändrade bestämmelser i afseende å behandlingen och full¬
följden af vissa mål.
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets den 23 dennes bordlagda
utlåtanden:
N:o 18, i anledning af väckt motion om ändring i gällande stadga
angående folkundervisningen i riket; och*
N:o 19, i anledning af väckt motion, åsyftande rättighet för för-
samlingame att använda kyrkomedel äfven till byggande af skol¬
lokaler.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskot-
tets den 19 och 23 dennes bordlagda utlåtande n:o 18, angående reg¬
leringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel.
i
Den 24 Mars, f, ro.
l:sta och 2:dra punkterna.
Biföllos.
3:dje punkten.
Mom. a.
Herr Statsrådet Bergström: Såsom bekant är, utgå lönerna
till expeditionschefen, expeditions-sekreterarne, protokolls-sekreterarne
och registratorn i de särskilda stats-departementen för närvarande
med lika belopp för alla departementen. Då i Regeringen fråga
förekom om en reorganisation af Kongl. Maj ds kansli, så var
det, såsom synes af det statsråds-protokoll, som handlar om detta
ämne, hufvudsakligen en reorganisation af Civil-, Finans-, Eckle¬
siastik- och Landtförsvars-departementen, som var ifrågasatt och till
en del äfven af Justitie-departementet. Utrikes-departementet var
redan organiseradt på, byråer, men just för att bevara den grund¬
sats, som hittills varit tillämpad, nemligen enahanda löner för ena¬
handa tjänster, begärde regeringen löneförhöjning äfven för tjenste-
männen i Utrikes-departementet. Regeringen erkänner med tack¬
samhet, att denna Kammare biföll regeringens förslag i fråga om
Justitie-departementets tjensteman; och hade icke sedermera ett annat
beslut af Riksdagen kommit emellan angående Utrikes-departementets
tjensteman, så hade det varit skäl att låta bero vid Riksdagens be¬
slut i fråga om Justitie-departementets samt Landt- och Sjöförsvars¬
departementens tjensteman. Men jag får erinra, att Stats-Utskottet
i sitt betänkande rörande utgifterna under riksstatens tredje hufvud-
titel hemställt, att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t före¬
slagit, utan att Stats-Utskottet anfört några skäl, hvarför Utskottet
tillstyrkt bifall till Kongl, Maj:ts proposition i den del, som angår
lönerna för departementets tjensteman. Denna Stats-Utskottets hem¬
ställan bifölls af Riksdagen, och vid sådant förhållande är redan den
grundsats, som hittills varit tillämpad, bruten, och olika lönebelopp
tilldelade tjensteman af samma grad. Jag skulle derför, då jag anser,
att Civil-departementets tjensteman äro förtjenta af lika stora löner,
som Utrikes-departementets, gerna se, att denna Kammare ville be¬
vilja de af Kongl. Maj:t begärda lönebelopp. Jag ifrågasätter härvid
dock icke, att dessa lönebelopp skulle uppföras på ordinarie stat,
ity att en likhet bör i detta afseende råda mellan denna hufvud-
titel och de öfriga, men jag skulle önska, att de af Kongl. Maj:t
föreslagna löner måtte beviljas att utgå under år 1875. Jag skulle
således gerna se att ett sådant beslut fattades af denna Kammare,
att anslaget till Civil-departementets expedition, måtte för tillämpning
under år 1875 af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstat, höjas
till 71,300 kronor eller med 25,100 kronor, att på extra stat uppföras.
Herr Statsrådet "Wfcrn: Jag tillåter mig att såsom ledamot af
Kammaren framställa det yrkande, att anslaget till Civil-departemen¬
tets expedition måtte, för tillämpning under år 1875 af den utaf Kongl.
Den 2i Mars, f. m.
5
Haj:t föreslagna aflöningsstat, höjas till 71,30(30 kronor eller med
25,100 kronor, att på extra stat uppföras.
Grefve af Ugglas: Då jag, lika med Stats-Utskottets öfriga
ledamöter af denna Kammare, godkänt det förslag, som Stats-TJtskot-
tet här framställt, ber jag att få angifva skälen dertill. Det undgick
icke Stats-Utskottets ledamöter, att, särskildt hvad Civil-departementet
beträffar, betydligt mera arbete måste drabba en del af dess tjenste¬
man än hvad fallet är vid Justitie-departementet, en sak som äfven
under diskussionen i denna Kammare angående andra kufvudtiteln
af åtskilliga ledamöter, som bestredo förhöjningen vid nämnda huf-
vudtitel, särskildt betonades. Likaså litet undföll det Stats-Utskottets
uppmärksamhet, att en skilnad förefinnes emellan det sätt, hvarpå
andra och tredje hufvudtitlarna blifvit behandlade, enär vid andra
hufvudtiteln skett en nedsättning i det af Kong!. Maj:t äskade an¬
slag, väl icke af denna Kammare, men af Riksdagen i sin helhet, under
det att, på Stats-Utskottets förslag, Utrikes-departementet erhållit
hvad Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel begärt. Men då detta
oaktadt Stats-Utskottets ledamöter af Första Kammaren ansågo, att
de borde böja sig under det Riksdagens beslut, som vid ordnandet
af aflöningarne inom Justitie-departementet, angifvit den regel, som
Riksdagen visat sig vilja följa i afseende å de öfriga departementens
kanslier, så fästade Utskottet synnerligen sin uppmärksamhet vid att,
hvad Utrikes-departementet beträffar, detsamma i allmänhet genom
sin särskilda ställning blifvit behandlad! efter olika grunder än an¬
dra departement, och att således hvad som skett i fråga om Utrikes¬
departementet icke ovilkorligen behöfde tillämpas såsom ledning vid
behandlingen af de öfriga departementen. Med fullt erkännande af
det större arbete, som i Civil-departementet förefinnes, kunde vi icke
finna det vara riktigt eller lämpligt, att Riksdagen skulle, med sär¬
skild hänsyn till den skilnad i arbete, som man kan antaga ega rum
emellan Justitie-departementet å ena sidan och Civil-departementet
samt Finans- och Ecklesiastik-departementen å den andra, göra någon
skilnad på lönerna i nämnda departement; och Stats-Utskottets leda¬
möter af Första Kammaren ansågo sig, under beklagande att det vo¬
tum, som afgifvits af Riksdagen i motsats till Första Kammarens
förut fattade beslut, icke hafva något annat att gorå, än att låta
samma regel, som för Justitie-statsdepartementet blifvit ^bestämd,
gälla äfven för de andra. För min del anhåller jag, att Kammaren
ville godkänna hvad Utskottet här föreslagit, så att icke derå kast¬
ningar i afseende på de regler, som vid bestämmandet aftjenstemän-
nens lönevilkor blifvit antagna, måtte göra sig gällande.
Grefve Beck-Friis: Jag får för min del vördsamt anhålla, att
Kammaren behagade bifalla hvad Stats-Utskottet här föreslagit, så
mycket hellre som Denne gånger förut, nemligen vid andra, fjerde
och femte hufvudtitlarne, Riksdagen godkänt de stater för Kongl.
Maj:ts kansli, hvilka, i fullkomlig öfverensstämmelse med. den nu
framlagda, blifvit af Stats-Utskottet föreslagna. Jag tror icke, att
konseqvensen måste fordra, att man ställer denna hufvudtitel i likhet
6
Den 24 Mars, f. in.
med den tredje, tv den sistnämnda har så många olikheter med den
förevarande och de öfriga hufvudtitlarne, att en särskild behandling
af densamma torde vara berättigad, och då vi redan hafva tre de¬
partement ordnade på det sätt. som nu är föreslaget i afseende på
Civil-departementet, får jag för min del hemställa om bifall till Ut¬
skottets förslag.
Herr von Kock: När fråga var om regleringen af staten för
Justitie-departementets expedition, var jag bland dem, som yrkade
att Kong], Majts förslag skulle bifallas, hvilket äfven hlef denna
Kammares beslut. Vid behandligen af tredje hufvudtiteln förenade
jag mig om regleringen af Utrikes-departementets expedition med
Grefve af Ugglas uti det af honom framställda erkände, hvilket
blef af Kammaren bifallet. Orsaken hvarför jag vid'fjerde och femte
hufvudtitelns behandling icke framställde något yrkande i detta af¬
seende var den, att jag icke kunde antaga annat än att vederbörande
departements-chefer funno sig nöjda med den föreslagna nedsättnin-
gen. då de ej uppträdde deremot. Men att denna omständighet skulle
utgöra ett bestämmande skäl för eu liknande nedsättning i det af
Kongl. Makt äskade belopp för de öfriga departementens expeditio-
ner kan jag för min del icke inse. isynnerhet då det, särdeles hvad
Civil-departementet beträffar, fyrfaldiga gånga]’ biif vit af Konung och
och Riksdag erkändt, att detsamma är öfverhopadt åt göromål.
Härvid är äfven att märka, att för* närvarande ligger på vårt bord
ett betänkande, som uttalar detsamma och föreslår inrättandet af ett
nytt stats-departement för att befria i synnerhet detta departement
Irån ökade göromål. Vi hafva några gånger böjt oss för de genom
gemensamma^ voteringarna åstadkomna besluten, men jag har icke
funnit att så _ skett på andra sidan, utan der har man vidhållit sin
åsigt. Så se vi i afseende på dyrtidstilläggets bestämmande, snart sagdt,
otaliga reservationer af Ändra Kammarens ledamöter, i den de! af
frågan samme Kammare tappade i den gemensamma voteringen. Huf-
vudsaken är emellertid, efter mitt förmenande, att embetsmännen
blnva i förhållande till sitt arbete väl aflönade. och i detta afseende
särdeles upplysande är chefens för Civil-departementet här i Kam¬
maren för någon tid sedan gjorda förklaring, att han nödsakats att
ga omkring likasom med en Diogenes-lykta för att få en expeditions-
chef, som han slutligen fann i en aflägsen landsort. På grund af
hvad Civil-ministern här anfört, yrkar jag bifall till den af chefen
tör i mans-departementet gjorda hemställan.
Grefve af Ugglas: I anledning al den siste talarens anförande
ber jag -att få yttra några ord. Han ansåg, att Kammaren borde
handla i konseqvens med de beslut. Kammaren fattat vid andra och
tredje hufvudtitlarne, och han förklarade, att denna Kammare icke
hade skäl att böja sig under JUktdauen* beslut, då Andra Kammaren
icke gjorde detta. Jag hemställer till honom sjelf och till Eder.
min® Herrar, om hos Eder icke varit en klandrande känsla deröfver
att Medkammaren handlat på sådant sätt, och finnes en sådan känsla
hos Eder, så hemställer jag om man bör påyrka, att denna Kammare.
Den 24 Mars. f. m.
7
inom hvilken mera kontinuitet borde finnas, skall göra sig skyldig
till ett dylikt handlingssätt,
Grefve Lagerberg: Jag är icke det allra ringaste öfvertygad
af de skäl grefve af Ugglas framburit till stöd för sin åsigt, att Stats¬
utskottets betänkande bör bifallas. För min del anser jag, att det
är med deri af honom omordade kontinuiteten fullt öfverensstämmande,
att Kammaren, med vidhållande, af de åsigter, som funno ett uttryck i
Kammarens beslut angående tredje hufvudtiteln, bifaller det af Herr
Wsern framställda förslag, på grand af de skäl, som af Herr btats-
rådet Hergström närmare utvecklats. Om man erkänner såsom en
grundsats, att arbetet skall motsvaras af lönen, så synes det mig, att
man väl, utan att kasta någon skugga på Utrikes-departementet, kan
påstå att arbetet inom Civil-departementet är större an eller åtmin¬
stone’ lika stort med arbetet inom Utrikes-departementet. Om nu
Kammaren bifaller Stats-Utskottets förslag, skulle Kammaren göra sig
skyldig till att bevilja de tjensteman, som bevisligen är o nedtyngde
af arbete, mindre löneförmåner än som redan är beviljadt för Utrikes¬
departementets tjensteman, och till denna orättvisa hoppas jag För¬
sta Kammaren ej gör sig skyldig.
Jag yrkar derför bifall till Herr Wterns förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Stats-Utskottets förevarande hemställan och dels af Herr Wm-n
bifall till densamma med följande förändrade lydelse: “'att.anslaget
till Civil-departementets expedition måtte, för tillämpning under år
1875 af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstat. höjas till 71,300
kronor eller med 25,100 kronor, att på extra stat uppföras.“
Härefter framställde Herr Grofven och Talmannen först propo¬
sition på bifall till det förevarande momentet, hvarvid svarades många
ja och nej i blandning, samt sedermera proposition på momentets an¬
tagande med den af Herr Wsern föreslagna förändrade lydelse, då
svaren likaledes utföllo med många såväl ja som nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
“Den som bifaller Stats-Utskottets hemställan i moment a af
3:dje punkten i utlåtandet N:o IS. rösta?
J a:
Den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner
lydelse:
“att ans
K ej. bifall es samma hemställan med följande förändrade
laget till Civil-departementets expedition måtte, för tillftmp-
8
Den 24 Mars, f. m.
ning under år 1875 af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstat,
höjas till 71,300 kronor eller med 25,100 kronor, att på extra stat
uppföras.“
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—42.
Nej—54.
Mom. b.
Bifölls.
4:de punkten.
Bifölls.
5:te punkten.
Mom. a.
Herr Statsrådet Bergström: Hvad Stats-Utskottet i den nu
föredragna punkten, momentet a. föreslagit innefattar två skilda fram¬
ställningar. Genom den första af dessa, om hvilken jag nu till eu
början anhåller att få säga några ord, hemställer Utskottet: “att Riks¬
dagen^ måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
taga frågan om Kommers-kollegii indragning eller förändrade organisa¬
tion under förnyad ompröfning och till nästa .Riksdag framlägga de
förslag i ämnet, hvartill omständigheterna föranleda". Mot Utskot¬
tets hemställan i denna del vill jag icke göra någon insaga, ehuru
deremot åtskilligt kunde vara att säga, utan vill endast dervid yttra,
att, till. följd af Friherre von Schulzenheims motion om ändring i 6
ii Regeringsformen och Konstitutions-Utskottets deröfver afgifna ut¬
låtande, en utsigt synes öppnas till frågans ändamålsenliga lösning,
genom möjligheten att få inrättadt ett särskildt departement för jord¬
bruk och kommunikationer eller näringar och allmänna arbeten. Jag
tror för öfrigt, att det val man i detta fall rätteligen har att göra
bör inskränka sig till något af alternativen: om Kommers-kollegium
skall bestå eller om det skall indragas, men att en ombildning deraf
ej bör ifrågasättas. Och då 1868 års Riksdag uttalade den grundsats,
att mellaninstanser i förvaltningen icke borde finnas, var redan då
fråga icke blott om Kommers-kollegii ombildning utan om dess indrag¬
ning. 1 detta hänseende ber jag Kammaren vara öfvertygad, att ej
någon strid finnes mellan Regeringens och Riksdagens åsigt; men jag
har yttrat till statsråds-protokollet, att jag anser det första och oef-
tergifiiga vilkoret för Kommers-kollegii indragning och öfverflyttande
af dess göromål till högsta regeringsmakten vara inrättande af ett
nytt statsdepartement enär de nuvarande departementen ej, utan
men för sin verksamhet, kunna öfvertaga kollega göromål. Dessa
Den 24 Mars, f. m.
9
ord, jag ber Kammaren derom vara öfvertygad, är o väl öfverlagda
ocli icke lättsinnigt framkastade. Ungefär detsamma yttrades redan
år 1868, och sedan dess hafva förhållandena gestaltat sig så, att de
ännu mer ega sin sanning. Jag tillåter mig att här meddela en upp¬
gift på tillökningen af inkomna mål i Civil-departementet. Åren
1860—1864 utgjorde de i medeltal 1344 om året; 1865—1869, 1447;
1870, 1410; 1871, 1625; 1862. 1842; 1873, 1927; och 1874 den 23 Mars,
fastän bränvinsmålen numera icke tillhöra Civil-departementet, hade
inkomna målen ökats med 56 mot samma dag år 1873 och med 69
mot hvad som intill nämnda datum inkom år 1872. Blir tillökningen
af mål under detta år fortfarande lika stor, skulle målen komma att
ökas med 224 emot år 1873 och med 276 mot 1872.
Det ligger i sakens natur, att dessa mål måste komma i mer eller
mindre mån att behandlas af departements-chefen och med känslan
af ansvar såväl inför sitt eget samvete som för Regering och Riksdag
måste han egna hvarje af dem en viss uppmärksamhet, och då torde
det medgifvas, att detta departement icke tål vid vidare tillökning i
göromål, men det är naturligt att, om Kommers-kollegium indrages,
större delen af dess göromål kommer att falla på Civil-departementet.
•lag vill emellertid icke motsätta mig hvad Utskottet i denna del
föreslagit.
Deremot måste jag på det bestämdaste uppträda mot Utskottets
förslag i senare delen af det föredragna momentet, hvarigenom Ut¬
skottet hemställer, “att Riksdagen må besluta, att, intill dess denna
organisationsfråga kan vara slutligen afgjord, det för nämnda embets¬
verk anvisade aflöningsanslag minskas med 6,000 kronor." Jag tror,
för min del, att Stats-Utskottet här föreslagit Riksdagen att besluta
något, hvartill Riksdagen enligt grundlagen icke har befogenhet. 89
5? Regeringsformen säger nemligen: “Uti Riksdagens Kamrar må frågor
väckas om förändring, förklaring och upphäfvande af lagar och för¬
fattningar, som rikets allmänna hushållning röra; om sådana nya
lagars stiftande samt om grunderna för allmänna inrättningar af alla
slag. Riksdagen ege dock icke makt att i dessa mål annat eller
mera besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen anmä¬
las, och hvarå Konungen, sedan Stats-Rådet deröfver blifvit hördt, göre
det afseende .Han för riket nyttigt finner."
Det ligger väl i öppen dag, att Kommers-kollegium är en inrätt¬
ning; som har sin tillvaro på grund af en författning, utfärdad af Kongl.
Maj:t, med den rätt 89 § Regeringsformen tillägger honom. Instruk¬
tionen för Kommers-kollegium bestämmer dess nuvarande organisation
och föreskrifver, att det skall vara försedt med en president. Får icke
Riksdagen ändra eller indraga de allmänna inrättningar, som finnas,
utan Kongl. Maj:ts samtycke, får man väl icke tillerkänna Riksdagen
rätt att, genom indragande af de anslag, som finnas och utgöra det
enda vilkoret för dessa inrättningars bestånd, på en omväg komma
till detta resultat. År detta en vanlig statsregleringsfråga, som kan
genom gemensam votering afgöras. beror det på Riksdagen att in¬
draga alla allmänna inrättningar, då finnes icke i Sverige något,
som icke Riksdagen kan undanrödja derigenom, att den indrager de
anslag, som äro gifna för dessa inrättningars upprätthållande! Om
10
Den 21 Mars, f. m.
Riksdagen t. ex. antager, att tre konsultativa statsråd äro för mycket,
så fastän det är i grundlagen stadgadt, att så många konsultativa
statsråd skola finnas, skulle Riksdagen genom att indraga en konsul¬
tativ statsrådslön kunna tillintetgöra detta stadgande. På samma
sätt skulle man kunna gå till väga med rikets Hofrätter. De skola
enligt allmänna lagen finnas, men Riksdagen skulle, genom att vägra
anslag, kunna indraga dem. Hvarthän sådant skulle leda, behöfver
icke sägas. Man invänder val emot denna grundlagstolkning, att
Riksdagen har den urgamla rätten att beskatta svenska folket. Detta
medgifves villigt och någon inkräktning af denna rätt afses icke;
men deraf följer likväl icke, att Riksdagen får återtaga, hvad den en
gång gifvit till ett framtida upprätthållande af en allmän institution.
Vidare säger man, att det icke är förbjudet Riksdagen att återtaga
det som för dy^Jikt ändamål är gifvet; men hvilken iagtolkningsregei
innebär detta? Det torde väl knappast behöfva påpekas, att allt som
lagen icke uttryckligen förbjuder, är derför icke tillåtet. Sveriges
Regering ha!’ aldrig erkänt, att Riksdagen har en sådan rätt som den
nyssberörda, och jag tviflan på, att någon Regering kommer att er¬
känna den. Då Riksdagen år 1851 beslöt indragning af lönen till
Kommers-kollegii president, afstyrkte Konungens dåvarande rådgif¬
vare bifall till detta beslut, och jag hänvisar till samma beslut, in¬
taget i Konstitutions-Utskottets memorial N:o fl vid 1853 och 1854
årens riksdag. Väl kunde denna bevisning göras mycket längre,
men jag inskränker mig att hänvisa till hvad i detta afseende är både
skrifvet och taladt vid olika tilltal len al rättslärde och statsmän; jag-
tillåter mig jemväl att erinra om de föregående diskussionerna i begge
Kamrarne rörande detta ämne. Det gläder mig, att den åsigt, jag nu
uttalat, icke är af mig antagen, först sedan jag blef ledamot af Ko¬
nungens råd, utan att jag skarpt och orovtydbart uttalat densamma
redan såsom ledamot af Andra Kammaren. Då nemligen vid 1869
års riksdag Andra Kammarens ledamöter i Stats-Utskottet. såsom
reservanter, föreslagit att indraga en stor del af anslagen til! indelta
arméens vapenöfningar, föregick i Andra Kammaren en lång diskus¬
sion om det grundlagsenlig^ i ett sådant beslut; och sedan dåvarande
Justitie-statsministern Friherre De Geer, yttrat sig. och flere talare
sökt förtyda hans ord, förmenande att han icke nog tydligt förklarat
sig, yttrade jag följande, som jag anhåller få uppläsa: “Hvad såle¬
des först angår frågan om representationens befogenhet att ensidigt
indraga ordinarie anslag, ansluter jag mig helt och hållet till den af
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern yttrade åsigt. Denna åsigt
synes mig hafva blifvit af honom med all erforderlig bestämdhet ut¬
talad, så att den missuppfattning eller misstydning deraf, hvartill
enligt mitt förmenande en senare talare gjort sig skyldig, icke skä¬
ligen bort ifrågakomma. Om än rättsgrundsatsen, att ett i laga ord¬
ning tillkommet ordinarie anslag bör af representationen respekteras
och förty icke kan utan Regeringens medverkan och samtycke indra¬
gas, icke finnes med uttryckliga ord uttalad i grundlagen; så fäller
det sig icke svårt att genom en rättsvetenskaplig utveckling af de
särskilda grundlagsbuden och deras historiska genesis deducera denna
grundsats. En sådan deduction åstadkommes dock bättre från den
Den 24 Mars. f, m.
1!
akademiska lärostolen eller i vetenskapsmannens stilla kammare, än
på detta rum, der man lämpligast får inskränka sig till att hänvisa till
det rättsvetenskapliga arbete, som uti ifrågavarande afseende redan
presterats, och det resultat, hvartill man derunder kommit. En dvlik
hänvisning har redan vid ett förutgående tillfälle lemnats inom domna
Kammare, och jag skulle till berörda hänvisning foga derå, om jag
icke hade erfarenhet af att man icke följer dylika anvisningar. För
mig har den skrifna lagen aldrig varit och kommer aldrig att blifva
den enda rättskällan; och likasom jag erkänner rättens utflöde ur
derå källor än den skrifna lagen, antager jag ock dera berättigade
slag af lagtolkning, än den bokstadiga. Ingen lag. således ej heller
grundlagen, kan tolkas endast efter ordalydelsen, om än lagstiftare?,
tanklöst uppställt en sådan lagtoikningsregeU
Jag väntar icke, att de Stats-Utskottets ledamöter af denna Kam¬
mare, Indika biträdt Utskottets förslag, skola finna sig öfvertvgade
af hvad jag nu yttrat; men jag kan icke underlåta att nämna, att
det icke borde varit för Stats-Utskottets ledamöter obekant, att frågan
om Riksdagens rätt i detta hänseende var stridig, och att således ett
föreslående af ett sådant beslut som detta kunde föranleda komtitv-
tionelu konflikter, indika i min tanke alltid böra undvikas. Hvarföre
föreslog icke Utskottet Riksdagen hellre att framställa eu anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte tills vidare lemna ifrågavarande presidents¬
plats obesatt? Jag är öfvertygad, att Kongl. Maj:t skulle till en så- •
dan loyal anhållan lemnat bifall, helst, såsom jag förut påpekat, utsigt
öppnats att kunna lösa denna fråga; men deremot tror jag icke att
Kongl. Maj ds regering skall tåligt underkasta sig ett beslut, som den
icke anser stödt på grundlagen. Jag skulle mycket misstaga mig på
den allmänna stämningen i denna Kammare, om den medverkade till
sådana konstitutionel konflikter; men dermed är faran icke af böjd,
ty det är mer än sannolikt, att majoriteten i Andra Kammaren kom¬
mer att bifalla Stats-Utskottets förslag; man skall då söka lösa frå¬
gan genom samfälld votering, och fattar Riksdagen ett sådant beslut,
som det föreslagna, då är den konstitutionel a konflikten framkallad.
Jag förklarar här lugnt och bestämdt, att om ett sådant beslut skall
af mig framdeles anmälas inför Konungen, jag i min egenskap af
kronans rådgifvare skall veta att häfda kronans prerogativ, och mitt
tillstyrkande blir, att Kongl. Maj:t. med ogillande af ett sådant be¬
slut. _ måtte anbefalla Statskontoret att fortfarande uppföra anslaget
på riksstaten för att hållas till Kongl. Maj:ts disposition. På grund
af hvad jag nu anfört, önskar jag att denna Kammare måtte afslå
hvad Utskottet i senare delen af denna punkt hemställt.
■Jutj får tdikärmagfra, att min till icke tillåter vula att justera Jen
skriftliga uppfattningen af detta anförande.
Herr von tf eij er: Jag skall akta mig att ingå i bedömande åt
den fina och grannlaga fråga, hvarom Herr Civil-ministern nyss yttrade
sig, nemligen huruvida Utskottet i senare delen af föreliggande punkt
föreslagit något, som Riksdagen icke har rätt att besluta. Men lika
med honom anser jag, att Riksdagen bör inskränka sig till antagande
af blott punktens första del. Enligt Civil-ministerns åsigt är inrät¬
12
Den 21 Mars. f. m.
tandet af ett nytt statsdepartement för näringar och allmänna ar¬
beten första och oeftergifliga vilkoret för Kommers-kollegii indragning.
Att inrättandet af ett dylikt departement skulle väsendtligen under¬
lätta öfverflyttandet till regeringsmakten af Kommers-kollegii förvalt-
ningsbestyr erkännes af Utskottet, som ock särskilt framhåller nöd¬
vändigheten af sådana mått och steg hvarigenom någon lättnad beredes
regeringen i dess nuvarande detaljarbeten. I fråga om Kommers-
kollegii indragning synes således Civil-ministerns mening ganska nära
sammanfälla med Utskottets. Vid sådant förhållande måste jag be¬
klaga, att frågan om Kommers-kollegii indragning och minskningen i
detta embetsverk» aflöningsanslag förekommit till behandling i Stats¬
utskottet, innan den af Friherre Schulzenheim väckta och af Stats¬
utskottet med ett visst gillande omnämnda motionen angående inrät-
tande af ett nytt statsdepartement, blifvit af Riksdagen afgjord.
Denna motion har blifvit af Konstitutions-Utskottet tillstyrkt och
betänkandet derom hvilar redan på Kammarens bord. Understöd!
af ledamöterne i Stats-Utskottet torde detta betänkande, i den del
hvarom nu är fråga, hafva god utsigt att varda af Riksdagen god-
kändt. Och om detta redan skett, så kunde ju icke gerna nu, efter
hvad jag kan se, förefinnas några tvistepunkter rörande Kommers-
kollegii indragning. Då hade ej dessa fina konstitutionela frågor
behöft bringas å bane, och att undvika dem är alltid bäst; hela
den föreliggande punkten hade då säkerligen blifvit af Civil-ministern
utan vidare accepterad. Såsom saken nu står, och ehuru jag icke
tar för alldeles gifvet, att Riksdagen öfverskrider sin rätt, om Riks¬
dagen bifaller Utskottets förslag, får jag blott vördsammast yrka:
“att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga frågan om Kommers-kollegii indragning eller för¬
ändrade organisation under förnyad ompröfning och till Riksdagen
framlägga de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna föranleda".
