366
Den 18 Maj.
§ 6.
Herr Hjelm begärde ordet och yttrade: Jag ber att få tillkänna¬
gifva, att jag icke kommer att begagna mig af den ledighet, som Kam¬
maren beviljat mig, förrän beslut blifvit af Kammaren fattadt med anled¬
ning af Särskilda Utskottets betänkande N:o 11.
Kammarens ledamöter åtskildes klockan 1 4 9 e. m.
In fidem
II. Husberg.
Måndagen den 18 Maj.
Kl. 1 e. m.
§ 1-
Justerades protokollet för den 11 i denna månad.
§ 2.
Herr Gumselius begärde ordet och yttrade: Herr Talman, mine
Herrar! Jag får vördsamligen anmäla, att det numera är mig förunnadt
åter taga del i riksdagsarbetet. Det läkarebetyg, som angaf orsaken till
min bortovaro, upplästes här i Kammaren Måndagen den 11 Maj. Häraf
framgår, att jag ej har någon personlig andel i hedern af, men också
ingen personlig andel i ansvaret för de många och vigtiga beslut, Kam¬
maren fattat i denna innehållsrika vecka. Att emellertid icke en fram¬
tid må anklaga mig för att hafva genom frivillig, och i sådant fall
brottslig tystnad främjat beslut, som det hade ålegat mig att till det
yttersta bekämpa, beder jag få till Kammarens protokoll uttryckligen an-
tecknadt, att det icke var mig möjligt tillstädeskomma vid de samman¬
träden, då Kammaren behandlade banklagsfrågorna.
§ 3.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets memorial N:o 98, med förslag
till en paragraf i Riksgälds-kontorets reglemente.
Den 18 Maj.
367
§ 4.
Föredrogs och bordlädes ånyo Stats-Utskottets memorial N:o 99, angående
den under innevarande riksdag verkställda statsreglering samt anskaf¬
fande af de för Riksgälds-kontorets utgifter erforderliga medel.
§ 5.
Föredrogs Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets memorial N:o 7,
i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande Utskottets ut¬
låtande N:o 4, rörande fullmäktiges i Banken och Riksgälds-kontoret
framställningar i fråga om uppförande af nytt riksdagshus å Helgeands¬
holmen m. m.
Den i detta memorial föreslagna voteringsproposition blef af Kam¬
maren godkänd.
§ G.
Föredrogos, men blefvo för andra gången bordlagda:
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets memorial N:o B; samt
Särskilda Utskottets utlåtanden N:is 11 och 12.
§ 7.
Skedde föredragning af Stats-Utskottets memorial N:o 95, med för¬
slag till stadganden i det nya reglementet för Riksgälds-kontoret angående
dels Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar och dels Riksgälds-kontorets
inkomster och öfriga tillgångar.
4—20.
Godkändes.
Beträffande § 21 yttrade:
Herr Hedin: Jag anhåller få fästa Kammarens uppmärksamhet på
21 § i förevarande förslag. Man har mer än eu gång beklagat, att hela
förslaget till reglemente för Riksgälds-kontoret år efter år inkommer först
under riksdagens sista dagar. Detta är uppenbart icke nödvändigt, så¬
som hvar och eu lätt kan öfvertyga sig om, som endast behöfver genom¬
bläddra förslaget, då det ju genast visar sig, att hela större afdelningar
af reglementet lika gerna i Februari månad som i Maj, kunde framläggas
till Riksdagens behandling. När likväl detta förfarande upprepas år efter
år, kan jag för min del ej neka, att det är en händelse, som ser ut som
368
Deri 18 Maj.
eu tanke på vissa håll; ty af obehaglig erfarenhet vet jag, hvilka under¬
verk man kan åstadkomma i riksdagens sista timmar genom att fram¬
hålla den gemensamma voteringens bekanta åkerspöke.
