Den 23 April, f. m.
335
Torsdagen den 23 April.
Kl. 10 f. m.
§ 1.
Herr Talmannen meddelade Kammaren innehållet af en så lydande
dödsattest: J
Att Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Nils Hansson i dag
aned genom lunginflammation och chronisk njurinflammation intygas.
Stockholm den 22 April 1874.
B. Brus (dms.
Med. Doktor.
Med anledning häraf beslöt Kammaren att, jemlikt 28 § Riksdags-
ordningen, underdånig anmälan skulle hos Kongl. Maj:t göras om den
genom Nils Hanssons frånfälle inom Kammaren yppade ledighet af
riksdagsombud för Södra Åsbo och Bjäre härad af Christianstads län.
§ 2.
Föredrogs och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse N:o 21 till fullmäktige i Riksgälds-kontoret angående Riks-
gälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af
1873 års riksdag. J
§ 3.
Föredrogos och godkändes nedannämnda förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser, afgifna
af Riksdagens Kansli:
N:o 22, i fråga om förändrad lydelse af 9 § i Kongl. kungörelsen
den 30 December 1863, angående nämndemans rätt till ersättning för
extra förrättningar m. m.;
N:o 23, angående befrielse för sådana fartyg, som söka nödhamn,
från utgörande af fyr- och båkafgifter;
336
Den 23 April, f. m.
N:o 24, angående ändring i Kong!. Maj:ts nådiga reglemente för de
lägre landtbruksskolorna i riket den 27 Mars 1863; och
N:o 25, angående nedsättning i kontrollstämplingsafgifterna;
af Stats- Utskottet :
N:o 23, angående ifrågasatt upphörande af Manufakturdiskontverkets
lånerörelse;
iSko 27, angående beviljade statsbidrag till vägars anläggning, bro-
ocb hamnbyggnader samt vattenkommunikationer, äfvensom sjösänkningar
och andra vattenaftappningsföretag;
N:o 28, angående beviljadt anslag för anläggning af väg mellan Juno-
suando by inom Pajala socken och Wittangi kyrkoby inom Jukkasjärvi
lappmark af Norrbottens län; och
N:o 29, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
Westerås domkyrkokassas befriande från skyldighet att erlägga ränta och
amortering å ett år 1858 beviljadt statslån.
§ 4.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts nådiga
propositioner till Riksdagen:
l:o) angående Postverkets utgiftsstater för år 1875, och
2:o) angående Telegrafverkets utgiftsstater för samma år.
§ 5-
Till behandling förekom Stats-Utskottets utlåtande N:o 20 a, angå¬
ende regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
7 :stci—12:te punkterna.
Biföllos.
13:de punkten.
I anledning af Utskottets hemställan under titt. a anförde:
Herr Törn felt: Det förundrar mig verkligen, att hvarken Kongl.
Maj:t eller Stats-Utskottet behjertat det förhållande, att lärare i musik
och teckning vid våra elementarläroverk rättvisligen böra vara likställda
i lönevilkor med gymnastiklärare. Dessa sistnämnda lärares åliggande
är att utbilda och förkofra lärjungarnes kroppar, medan lärarnes i musik
och teckning uppgift är att odla deras själar. Kroppsodlingen gar ut
på att genom musklernas uppöfvande och kroppens stärkande sätta de
unga i tillfälle att sedermera så mycket som möjligt förvärfva och njuta
af de
Den 28 April, f, m.
337
af do materiela gåfvorna, men själens odling bör val derför icke försum-
mas, utan anses lika, om ej mera vigtig än kroppsutvecklingen, och öf-
ningen i musik och teckning ar väl den som i främsta rummet vacker
c i upplyfter menniska^ känsla för det heliga och öppnar hennes själ
dem soSm0,stlfSann-f °C\g<WV Jag talar detta företrädesvis till
dem, soni sjelfva öfva eller ofvat musik och teckning, tv de förstå häst
det förädlande inflytande, som derigenom åstadkommes, men äfven om
j.ig antager, att flertalet i denna Kammare icke uti dessa stycken erhålla
någon öfning, tror jag mig icke till dem nu tala förgäfves, ty hvar och
eu har val eu eller annan gång erfarit den inflytelse, den väckelse som
a hörande af god musik eller åskådandet af eu skön målning medför
De förädlande njutningar som derigenom beredas, utvisa civilisationens
högsta blomstring och tala himmelens blomsterspråk till jordens barn,
ett spiåk som vandel' den odödliga menniskoandens känsla till nå-mt
lenare, adlare och högre än det jordiskt materiela. Detta får icke för¬
lises. för atp nu till lärare i dessa ämnen få personer, som äro be^åf-
i.ade med de särskilda anlag som för utöfningen af dylikt lärarekall lire
(iföldelliga, ma man so till att deras löneförmåner äro så ställda att
(.0 icke nödsakas att vända sig åt annat håll. Ehuru jag visst icke’ hav
; 7Uln« ^gymnastik, som är nyttig och nödvändig för
de, matenela, _ ty eker jag dock att man icke bör fästa mindre afseende
pa, den undervisning som åsyftar att utveckla det andliga hos menniska».
man att krarne i dessa stycken böra sättas i full likställighet i afseende
pa one\ llkoi en med dem, som handhafva gymnastikundervisningen. Då
c ne lertid hvarken Kongl. Maj:t eller Stats-Utskottet gjort någon fram-
sM mng i sadant syfte, så lärer val för närvarande icke något kunna
:* lf!SarT e aJseenf e.begai-as. och jag har härigenom blott velat, till
aft och PåiC:lil d,et for framtiden kan hafva, uttala min uppfatt-
mng.^ att man bor åt lärare i musik och teckning bereda likl löne-
loinuuiei med dem, som gymnastiklärare åtnjuta. Jag tror, att man
skaU trana denna mm uppfattning så mycket mera rättvis, om man tager
i ^fraktande. de förstudier, som lärare i musik och teckning fä uuder-
kasta sig i jemförelse med gymnastiklärarne. Eu musiklärare kan icke
unboifla Slip kurs pa mindre än 10 år, och stundom åtgår dertill ända
|: , a , ar’ *\varaf under halfva tiden tages undervisning af eu privat-
akademiVn1 äf)erstäende d®!en af undervisningen erhålles vid Musikaliska
i „ • D.enl s°m skali undervisa i teckning, måste undergå eu Idro¬
tt ™lst 0 a 6 under det deremot eu gymnastiklärare, till
k'1, befattningar företrädesvis tagas militärer, fullborda sin kurs på
i-, månadei, fördelade_ på två år. Dessutom åtnjuter den sistnämnde
under sm lärotid fn skjuts fram och åter från hemorten till den i hufvud-
staden befintliga gymnastiska läroanstalten, samt 3 Kali- i dagtraktamente
n( er den tid lian vistas vid denna anstalt, hvarjemte gymnastik^
hclmllei lonen såsom pension, nar han från sin befattning afgår. Dvlika
oi män er atnjutas icke af lararne i musik och teckning, och deraf fram-
gai, att gymnastiklararen både under sin lärotid och sedermera vid ut-
Mningon af sm lärareverksamhet står i vida bättre ställning än lärarne i
musik och teckning, och detta är icke rätt, ty om någon af dessa lärare-
Rlksd- Prof. 1174. 2 A/d. :< Barn!.
338
.Den -2a April, f. m.
klasser bör hafva större förmåner an den andra, så ar det val de läiaie,
som befordra själens odling.
Grefve Po sse: Jag vill icke, att Herr Törnfel t skall stå alldeles
ensam i den uppfattning, han nyss uttalat, och jag ber derföre att lå
tillkännagifva, det äfven jag lör min del anser, att öfningslaiaine bolde
blifva något bättre tillgodosedda än hvad nu är fallet. ^ Jag skulle såle¬
des önska och gerna hafva understöd!, att högre löner för dem stadgades,
men då sådant icke af Kongl. Maj:t blifvit begärdt, har hvarken någon
framställning i detta afseende från Stats-Utskottet eller någon iesei\ation
derifrån kunnat komma i fråga.
Efter denna öfverläggning, som nu förklarades slutad, bifölls mo¬
mentet.
Lift. b.
Hvad Utskottet i detta mom. hemställt blef äfvenledes bifallet.
linie punkten.
Härvid yttrade:
Herr Törnebladh: Jag måste här uttala ett beklagande, att den
summa, som i denna punkt omförmäles, icke har kunnat höjas till något
större belopp. Det är nemligen alldeles påtagligt, att, då statens
tjensteman i öfrigt genom Kongl. Maj:ts förslag och Riksdagens bered¬
villighet i allmänhet fått sig beviljad någon förhöjning i små innehaf¬
vande löner och arvoden, en liknande förhöjning varit synnerligen önskhg
äfven för extra lärare vid statens elementarläroverk. Dessa lärare sta
för öfrigt i ett annat förhållande än statens ordinarie tjensteman, der¬
igenom att dessa sistnämnde måste gorå sin tjenst,_ oberoende af det
större eller mindre lönebelopp, som Riksdagen kan finna skäligt att åt
dem bevilja, hvaremot den extra läraren blott är antagen för tillfallet,
och det kan lätt inträffa att, om icke arvodet ställes tillräckligt högt,
man helt enkelt icke kan fä några dugliga extra lärare. Vi hafva sett,
att för närvarande behöfvas omkring 70 extra lärare, och det vore till
stor skada för undervisningen, om dessa 70 skulle sökas bland de klas¬
ser af personer, hvilka icke voro fullt lämpliga för lärarekallet, titan en¬
dast i brist på annan sysselsättning eller bättre sätt att förvärfva sin
utkomst, ville åtaga sig nämnda kall. År 1858 bestämdes arvodes¬
beloppen för extra lärare till 1,000 R:dr för högre qvalificerade och 750
R:dr för lägre. Dessa arvoden fastställdes med afseende på dåvarande
minsta adjunkts- och kollegalöner, och bestämdes till respektive samma
belopp och tre fjerdedelar deraf. Uti detta förhållande inträdde lc^e
någon förändring genom cirkuläret al år 1872, och detta var natuiligt,
emedan någon förhöjning i adjunkts- eller kollegalönerna då icke skeft.
Nu är emellertid en sådan förhöjning ifrågasatt och är till och med för
framtiden af Riksdagen med storsint beredvillighet beviljad. Det hade
Den 23 April, f. m.
339
vf tvrM yant fullt konseqvent, om nu någon anslagsförhöjning jem-
lflnflebll/Vlt ^ai’d J01' e-^ra lärare. Jag vet visserligen att, enligt gäl-
mra MfJ: oforhmdrad att höja ifrågavarande belopp,
uen det framgår af den Kongl. propositionen, att åtminstone för nar¬
rarande det icke synes vara någon förhoppning om att en sådan förhöj-
rang skall ega ruin, ty anslaget är begärdt, särskild! med angifvande af
rai belopp som for närvarande utgå till extra lärare i olika qvalifikatio-
■ei, oci ce ai ganska lätt att räkna ut, att om antalet af dessa lärare
xz Hiigoi kas> d,e r,oiouo,R:dr’som biitvit ^ ^
.neka till att åstadkomma behöflig förbättring i extra lärarnes lönevilkor.