Grefve Beck-Friis: Såsom I torden erinra Eder mine Herrar
voro, då frågan om Kommers-kollegii indragning eller omgestaltning
sista gången förevar vid Riksdagen, af Chefen för Civil-departementet
framställda två vilkor för en sådan åtgärd såsom oeftergifliga; det
ena, att ett nytt departement för näringar och allmänna arbeten skulle
inrättas och det andra att vederbörande departementschef skulle er¬
hålla bemyndigande att ensam afgöra en de! ärenden. Tvänne grund¬
lagsändringar voro då uppställda såsom vilkor för indragning af Kom¬
mers-kollegium. Nu har en eftergift af det ena vilkoret egt rum, men
fordran på det andras uppfyllande återstår; och denna fordran på
ett nytt statsdepartements inrättande, är så bjert framhållen och
gjord till ett så oeftergiflig! vilkor, att det synts Utskottet vara fåra
värdt, att om ej Riksdagen gåfve sin merling oförtydbart tillkänna,
Kongl. Maj:t efter slutadt riksmöte skulle komma att låta frågan vara
i samma skick, hvari den sedan 1866 befunnit sig. ^ Chefen för Civil¬
departementet säger nemligen i bil. N:o 5 b. till Kongl. Maj:ts pro¬
position: “Derest således icke Riksdagen, af nitälskan för den reform,
han sjelf påkallat, vid instundande riksmöte för sin del besluter sådan
ändring i Regeringsformen, att utsigt derigenom öppnas till förverk¬
Den 24 Mars, f. m.
13
ligande af den oundgängliga förutsättning, hvarunder, sådana förhål¬
landena för närvarande äro, indragning af Kommers-kollegium och
öfverflyttning till sjelfva regeringsmakten af större delen utaf de
Kollegium nu åliggande göromål kan ifrågakomma; torde efter afslu-
tadt riksmöte böra tagas i allvarligt öfvervägande, huruvida icke ett
slut bör göras på omförmälda provisoriska tillstånd; i sammanhang
hvarmed frågan om återbesättande af det för närvarande lediga pre-
sidentsembetet i Kollegium jemväl torde böra förekomma.“ Iför mig
är således klart, att såvida ej Riksdagen definitivt besluter inrättan¬
det af ett nytt departement, så kommer presidentsbefattningen i
Kommers-kollegium att tillsättas, och detta mitt antagande vinner stöd
af hvad som vid remissen af Kongl. Majds proposition yttrades och
har i dag blifvit ytterligare bekräftadf. Det är således för mig gif¬
ven att denna fråga hör från Riksdagens sida behandlas temligen
allvarligt, och att man ej bör inskränka sig till endast eu erinran
genom en vanlig underdånig skrifvelse, utan att dermed måste förenas
ett talande skäl, och ett sådant är indragningen af ifrågavarande 6,000
kronor. Att derigenom ej någon skada uppstår för ärendenas pröf¬
ning i Kollegium, derför gifves oss en borgen i den omständigheten,
att under den tid af 2 år, som förflöt mellan den näst siste presi¬
dentens afgång och den sistes tillträde, Kommers-kollegium gick sin
jemna gång. Under denna tid sköttes de med presidentseinbetet för¬
enade göromål af ett kommersråd, som härför uppbar 3,000 Rall-, deraf
1,500 från manufakturdiskontfonden. Vi kunna således vara säkra
för att ärendenas behöriga gång ej kommer att skadas eller hindras
genom antagande af den anordning, Stats-Utskottet föreslagit.
Hvad frågans konstitutionela sida angår, som af Herr Civilmini¬
stern särdeles betonats, så må större krafter än mina utreda den.
Mig förefaller dock, att, om jag läser j BO i Riksdagsordningen och
vill deri lägga någon förnuftig mening, Riksdagen egen rätt att vid¬
taga ändringar i den ordinarie statsregleringen. Der står: “Stats-
Utskottet åligger att granska, utreda och uppgifva Stats- och Riks¬
gäl ds verkets tillstånd och förvaltning, samt föreslå ej mindre hvad
till fyllande af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och
besparingar blifvit iakttagna, än äfven beloppet af de summor, Indika,
jemnlikt 63 § Regeringsformen, skola för särskilda händelser afsättas,
så ock att uppgifva, huru mycket bör genom bevillningar utgöras.“
Enligt den tolkning, som eu talare här framhållit, skulle Stats-Utskot¬
tet ej ega att föreslå några indragningar eller besparingar på annat
än den extra statsregleringen, men vore meningen den, så hade den
väl blifvit tydligare uttryckt än som skett i § 39 Riksdagsordningen.
Att grundlagar^ skola tolkas efter ordalydelsen är bekant, och då
grundlagarne ej förbjuda, utan särskild! anbefalla Stats-Utskottet att
föreslå de indragningar och besparingar, som kunna göras utan att
skada statsmaskineriets jemna gång, så tror jag ej att derigenom,
att Utskottet uppfyller dessa åligganden, någon konstitutionel konflikt
kan uppstå, såvida man ej vill söka en sådan. Talet om att Riks¬
dagen genom indragningar å den ordinarie statsregleringen skulle
kunna i grund rubba statsmaskineriet, t. ex. indraga en af de kon¬
sultativa statsrådsplatserna, tror jag ej betyda mycket, ty Riksdagen
14
Den 24 Mars. f. m.
eger redan genom andra medel eu så stark magt. att, om den begagnas
oförnuftigt, föga skulle återstå åt vårt lands institutioner. Jag ber
att i detta hänseende få fästa uppmärksamheten på att den extra
statsregieringen står hel och hållen under Riksdagens inflytande. Jag
antager endast, att Riksdagen afskaffade tullar, upphäfde bränvins-
skatten o. d. Huru många (lagar skulle väl då statsmaskineriet ega
bestånd. Jag tror att deraf skulle uppstå farligare följder än genom
indragning af en eller annan lön. På dessa skäl får jag vördsamt
anhålla om bifall till Stats-Utskottets förslag i den förevarande punkten.
Friherre De Geer: Det är endast om den konstitutionela bety¬
delsen af den nu föredragna punkten, som jag ber att få yttra några
ord. Mycket har varit tvistadt derom, huruvida Riksdagen skulle ega
rätt att utan Kongl.Majds samtycke indraga ordinarie statsanslag. Flere
statsrättslärde hafva deducerat, att Riksdagen icke eger eu sådan rätt,
och Riksdagen har under en lång följd af år med ganska få undantag god¬
känt denna praxis, men slutligen har Riksdagen och äfven denna Kam¬
mare. eu. gång åtminstone, med fullt uppsåt brutit denna praxis, och det
torde derför icke löna mödan att derom här vidare orda. Men om det
äfven antages, att ensamt den omständigheten, att ett anslag finnes
nppfördt å ordinarie stat, icke kan förhindra Riksdagen att indraga
detsamma, så kan derför icke medgifvas. att alla ordinarie anslag
äro af den beskaffenhet, att Riksdagen har ensam rätt indraga hvilket
som helst bland dem. Såsom Herr Chefen för Civil-departementet
nyss påpekade, kan Riksdagen icke ega rätt att indraga ett sådant
anslag om den derigenom omöjliggör någon af de statsinstitutioner,
som finnas bestämda i grundlagen, äfven om indragning af anslag
kan ske utan att röra vid någon enskilds rätt. Det är t. ex. bestämdt
huru många justitieråden skola vara, eu plats är nu ledig, men jag
hemställer om Riksdagen eger befogenhet att indraga den lönen och
således omöjliggöra att det bestämda antalet upprätthålles? På sam¬
ma sätt måste det äfven förhålla sig med andra institutioner, som
genom i behörig ordning tillkomna författningar blifvit inrättade samt
åt Riksdagen godkända medelst anvisandet af anslag utan förbehåll
af att det endast skett provisoriskt eller för viss tid, eller att Riks¬
dagen skulle kunna återtaga detsamma, när den så fann för godt. Jag
ber att få fästa uppmärksamheten å den väsendtliga skilnad, som
förefinnes mellan ett sådant anslag och det ordinarie anslag, som är
det enda, om hvilket denna Kammare fattat ett sådant beslut, nem¬
ligen det som var anvisadt till durchmarschkostnader för båtsmän,
hvilket denna Kammare vid 1869 års riksdag beslöt att minska.
Dermed förhöll sig nemligen så, att det under flere år visat sig att
anslaget var större än som behofvet kräfde, och Kammaren nedsatte
det ej mera, än att det var fullt tillräckligt att bestrida de erforder¬
liga kostnaderna. Hvarken statsmaskineriets gång eller båfsmännens
marsch kunde derigenom röna någon inverkan. Ett annat prejudikat,
sorn åberopats och som synes hafva mycket tycke med den nu före¬
slagna åtgärden, skulle föreligga i Riksdagens år 1850 fattade beslut
att nedsätta anslaget för Bergskollegium så mycket som svarade mot
presidentens lön, alldeles i samma afsigt som Stats-Utskottet nu före¬
Den 24 Mars, f. in.
15
slagit indragning af ett så stort belopp, som motsvarar lönen för
presidenten i Kommers-kollegium. Äfven detta prejudikat förlorar
dock en del af sin vigt genom hvad som tilldrog sig efteråt. Kongl.
Maj:t godkände icke indragningen, och Konstitutions-Utskottet beslöt
vid påföljande Riksdag, med den förseglade sedeln, — tv samtlige
ledamöter åt adeln och presterskapet motsatte sig, — en anmärkning
mot föredraganden för Civil-dcpartementet, som tillstyrkt Kongi.
Maj:t att icke gilla Riksdagens beslut. Denna anmärkning gillades
likväl ej af Riksens Ständer, och det kan således sägas, att Riksens
Ständer åtminstone till hälften erkänt att åtgärden från Kongl. Maj:ts
sida var riktig. Till stöd för Stats-Utskottets förevarande hemställan
har dels åberopats, att beskattningsrätten är uppdragen åt Riksdagen
utan alla inskränkningar och dels af den siste talaren, att Stats¬
utskottet särskildt fått sig ålagdt att tillse huruvida icke nödiga be¬
sparingar i statsregleringen kunna vidtagas, utan att detta stadgande
ar inskränkt till den extra statsregleringen. Men, om också ej någon
inskränkning åt detta stadgande förekommer i de paragrafer der stad¬
gandet finnes, så finnes likväl en sådan inskränkning på andra ställen
i grundlagen, nemligen der Konungens makt bestämmes. Såväl Kö¬
rningen. som. Riksdagen måste begränsa sin maktutöfning, så att den ena
icke griper inpå den andras maktområde. Sålunda har t. ex. Konungen
enligt grundlagen r ätt att ingå i afkandlingar och förbund med främman¬
de makter, utan att i denna rätt finnes någon inskränkning. Det vore lik¬
väl icke rätt af Konungen att afsluta en handelstraktat utan att begära
Riksdagens samtycke om den i någon mån tillintetgjorde Riksdagens be¬
skattningsrätt. På samma sätt måste Riksdagen inskränka sin beskatt¬
ningsrätt och icke tillvälla sig ensam rättighet att bestämma öfver
anordningarne i statens embetsverk eller de organer, genom hvilka
Konungen utöfva!' styrelsen. Det må väl vara att det icke i någon
viss paragraf låter uppvisa sig ett förbud mot indragning af lönen
åt presidenten i Kommers-kollegium., men det strider mot grundlagens
hela mening, och mig synes att det icke är bättre att bryta mot grund¬
lagens anda än mot dess bokstaf. Oberoende deraf och äfven om
Riksdagen både den klaraste rätt att förfara så som nu är före¬
slaget, skulle jag för min del önska, att Riksdagen icke beträdde eu
sådan väg, att, utan samband med Konungen, indraga eller organisera
statens embetsverk, och får jag derför för min del yrka utslag å den
nu föredragna punkten.
Friherre Stjelkblad: Kär har bJifvit sagdt, att Stats-Utskottet
skulle hafva tillstyrkt Riksdagen vidtagandet af en åtgärd, som skulle
strida mot Regeringsformens. 89 §; men det kan jag för min de! icke
finna. Det heter der “Uti Riksdagens Kamrar må frågor väckas om
förändring, lörklaring och upphäfvande af lagar och författningar,
som rikets allmänna hushållning röra; om sådana nya lagars stif¬
tande samt om grunderna för allmänna inrättningar af alla slag.
Riksdagen ege dock icke makt att i dessa mål annat eller mera be¬
sluta, än föreställningar och önskningar" o. s. v. Jag trotsar någon
att kunna säga, att Stats-Utskottet föreslagit en rubbning i några
sådana grunder som bär omtalas. Utskottet visar hvilka tillgångar
16
Den 24 Mars, f. m.
som finnas, äfvensom att Kommers-kollegium med det anslag, som
återstår sedan de 8,000 Ridt- besparats, kan fullkomligt fungera i sin
verksamhet. Man har således icke velat göra något intrång i afseen¬
de å grunderna för Koilegii bestånd utan endast ifrågasatt en minsk¬
ning i det till Kollegium anvisade anslagets belopp, och att, oaktadt en
sådan minskning anslaget kan förblifva tillräckligt hafva vi sett af
en mångårig erfarenhet. Föregående exempel härpå att förtiga, fann
Kongl. Maj:t, på grund af 1867 års Riksdags skrifvelse, skäligt att, —
förutom det att bestämmelse meddelades att alla koilegii tjensteman
endast på förordnande skulle tillsättas, — hålla presidentsembetet en
längre tid obesatt. Jag kan således icke tro, att Riksdagen öfver-
skrider sin befogenhet, om den beviljar livad Utskottet bär föreslagit.
Riksdagens rätt att disponera äfven öfver de ordinarie anslagen
torde numera efter de diskussioner, som här flera gånger egt rum, vara er¬
känd, så vida nemligen Riksdagen iakttager sin skyldighet att tillse att
medel bifallas till så stort belopp, att statsmaskineriets gång blir
orubbad, och att tredje mans rätt icke trädes för nära. Skulle någon
ändå tvifla på denna rätt, så ber jag att få påminna om hvad som
skedde 1850 och 1871. 1850 föreslog Stats-Utskottet att indraga
hela lönen till presidenten i Bergskollegium, och Riksdagen biföll
förslaget; platsen var då ej ens ledig utan tillsatt på förordnande,
hvaremot fanns ett bergsrådsembete ledigt och några smärre tjen¬
står obesatta. Riksdagen biföll, som sagdt, förslaget, och Kongl.
Maj:t tog under September månad samma år frågan i öfvervägande,
hvarvid af Statsrådet Fåhrmus till protokollet dikterades en tillrådan
att icke godkänna regleringen, men frågan uppsköts, och den 10 derpå-
följande December reglerade Kongl. M.aj:t Bergskoilegii stat inom det
bestämda anslaget. Vi se sålunda att Riksdagen föreslog en indrag¬
ning och Kongl. Maj:t accepterade den då han reglerade inom den
fastställda staten. Det är således ett konstateradt faktum, att. Riks¬
dagen har rätt att på så sätt förfara, och det är en rätt som jag för
min del tillstyrker Kammaren att väl häfda, ty lika litet som jag
vill att regeringsmakten skall efterskänka någon sin rätt, lika litet
vill jag tillråda Riksdagen att medgifva någon iskänkning i sin
makt. Det inbördes förhållandet mellan de båda statsmakterna häfdas
bäst derigenom att hvar och eu af dem på det sätt handhafver sina
rättigheter, att den ömsesidiga aktningen dem emellan bevaras. Nu
kan det väl frågas, och det har den förste talaren äfven gjort, hvar¬
för man går den väg som Stats-Utskottet föreslagit, då man ju
kan gå en annan. Riksdagen kunde ju i underdånig skrifvelse an¬
hålla. att Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om Kommers-koll egij in¬
dragning under öfvervägande. Att man kan ifrågasätta en sådan
skrifvelse det fattar jag nog, men jag hade ej väntat mig förslaget
derom från det hållet — när man i bil. N:o 5 c till Kongl. Maj:ts
proposition om statsverket, sidan 25, laser: “Derest således, icke
Riksdagen, af nitälskan för den reform, han sjelf påkallat, vid in¬
stundande riksmöte för sin del besluter sådan ändring i Regerings¬
formen, att utsigt derigenom öppnas till förverkligande af den ound¬
gängliga förutsättning, hvarunder, sådana förhållandena för närvarande
äro,
Den 24 Mars, t, m.
17
äro, indragning af Kommers-kollegium och öfverflyttning till sjelf¬
va regeringsmakten af större delen utaf de Kollegium nu åliggande
göromål kan ifrågakomma; torde efter afslutadt riksmöte böra tagas
i allvarligt öfvervägande, huruvida icke ett slut bör göras på omror-
mälda provisoriska tillstånd; i sammanhang hvarmed frågan om åter¬
besättande af det för närvarande lediga presidentsembetet i Kolle¬
gium jemväl torde böra förekomma" — så frågar jag om man ej uti
de orden sjelf undanbedt sig alla skrivelser? Har man då ieke
sagt, att om ej detta går, så taga vi Kollega definitiva organisation
under öfvervägande? När Riksdagen på förhand vet hvad den har
för svar att vänta, skulle den i alla fall affärda en sådan skrifvelse?
Jag tror att det vore att gå väl långt i undfallenhet och att det icke
skulle tillskynda Riksdagen Regeringens aktning, Detta yttrande till
statsrådsprotokollet är för öfrigt i mer än ett hänseende märkligt;
man finner nemligen deraf huru Regeringen afhändt sig ett af sina
allra vigtigaste prerogativ, det att taga initiativ, som Regeringen öf-
verlemnar åt Riksdagen. Yttrandet innehåller tillika en ganska bitter
ironi, då det går ut på att, för att uppnå ett önskningsmål som Riks¬
dagen nu haft i 7 år, man skall organisera ett nytt statsdepartement.
Jag tror att Stats-Utskottets förslag innehåller det enda svar som
är Riksdagen värdigt och som den kan gifva, emedan det ju annars
är klart att det är förbi med det önskningsmål som Riksdagen haft
i 7 år, och Kommers-kollegium organiseras definitivt, så vida nemligen
Regeringens ord skall någonting betyda. Tiga kunna vi icke, och skrifva
kunna vi ej heller i den form som här blifvit föreslagen. Det åter¬
står då ingenting annat för att blifva förstådda än det sätt Stats¬
utskottet föreslagit. Härigenom sker icke, på sätt jag redan förut
nämnt, något ingrepp i statsmaskineriets verksamhet, enligt hvad en
flerårig erfarenhet visat. Att nu åter aflåta en underdånig skrifvelse
vore efter mitt förmenande att ganska mycket nedsätta Riksdagen.
Lika vigtigt som det är för Regeringen att med statsmannainsigter
och statsmannatakt föra rikets styrelse, lika vigtigt är det för den
andra statsmakten att veta hvad den vill och veta sätta detsamma i
verket.
Chefen för Civil-departementet har här vidare framhållit att ett
sådant förfaringssätt som det Stats-Utskottet tillstyrkt skulle kunna
framkalla konstitutionela konflikter. Detta kan väl ej för oss in¬
nebära någonting så afskräckande. Kongl. Maj:t är r»sin obestridda
goda rätt då han organiserar Kollegium inom den stat Riksdagen
bestämt. Vill ett statsråd tillstyrka honom att dervid gå utöfver
staten, så kommer det an på] Kongl. Maj:ts godkännande, men det
kommer också an på nästkommande Riksdag att vidtaga de åtgärder
som den anser nödiga. Det afskräcker mig således icke, och äfven
med fara att mista den minister, som vi ju alla så högt värdera, kan
jag dock ej rygga tillbaka. Jag får således anhålla om bifall till
Utskottets hemställan.
Herr (Trefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit ut-
färdadt till sammanträdets fortsättning kl. 7 e. m.
Riksd. Prof. 1874. 1 Afd. 2 Band. 2
16
Den 24 Mars, f. m.
Herr vice Talmannen: JDå denna fråga förevar inom Stats¬
utskottet voro denna Kammares ledamöter af mycket delade åsigter,,
ock åt Stats-TJtskottets förevarande betänkande kunna Herrarne se
huru dessa olika åsigter delat Kammarens ledamöter i två bälfter.
Sex hafva emot Utskottets beslut anmält sin reservation. Rörande
det konstitutionel a i saken anser jag icke mig tillständigt att ingå
i någon slags pröfning. Jag tror att från stockholmsbänken i detta
fall så tillräckligt uttömmande blifvit visadt, huru frågan rätteligen
och lämpligen bör betraktas att jag icke har något vidare att tillägga.
Hvad åter beträffar den af den siste talaren uttalade åsigt att man
ej lämpligen kan eller bör nu ånyo aflåta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, såsom reservanterne föreslagit, med begäran att presidentembe-
tet måtte hållas obesatt, så kan jag icke dela en sådan åsigt. Jag
är förvissad om, att man i sak vinner alldeles detsamma som genom
Utskottets förslag, men att man i formen handlar rättare och bättre.
• lag inskränker mig till detta uttalande och anhåller endast att få
yrka att Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, måtte fatta
ett så lydande beslut: “att Riksdagen må i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om Kommers-kollegii
indragning eller förändrade organisation under förnyad ompröfning,
samt att, intill dess denna organisationsfråga kan varda slutligen af¬
gjord, presidentsembetet måtte lemnas obesatt".
Herr Rydin: -Då det konstitutionela i denna fråga är af ganska
stor vigt och kan utöfva en viss betydelse på sjelfva frågans afgö¬
rande. och då jag jemväl ej kan biträda några af de yttranden, som
blifvit här afgifna, vill jag i afseende på denna sak yttra min åsigt.
Frågan, huruvida ordinarie anslag kunna af Riksdagen indragas eller
icke,' beror på betydelsen af orden “ordinarie anslag". Dessa ord
kunna hafva en dubbel betydelse: den ena, att de ej kunna återtagas
utan Konungens samtycke och den andra, att de qvarstå och fort¬
farande utgå, utan att behöfva vid hvarje riksdag fastställas. Sex¬
man till, hvilka anslag 1809 ansågos såsom ordinarie och hvilka så¬
som extra, så finner man att någon skilnad mellan ordinarie och
extra statsreglering då ej egde rum. Denna skilnad uppkom först
senare. Den extra statsregleringen daterar sig med detta namn först
från 1830 års riksdag och afsåg då sådana anslag, som utgingo från
Riksgälds-kontoret. Om man nu antoge, att Riksdagen ej skulle hafva
rättighet att nedsätta något ordinarie anslag, så skulle följaktligen
Riksdagen från 1809 till 1830 ej hafva i enlighet med den föreskrift,
som i Riksdags-ordningens nuvarande 39 förr 30 § gifves att iakttaga
nödiga indragningar och besparingar, kunnat företaga någon nedsätt¬
ning i något anslag. Så har emellertid skett, och till följd häraf åter
tror jag, att i den omständighet, att ett anslag står i riksstaten uppfördt
och ej är anvisadt på den extra statsregleringen, icke ligger någon
säker, bestämdhet att ej detta anslag kan af Riksdagen indragas eller
besparing deri göras. Ty, som sagdt, med ett sådant antagande
skulle den paragraf i Riksdags-ordningen, som handlar om Stats¬
utskottets åligganden, vara alldeles onödig, och orden “sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit iakttagna" vore öfverflödiga, om
Oen 24 Marg. f. in.
H)
ej Riksdagen ISO!) ansett sig ega rättighet att göra sådana indrag¬
ningar och besparingar. På grund af detta förhållande och då der¬
jemte det ordinarie anslag, hvari vid 1868 års riksdag en nedsättning
föreslagits, var af den beskaffenhet att variera efter olika förhållan¬
den, biträdde jag då den mening, enligt hvilken Riksdagen ansågs
kunna nedsätta detta anslag. Men deraf att Riksdagen ej är ovil-
korligt hindrad att nedsätta ett anslag, som är uppfördt på ordinarie
stat, får man icke draga den slutsats, att alla anslag, som stå på
ordinarie stat, kunna af Riksdagen ensidigt bestämmas. Anslag fin¬
nas, som äro upptagna på ordinarie stat, ja ännu mer sådana, som
äro upptagna på extra stat, t. ex. flere år omfattande företag, och
som äro upptagna på Riksgälds-kontorets stat, t. ex. statslån, hvilka
icke kunna ensidigt af Riksdagen nedsättas. Så beskaffade äro de
anslag, som grunda sig på i grundlag bestämda nödvändiga embeten
eller på i lag bestämda institutioner eller på af staten åtagna för¬
pligtelse^ äfvensom alla anslag, hvilka äro en följd af lags verk¬
ställighet. Då en lag träder i verkställighet till följd af Konungens
och Riksdagens gemensamma beslut och gäller till dess den af Ko¬
nungen och Riksdagen gemensamt ändras, så är klart, att Riksdagen
ensam ej kan omöjliggöra lagens verkställighet genom anslags indrag¬
ning förr än båda statsmakterna gemensamt upphäft lagen eller be¬
stämt sig för att ändra den eller sättet för dess verkställighet.
Taga vi nu den ifrågavarande institutionen i betraktande, så bäf¬
ver frågan, om denna institution kan hänföras till dem, hvilka kunna
ändras endast af Konung och Riksdag gemensamt. Min åsigt är att den
både kan och bör dit hänföras och det till följd deraf, att Konungen och
Riksdagen äro samfäldt verksamma för denna institutions upprätthål¬
lande. Det må vara att en stat ej kallas för en lag, men den är dock de
facto en lag. Chefen för Civil-departementet har åberopat 89 § i Rege¬
ringsformen såsom i detta hänseende ensamt afgörande, men häremot
måste jag afgifva en liten reservation, nemligen så till vida som denna
paragraf icke kan tolkas så, att Konungens rätt att bestämma öfver
den ekonomiska lagstiftningen skulle stå öfver Riksdagens lagstift¬
nings- och beskattningsrätt. Denna rätt begränsas af allmän lag och
af Riksdagens beskattningsrätt. Konungens ekonomiska lagstiftnings¬
makt måste betraktas i sitt förhållande till Riksdagens beskattnings¬
rätt och tvärtom. Men så snart denna sistnämnda rätt mött Konun¬
gens organisationsmyndighet i afseende å en institutions bildande
och ordnande, är klart att två faktorer, Konung och Riksdag, varit
verksamma, den förre med sin ekonomiska lagstiftningsrätt och den
senare med sin beskattningsrätt. Resultatet häraf blifver en orga¬
nisationslag, i afseende på hvilken Konungen ej egen göra ändring
genom omreglering utan Riksdagens bifall, likasom Riksdagen ej kan
nedsätta eller indraga anslag till den gjorda inrättningen utan Ko¬
nungens samtycke. Det är till följd häraf, som jag för min del an¬
ser Konungens rätt att medverka och deltaga i ifrågavarande beslut
samt, om han så lämpligt finner, derå vägra sanktion, vara tydlig
och klar. En annan sak är, huruvida Stats-TJtskottets tillstyrkan
kan anses lagstridig. Utskottet har tillstyrkt Riksdagen att besluta
presidentämbetets i Kommers-kollegium indragning, och denna till¬
20
Den 24 Mars, f. m.
styrkan innebär livad .Riksdagen för sin del har att besluta. Sedan
kan blifva fråga, huruvida i Stats-Utskottets förslag till beslut kan
ligga, att Konungen ej skall ega rätt att taga saken i ompröfning
och bifalla Riksdagens beslut eller vägra sin sanktion. Jag ansluter
mig till den tolkning, som en Konungens rådgifvare gaf åt ett lik¬
artad!, bär förut omnämndt, vid 1850 års riksdag förekommet fall.
nemligen, att ett sådant beslut, som det af Utskottet tillstyrkta, är
från Riksdagens sida lagligt, såvida man ej under beslutet vill lägga
en rätt för Riksdagen att i ämnet ensidigt besluta. Ty om man å
ena sidan håller fast vid Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt,
får man å den andra hålla fast vid Riksdagens beskattningsrätt, men
hafva Konung och Riksdag mötts i samverkan och har ett resultat
uppstått, så är enligt all statsrätt detta att betrakta såsom en lag,
och en lag, som står under bådas skydd och beror af båda stats¬
makternas afgörande. Då jag emellertid är tveksam, huruvida Stats-
Utskottets förevarande förslag till beslut skall tolkas på det sätt,
att Riksdagen genom dess antagande skall för »in del fattat beslut,
men tillika erkänner Konungens rätt att fatta sitt och att, om så
anses nödigt, vägra sanktion, och då jag äfven anser denna fråga i
principielt hänseende vara af största vigt, så sluter jag mig till deri
åsigt och det förslag, som af Herr vice Talmannen framställts, ty
genom dess antagande vinner man i sak detsamma, som skulle vin¬
nas genom bifall till Utskottets förslag. Riksdagen är verkligen eu
så stark makt, att, om den framställer en anhållan i så bestämda
ordalag, som de af Herr vice Talmannen föreslagna, kan man vara
säker om att Kongl. Maj:t går Riksdagens anhållan tillmötes. Vi se
ju många gånger i enskilda lifvet, att personer vinna framgång för
sina afsigter endast genom den form, hvarunder de framställa sin
anhållan. Den framställning, som, under iakttagande af begge par¬
temes rätt, göres i ordalag, Indika ej äro egnade att sätta i fråga
de ömsesidiga rättigheterna, har genom sin form större makt och
större irtsigt att undanrödja konstitutionela konflikter, än det beslut,
som strängt håller fast vid den formela rätten. Det linnes ingenting
som så kan förvirra förhållandet emellan Konung och Representation
som den enes eller andres otillbörliga fasthållande vid formel rätt.