Hvad nu 21 § beträffar, så kan den tjena såsom ett bevis på
olämpligheten af detta förfarande, då den innebär ett tydligt bevis, att
ej ens Stats-Utskottet eller dess riksgäldsafdelning haft tid eller tillfälle
att genomläsa förslaget, ty en enda blick på denna paragraf skulle hafva
föranledt den redaktionsförändring, som lämpligast bort ega rum i Ut¬
skottet, och som jag nu finner mig föranlåten att yrka. Det finnes nem¬
ligen i förslaget en bock, som vi i fjor talade något om; han var då 7
år gammal, nu är han 8 år, och får han lefva till nästa år, så uppnår
han den för inträde vid rikets elementarläroverk antagna normalålder.
En ledamot af Stats-Utskottet lofvade i fjor, att bocken skulle blifva
slagtad i år och anförde såsom stöd för sin förhoppning i detta afseende,
och för att hejda min ifver att få bocken afdagatagen, cleu omständighet,
att fullmäktige i Riksgälds-kontoret till denna riksdag skulle inkomma
med nytt förslag till reglemente, derifrån bemälde fullmäktige naturligtvis
skulle aflägsna alla de oegentligketer, af hvilka denna är en af de mest
framstående. Emellertid lefver bocken fortfarande och tyckes hafva samma
odödliga natur, som de i den nordiska sagan berömda, och då jag icke
kan lita på, att han nästa år skall röna omildare behandling, måste jag
nu anhålla om hans afdagatagande, flan förekommer i 3:dje punkten af
21 §, der det talas om justitie-ombudsmannens flere berättelser, hvilket,
såsom livar man vet, är en gammal historia från ståndsriksdagarne. Felet
är hjelp t genom en redaktionsförändring, så att början af 3:dje punkten
kommer att lyda sålunda: “Tryckningen och häftningen af Justitie¬
ombudsmannens årliga embetsberättelse jemte dertill börande bilagor o. s. v.“
Dermed är saken hjelp!, och om en sådan förändring skulle föranleda en
gemensam votering, så upptager denna blott en fjerdedels timma af någon
af de återstående dagar, under hvilka Riksdagen i alla fäll förblifver
samlad. Jag anhåller om proposition på bifall till paragrafen med den
förändring, jag nu föreslagit.
Grefve Ro sse: Herr Hedins anmärkning är nog riktig. Bocken
finnes verkligen, men lian är hvarken skadlig eller tunghållen, så att det
icke medför någon olägenhet, om han får upplefva det nionde året. Om
Kammaren nu låter honom stå qvar, är det tern ligen säkert, att han
nästa år skall försvinna.
Herr Philip sson: Ehuru jag icke vill bestrida riktigheten af
Herr Hedins åsigt, vill jag dock fästa uppmärksamheten derpå, att det
nuvarande stadgandet har sin grund i 14 § af instruktionen för justitie¬
ombudsmannen. Der ligger felet, och om den paragrafen ändras, så må
gerna förevarande paragraf i reglementet för Riksgälds-kontoret också
ändras.
Herr Hedin: Försvaret för bocken duger ej, ty äfven om man
efter
Den 18 Maj.
369
efter den nya Riksdags-ordningens antagande försummat att ändra in¬
struktionen för justitieombudsmannen, så utgör denna försummelse ej
något skäl att låta dumheten stå qvar här i reglementet, om ej möjligen
såsom ett nytt bevis på, huru förslagen till reglemente för Riksgälds-
kontoret bruka uppgöras och behandlas i Stats-Utskottet.
Herr Jöns Rundbäck: Den siste talarens anmärkning mot
riksgäldsafdelningen och Stats-Utskottet var både riktig och oriktig.
Reglementet för Riksgälds-kontoret kan icke uppgöras förr, än Riksdagens
respektive beslut blifvit fattade. Nu är, såsom bekant, Riksgälds-kontoret
under omorganisation, och man har från fullmäktige väntat förslag till
ett nytt reglemente, men af omständigheter, som förut blifvit antydda,
bär detta förslag ännu icke blifvit afgifvet. Under sådana förhållanden
torde den i fråga satta förändringen liksom-andra angelägna ändringar utan
fara kunna uppskjutas till nästa år, hvarföre jag hoppas, att Kammaren
bifaller Utskottets förslag.
Efter denna öfverläggning, som nu var slutad, blek enligt Herr
Hedins förslag, paragrafen godkänd, med den ändring, att begynnelse¬
orden i 3:dje punkten skulle lyda sålunda:
‘■Tryckningen och häftningen af justitie-ombudsmannens årliga embets¬
berättelse till Riksdagen, jemte dertill hörande14 etc. (fortsättning enligt
Utskottets förslag).