Hvaraf åter den farhåga uppkommer, att man icke för framtiden skall fä
några dugliga extra lärare. Denna fara är närmare än man måhända
f10r’ 7 et nr redan kändt, att flere sådane lärare nu vilja lemna sina
oefattnmgar, derför att deras inkomst deraf är för liten
Jag ti«ner mycket väl att, då hvarken Kong! Makt eller någon
enskild motionär gjort någon framställning om förbättrade lönevilkor för
■ a larfre> de,t icke skulle gagna till något att yrka återremiss af
oievarande punkt i betankandet, emedan Stats-Utskottet icke gerna
kunde framkomma med annat förslag, än det gjort. Jag har emellertid
- utj;ala“de> under förhoppning, att det af mig angifna
i oi hållandet måtte för framtiden beaktas, till hvilken förhoppning jag
*ia! sä. ‘uyeket större skal, som löneförhöjning för de ordinarie lärarne
raoan ar beviljad, och konseqvensen bjuder, att de extra lärarne äfven
orna åt samma fördel komma i åtnjutande.
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet Wen-
iierberg; Aflömngen till extra lärare utgår med 750 eller 1,000 R:dr
;!ch sa!edes med tre fjerdedelar eller hela beloppet af hvad ordinarie
rarare i lagsta lönegrad åtnjuta. Kongl. Maj:t har nu hos Riksdagen be¬
gärt, att de ordinarie lärarnes löner måtte förhöjas med 500 R:dr i
vaije onegracl, och Stats-Utskottet har, med en beredvillighet, för hvit-
ken Jararne icke kunna vara annat än på det högsta tacksamme, till-
ra.yrkt denna framställning, hvadan det är allt hopp, att Riksdagen äfven
skall dertill lemna sitt bifall. Men just på grund deraf, att extra lärar-
nes toner hora stå i ett lämpligen afpassadt förhållande till de ordinarie
iararnes loner, har Kongl. Maj:t icke ansett nödigt att nu begära mer
an den askade tillökningen i anslaget till arvoden åt extra lärare.
< ag äi fullt öfverens med den föregående talaren deruti att, om de
ordinarie lärarnes minsta löner höjas till 1,500 R:dr, man icke kan låta
en extra lärare tjena för 750 R:dr. Således är det äfven, enligt min
åsigt, alldeles nödvändigt såväl för elementarläroverkens bästa som på
giunc a billighet och rättvisa, att extra lärarne erhålla någon förhöj-
rang i den aflöning de nu åtnjuta; men jag ber att härvid fä upplysa
(..rom, JaS icke anser omöjligt att under nästkommande år, med det
as ace tillskott, som Riksdagen möjligen beviljar i förevarande anslag,
Kunna tillförsäkra extra lärarne eu lön, afpassad efter den, som de ordi¬
narie lararne . komma att få. Under sådana förhållanden tror jag, att
man med skal kan antaga, att läroverken icke skola komma att lida
orist på duglige extra lärare.
340
Deri *23 April, f. m.
Herr Hedin: Till eu början ber jag att få göra till mina de an¬
märkningar, som framställdes af den första ärade talaren. Jag skiljer
mig dock från honom i afseende på slutsatsen, i det lian förmenade a::
ingenting skulle i denna sak kunna åtgöras, men jag deremot nu tagel
mig friheten att framställa yrkande om återremiss, enär, efter min upp¬
fattning, Stats-Utskottet har full befogenhet att i kraft af sin initiativ¬
rätt framlägga nytt förslag. Det uttalande vi nyss hörde al Herr Stats¬
rådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet har icke, i följd af de
ordalag, i hvilka detsamma var affattadt, kunnat håfva alla tvifvel om
möjligheten för Kong!. Maj:t att, utan vidare anslag än det af honom
begärda, kunna tillgodose de extra lärarnes vid elementarläroverken
billiga anspråk. Nämnda uttalande innehöll mera förhoppning än visshet
i detta fall. Jag ber ’ att få fästa uppmärksamhet på, att när sistlidna
års Riksdag ansåg sig böra till Kong]. Maj:t hemställa, att lärarne vid
statens elementarläroverk måtte erhålla förbättrade löner, Riksdagen der¬
vid icke undantog de extra lärarne, och jag ber vidare att få fästa upp¬
märksamheten på, i hvilken betryckt ställning dessa befinna sig, med
små löner och sämre utsigter än de ordinarie lärarne. När jag anhåller
om återremiss, så stöder jag mig äfven derpå, att Stats-Utskottet hai
att framdeles behandla eu, så vidt jag kan första, med denna i icke
ringa mån sammanhängande fråga. Stats-Utskottet har nemligen ännu
icke afgifvit utlåtande öfver Kong]. Majds proposition N:o 34, angående
ny anordning af rikets elementarläroverk. I bilagan till denna proposi¬
tion uppgifves, att den tillänmade organisationen kommer att kräfva an¬
ställande af 50 ordinarie adjunkter eller, som de kallas, duplikanter. Der
står i bilagan, sid. 13, att departementschefen föreslagit det tillägg till
1873 års förslag till normalstat, att å densamma upptagas 50 ordinarie
adjunkter (duplikanter), att anställas vid de elementarläroverk, hvarest,
med afseende på det ständiga behofvet af undervisning i parallelklasser.
en tillökning af lärareantalet pröfvas erforderlig. Jag får bekänna att.
ehuru jag sökt erhålla närmare upplysningar, huru förhållandena antagas
komma att blifva, när denna nya klass åt lärare kommer att anställas,
eller huruvida samtliga de extra lärare, som nu finnas, skola fortfarande
vara behöfliga, jag derom icke fått upplysningar, men det förefaller mig
som om nämnda Kongl. proposition och det ämne vi nu behandla stå i
så nära samband med hvarandra, att de böra af Stats-Utskottet i sam¬
manhang behandlas, och detta utgör för mig ett ytterligare skal till det.
som ligger deri, att man icke fått visshet, att Kongl. Maj:t är i tillfälle
att förbättra extra lärarnes lönevilkor ‘för år 1875, att yrka, det den nu
föredragna punkten i betänkandet måtte till Stats-Utskottet återremit¬
teras.
Herr Statsrådet Wennerberg: Mot en återremiss kan jag icke
hafva mycket att invända, isynnerhet om dermed åsyftas att från Stats-
Utskottet erhålla en tillstyrkan om beviljande af ett större anslag till
extra lärare, än nu blifvit ifrågasatt. Jag anser mig dock böra upplysa
derom, att det sammanhang, som förevarande ämne skulle hafva men
den omförmäld a Kongl. propositionen om elementarläroverkens föi ändrade
anordning, icke är sådant, att det på extra lärarnes aflöning under föl-
Den 23 April, f. m.
341
jaade år kan hafva något synnerligt inflytande. Skulle denna proposition
hl Riksdagen bifallas, så blifver en följd deraf, att extra lärarnes antal
ikah blifva allt mindre och mindre, enär i samma män som elementar¬
läroverken komma att organiseras efter den plan, som i nämnda proposi¬
tion är framställd, i samma mån göras också extra lärarne obehöfliga,
något som icke kan vara annat än ett önskningsmål för de svenska läro¬
verken. Derföre bär Kong!. Maj:t på min tillstyrkan icke af Riksdagen
oegärt större anslag för ifrågavarande ändamål, än det, hvarom i denna
punkt talas, med hvilket anslag jag tror, att man kan vara belåten un¬
der det följande året.
Herr Törne!) ladb: Jag skulle icke hafva uttalat önskan om
ifrågavarande belopps höjande, om jag icke för det antagande jag utta¬
lade funnit ett stöd i den Kong], propositionen. Det har bär blifvit
nämndt, att förhoppning finnes, det extra lärare under det kommande
året skola få något högre arvode än förut i följd af det nu begärda an¬
slaget. k örhölle det sig så, skulle jag icke hafva något alls att invända,
men den Kong!, propositionen eller, rättare sagd!, bilagan till densamma
gifvcr icke anledning till ett sådant antagande. Der står på ett ställe:
"Under de sista fem åren hafva extra lärarne i medeltal utgjort 70, och
,iå desse egt uppbära i årligt arvode dels 750, dels 1,000 R:dr efter
olika (jvalifikationer hos de personer, som i sådan egenskap blifvit an¬
ställde, har ofvannämnda anslagssumma ej kunnat förslå till utgifternas
bestridande, utan hafva kostnaderna till en del anvisats att utgå af
elementarläroverkens besparingar. Äfven med antagande deraf, att någon
inskränkning i extra lärarnes antal skulle komma att ega rum, i den mån
undervisningen för lärjungarne i de lägre klasserna blifver för alla gemen¬
sam, lärer dock någon synnerlig minskning i kostnaderna ej vara att
förvänta, helst antagligt är, att för hvarje år allt flere lärare hafva upp¬
fyllt vilkoren för åtnjutande af det nu bestämda högre arvodet. På
grund häraf, och då kostnaderna kunna antagas komma att öfverstiga
det närvarande anslaget med omkring 16,000 R:dr, får“ etc. Deraf har
jag dragit den slutsats, att det är just med afseende på de för när¬
varande bestämda arvodesbeloppen, som beräkningen af anslaget blifvit
gjord, och att någon förhöjning således ej kan ske, men om jag deruti
misstagit mig. och det begärda anslaget skulle vara tillräckligt att något
bättre än hittills aflöna de extra lärarne, så skulle det vara mig en
glädje.
Herr Hörnfel dt: Efter det bestämda uttalandet af Herr Statsrådet
och Chefen för Ecklesiastik-departementet om tillräckligheten af den af
Kongl. Maj:t begärda och af Stats-Utskottet tillstyrkta förhöjningen i an¬
slaget till arvoden åt extra lärare, vill det synas mig, som vore en åter-
remiss af denna punkt alldeles öfverflödig. Man må väl hysa så mycket
förtroende till Herr Statsrådets ord, att man kan lita på att anslaget
skall räcka till. För öfrig!, om det vid eu kommande riksdag skulle
visa sig, att anslaget varit otillräckligt, står det ju Regeringen fritt att
då af Riksdagen begära en ytterligare förhöjning. Vid sådant förhål-
342
Den 23 April, f. m.
*
laude kan jag icke finna, hvartill en återremiss skulle tjena, utan yrkar
för min del kort och godt bifall till Stats-Utskottets hemställan.
Öfverläggningen förklarades slutad. I enlighet med derunder gjorda
yrkanden gaf Herr Talmannen propositioner såväl på bifall som på åter¬
remiss; och enär den förra af dessa propositioner blef besvarad med öf¬
vervägande ja, hade Kammaren alltså bifallit Utskottets hemställan.
15:de och 16:de punkterna.
Biföllos.
17:de punkten.
Lades till handlingarne.
18:de punkten.
Bifölls.
Beträffande 1,9.-de punkten anförde.