Jag vill i detta hänseende erinra om 1869 års riksdag, då Kamrarne
i en hastig vändning beslöto indragning af tulldistriktchefsposterna.
Aldrig ett ord talades om den formela rätten. Beslutet kom till
Kong!. Maj:t, som genom eu deduktion gjorde klart att denna in¬
dragning e] kunde genomföras, och vid följande riksdag sattes indrag¬
ningen ej vidare i fråga. Grå vi att se till förhållandet mellan Konung
och Representation i andra länder, specielt vårt grannland Danmark,
finna vi hvilka förfärliga konflikter der uppstått och huru Dolkethin-
get vill drifva fram den satsen, att statsregleringen är inom statens
verksamhet allt och allt annat intet. Grundlag, andra lagar, institu¬
tioner — allt kan enligt den i samma Thing herrskande åsigten sönder¬
malas i en statsreglering, och all regering kan göras omöjlig. Thin-
gets majoritet anser, att det finnes ingen lag, huru häfdvunnen den
än må vara och för huru lång tid den än är stiftad, och ingen makt.
som står emot Thingets beslut om statsregleringen. Och hvad är
Deu 24 Mars, f. m.
21
statsreglering? Den är dock ej något annat än ett bokslut öfver
statens räkenskaper, dess utgifter och tillgångar, som i sin egenskap
af en kalkyl eget’ giltighet för statsregleringsperioden, ett år. Den
står således ej öfver lagen och laga kraft egande institutioner utan
skall sluta sig efter dem och deraf bestämmas. Genomgår man våra
svenska grundlagar, skall man visserligen finna, att Riksdagen eger
att fastställa anslag, men ingenstädes än der stadgadt, att Riksdagen
ensidigt kan bestämma ändamålen, utan detta förutsättes>vara eu Ko¬
nungens och Riksdagens gemensamma angelägenhet. Tydligt är, att
på ändamålens beskaffenhet beror också huru länge Riksdagen eger
att fastställa anslag. Riksdagen kan naturligtvis nedsätta ett anslag,
der detta kan ske utan att det med anslaget afsedda ändamål urakt-
låtes, men skulle ändamålet genom eu nedsättning rubbas på ett ellep
annat sätt, så fordras derför Konungens och Riksdagens gemensamma
beslut. Man kan dock icke i denna fråga med stöd af någon, para¬
graf i grundlagar^ komma till ett bestämdt resultat. . Dertill be-
höfves en lång deduktion, och jag liar från mina akademiska föreläs¬
ningar erfarenhet af huru svårt det är att utveckla deri ena eller an¬
dra åsigten så, att den håller stånd. Att nu försöka eu så beskaffad
utveckling är en omöjlighet. Det skulle försätta Kammaren i samma
belägenhet som Kapten Dalgetty i en af Walter Seotts romaner,
Montrose, då han under sin flykt ur hertigens af Argyle slott kom
in i en kyrka och hoppades att predikan skulle vara snart slut då han
hörde presten hålla på med tredje och fjerde afdelningen, men som
fick vänta ända till den 10:de, och predikan var ändock ej riktigt
färdig. Jag afhåller mig derföre här från den utförliga deduktion af
grundlags-§§ som tillhör en skriftlig afhandling. Till följd af hvad
jag yttrat får jag yrka bifall till det af Herr vice Talmannen fram¬
ställda förslag.
Herr von Kock: Jag anser det vara ett af de största obehag,
som en svensk riksdagsman är underkastad, när konflikter .mellan
statsmakterna hålla på att uppkomma, men tyvärr fruktar jag, att
den tid är långt borta och att jag ej får upplefva den, då sådana ej
lätt kunna uppstå. Våra grundlagar innefatta efter mitt begrepp
många frön till dylika konflikter. Jag har egentligen begärt ordet
emedan jag ej kan fullkomligt sluta mig till någon af de höga, både
teoretiska och praktiska auktoriteter, som yttrat sig i afseende å frå¬
gans konstitutionel sida. För min del kan jag ej underlåta att .för¬
klara. det jag vid det föregående tillfälle, som blifvit antydt, nemligen
då fråga var om durchmarschkostnaden, röstade enligt den opinion,
jag ännu bibehåller angående de s. k. ordinarie anslagen. Dessa äro
så litet omgifna med något grundlagens hägn, att de, tyvärr! hvad
som är vådligt, till och med utan afseende på deras nödvändighet,
kunna nedsättas af den ena statsmakten. Ett bevis härför — och ett
det mest bedröfliga — hafva vi haft vid nästan.hvarje riksdag sedan
det nya statsskicket, då det satts i fråga att minska anslaget å första
hufvudtiteln. Jag har ej sport att talmännen vägrat proposition å
ett sådant yrkande. Men grundlagen, såsom jag förstår den, till¬
erkänner å ena sidan Konungen absolut lagstiftningsrätt i ekonomiska
Den 2i Mars, f. m.
22
frågor, men å den andra lika absolut rätt för representationen i af¬
seende å bevillningen ock anslagen. Statsmaskinen är ställd mellan
dessa två envåldsmakter, kvilka dock städse äro beroende af hvar¬
andra. Om ej hofsamhet och klokhet iakttages, råkar man i konflikter,
som kunna blifva bedröfliga i samma mån som tvistens föremål är vigtig!.
Jag tror, att det ej finnes någon annan utväg att komma ifrån
konflikter än genom ömsesidigt medgifvande. En kompromiss bör
åstadkommas om en ändring i grundlagen så, att allt af vigt för
statsmaskineriets gång regleras genom l">/, som endast kan ändras
genom båda statsmakternas samtycke. Det vore väl om de, som ge¬
inom sin personliga ställning kunna åtaga sig ett sådant värf, ville
söka under lugna tider ställa så till, att under de icke lugna kon¬
flikter ej uppstå, kvilka kunna störta samhället. Om denna nu upp¬
komna lilla konflikt skulle leda till ett sådant företag, finge man. till
och med vara glad deråt, i afseende å den föreliggande frågan får
jag förklara, att jag ej kan vara af den mening, att Stats-Utskottets
tillstyrkan är inkonstitutionel, så mycket mindre som ej något beslut,
utan endast en underdånig anhållan är föreslagen angående organisa¬
tionen. Utskottet föreslår beslut endast angående hvad som ligger
inom dess område, nemligen anslaget. En annan fråga är om. då
Riksdagen eger en sådan makt, det verkligen nu är skäl att begagna
ett. såsom jag här hört yttras, så heroiskt medel, som det Utskottet
föreslagit. Jag hav käft stora betänkligheter huru jag skulle rösta i
sjelfva saken. A ena sidan är otvifvelaktigt, att den omorganisation
af Kommers-kollegium, som af representationen länge påyrkats och
som äfven jag anser vara af omständigheterna påkallad, ej skett och
att hoppet derom länge blifvit gäckadt. Hade jag röstat i går, tror
jag att jag tillstyrkt o vilkorligt bifall till Utskottets förslag, dock
med utstrykande af ordet “nästa1’, men sedan jag i dag tror mig
hafva hört Chefen för Civil-departementet återkalla det yttrande
till statsråds-protokollet som är upphof till hela striden, sitt hot och
det — sit venia verbo —• nästan provocatoriska yttrande att han
under vissa eventualiteter, efter riksdagens slut ämnat väcka fråga
om tillsättning af det visserligen öfverflödiga presidentsembetet i Kom¬
merskollegium, är jag mera böjd att rösta för det af de flesta reser-
vanterne från denna Kammare framställda förslag. Om jag nemligen
rätt uppfattat Herr Civilministerns yttrande, har han likväl förklarat,
att han nu, sedan fråga väckts om inrättande af ett nytt departement,
som skulle befria såväl hans som andra med mycket arbete öfver-
lastade departement från en del göromål, ej tänkei föreslå nämnda
tillsättning. Då har ju ändamålet vunnits med Stats-Utskottets he¬
roiska förslag. Man må besinna, att båda statsmakterna böra vara
varsamma i samma mån de hafva stor makt. Stora rättigheter medföra
stort ansvar och stora pligter. Jupiter^ åska användes visligen icke
i onödan, och för min del tror jag att Riksdagen nu ej i denna fråga
behöfver åska sedan stormen å andra sidan lagt sig. Såvida ej sär¬
skilda omständigheter tillkomma under fortsättning af diskussionen,
hvilka_ väcka min farhåga att Riksdagens önskningar ej skulle röna
välvilligt tillmötesgående, kommer jag sannolikt att ansluta mig till
Herr vice Talmannens förslag.
Den 24 Mars, f, m.
Herr von E hr enlie i in: Af' den nu föredragna punkten fram¬
går, hvilken stor vigt Stats-Utskottet fäster vid Rommers-kollegii in¬
dragning; men detta har icke hindrat Utskottet att derjemte i punkten,
inlägga en annan fråga af den utomordentliga vigt, att hela frågan
om Kommers-kollegii indragning blifvit ställd i bakgrunden. _ Jag skall
derför icke yttra ett enda ord i detta senare ämne, som i jemförelse
med den fråga, Stats-Utskottet här inlagt, är af en alltför underord¬
nad betydelse, för att här komma på tal. Det är icke första gången
denna fråga varit å bane; men det är måhända efter det nya stats¬
skickets införande första gången, som den framträdt i en så bjert form.
Frågan är helt enkelt den: skall det finnas två statsmakter i Sverige,
eller skola vi hafva en regerande Riksdag såsom under frihetstiden
och före 1772 års statshvälfning? För min del besvarar jag den frå¬
gan utan tvekan dermed, att två statsmakter böra fortfarande finnas,
och i allt, hvad på mig ankommer, skall jag söka häfda denna för¬
delning af makten. Jag vill icke inlåta mig på någon tolkning af
grundlagens särskilda paragrafer och på den mycket omtvistade frå¬
gan, om utur dessa paragrafer kan härledas ett uttryckligt förbud
för Riksdagen att röra vid de ordinarie anslagen, vare sig i allmänhet
eller särskilt i de fäll, der dessa sammanhänga med en statsinstitu¬
tion. För mig är det alldeles tillräckligt, att det konstitutionel stats¬
skicket icke kan bestå, om icke Riksdagen respekterar Regeringens
rätt i afseende å sådana institutioner, som genom Riksdagen ocn Re¬
geringen gemensamt tillkommit.
Här hafva blifvit åtskilliga exempel anförda på deu fullkomliga
tillintetgörelse af hela statsmaskineriet, som Riksdagen skulle kunna
i strid mot både grundlag, civillag och kriminallag åstadkomma, om
den fortginge på eu sådan bana. Sådana exempel äro alltför lätta
att uppvisa, åtskilliga hafva redan af föregående talare blifvit fram¬
ställda; att uppräkna dera, torde vara så mycket mer öfverflödigt,
som hvar och eu, som tänker på saken, har lätt att för sig sjelf upp¬
ställa sådana. _
Nu säger visserligen en talare, att “Riksdagen är väl icke något
oförståndigt barn". Den frågan vore högst olämplig att diskutera på
detta rum; men jag förmodar att, om det konstitutionel^ statsskicket
förutsätter och grundlagen stadgar att det skall finnas två statsmakter,
så är det väl derföre att detta statsskick och denna grundlag förut¬
sätta, att Riksdagen kan misstaga sig, och att den vid sin sida be-
höfver en modifierande makt. När det konstitutionela statsskciket
uppkom och makten mellan Konung och Riksdag fördelades, lider det
väl icke något tvifvel att förhållandena voro sådana, att det hufvud¬
sakligen var för att kontrollera och modifiera konungamakten, som
representationen till kom. Tiden har i det falletväsendtligen förändrats,
och inom Europas allra flesta länder är det nu. konungamaktens vackra
och stora uppgift att modifiera representationen, att skydda minori¬
tetens rätt och vakta representationen för dess egna misstag. Det
är den rättigheten, man söker beröfva konungamakten, om man pa
eu omväg tillintetgör konungamaktens “veto". .
Samme talare yttrade också, att det finnes ju så många andra
fäll, der det icke kan ifrågasättas, att icke Riksdagen har rätt att
24
Den 24 Mars, i, m.
sätta Regeringen i förlägenhet och omintetgöra vilkoren för stats¬
maskineriet, till exempel, sade talaren, genom indragning af tullmed¬
len. Ja! det är sannt. Men just i storheten af en sådan åtgärd ligger
skyddet mot_ densamma; ty Riksdagen lärer icke vilja riskera att
.minska statsinkomsterna med så många millioner. Men att deremot
i en jemförelsevis liten fråga, som Riksdagen en gång gjort till sin
favoritfråga, att der tränga in på konungamakten och i strid mot
statsskickets anda. söka tilltvinga sig ett bifall till sina önskningar,
det tycker man sig kunna allt för gerna göra; ty dermed är ingen
fara skedd. Man ser endast det närmaste resultatet och blundar för
det mera aflägsna, men derföre icke mindre säkra och påtagliga.
En annan talare sade,_ att han icke ville, att Regeringen skulle
göra eftergifter af sina rättigheter, och icke heller Riksdagen af sina.
Jag undrar, huru länge detta skulle bära sig. Se vi icke vid hvarje
riksdag, huru regeringsmakten gör flera eller färre eftergifter för
Riksdagens önskningar och modifierar sin uppfattning derföre att den
respekterar Riksdagens? Finnes då icke något skäl för Riksdagen
att också respektera regeringsmakten, eller är det så, att, då re¬
geringsmakten _ har en uppfattning, som icke öfverensstämmer med
Riksdagens, Riksdagen icke skall göra annat än köra vägen så långt
den räcker och utan alla konsi dera tioner för följderna söka tilltvinga
sig ett bifall till hvad den önskar? Den tid är förbi, då det ansågs
tillbörligt eller ens ursäktligt att gå till väga på det sättet.
Det har äfven åberopats ett exempel från 1850 och 1851 årens
riksdag. För min del är jag bland dem, som anse, att mycket godt
kan sägas om den gamla ståndsriksdagen, och jag kan icke neka till
att jag alltid blir varm, då det kastas sten på densamma; men jag
kan derföre icke medgifva, att hvarje handling, som då begicks, är
att anse såsom ett prejudikat, och att den gamla ståndsriksdagen var
så fri från misstag, att man kan åberopa allt hvad den gjort såsom
något för den nya Riksdagen bindande och osvikligt. Förhållandena
äro sedan den tiden väsendtligen förändrade. Det fanns då i de två
privilegierade stånden två sjelfskrifna bundsförvandter till konunga¬
makten, två sjelfskrifna bevakare af samhällets konservativa intressen.
Genom representationsförändringen har denna sjelfskrifna medlare
mellan Konung och folk försvunnit, och Konungen och de två privi¬
legierade stånden hafva visat folket det förtroendet att, utan några
sådana privilegierade väktare, uppdraga åt folket den makt. hvaraf
det nu är i besittning. Det finnes ett fransyskt talesätt, som lyder:
‘‘noblesse oblige*. Förtroende och makt förbinda äfven, och har ett
sådant förtroende blifvit visadt det svenska folket och dess represen¬
tanter, då må de också häfda detta förtroende genom att med be¬
stämdhet afvisa hvarje försök att ingripa i den andra statsmaktens
rättigheter. Jag förenar mig med Friherre De Geer och yrkar afsteg
å den förevarande punkten i Utskottets betänkande.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Herr Ekman, Carl: Då jag i Stats-Utskottet biträdt den fram-
ställning, som nu utgör föremål för Kammarens öfverläggning, an¬
De/j 24 Maj;/, f. m.
25
håller .jag att få yttra några ord till försvar för densamma. Det hade
varit min önskan, att hvad i den föredragna punkten förekommer der¬
om att Riksdagen skulle anhålla att redan nästa riksdag få från
Kong]. Maj:t mottaga förslag till indragning eller förändrad organisa¬
tion af Kommers-kollegium skulle ur punkten utgå; men, då jag be¬
farar, att alltför många olika yrkanden endast skulle bidraga att än
mer inveckla frågan, vill jag icke längre vidhålla det yrkande, som
innefattas i den af mig med liera ledamöter i Utskottet afgifna reser¬
vation, och som går ut på att de i punkten förekommande orden
‘nästa riksdag" skulle utbytas mot “riksdagen".
Det har af den näst föregående talaren blifvit yttradt, attsjelfva
frågan om förändrad organisation af Kommers-kollegium eller indrag¬
ning åt någon del utaf det på detta embetsverks stat uppförda belopp
sjunkit i bakgrunden, och att det är en helt annan fråga, som nu
framställer sig vid behandlingen af denna punkt och som äfven torde
komma att för dess utgång blifva bestämmande. Detta är mycket
sannt; sådant synes verkligen förhållandet vara, och att detta kunde
inträffa, har Utskottet nog insett. Må det nu tillåtas mig att söka
återföra diskussionen till det hvarom här egentligen är fråga.
De framställningar, på Indika Utskottet haft att afgifva svar.
angå dels omorganisation af Kommers-kollegium och dels indragning
af den på Kollegii stat uppförda presidentlön, hvilken en motionär
ansett kunna statsverket besparas. Vid bedömandet af dessa frågor,
till hvilkas besvarande Utskottet här framställt förslag, har Utskottet
haft att fästa sig dels vid de motiv, som de särskilda motionärerne
för sina framställningar anfört, dels äfven vid hvad Herr Chefen för
Civil-departementet under behandlingen i Statsrådet af Kong!. Maj:ts
proposition om statsverkets tillstånd och behof till protokollet yttrat
rörande Kommers-kollegium, och det är detta yttrande som föranledt
Utskottet att annorlunda behandla de väckta motionerna än som
eljest skulle hafva skett. Sedan Herr Departements-chefen i detta sitt
yttrande lemnat en redogörelse för den behandling, frågan om reor-
ganisationen af _ Kommers-kollegium under de närmast förflutna åren
undergått och vidare uppehållit sig vid en från Kollegium inkommen
framställning om upphörande af det ovisshetstillstånd, hvari Kollegium
lör närvarande befunne sig, hänvisar Herr Departements-chefen på
nödvändigheten af ett nytt stats-departements inrättande, såsom ett
vilkor för hvarje förändring i Kommers-koilegii organisation, men
yttrar vidare de, åtminstone efter min uppfattning, högst anmärk¬
ningsvärda . orden, att, då förslag i detta syfte två gånger varit för
representationen framlagdt, men icke vunnit dess bifall, en förnyad
framställning derutinnan från Regeringens sida förmodligen icke skulle
röna större framgång. Äfven om ett förslag från Regeringen om
upprättandet af ett nytt statsdepartement skulle hos denna Riksdag
lätt dela samma öde, som de föregående framställningarne i samma
riktning, hade det likväl efter min förmening, då Regeringen hyste
den öfvertvgelsen att en sådan institution vore för ärendenas gång
och riktiga behandling erforderlig, också bort vara Regeringens
pligt att derom till Riksdagen framlägga förslag för att icke behöfva
bära ansvaret att hafva uraktlåtit för Riksdagen framhålla ett verk¬
26
Den 24 Mars, t m.
ligt behof. Men jag vet icke hvad som berättigar HeiT Departements¬
chefen till en förutsättning, att Riksdagen skulle afslå en framställ¬
ning om en nyttig och nödvändig åtgärd. All hittills vunnen erfaren¬
het synes mig vittna derom, att sådana kunna påräkna Riksdagens
understöd, och framgången åt en Kongl. proposition i det ämne, hvar¬
om här är fråga, torde derföre mest vara beroende af den fullständiga
utredning och motivering för densamma som Regeringen kan och vill
åstadkomma. Herr Departements-chefen yttrar vidare: “derest således
icke Riksdagen af nitälskan för den reform, han sjelf påkallat,
vid instundande riksmöte för sin del besluter sådan ändring i Rege¬
ringsformen, att utsigt derigenom öppnas till förverkligande åt
den oundgängliga förutsättning, hvarunder, sådana förhållandena
för närvarande äro, indragning af Kommers-kollegium och öfverflytt¬
ning till sjelfva regeringsmakten af större delen utaf de Kollegium
nu åliggande göromål kan ifrågakomma; torde efter afslutadt riksmöte
böra tagas i allvarligt öfvervägande, huruvida icke ett slut bör göras
på omförmälda provisoriska tillstånd; i sammanhang hvarmed frågan
om återbesättande af det för närvarande lediga presidentembetet i
Kollegium jemväl torde böra förekomma11. Då detta yttrande oför-
tydbart tillkännagifver, att efter Riksdagens slut, under vissa för¬
utsättningar, en definitiv reglering af Kommers-kollegium i samman¬
hang med återbesättandet af det lediga presidentembetet torde före¬
komma och att således Riksdagens tidigare underdåniga skrifvelse,
med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om Kollega in¬
dragning eller förändrade organisation under nådig pröfning, möjligen
kunde komma att lemnas utan afseende, har Utskottet ansett eu nr
framställning uti förändrad form nödvändig. Utskottet har då under¬
sökt, huruvida jemväl i den riktning, hvari den ene af motionärerne
gjort sin framställning om vinnande af besparing åt statsverket,
kunde vara något att göra och beslut derom fattas i sammanhang
med en ny skrifvelse. Det är vid eu sådan granskning, som det före¬
kommit Utskottet, att det ingalunda skulle för ärendenas behandling
i Kollegium under den jemförelsevis korta tid, som numera torde
återstå till dess en reorganisation af Kollegium kunde komma till
stånd, vara mera vådligt om presidentembetet hölles vakant, än det
förut varit, då detta embete under åratal stått obesatt. Såvidt Ut¬
skottet kunnat inhemta, hafva under sådana tider ärendenas gång i
Kollegium varit lika obehindrad. Med afseende å dessa förhållanden
har Utskottet ansett en besparing kunna göras intill dess frågan om
den förändrade organisationen blifver afgjord, och det är denna be¬
sparing, Utskottet föreslagit genom nedsättning uti Kollega ordinarie
anslag med 6,000 kronor. Att skäl förefunnits för denna framställ¬
ning, tror jag mig hafva visat, och att Riksdagen, ehuru detta är ett
ordinarie anslag, är i sin goda rätt om den nedsätter detsamma, torde
jag icke behöfva uppehålla mig vid. Riksdagens rätt i detta hänse¬
ende har blifvit erkänd under de gamla ståndsriksdagarne, erkänd
äfven under det nuvarande representationsskicket, och röster hafva
förut i dag höjt sig till försvar derför, hvarför det torde vara öfver¬
flödigt att vidare derom orda. Men fastän Riksdagen eger en obe¬
stridlig rätt att göra förändringar i såväl ordinarie som extra anslag,
Dea 24 Mars, f. m
2 7
så medgifver jag gerna, att det är en rätt, som skall med varsamhet
begagnas. Att uti förevarande fall denna rätt behof! användas, har
jag redan ådagalagt genom anförande af Departements-chefens yttran¬
de till statsrådsprotokollet och jag beder endast ytterligare få påvisa,
att Utskottet icke tillåtit sig att föreslå något beslut i afseende på
den delen af frågan, som rör grunden för Kommers-kollegii organisa¬
tion. Utskottet har endast visat, att, för den närmaste tiden, en ned¬
sättning i anslaget till detta verk kan ega rum, och tillstyrkt Riks¬
dagen att besluta densamma. Men Utskottet har icke tillåtit sig före¬
slå, att i Kollegium icke skall finnas någon president, utan lemna!
organisationen såväl härutinnan som eljest helt och hållet oberörd.
Det har i dag under denna öfverläggning blifvit af Herr Departe-
ments-chefen yttradt, att, derest Riksdagen beslutade i öfverensstäm¬
melse med Stats-Utskottets förslag, han det oaktadt skulle tillstyrka
Kongl. Maj:t att anbefalla Statskontoret att fortfarande på riks¬
stat uppföra anslaget för Kommers-kollegium till dess nuvarande be¬
lopp. Då ett sådant yttrande här blifvit fäldt. vill jag icke draga i
tvifvel, att Herr Departements-chefen skulle tillstyrka eu dylik åt¬
gärd; men hvad jag högeligen betvifla!’ det är, att Statskontoret skulle
kunna verkställa en sådan Kongl. Maj:ts befallning. Är ett anslag
en gång af Riksdagen bestämdt, tror jag icke, att Statskontoret kan
göra någon ändring deri.
Jag kunde hafva åtskilligt att i denna fråga tillägga; men. då
jag är i väsendtlig mån förekommen af den ledamot af Stats-Utskot-
tet, som förut här haft ordet, vill jag icke längre upptaga Kammarens
tid, utan inskränker - mig nu att till den föreliggande punkten yrka
bifall.
Herr Mannerskantz: Om man vill bilda sig ett omdöme om
det i denna punkt framställda förslaget, behöfver man endast genomläsa
punkten och jemföra början deraf med slutet. L början af punkten
föreslår Utskottet, att ‘-Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse an¬
hållandet Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om Kommers-kollegii in¬
dragning eller förändrade organisation under förnyad ompröfning, och
till nästa riksdag framlägga de förslag i ämnet, hvartill omständig¬
heterna föranleda"; men så slutar Utskottet med att hemställa “att i
sammanhang dermed Riksdagen må besluta, att, intill dess denna or¬
ganisationsfråga kan varda slutligen afgjord, det för nämnda embets¬
verk anvisade aflöningsansiag minskas med 6,000 kronor". Jag frågar
hvar och en om de båda afdelningarne i punkten stå med hvarandra
i någon rimlig verklig öfverensstämmelse? I första delen af punkten
erkänner man nemligen uttryckligen, att Riksdagen icke eger någon
annan rätt än att i underdånighet anhålla att Kong!. Maj:t täcktes
taga under ny pröfning, om en indragning af Kommers-kollegium
eller förändring i dess organisation lämpligen kan och bör ske eller
icke; men genom den senare delen bestämmer eller åtminstone anty¬
der man, att man vill och fordrar att nämnda Kollegium skall in¬
dragas eller reorganiseras, och utsätter fördenskull, för den händelse
att Kongl. Maj:t icke skulle vilja verkställa den äskade omskapningen
af en vigtig del af den högre administrationen, för att visa att man
Den 24 Mars, f. in.
2X
då ämnar dertill tvinga honom, ett vite af 6,000 kronor, med hvilket
belopp man för denna gång inskränker sig att minska Kommers-
kollegii nuvarande stat; men bär man blott tilltrott sig kunna börja
med sådana åtgärder, är det sedermera ingenting som hindrar, att
att man nästa gång, om Kongl. Maj:t icke rättar sig efter denna be¬
gäran, som man nu i tvingande form framställer, sätter vitet till
12,000 eller 24,000 kronor, eller hela det anslagsbelopp, som nu är
för Kollegium bestämdt, och om Kongl. Maj:t då, af farhåga att blifva
blottställd för dylika viten, men icke derföre, att den pröfvas nyttig,
genast gör en förändring i det nu ifrågavarande hänseendet, blir den
naturliga följden deraf, att man en annan gång bandiar på alldeles
samma sätt i fråga om något annat embetsverk eller någon annan
statsinstitution som råkat ut för likartade anfall, och förhållandet
blefve då, såsom man här redan sagt, att det vore Riksdagen som
ensam regerade och, utan att Konungens eller regeringsmaktens sam¬
verkan eller bifall dertill ansåges nödigt, bestämde hurudana stats¬
institutionerna skola vara eller blifva både organiserade och kanske
slutligen också förvaltade. -Jag hemställer om detta kan anses vara
öfverensstämmande med vare sig innehållet eller andemeningen i vår
svenska statsförfattning? Så har man förr icke uppfattat denna, och
jag tror icke heller att den — med afseende å både hvad den inne¬
håller och hvad som är för vårt samhälle nyttigt — hvarken kan eller får
på det sättet förstås. Såsom skäl för det steg, Utskottet här före¬
slagit, har anförts att det skulle vara för att tvinga den departe-
ments-chef, till hvars område detta embetsverk hör, att frångå den
åsigt om hindren emot verkets indragning, som han efter omsorgsfull
pröfning af å saken inverkande förhållanden i Statsrådet yttrat och
här äfven uttalat. Men kan det, för att på ett brådskande sätt fram¬
tvinga en sådan reorganisation, hvars behöflighet man med eller utan
fog påyrkar, vara skäl att rubba den grundsats om en rätt maktför¬
delning i samhället, som utgör grundvalen för både hela vårt eget
och hvarje annat väl ordnadt statsskick? Jag har icke lyckats upp¬
fatta den stora betydelsen af denna fordran att Kommers-kollegium
skall afskaffa? och något annat sättas i stället. Jag har sett en
mängd sådana förslag göras i fråga om våra styrelseverk, men då
de göromål dessa verk haft att handlägga icke kunnat bortskaffas,
har resultatet endast blifvit en omflyttning af göromålen, som, livad
den än må hafva verkat, åtminstone icke ledt till någon minskning i
kostnaderna för administrationen. Jag finner det således icke vara
af någon särdeles vigt. om Kommers-kollegium bibehålies eller något
förr eller något senare afskaffas, men hvad jag deremot finner vara
af ofantlig betydelse för samhällsordningens upprätthållande i vårt
land, det är, att representationen icke må ingripa i regeringsmakten
och afstånga denna från möjligheten att kunna utöfva någon sjelf¬
ständig verksamhet.