§§ 22 och 23.
Godkändes.
I afseende på § 24 anförde:
Herr Hedin: Till denna femte afdelning hör äfven den paragraf,
som bär siffran 24, och med anledning deraf tager jag mig friheten
hos Stats-Utskottets ledamöter anhålla om några upplysningar. Då
det förslag från Stats-Utskottet, som nu utgör 76 § af förevarande
reglemente, förelåg till behandling, yttrade jag, att denna bestäm¬
melse icke borde behandlas fristående från åtskilliga andra bestäm¬
melser, och till dessa bestämmelser, med hviika den 76 § ståir i
sammanhang, hör den 24 §, äfvensom den följande 50 § i det nya
reglementet. Man bestred då det inre sammanhanget emellan 76
§ och åtskilliga andra af mig uppräknade paragrafer, men jag
har likväl nu fått rätt i min åsigt, ty i 24 § föreslås, att
fullmäktige till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för
extra ordinarie!’ ega använda 2,500 R:dr årligen. Nu är det väl
kandi, att Riksgalds-kontorets göromål på senare tider betydligt min¬
skats, så att de för närvarande äro reducerade med minst hälften,
kanske nära två tredjedelar af hvad de förut varit. Vid sådant förhål-
Riksd. Prat. 1874. 2 Afä. 5 Band. 24
370
Den 18 Maj.
lande har det förefallit mig och flere ledamöter af Kammaren besynner¬
ligt, att man numera skall behöfva samma belopp, som ansågs behöflig!
under en föregående tid, då Riksgälds-kontoret hade mycket mera att
göra. Riksgälds-kontoret kunde för samma ändamål, som nu är i fråga,
ända till år 18G3 reda sig med 1,000 riksdaler, hvilket belopp då höjdes
till 1,500 riksdaler och 1807 till det nuvarande beloppet 2,500 riksdaler.
I öfrigt vill jag påpeka, att 76 § öppnar tillfälle för fullmäktige att,,
genom tjensteindragningar, som när som helst kunna verkställas, få till
sin disposition icke obetydliga medel för ökade göromåls bestridande.
Om jag icke erhåller tillfredsställande upplysning om orsaken, hvarföre
beloppet skulle behöfvas oförminskad t, kommer jag att yrka nedsättning
i detsamma.
Herr Jöns Rundbäck: Jag är af samma åsigt som den före¬
gående talaren och försökte i Utskottet att få bort summan, men lyckades
ej. Skulle Kammaren besluta en nedsättning i beloppet, vill jag icke
sätta mig deremot, ty en gemensam votering till, rörande förevarande
reglemente, kan icke förlänga Riksdagen. Jag vill emellertid omtala or¬
saken, hvarföre Utskottet ansett, att summan borde fortfarande utgå till
oförändradt belopp. Som bekant är, hade sistlidne år eu misskrifning
egt rum i Riksgälds-kontorets lottsedlar, i följd hvaraf alla lotterna måste
åter uppräknas, och hela lånet åuyo uppläggas, hvartill fordrades ett
ovanligt stort antal biträden, som måste hafva någon ersättning, och
detta är anledningen, hvarföre Utskottet har ansett, att beloppet bör utgå
äfven i år. För min del yrkar jag icke bifall till paragrafen, utan öfver-
lemnar saken åt Kammaren, nöjd med hvilket beslut, Kammaren må
fatta.
Herr Hedin: Ehuru jag icke finner den meddelade upplysningen
fullt tillfredsställande, vill jag icke framställa något yrkande. Det af den
siste talaren omnämnda arbetet bör väl nemligen nu vara i det närmaste
fullbordadt och äfven honoreradt med redan tillgängliga medel, hvarföre
penningar dertill icke torde behöfvas af det anslag, som i dag är före¬
slaget att beviljas.
Vidare yttrades ej. Paragrafen godkändes.
§§ 35-40.
Blefvo jemväl godkända.
§ 8.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets memorial N:o 97, angående
öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya reglementet för Riksgälds-
kontoret.