Herr Hedin: Jag är icke den ende, som med någon öfverraskning
tagit kännedom om Stats-Utskottets förslag i denna punkt. Jag föreställ¬
de mig nemligen, att det skulle vara bekant föi åtskilliga af Stats-Ut¬
skottets ledamöter, att eu af de lektorer, för hvilka lönetillägg här är
föreslaget, har såsom lektor endast fyra undervisningstimmar i veckan, och
att han med denna tjenst förenar eu synnerligen väl aflönad, men med
synnerligen små göromål utrustad rektorsbefattning, i och för hvilken lian
åtnjuter° eu lön af 2,000 R:dr samt eii bostadsvåning, som torde kunna
sägas representera, ett värde af 1,000 R:dr om året. Den af samtlig^
lärare vid seminariet minst ansträngde har således för närvarande en lö¬
neinkomst af minst 5,000 R:dr om året. Vid sådant förhållande, och dä
man eljest med synnerligen stor försigtighet, åtminstone hvad denna Kam¬
mare angår, väger på snart sagdt hvarje skilling eller åtminstone hvarje
hundratal R:dr, synes det mig som borde Riksdagen icke så handlöst ka¬
sta bort en sådan summa som den nu ifrågavarande, helst man derigenom
skulle gifva sanktion och uppmuntran åt ett förfarande, som tyvärr ut¬
gör ett exempel på den kanske gröfsta nepotism, som pa det senaste
årtiondet inom vårt land förekommit. Jag kan icke stillatigande åse et.
sådant tillvägagående, utan yrkar att det begärda lönetillägget nedsatte»
med 500 kronor och beviljas endast för fyra lektorer, ej för fem.
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet Wen-
nerberg: Utan att fästa mig vid de stränga ord, den siste ärade tala¬
ren yttrade i slutet af sitt anförande, anser jag mig böra upplysa Kam¬
maren derom, att denne rektor' vid seminariet för bildande af lärarinnor
med allt skäl är likställd med rektorerne vid de högre elementarlärover¬
ken. Han egen således rätt till antingen bostad eller bostadshyra. Vid
nybyggnaden af seminariet erhöll han bostad. Denna ntgöres af sex ruin
och kök, således eu ingalunda större lokal än som i allmänhet bestås rek-
343
Den 23 April, {. m.
torerne vid elementarläroverken. Han har vidare samma rätt som de rek-
toi-er vid elementarläroverken, livilka tillika äro lektorer, att inom lektors-
giaden avancera, utan att detta avancement lår inverka på hans lön som
rektoi. .beträffande yrkandet att lönen för den ifrågavarande rektorn bor¬
de nedsättas på grund deraf, att hans tjenstgöring vore sä ytterst ringa, an¬
håller jag att få för Kammaren visa, att denna tjenstgöring ingalunda är
ringare ^n andra jemställde rektorers, utan måhända större. Rektorn vid
lax aiinneseminariet undervisar fyra timmar i rockan i pedagogik och
metodik, eu timma i modersmålet och leder fem ä sex timmar i veckan
proflektionerna. Hans undervisningsskyldighet sträcker sig således till 10
a 11 timmar i veckan. Dessutom skall han hvarje dag leda morgon¬
bönen i normalskolan, hvilket för alla sex arbetsdagarne tillsammans upp¬
tager tre timmar. Tjenstgöringen i sin helhet uppgår således till fjorton
timmar i veckan, eller lika många, som för en af lektorerne vid samma
läroverk äro föresknfna. Att vilja förringa dessa timmars betydelse, tror
jag vala mycket orätt. Ledningen af proflektionerna är lika betungande
s<im sjelfva.undervisningen under samma tid; det är eu erfarenhet,0 livil-
keii helt visst hvarje rektor, som sysselsatt sig med båda delarne, skall
vitsorda. Vid sådant förhållande, och då för {ifrigt intet skäl finnes att
just för den nu ifrågavarande rektorn göra något undantag, tror jag att
Kammaren har skäl att godkänna hvad Stat-Utskottet föreslagit.
Herr Hedin: Saken torde icke vara alldeles så lätt afgjord, som den
näst _ föregående högt ärade talaren tycktes föreställa sig. För det första
ber jag i anledning af hvad han yttrade få erinra, att jag icke yrkat nå¬
gon nedsättning i den ifrågavarande rektorns löneförmåner, utan på an¬
förda skål hemställt, att någon löneförhöjning ej skulle beviljas åt eu lek¬
tor som i denna sin befattning endast har fyra undervisningstimmar i
veckan. Den ärade talaren yttrade vidare, att rektorn vid lärarinnesemi¬
nariet skäligen borde åtnjuta samma löneförmåner som öfrige rektorer.
Jau ber härvid få erinra^att vid seminariet för bildande af lärarinnor
samt den dermed förenade normalskolan finnas, såsom naturligt är i L åga
om elementarläroverk för qvinliga elever, anställda tvänne föreståndarinnor.
Rektorn vid seminariet har härigenom blifvit fritagen från just de göro¬
mål, som för rektorerne vid elementarläroverken äro de kinkigaste och
besvärligaste, nemligen de disciplinära göromålen. Vidare vill jag påpeka,
att de kamerala göromålen, som åligga den i frågavarande rektorn, att
föra litet räkenskaper och lyfta (partalen i Statskontoret, icke kunna vara
for honom särdeles betungande, eftersom detta läroverk, i motsats till an¬
dra, på platsen egen eu direktion, försedd med en aflönad sekreterare.
Hvad sedermera beträffar den ärade talarens yttrande, att rektorn vid lä-
iaiinneseminariet genom att leda proflektionerna skulle tjenstgöra, sä för¬
klarar jag på det bestämdaste, att denna ledning icke är någonting an¬
nat än ett tomt ord. Ledningen af proflektionerna, som hållas af Semi¬
nariets elever i normalskolan, på det att de må öfva sig i att undervisa
och deri förvärfva sig nödig skicklighet, utöfvas naturligtvis af öfverlä-
rarne i de särskilda ämnena, icke af någon annan; om rektorn behagar
infinna sig eller ej vid dessa lektioner, betyder rent af intet. Herr Eckle¬
siastikministern uppgaf vidare, att rektorn vid lärarinneseminariet skulle
344
Den 23 April, f. m.
hafva lika mänga undervisningstimmar som rektorenie vid elementarläro¬
verken. Detta är ett fullkomligt misstag, säl vida man får tro på den ifråga¬
varande personens egen uppgift. Han undervisar såsom lektor fyra
timmar i veckan i pedagogik och metodik samt använder, såsom Herr
Statsrådet yttrade, 5 ti 6 timmar i veckan på ledningen af proflektioner.
Det sista uttrycket är dock icke korrekt; ty ledningen af proflektionerna
tillkommer icke rektorn, utan vederbörande öfverlärare, såsom jag redan
antydt, det är öfverläraren som skall bedöma, huruvida eleven är hemma¬
stadd i det ämne, i hvilket proflektionen aflägges, och om den blifvande
lärarinnan gjort sig till godo undervisningen i detta ämnes speciela me¬
todik. Dessa fem äi 6 sex timmar kan man således med lugn utesluta ur
räkningen. Vidare hemställer jag, om ledningen af morgonbönen må kunna
anses motsvara tre timmars undervisningsskyldighet för lärarne vid semi¬
nariet. Af de andra lektorerne har eu 14 timmars undervisnings¬
skyldighet i veckan och derutöfver skyldighet att rätta svenska skriföfnin-
gar af tredje och andra afdelningens elever samt delvis tyska skrifofnin-
gar af första afdelningens, eu annan 17 timmars undervisningsskyldighet
och korrigering af eu mängd seripta, och två hvardera 21 timmars under¬
visningsskyldighet, men inga temata att rätta. Häraf torde framgå verk¬
liga förhållandet med den tjenstgöring, som åligger rektorn med 5,000
R:drs lön om året. .lag hemställer, om icke tillräckliga skäl nu blifvit
anförda för det af mig föreslagna undantaget.
Herr Törnebladh: Jag kan icke instämma med den näst föregående
talaren derutinnan, att man borde bestämma en annan stat för den af
lärarinneseminariets lektorer, som nu tillika är läroverkets rektor, än för
de andra lektorerne vid samma läroverk; jag vill icke yttra något bestämdt
i afseende på de skyldigheter, som särskilt åligga honom såsom rektor
och såsom lektor, emedan jag saknar derför erforderliga upplysningar.
Hvad jag deremot vill fästa uppmärksamheten på, är att den ifrågavaran¬
de rektorns nuvarande skyldighet att undervisa i sina läroämnen fyra tim¬
mar i veckan icke gerna kan utgöra gruncflPör lönestaten. Jag känner
icke säkert, hvilka bestämmelser äro gällande för seminariet beträf¬
fande timantalet för rektor och lärare, men vid elementarlärover¬
ken vexlar undervisningsskyldigheten för rektorerne inom vissa gränser,
allt eftersom läroverkskollegierna och eforerne bestämma med hänsyn
till de olika ämnenas .kraf. Och hvad särskild! angår rättandet af
skriföfningarne, så äro rektorerne vid elementarläroverken, enligt gäl¬
lande lag, ej heller befriade från skyldigheten dertill, utan beror det på
olika förhållanden, ytterst på möjligheten att besörja skriföfningarnes rät¬
tande, huruvida de derifrån fritagas eller icke. Jag tror dock, att det
här egentligen är fråga om, huruvida lektorerne vid lärarinneseminariet
höra åtnjuta den löneförhöjning, Kongl. Maj:t för dem föreslagit och Stats¬
utskottet tillstyrkt, men icke derom, huruvida ett undantag i det afseen-
det för' någon af dem skall göras på grund af en sannolikt tillfällig tim-
fördelning. Beträffande proflektionerna tror jag, i motsats till den siste
ärade talaren, att rektors närvaro vid dem är både nyttig och behöflig,
utan att det derföre nödvändigt skall åligga honom att leda dem. Skyldig¬
heten att leda morgonbönen är visserligen en sak, som icke i och för sig
Den 23 April, f. m.
345
oor inverka pa lönestaten, men jag vill dock i afseende på den uppgiga
liden upplysa, att vid elementarläroverken anses tre timmars undervis-
nmgsskyldighet i veckan visst icke mer än som motsvarar besväret med
ledningen af dessa bönor, och jag sjelf har, såsom rektor, förgäfves för¬
sökt att forma lärare att mot tre timmars minskning i undervisningstiden
åtaga sig namnda åliggande. °
.lag yrkar bifall till Stats-ktskottets hemställan.
Grefve kosse: Jag ber att få upplysa, att jag vid behandlingen af
denna fråga i Stats-Utskottet hyste mycket stora betänkligheter att bi¬
fall*1 lonetiilokmngen för den ifrågavarande rektorn af samma skål
som utaf representanten på stockholmsbänken nyss blifvit anförda- men
da vi i ötats-Utskottet från Ecklesiastik-departementet erhöllo en uppgift
hvilken af Utskottets oinge ledamöter togs för god, nemligen att den
ifrågavarande lararen hade fjorton arbetstimmar i veckan, så vann iag
tor min åsigt icke något understöd hos mina kamrater. Då härtill kom-
mer, att de uppgifter som här lemnats af talaren på stockholmsbänken
mke vant så bestamda, att jag kan tro att Kammaren derigenom fått eu
aiinaii uppfattning åt frågan än Stats-Utskottet hade, så vill jag icke »öra
något annat yrkande än pa bilall till Stats-Utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Efter upptagande af de menin-
g:u, som iorekommit framställde Herr Talmanen, enligt dem, propositio-
nei pa bifall dels till Utskottets hemställan i oförändradt skick och dels
,, c et at Jlerr Hedin, under öfverläggningen gjorda yrkande, samt för-
klaracle sig anse rostofvervigt förefinnas för den förra meningen; i följd
Hvaraf Utskottets hemställan bifallits. '
:>():,lr—;}6:lc punkterna.