Nu har man här sagt, att Riksdagen obestridligen skulle ega rätt
att bestämma öfver alla anslag och indraga, hvilket anslag som helst,
om och när Riksdagen så funne för godt. Jag vill icke nu tvista om denna
rätt; men frågan är: om Riksdagen har en sådan rätt, bör den der¬
före begagna densamma, utan att anse sig behöfva tillse om icke re¬
De* 21 ilars, f. m
geringsmaktens, också från grundlagen härledda rätt derigenom blir
förnärmad. Det är just detta, om i det ömsesidiga förhållandet mellan
statsmakterna den ena statsmakten bör göra allt hvad den kan göra,
utan afseende å den andra statsmaktens lika obestridliga rätt. som
hela denna fråga gäller. För min del håller jag före att hvarje riks¬
dagsman, som fått det maktpåliggande uppdraget att vara folkets
ombud, likasom hela representationen skall noga öfverväga huru re¬
presentationen i hvarje särskildt fall bör handla, och dervid pröfva,
med hvarandra jemföra och besinna, ej blott hvad en del grundlags-
bud utan hvad alla samtliga innehålla, och om representationen det
gör, då vågar jag påstå, att den icke skall gå in på regeringsmaktens
område så långt, att den med utsatt vite föreskrifver regeringen att
i fråga om vigtiga redan bestående allmänna inrättningar ställa sig
en representationens såsom fordran framställda önskan till efterrät¬
telse. Här hafva efter det nyare representativa statsskickets införande
väckts så många förslag om indragningar af både embetsverk samt
högre och lägre tjenstebefattningar, att jag tror, att om de alla ledt
till åsyftad påföljd, det knappast skulle finnas någon institution qvar
af de gamla i vårt land, åtminstone icke något chefsembete med
högre aflöning, och om alla sådana frågor skulle för framtiden komma
att bero af en tillfällig mer eller mindre knapp majoritet eller af deri
förseglade sedeln vid Riksdagens omröstningar, om Riksdagen, utan
att regeringsmakten kunde göra någon invändning eller lägga något
hinder deremot, skulle ega att godtyckligt i hvilket ögonblick som
helst genom indragning af anslag besluta att den eller den stats¬
institutionen skulle förändras eller upphöra, då vet jag sannerligen
icke hvarthän vi under en sådan samhällsupplösning slutligen skulle
komma och hvar det skulle blifva möjligt att stanna, — synnerligast
om den bevarande eller återhållande kraft, som förut funnits inom
denna Kammare, fortfarande allt mera förminskas. Jag tror dock att man
af denna Kammare ännu med säkerhet kan vänta och påräkna, att den
skall göra allt hvad den kan och bör för att värna om både den lag¬
liga ordningen och den lagliga friheten i landet. Den konstitutionela
friheten urartar till godtycke och sjelfsvåld och kan icke bestå utan
ordningens samtidiga noggranna upprätthållande, och man såg derföre
med glädje här för icke längesedan denna Kammare stå såsom eu
sluten falang kring ordningens stadigt fastade baner med de sannt
konstitutionela grundsatserna inskrifna på sina kring detta baner
högt lyftade fanor. Sedan dess har man redan under förra året sett
banéret, beröfvadt flera bland dess stöd, börja luta och den ena fanan efter
den andra vackla eller falla, och nu vill man fortsätta och med ett tag
bryta ned den konstitutionela ordningens på en stark oberoende ko¬
nungamakt b vilande fastaste stöd. Jag för min del tror att denna
Kammare icke vill något sådant, att dess majoritet har allt för klar
insigt om att här icke är fråga om blott att; uttrycka ett tillfälligt
missnöje emot en medlem af Konungens råd eller att gifva eller icke
gifva ett litet anslag, utan gäller att taga nu det första och snart
derefter säkerligen det andra eller tredje steget på det lutande planet,
dit man lätt föres om man oförsigtigt rubbar de bestående samhälls¬
institutionernas tyngdpunkt ur sitt gamla rätta läge. Kommer man eu
30
Den 24 Mars. f. m.
gång ned på detta plan, bär det utföre med en så svindlande
hastighet att äfven de, som nu rådt dertill, skola önska detta steg
ogjordt och söka, om än för sent, hejda den nedrullande statsvagnen
i dess fart utför branten.
Jag förenar mig med Friherre de Geer att yrka afslag å Utskottets
förslag.
Herr Carlson. I Utskottet har jag icke kunnat instämma i det
beslut, som derstädes blef majoritetens, emedan jag ansåg, att det¬
samma, om det godkändes af Riksdagen, skulle, såsom rubbande den
för ett embetsverk fastställda ordinarie staten, på ett betänkligt sätt,
och på ett sätt som icke höfdes Riksdagen, ingripa på det maktom¬
råde som är Regeringens. Jag gläder mig nu, att de skäl, som va¬
rit för mig bestämmande i afseende på min ställning till denna fråga,
bär i Kammaren redan blifvit så utförligt framställda, att jag kan
fatta mig i största korthet. I uppfattningen af frågans konstitutio-
nela del sluter jag mig helt och hållet till den af Friherre de Geer
yttrade åsigten och ber således att i detta afseende få instämma med
honom. Hvad åter angår sjelfva den sak, som här föreligger och
som man väl icke bör låta alldeles försvinna ur sigte, nemligen Kom-
mers-kollegii ifrågasatta indragning eller reorganisation, så har jag
haft den tanken, att den sammanhänger så nära med frågan om re¬
organisation af embetsverken i allmänhet, att den icke kan rätt väl
behandlas utan i förbindelse med denna fråga i dess helhet. Den¬
samma har väl under några år h vil åt; men Regeringen har nu utlof-
vat att taga den under snar behandling, och mått och steg äro redan
vidtagna, som otvifvelaktigt skola föra detta vigtiga ärende framåt.
Det kan icke heller vara olämpligt att erinra derom, att derå förut¬
sättningar för frågans lyckliga lösning numera finnas, hvilka deremot
för icke länge sedan fattades, nemligen dels den nya organisationen
af Konungens kansli, dels en annan behandling af besvärsmålen, om
också denna senare förändring synes blott till ett mindre omfång
komma att gå i fullbordan. Deremot finnes det andra förutsättnin¬
gar, som ännu icke blifvit uppfyllda, såsom medgifvande för Rege¬
ringen att uppdraga åt Departements-chefen att besluta i vissa mål
och åstadkommande af en fördelning af de göromål, som tynga på
det departement, hvilket hufvudsakligen skulle öfvertaga Kommers-
kollegii nuvarande åliggande. Till följd deraf synas mig svårigheter
ännu förefinnas, som ställa sig hindrande i vägen för den ifrågasatta
indragningen af Kommers-kollegium. Beträffande åter förslaget om en
förändrad organisation af Kollegium, så har jag föreställt mig, att en
sådan skulle kunna med stor fördel åvägabringas, om i detta verk
öppnades platser för praktiskt och tekniskt bildade män, som i de
särskilda riktningar, som höra under Kollega verksamhetsområde,
samarbetade på att med de medel, som kunna stå ett administrativt
embetsverk till buds, befrämja näringarnes, handelns och industriens
uppblomstring.
Till följd af den åsigt, jag nyss uttalade, eller att Kommers-
kollegii reorganisation icke bör lösryckas från reorganisationen af
embetsverken i allmänhet, hade jag således icke ämnat rösta för den
Den 24 Mars, f. m.
31
skrifvelse, som Utskottet föreslagit att aflåta. Men då jag här hört,
att Chefen för det departement, som skulle handlägga frågan, vore
beredd att mottaga en så beskaffad skrifvelse och i anledning deraf
vidtaga sådana åtgärder, som kunde vara gagneliga för det hela, så
vill jag gerna medgifva, att det kan vara skäl att nu icke lemna
denna fråga helt och hållet å sido.
För att nu återvända till det ämne, som under denna punkt
blifvit företrädesvis diskuterndt, så tyckes det framg;å ur denna diskus¬
sion, att det egentligen varit Departements-ch efen afyttrande till stats¬
rådsprotokollet som framkallat detta utskottsbeslut, hvilket orsakat ett
så lifligt meningsutbyte inom denna Kammare. Mig förekommer det, som
om ett stort missförhållande skulle ega rum mellan hvad som i Depar-
tements-chefens yttrande kan vara med någon styrka framsagdt, och
det medel, som man här ifrågasatt för att gifva uttryck åt de känslor,
*om detta yttrande framkallat, hvilket medel, om det tillgrepes, efter
min tanke skulle för framtiden grundlägga en stor osäkerhet i för¬
valtningens organisation. Då nu dertill kommer, att detta yttrande
till statsrådsprotokollet i väsendtlig mån förlorat sin kraft genom det
här afgift]a förklarandet, att Regeringen ville taga en begäran om
Kollegii omorganisation under ompröfning och fästa nödigt afseende
vid densamma, så finner jag ännu större skäl vara, väl icke att för¬
bigå hela frågan, men att ingalunda gå till en sådan ytterlighet eller
till en kraftåtgärd af den ingripande beskaffenhet, som här blifvit
föreslagen, _ och får jag på dessa grunder förena mig med dem, som
slutit sig till det af Herr vice Talmannen framställda förslaget.
Friherre Alströmer: Huru ringa än mitt ord väger, anser
jag dock, i anseende till frågans vigt, mig i egenskap af såväl Ko¬
nungens rådgifvare som_ riksdagsledamot böra uttala min mening,
äfven med fara att möjligen omsäga hvad som redan blifvit bättre
sagdt. Af den förevarande punktens innehåll vill det synas som
Stats-Utskottet endast fästat sig vid sakförhållandet utan att aktgifva
på det betänkliga i den föreslagna åtgärden att nedsätta aflönings-
anslaget för Kommers-kollegium. Jag vill icke bestrida Utskottets
befogenhet att, med anledning af de väckta motionerna, föreslå en
förnyad framställning om detta embetsverks förändring eller indrag¬
ning och derom att presidentsplatsen under tiden må lemnas obesatt,
och jag är öfvertygad att en af Riksdagen uttalad så beskaffad önskan
både kan och bär vinna tillmötesgående, men att söka gifva eftertryck
åt en sådan framställning genom indragning af ett ordinarie lönean¬
slag vore en åtgärd, om. än i detta särskilda fall af jemförelsevis
mindre betydenhet och om än grundlagens bud i detta hänseende äro
mer eller mindre tydliga, likfullt af så allvarsam art, att, om den vid-
toges, den köp me att rubba förhållandet statsmakterna emellan och
kunde leda till högst samhällsvådliga förvecklingar och föra oss in
på sådana afvägar, som, såvida statsskicket skall rätt vårdas, Riks¬
dagen lika mycket som Regeringen bör låta sig angeläget vara att
icke ^beträda. Jag föranlåtes derför anhålla, att senare delen af punk¬
ten från och med orden »samt att i sammanhang» måtte af Kammaren
afslås, och då jag gör denna anhållan begär jag icke något förtro-
Deu 24 Mars, f. m.
:S2
endevotum åt Konungens nuvarande rådgifvare, men jag begär ett
förtroendevotum åt konungamakten, åt Riksdagen sjelf ock åt vårt
statsskick.
Herr Brusewitz: Då mitt namn saknas bland reservanterne,
ber jag få nämna, att detta kommer sig deraf, att jag med Kamma¬
rens tillåtelse var frånvarande vid den tid, då detta ärende inom
Utskottet behandlades. Hvad sjelfva saken angår, anhåller jag att
få instämma i det förslag, som af Herr vice Talmannen blifvit
framstäldt.
Herr Wall enberg. Kanske det nu må tillåtas mig att säga
några ord om Kommers-kollegium. Det är, såsom af Utskottets be¬
tänkande synes, icke första gången, som detta föråldrade embetsverk
är föremål för Riksdagens begrundande och som önskningar framstäl¬
las i syfte att någon förenkling i dess organisation må åvägabringas;
och jag tillägger: det är endast till följd deraf att Regeringen visat
sig döf för alla önskningar i denna riktning, som vi nu finna, att
Stats-Utskottet brukat ett tilltalsord, för kvilket Regeringen naturligt¬
vis icke kan vara döf. Det är den gamla underdåniga anhållan, men
med några ord understrukna, för att ej längre kunna förbises.
Det är en känd sak, att Kommers-kollegium är ett bland de mest
långsamma af de till den högre administrationen hörande embetsver-
ken. När något mål skall gå genom dess handläggning, så vet man
visserligen tiden, då det lemnas in derstädes; men Jag tror icke, att
Regeringen kan göra sig den aflägsnaste föreställning derom, när dit
remitterade ärenden kunna återkomma till Regeringen med Kollegii
yttrande i ämnet. Visserligen får man tidt och ofta höra upprepas
den gamla visan om de tusentals mål, som Kollegium har° att hand¬
lägga. Men huru beskaffade de allra flesta af dessa mål äro och
huru många hundra af dera ganska lätt afgöras på en vecka, derom
förmäler man naturligtvis intet, och icke heller huru man, medan man
upptager tiden med dessa obetydligare mål, låter de få vigtiga, som
finnas, ligga kanske i åratal och vänta på handläggning.. Jag hade
den äran att vid en föregående öfverläggning, under en liten kontro¬
vers med Herr Civilministern, erinra om Kommers-kollegii mångåriga
behandling af hamntaxorna och upplysa att Kongl. Maj:t icke gillade
Kollegii sent omsider afgifna förslag. Jag erhöll då till svar, att,
ehuru Kongl. Maj:ts beslut i ämnet icke fattades i öfverensstämmelse
med Kollegii förslag, det likväl hade varit af .ganska stor nytta, att
frågan blifvit beredd och handlagd af Kollegium. Ja! man bör väl
antaga, att något af hvad Kollegium skrifvit och uppsatt i ärendet
kunnat begagnas vid det slutliga afgörandet; men om detta något
motsvarar den tidsförlust, som åstadkommits genom den långsamma
behandlingen, det är något helt annat och föga troligt. Jag ber att
äfven få erinra om en annan fråga, som väckte mycken uppmärksam¬
het för 4 eller 5 år sedan. Händelsen var, att ett fartyg, lastadt med
lätt antändliga oljor, hade råkat i brand på strömmen utanför Bor¬
deaux. Flera andra fartyg antändes och det blef en stor olycka.
När
Den 2i Mars, f. in.
H;s
ISär underrättelsen om en stor olycka kommer till detta land, upp¬
tändes genast^ en lika stor ifver att skydda sig mot dylika olyckor i
framtiden. Sålunda uppstod da fragan om eu ny särskild lagstiftning
angående bränbara vätskor, mineraloljor och annat dylikt. Jag tro”
att, det borde tillkomma Kommerskollegium att behandla eu "sådan
fråga, men allmänheten, inseende att en särskild lagstiftning är be¬
höflig, vet ingenting annat än att den vigtiga frågan, liksom så måima
andra, ligger någorstädes, och det oaktadt en liknande olyckshändelse
egde rum förlidet år vid inloppet till Göteborg. Många andra dylika
frågor skulle kunna exempelvis anföras, ehuru jag* nu icke vill trötta
Kammarens uppmärksamhet dermed. Det är dock en känd sak. som
icke låter sig bestridas, att, under det att de, som nuförtiden drifva
fabnksrörelse eller^handel och idka sjöfart, måste iakttaga vaksam¬
het och snabbhet, Kommerskollegium sitter i stort lugn och behand¬
lar dithörande ärenden, som om icke det minsta angeläget vore att
förekomma tidsspillan just i sådana ärenden, utan som de helt tryggt
kunde skötas på samma sätt, som det skett under långt förflutna li¬
der och helt andra förhållanden. Det är derför jag anser mig både
befogad och skyldig att vid hvarje tillfälle, som 'dertill erbjuder sig,
låta komma till Kammarens kännedom, att förhållandet med detta
kollegium ingifver en verklig or.o hos alla dem, som intressera sig
. *ör näringslifvet och som nitälska för utvecklingen af vårt lands eko”
nomiska hjelpkällor.
hör att afhjelpa dessa olägenheter har Herr Civilministern upp¬
repade gånger förklarat, att Kommerskollegium borde ersättas af ett
nytt statsdepartement. Derigenom ledes naturligen tanken derpå,
huru detta skulle komma att se ut, hvilka följder en sådan åtgärd
skulle föra med sig, samt hvad föregående förhandlingar i detta ärende
haft att utvisa.
För 1868 års .Riksdag framlades en Kong!, proposition om inrät-
tandet af ett Hytt statsdepartement tillika med de förändringar i
(ifrigt, som kunde blifva en följd deraf. Denna proposition bifölls
icke. Men 1868 var här nöd i landet; vi hade att tänka på under¬
stöd åt hela kommuner och måste följaktligen ce till, huru man skulle
få inkomster och utgifter att gå ihop, utan att allt för mycket fika
skatterna. Af sadana anledningar ville .Riksdagen icke lemna sitt bi¬
fall till en ökning åt utgifterna för den högre administrationen. Men
om så var, så ligger deri icke någon ursäkt för att regeringen icke
under förändrade förhållanden, såsom t. ex. de nuvarande, vill åter
framlägga ett förslag i liknande syftning som 1868 års proposition,
och möjligen med iakttagande af de ändringar, som då framställda
erinringar från Riksdagens sida föranleda. Att nu i fråga sätta, att man
på enskild motionsväg skulle lyckas att genomföra en sådan förändring,
vittnar derom, att man icke ihågkomma’ det kända faktum, att det
icke är möjligt hvarken för en enskild motionär att göra eu fullt
lämplig framställning eller för Riksdagen i sin helhet att utan rege¬
ringens medverkan fatta ett lämpligt beslut, då det gäller frågor an¬
gående dep högre administrationens ombildning. Inga sådana frågor
kunna bringas till eu lycklig lösning vinn Regeringens medverkan
Pdhsd. Prat. 1S74. 1 Af,i. 2 /hind. B
34
Den 24 Mars. f. m.
och föregående beredvilliga utredning. Men Regeringens medverkan
har härvidlag uppenbarligen helt och hållet uteblifvit. Det är i denna
fråga ingenting vidgjordt; icke den minsta utredning eller förenkling
har Regeringen sökt att åstad komma, ehuru sådant med allt skäl kunnat
förväntas efter hvad förut i frågan förekommit. Man klagar öfver,,
huruledes Regeringen i vissa statsdepartement är öfverhopad af göro¬
mål. Sådant erkännes villigt. Men icke desto mindre råder det en
märkvärdig obenägenhet att från Regeringens behandling afsöndra
det minsta af dessa göromål; visar det sig tvärtom möjligt för Re¬
geringen att draga öfver sig ännu flera småbestyr, så sker det van¬
ligen, och häri ligger efter min tro det största och hufvudsakliga hindret
för hvad man plägar kalla eu förenkling af administrationen. Jag ser
här närvarande den af Konungens rådgifvare, som är bäst i stånd
att besvara den fråga, som jag nu ber att få exempelvis framställa.
Skulle icke frågor, som angå navigationsskolorna, kunna behandlas
af Sjöförsvars-departementet, i stället för att såsom nu höra under
Kommerskollegium och Civildepartementet? Jag kan för min del
icke .tänka mig något hinder för en sådan anordning.
Ännu en fråga. Hvarför kan man icke skilja konsulsaffärerna
från Kommerskoliegium? De göromål, som redan tillhöra Utrikes¬
departementet, äro väl icke så omfattande och så tunga, att de kunna
utgöra ett verkligt hinder för detta statsdepartement att äfven åtaga
sig behandlingen af alla frågor, som angå konsulerne, och Indika
ärenden ju äfven äro utrikesärenden. Genom att vidtaga sådana an¬
ordningar skulle man redan hafva gjort mycket för att underlätta eu
lämplig omorganisation af Kommers-kollegium. Jag har för min del
icke yrkat på eu fullständig indragning af detsamma. Det är Herr
Civilministern, som velat ställa frågan på eu sådan spets att icke
erkänna andra alternativ, än att kollegium skulle antingen helt och
hållet indragas eller stå oförändradt qvar i sitt föråldrade skick.
Jag kan icke biträda denna åsigt, utan tror, såsom sagdt, att man
genom eu förenkling och öfverflyttning till annat håll af vissa göro¬
mål skulle kunna åstadkomma en betydande lättnad i de arbeten, som
man nu anser såsom allt för betungande. Men om nu detta icke kan
ske på annat sätt än genom inrättandet af ett nytt statsdepartement,
nåväl! då hade eu Kong], proposition i sådan syftning bort föreläggas
Riksdagen; ty, såsom jag fedan nämnt, genom enskilda motioner kom¬
mer man i en dylik fråga icke till önskvärdt resultat. Om Riksda¬
gen på grund af en sådan antoge ett förslag i detta ämne, så
komme Konungens rådgifvare sannolikt att svara: “vi hafva icke varit
med om utarbetandet af detta förslag; och det möter så stora svå¬
righeter vid tillämpningen, att vi icke kunna fästa något afseende
vid detsamma;11 — och derpå blir allt såsom det var förut. På en
sådan punkt befinna vi oss nu; vi komma på intet sätt framåt. Och
de som bragd oss på denna ståndpunkt af stillastående i så många
önskningsmål, som ligga Riksdagen om hjertat, det är, med förlof,
Konungens rådgifvare. Då så är förhållandet, är det väl icke för
mycket, att Riksdagen någon gång försöker att gorå sin önskan tyd¬
ligare hörd. Och det är också denna önskan, som dikterat Utskottets
hemställan i den nu föreliggande punkten.
Den 24 Mars, f. m.
35
Chefen för Civil-departementet har med en öppenhjertighet, som
ingen kan skatta högre än jag, förklarat, att, om, äfven Riksdagen
bifölle detta Stats-Utskottets förslag, han likväl för sin del komme
att afstyrka Kongl. Maj:t att derpå fästa något afseende* Nåväl! se¬
dan detta blifvit vttradt, finner jag för min del ännu mindre något
hinder för Riksdagen att bifalla det ifrågavarande förslaget. Ty då
sker deraf icke någon annan olycka, än att Kongl. Maj:t får en skrif¬
velse, der Riksdagen i något allvarsammare ordalag än vanligt fram¬
bär sina underdåniga önskningar i denna af Regeringen åsidosatta
fråga. Något annat kommer icke att inträffa. Den presidentplats,
hvarom här är fråga, ärja icke tillsatt; och vid den remiss af Kong].
Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof, som egde rum
den 24 sistlidne Januari, redogjorde jag för, huru denna president¬
plats periodiskt dels stått ledig, dels tillsatts på förordnande, under
det man alltjemt tänkte sig möjligheten att få en förändring införd
inom Kommers-kollegium. Redan (Jarl af Klinteberg hade platsen på
förordnande i tre år; Skogmau hade den på samma sätt under fem år;
efter Presidenten Åkerman stod den slutligen ledig i två år, och nu
står den åter ledig sedan dess siste innehafvare, Grefve Manderström,
aflidit. Detta förhållande är således icke någonting nytt; och då
platsen står ledig, hvarför skall man då hafva ett anslag kvarstående
för densamma? Jag kan icke finna någon anledning att anvisa eu lön,
som ingen uppbär. Vid förlidet års riksdag förevar något med nu
förevarande fråga likartad!. Vid remissen af den Kongl. statspropo-
sitionen tillät jag mig yttra en önskan att få veta, hvarför president¬
platsen i Statskontoret icke blifvit tillsatt, och jag framställde den
frågan, emedan jag visste, att Statskontoret hade rätt mycket att göra.
Jag framställde i sammanhang dermed min förhoppning^ att det skulle
beredas Satskontoret möjlighet att åstadkomma hvad som är i högsta
grad önskvärd!, nemligen att i sitt bokslut och sina räkenskaper
komma litet närmare vår egen tid. Jag fick då till svar af en utaf
Konungens rådgifvare, att det gick mycket bra i Statskontoret, tillika
med en uppgift på en hel mängd göromål, som Statskontoret hade
att uträtta för att kunna åvägabringa den önskvärda förbättringen.
Men om nu Statskontoret hade så mycket att göra, hade det väl då
varit olämpligt att tillsätta en president, som kunde leda och på¬
skynda allt detta , arbete? Men på detta område liksom på så många
andra vet man icke hvad man egentligen vill; man vidtager inga
definitiva steg, utan det är detta olyckliga tillsvidare-system, som får
gorå sig gällande i allt större utsträckning. Och derigenom hafva
vi slutligen kommit i den ställning, hvari vi för närvarande befinna
oss. Jag undrar just, om det är hälften af statens embets- och tjenste¬
man, som hafva sina platser på ordinarie stat? mycket flere är det
säkerligen icke. Ty antingen äro de uppförda på extra stat eller
också tillsatte på förordnande. Till och med inom den värfvade armén
återfinner man ungefär samma förhållande; jag tror, att omkring 23
procent af densamma är på vakans. Öfver allt detta tills vidare. Och
jag kan ej se, att man någonstädes gör några synnerliga ansträng¬
ningar att blifva fri från ett sådant sakernas tillstånd, då man dock af
alla krafter borde arbeta på att komma derur.
Den 24 Mars. f. in.
i
Efter hvad jag anfört, får jag nu förklara, att jag anser mig
kunna lugnt och med allt berättigande svara på den proposition, som
kommer att framställas i anledning af Stats-Utskottets nu föredragna
hemställan; jag skall icke söka Konstitutions-Utskottet mot Talman¬
nen, om han vägrar proposition på Utskottets förslag. Men fram-
ställes den af Talmannen, så anser jgg mig, endast i det syftet att
en gång möjligen komma till en förenkling af göromålen i Kommers-
kollegium, hvarom här egentligen är fråga, med min röst helt lugnt
böra bidraga till bifall å Stats-Utskottets föreliggande förslag.
Herr Nordström: Debatten har höjt sig till eu tvist om en
fundamental konstitutionel princip, nemligen huruvida folkets åt Riks¬
dagen uppdragna sjelf beskattningsrätt äfven innefattar rättighet att,
utan Konungens bifall, minska eller nedsätta anslag, som för pröfva de
och godkända ändamål en gång blifvit utan inskränkande vilkor be¬
viljade. En sådan debatt bär sedan det nya statsskickets införande
redan två gånger egt ram, och mycket önskligt hade det varit, att
det fått stanna dervid. Det kan ej vara nyttigt för samhället att tid
efter annan förnya stormlöpningarne mot sjelfva grundvalarna för
konstitutionen. Till en sådan är det emellertid Stats-Utskottets plu¬
ralitet, som i sitt föreliggande betänkande, under eu oriktig uppfatt¬
ning af sin maktfullkomlighet, ånyo gifvit anledning. Dess" nu under
pröfning ställda betänkande, punkten 5 mom. a, innefattar i sjelfva
verket två skilda frågor: 1) en om Kommerskollegii indragning eller
ombildning, och 2) en om minskning med 6,000 kronor, d. v. s. den
nuvarande presidentlönens belopp, af det åt detta embetsverk nu
anvisade löneanslag. Om första frågan föreslår Utskottet, att Riks¬
dagen måtte till Kongl. Maj:t ingå med eu anhållan i sagda afseende;
om den senare, att Riksdagen måtte besluta nämnda minskning åt'
löneanslaget. Denna sammanblandning är icke lagenlig. Riksdags¬
ordningen förbjuder uttryckligen, att i samma skrift, eller motion,
frågor af olika beskaffenhet må sammanföras, och då så är, följer
ock deraf, att Utskottens betänkande öfver hvarje fråga måste afgifvas
särskildt och för sig. Yigten af denna regel visar sig särskilt i före¬
varande fall. Om angående första frågan Kamrarne stanna i olika
beslut, så har den derigenom förfallit; men om deras beslut öfver den
andra frågan utfälla olika, borde frågan komma under gemensam vo¬
tering. Nu kan det dessutom hända, att eu del af denna Kammares
ledamöter ville bifalla det första förslaget, men icke det andra, huru
skola de i sådant fall förhålla sig, då betänkandet i punkten a nu
är så uppstäldt, att båda frågorna skulle genom ett och samma beslut
på en gång komma att afgöras?