Den 18 Maj.
371
§ 9.
Till afgörande förekom Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 12,
angående åtskilliga ännu oafgjorda frågor rörande tullbevillningen.
l:sta punkten.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten.
Bifölls.
§ 10.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 13, i anledning af
dels Kong! Maj:ts nådiga proposition om ändring af vissa bestämmelser i
Kongl. kungörelsen den 7 December 18GG, angående restitution af bränvins-
tillverkningsafgift vid utförsel af bränvin, jemförd med Kongl. kungörelsen
den 19 Juli 1872, dels ock väckt motion om ändring af förstnämnda
kungörelses bestämmelse angående restitution af bränvinsskatt vid export
till Norge.
Rörande mom. a yttrade
Herr Nils Larson: Jag vill endast anmärka ett tryckfel i det
nu föredragna momentet. Der åberopas nemligen Kongl. kungörelsen den
18 Juli 1872, hvilket bör vara den 19 Juli samma år. Jag hemställer,
om ej detta tryckfel nu kunde ändras, och vill bestyrka min uppgift med
Bevillnings-Utskottets originalbetänkande N:o 13.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, bifölls momentet, med rät¬
telse af det tryckfel, som Herr Nils Larson anmärkt.
Mom. 1) och c.
Biföllos.
§ 11.
Skedde föredragning af Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 14,
angående stämpelpappersafgiften.
l:sta punkten.
Bifölls.
372
Den 18 Maj.
2:dra och 3:dje punkterna.
Lades till handlingarne.
i:de punkten.
Bifölls.
5:te punkten.
Härvid anförde
Herr Sjöberg: Vid det förhållande, att Riksdagens Första Kam¬
mare redan lärer hafva godkänt Bevillnings-Utskottets förslag i den nu
föredragna femte punkten, och jag med afseende härå ej finner lämpligt
att gorå något särskilclt yrkande, vill jag dock till protokollet anföra,
det jag finner anmärkningsvärdt att, efter den utredning, frågan tyckes
hafva fått på den afdelning af Utskottet, hvilken först handlagt detta
ärende, Utskottet i sitt plenum kommit till det resultat, hvilket Herrarne
finna i denna punkt uttryckt. Den skilnad i uppbördsprocent, som nu
tillkommer charta sigillatse-försäljningsman, bosatt i Stockholm eller i en
länsresidensstad, och den, som är bosatt i eu annan stad eller på landet,
enligt hvilken den förre erhåller tre procent af det försålda eller använda
stämpelpapperet, men den senare fyra, synes mig icke kunna ur någon
synpunkt försvaras och kommer naturligtvis, åtminstone i vissa fall, att
ganska ojemnt och obilligt drabba vissa af landtdomarena samt således
äfven i viss mån motverka det ändamål, man ansåg sig vinna genom den
vid 1869 års riksdag beslutade allmänna nedsättningen af provisionen för
försäljning af stämpelpapper.
Jag upprepar det förklarande, hvarmed jag började detta korta an¬
förande, eller att jag icke vill göra något yrkande, men jag har trott
mig böra framställa en anmärkning, hvilken jag funnit grundad på hvad
en del af Bevillnings-Utskottets ledamöter, efter mitt förmenande, på
fullt giltiga skäl yttrat och föreslagit.
Herrar Philipsson och Grefve De la Gardie instämde med Herr
Sjöberg.
Herr Nils Larson: Då den föregående talaren icke framställt
något yrkande i sak, så torde det måhända synas öfverflödigt att besvara
hans framställning, men då det kan tyckas som bakom densamma läge
en mer eller mindre grav anmärkning mot Bevillnings-Utskottet, så skall
jag be att få säga några ord i saken.
Hvad beträffar deri omständigheten, att försäljningsprovisionen för
närvarande är bestämd olika för häradshöfdingar, som bo i Stockholm
eller i länsresidensstäderna, och för häradshöfdingar, som bo i andra
Den 18 Maj.