Blefvo jemväl bifallna.
27:de punkten.
Efter föredragning åt titt. a begärdes ordet af
Herr Hjelm, som yttrade: Stats-Utskottet bär i denna punkt tillstyrkt
att anslaget till lonetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor skulle
torhojas med 120,000 kronor, med vilkor att hvarje lärare och lärarinna
vid dessa skolor åt kommunen erhåller 200 Rall- i lön, detta utan af¬
seende pa de många olika förhållanden, som kunna förefinnas vid de olika
skolorna inom de olika delarne af landet, ja, till och med utan afseende
på de olikheter, som inom en och samma kommun kunna existera. Ja»'
tror dock, att ett bifall till detta förslag icke är det ändamålsenligaste
sattet lör vinnande åt det med dessa skolor afsedda, syftet; jag tror att
kommunerna böra ega en viss latitud att röra sig inom, då det blir fråga
om v^.koren erhållande af statsbidrag, och icke ovilkorligen förpligtas
att aflöna de ifrågavarande lärarne och lärarinnorna med minst 200 R:dr.
Jag skulle dessutom tro, att kommunerna sjelfva äro mest kompetenta att
54 ö
Den 23 April, f. nr,
afgöra, huruvida en sådan lärare eller lärarinna gjort sig förtjent åt ett
större eller mindre lönebelopp; det förefaller mig verkligen temligen
oegentligt att t. ex. eu 14 it 15 års Hicka, som en eller två månader i
folkskolan repeterat livad hon förut derstädes inhemtat, skall, då hon
tillträder en plats vid småskolan, genast erhålla lika stor lön som eu
person, hvilken uppehållit sig ett par terminer vid ett folkskoleläraresemi¬
narium och der förvärfvat sig en vida större förmåga att väl sköta bar-
naundervisningen, än den hon eger. Jag tror älven att eu lärarinna,
som förvärfvat sig en god förmåga att undervisa och — hvilket för folk¬
skolan är en maktpåliggande sak — uppfostra, är förtjent och bör kom-
i åtnjutande af en större aflöning än en lärarinna, som nyss börjat med
att undervisa. Det finnes dessutom äfven eu annan omständighet, som
vid frågans afgörande bör tagas i betraktande, nemligen lefnadskostnaden,
som i landets olika delar är väsendtligen olika. Det är en väsendtlig åt¬
skilnad mellan t. ex. lefnadskostnaden i städerna och lefnadskostnaden i
aflägse, glest befolkade landsorter. Dessa jemte andra förhållanden äro
för mig åtminstone nog talande skäl för den åsigten, att kommunerna
böra inom en viss latitud erhålla rätt att bestämma afiöningen för lärarne
och lärarinnorna vid småskolorna, utan att derföre något undantag från
regeln, att staten skall betala halfva lönebeloppet, behölver göras. Jag kar
i Herr Diss Olof Larssons reservation funnit, att han föreslagit, att minsta
beloppet som staten skulle såsom bidrag till aflöningen åt lärarne och
lärarinnorna vid småskolorna utbetala, under vilkor att deras aflöning
af kommunen utgjorde minst 150 kronor, skulle utgöra 75 kronor och
högsta beloppet 125. Detta förslag ar i min tanke särdeles lämpligt,
och jag tager mig derföre friheten yrka bifall till detsamma, dock med
den förändring, att på femte raden, nedifrån räknadt, mellan orden “folk¬
skolan" och “må“ inskjutes följande mellansats: “samt för biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolan." Reservationen skulle således erhålla
följande lydelse: “Såsom bidrag till aflönande af lärare eller lärarinna
vid småskola, som motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förbe¬
redande undervisning för folkskolan, samt för biträdande lärare^ och lära¬
rinnor vid folkskolan må skoldistriktet, under vilkor att sådan lärare
eller lärarinna är med undervisningen sysselsatt minst åtta månader åt
året och uppbär lön till belopp af minst 150 kronor, åtnjuta statsbidrag,
motsvarande hälften af sådan lärares eller lärarinnas årliga lön, dock
icke öfverstigande 125 kronor." Jag har för detta yrkande dessutom eu
särskild anledning, den nemligen, att jag befarar, att i glest bebygda
orter, der befolkningen är relativt fritalig och der skolan således är be¬
sökt af endast ett mindre antal barn, församlingarne skola undandraga
sig att uppsätta det behöfliga antalet småskolor. Åt egen erfarenhet vet
jag dock, hvilken ofantligt stor nytta dessa småskolor göra såsom under¬
lag för den egentliga folkundervisningen, och jag kan icke nog förorda dem,
förutsatt, nemligen att det är lärarinnor, icke ynglingar, som sköta un¬
dervisningen. Jag befarar emellertid, att i nyssnämnda orter småskolor¬
nas antal icke skall blifva tillräckligt stort, om för hvarje sådan skola
af kommunen skall betalas 100 Rall', utom åtskilliga andra med desse
skolor förenade omkostnader. Lefnadskostnaden i dessa orter är dessutom,
såsom förut omnämnts, ringa. Hvad Stats-Utskottet föreslagit är visser-
Den 28 April. f. m. 347
ligen i städerna och de mera bebygda landsorter^* väl behöfiigt och
hvad dem angår kanske snarare för litet än för mycket. Jag anser der¬
före också, att kommunerna böra hafva frihet att tilldela småskolelärarne
och larannuorna något mera än 200 kronor och ändå erhålla hälften
af statsbidraget. Jag anhåller på det varmaste, att Kammaren måtte
behjerta de af mig nu påpekade förhållandena och medgifva kommunerna
eu liten latitud att bestämma afiöningen för lärare och lärarinnor vid
småskolorna samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolan, under
förutsättning att de af staten skulle erhålla hälften af afiöningen’ till de
ifrågavarande lärarne och lärarinnorna.
flen- Carl Johansson: Herr Talman! Medan jag har ordet, vill
jag till eu början uttala min synnerliga tacksamhet mot Stats-Utskottet,
derföre att Utskottet tillstyrkt bifall till den delen af min motion, som
innefattas i näst föregående, af Kammaren redan bifallna punkt. Deremot
kan jag icke gilla det slut, hvartill Utskottet i nu förevarande punkt
kommit. 1
Jag har efter bästa förmåga försökt att sätta mig in i Utskottets
tankegång, utan^att dock hafva lyckats deri. Utskottet säger nemligen:
“att eu lön al 150 R:dr om året, synnerligen under nu inträdda prissteg¬
ringar, ej kan anses utgöra eu skälig ersättning för det mödosamma
och ansvarsfulla arbete, som åligger dessa lärare, och icke heller är till¬
räcklig-för fyllandet ens af de anspråkslösaste lefnadsbehof, torde vara
obestridligt». Deraf vill det synas, som om Utskottet skulle ansett, det ja»
i mm motion pa något sätt skulle hafva motsatt mig en förhöjning i
småskolelärarnes löner. Det har dock icke varit min mening; utan jag
önskar tvärtom, att de måtte ännu mera förhöjas, än hvad jag i motio¬
nen vågat föreslå. Vidare säger Utskottet: “Ehuru Utskottet således
funnit eu förbättring vara påkallad, har Utskottet likväl ansett löneför¬
höjningen for närvarande böra inskränkas till det af Kongl. Maj:; före¬
slagna belopp*, eller till 200 kronor. Utskottet har icke vågat gå derut¬
öfver: ty, säger Utskottet, “om förhöjningen sattes högre, skulle, då hit¬
tills gällande grundsats i afseende på förhållandet mellan statens och
kommunernas bidrag till dessa lärares aflöning otvifvelaktigt fortfarande
bor bibehållas, kommunernas omkostnader för folkskoleväsendet möjligen
blifva alltför betungande1*. Det är godt och väl att Utskottet erkänt den
principen, att staten bör betala hälften af skollärarens aflöning; men om
nu Utskottets föreliggande förslag blifver lag, så kommer raka motsatsen
ad intratta mot hvad Utskottet synes hafva åsyftat, eller att folkskole¬
väsendet blifver för kommunerna betungande. 1 min hemort, der skolor
finnas med endast Dibarn, men också sådana, der barnens antal uppgår
linda till 7o stycken, måste vi redan nu i de flesta fall betala i lön°åt
desse lärare 200 R:dr; men det kan väl icke vara rimligt, att den lärare
som bär blott 10 barn, att undervisa, skall åtnjuta lika stor lön, som
den, hvilken undervisar i en skola, der lärjungarnes antal uppgår ända
till in stycken, hvilket likväl blefve förhållandet, om Utskottets förslag
antoges. Jag^ vill åtminstone icke vara med om ett sådant beslut: och
da jag till mm glädje sett, att eu af Utskottets ledamöter reserverat sig
mot majoritetens beslut, vill jag inskränka mig till att endast yrka bifall
348 ✓ Den 23 April, f. ro.
till hans reservatioi%nied den förändring deri, som åt den lörste talaren
föreslagits.
Herr Wigandt: Om jag vore förvissad derom, att det förslag, som
af de två föregående talarne blifvit framståldt, laude till nytta för små¬
skolorna och lärarne i dem, så skulle jag vara böjd att ingå derpå, men
då jag anser, att detsamma snarare skulle vara för dem skadligt, samt
många församlingar, om ett sådant förslag antoges, säkei ligen skulle an¬
taga mindre dugliga lärare, sa kan jag icke biträda detta förslag; synner¬
ligast som Utskottet framkommit med ett medlingsförslag i frågan, hvil-
ket jag föi’ min del anser var det för folkskoleväsendet mest nyttiga och
aagneltga. Den befarade tungan för församlingarne att utbetala i lön till
desse lärare 200 R:dr om året, anser jag dessutom vara så obetydlig, att
jag icke hyser några betänkligheter dervid, helst om man på detta sätt
erhåller dugliga lärare. Här har framhållits såsom oriktigt, att eu person,
som har att undervisa ett mindre antal barn, skulle komma i åtnjutande
åt samma lön, som den lärare, hvilken hade ett större antal läi j unga i. i
sin skola; men, ehuru jag icke vill bestrida det. vill jag dock härvid
erinra, att äfven de förra behöfva föda, husrum och kläder, och att i den
omständigheten, att de hafva ett större eller mindre antal barn att un¬
dervisa, icke ligger något skäl att fråntaga dem deras arvode. I mm
hemort är det vanligt, att en duglig yngling, hvilken förlorat ett eller
liera finger eller blifvit på annat sätt lytt, förskaffar sig kunskaper och
derefter antages till småskolelärare, och församlingen, hvilken icke fordrar,
att dessa lärare skola använda sina ferier till annat än att förkofra sig
i kunskaper, är belåten med dem. Mången af dem bär visserligen hit¬
tills måst draga sig fram på en lön af 150 R:dr om året; men det är
derföre icke sagdt, att de kunnat lefva pa detta belopp. Barnens föräldiai
hafva nemligen gifvit dem bidrag med både 50 och 100 Radie .