Redan på dessa skäl borde således betänkandet i punkten a åter¬
remitteras med erinran tjjl Utskottet att ställa sig Riksdags-ordningen
till efterrättelse; men på ännu större skäl, då i betraktande tages
hvad förslaget rörande andra frågan i sjelfva verket innebär. Det
innebär den förutsättning, att Riksdagen under alla förhållanden och
hvarje gång den är samlad skulle vara genom grundlagen berättigad
att suveränt och utan något deltagande från Konungens sida bestämma
öfver statsinkomsterna, från hvilken källa de än må härflyta, och
Den 24 Mars, f. m.
.*57
sammaledes öfver utgifterna, utan afseende på hvad föregående Riks¬
dagar för af dem godkända statsbehof och deraf föranledda utgifter
kunna hafva utan något förbehåll beviljat. En sådan förutsättning,
tänkt i yttersta konseqvens, skulle vara egnad att göra hvarje stats-
styrelse omöjlig och att i sjelfva verket uti Riksdagens hand förlägga
sj elfva maktens kärna till ansvarsfri utöfning, allt efter som partierna,
ledda af enskilda intressen och lidelser, för tillfället funne godt att
besluta. Sådan är dock icke den bild af vår samhällsordning och af
högsta maktens fördelning mellan Konungen och folkets representan¬
ter. som vår statsrätts historia och våra nu gällande grundlagar fram¬
ställa; och om än vid den revision af grundlagar^, som senast egde
ram, luckor i flera ganska väsendtligt hänseenden lemnades ouppfylda,
och frågor outvecklade, som i följd af det nya statsskicket hade bort
utvecklas, kan man likväl ej säga, att frågan om beskattningsrättens
verkliga omfång och beskaffenhet der framstår utan alla närmare be¬
stämmelser.
I 57 § Regeringsformen fastställes, att svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena; hvaraf följer, att
denna beskattningsrätt i vår tid hvarken är större eller mindre än
den fordom varit. I 58 § stadgas, att för hvarje lagtima Riksdag
statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter,
fordringar och skulder, skall uppvisas, och i den 59, att i samman¬
hang dermed förslag skall för Riksdagen framställas om statsverkets
behof och om sättet att genom bevillningar fylla hvad staten (stats¬
verket) kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra. I den äldre texten
förekom: “och hvilka behof genom bevillningar höra fyllas". För¬
ändringen var visserligen icke någon förbättring, men kan dock ej
sägas innefatta någon rätt till skattevägran efter behag för en gång
godkända och fastställda ändamål. I 62 § läses, att, sedan statsverkets
behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer det på Riksdagen att
en deremot svarande bevillning sig åtaga och att tillika fastställa,
huru de beviljade summorna skola för särskilda ändamål användas.
I denna § uttalas nu uttryckligen Riksdagens obestridliga rätt att
pröfva och antingen godkänna eller icke godkänna de framstälda be-
hofven, äfvensom att i följd af denna pröfning bevilja eller icke be¬
vilja de derför begärda anslagen. Uppenbart är emellertid, att denna
pröfning af behofven skall ega rum vid samma riksdag, då anslag för
samma behof begäras. Hafva behofven en gång blifvit godkända och
anslagen för deraf framkallade utgifter beviljade, så förändrar sig
förhållandet i ganska väsendtlig mån. Samma oinskränkta rätt till
pröfning och vägran eller bifall kan derefter icke ega rum utan kränk¬
ning af Konungens i grundlagen fastställda makt.
I detta afseende uppställer 64 § en ganska vigtig regel, att nem¬
ligen rikets såväl ordinarie statsmedel och inkomster som hvad, på
sätt omförmäldt är (i 60 §), under namn af extraordinarie utlagor eller
bevillningar af Riksdagen anslås, vare under Konungens disposition att
till de af Riksdagen pröfvade behofven, efter den upprättade staten,
anordnas. Om tiden, huru länge denna dispositionsrätt skall fortfara,
säges emellertid här intet; och stadgandet i 61 §, som innehåller, att
bevillningarne enligt 60 § skola utgå till slutet af det år, under hvars
Den 24 Mars. f. in.
38
lopp den nya bevillningen blifver af Riksdagen fastställd, kan så myc¬
ket mindre anses innefatta någon tidsinskränkning i afseende å sagda
dispositionsrätt, som 109 § uttryckligen fastställer, att i den oför¬
modade händelse att riksstaten icke blifvit reglerad, då Riksdagen
skall åtskiljas, den förra statsregleringen och bevillningen skola fort¬
fara till följande riksdag. Att riksstaten under hvarje riksdag hör-
granskas och ånyo regleras har sin grund dels deruti, att bevillnings-
beloppen städse må kunna hållas i jemn linie med de pröfvade och
godkända behofven, dels ock deruti att, derest den på de särskilda
bevillningstitlarne föreskrift^ fördelning af anslagssummorna i följd
af förändrade omständigheter behöfde ändring, tillfälle dertill må stå
öppet.
Likasom, i följd af grundlagens ord (59 och 64 §§), i riksstaten
skiljes mellan ordinarie och extraordinarie statsinkomster, till hvilka
senare bevillningsbeloppen hänföras, så skiljes der ock, i fråga om
utgifterna, ehvad källan, hvarifrån de hemtas, tillhör de ordinarie eller
extraordinarie inkomsterna, mellan utgifter på ordinarie stat, och den
s. k. extra statsreglering^!, den förra fördelad på vissa kufvudtitlar
och tillsammans omfattande alla ständiga (dels till bestämdt belopp,
dels förslags- eller reservationsvis beviljade) kostnader för statens
förvaltning efter dess många olika, pröfvade och godkända behof, den
senare anslag för tillfälliga statsutgifter: och en hvar ledamot af
Riksdagen erinrar sig väl, att hvarje gång beviljande af ett nytt an¬
slag förekommer, det tillika är Riksdagen, som bestämmer huruvida
det på ordinarie stat får och skall uppföras eller icke. När nu så
skett och det ifrågasatta anslaget blifvit på ordinarie stat beviljadt,
då inträder Konungens rätt att disponera öfver anslaget till befräm¬
jande af det af Riksdagen pröfvade och godkända ändamålet, och
hans lagliga rådgifvares skyldighet att erinra derom, om afvikelse
derifrån skulle ifrågasättas (§ 65). Men Riksdagens rätt att derpå
ytterligare besluta om anslaget, dess fortgång eller indragning, har
efter det första beviljandet upphört. De för tillfälliga behof beviljade
anslagen deremot upphöra med vilkoret för deras beviljande.
Att de på ordinarie stat uppförda anslagen icke kunna, enligt
grundlagen, af Riksdagen indragas utan Konungens dertill gifna sam¬
tycke visar 89 § Regeringsformen tydligt och klart. Det är Ko¬
nungen allena, som eger styra riket i enlighet med Regeringsformen.
Under denna hans makt fälla alla frågor, som röra rikets allmänna
hushållning samt grunderna för allmänna inrättningar af alla slag.
Honom allena tillhör hela lagstiftningen härom. Riksdagen tillkommer
vid allt detta endast att hos Konungen anmäla “önskningar och fram-
ställningar“, på hvilka Konungen fäster det afseende, Han för riket
nyttigt finner. Men Konungen är likväl vid utöfningen af denna sin
makt beroende af Riksdagen på ett annat sätt. och detta deruti att
så snart anslag behöfvas för utförande och förverkligande af nya in¬
rättningar eller nya stadgar rörande hushållningen och statsförvalt¬
ningen, eller af förändringar i de äldre, dessa anslag måste hos Riks¬
dagen begäras, och då är det, som Riksdagen å sin sida eger obestridlig
makt att pröfva de uppgifna behofven och, allt efter som pröfningen
utfäller, afslå eller bevilja de begärda anslagen. Hvad deremot så-
landa en gång blifvit beviljadt, det egen Riksdagen icke annorledes
besluta att återkalla, än under förutsättning att äfven Konungen finner
det nyttigt och dertill gifven sitt bifall. Riksdagens befogenhet in¬
skränker sig således dåmera endast till att i ämnet till Konungen
frambära “önskningar11. Och hvart, mine Herrar, skulle rätts- och
samhällsordningen i vårt land taga vägen, om förhållandet vore an¬
norlunda? På grund af sin i 89 § bekräftade makt, och i medvetande
deraf att erforderliga anslag för ändamålen blifvit beviljade, förord¬
nar Konungen om nya inrättningar för statsförvaltningen, utfärdar
nya eller förändrade stadgar rörande rikets allmänna hushållning och
ejderfågel* i statens munn förbindelser under många olika former och
af mångahanda slag, som i sin ordning och på sina tider skola full¬
göras och på de berättigade öfverföra rättsfordringar af olika namn
och beskaffenhet; men då träder Riksdagen emellan och förklarar,
att den nu funnit de tillförene för det eller det ändamålet af den¬
samma beviljade anslagen vara öfverflödiga eller onyttiga, och att
den derför nu, med återkallande af sitt gifna ord och löfte, beslutat.
att dessa anslag skola indragas och upphöra att utgå, och detta allt
inappellabelt och suveränt. Har man val betänkt, hvartill sådant
kunde leda? Till en omstörtning af den behörigen godkända och be¬
svurna samhällsmakten, till ett förnekande af rätt och tro och lofven,
till revolution, mine Herrar, och mot alla sådana, mer eller mindre
medvetna försök kan hvarje tänkande man ej annat än protestera.
Men invänder man, i grundlagen förekommer icke något förbud
mot denna tillämpning af Riksdagens der faststälda sjelf beskattnings¬
rätt, och grundlagen skall dock, tillägger man, efter ordalydelsen
tolkas. Mycket beklagande, att en så bana!, till så mycken advoka¬
tyr och så mycket missförstånd ledande fras fått rum i grundlagen,
och påpekande endast, att der ej heller förekommer någon ordalydelse,
som kunde leda till en sådan tillämpning, enär den i 57 § omnämnda
“urgamla“ beskattningsrätten icke var så beskaffad, som man nu vill
påstå den vara, må man härvid erinra om, att i hvarje lag den ena
paragrafen är fullt lika berättigad att noga uppmärksammas som den
andra, att hvarje lags innehåll måste i sina delar tänkas stå i har¬
moni med sin grundtanke, och att vid hvarje lagtolkning logiken är
lika oeftergiflig såsom ledare, som oomkullrunklig i sina resultat.
Med klart användande af en fäst logik vid grundlagens tolkning, kan
man icke komma till ett sådant resultat, som det förslag om de 6,000
kronornas indragning utan Konungens samtycke, som Utskottet här-
framlagt, och detta tror jag vara genom det föregående ådagalagdt.
I betraktande af allt detta och ehuru jag ej uppträdt mot för¬
sta frågan i punkten a om den såsom ett önskningsmål och ett för¬
slag för sig blifvit framlagd, kan jag likväl icke nu, såvida ej båda
frågorna vid propositionen skiljas, och den senare såsom konstitu-
tionelt obefogad förkastas, för min del annat än yrka afslag på punk¬
ten a i dess helhet.
Grefve Hamilton. Henning: Om frågan här endast vore om
Kommers-kollegium och 6,000 kronor, skulle jag icke hafva begärt
Den 24 Mars, f. in.
40
ordet, och jag skall begagna det endast helt kort äfven med afseende
pa den vigtigare frågan, som här är före. eller den konstitutionel
delen af sakem TiL följd åt .särskilda omständigheter har jag varit
tvungen att. savidt det vant mig möjligt, söka sätta mig in i våra
grundlagar, och lag har derigenom kommit till den öfvertygelsen att
om vare sig Regeringen eller Riksdagen toge enskilda grundlagspara-
grater och begagnade sig åt den makt dessa paragrafer, lösryckta ur
sitt sammanhang med de ofriga. synas gifva dem. så skulle vi snart
oehmia oss i ett fullkomligt upplösningstillstånd. Enda möjligheten
att _ statsmaskineriet skall kunna lugnt gå sin gång är att såväl Re-
geimgen a sm sida som Riksdagen å sm studera grundlagen i dess
, , och soka a* densamma erhålla föreställning om, huru långt
hvardera makten kan gå i begagnandet af sina rättigheter utan att
dervid komma i kollision med den andra. 1 detta fäll synes det mig
också uppenbart, att om äfven Riksdagen på grund af här åberopade
paragrafer skulle kunna tillegna sig beskattningsrätten utan all be¬
gränsning. sa finnes det likväl, på sätt andra talare anfört, jemväl
grund.agsparagrafer, som gorå eu begränsning af donna Riksdagens
maat alldeles nödvändig, och denna nödvändighet har för mig fram¬
stått pa ett särdeles klart sätt just genom det försvar Utskottets be¬
tänkande erhållit af eu af Utskottets egna medlemmar. Det var nem¬
ligen eu åt dem. som yttrade, att om det också skulle kunna hända,
att Kong]. Maj:t befallde Statskontoret att i Kommers-kollegii stat
uppföra de ifrågavarande <>,000 kronorna, skulle Statskontoret icke
lyda. Detta ar den fn la konsekvensen deraf, att Riksdagens rätt i
besKattriingsfragor skulle vara sådan, att ingen annan rätt kunde
deremot stallas. Till denna konseqvens vill jag för min del icke bi-
draga och jag kommer derföre att vid omröstningen sluta mig till
det a. Herr von Heijer framställda förslag, såvida detsamma synes
rena någon framgång, hvaremot jag i annat fall ämnar förena mig
med dem, som yrkat afsteg ä Utskottets hemställan.
Hen Statsrådet Wa: r n: Vid början af denna diskussion föreföll
aet mig som om_ Kammaren var på god väg att komma in på den
distinktion, som jag framför allt annat anser angeläget att o-öra i
afseende på den grundlagstolkning som här ifrågakommer, nemligen
att skilja mellan den frågan, huruvida Riksdagen bär rätt att minska
. 0!'dmarie anslag oen den, huruvida Riksdagen har rätt att ensidigt
°''!/ant*ation, som blifvit af Kong], Makt i enlighet med
aen honom efter grundlag tillkommande rätt ordnad. Att Riksdagen
mangtaldiga gången gjort minskning i ordinarie anslag, det veta vi
alla, och jag påminner mig ett litet exempel från sjunde hufvudtiteln
hvdket jag ånger i det fallet alldeles till fyllest. Vid sistlidet års
riksdag föreslog Stats-Utskottet och biföll Riksdagen, såsom lag vill
minnas utan afl diskussion, Utskottets hemställan, att ett belopp in-
delt ranta och ersättning för indragna räntor skulle ur riksstat^
uteslutas. Het var ett mycket litet belopp ränta af posthemman,
hviiket genom postfönngens skiljande från jordbruket blifvit öfver¬
flödigt. Egentligen både det väl tillkommit Statskontoret att fästa
r,???, ' ajn* uppmärksamhet derpå, om något belopp i .riksstaten
blifvit öfverflödigt, men som detta icke skedde och Departements-che-
Den 24 Mars, f. m.
41
fens tid ej kan medgifva honom att se till, om några R:dr kunna in¬
dragas här eller der, var detta också orsaken, hvarför Kongl Maj:t
icke framställde förslag om indragningen. Stats-Utskottet föreslog
emellertid, utan att någon af dess medlemmar reserverade sig mot
beslutet, att indraga ifrågakomna beloppet, hvithet också af Riksdagen
bifölls, utan att någon af Konungens rådgifvare hade något att der¬
emot erinra.
Att åter Riksdagen eller Riksens Ständer på det sätt, som här
är föreslaget, ingripit i en organisationsfråga genom att indraga en
tjensteman!* lön, derpå har icke något annat exempel kunnat åbero¬
pas, än det som också blifvit anfördt angående presidenten i Bergs¬
kollegium från 1850—1851 årens riksdag, då Stats-TJtskottet föreslog
och Riksdagen jemväl biföll förslaget om att indraga lönen för nämnde
embetsman. Jag var den riksdagen ledamot af Stats-Utskottet och
jag reserverade mig icke, jag minnes numera icke af hvad anledning,
mot Stats-Utskottets förslag, men af Borgareståndets protokoll har jag
sett, att jag inom ståndet yrkade att förslaget icke skulle bifallas,
emedan ett tvång emot Regeringen icke borde på detta sätt utöfvas.
För denna åsigt samlade jag också 20 röster, under det att motsidan,
som blef pluralitet, icke vann större öfvervigt, än att den utgjorde
27 röster. Det är således alldeles icke-klart, att den åsigt, som då-
af mig bekämpades, vann några odelade sympatier inom Borgarestån¬
det, som likväl på den tiden stod i ganska skarp opposition mot
Regeringen. Här är emellertid icke fråga om, huruvida indragning af
ett obehöfligt ordinarie anslag kan af Riksdagen göras, utan frågan
gäller huruvida det är förenligt med vår konstitution och 89 para¬
grafen Regeringsformen, att Riksdagen beslutar en sådan indragning
på ett ordinarie anslag, att derigenom sker ett ingrepp i en organi¬
sation, som med Rikets Ständers ja och samtycke samt med den Ko¬
nungen gifna rätt blifvit gjord. I denna del af frågan hafva emeller¬
tid två af Stats-Utskottets ledamöter, b vilka yttrat sig, alldeles icke
ingått, men deremot har en tredje af Utskottets ledamöter verkligen
berört denna fråga, och han påstod, att det icke här vore frågan om
något ingrepp i grunderna för kollega organisation, så länge möjlig¬
heten af kollega verksamhet fortfar. Det förefaller mig emellertid,
som om detta vore en ingalunda giltig bevisning, ty möjligheten af
KommerskolJegii verksamhet och grunderna för kollega organisation
äro två så skilda saker, att man mycket väl kan tänka sig att möj¬
ligheten af en större eller mindre verksamhet fortfar, under det att
mycket stora ingrepp göras i grunderna för organisationen. Ett an¬
nat skäl, hvarför Riksdagen genom bifall till Utskottets hemställan
icke skulle kunna anses på något sätt rubba grunderna för organi¬
sationen, skulle, efter hvad som anfördes, vara det, att presidentäm¬
betet icke särskildt blifvit nämndt, utan att det helt allmänt föreslås,
att 6,000 kronor skulle indragas. Jag tillåter mig emellertid säga,
att jag anser detta endast vara ett ordspel. Saken kan verkligen icke
på det sättet afgöras, att man resonnerar som så: "Vi vidröra icke
grunderna för organisationen, men vi indraga blott en del af ansla¬
get;" ty hvar skulle väl då någon gräns finnas för de belopp, som
kunde indragas innan en organisation blefve förstörd. I princip är
4 2
Den 24 Mars, i. m.
det ett fullständigt ingrepp i organisationen, så snart sådana indrag¬
ningar göras, att organisationen, sådan den af' Kong]. Maj:t blifvit
bestämd, icke vidare kan upprätthållas; och sker detta, så har man
gått öfver de gränser, som grundlagen utstakat för Riksdagens rättig¬
heter.
Hvad är då orsaken, att man vill beträda eu sådan väg? Sker
det för att göra en besparing af 6,000 R:dr? Att så icke är förhål¬
landet medgifva äfven försvararne af Utskottets förslag, och man sä¬
ger att det sker för att uttala ett allvarligt ord, för att bevara Riks¬
dagens värdighet och för att få fram hvad man vill, nemligen att
Regeringen skall vidtaga någon .åtgärd i saken. Till stöd åter för
yttrandet, att Riksdagen måste säga ett allvarligt ord för att bevara
sin värdighet, anföres ett yttrande till statsrådsprotokollet af chefen
för Civil-departementet, men jag påstår att man med den tolkning
man gifvit detta yttrande tagit sak och bak. I statsrådsprotokollet
säges,. att det fordras en tillökning i statsdepartementens antal för
att Kommers-kollegium skall kunna indragas, äfvensom att det vore
önskelig!, att Riksdagen vidtoge några åtgärder i detta afseende, samt
slutligen att, i händelse sådant icke skedde, “torde efter afslutadt riks¬
möte böra tagas i allvarligt öfvervägande, huruvida icke ett slut
borde göras på det provisoriska tillstånd, hvalf kollegium befunne
sig, i sammanhang hvarmed frågan om återbesättande af det för när¬
varande lediga presidentsembetet jemväl torde böra förekomma.“ Nu
säger man, att det ligger en ironi uti dessa ord och att Regeringen
vill kasta initiativet från sig på Riksdagen. Någon ironi är dock
icke menad, och hvad initiativ beträffar, så tror jag, att den närva¬
rande ministären kan påstå, att den kanske mera än de flesta bär
tagit initiativ. I de frågor åter, der sådant icke skett men anses kunna
vara af nöden, har den funnit svårigheter af formel beskaffenhet i
anledning af grundlagens fordran, att ärendena, innan de föredragas
i Statsrådet, skola vara vederbörligen beredda. Dermed må nu emel¬
lertid förhålla sig huru som helst, och jag har blott i förbigående
velat nämna, att sådana svårigheter förefinnas, men jag tillåter mig
också påstå, att vid tagande af dylikt initiativ det är ytterst svårt
att beräkna, huruvida sådant är lämpligt eller icke, såvida man icke
har någon ledning eller medverkan af Riksdagen. Det är eu sådan
medverkan .af Riksdagen i fråga om organisationsförslag, icke på det
sätt att Riksdagen tager initiativ, men så att Regeringen känner
Riksdagens önskan icke blott att taga bort utan äfven att sätta inmat
i stället, det är en sådan medverkan, säger jag, som det är ytterst an¬
geläget för Regeringen att hafva, och för min del kan jag icke se
något annat i de åberopade orden i statsrådsprotokollet än en liflig
önskan om Riksdagens medverkan till hvad som bör göras. Hvad be¬
träffar. slutorden, att det efter afslutadt riksmöte torde böra tagas i.
allvarligt öfvervägande, huruvida icke ett slut bör göras på det pro¬
visoriska. tillståndet och huruvida icke i sammanhang dermed frågan
om presidentsembetets återbesättande bör ifrågakomma, så förefalla
mig dessa ord så enkla och så litet möjliga att misstyda, att det
verkligen är förvånande, huru man kunnat, som jag nyss sagt, taga
sak å bak, ty i yttrandet kan omöjligen vid ett opassioneradt betrak-
Den 24 Mars. £. m.
43
tände inläggas den tanke, att ifrågavarande allvarliga öfvervägande
skulle ske, utan afseende på Riksdagens uttalade åsigt; och några ord, i
hvilka en sådan tanke skulle kunna återfinnas, äro hvarken der an¬
vända eller komma någonsin att af Konungens rådgifvare användas.
Konungens rådgifvare hafva i det afseendet så stora skyldigheter, att
de aldrig komma att underlåta att fästa uppmärksamhet vid Riksda¬
gens önskningar, och försatsen till anförda slutord är för (ifrigt sådan,
att den just innebär en önskan om Riksdagens medverkan.
En aktad ledamot af Stats-Utskottet, yttrade den åsigt, att Riks¬
dagen här har en rätt att bevara. Denna åsigt må stå för hans egen
räkning, men för min del tror jag, att Riksdagen ganska snart skall
komma underfund med att det som det framför allt gäller att bevara
är statsmakternas genom grundlagen bestämda ömsesidiga rättigheter.
Det är omöjligt att denna Kammare kan vilja ställa statsmakternas
ömsesidiga rättigheter i något beroende af hvad som vid ena eller
andra tillfället blifvit yttradt, eller att sådana yttranden någonsin
kunna komma att anses såsom grundläggande några åtgärder af Riks¬
dagen, som verkligen ställa statsmakternas ömsesidiga rättigheter på
spel. Hvilka följder skulle emellertid icke ett sådant handlingssätt
från Riksdagens sida kunnat hafva. Den aktade talaren, som jag re¬
plikerar, ansåg emellertid detta vara nödvändigt, äfven med fara att
“mista den minister hvilken, såsom han uttryckte sig, vi alla akta.'1
Förevarande fråga är likväl alls icke någon kabinettsfråga, men der¬
emot gäller det här att förebygga en lång rad af konflikter. _ Mini¬
stären skulle nemligen stå alldeles försvarslös, om en majoritet i Riks¬
dagen skulle kunna indraga hvilken embetsmannaplats som helst, och
den stora frågan gäller just, huruvida hvilken tjenst som helst kan,
när helst den är ledig, af Riksdagen indragas. Eu sådan lång rad
åt konflikter vore således att befara, och för min del önskar och hop¬
pas jag, att Första Kammaren icke vid något tillfälle eller till följd
af någon provokation skall på några vilkor kunna förledas att ställa
sig på en sådan sida, att den i framtiden står svarslös mot anmärk¬
ningen att hafva gjort ingrepp i bestämda kostitutionela rättigheter.
Jag tror att Första Kammarens plats vid hvarje sådan konflikt ovil¬
korligen är på regeringens sida, och jag är öfvertygad om, att så äf¬
ven vid detta tillfälle kommer att blifva händelsen.
Friherre Sprengtp orten: Den grundliga och skarpsinniga ut¬
redning, hvari åtskilliga ärade talare ingått för att ur motsatta syn¬
punkter söka utreda den konstitutionel sidan af frågan, förtjenar
visserligen allt erkännande, men för egen del har jag, af hvad jag
deraf inhemtat, icke kommit till någon annan öfvertygelse än den, att
det mest önskvärda är att lemna den konstitionela delen af saken
helt och hållet å sido; allra helst som det alls icke är behöflig! att
lägga en sådan vigt på frågan om en förändring af Kommers-kollegii
organisation, då detta mål tvifvelsutan kan vinnas på ett långt lin¬
drigare sätt. På dessa skäl och då jag anser, att det förslag, som
blifvit framstäldt af Herr vice Talmannen, just är bygdt på samma
åsigter som jag hyser, ber jag att få förena mig i den hemställan,
att detta förslag måtte läggas till grund för Kammarens beslut.
44
Den 24 Mars, f. m.
Grefve Mörner, Axel: Då jag inom Stats-Utskottet deltagit i
afgörande^ af nu förevarande ärende, så torde det ursäktas mig, om
jag äfven här derom yttrar några ord, helst jag icke gerna vill synas
undandraga mig ansvaret för de beslut, uti liviika jag deltagit. För
mm de! ansåg jag. när detta beslut fattades inom Stats-Utskottet, att
här icke vore fråga om någon stor konstitutionel princip, utan helt
enkelt om en åtgärd, afseende att befrämja verkställigheten af en
Riksdagens redan förut aflåtna skrifvelse angående Kommers-kollegii
indragning. På sätt af föregående talare blifvit berördt, förekom an¬
ledning. att antaga, att ingen åtgärd skulle följa på denna skrifvelse,
som Riksdagen. förut aflåtit i afseende på förändrad organisation af
Kommers-kollegium, och vid sådant förhållande kunde jag för min
de! icke anse lämpligt, att Riksdagen ånyo inkom med en likartad skrif¬
velse, för att den åtel" skulle läggas å sido. Derföre trodde jag det
vara ganska tjenligt att föreslå en minskning uti det till Kommers-
kollegii. stat anslagna belopp, helst när denna minskning föreslogs i
så försigtigt ordalag, som här skett, hvarigenom Riksdagen icke på
något sätt sökt ingripa i Kong], Maj:ts rättighet att besätta embeten
och att tillse, det administrationen obehindrad fortfar i sin verksam¬
het. Här gäller endast, enligt min tanke, indragning af ett belopp,
som, enligt hvad allmänt kan dt är, för närvarande icke synes er¬
fordras för att kollegium skall kunna fortfara med sin verksamhet.
Nu har emellertid under diskussionen frågan råkat komma på en
annan punkt, från hvilken jag gerna skulle vilja återföra den till den
enkla synpunkt, hvarunder jag från början betraktade densamma.