373
städer eller på landet, så ansåg man visserligen temligen allmänt inom
Utskottet detta vara mindre egentligt och önskade att någon rättelse
skulle vidtagas till åstadkommande af enhet i stadgandena, men det
fanns inom Utskottet tvänne olika meningar. Den ena var deras, som
villo bifalla Herr Hasselrots motion och således föreslå den förändring i
stadgandena, att häradshöfding, som bor i residensstad skulle erhålla
fyra procents uppbördsprovision i stället för tre, hvilket är det belopp,
som de nu hafva, och att på det sättet likhet skulle åstadkommas mellan
häradshöfdingarne i residensstäderna och häradshöfdingarne på landet.
En annan del af Utskottet ansåg återigen, att denna likhet borde åstad¬
kommas derigenom, att försäljningsprovisionen för häradshöfdingarne på
landet nedsattes till tre procent, eller samma belopp, som är stadgadt för
dem, hvilka bo i residensstad. Den senare åsigten grundade sig derpå,
att då numera, efter den beslutade allmänna löneregleringen för härads¬
höfdingarne, stämpelpapper kommer att säljas till betydligt högre belopp
än förr, och då man väl icke kan anse, att besväret med denna försälj¬
ning i allt fall blifver större än förut, så skulle försäljningsprovisionen
skäligen kunna i någon män nedsättas. Nu kom man likväl inom Ut¬
skottet icke till någon öfverensstämmelse mellan de sålunda mot hvar¬
andra stridande åsigterna, utan man slutade dermed, att man för denna
gång lät det förblifva vid hvad hittills varit stadgadt, i förhoppning att
vid eu kommande riksdag kunna reglera saken på ett nöjaktigt sätt.
Jag hemställer om bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen förklarades slutad. Punkten bifölls.
6:te punkten.
Diet' jemväl bifallen.
Vid föredragning dernäst af 7:de punkten yttrade
Herr Rubel! son: Jag antager, att Kammaren icke har så brådtom
under denna riksdagens sista timma, att den icke anser sig hafva tid
att taga del af de bestämmelser angående stämpel å bouppteckningar,
som blifvit i Utskottets betänkande transsumerade. I slutet af Utskottets
betänkande sidd. 18 och 19 förekomma nemligen tvänne stycken af ifråga¬
varande § 6 transsumerade, hvilka börja med ordet “bouppteckningar1*. I
det senare af dessa stycken har en tvetydighet insmugit sig, på hvilken
jag ber att få fästa Herrarnes uppmärksamhet, en tvetydighet, som icke
fanns der förut, utan uppkommit just genom den förändring Utskottet
föreslagit i förra delen af paragrafen. Det senare af de transsumerade
styckena lyder sålunda: “Har afliden person på flera orter efterlemna!
egendom, hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, må
hvar och en af dem, utan att vara med stämpel försedd, ingifvas till
den rätt, der egendomen är belägen, men skola sedermera samtlige in-
iemnas till den rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid dödsfallet varit
mantalsskrifven, hvarvid sammanräknade behållningen, enligt samtliga
374
Den 13 Maj.
bouppteckningarne skall tagas till grund för beräkningen af stämpel-
beloppet.11 Så länge det fanns samma beräkningsgrund för stämpeln i
stad och på land, det vill säga vare sig bouppteckningen inlemnades
till härads- eller rådstufvurätt, så var det ingen svårighet att tillämpa
detta stadgande; man slog tillsammans summorna af de särskilda bo¬
uppteckningarne och fick sålunda kartans belopp. Nu deremot är för¬
hållandet helt annat, nu, då stadgandet för beräkningen af kartan är
olika vid rådstufvurätt och häradsrätt, kan det sättas i fråga, huru man
skall förfara, huru man skall tolka dessa ord, att vid den rätt, inom
hvars domvärjo den afiidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven och vid
hvilken stämpeln skall åsättas samtliga bouppteckningarne, skall till
grund för sådant åsättande läggas sammanräknade behållningen i boet,