Jag vill icke längre upptaga Kammarens tid, utan inskränker mig
till att endast yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Nils Petersson: Herr Talman, mine Herrar! jag kan icke
underlåta att begagna mig åt tillfället att uttala några ord i denna Råga,
hvilken jag anser vara för vårt folkskoleväsende af ganska stol vigt, huru
än Kammarens beslut deri utfaller. Stats-U tskottet bär liäi löieslagit,
att lärarne och lärarinnorna skulle i lön erhålla 200 Rall’; men clet är
icke för att förklara denna siffra vara för hög eller för låg, som jag be¬
gärt ordet, utan endast för att tillkännagifva, lnirudana åsigtei man i
allmänhet om denna sak hyser inom de särskilda orterna, för min del
kan jag icke annat än anse, att småskolorna äro hufvudvilkoret föi folk¬
undervisningens befrämjande, och att de för sådant ändamål böla anläg¬
gas i så stor skala som möjligt; men om vi nu stadga, att lönen skall
vara minst 200 R:dr, så tror jag icke att frågan derigenom blifver pa
tillfredställande sätt löst; hvaremot jag anser att småskolornas sak skulle
i betydlig mån främjas, om åt kommunerna lemnades rättighet att i första
hand bestämma något mindre lönebelopp. Bestämmer man nu åter det
högre, blifver följden den, att kommunerna afskräckas fiån anslags be¬
viljande i första hand, till småskolorna. Jag tror derföre, att man bör
Den 23 April, f. m.
349
htet «aktare till väga och låta kommunerna sjelfva bestämma lönen,
da vi i alla tall snart skola komma till den summa, Stats-Utskottet före-
slagit; och jag anser, att kommunerna sjelfva böra få reglera dessa för-
uallanden, sa mycket hellre som den lön, som är tillräcklig på ett ställe,
kan vara alldeles otillräcklig på ett annat. Då jag emellertid anser frå-
gan vara af stor vigt, och att man bör söka få så många småskolor som
rf fri’ rniallu j1*1 res!j|tat’ enligt min åsigt, icke vinnes genom
bifall till Utskottets förslag, vill jag, med yrkande af bifall till reserva¬
tionen i öfrig! tillstyrka, att i afseende på ifrågavarande löner ett maximi¬
belopp åt 200 kronor måtte bestämmas.
Ilen 1 almannen hemställde att, med afseende å det nära samman-
hang som förefunnes mellan Utskottets förslag under litt. a och b i
förevarande punkt, jemväl det senare momentet måtte nu få föredragas
och gemensamt med det förra behandlas. Denna hemställan bifölls och
skedde alltså nu uppläsning äfven af det under litt. b framkalla förslå»
hvarefter ordet lemnades till
Herr O. t!. Olsson, som anförde: Herr Talman! Då småskolelärarne
och larannnorna redan hafva en lön af 150 R:dr, och det svårligen torde
kunna al någon i denna Kammare förpekas, att lefnadskostnaderna under
de senaste åren i så betydlig grad stegrats, att det numera, om man
raknar noga, ar omöjligt för en person att föda och kläda sig på detta
belopp; samt da Utskottet nu föreslagit, att dessa personers löner måtte
bojas till 200 Rall’; så förundrar det mig i hög grad att någon, och syu-
nerligast att eu skollärare velat uppträda och tala mot ett sådant förslå».
Att ett minimum i afseende å dessa löner bör bestämmas, är tydligt och
klart: ty vi hafva ju litet hvar kännedom om, huru småskolelärarne på
olika ställen afiönas. Jag har till och med ryktesvis hört berättas, att
personer, Indika icke förmått underhålla sig sjelfva utan måst anlita kom¬
munerna om understöd, af kommunerna antagits till småskolelelärare, på
det att kommunerna skulle befrias från skyldigheten att underhålla dem.
Det kan icke vara nyttigt, att sådana personer, hvilka sjelfva icke kunna
något, skola meddela andra undervisning: men följden måste blifva sådan.
om icke ett minimibelopp i afseende på lönen finnes stadgadt. Är åter
ett minimum bestämdt, skall detta hinder för en god undervisning vara
undanröjclt. Pin talare från . Dalarne har anmärkt, att elevantalet i eu
mindre skola är betydligt mindre än i en annan sådan skola. Det kan
visserligen vara förhållandet; men samma förhållande existerar äfven i
vara folkskolor, der. barnantalet i en kan vara mycket ringa mot i er.
annan, utan. att derföre i folkskolestadgan finnes föreskrifvet att den, som
hai det mindre antalet barn att undervisa, skall hafva mindre lön då
lefnadskostnaderna måste, vara lika för personer med lika samhälls¬
ställning.
För min del yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Diss Olof Larsson: borst och främst ber jag att få tillkänna-
gitva, att den reservation, som är bifogad Utskottets utlåtande i denna
punkt, icke är fullkomligt så lydande, som jag afgifvit den, utan att vid
350
Den 23 April, f. in.
afskrifningen af densamma eller ock vid tryckningen eu rad bill vit ute¬
glömd, hvilket jag vill i det yrkande, jag nu kommer att framställa, råtta.
Den diskussion, som redan försiggått i frågan, bär ^ förefallit mig
högst besynnerlig, ity att nästan alla de talare, som uppträdt mot reser¬
vationen och till förmån för Kougl. Maj:ts proposition, enligt min åsigt
anfört skäl, hvilka tala för bifall till reservationen, men icke till Utskot¬
tets förslag. En talare på jönköpingsbänken förklarade att han, itall han
kunde finna, att ett bifall till min reservation vore gagnande för små¬
skolorna, skulle vara med om ett sådant beslut. Jag frågar da, om det icke
kan anses vara af nytta för skolorna, att lärarne kunna erhålla ända till
250 R:dr i lön, i stället för 200 Rall-, som Utskottet föreslagit. Hvarken
han eller de öfriga talarne, som förordat Utskottets förslag, tyckas hafva
tagit riktigt reda på, hvad reservationen innehåller; men då må de icke hel¬
ler säga, att motionen eller reservationen går ut på att gorå småskole-
lärarnes löneförhållanden sämre än hvad Kongl. Magt och Utskottet före¬
slagit. Reservationen innehåller nemligen ett förslag, enligt hvilket^ lönen
kan höjas till 250 R:dr, samt att hälften af lönen, dock ej öfver 12o Rall’,
i kall lem nas såsom statsbidrag. Nämnde talare omnämnde, hurusom i
hans hemort, till småskolelärare användes halta och krymplingar, och att
det var nödigt att betala dem bättre än hittills; jag må saga att han har
en helt annan uppfattning af småskolorna än jag har. Jag bär icke åt
dem den uppfattningen, att de skulle betraktas såsom några försörjnings¬
anstalter för sådana personer han omnämnde, utan att de äro tillkomna
i folkupplysningens intresse, hvilket helt säkert befrämjas derigenom att
lärarne kunna erhålla större lön, än Utskottet föreslagit. En annan talare,
som också är ledamot af Stats-Utskottet, förklarade, att han vill hafva ett
minimum och ett maximum i afseende på dessa löner bestämdt, men
lian slutade med att yrka bifall till Utskottets förslag, hvarigenom hans
minimum och maximum sammanfaller i eu siffra, hvilket jag tror icke
vara vanligt, när man vill hafva ett minimum och ett maximum; och han
förklarade vidare, så vidt jag kunde finna, att det vore nödvändigt att höja
lönen, för att derigenom förekomma alt personer, livilka eljest skulle komma
fattigvården till last användas till småskolelärare. Jag trodde verkligen,
att det var en öfvervunnen ståndpunkt, att använda fattighjon till skollärare ;
och jag kan försäkra, att sådant åtminstone i min hemort icke på lång
tid kommit i fråga. Hos oss tages vid tillsättande af dessa tjenster
hänsyn endast till den sökandes skicklighet och lämplighet att sköta
skolan. Liksom man i fråga om folkskolelärarnes löner har ett minimum
och ett maximum att välja på, bör man äfven hafva det uti förevarande
fall. Jag ber att få erinra om, hurusom man isynnerhet i de norra or¬
terna, der befolkningen är gles, för att underlätta skolgången inrättar eu
hel mängd småskolor. Der ligga byarne långt ifrån hvarandra, men man
inrättar en skola i hvarje by, äfven om densamma icke kommer att be¬
sökas af flere än 10 eller 15 barn. Man skulle visserligen kunna säga,
att dessa barn kunde gå till en annan skola; men det skulle blifva svårt
för dem, då närmaste skola kan vara belägen på ofta en mils afstånd
från deras hemvist. I större församlingar, t. ex. i den der jag bor, har
man inrättat ända till 4'» småskolor, indelade i olika klasser, och i den
ena linnes blott 10 å 15 barn, men i en annan ända till 40 stycken. Der
351
Deri 23 April, f. in.
j , ] ,ock lor ,reSck att> då eu lärare, som genomgått det af
landstinget inrattade seminarium för bildande af småskolelärare, antaees
hvilken lärare ännu icke vunnit någon erfarenhet att undervisa, utan en-
dast liai,' S1.na examensbetyg att uppvisa, skolrådet lemnar åt en sådan
lärare eller kranlina en mindre skola; och de äro tacksamma om de till
eu början få loO R:dr i lön jemte fri vedbrand, fria husrum m. m. eme-
Vo veta’„att de lian de äro skickliga och nitiska i tjensten, efter
:vl * f ,ars .‘“dopp da eu större skola blifver ledig, förflyttas dit och
eilialia förhöjning i lonen ända till 250 eller till och med mera. Nu
vill jag fråga, om det icke ar rattvist att ordna detta så, att äfven dessa
huuie aflonas efier förtjenst; ty man kali väl icke påstå, att den lärare.
som forsta gången skoter eu skola, skall vara lika skicklig och förtjent
som den hvilken ognat en flerårig verksamhet åt skolans tjenst och gjort
sig sa kanel, att forsamlingen nödvändigt vill behålla honom. I följd
häraf tror jag icke, att statsanslaget till dessa skolor blifver mindre om
mm reserva1101! biklles; tvärtom tror jag, att det skulle blifva något
som så •'T1 tekottet föreslagit. Jag tror dock att detta är medel,
f val amandas, att man icke bor hesitera att bifalla mitt förslag
äfven om anslaget derigenom skulle blifva större. Hvad som emellertid
mest förvändt mig ar, att man velat påstå, att med reservationen åsyf-
dGT l0ner’.ndä ,den tvärt°m föreslår deras höjande
mb d,-> in 9 »nkiri0r’ 001 man Vl11 val lcke söka påstå, att 250 kronor är
mindre an 200 kronor.
iå grund åt hvad jag nu anfört, och då numera båda momenten
sinJTÄf/1?- r ja.?I1med fdfkannagifvandc, att jag naturligtvis bifaller
S ats-utskottets hemställan i afseende derå att anslaget förhöjes till 120 000
fai-onor, men deremot icke i fråga om vilkoren för detsammas åtnjutande’
u ii . 1 i “’0l"0utf a med 611 förändring så lydande: a) att, på
folHk1’01'8 ' l MaJ:J *°resla?lt\l(,et nnder titel “lönetiUskott åt lärare vid
dk omr och småskolor" a riksstat^ uppförda förslagsanslag måtte med
w’ Jorhoja3; samt b) att Kongl. kungörelsen den 2 Septem-
bei 1 ö/•> angående lonetillskott af allmänna medel åt folkskolor och små¬
skolor måtte i Ådra punkten erhålla följande lydelse: “Såsom bidrag till
aflönande af lärare eller larannna vid småskola, som motsvarar sådan
skolas ändamål att meddela förberedande undervisning för folkskolan
samt hvarje biträdande lärare och lärarinna vid folkskola, måskoldistrikt,’
lindei vilkor att sådan lärare eller lärarinna är med undervisningen syssel-
satt mimät åtta månader af aret och uppbär lön till belopp af minst 150
kionor, åtnjuta statsbidrag, motsvarande hälften af sådan lärares eller
laiainmas årliga lön, dock icke öfverstigande 125 kronor.