Detta torde dock måhända icke lyckas efter de yttranden, som här
blifvit fällda. Ett af dessa yttranden har tyckts mig Antyda, att in¬
rättandet ar embetsverk skulle tillhöra Kong]. Maj:ts ekonomiska lag¬
stiftning, en åsigt som jag dock för min del icke kan godkänna, eme¬
dan jagtrop, att äfven Riksdagen har ett ord att säga med afseende
på en. sådan fråga. Vidare berördes bland annat, såsom en illustra¬
tion till frågan, att om Riksdagen beslöte denna indragning, så kunde
den ock besluta indragning af till exempel de konsultativa stats¬
råden.. Detta kan emellertid Riksdagen icke göra, ty de finnas ut¬
tryckligen nämnda i grundlagen, livilket åter icke är händelsen med
Kommers-kollegium och ej heller med antalet af rikets kollegier i
det hela;, man har ock sett, att genom på senare tider företagna
organisationer dessa kollegiers antal ganska betydligt vexlat. Således
ligger uti denna jemförelse .ingenting, som skulle kunna bevisa omöj¬
ligheten åt Kommers-kollegii upphäfvande. Vidare har blifvit sagdt,.
att grundlagen icke skulle kunna tolkas efter ordalydelsen; men detta
ariett yttrande, Som jag alldeles icke kan gilla, enär det uttryckligen
står uti § 83 Regeringsformen, att grundlagar^ skola efter sin orda¬
lydelse i hvarje särskildt fall tillämpas. Slutligen har undfallit en
talare det yttrande, att i händelse Riksdagen beslöte i enlighet med
Stats-Ut.skottets hemställan, så skulle Departements-chefen ändock
kunna .föreslå Kong], Maj:t att anbefalla Statskontoret att bibehålla
den ifrågavarande summan på Kommers-kollegii stat. Men äfven om
Statskontoret anbefalles att tillhandahålla den ifrågavarande summan
till Kong], Maj:ts disposition, så ändrar det i saken ingenting, ty
Den 24 Mars, f. ra.
45
Statskontoret kan väl ej gerna tillhandahålla till Kongl. Maj:ts dispo¬
sition andra medel än dem, som blifvit af Riksdagen dertill anord¬
nade. Uti k 65 Regeringsformen säges ju uttryckligen, att de af
Riksdagen anordnade medel icke få användas annorlunda än fast¬
ställa blifvit, och i § 64 står det, att “såväl rikets ordinarie stats¬
medel och inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn
af extra-ordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af Riks¬
dagen anslås vare under Konungens disposition, att till de af Riks¬
dagen pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas11.
Således är det klart att statsmedlen alltid skola disponeras i enlighet
med den upprättade staten och icke på annat sätt. Af detta synes
och, att om Riksdagen besluter indragning af 6,000 R:dr på Korn-
mers-kollegii stat, så måste äfven dessa 6,000 R-.dr från anslaget af-
föras; skulle åter Kongl. Maj:t anse sig böra återbesätta president-
platsen i kollegium, så torde i sådant fall lönen antingen få utan-
ordnas af de medel, som äro till kollegium anslagna, eller ock af
andra medel, som stå till Kongl. Maj:ts disposition; men att anslaget
till Kommers-kollegium skulle kunna uppföras 6,000 R:dr högre, än
Riksdagen beslutit, är något som jag icke anser möjligt hvarken att
föreslås eller att blifva verkstäldt.
Slutligen anmärktes, att när indragning af presidentembetet i
Bergs-kollegium af Riksdagen beslöts, så hade Kongl. Maj:t icke god¬
känt detta beslut. .Det förhåller sig dock icke fullt så, tv när i an¬
ledning af Riksdagens skrifvelse den 20 Augusti 1851 Riksdagens be¬
slut anmäldes bos Kongl. Magt den 10 Oktober samma år, så föreslog 9
dåvarande chefen för Civil-departementet Kongl. Maj:t att icke god¬
känna den i fråga varande, af Rikets Ständer beslutade indragningen
å Bergs-kollegii ordinarie aflöningsstat, men hemställde derjemte, att
Kongl. Maj:t framdeles täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
koilegii göromål skulle kunna med det minskade aflöningsanslaget
fullgöras. Han föreslog således icke att öfverskrida det belopp, som
var af Riksdagen anordnad! för Bergs-kollegium. Denna föredrag¬
ning, den 10 Oktober, ledde dock icke för tillfället till någon åtgärd,
men sedermera den 20 December 1851 förekom åter frågan om till¬
sättandet af presidentplatsen i Bergs-kollegium, då äfven platsen af
Kongl. Maj:t tillsattes, men likvisst sålunda att åt den nye innehaf-
varen anordnades lön af medel tillgängliga inom det belopp, som var
af Rikets Ständer för Bergs-kollegii behof anvisade. Således var
äfven den härutinnan gjorda framställningen icke fullkomligt riktig.
Sedermera har af andra talare blifvit yttradt, att ingenstädes i
grundlagen funnes bestämdt, att Riksdagen egde att ensidigt bestäm¬
ma ändamålet för statens utgifter. Detta är dock för mig eu alldeles
ny sats, ty då Riksdagen anslår medel till statens utgifter, så eget
den ock enligt grundlagens tydliga bud att äfven bestämma, hvartill
de skola användas. Skulle icke Riksdagen ega denna rättighet, så
vore det sannerligen icke skäl att den besvärade sig med så långa
öfverläggningar om statsanslagens ändamål.
Att besvara alla anmärkningar, som i (ifrigt blifvit gjorda, huf¬
vudsakligen på grund af grundlagens tolkning, vore för vidlyftigt.
Jag ber blott att få anmärka, att jag för min del icke kan godkänna
Den 24 Mars. f. m.
46
den. sats, som af eu talare framlades, eller att hvad som en gång är
beviljadt för ett pröfvadt behof måste blifva gällande, till dess
Kongl. Maj:t enligt § 89 Regeringsformen föreslår ändring. I sådant
fall skulle samtliga statsutgifter komma under den ekonomiska lag¬
stiftningen, och en sådan åsigt lär väl icke kunna af Kammaren god¬
kännas.
På det att saken nu eu gång måtte komma på det klara, och på
det Riksdagen icke genom ett utslag å Stats-Utskottets förevarande
betänkande måtte synas godkänna de under diskussionen uttalade
principer, som jag för min del icke anser öfverensstämmande hvarken
med grundlagen eller med Riksdagens värdighet, vågar jag anhålla
om bifall till Utskottets förslag, helst jag icke fruktar, att Riksdagen,
såsom anfördt blifvit, skulle kunna indraga anslag kvilka som helst
och derigenom hindra statsmaskineriet i sin gång och störta samhället.
Redan vid 1858—1854 årens riksdag framhölls denna fråga, och
Konstitutions-Utskottet yttrade sig då derom sålunda: “Den förmenta
vådan åt möjligheten att “nedbryta hela statsförvaltningsbyggnaden“
kan svårligen hafva varit af grundlagens stiftare tagen i betraktande.
Ett sådant företag af Rikets Ständer skulle nemligen icke kunna
tänkas annorlunda, än såsom riktadt emot dem sjelfve och emot svenska
folket, som af dem representeras11.
Dessa ord ega ännu i dag giltighet, och jag anhåller, att Kam¬
maren nu måtte genom sitt beslut bekräfta dem.
« . Herr Caspersson: .lag skall icke inlåta mig på någon tolk¬
ning af grundlagen. Hvad jag tänker i det afseendet har med större
skicklighet förut blifvit framstäldt af föregående talare, och dessutom
anser jag en sådan tolkning här obehöflig, då i Stats-Utskottets före¬
varande betänkande ingenting rörande grundlagen blifvit framstäldt.
Utskottet börjar i första punkten sin hemställan med förslag om en
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om en förändring i Kommers-
kollegii organisation. Dertill torde äfven presidentplatsen höra, ty
om den indrages, är derigenom onekligen en förändring uti embets-
verkets organisation vidtagen. Således har Utskottet redan på för¬
hand erkänt att för en dylik förändring erfordras Kongl. Maj:ts bifall.
Om detta icke följer af sjelfva framställningen, så har det dock blif¬
vit. uttryckligen uttaladt af ett par bland Utskottets ledamöter. De
hafva nemligen förklarat, att det icke vore deras afsigt att göra
någon inskränkning uti Kong], Maj:ts rätt att besluta om tillsättandet
åt presidentplatsen, och de hafva vidare anfört, att de endast trodde,
att.6,000 R:dr kunde besparas å Kommers-kollegii stat, och att Kongl.
Maj:t hade full frihet att handla, blott ej det återstående anslaget
öfverskredes. Efter detta uttryckliga förklarande tror jag, att alla
diskussioner om grundlagens mening äro öfverflödiga. Man bär nem¬
ligen icke rättighet att förutsätta, att något skulle ligga under detta
yttrande, utan är fullt berättigad att tro dessa ledamöter på deras
ord. Det återstår således endast för mig att visa hvad som inne¬
fattas uti det förslag, som Utskottet framställt. Det skulle, enligt
hvad nämndt är, vara Kongl. Maj:t obetaget att tillsätta president¬
platsen, blott ej anslaget öfverskredes. Utskottets förslag innebär
Den 24 Mars, f. m.
47
således, enligt mitt förmenande, att om Kong]. Maj:t beslöte presi¬
dentplatsens tillsättande, så skulle lönen, 6,000 R:dr, åstadkommas
genom minskning på alla de löner som äro anslagna under Kommers-
kollegii stat. Hvarje embetsman inom kollegiet skulle alltså i mån
af sin löns storlek göra sin lilla förlust, men jag hemställer, huru¬
vida denna Kammare skulle vilja medverka dertill, att de embets¬
man, som fått fullmakt på sina tjenster, skulle gå miste om en del
af den dem tillförsäkrade lön. Någon annan tolkning kan jag icke
gifva åt Utskottets förslag, och jag får derföre anhålla om bifall till
Herr vice Talmannens yrkande.
Herr Ekman, Carl: Jag har icke ånyo begärt ordet för att
bemöta de yttranden, som blifvit afgifna, sedan jag sist hade tillfälle
att uttala mina åsigter i den fråga som är under behandling', utan
jag har blifvit uppkallad af en ledamot på södermanlandsbänken,
hvilken jag är mycken tack skyldig för det tillfälle han gifvit mig
att beriktiga ett föregående yttrande, som, enligt hvad jag under hand
fått höra, af åtskilliga ledamöter af Kammaren torde blifvit annor¬
lunda framstäldt än det varit menadt. Kammarens ledamöter torde be¬
näget finna att, när jag yttrade mig om hvad Herr Chefen för Civil¬
departementet sagt och drog i tvifvelsmål, huruvida det kunde låta
verkställa sig, så måste det hafva varit min mening att ordagrannt
citera hans yttrande. Om jag emellertid begagnat ett annat uttryck
än det af honom använda, torde det vara tydligt, att det berott af
ett misstag. Jag har nu af Kammarens snabbskrifvare fått uppsatt
hvad Herr Chefen för Civildepartementet yttrade, och det är af föl¬
jande lydelse: “Mitt tillstyrkande, om Kamrarne vid gemensam vo¬
tering skulle besluta anslagets nedsättning med 6,000 Rall', skall då
blifva, att Kongl. Maj:t måtte, med ogillande af ett sådant Riksda¬
gens beslut, anbefalla Statskontoret att fortfarande uppföra anslaget
å riksstaten för att hållas till Kongl. Maj:ts disposition11. Det har blifvit
mig sagdt, att jag skulle hafva yttrat, att jag drog i tvifvel, huruvida
Statskontoret på Kongl. Maj:ts reqvisition skulle utbetala 6,000 R:dr.
Det kan naturligtvis icke hafva varit min mening, att ifrågasätta
något sådant, då jag väl vet, att grundlagen stadgar, att alla anslag,
som af Riksdagen beslutas, äro ställda till Kongl. Maj:ts disposition,
och känner att anordningar derå måste af Statskontoret respekteras.
Min mening var deremot, att uttrycka ett tvifvel huruvida den stat,
som det enligt grundlagen åligger Riksdagen att upprätta och som
vanligen benämnes riksstaten, skulle kunna af Statskontoret ändras.
Men då jag nu har ordet vill jag med anledning af Herr Chefens
för Civil-departementet förut åberopade yttrande tillåta mig att jem¬
väl ifrågasätta, huruvida ett i öfverensstämmelse dermed afgifvet un¬
derdånigt tillstyrkande må hafva att påräkna Kongl. Maj:ts öfriga
rådgifvares understöd och sålunda kan komma att föranleda någon
åtgärd?
Jag tillåter mig att fortfarande yrka bifall till Stats-Utskottets
framställning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr (dref-
48
Den 24 Mars, f. m.
ven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande yr¬
kanden: l:o att Utskottets förevarande hemställan skulle bifallas;
2:o af Herr von Geijer, att Kammaren, med afslag å moméntets senare
del, måtte för sin del besluta, att Riksdagen skulle i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om Kom-
merskollegii indragning eller förändrade organisation under förnyad
ompröfning och till Riksdagen framlägga de förslag i ämnet, hvartill
omständigheterna föranleda; 3:o af Herr vice Talmannen, att Kamma¬
ren, med afslag å Utskottets hemställan, skulle fatta ett så lydande
beslut: “att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj.t täcktes taga frågan om Kommerskollegii indragning eller för¬
ändrade organisation under förnyad ompröfning, samt att, intill dess
denna organisationsfråga kan varda slutligen afgjord, president¬
ämbetet måtte lemnas obesatt"; och 4:o att Utskottets hemställan
skulle afslås.
Härefter framställde Herr (Trefven och Talmannen först propo¬
sition på bifall till det förevarande momentet, hvarvid svarades tal¬
rika och starka nej, blandade med ja, sedermera proposition på an¬
tagande af Herr von. Geijers förslag, hvartill svarades nej, vidare pro¬
position på bifall till Herr vice Talmannens yrkande, då svaren ut-
föllo med många ja och nej i blandning, samt slutligen proposition
på afslag å momentet, hvilken proposition likaledes besvarades med
många så val ja som nej; hvaruppå och efter det proposition på bi¬
fall till Herr vice Talmannens yrkande ånyo blifvit gjord samt med
många ja och nej i blandning besvarad, Herr (trefven och Talmannen
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Efter förmälan, det Kammaren egde att afgöra, hvilketdera af
de öfriga yrkandena skulle utgöra kontrapropositionen vid den blif¬
vande voteringen, framställde Herr (Trefven och Talmannen först
proposition deså, att såsom kontraproposition skulle antagas afslag
a tlet förevarande momentet, hvarvid svarades många ja och nej i bland¬
ning, och sedermera proposition derå, att bifall till momentet skulle
1 ^kontrapropositionen intagas, då svaren likaledes utföllo med många
så väl ja som nej: och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Som votering om kontrapropositionens innehåll äskades, upp¬
sattes, justerades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
“Den, som vill, att, vid blifvande votering om antagande af Herr
vice Talmannens i anledning af mom. a i 5:te punkten af Ståts-
Utskottets. utlåtande N:o 18 framställda yrkande, kontrapropositio¬
nen skall innehålla bifall till det förevarande momentet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner
Den 24 Mars, f. m.
49
Vinner Nej, antages såsom kontraproposition vid voteringen af-
slag å merberörda moment'1.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
iitfallit sålunda:
Ja—36.
Nej-74.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition
för bufvudvoteringen:
“Den, som bifaller det af Herr vice Talmannen, i anledning af
mom. a i 5:te punkten af Stats-Utskottets utlåtande N:o 18, fram¬
ställda yrkande, röstar
J a *,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren det ifrågavarande momentet11.
Vid denna omröstnings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—52.
Nej—56.
Mom. b.
Bifölls. ■
G:te, 7:de, 8:de punkterna.
Biföllos.
9:de punkten.
Grefve af Ugglas: Då Herrarne finna mig antecknad såsom
reservant vid denna punkt, vill jag med några ord tillkännagifva
anledningen dertill. Inom Utskottet voro meningarne enhälliga derom,
att en löneförhöjning borde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, beviljas
de tvänne aktuarierne, men hvad löneförhöjningen åt sekreteraren be¬
träffar, var man derom icke lika ense. Denne tjensteman har en större
lön än sekreterare i allmänhet åtnjuta, ity att densamma uppgår
till 4,000 B:dr, då deremot 3,500 B:dr är det vanliga lönebeloppet
för en sekreterare; och genom den ifrågasatta löneförhöjningen,
som i alla fall skulle utgå för 1875, skulle han erhålla 4,800 B:dr,
under det öfrige sekreterare endast bekomme 4,200 R:dr, men dess¬
utom skulle han för 1874 komma i åtnjutande af denna förhöj¬
ning, som förvägras de öfriga. Det var på denna tjensteman jag
Riksd. Prof. 1874. 1 Afd. 2 Band. 4
so
Den 24 ifars, f. m.
så att saga hakade upp mig, ty villigt erkänner jag att för chefen,
som har en så ringa lön som 5,000 R:dr, en tillökning är behöflig
lika väl som för aktuarierne. Helst skulle jag derföre se att för 1874
lönetillökning beviljades åt chefen och aktuarierne, men. om Herrarne
finna det olämpligt att utesluta en enda tjensteman vid detta verk
från den lönetillökning, som skulle komma samtlige de öfrige tjenste-
männen derstädes till godo, så vill jag hellre foga mig uti hvad Ut¬
skottet föreslagit än i hvad jag skulle finna oriktigt, nemligen att
chefen icke skulle erhålla samma förmån som aktuarierne. Jag fram¬
ställer således icke något yrkande och vill icke bestrida bifall till
Stats-Utskottets hemställan.
Herr Carlson: Som den siste talaren icke framställde något
yrkande, torde jag icke böra upptaga tiden med att utveckla, skälen
till Stats-Utskottets hemställan; men då lag nu yrkar bifall till den¬
samma, vill jag endast erinra om att desse tjensteman äro mycket
svagt aflönaue — chefen åtnjuter årligen 5,000 R:dr och aktuarierne
2,500 R:dr hvardera —och att de äro hela förmiddagarne upptagne
på sitt embetsrum. Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
10-.de punkten.
Herr Sundeil: Till beviljande af ifrågavarande anslag vill jag
äfven med min röst bidraga, emedan jag anser en statistik öfver kom¬
munernas finanser och fattigvård vara af mycket större vigt än många
af de uppgifter, med hvilka statitiska centralbyrån nu regalerar all¬
mänheten. Om det i Kong], Maj:ts proposition omförmälda förslag
till kommunal statistik kan jag icke uttala mig, då jag icke haft
tillfälle att se detsamma; men jag tillåter mig uttrycka den önskan,
att denna statistik icke måtte blifva alltför vidlyftig och att man icke
måtte af kommunerna härutinnan begära för mycket, samt att chefen
för statistiska centralbyrån icke måtte tilltro sig att uppgöra en
kommunal-räkenskapsstomme, sådan att den blifver användbar för
alla kommuner i hela riket. Jag tvifla!' nemligen på att dessa pri¬
märuppgifter böra gifvas sådan form. Jag gör denna anmärkning åt
det skål, att det af chefen för statistiska byrån utarbetade, till tryc¬
ket befordrade förslag angående fastigvårdsstatistiken är sådant, att¬
est af Kong!. Maj:t aldrig bör kunna bifallas. På sätt jag haft äran
nämna, yrkar jag bifall till Utskottets betänkande.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
Den vidare föredragningen af utlåtandet uppsköts härefter till
eftermiddagens sammanträde, och Kammaren å+skildes kl. 13 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Den 24 Mala, e. m.
ol
Tisdagen den 24 Mars 1874.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet å f. m. och
protokollet för den 17 dennes.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets utlåtande N:o 18,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel.
ll:te och 12:te punkterna.
Biföllos.
13:de punkten.
Grefve M örner, Carl Göran: Gen nu föredragna punkten rör
de i rikets ekonomiska karteverk anställde tjensteman. Kong!. Maj:t
har begärt, att de äfven för 1874 skulle få ett dyrtidstillägg af 400
kronor hvar. Stats-Utskottet har afstyrkt det ifrågasatta dyrtids-
tillägget och det i samma utlåtande, der Utskottet tillstyrkt tillägg
för 1874 åt statistiska centralbyråns tjensteman, hvilket äfven af denna
Kammare bifallits. Vill man nu anställa jemförelse emellan ifråga¬
varande tjensteman, så vågar jag tro, att, såvida man ej ledes af
särskilda motiv, man ej skall kunna säga, att icke kartograferne äro
vida mer i behof af sådan hjelp, som blifvit statistika centralbyråns
tjensteman lemnad. För kartograferne utgår aflöningen med 1,650
kronor i medeltal; de bäst aflönade hafva 2,000 kronor och de lägst
1,400. Medelåldern för de vid karteverket anställde tjenstemännen
är 39 år. Såsom skäl för att bevilja statistiska centralbyråns tjenste¬
man dyrtidstillägg för 1874 anfördes, att de skulle vara af tjenst¬
göring ansträngde; de skulle arbeta från kl. 9 på morgonen till kl.
3 e. m. Vid karteverket arbeta de der anställde personer om vintern,
då de äro här i Stockholm, 5^ timma med ritning. Under 7 måna¬
der, då de äro på mätningar, skola de dagligen arbeta 12 timmar.
52
Den 24 Mars, e. m.
Jag tror att denna arbetstid uppväger tjenstgöringen vid statistiska
centralbyrån och att kartograferne hafva en väl så trägen, kanske
ännu trägnare, tjenstgöring än de tjensteman, åt hvilka dyrtidstillägg
för 1874 i dag på förmiddagen beviljats. När nu åtskilliga af'karto¬
graferne äro gifta och hafva familj, så kan hvar och en förstå att
lönen ej räcker till för deras lefnadsförhållanden, och nödvändigheten
för dem att under en del af året vistas å annan ort än hemorten
ökar deras svårigheter att kunna draga sig fram. De hafva ej
heller utsigter för framtiden, emedan de hvarken hafva pensionsrätt
eller möjlighet att avancera. De, som skolat bevaka deras fördel,
hafva ej ens för dem ifrågasatt något ålderstillägg efter vissa år,
hvarigenom deras ställning kunde vid en mera framskriden ålder för¬
bättras. För en person med hustru och sju barn, såsom förhållandet
är med en af kartograferne, kan ej en lön af 2,000 kronor räcka till
här i hufvudstaden. Af desse tjensteman tror jag att 7 äro gifta och
ega familj.
Till sådana obiiligheter, som att för kartograferne neka dyrtids¬
tillägg för 1874, kommer man, då man vid fullgörandet af' sina ålig¬
ganden iedes icke af grundsatser, utan af konsideration!’. Man kan
ej lyckas, äfven med den bästa vilja, att söka göra sig reda för de
särskilda förhållandena. Man tror sig göra en rättvisa på ett håll,
och man begår en skriande orättvisa på ett annat. Så är förhål¬
landet i förevarande fall och jag anhåller, att Kammaren ville, med
utslag å Utskottets förslag, bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Friherre von Essen: Jag var ej närvarande då den siste tala¬
ren började sitt anförande och jag lian således endast besvara den
senare delen. Det av, såsom han sade, synnerligen svårt att göra
undantag från en regel och att kunna utröna hvar ett dyrtidstillägg
för 1874 varit af behofvet mest påkalladt. Det har ej heller varit Ut¬
skottet obekant, att åtskilligt skulle klandras i afseende å dess förslag,
då det gällde att taga ut några få kategorier bland de svagast af-
lönade tjenstemännen. Ingen torde likväl kunna påstå, att ej de hit¬
tills föreslagna varit i behof af ett dyrtidstillägg. Jag tror, att alla
Kammarens ledamöter måste vara ense om, att ett undantag för in¬
delta armén var af ett ännu mera trängande behof påkalladt. Jag
har mig ej bekant, huruvida man kan uppgifva att arbetet för ifråga¬
varande kartografer är mer ansträngande än för tjenstemännen vid
statistiska centralbyrån. Skulle så vara förhållandet, vill jag villigt
erkänna att Utskottet ej haft del deraf, åtminstone att jag derom ej
egt kännedom. För min del har jag trott, att desse tjenstemäns för¬
kunskaper och äfven deras arbete skulle vara mindre än de vid stati¬
stiska byrån anställde tjenstemännens. Jag är säker om att, såvida
den föregående ärade talaren vill upplysa oss om att ett motsatt
förhållande eger ram, så skall Utskottet erkänna sig hafva begått ett
misstag och gerna vidtaga eu rättelse. Emellertid får jag tillsvidare
yrka bifall till Utskottets hemställan.
Grefve Mörner, Jag har i mitt föregående anförande redan
sökt gifva skäl för min anhållan. Det upplystes på förmiddagen,
Den 24 Mars. e. m.
53
eller stod i betänkandet, att tjenstemännen i statistiska eentralbyran
arbeta sex timmar om dagen med skrifning och rakning. Kålt ögla
ferne arbeta under vintern 51 timmar dagligen, och längre kan man
5 gerna hålla på med ritning. Under 7 månader arbeta de pa små
mätningar 12 timmar om dagen. Gör man ett öfverslag för hela aret
<■5 vågar lag påstå, att kortografernes dagliga arbete blir stolle an
tjensteman^ vid statistiska byrån: Hvad förkunskaper betr affär,
tror jag ej att så särdeles störa fordras tor att låsa de statistiska
berättelser, som komma in till byran, och några snillefoster utgå just
f.j derifrån. Att kartograferne äro sämre aflönad.e än de lägsta tjenste¬
männen vid statistiska byrån, bar jag redan upplyst, ty medelbeloppet
åt lönerna är 1.650 kronor. Att en sådan lön ej räcker till att be¬
strida kostnaden för ens de tarfligaste lefnadsförhallanden, ar klart,
helst som 7 af kartograferne äro gifta och af dessa en hai‘ 7 barn, en
6 en 5 en 4 och en 2. Ocfesa bar i vinter inträffa!, att da en åt
dessa tjensteman insjuknade, måste de öfnga.gorå sammanskott för
att bestrida lians vårdande. Jag anhaller torttai ande, att de. åt
Kong!. Maj: t för kartograferne äskade dyrtid still agg for detta ar
måtte af Kammaren beviljas.
Herr Almqvist: Till de upplysningar, som den siste ärade
talar» lemna!. kuller jag fi tillägga åt!. .»lurt
värdigt håll inhemtat, äro fordrmgarne foi att blifva ordinarie aar
oxaf följande: att hafva först aflagt afgångsexamen från fullständigt
elementarläroverk, sedan vistats 2 år hos landtmätare, derefter aflagt
lamltmäteriexarnen, vidare tjenstgjort 3 år vid skiftesverket och slut
ligen 2 år såsom extra kartograf. Man måste således ganska länge
hafva varit i det allmännas tjenst, förvärfvat erfarenhet och anvandt
mveken tid. innan man når den höga graden af ordinarie kartograf.
Med rätt bör väl en sådan tjensteman hafva eu lön. hvarpå han kan
lifnära sig och familj på tarfligt sätt. men dertill räcka ej de nu¬
varande lönerna. Vaktmästare finnas som aro bättre aflöna^ Kam^
maren har gjort indelta armén rättvisa för 1874, men dess ®jtice
rares tid är dock ingalunda så upptagen som xartografernes, hvilka.
arbetskrafter af tjensten tagas i anspråk hvarje dag pa aret, som den
förste talaren omnämnt. Vid detta förhållande tror jag att karto¬
graferne val tåla eu jemförelse med de tjensteman, åt hvilka dyrtids-
tillägg för innevarande år beviljats. Jag instämmer således i Grefve
Mörners yrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grof¬
ven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden a dels bi
fall till Utskottets hemställan i förevarande punkt, dels ock afslag
derå och bifall till Kongl. Majtts ifrågavarande nadiga framställning,
^oriesflttä proposition p& tifall till punkten, hvarvid svarades manga
nei jemte några ja. och sedermera proposition pa afsteg dela samt
bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, då svaren utfollo
med många ja° jemte n&grf nej; och förklarades ja nu hafva vant
öfvervägande.
14:de och 15:de punkter
•na.
Biföllos.
De a 24 Mars, e. m.
H
W:de punkten.
Moln. a.
Bifölls.
Mom. b.