Man kan tolka detta stadgande så, att, sedan man sammanräknat sum¬
man af de särskilda beloppen, man pålägger karta för alla bouppteck¬
ningarne efter den bestämmelse, som gäller för den rätt, till hvilken den
sista bouppteckningen ingifvits, eller vid rådstufvurätt efter den förra,
äldre allmänna bestämmelsen, vid häradsrätt efter den nya, särskilt för
dem gällande. En sådan tolkning kan dock, efter min mening, svårligen
vara af lagstiftaren afsedd. Vid häradsrätterna har nemligen borttagits
den lösen, som domarena haft för ingifvande af bouppteckningar, och i
stället för denna lösen vill man nu sätta ett motsvarande belopp uti
karta. Antager man då, att rådstufvurätten är den domstol, till hvil¬
ken samtlige bouppteckningarne sist ingifvits, så skulle kronan på sådant
sätt i ett dylikt fall icke få den ersättning, i förhöjd karta för den vid
häradsrätten ingifna bouppteckningen, som hon beräknat till betäckande
af den del af häradshöfdingens aflöning, som förut utgått under form
af lösen. År återigen häradsrätten den domstol, till hvilken bouppteck¬
ningarne sist ingifvits, så får kronan icke allenast ersättning för den
lösen, som frångått i det speciela fallet den i fråga varande häradshöfdin-
gen och för hvilken han fått ersättning af kronan, utan ytterligare ett
belopp, hvilket hon aldrig beräknat att få i ersättning. Således förefaller
mig detta tolkningssätt icke vara det rätta. Å andra sidan kan emeller¬
tid icke nekas, att detsamma är det med författningens ordalydelse mest
öfverensstämmande. Jag tviflan också på, att någon domare kan mot
denna ordalydelse tolka stadgandet på det sättet, att han beräknar kar¬
tan för de särskilda bouppteckningarne efter de olika rätter, under hvil-
kas domvärjo egendomen ligger. En tvetydighet i det afseendet före¬
finnes således.
Första Kammaren har utan någon diskussion antagit stadgandet.
Under sådana omständigheter anser jag det icke värdt att göra något
yrkande, men har dock trott mig böra anmärka förhållandet, på det att
då Bevillnings-Utskottet nästa gång framkommer med förslag till stämpel-
pappersförordning, denna oegentlighet måtte blifva rättad. Jag tror att
det är så mycket nödvändigare att göra detta, som det lätt kan inträffa,
att domare, som tillämpa stadgandet på ett sätt, kunna blifva åtalade
och fällda i högsta instansen, derför att Högsta Domstolen anser stad¬
gandet böra tolkas på ett annat sätt. Sådant anser jag att man bör
undvika och derföre göra nämnda stadgande otvetydigt.
Den 18 Maj.
375
Med afseende på det sammanhang, som förefunnes mellan de i 7:de,
B:de och 9:de punkterna framställda förslag, hemställde Herr Talmannen,
att dessa förslag måtte få gemensamt behandlas. Kammaren gaf härtill
bifall; och skedde alltså nu föredragning jemväl af de tvänne sistnämnda
punkterna.
Herr Nils Larson, som derefter erhöll ordet, anförde: Äfven här
bär framställts en anmärkning, utan att den ärade talare, som gjorde
den, velat framlägga något särskildt yrkande, och jag behöfver derföre
icke vidlyftigare inlåta mig i saken. Jag vill dock framhålla, att den
förändring, Utskottet föreslagit, gäller sådana bouppteckningar, hvilka
skola ingifvas till häradsrätt, eller såsom det heter “underdomstol å lan¬
det"'. Stycket lyder: “För bouppteckningar, som till underdomstol å lan¬
det ingifvas, beräknas stämpelns belopp efter hela behållningen i boet,
så att“ etc. Häraf synes tydligt, att stämpelafgiften skall beräknas, utan
allt afseende på huruvida den aflidne varit boende i stad eller på landet,
ty den föreslagna lydelsen af paragrafen gör ingen skilnad i ena eller
andra fallet. Jag yrkar bifall och har dertill ett ytterligare skäl, då
Första Kammaren redan godkänt Utskottets förslag i den nu föredragna
7:de punkten oförändradt.