Häruti instämde Herrar Östling och Hans Larsson.
mn,-H®rr Key: Frägan fyckes här gälla, antingen att man skall, på sätt
motionaien och reservanten föreslagit, bestämma ett maximum och ett
minimum i fråga om aflömngen åt lärarne och lärarinnorna vid små-
[JtsknttPt V 61' ,"fl, man, ska11 . bestämma en fix aflöning, på sätt Stats
Ltskottet hemställt. Det ar visserligen eu sanning, att både motionären
352
April. i. m.
Ij;:i '-'il
och reservanten satt maximibeloppet 5o Ridt- högre till Utskottet: men
deremot hafva de förbehållit församlingarne rättighet att bibehålla lö¬
nerna vid deras nuvarande lägre belopp. För min del tror jag. att. om
motionärens förslag bifölles, följden skulle blifva, att dessa lärares och lä¬
rarinnors aflöning i närmaste sramtiden till stor del komme att blifva
oförändrad. Stats-Utskottet, som förut tillstyrkt betydliga löneförhöj¬
ningar åt elementarläroverkens lärare, hvilka redan blifvit af Kammaren
beviljade, ansåg att det minsta, som i fråga om småskolornas lärare
kunde göras, vore, att åtminstone den föreslagna löneförhöjningen jemväj
för dem borde beviljas. Beloppet gäller, såsom Herrarne se, endast 25
Rall’, och att statsbidraget liöjes från 75 till 100 Rall’; hvarigenom man
kommer till den bestämda summan af 200 R:clr. Man har här visserligen
invänd t, att dessa 25 R:dr icke vore någon obetydlighet, emedan (let för
en församling med 10 eller liera småskolor tvärtom skulle gorå en rätt be¬
tydlig utgiftsförhöjning; men jag får säga, att för en församling så folk¬
rik, att 10 småskolor finnas vara nödvändiga, utgöra dessa 250 R:dr eu
ren obetydlighet. Och dessutom, mine Herrar, huru skulle man val kunna
vilja bibehålla dessa löner vid 150 Rall’, då man vet, att i närvarande
tid med nuvarande dagsverkspris och arbetsförtjenst i hela vårt land
icke finnes eu simpel tjenstepiga, som, noga räknadt, icke har 200 Rall-
i lön! Skall man vilja påstå, att eu lärarinna, äfven om hon nyss
utkommit från läroverket, icke förtjena!’ att få samma lön som en
vanlig tjenstepiga. Ett sådant påstående är icke hållbart; jag är öfver-
tygad, att i denna Kammare den meningen icke heller skall gorå sig
gällande, att eu dylik förknappning är på sin plats, och att 200 Rall’ i
lön är för mycket äfven för en nybörjare; ty hvilka oerhördt små for¬
dringar på dessa lärarinnor skulle vi icke annars blifva tvungna att nöja oss
med, och hvilken usel utveckling af dessa småskolor måste, icke blifva eu
följd af en dylik njugghet. Jag anhåller alltså om bifall till Stats-Utskot-
tets förslag, fullt förvissad, som jag är, att Riksdagen skall tillgodose folk¬
bildningen i vårt land, jemväl i dess första lilla, men rena källa: små¬
skolorna.
Herr Ner Nilsson i Wittjerf förenade sig med Herr Key.
Herr Ola Andersson: Här diskutera vi snart sagdt dagligen om
lönetillägg, som ofta uppgå till tusentals R:dr, åt hvarjehanda statens
tjensteman; nu åter, då fråga är om att bestämma hela den årliga lön,
hvarpå en småskolelärare eller lärarinna skall lefva, vill man anse ati
denna lön skall kunna sättas lägre än till 200 R:dr. A id ringaste efter¬
tanke skall man lätt inse, att det för en menniska är omöjligt att
föda och kläda sig för en mindre årlig summa än 200 R:dr.. Jag kan
icke, vill icke heller föreställa mig att, om Riksdagen nu bifaller Ut¬
skottets förslag, detta skall slappa intresset för eller hämmande inverka
på anläggningen af småskolor, der sådana af beliofvet påkallas. Jag tror
det tvertom vara icke alldeles oriktigt, om man snarare skulle påstå
och jag har sjelf gjort erfarenhet i denna riktning — att det just är ge¬
nom ökade utgifter för folkskoleväsendets befrämjande som intresset för
derin a
Den 23 April, f. m.
353
*** "**CS
Herr L. 0 Larsson har för sin del ansett det vara orimligt att
lärare gelWär° ® ai'armna 6rhålla Iika stora löneförmåner som den
D tfa £ iTa’ S°m näg0n fingra tid arbetat i skolans tjenst
Detta kan visserligen synas vara riktigt resoneradt; men å andra sidan
M en1Cn 1 ^ "T* att det för Balans bästa är af Vigt
att eu och samma lärare någoi längre tid fortsätter sin verksamhet nå
samma ställe, h vilket deremot icke kommer att ske, derest, enligt Herr
mes till ilo’RaL°r nS; mm,m,1?e,0PPet af en sådan lärares lön bestäm¬
de eder J ar nemligen tydligt att, i sådant fall, hvarje lä-
tare eller larannna så fort som möjligt skall se sig om efter en plats
smil gifver större inkomst, och dit, afflytta; och att sådant skall komma
lätt Tnse 'S lnVGrka Pä folkskol™ndets befrämjande, torde hvar och en
Herr C. Johansson ansåg, att, om eu lärare hade derå barn
an en annan att undervisa, så skulle till följd deraf hos honom
uppstå anspråk pa högre lön. Denna fruktan synes stå i en viss mot-
Sre6 umfnanS T r T ^ ^ de gerna vilJa gifva lärarne den
k g e summan hor (ifrigt anser jag, att sådana församlingar vid
hvillms folkskolor ett större antal barn undervisas, äfven böra hafva råd
åt, sjelfva höja lararens aflöning utöfver minimibeloppet der sådant bp
SSSLJS hvartill00/1- “t' af VSKrVSÄ
tjenstgonng hvartill bor raknas ferietiden under påsk och jul eller till
sammens nio månader, utgör 73 öre om dagen, hvilket är ^ett ^så ringa
mindre C in! IdT'^ ‘la df Vara ra5jligt för Ilåg™ att existera på
liimilönen ot tf i”d'1 re^ervauteus förslag, att bestämma mi-
tak hälftP, nf °- R:i r’ derest neHdl§en staten åtoge sig att dertill be¬
ta! I t - t It, fri I1"1' rT “eriid ^'rkar tiHs vidare bifall
mans hWre lö ’ r^' dlldcnfund' dä Riksdagen hvarje år är tillsam¬
mans hogie lön för småskolelarare, så väl som för andra kommunens
e er statens tjenare, nar som helst, der så aktas nödigt, kan varda bestämd.
Med Herr Ola Andersson instämde Herr Christen, Assar
sson.
u pträdtr orlww188 0?-;, ?daa JaS bfgärde ordet hafva flere talare
u.ptiadt och y v tia t sig till förmån för Utskottets förslag, och till följd
.cad har det bil t vit i det narmaste öfverflödigt för mig att vidare orda
i denna sak. Jag ber dock att få fasta Kammarens uppmärksamhet på
Civilt'11 foaHtaadlglieter- Man bär bär framhållit, att församlingar finnas vid
hvilkas folkskolor endast omkring 10 barn åtnjuta undervisning under do åt
el*!" lät”gf !»*"*«» ! «* och »mma
in icke ! rf velat draga den slutföljd, att det skulle vara orimligt,
tt dir, i -'"’ T had? att l,ndei'visa 70 barn. skulle ega rättighet
att du foi uppbara större lon än den, som blott hade att besörja under¬
visningen för ett ringa fåtal barn. För min del får jag säga, attest
Ari.U, Prat. 1874. 2 A/,/, s Band. °
* ZO
354
Den 23 April, f. m.
denna omständighet synes mig utgöra skäl för bifall till Utskottets för¬
slag. Jag tror icke att det kan vara lämpligt för barnaundervisningeu i
allmänhet, och ännu mindre för en lärare eller lärarinna, att i samma
skola ända till 70 barn skola handledas af en och samma lärare, utan
att i sådant fall en reduktion måste göras och skolan delas t. ex. i dåre
särskilda skolor eller utdelningar, samt att, om en församling vill gifva eu
lärare 250 R:dr i årlig lön mot skyldighet å deri senares sida att under¬
visa 70 barn, så visar detta ett ganska beklagligt förhållande, nemligen
att den församlingen icke intresserar sig så mycket som den bör göra
för folkskolans bästa. För min del vill jag icke tro sådant om våra kom¬
muner i allmänhet; men för den händelse sådan likgiltighet för folkskole¬
väsendets befrämjande på något ställe skulle finnas, så utgör sådant ett
vjgtia-t skäl för att icke gifva kommunerna rättighet att bestämma den
i fråga varande lönen så lågt som ända ned till 150 Rall1. Reservanten
anmärker visserligen, att det icke vore hans mening att göra någon ned¬
sättning i den föreslagna lönen för dessa lärare och lärarinnor. Jag får
med anledning häraf saga, att, för den händelse reservanten vill ändra
sitt förslag derhän, att det må bestämmas eu fix årlig lön å 250 Rall',
så skall jag för min del gerna instämma i ett sådant förslag. Men så
länoe derjemte uti samma hans förslag upptages den lägre siffran 150
R:dr såsom minimilön, så kan jag icke förstå annat än att, för den hän¬
delse detta förslag bikilles, ganska många fall komma att inträffa, då lä¬
raren måste åtnöja sig med endast 150 Rall' i årlig lön. Detta utgör
för mig eu ganska vigtig omständighet, ty jag anser att eu sådan lärares
eller lärarinnas lön bör vara så pass tillräcklig, att de kunna lefva på
densamma; och jag frågar reservanten, om han verkligen tror det vara
för mycket, om en småskolelärare eller lärarinna får uppbära 200 Rall' i
lön. Kan väl rimligen denna obetydliga summa jemföras med hvilken
annan tjensteman eller enskilds aflöning? Jag får i detta fall saga, som
den förste talaren, att, då vi nu under derå dagar voterat sä många tu¬
sentals Rall- i löneförhöjning åt andra tjensteman, så skulle det i sanning
förefalla mig i yttersta grad motbjudande, om Kammaren nu skulle vilja
visa sig alltför njugg, då det är fråga om att i någon ringa mån förhöja
aflöningen för småskolelärare och lärarinnor på landsbygden.