Herr vice Talmannen: Mot Stats-Utskottets förslag i detta
moment har lag tillåtit mig att anföra min reservation. Då Kongl
S!lPP0Sltl0Ii ,anffäeln<le löneförbättring åt landsstaten synes mig
innehålla en nöjaktig och uttömmande utredning af behofvet har ian
& dal eJ ka™a\ annatu än Önska bifal* till densamma jaf
har dock ej ansett mig hora eller kunna i detta afseende sträcka min
begäran längre an till tva tredjedelar af den af Kongl. Makt äskade
summa, enär Riksdagen redan tyckes hafva godkänt den grunden för
att få vSa b Slftl/l S°-m bÖ1'a ¥agak?,mma- Jag anhåSer såIed^
3nt» nH . ?: ^ “in reservation, eller att Riksdagen måtte be-
sekreterarne &i l “n ^?nn? förböia Iöne™a för lands-
sekreterarne i Södermanlands, i Gotlands, i Vermlands, i Vestman-
lands, i Jemtlands och i Norrbottens län, för år 1875 på extra stat
anvisa tva tredjedelar af det utaf Kongl. Maj:t äskade belopp 8 000
kronor, eller i jemnadt tal 5,400 krono® PP’ ’
läsandet1" aV^et^/nW JaS ka^.ejneka, att äfven jag vid första genom-
lasandet af det åt chefen for Civil-departementet framställda förslag
tyckte, att det lat bra, nemligen att ei gifva näsrot åt de landa0
sekreterare, som under loppet af de sista 10 åren haft i medeltal 6,000
R.di i lön, men jag har sedermera dels genom inhemtade upplys¬
ning^ från åtskilliga hall och dels genom en inträffad händelse i den
provins, jag tillhör, funnit att detta förslag dock har sina brister
1848 ha1' P»minnt mig huru t. ex. en landssekreterare i Vesterås år
stel8 att dhaneneial Wt f°5 ides!? *Lefftemän dålig tid haft så små inkom-
arbéta ffå^mnrLr, * lalla S1S »odiga biträden, utan fått
mål EnahandaSf«D ‘‘T'1 med svara’ f°Sa sportelgif vande ekonomi-
teiare^hvilkei £ar?fållan4e har 7arit “ed annan äldre landssekre-
ceiare, hvilken vant med om tva onda tider och under den först?
nödgades skuldsätta sig. Visserligen lärer han under den följande
för "landet och”'föi^T8 pkufldfrl’ men.nu äro tiderna åter såJgoda
I den provins, jag tillhör, har, som sagdt, en händelse inträffa!
ÄaTÄ »rafs •>« 4-^ .“SÄt
voro wS afTa TrS aflldlt Huru miserabla hans inkomster nn
-oda thlen ^han,lmS?rne- men alldenstund han varit med om den
-jQaa tiden, sa hade någon löneförbättring för honom ei föreslanits
fri!! klen "finnes fSättakn<le af “ ^^sekreterare, men di lönen
skall anmäla6^ «/ Sa h°iPP T a£fc 1na«on mera framstående person
fa araIa S1« såsom sökande. Väl vore således om lönen för denna
landssekreterare komme att ökas. .lag törs likväl ej begära hvad jåg
55
Den 24 Mars, e. m
i i , •iHo.f filPr att Konst. Makts förslag bifalles för begge
tt =ri^,
ttÄiaag .&% m** —J «
bifall till sistnämnda reservation, dock med ett mm Kq T Maj;t må
tronor, eller1! jemuadt 1,1
t r\r\ 1 . _.£C
>,400 kronor
fVpfve Beck-Friis: Af' alla de frågor om dyrtidstillagg, som
“ idiTÄÄ. embete^ l““rfÄ-,S ftr S
nästan omöjligt att utgå frånutskottet att taga saken i
departementet, som 1 f ^nög afmedelinkomsten tagit för- Sedel;,
ompröfning, hai toi en för yermlands 3 år, för Jemt-
manlands lan 2 ar, foi (j0tlan 19 . ’ y:d en jemförelse af siffror,
landa B te och för Norrbotte” XJ^Xttet omöjligt att,
ÄlérÄSnÄ komma till ett bestämdt resultat Tjom
jag säger, att fl. l^EuirSXéttoT081. bOr'håfva eulonetillök-
hrnttomkomst rf,11,793 JU. och netto Ö l Ktetskalkyl,
Ullig af 900 B är, sa ioieianei g heller finna från hvilken
som ej eger eu verklig fn jk ^ J Wssekreterare bestämts
+-nnfiKnO T?tr Hvad som' föranledt Utskottet att afstyrka bifall ar,
till 6,000 U.di. ti\ aa som ui . i yanli„ bemärkelse, utan
utgöras "af" spoSroch huru ^an^man P^denna
mefauTanisstaten 7under omorganSation och detnu^r»de
'Stött™ ‘”Stig™ kunna taft pa Kong!. Majds förslag. Att
ÄW föreslagett nedsätta sumnmn^ra^8jW^ttU^4jöOO
& i e£ 5»
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
tid
terarne, och jag Hov^t Ka reservanternes förslag ehuru jag
derom. Jag vill ' Anf A “ , äl torde vara det som bär mesta
äSn4S gå' igenom, enär'reservanter kafva utgått frän den
<«6
Ben 24 Mars. e. m.
S^iSBSSSgsiil
mmrnmm
" Ä - ÄtS
»Är sr ät
:r ÄKttfi Ä “Ätt Sr.T "f
mm åsigt, ej blott billigheten klöfver att landfsekrete^ame Ärtids
H idg,Si ut5l” att äfven rättvisan fordrar det. För min del yrkan iaJbifall
tii det åt Kongl. Maj-.t föreslagna dyr tid stillägg till oförändradt be*
lopp, men da jag ej kan annat än inse billigheten af h vnl gL
förslag, örenar jag mig med honom, dock me förlnd äng af s
r°ma 1 otverensstämmelse med Kong], Majds proportion 8
den , Jfg troY,cke att skäl kunna vara för hall¬
on att stalla denna embetsmannaklass. i hvars löneförmåner qnnrtW
ingå uti eu annan kategori beträffande dyrtidstillägg än alla and™
sa att denna klass icke alls skulle få näsrot sädant +-im Ua an?r<i >
i ma ' Detakatyrt,-dstlllagset a?er endast 611 del individer af den¬
samma. Det kan ej vara annat än i högsta grad obilligt att låta
ISäSäS JäÄI
Friherre Fund* afgifna” rl-ser^ pd f°1Sta °en°mlasandet af den utaf
ledamöter' förem,t S t ies.eivationen, om hvilken flere Kammarens
Den 24 Murs e. in.
57
män. kan jag icke förstå att man skulle vilja antaga det i den se¬
nare reservationen afgifna förslaget, emedan man då ställer Kongl.
Maj:t i den ledsamma ställningen att icke. hafva fått besked om hvil¬
ken delningsgrund Riksdagen anser lämplig för de anvisade medlens
distribuering. Det kan blifva ganska obehagligt för Kong]. Maj:t att
sålunda sakna alla föreskrifter om fördelningen; och ett liknande.sätt
1'ör dyrtidstilläggets anvisande har icke, efter hvad jag kan påminna
mig, egt ram under de andra titlarne. Jag föreställer mig, i följd af
redan afgifna yttranden, att Friherre Funeks reservation icke har att
påräkna majoritet här i Kammaren, och jag tillåter mig derför hem¬
ställa, om det icke vore möjligt att till de andra reservanternes förslag
få foga dt ett tillägg af innehåll, att Riksdagen hufvudsakligen gillar
den fördelningsgrund, som med så mycken omsorg blifvit utarbetad
och framställd i Kongl. Majds proposition. Att denna delningsgrund
är i viss mån godtycklig, kan väl sägas, men ihågkommas bör, att
man alltid kan framställa en eller annan anmärkning mot hvarje så¬
dan. Det har af en talare här erinrats, hurusom sedan Kongl. Maj:ts
proposition afgafs en landssekreterare dött; denne hade haft godt af
de goda åren, och hans efterträdare skulle nu icke få något dyrtids-
tillägg genom ett bifall till Friherre Funeks reservation. Jag med-
gifver visserligen, att det är en brist på förutseende i Kongl. Maj:ts
proposition att man icke tänkt härpå; men jag tror dock icke att detta är
af någon synnerligen stor vigt, utan attKongl Maj:t, om Friherre Funeks
reservation bifalles, ändock skall kunna bereda den nye landssekre¬
teraren dyrtidstillägg. Deremot tror jag att ett sådant tillägg till
den andra reservationen, som här, om jag hörde rätt, föreslagits, eller
att dyrtidstillägget endast skulle anslås åt de “svagast aflönade“
kunde blifva mycket tvetydigt, ty ett sådant uttryck hänför sig till
huru landssekreterarne nu äro aflönade, och det är då icke något
hinder att den landssekreterare, som har haft 30,000 R:dr i somliga
år, men nu har en helt obetydlig lön, skulle kunna få dyrtidstillägg.
Med anledning af hvad jag nu anfört får jag tills vidare förena mig
med Friherre Funck.
Herr Stråle: Landssekreterare^ enst erna hafva under vissa år
varit ganska väl aflönta och kanske inom några län till och med
alltför väl. Möjligen fortfara förhållandena så till vida ännu i ett
eller annat län, att man der kan anse dessa tjensteman vara nöjaktigt
aflönta. I många län åter, ja, jag vågar antaga i de flesta, hafva
landssekreterarnes inkomster nedgått högst betydligt, på samma gång
som göromålen väsendtligt ökats, isynnerhet de kommunala ärendena.
I det län jag närmast känner hafva landssekreterarens inkomster ned¬
gått till den grad, att de nu äro mycket lägre än, efter hvad jag för¬
modar, Riksdagen skulle bestämma en fix lön till. Man har talat åtskil¬
ligt om en sådan reform, och derom kunde mycket vara att säga,
men tror väl någon af Er, mine Herrar, att denna reform kan vara
genomförd inom ett år, såsom en talare på skanebänkeu antydt?
Det vågar jag för min del betvifla. Jag har visserligen icke föresla¬
git någon löneförhöjning åt landssekreteraren i det län, jag tillhör,
men, såsom jag hos Kongl. Maj:t anmält, erhåller landssekreteraren
58
Den 24 Mars, e. m.
indirekt en löneförbättring- i händelse länsnotariens och iandskansli-
stens lönevilkor förbättras. Landssekreteraren, som nu bidrager med
ganska betydligt belopp till nämnde tjenstemäns aflöning, erhåller på
sådant sätt eu minskning i sina utgifter. Jag skulle helst hafva yr¬
kat bifall till Kongl. Maj ds förslag, men, då detsamma icke inom
Stats-Utskottet fått något understöd, vill jag ej gå längre än att till¬
styrka bifall till Friherre Funcks förslag.'
Herr Ekman, Carl: Om det verkligen vore meningen att lands-
sekreterarnes aflöning fortfarande skulle utgå såsom hittills, det vill
säga till större delen genom sportler, då kunde det motiv, Stats¬
utskottets majoritet anfört, möjligen hafva skäl för sig, men då det
nu är att vänta och hoppas att aflöningssättet skall blifva helt an¬
nat, och det kan anses sannolikt, eller åtminstone säkert för oss alla
är önskvärd!, att förhållandena inom landet icke måtte blifva sådana
att de närmast följande åren, eller de som komma att förflyta innan
en difinitiv lönereglering för landssekreterarne kan vara genomförd,
skola blifva goda år för landssekreterarne, det vill säga dåliga år för
alla andra, så synes det mig, som Utskottets sätt att resonnera icke
vore fullt riktigt. Jag tror derför, för min del, att man borde efter
samma grund, som innevarande Riksdag i allmänhet följt i afseende
å framställningar om dyrtidstillägg, bevilja två tredjedelar af det utaf
Kongl. Maj:t äskade belopp. Det har här redan förut blifvit visadt,
att det är svårt att för den beräkning, som ligger till grund för Kongl.
Maj:ts proposition, finna någon regel, som kan helt och hållet god¬
kännas. då i ena fallet tagits medeltal för ett visst antal år och i
andra fallet för ett annat antal år. Under sådana förhållanden har
jag för min del trott, att Riksdagen handlade klokast, om den till
Kongl. Maj:ts disposition, för att användas såsom löneförbättring åt de
sämst aflönade landssekreterarne, ställde två tredjedelar af det äskade
beloppet. Det är i sådant syfte som jag tagit mig friheten att reser¬
vera mig mot det slut, hvartill Utskottets majoritet kommit, och då
denna^ min reservation i det närmaste stämmer öfverens med Herr
von Kochs förslag, ber jag att få förena mig med honom.
Friherre von Essen: Kammarens ledamöter torde hafva funnit
af betänkandet, att Kongl. Maj:t föreslagit och Utskottet tillstyrkt,
att Riksdagen skulle bevilja ett dyrtidstillägg åt länsnotarierne och
landskanslisterne. Detta innebär i sjelfva verket en löneförbättring
åt landssekreterarne. Uppgifterna om det bidrag, som landssekreterarne
få gifva, äro olika från olika län. Det finnes län der landssekrete¬
raren får betala länsnotarie!! 1,000 R:dr och landskanslisten 300 R:dr;
från en del län har man icke några uppgifter. Då det väl nu är an¬
tagligt att Riksdagen icke kommer att afslå det begärda tillägget
för nyssnämnda tjensteman, så är det klart, åtminstone för mig, att
landssekreterarne derigenom verkligen få en löneförbättring; huru
stol' den blir kan jag ej säga, men den träffar alla, som ej äro bundna
genom kontrakt med sina länsnotarie!’ eller landskanslister, kvilket
jag hört att åtskilliga landssekreterare äro. Samma förhållande eger
rum med det af Kongl. Maj:t begärda anslaget af statsmedel till
Den Mars, e. m.
59
skrifmaterialier med mera. De kostnader, som förorsakats på denna
post, hafva uppgifvits olika från olika län; i ett län till 30D R:dr, i
ett annat till 174 o. s. v. Detta är jemväl en förhöjning för lands¬
sekreterare. När nu härtill kommer, såsom den siste talaren nämnde,
att, ehuru en utredning föreligger från Kongl. Maj:t, som är ganska
fullständig, det Kongl. förslaget dock är ganska inveekladt, enär me-
deltalsberäkningen icke omfattar samma tidrymd, så att det blir svårt
att göra sig en föreställning om verkliga inkomsten under de senaste
tio åren, och dertill lägges att en snar omreglering är att vänta, så
bär jag för min del funnit tillräckliga skäl tala för att biträda det
slut, hvartill Utskottet kommit. Skulle Kammaren det oaktadt finna
skäligt att, i motsats till Stats-Utskottets förslag, bevilja anslaget till
landssekreterare, så föreställer jag mig, att mest öfverensstämmande
med rättvisan vore att lemna en summa i klump til l Kongl. Maj ds
disposition, såsom Herr von Kock föreslagit. 1 annat fall kan verk¬
ligen stor orättvisa uppstå. För min del kan jag emellertid i detta
afseende icke framställa något yrkande, utan anhåller om bifall till
Utskottets hemställan.
Friherre Alströmer: Anledningen att jag begärt ordet ät
egentligen ett yttrande af en ledamot utaf Stats-Utskottet, att nem¬
ligen den utredning af landssekreterarnes löneförmåner, som verk¬
stälts i Civil-departementet, skulle vara byggd på lösa och godtyck¬
liga grunder. Vore det fråga om en stadigvarande löneförhöjning, så
är det obestridligen riktigast att för alla taga samma period till grund,
för beräkningen af inkomsterna, men då det är fråga om en löneför¬
bättring, enligt Kongl. Maj:ts förslag för två år, och enligt Utskottets
förslag blott för nästa år, så måste man taga i betraktande, att det
är de närvarande personernas behof af dyrtidstillägg för denna tid
som måste ligga till grund för beräkningen — man får då taga i
betraktande att de goda tiderna få ersätta de onda, och att den lön¬
tagare, som länge haft goda inkomster, varit i tillfälle att göra be¬
sparingar. För öfrigt har det icke varit möjligt att taga en jemn
period för beräkningen af medelinkomsten, derför att de landssekre¬
terare, som af Kongl. Maj:t satts i fråga att få förhöjning, just äro
de som tillträdt sina tjenster med den svaga aflöning, de nu hafva,
och icke kunnat göra några besparingar, icke hafva tillräckligt att
lefva af och ej hafva någon förhoppning att framdeles eller åtmin¬
stone under den närmaste tiden få det. Vid sådana förhållanden hop¬
pas jag, att äfven Stats-Utskottets ledamöter måtte finna att den ut¬
redning, chefen för Civil-departementet afgifvit, är riktig. Hvadsjelfva
frågan beträffar, vore det önskligt om Kongl. Maj:ts proposition i
oförändradt skick bifölles, och jag tror att det kunde ske, utan att
derigenom någon afvikelse från den etablerade principen egde rum,
men jag vill dock icke i detta afseende framställa något särskild!
yrkande.
Grefve af Ugglas: Efter eu noggrann granskning af Kongl.
Majits proposition får jag för min del förklara, att jag funnit den¬
samma särdeles väl uppställd och så väl genomarbetad attjag skulle
CO
Den 24 Mars. e. m.
önskat ett fullständigt bifall åt densamma. Då Riksdagen emellertid
vid alla dessa frågor om dyrtidstillägg utgått från den principen, att
endast bevilja två tredjedelar af hvad Kong!. Maj:t begärt, så vill
jag ej nu ställa mina anspråk högre, men jag tror, att det skulle vara
ganska oriktigt om Riksdagen förbisåge den sunda åsigt, som ligger till
grund för Kongl. Maj:ts proposition. Den näst siste talaren anförde så¬
som skäl för att landssekreterarne icke skulle behöfva denna tillökning i
lön, att de fåenförhöjningpåannatsätt,nemligengenom det dyrtidstillägg
som är föreslaget åt länsnotarie!' och landskanslister. -Tåg ber att få fästa
uppmärksamheten på hvad som ligger till grund för Kong]. Maj:ts för¬
slag och hvad som är det bäst genomtänkta dervid, det är nemligen,
att intill dess en lönereglering kan blifva genomförd, hvarigenom för¬
hållandena kunna blifva utjemnade, vill Kongl. Maj:t söka så mycket
som möjligt göra en jemkning i de sämst aflönade landssekreterarnes
inkomster. Den fördel, som af den näst siste talaren omnämndes, är
deremot af den beskaffenhet, att den drabbar alla landssekreterarne,
äfven dem som nu hafva goda inkomster och mindre äro i behof af
en tillökning; den ojemnhet som förefinnes blir derigenom icke af¬
hjelpa Det är just för att detta mål må så mycket som möjligt
vinnas under öfvergångsperioden som jag anhåller om bifall till det
förslag, som Herr von Koch här framställt. Allt hvad Kong!. Maj:t
åsyftat vinnes väl icke dermed, men orsaken, hvarför jag föredrager
detta förslag framför ett bifall till den af Friherre Funck afgifna re¬
servation, ligger deri, att till min kunskap kommit, att efter afgif-
vandet af Kong!. Majfis proposition en ny landssekreterare blifvit
nämnd och en annan snart kommer att nämnas. Dessa personer
hafva icke kunnat tagas i beräkning i Kongl. Majfis proposition, men
det är icke mer än rättvist, att de komma i paritet med de andra.
Skulle Friherre Funcks reservation antagas, så afstänges för Kongl.
Maj:t möjligheten att äfven för dessa personer göra någon jemkning.
Jag tror att just härutinnan ligger ett bestämdt företräde i Herr
von Kochs förslag, hvarföre jag anhåller om bifall till detsamma.
Herr Asplund: Jag ber att få yrka bifall till Friherre Funcks
förslag. Det har redan här blifvit sagdt, att Kong!. Majfis proposi¬
tion med största noggrannhet afväger det närvarande behofvet. och
jag kan, särskilt hvad Jemtland beträffar, upplysa, att hvad Kongl.
Majfi begär för landssekreteraren derstädes är så obetydligt mot
hvad lian verkligen behöfver för att kunna draga sig fram under de
närmaste åren, att det icke tål någon vidare nedprutning. Jag vågar
val icke nu begära bifall till Kongl. Majfis proposition i oförändradt
skick, men skulle man bifalla reservanternes förslag, att de två tredje-
delarne möjligen skulle kunna delas på ännu flere, så fruktar jag att
hvar och eu finge så litet, att det ej förslog till någon verklig hjelp.
Jag är öfvertygad att Kongl. Majfi så noga öfvervägt behofvet att,
om anslaget stälbes till Kongl. Majfis disposition, Kongl. Majfi icke
vidtager någon förändring i anslagets fördelning. Jag vågar derför
yrka bifall till Friherre Funcks reservation.
Grefve af Ugglas: Jag ber att få fästa den siste talarens
Den 24 Mars, c. m.
61
uppmärksamhet derpå att, huru stort erkännande man än må skänka
åt det förtjenstfulla arbete, som blifvit på Kongl. Maj:ts proposition
i denna del nedlagdt — och lag gör det i lika fullt mått som talaren
— så kan dock icke Kongl. Maj:t veta om en landssekreterare dör i
år och om till följd af en sådan händelse en jemkning i hvad Kongl.
Maj:t föreslagit möjligen kan blifva erforderlig. Det är just hvad
som nu inträffat; en landssekreterare, som icke varit till löneförbätt¬
ring föreslagen, har aflidit, och, om hans blifvande efterträdare, som
icke varit med om den göda tiden, ej skulle få komma ined i delning
af det äskade anslaget, skulle mot honom en orättvisa blifva be¬
gången. Jag fortsätter mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits föl¬
jande yrkanden: l:o att det förevarande momentet måtte bifallas,
2:o af Herr vice Talmannen, att Kammaren, med afslag å Utskottets
hemställan, skulle besluta, att, på det Kongl. Maj:t må kunna förhöja
lönerna för landssekreterarne i Södermanlands, Gotlands, Vermlands,
Vestmanlands, Jemtlands och Norrbottens län, för år 1875 skulle
på extra stat anvisas två tredjedelar af det utaf Kongl. Maj:t äskade
belopp, 8,000 kronor, eller i jemnadt tal 5,400 kronor; 8:o af Herr
van Kadi, att, Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, skulle
fatta ett så lydande beslut: “att, på det Kongl. Maj:t må kunna till¬
fälligt höja aflöningen för de svagast aflönade landssekreterarne, an¬
visas för år 1875 på extra stat två tredjedelar af det utaf Kongl.
Jdaj:t äskade belopp 8,000 kronor, eller i jemnadt tal 5,400 kronor';
samt 4:o af Grefve Wachtmeister, Hans, att Utskottets hemställan
skulle afslås och Herr von Kocks förslag antagas med den ändring,
att anslagssumman bestämdes till 8,000 kronor.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposi¬
tion på bifall till momentet, hvarvid svarades många nej jemte några
ja, sedermera proposition på afslag derå och antagande af Herr vice
Talmannens förslag, då svaren utföllo med många ja och nej i bland¬
ning, vidare proposition på Herr von Kochs yrkande, hvilken proposi¬
tion likaledes besvarades med många så väl ja som nej, och slutligen
proposition på antagande af Grefve Wachtmeisters förslag, hvarvid
svarades många nej jemte åtskilliga ja, hvaruppå och efter det pro¬
position på Herr vice Talmannens yrkande ånyo blifvit gjord och
med många både ja och nej besvarad, Herr Grefven och Talmannen
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Sedan Kammaren, uppå Herr Grefven och Talmannens framställ¬
ning, såsom kontraproposition vid voteringen antagit Herr von Kock*
yrkande, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voterings¬
proposition:
Den, som vill, att Kammaren, med afslag å Stats-Utskottets hem-
stälJan i mom. a af 16:de punkten i utlåtandet N:o 18, skaJl an¬
taga det förslag, som innehålles i Herr vice Talmannens emot mo¬
mentet afgifna reservation, röstar
J a ^
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antager Kammaren, med afslag å Utskottets hem¬
ställan, det förslag Herr von Koch i frågan framställt.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
J a—47.
Nej—44.
17:de punkten.
Mom. a.
Bifölls.
Mom. b.
Herr vice Talmannen: Åberopande min reservation till före¬
gående punkt, som äfven här till en viss grad eger tillämpning, in¬
skränker jag mig nu till att blott yrka afslag å Utskottets hem¬
ställan i nu föredragna moment af 17:de punkten, samt hemställa, att
•Kammaren måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning,
endast med den förändring, att det äskade anslagsbeloppet nedsättes
till 7,200 kronor.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på
bifall till det förevarande momentet, hvarvid svarades nej, och seder¬
mera propotition på afslag derå samt antagande af Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga framställning med den förändring, att det utaf
Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet nedsättes till 7,200 kronor, hvil¬
ken proposition med ja besvarades.
18- .de punkten.
Bifölls.
19- .de punkten.
Mom. a.
, Herr Stråle: Om de skäl, som jag i likhet med flera andra
talare hade den äran att anföra i fråga om tillökning i vissa lands-
Den 24 Mars, e. m.
63
sekreterares löneförmåner, befunnits goda och talande, så äro de dock
icke på långt när att jemföra med de skäl, som kunna framläggas
för beviljande af dyrtidstillägg för år 1874 åt länsnotarie!' och fram¬
för allt åt landskanslister. Notariernes löner på stat äro så ringa,
att de på långt när icke kunna anses motsvara det ganska allvarliga
arbete, som åligger dem; och _ landskanslist»^, som äro upptagne
hela dagen af göromål på kansliet, äro aflönade. med 500 R:dr. Jag
hemställer, om det under sådana förhållanden kan vara billigt att
neka ett dyrtidstillägg redan för 1874 åt dessa tjensteman. Jag
skulle äfven vid denna punkt helst tillstyrka bifall till Kong]. May.ts
proposition; men då den icke vunnit understöd af någon ledamot
inom Stats-Utskottet, nödgas jag instämma i det yrkande, som af
Herr vice Talmannen jemte flera ledamöter af Utskottet blifvit fram-
stäldt, att för tillfällig löneförbättring för år 1874 åt länsnotarier och
landskanslister måtte anvisas ett belopp af 26,400 kronor.
Grefve Beck-Friis: Jag får vördsamt yrka bifall till den af
flera reservanter inom Utskottet gjorda hemställan, att Kongl. Maj:ts
proposition i denna, del ma på sådant sätt af Riksdagen bifallas, att
såsom tillfällig löneförbättring, att utgå under innevarande år, hvarje
länsnotarie må erhålla 700 kronor och hvarje landskanslist 400, summa
26,400 kronor. Det har nemligen synts alla reservanterne med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, att, då bemälde tjenstemäns kamrater,
länsbokhållare och landskontoristerne, redan detta år kommit i åt¬
njutande af en sådan löneförbättring, icke heller desse tjensteman,
hvilkas löneinkomster vore fullt ut lika otillräckliga,_ borde från
samma förmån uteslutas. Jag får således yrka bifall till det af re-
servanterne framställda förslaget, att 26,400 kronor må för innevaran¬
de år till nämnda ändamål anvisas.
Friherre Adelsvärd: Jag linner mitt namn uteglömdt bland
reservanterne till den nu föredragna punkten af Stats-Utskottets ut¬
låtande. Orsaken dertill är icke, att jag gillar hvad Utskottet här
föreslagit, utan beror på en försummelse af mig sjelf, att_ anteckna
mig såsom reservant. Då jag emellertid hyser samma åsigt, som i
reservationen blifvit uttryckt, ber jag nu få förena mig i det yttrande
som af den föregående talaren blifvit afgifvet.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Gretven
och Talmannen yttrat, att Herr Stråle hade yrkat, att Kammaren,
med afslag å Utskottets förevarande hemställan, skulle för tillfällig
löneförbättring åt länsnotarier och landskanslister under år 1874 an¬
visa ett belopp af 26,400 kronor; gjordes först proposition på bifall
till momentet, hvarvid svarades nej, _ och sedermera proposition på
Herr Stråles yrkande, hvilken proposition med ja besvarades.
Mom. b.
Bifölls.
64
Den 24 Mars, e. va.
20:de —24:de punkterna.
Biföllos.
25:te punkten.
lista—kute mom.
Biföllos.
Hide mom.