Herr Rubenson: Jag måtte hafva blifvit missförstådd af den värde
utskottsledamoten. För min del anser jag alldeles påtagligt att, då alla
dessa små bouppteckningar, likasom äfven den stora, gemensamma bo¬
uppteckningen, ingifvas till rätten, tvetydighet skall, i händelse sådant
ingifvande egt ruin både vid rådstufvu- och häradsrätt, uppstå, om —
såsom Utskottet föreslagit — stadgas att, då bouppteckning ingifves till
häradsrätt, den skall karteras på ett sätt, men deremot på ett annat
sätt, då den ingifves till rådstufvurätt. Båda föreskrifterna äro tillämp¬
liga, emedan bouppteckning ingifvits så väl vid häradsrätt som vid råd¬
stufvurätt, och man måste ovilkorligen stanna i villrådighet hvilketdera
stadgandet bör tillämpas.
Jag vill emellertid icke framställa något yrkande.
Härmed var öfverläggningen slutad; och blefvo, efter derå af Herr
Talmannen framställd proposition, de föredragna 7:de, 8:de och 9:de
punkterna af Kammaren bifallna.
10:de och ll:te punkterna.
Biföllos.
§ 12-
Herr Talmannen tillkännagaf, att gemensam votering öfver den i
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets memorial N:o 7 föreslagna, af
Riksdagens båda Kamrar godkända voteringspropositionen komme att
företagas i början af morgondagens sammanträde.
376
Den 18 Maj.
§ 13.
Föredrogs ocli godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 38, anaående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjunde hufvudtitel.
§ 14.
Anmäldes och bordlädes följande inkomna ärenden:
Banko-Utskottets memorial N:o 19, med förslag till omröstnings-
proposition i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande punkten
27 i Utskottets betänkande N:o 14;
Lag-Utskottets utlåtanden och memorial:
N:o oi, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande be¬
stämmelser rörande flottled;
!n:o 38, i anledning åt väckta motioner angående dels utarbetande
af nj lag rörande vattenrätten och dels ändring i gällande bestämmelser
i fråga om skyldigheten att hålla damlucka öppen;
X:o 39, i anledning af väckta motioner, åsyftande begränsning af
den kommunala rösträtten på landet;
N:o 40, i anledning af väckt motion om tillägg till 7 § 1 mom. i
Eongl. förordningen om kommunalstyrelse på länder den 21 Mars 1862;
N:o 41, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kougl.
förordningen om landsting den 21 Mars 1862;
X:o 42, i anledning al väckt motion om användande af klockare-
lönerna på landet till förmån för folkskolan;
Fao 43, i anledning af vackt motion angående inteckning i jernväg
med vissa tillhörigheter;
N:o 44, i anledning af väckt motion om ändring i gällande före¬
skrifter angående sättet för fullföljande af talan mot häradsrätts dom i
civila mål; och
F:o 45, i anledning af Första Kammarens återremiss af första punk¬
ten i Lag-Utskottets utlåtande Fao 31 angående ändring i gällande be¬
stämmelser rörande dikning; samt
Särskilda Utskottets memorial Fao 13, angående aflöning åt dess
tjensteman och vaktbetjente.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens samman¬
träde uppföras näst efter den gemensamma omröstning, som då komma
att anställas.
377
Den 19 Jlaj, f. m.
§ 15.
Justerades protokollsutdrag rörande de Kammarens beslut-, som här
ofvan finnas antecknade under §§ 3, 5, 7 och 8.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. V4 3 e. in.
In rulera
il. Husberg.
Tisdagen den 19 Maj.
Kl. 10 f. in.
§ I-
Förut icke justerade protokollsutdrag rörande de beslut, som fattats
i gårdagens sammanträde, blefvo nu till justering upplästa och godkända.
§ 2.
Anställdes, jemlikt 05 § Riksdags-ordningen, omröstning öfver följan¬
de af Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet i dess memorial Ko 7
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition:
Den, som bifaller Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets hem¬
ställan att Riksdagen måtte besluta, att fullmäktige i Riksgälds-kontoret
skola, gemensamt med fullmäktige i Riksbanken, vidtaga de åtgärder, som
de må finna tjenligast-, dels för anskaffande af fullständiga ritningar och
kostnadsförslag till Helgeandsholmens ordnande och bebyggande antingen i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det utaf Fullmäktige redan uppgjorda
program eller annorledes, dels för åstadkommande af de utredningar i af¬
seende på öfriga med ärendet gemenskap egande frågor, som redan blif¬
va till fullmäktiges handläggning öfverlemnade,
röstar ja;