Jag yrkar bilall till Utskottets förslag, men för den händelse någon
under diskussionens fortgång vill framställa yrkande om ifrågavarande löns
bestämmande till ett fixt belopp af 250 Rall-, så vill jag för min del gerna
gå in på ett sådant yrkande.
Herrar Allt. Staaff, Nils Nilsson i Stäfvie, och Anders Svensson före¬
nade sig med Herr Peter Olsson.
Herr Jonas Andersson: Jag vill till eu början tillkännagifva, att
jag yrkar bifall till Utskottets förslag; men jag ber tillika att få fästa
uppmärksamheten på åtskilligt af hvad här blifvit yttradt i afseende, å
bestämmandet af minimilönen för småskolelärarne till 150 Rall.. Föi-
samlingarne hafva att efter behag välja att tillskjuta antingen 75 ellei
100 eller 125 Rall’ för att få ett motsvarande tillskott af staten. För
min del skulle jag ingenting hafva emot en ytterligare utsträckt frihet i
Den 23 April, f. m.
355
dett;i fall, om jag nemligen vore fullt förvissad om att alla kommuner i
Vält land ,vore. fu !t .genomträngda al vigten utaf barnens första under¬
visning, och sålunda icke på något sätt missbrukade den högre aflöning
som bär ar föreslagen. Etter nuvarande tidsförhållanden förefaller det
oi hvar och en hemligen klart, att till och med icke ens en småskole-
laiaio eller lararnma kan lefva på 150 Rall- i lön. Nu är tydligt att
om eu församling eller kommun icke är så nitälskande för folkskoleunder-
vismngens befrämjande som ensidigt vore, sä väljer den, för den mindre
utgiftens skull, nedre eu ung lararnma, äfven om denna har aldrig så
underhalt.gu kunskaper. Det är också gifvet, att ingen annan än en&sär-
eles okunnig laraie skall vilja erbjuda sm tjenst för så ringa lön Det
orde iiog vara möjligt att erhålla eu lärare för 150 R:drs lön; men huru
bill val denna undervisning. Jag ar ofvertygad om, att ingen lärare som
duger någonting till, underkastar sig så knappa vilkor. Med den ringa
i ri m . |i0!ltri ’ so™ nu e8er rum 1 afseende å kompetens till eu
dylik larareplats, beror det helt och hållet på församlingen sjelf att skaffa
sig eu bättre eller sämre lärare. Nu veta vi, att folkskolan är anlagd
ioi att förbereda och underlätta den fasta skolundervisningen- blir nu
denna grundläggning dålig eller helt och hållet bortskämd, så kan deri¬
genom folkskoleundemsnmgen i dess helhet taga stor skada, enär de barn
som vid den foroeredande undervisningen blifvit bortskämda till ton och
satt, sedermera måste blifva föremål för ett svårt och tungt arbete från
den efterföljande laiarens sida. på det att om möjligt barnen åter måtte
kunna rattas från den missriktning de vid sin första undervisning varit
utsatta för. Det beror icke så mycket på antalet af småskolor, utan fast
tner,J,ä ,df g™Uf hSa undervisning som der meddelas, för att barnet
pa lämpligt satt skall kunna utbildas i den fasta skolan. Jag tror att
SÄ ' *“»“h
Rundbäck: Ifall Herr P. Olsson ville närmare formulera
sitt förslag och yrka återremiss, hvilket torde vara nödvändigt för att fä
ett större anslagsbeiopp anvisadt för ändamålet, så skall jag, af intresse
tor småskolelararne, villigt förena mig med honom; men så länge han
lc e gjort detta, anser jag det för mig vara mera skäl att ansluta mig
Herr L. O. Larssons reservation. Man bär påstått att denna reservation
icke skulle vara lämplig, derföre att den skulle stå i strid mot småsko¬
lornas intresse. Detta kali jag alldeles icke finna. Det är väl möjligt,
att derest reservationen bikilles, flera församlingar skulle komma att bibe¬
hålla sina småskolelarare för 150 Rall-, emedan de icke ville sätta löne-
beioppet högre; men desse lärare komme otvifvelaktigt endast att utgöras
åt sadana som icke kunde få befordran i andra församlingars skolor; och
att dåliga lärare finnas inom liera af de olika distrikten, det kan jag
såsom folkskoleinspektör nogsamt intyga. Hvad åter vidkommer de bättre
smaskolelararne så hafva desse redan öfverallt fått sin lön bestämd till
JK) K:dr eller deromkring: och hafva de icke fått det i den ena försam¬
lingen, sa hafva de utsigt att mottaga dylikt anbud från eu annan för¬
samling. Jag ar och ofvertygad derom, att mången sådan lärare skulle
hafva erhållit 2o0 R:dr i lön, derest hälften af detta belopp utbetalts af
Den 23 April. e. m.
356
statsmedel. Jag finner sålunda detta reservantens förslag vara mycket mera
öfverensstämmande med småskolelärarnes intresse än Utskottets förslag, enligt
hvilket desse lärare icke skola få mer än 200 Rrdr i lön. Antages åter reservan¬
tens förslag, så komme församlingen att i statsanslag för sin lärare eller iara-
rinna vid småskolan erhålla ända till 125 R:dr, i hvilket fall lärarens mimmilon
med säkerhet komme att utgå med 250 Half. Under sådant förhållande, och dä
det icke är alldeles omöjligt för församlingen att för ändamålet bidraga med
125 R:dr för att få en duglig lärare, så anser jag, såsom sagdt, reservan¬
tens förslag bättre än Utskottets. Men jag har ännu ett annat och yig-
tigare skäl för att ansluta mig till reservationen, och det ar de praktiska
svårigheter, som möta vid regleringen af anstalter för folkskoleundervis-
ningen genom de tätare rubbningarne i Riksdagens beslut i afseende å
ifrågavarande lönebelopp. När 1871 års Riksdag beslöt, att ingen för¬
samling skulle komma i åtnjutande af statsbidrag till aflönande af små-
skolelärare, med mindre an att församlingen sjelf gaf loO K: dr i lön åt
sådan lärare, så blot' följden deraf, att eu mängd småskolor på landsbyg¬
den för någon tid upphäftles, och folkskoleinspektörens både sedan under
de närmast följande åren stort arbete med att åter råtta dessa missför¬
hållanden. Kommer man nu och fordrar att hvarje församling skall gifva
200 R:dr till småskolelärares aflöning, så blir följden densamma som förut,
nemligen att flera af dessa småskolor för någon tid indragas, till dess för¬
samlingen ånyo blifver öfvertygad om nödvändigheten att åter öppna dem.
Det är en ganska behjertansvärd omständighet och hvilken bäst den kän¬
ner till, hvilken såsom folkskoleinspektör har att göra med dessa skolor.
På nu församlingarne sig ålagdt att för ändamålet utgifva till en början
150 Rall- och derefter 200 R:dr och möjligen ännu mera, så vore dermed
eu god sak vunnen. Somliga församlingar kunna möjligen tycka det vara
för mycket att höja denna lön till 200 R:dr och de kunna derföre till
eu början gifva ISO R:dr, hvilket belopp det sedermera kan falla forsam¬
lingen in att höja till 220 R:dr eller deromkring, så att lärarne på detta
sätt under senare åren få full ersättning för hvad som under deras första
tjenstgöring fattats i en årlig lön af 200 R:dr. Men går man icke sakta
till väga i detta fall, och låter man icke församlingarna sjolfva besluta
hvad dem lyster, så blifva de retade och upphäfva på många ställen dessa
småskolor eller visa eljest ovilja eller ringa intresse för dem.
På dessa grunder anser jag det vara synnerligen fördelaktigt att i
detta fall hafva en så stor latitud som den, hvilken finnes omnämnd i re¬
servationen, hvaremot jag tror det icke vara lämpligt att nu genast tvinga
församlingarne att höja dessa lärarelöner till 200 Rall'. Jag förenai nng
i reservantens yrkande.
Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! Då staten uppoffiai me¬
del, ända till 100 R:dr för hvarje småskola, med skyldighet att försam¬
lingen skall med lika stor summa bidraga till småskolelärares aflöning,
så tror jag äfven staten har rätt att fordra, att dessa lärare eller lära¬
rinnor skola hafva åtminstone något litet kunskapsmått att deraf meddela
åt de små; och af den, som verkligen har förskaffat sig något kunskaper
i ändamål att dermed stå tillförsamlingens tjenst, kan man val icke gerna
begära, att han för åtta månaders tjenstgöring skall låta sig atspisas med
Den 23 April, f. m.
357
mindre än 200 R:dr i lön. Den föregående ärade talaren yttrade, att
man bär vid lag borde gå litet försigtigt till väga. Jag tror, att vi så
hafva gjort; men nu hafva vi kommit ett godt stycke på väg mot det
efterlängtade målet, nemligen folkskoleväsendets befrämjande, hvarföre jag
ock anser det nu icke vara farligt att bestämma minimilönen för dessa
lärare till 200 R:dr. Samme talare yttrade äfven, att, om man icke läte
församlingarne i detta fall göra som dem sjellva lyster, så skulle man kunna
reta dem derhän, att de icke vidare skulle bry sig om att inrätta några
småskolor. Jag kan verkligen icke tro, att någon församling i hela riket
skulle stå på en så låg materialistisk ståndpunkt, att den för det ringa
bidragets skull vill upphäfva småskolorna, utan att tvärtom den bästa
häfstången att tvinga sådana församlingar till att öka och förbättra sina
skolor just ligger uti det lockande statsbidraget af 100 R:dr, hvilket väl
äfven måste hafva någon kraft och inverkan på dessa materialister.
Jag kan icke annat än på det bestämdaste yrka bifall till Utskottets
förslag.
Herr Gunnarsson instämde uti Herr Per Nilssons anförande.
Herr Hörnfeldt: Det kan väl synas temligen likgiltigt, hvilket
beslut Kammaren kommer att fatta i denna sak, eller vare sig Utskottets
eller reservantens förslag bifalles. Reservanten vill bestämma maximi¬
lönen för småskolelärare till 250 R:dr och minimilönen till 150 R:dr;
Utskottet deremot vill bestämma detta lönebelopp till eu fix summa af
200 R:dr. För min del skulle jag icke hafva något emot att biträda
reservantens förslag, om jag icke förutsåge, att följden af ett bifall till
densamma skulle blifva den, att församlingarne alltför ofta skulle be¬
stämma sig för att endast utbetala minimibeloppet och mera taga hän¬
syn till beloppet af den lön, som de skulle betala, än till dugligheten hos
den lärare de ämnade anställa i skolans tjenst. För öfrigt hafva redan
flere föregående talare tydligt ådagalagt, att en lön af 200 R:dr ingalunda
är för mycket för dessa lärare och lärarinnor. Jag kan icke finna någon
rimlig anledning, hvarföre det icke skulle vara bättre att i enlighet med
Utskottets förslag bestämma fixa löner i detta fall än att i enlighet med
reservantens förslag fastställa ett visst maximi- eller minimibelopp, mellan
hvilka församlingarne sjelfva egde att göra sitt val.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Gunnar Erilcsson förenade sig med Herr Plörnfeldt.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Yi hafva nu under loppet af
denna riksdag beviljat betydligt stora summor till löneförbättring åt sta¬
tens tjensteman. För ögonblicket är det väl icke fråga om statens, utan
om kommunernas tjenstemän, men jag vågar påstå att dessa tjensteman,
folkskolelärarne, äro lika vigtiga för staten som dess egna tjenare, om ej
ännu vigtigare. Folkupplysningen är den grundval, hvarpå samhället
måste hvila, och det land der denna tillbakaskjutes, eller icke vårdas
som sig bör, går helt visst i mer eller mindre grad sin undergång till
mötes. Staten bör således vara angelägen om, att folkupplysningen korn-
358 Den 23 April, f. in.
mer till sin fulla rätt, och detta kan ej ske utan att för folkskolorna
skaffa skickliga lärare.