Herr Troilius: I afseende på denna punkt hemställer jag, att
Kammaren ville, i likhet med hvad reservanterne från denna Kam¬
mare föreslagit,. afslå Utskottets framställning i hvad den skiljer sig
från .Kongl. Maj-.ts i ämnet afgifna proposition och bifalla semma pro¬
position. Jag tror att, hvad jern vägstrafikens tjensteman beträffar,
ett sådant förhållande eger rum, att det der icke är skäl att följa
den eljest antagna regeln, utan göra ett sådant undantag, som Ut¬
skottet vid andra tillfällen funnit sig föranlåtet att iakttaga. En stor
del af de befattningar, som här äro i fråga, äro af det slag, att man
måste betala de personel’, som skola sköta dem, lika mycket, som de
erhålla vid andra dylika platser inom landet; och detta är icke med
den nuvarande aflöningen förhållandet. Den är för ledamöterne af
styrelsen icke så. hög, som vid våra små enskilda jernvägar, och ännu
mindre kan den jemföras med de löneförmåner, som bestås vid många
enskilda industriföretag, der tjenstemännen dock icke bära på långt
när samma ansvar eller hafva så stora penningedispositioner om hän¬
der, som här är förhållandet. Då jag hoppas kunna påräkna under¬
stöd af reservanterne inom Utskottet, vill jag icke längre upptaga
Kammarens tid, utan inskränker mig till att anhålla om bifall till
Kongl. Maj:ts proposition i förevarande ämne.
Grefve Beck-Eriis: Jag har för min del trott, att det afslag,
som Utskottet här tillstyrkt å Kongl. Maj:ts proposition, så vidt den
angick tillämpning redan för år 1874 af de föreslagna bestämmelserna
om förtjenst- och ålderstillägg samt förhöjd inqvarteringsersättning,
kunde, ega skål för sig, under förutsättning att Riksdagen lemnade
sitt bifall till de under inom. 2:o af Utskottet tillstyrkta förän-
dringarne, nemligen att stadgandet derom — att tjensteman vid sta¬
tens järnvägstrafik, som innehar årligt arvode efter klass af 1,500
kronor eller deröfver, icke kan förr, än han detsamma innehaft i två
år, uppflyttas till högre klass inom samma afdelning eller tjenste-
grad, med undantag dock för stationsinspektorer och baningeniörer,
hvilkas arvoden kunna bestämmas med afseende å stationernas vigt
och bansektionernas utsträckning samt öfriga på dessa tjenstemäns
vilkor inverkande förhållanden — må från och med år 1874 upphöra
att gälla. Jag har föreställt mig, att upphäfvande! af detta stad¬
gande kunde vara tillräckligt till att förekomma svårigheter vid jernvägs-
trafikens bedrifvande under innevarande år, då det derigenom bereddes
möjlighet
Den 2-1 Mars, e. m.
05
möjlighet för tjenstemännen att redan nästa år komma i åtnjutande
af de förmåner, som här genom förtjenst- och ålderstillägg samt för¬
höjd inqvarteringsersättning äro afsedda att dem beredas. Men på
de skäl, som af Chefen för jernvägstrafiken här blifvit framställda,
och då det är af vigt. att den stora trafiken vid statens jernvägar
väl besörjes, så vill jag för min del icke motsätta mig det af honom
gjorda yrkandet, utan får derför i likhet med honom anhålla om ut¬
slag å den förevarande punkten och bifall till Kongl. Maj:ts propo¬
sition i denna del.
Grefve Mörner. Carl Göran: Om man tager kännedom om
beskaffenheten af den stat, som för Jernvägstrafikstyreisen är gällan¬
de, så finner man der, huru det med stora spatier är öfverlåtet åt
Styrelsen att bestämma om aflöningen för dit hörande tjensteman;
och denna stat erhölls för icke länge sedan. Det vill då synas, som
om, när man kände, huru förhållandena då voro, Trafikstyrelsen mycket
väl kunnat förutse hvad som för den närmaste framtiden vore be¬
höflig!. Men när det oaktadt en så ny stat synes behöfva en så stor
tillökning, som nu är föreslagen, då tyckes det verkligen, som om
stater, Indika äro 20 år gamla, mycket snarare borde komma i åtanke
till en sådan. Men somliga äro väl sedda, andra deremot icke; och
derför mätas de med olika mått. Det händer då äfven, att, när man
söker framställa en sak på det sätt man helst vill hafva den, så be¬
går man ett och annat misstag. Så har också Stats-Utskottet denna
gången gjort. Utskottet säger på sidan filt af sitt utlåtande, att den
kontroll, som utöfvas öfver handhafvandet af statens jern vägstrafik,
icke är tillräcklig, och att Kammarrättens åtgörande der vid lag huf¬
vudsakligen inskränker sig till en siffergranskning. Detta visar blott,
att de Herrar, som skrifvit detta, icke sett de luntor af anmärkningar,
som göras i Kammarrätten. Men för ett verk, som icke har någon
instruktion, är det naturligtvis icke godt att få något resultat af sina
åtgöranden. Der göres anmärkning på, att tjensteman begagna
brunnar och bad på allmän bekostnad, att man för en mängd andra
mera eller mindre märkvärdiga ändamål disponerar statens medel.
D er utskickas personer att resa för att inhemta underrättelser om en
eller annan sak, hvilken utan tvifvel kan vara af stort värde för
jernvägstrafiken: men Styrelsen gör detta, utan att förut begära
Kongl. Maj:ts bemyndigande dertill. Kammarrätten gör anmärkningar
deremot, men de få vanligen förfalla utan att leda till något resultat.
Efter mitt förmenande kade det icke varit ur vägen, om man, innan
man loge sig för att kasta sten på dem, som hafva granskningsskyi-
digliet, skaffade sig litet mera reda på. huru denna granskning till¬
går. t)et kan förefalla temligen ofruktbart, att sådana anmärkningar,
som de nyss nämnda, göras. Men det är efter min tanke ett fullkom¬
ligt misstag; ty äfven om de gjorda anmärkningarna ganska ofta
ogillas och få förfalla, sä blifva de dock icke utan frukt för fram¬
tiden. Det anmärkta missförhållandet tjenar till rättelse för ett föl¬
jande år; och dermed är också för staten det hufvudsakliga ända¬
målet vunnet. Jag har velat fästa uppmärksamheten vid detta, då
KiJcsd. Pro!. 1874. 1 Afl. 2 Baud. 5
Den ‘24 Mars, e. in.
i] i)
de erinringar, som i detta afseende förekomma i det högloflig» Ut¬
skottets betänkande, förefalla mig något förhastadt framkomna; och
hade Utskottet så velat, hade det varit lätt att förse Utskottet med
ganska digra luntor af anmärkningar. Men om Utskottet eu annan
riksdag behagar begära anmärkningsakterna af Kammarrätten, så är
jag öfvertygad om, att Kammarrätten med stort nöje skall hålla dem
Utskottet till banda.
Det är egentligen mot motiveringen i Stats-Utskottets betänkan¬
de, som jag tillåtit mig att göra dessa erinringar. Hvad sjelfva sa¬
ken angår eller det undantag, som man nu vill ifrågasätta att gorå
från den antagna regeln att icke medgifva lönetillägg för innevarande
år, så kan jag icke anse det vara skäl att skjuta denna regel å sido
för en aflöningsstat, hvars löner så nyligen förbättrats. Jag får der¬
för för min del yrka bifall till Utskottets hemställan i den nu före¬
liggande punkten.
, Uerr _ T ro i Hus: Med anledning af hvad den siste talaren yttrat,
annåller jag att få erinra derom, att Kongl. Maj:t år 1873 på trafik-
styrelsens framställning underställde Riksdagens pröfning ett förslag
till förhöjning i de arvoden, der man ansåg en sådan vara af behof-
\et pakallad, synnerligen hvad maskin- och truflk-direktörerne samt
deias assistenter beträffade. Men Riksdagen afsiog detta forsla0’;
och följden var den, att tre ganska utmärkte personer vid maskin-
afdelningen gingo bort, tillika med två eller tre vid trafik-afdelningen,
hvilka utan tvifvel stadnat för den ringa förhöjning i aflöningen, som
då var föreslagen; och den nu i fråga sätta är icke högre tilltagen.
»Tåg befarar, att ett afslag å .Kong!. Maj:ts proposition nu kan draga
enahanda följder med sig. Om man jemför de löner, som bestås vid
statens järnvägstrafik och vid andra jernvägar. så faller jemförelsen
icke ut till statens fördel; och man kan icke undgå att göra flen re¬
flexionen, att staten icke tyckes sätta iika högt värde på duglighet
och skicklighet, som man gör på andra håll.
Jag har ingalunda förbisett den strof i Utskottets motivering,
?0mo d0'1 siste talaren vidrörde. Till en början blef äfven jag litet
förvånad öfver innehållet i densamma; men jag tror mig nu hafva
uppfattat den egentliga meningen dermed. Ätt icke Utskottet egt
kännedom om den utmärkta noggrannhet, hvarmed revisionen sker i
Kammarrätten, kan ju vara temligen ursäktligt. För min de! har
jag ad anledning att vara tacksam för denna noggrannhet, om också,
såsom -let antyddes, Kammarrätten och Trafikstyrelsen understun¬
dom blifva af olika mening i afseende pa resultatet af granskningen,
hvarigenom denna underställes högre myndighets pröfning. Hvad nu
beträffar Stats-Utskottets yttrande om önskvärdheten af en starkare
kontroll,,, tror jag, att meningen dermed varit att påpeka behofvet
af en sådan revision, som kunde hastigare och närmare följa räken¬
skaperna och förvaltningen vid statens järnvägstrafik, än som är möj-
ligt för Kammarrätten med den form, som gäller för dess verksam-
het, och de arbetskrafter, hvaröfver detta embetsverk kan förfoga,
men ingalunda att uttala något klander åt den revision, som der
sker och som jag anser vara af ganska stort gagn.
Den 24 Mars. e. in.
67
Jag får fortfarande anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts proposi¬
tion i denna del.
Grefve Beck-Friis: Det förhåller sig verkligen så, som den
siste talaren anförde, eller att den motivering, som blifvit lemnad af
Utskottet, alldeles icke innebär något klander öfver den revision, som
jern vägstrafikens räkenskaper undergå i Kammarrätten. Tvärtom —
man har icke kunnat undgå att beundra den noggrannhet och full¬
ständighet, hvarmed den utföres. Men den är dock blott en siffer-
granskning och har det stora felet att komma något för långt efter
i tiden. Den revision, som verkställes af statsrevisorerna, är der¬
emot för ofullständig. Med den korta tid, som är dem medgifven,
och den massa af angelägenheter, som de hafva att behandla, är det
för dem omöjligt att hinna åstadkomma en noggrann granskning; den
blir alltid temligen ytlig. Det är på dessa grunder, som det synts
Utskottet väl värdt att påpeka den lucka, som finnes i kontrollen
och öfvervakningen af jern vägstrafikens handhafvande. Tv det är
klart, att en sådan ständigt fungerande kommission eller kontroll¬
byrå, som Utskottet har omtalat, skulle, genom att alltid på nära
håll månad för månad följa räkenskaperna och förvaltningen i dess
helhet vid statens jernvägstrafik, finna anledning till åtskilliga fram¬
ställningar om åtgärder och rättelser, hvarigenom väsendtliga för¬
bättringar i den ena eller andra delen af trafiken kunde vinnas. Och
jag kan för min del icke finna, att Jernvägstrafikstyrelsen skulle hafva
några olägenheter eller något men af en sådan sidoordnad revision.
Med den utsträckning, som jern vägstrafiken numera tagit i vårt land,
hvarvid en mängd olika förhållanden blifva att påakta, såsom de rent
merkantila intressena och tusentals andra frågor, som icke låta sig
på förhand reglementeras, tror jag det skulle vara af stor nytta, om
Styrelsens olika åtgärder följdes af en sådan auktoritet, som endast
hade en granskande rätt. Det är således, såsom redan blifvit sagdt,
icke af något misstroende mot Trafikstyrelsen och icke heller af något
underskattande utaf den granskning, räkenskaperna undergå i Kam¬
marrätten, som den ifrågavarande strofen blifvit inryckt i Utskottets
motivering.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr
Grrefven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till det förevarande momentet, dels ock afslag derå och bifall
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning; gjordes först
proposition på bifall till momentet, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera proposition på afslag derå samt antagande
af Kongl. Maj:ts framställning, då svaren utföllo med många ja jemte
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
9:de inom.
Herr Troilius: Äfven i denna punkt anser jag mig böra begära,
att Kammaren ville, med afslag å Stats-Utskottets förslag, i hvad
detsamma skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition, bifalla denna
r>rf
Den 24 Mars, e. in.
Här är endast fråga om två personel’, de båda yngsta öfverdirektö-
rerna. Visserligen hafva de innehaft sina nuvarande befattningar,
den ene endast i 2 å,r och den andre blott sedan förliden höst; men
jag tror likväl att, derest man icke redan med innevarande år till¬
erkände dessa tjensteman det föreslagna, första ålderstillägget af 500
kronor, skulle man emot dem begå en orättvisa, då till följd ai det
andra momentet i denna framställning, hviiket denna Hammare redan
bifallit, dessa tjenstemäns närmaste underlydande, trafikdirektören
och maskindirektören, skulle komma i åtnjutande af högre aflöning
än deras ifrågavarande förmän. Hvad särskilt beträffar den ene af
dessa öfverdirektörer, den vid maskinafdelningen anställde, så lem-
nade han för denna befattning en mycket lysande bana. som stod
honom öppen i utlandet, och der han hade att påräkna tre^ gånger så
stor aflöning, som han här i landet någonsin kan komma i åtnjutande
utaf. Han var nemligen anställd vid Europas största lokomotiv-
verkstad och hade varit der i 8 år; men af sonlig pietet och kärlek
till fäderneslandet förmåddes han att öfvergifva denna plats och
emottaga det anbud om anställning vid svenska statens jernvägar.
jag förlidet år ansåg mig kunna göra honom. Jag tror att det syn¬
nerligen i ett sådant fall är nödigt att betala en person icke efter
vissa en gång för alla gillra regi or, utan något så när efter hvad lian
gäller på den allmänna arbetsmarknaden. Om lian nu skulle för detta
år erhålla 6,500 kronor, vore val detta icke mera än deri billigaste
ersättning’ för hvad han lemna! i utlandet, en lön på 8,000 Preussiska
Thaler och utsigt att framdeles få, jemte eu kamrat, öfvertaga hela
den stora verkstadsrörelsen.
Det är mycket svårt att här inför Kammaren beröra så personliga
förhållanden, men jag har hemta! mod dertill, da jag funnit, att en
stor del af Utskottets ledamöter från denna Kammare reserverat sig
emot det slut, hvartill Utskottet kommit, och i stället yrkat bifall
till Kong! Maj:ts proposition, hvarom äfven jag, såsom sagd!, vågar
anhålla.
Friherre von Essen: Jag vägar tro, att Kammaren skali er¬
känna. att Stats-Utskottet gjort sin pligt, då det afstyrkt Kong!.
Maj:ts framställning i denna del. Den Kong!, propositionen, den
enda handling Utskottet i denna fråga haft till ledning för sitt om¬
döme, innehåller endast den helt nakna framställningen, att. till för¬
mån för dessa två öfverdirektörer personligen, hviika eljest skulle
komma i åtnjutande af löneförbättring, den ene icke förr än under
år 1877 och den andre icke förr än 1878. måtte göras den modifika¬
tion i förslaget, att det första förtjenst- och ålderstillägget finge dem
tilldelas från och med år 1874. ' En sådan framställning, utan ail
vidare utredning och motivering, har Utskottet icke funnit skäl att
tillstyrka, och jag tror icke att någon skall kunna säga annat än att
Utskottet derutinnan förfarit riktigt. Jag har derföre också biträdt
Utskottets förslag; men sedan här blifvit af Chefen för Trafikstyrel¬
sen till Riksdagens kännedom meddelade upplysningar, hvaraf fram¬
går, att i afseende å dessa tjensteman särskilda förhållanden ega
rum, och att det vore för jern vägstrafiken af synnerlig vigt, om ett
Den 24 Mars, e. m.
6!)
undantag för dem gjordes, vill jag för min del icke vidhålla Utskottets
förslag, utan tillstyrker, i likhet med den föregående talaren, bifall
till Kong!. Maj ds proposition.
Herr Carlson: Mot Utskottets förslag bär jag anmält min re¬
servation, och detta af skäl att, efter hvad jag erfarit, de ifråga¬
varande tjenstenit», äro bland de allra vigdigaste vid hela jernvägs-
trafiken och af den beskaffenhet, att de icke kunna med framgång
skötas utan af verkligen framstående personer, samt äfven derföre
att de, som för närvarande innehafva dessa befattningar, från andra
håll haft anbud om vida fördelaktigare vilkor, än som äfven med
den föreslagna löneförbättringen kan här bjudas dem. På dessa skäl
har jag icke kunnat annat än tillstyrka bifall till .Kongl. Maj ds fram¬
ställning, hvarå jag också nu anhåller om proposition.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på
bifall till momentet, hvarvid svarades nej, samt sedermera proposition
på utslag derå och bifall till Kongl.. Majds ifrågavarande nådiga
framställning, hvilken proposition med ja besvarades.
lO:de mom.
Grefve af Ugglas: .Jag har för min del icke vågat motsätta
mig den stora tillökning i anslag för jernvägstrafikkostnaden, som
här blifvit af Kongl. Maj:t ifrågasatt. Med den störa stegring i pris,
som allestädes egt rum, såväl hvad angår de för trafiken beliöfliga
tjensteman som på materialier och allt annat, som för trafikens , bedrif¬
vande erfordras, är det gifvet att en högst betydlig stegring i trafik¬
kostnaden måst uppstå, och det skulle för Riksdagen varit svårt, att
taga på sitt ansvar att genom förvägrande af den anslagstörhöjning,
Trafikstyrelsen genom Kongl. Maj:t begärt, möjligen, åstadkomma nå¬
got hinder i trafikens jemna gång. Men jag kan icke neka till att,
då jag genomsett Kong!. Majds proposition och Trafikstyrelsens be¬
rättelse, jag tyckt mig deri finna en brist, den nemligen att Trafik¬
styrelsen icke angifva någon tanke på, huruvida någon del af den
stora tillökningen i koatnaden skulle kunna statsverket besparas. Det
har förefallit mig såsom om Trafikstyrelsen hufvudsakligen satt sin
ambition uti att kunna månad efter månad påvisa ett större antal
centner forslade å statens jernvägar och en. större summa för trans¬
porten influten, utan att samtidigt vända sin blick på om den störa
tillökningen i transporten står i något proportionerligt förhållande
till den ökade kostnad, som deraf orsakas. Jag erkänner villigt att,
då staten inlät sig på byggandet af stambanor, kunde icke för staten
i första hand framställa sig den ekonomiska frågan, utan de intressen,
hvaraf detta steg betingades, voro helt andra, dels politiska, dels
hufvudsakligen afseendet på den enskilda industrien och dess främ¬
jande genom dessa stambanors förläggande sa, att de genom sitt läge
och möjligheten till förening med grenbanor kunde på industrien verka
lyftande. Men man får derföre icke alldeles glömma, att staten dock _
häi’ bedrift er ett ekonomiskt företag, dervid de allra enklaste eko¬
70
Den 24 Mars, e. m.
nomiska grunder icke få förbises. Då nu Trafikstyrelsen får för allt,
hvad den till sin rörelse behöfver, betala så mycket mer än förr, och
prisen rundt omkring så betydligt stegrats, kan det icke annat än
förefalla, besynnerligt, om Trafikstyrelsen skulle fortfarande förmå att
frakta till enahanda pris som förut. Om en skeppare, som måste
för sitt fartygs underhåll och i hyra åt sin besättning betala mycket
mer än förut, nödgades skeppa för samma pris som förr, skulle han
otvifvelaktigt icke kunna gå ut dermed. Icke heller skulle en forman,
om han för hästar och fordon finge betala dubbelt mot förut, vilja
eller kunna fora för. samma lega. Till eu viss grad är förhållandet
enahanda med hvarje trafik och hvarje rörelse, så äfven med jern-
vägstrafiken. Härvid är dock gifvet, att frågan icke får ses ensamt
ur synpunkten åt förökad inkomst för staten, utan att äfven fördelen
för industrien måste tagas såsom en bestämmande faktor af icke mindre
betydelse. Trafiken , får icke ställas så, att den blir för industrien
betungande^ och att industrien aflägsnar sig från detta transportmedel;
men att något iakttaga de förändringar i pris som allestädes före¬
komma och derefter ställa sin taxa, förefaller mig vara eu regel, som
icke i längden kan lemnas å sido. Om man till exempel höjde den
nuvarande trafiktaxan af 2 öre pr centner med !/.4 öre, så skulle detta
vid forsling mellan Stockholm och Göteborg medföra en tillökning i
fraktkostnaden af 10 öre för centner)!. Detta är en liten summa för
den ^som skall betala den; men för staten skulle derigenom vinnas eu
ökau inkomst af en och en half million kronor. Jag ser, att den
aktade ledamot af Kammaren, som bäst vore i stånd att bedöma rik¬
tigheten. af denna min beräkning, med eu ogillande skakning på huf-
vudet gifver tillkänna sin misstro dertill, och jag ber då att få visa,
huru jag kommit till denna siffra. Trafikmedlen äro i den Kongl.
propositionen upptagna till 14,000,000 kronor, och jag vet icke om
jag tager till för mycket, men jag tror det icke, om jag deraf beräk¬
nar 12,000,000 kronor ensamt på godstrafiken. Ett fjerdedel öre är
lika ined en åttondedel åt 2 öre, och genom den här ofvan ifrågasatta
förhöjningen i den nu gällande trafiktaxan skulle således uppkomma
en tillökning med en åttondedel i den nuvarande inkomsten af gods¬
trafiken, eller, om denna antages uppgå till 12,000,000 kronor, en till¬
ökning af 1,500,000 kronor. Nekas kan icke, att detta för staten
blefve en betydande vinning. Men jag afser icke blott större vinst
för staten, utan .jag afser i främsta rummet att, när man pålägger
staten sa betydligt ökade utgifter, detta bör ske i ett någorlunda
skäligt beräknadt. förhållande till de pris, man åt staten betingar.
Etter hvad ^ jag bort omtalas, lärer man äfven i utlandet vara
betänkt på en sådan åtgärd, som den jag bär velat till vederbörandes
öfvervägande framhålla,, och i Preussen med flera delar af Tyskland
lärer man hafva för afsigt att höja taxan med icke mindre än 20 pro¬
cent. När man i sådana länder är betänkt på dylika mått och steg,
tycker jag, att det äfven kunde vara tid för vårt land, som i till¬
gångar står så långt efter dessa länder, att egna en tanke åt detta
hall.
Nu kan det måhända sägas, att det för industrien är likgiltigt,
om staten i ena fal let håller sina frakter låga och ställer sina skaf¬
Den 24 Mars, e. in.
71
ter något högre, eller om i andra fallet fraktkostnaderna ställas högre,
men skatterna i samma man lägre. Detta vore fullkomligt sann!, för
så vidt alla droge lika fördel af jernvägstrafiken, men äfven hvad dem
angår, som bo i närheten af jernväg, är detta icke förhållandet, utan
en ojemnhet kommer alltid att förefinnas, som dock i det senare fallet
skulle blifva mindre känbar.
Utan att vilja göra något yrkande, har jag endast velat framhålla
dessa omständigheter, i första rummet till Trafikstyrelsens beaktande,
och äfven för att fästa Kong!. Majds uppmärksamhet derpå, att om
en ytterligare stegring i pris skulle komma att ega rum, det måhända
torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke, äfven med allt skäligt
afseende å landets industri och dess intressen, en förhöjning i trafik¬
kostnaden bör ifrågakomma. Jag har icke kunnat undertrycka denna
tanke, som jag ej tror bör helt och hållet förbises.
Öfverläggningen förklarades slutad och momentet bifölls.
lida mom.
Bifölls.
2lJ:te—52:<lra punkterna.
Biföllos.
Härefter anmälde sig och yttrade:
Grefve Mörner, Carl Göran: Beträffande denpa afdelning,
som rör fiskerinäringens understöd, tog jag mig friheten att vid riks¬
dagens början väcka motion derom, att det till en undervisare i fisk¬
odling anvisade anslag skulle såsom öfverflödigt indragas och den
nuvarande innehafvaren deraf förflyttas på indragningsstat. På denna
framställning kan jag emellertid icke finna, att Utskottet afgifvit nå¬
got svar. Utskottet är naturligtvis oförhindradt att efter behag till¬
styrka eller afstyrka motionen, men något svar derpå borde dock
meddelas, och detta anser jag hade bort gifvas vid denna punkt.
Grefve Beck-Friis: Det förhåller sig visserligen så, som Grefve
Mörner nämnt, att en motion blifvit väckt derom att undervisaren i
fiskodling, Friherre Cederström, måtte uppföras på indragningsstat,
men jag tror icke, att denna framställning har något sammanhang
med den nu föredragna punkten, utan att den gifvet hör till 9:de
hufvndtiteln. Den nämnde undervisarens innehafvande af sin befatt¬
ning grundar sig icke på något Riksdagens beslut utan på ett Kong!.
Maj:ts förordnande för landtbruksakadenrien att med honom upprätta
kontrakt på vissa år. Hans aflöning, sorn är tagen från detta anslag,
uppgår till 1,600 R:dr, och om han nu uppföres på indragningsstat,
så får Kong!. Maj:t tillfälle att använda den nämnda summan på
hvad sätt han vill till fiskerinäringens understöd. Jag tror derföre,
att Grefve Mörners motion icke på något sätt inverkar på denna huf-
72
Den 21 Marg, e. m.
vudtitels anslagsbelopp, och att Stats-Utskottet kommer att i sam¬
manhang med 9:de hufvudtiteln afgifva svar derpå.
Grefve Mörner: Mitt förslag innefattar tvänne frågor. Den ena
om indragning af sjelfva undervisarebefattningen, den andra om den
nuvarande innehafvare^ uppförande på indragningsstat. Skälen för
befattningens indragande har jag sökt utveckla uti den motion, som
återfinnes^ under iST:o 19 bland denna Kammares motioner. Förhållandet
med den ifrågavarande personen är, att han år 1855 blef på sin egen
begäran antagen till undervisare i fiskodling'. Det upprättades då
med honom ett kontrakt på vissa år, hvilket sedermera förnyades
liera gånger, men då år 1864 den nya organisationen med afseende
a fiskerinäringen infördes, så blef fråga om att denne särskilde un¬
dervisare skulle såsom öfverflödig indragas. Kong], Makt förordnade
emellertid, att han skulle tills vidare fortfara med sin befattning och
att landtbruksakademiens föryaltningskomité skulle med honom upp-
lätta, kontrakt. Ett sådant innehar han för närvarande och han är
till den grad anlitad, att i år inkommit eu enda reqvisition på hans
biträde, och det är från hans. egen bror. För min del vill jag icke
payrka, att man vid. aetta tillfälle skall göra någon minskning uti
anslaget till fiskerinäringens understöd, då enligt hvad vi hört på för¬
middagen en framställning i sådan riktning möjligen kunde skaffa oss
en ny ministerkris på halsen. Jag har intet yrkande att framställa.
ö3:dje—oö‘:te punkterna.
Biföll os.
■linie punkten.
Herr vice Talmannen: Utskottet hemställer i denna punkt,
att ifrågavarande anslag må bestämmas till enahanda belopp, som i
nu gällande riksstat är upptaget. I)et lörhåller sig emellertid så, att
lnkomstafdelningen af Stats-Utskottet ännu hvila oafgiorda åt-
skibliga motioner, afseende att erhålla tillökning uti reservations¬
anslaget för lättnad af skjutsningstungan. Om dessa motioner nu bi¬
fallas så måste naturligtvis den summa, som bär är uppförd till 125,000
ti:dr, komma att ökas, och vid sådant förhållande torde det icke vara
vatt attt nu bifalla denna punkt, hvarföre jag får anhålla, att Kam¬
maren matte till Utskottet återremittera densamma.
! ifver i äggningen förklarades slutad och punkten återförvisades.
ö8:de punkten.
Lades till handlingarne.
Anmäldes och bordlädes Andra Kammarens protokollsutdrag:
Den 24 Mars, e. m.
73
N:o 134, med delgifvande af Kammarens beslut öfver l:sta punk¬
ten i dess Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 13, med anledning af
väckta förslag om ändring i Kongl. Maj:ts förordning och reglemente
angående folkskolelärares pensionering af den 30 November 1866;
samt
N:o 136, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 12, i anledning af väckt förslag om
underdånig hemställan till Kongl. Maj:t angående åstadkommande af
permanenta skiljedomstolar för biläggande af internationela tviste¬
frågor.
Herr (Trefven och Talmannen hemställde, att de i dag första gån¬
gen bordlagda målen skulle sättas främst på föredragningslistan till
nästa sammanträde', hvilket bifölls.
Kammaren åtskildes kl. Va 10 e. m-
In fidem
O. Brakel.