• Man har mot Herr Liss Olof Larssons förslag framställt den an¬
märkning, att, om man bestämde minimibeloppet af ifrågavarande löner
så lågt som till 150 R:dr, församlingarne skulle vara obenägna att höja
lönerna derutöfver och således hellre för den mindre lönen nöjas med
sämre lärare, än som skulle blifva fallet om minimibeloppet ställdes till 200
kronor. En sådan åsigt kan jag icke dela, ty jag är öfvertygad, att
kommunerna finna sitt intresse uti att hafva dugliga skollärare; men så¬
dana är det omöjligt att få mot så liten lön som 150 R:dr. Vill man
påstå, att kommunerna företrädesvis skulle bestämma sig för minimi¬
beloppet, kan man lika väl gå ända till det orimliga antagande, som
Herr Abraham Rundbäck framställde, att nemligen kommunerna skulle
vara benägna att låta inrättandet af småskolor falla hellre än att gifva
lärarne högre aflöning. Sådana påståenden äro oberättigade enligt den
erfarenhet jag bar i detta afseende. Jag tror, att Herr Liss Olof Lars¬
son- i likhet med mig sett saken från helt annan synpunkt, och hufvud¬
sakligen tänkt på att höja lönernas maximum, hvadan jag i den delen
ansluter mig till hans förslag, men anser på samma gång 150 R:dr vara
ett så orimligt lågt lönebelopp, att man vid bestämmande af löneminimum
icke bör stanna dervid, emedan det vid tillämpningen icke skulle hafva
någon betydelse, om det qvarstår, då man väl i våra tider ej rätt gerna
kan erhålla lärare vid småskolorna för mindre belopp än 200 kronor, och
knappast för den summan. I min hemort åtminstone bär under sista
åren visat sig stor brist på dugliga småskolelärare. Jag undrar icke
deröfver, då lönerna varit så små, men följden har blifvit, att lönerna
redan fått ökas till vida öfver 200 kronor. Man har ju också här om¬
talat, att på sina ställen till dessa befattningar användas gamla afskedade
korporaler, krymplingar och fattighjon. Jag vet att detta är en sanning
i enstaka fall, men jag beklagar på samma gång, att sådant kan före¬
komma, och dessutom, att vederbörande folkskoleinspektörer icke bättre
uppfylla sin pligt att ingripa uti och söka afhjelpa sådana missförhål¬
landen.
På sätt jag nämnt, ansluter jag mig i hufvudsak till Herr Liss Olof
Larssons förslag och yrkar således bifall dertill, dock med den förändring,
att löneminimum för lärare eller lärarinna vid småskola bestämmes till
200 Rall-, i sammanhang hvarmed jag, för att bereda medel till de för¬
höjda lönebelopp, som kunna ifrågakomma, äfven yrkar, att de under
titel “lönetiliskott åt lärare vid folkskolor och småskolor" å riksstaten
uppförda förslagsanslag måtte med 200,000 kronor förhöjas i stället för
120,000 kronor, som Utskottet föreslagit.
Herr Jöns Pehrsson: Det är otvifvelaktigt,, att såväl Kongl. Maj:ts
minister som Stats-Utskottet gjort sin framställning i ämnet i den väl¬
villiga afsigt att upphjelpa folkskoleväsendet. Jag är äfven öfvertygad,
att alla, som här yttrat sig för Stats-Utskottets förslag, dermed haft
samma afsigt. Men jag kan icke dölja, att jag finner reservantens för¬
slag ännu bättre och ändamålsenligare än regeringens af Stats-Utskottet
förordade välvilliga framställning. Jag skulle i denna fråga för en gång
Den 23 April, f. m. 359
kunna i allo instämma med min ärade granne till venster. Herrarne
från landets idka orter, som gjort sig till riddare för Utskottets förslag,
hafva rätt deri, att det torde vara svårt nog att få eu småskolelärare för
loO riksdalers lön, och jag kan tillägga, att det ej heller i min hemort
gerna later sig göra. Men olyckligtvis finnas många gamla generationer
qvar, hvilka icke insett nyttan och behofvet af att utveckla folkskole¬
väsendet, Inom flen lilla krets, jag tillhör, har jag fått erfara, huru
mycket motstånd man kan hafva att arbeta mot, för att få skolväsendet
bättre och ändamålsenligare ord na dt. Eu talare på calmarbänken har
ansett, att man icke i denna sak behöfver gå brådstörtad! till väga, och
eu talare på skånebänken har sagt, att ingen församling kunde förargas,
om detta löneminimum höjdes. Men ingen talare kan förekomma, att
kommuner kunna vara så beskaffade, Det är också klart, att eu små¬
skolelärare eller biträdande lärare, som i eu landtkommun tiar 150 II:Jr,
är mycket bättre försörjd än den, som här i Stockholm eller å andra
dyra orter bär 200 R:dr. Jag tror att goda skäl finnas för bifall till
reservationen, ty väl lär det snart, om de ekonomiska konjunkturerna
fortfara, blifva omöjligt att få lärare för 150 riksdalers lön, men skulle
konjunkturerna förändra sig, blir icke svårt att få dugliga personer för
mindre aflöning än man här påstått.
För öfrig!, är ju aflöningen af hela vår lärarestat anordnad i grader
från in in i m i- till maximibelopp. Skulle då icke vara skäl att äfven bär
tillämpa samma princip?
Jag yrkar bifall till reservationen.
Ilerr Hjelm: Jag skall be att få återtaga mitt förra yrkande och
förena mig med Herr Lisa Olof Larsson. Derjemte vill jag i korthet
gorå några anmärkningar i anledning af hvad under diskussionen från
ett och annat håll yttrats. Min mening är icke att i så måtto ställa
mig på kommunernas sida, att jag skulle vilja nedtrycka lönerna för
dessa skollärarinnor, som äro verkliga arbetsmyror. Men jag önskar ur
folkupplysningens sanna intresse, att aflöningen måtte bestämmas till
maximum och minimum och icke sättas till fixt belopp. Jag tror skäl
vara att lemna ruin för ett lågt minimum derför, att på vissa orter
folkmedvetandet ännu icke riktigt fattat betydelsen af småskoleväsendet.
På sådana orter skulle man ej gå in på att gifva högre aflöning än det
åt Herr Fiss Olof Larsson föreslagna minimum, utan hellre vara rent
utan småskola, äfven om en ganska bra lärare skulle stå till buds, hvil¬
ken man kanhända till följd af lokala förhållanden verkligen kunnat få
mot lön af endast 150 Ralla Jag tror emellertid, att småskolan är en
så vigtig inrättning ocli att behofvet deraf blir allt mera i sådan grad
känbar!, att på få ställen lönen för småskolelärare skulle stanna vid
FL) R:dr, enär det är ganska ondt om dugliga lärarinnor. Men jag
upprepar, att det är bättre, om fattiga och glest bebyggda orter, som
kanske kunna få lärare för 150 R:dr och icke vilja höja lönen till 200
Ihdr, fjälla eu svagt aflönad lärarinna, än att de icke hålla någon alls.
Ä andra sidan är det i min tanke godt att lemna kommunerna till¬
fälle att kunna höja lönen för dugliga lärarinnor (jag vill ogerna tala
360
Den 23 April, f. m.
om lärare, enär det är fråga om småskolor), som längre tid tjenstgjort.
Det är eu allmän princip, som i allmänhet följes, att tjensteman få börja
med lägre aflöning och i mån af duglighet och förtjenst befordras till
högre. Samma princip bör äfven följas när det gäller skolorna, för att
uppmuntra till goda bemödanden och hålla de skicklige qvar såsom under¬
visare.
Jag yrkar alltså bifall till Herr Liss Olof Larssons förslag, enligt
hvad jag i början af mitt anförande tillkännagaf.
Herr Lyth: Diskussionen har redan varat så länge, att jag finner
mig manad att ej vara mångordig. På mig har det icke kunnat annat
än gorå ett sorgligt intryck, att här från många håll uttalats den mening,
att 150 rdr skulle kunna vara ett nöjaktigt lönebelopp för åtta månaders
tjenstgöring såsom småskolelärare. I detta hänseende kan jag icke in¬
stämma med Herr Liss Olof Larsson. Om vi betänka, hvilken aflöning
vi gifva åt våra drängar, så borde vara lätt att finna, huru mycket för
litet det nämnda lönebeloppet måste vara för personer, åt hvilka anförtros
det vigtiga uppdraget att lemna den första undervisningen åt våra barn
— det dyrbaraste vi ega. Stats-Utskottet har derför gjort väl uti att icke
bestämma lägre lönebelopp än 200 rdr. Men äfven det beloppet är för¬
ringa. Jag tror, att, om tillökning af statsunderstödet erbjödes för den
händelse, att lönen höjdes till 250 rdr, de kommuner skulle vara få, som
ej vore villiga att underkasta sig den derför erforderliga uppoffring. Jag
önskar alltså, att åtminstone möjlighet måtte beredas, att få dessa löner
höjda till 250 rdr och sluter mig i det utseendet till Herr Liss Olof
Larssons förslag, hvartill jag yrkar bifall med den af Herr Sven Nilsson
i Efveröd föreslagna förändring.
Grefve Pos se: Här är visserligen fråga om små summor, men likväl
om en sak af stor vigt för folkundervisningen. Att döma efter min er¬
farenhet i detta ämne får jag säga, att småskolornas inflytande på folk¬
undervisningen, åtminstone i min hemort, visat sig stort och väl värdt att
omhulda och påakta. När nu ifrågasattes, att staten skall lemna bidrag
till aflönande af lärare vid småskolor, så torde utan strid medgifvas, att
staten har att utgå från den uppfattning,att dessa lärare skola vara dugliga
för sitt kall; och om det är sanning i den sats, bär ofta uttalats, att
man icke kan få dugliga tjensteman utan att betala dem anständigt —
något som jag tror vara en sanning — så får man väl lof att medgifva,
att mindre årslön än 200 Rall’ för eu lärare eller lärarinna vid småskola
icke kan anses tillräcklig. Jag har väl under diskussionen hört sägas,
att det kan gå för sig att få dugliga lärare för mindre belopp, må vara,
att så kan ske i något enstaka fall, men att man i regel icke just kan
hoppas åt få dugliga lärare derför, att man erbjuder dåliga löner, det
torde vara temligen klart. Herr Abraham Rundbäck, som sjelf är folk¬
skoleinspektör, har lemnat ett bestämdt bevis på nödvändigheten af att
höja dessa löner till 200 R:dr. Han har nemligen meddelat, att, der
man redan nu ger 200 R:dr, får man goda lärare, och att man deremot,
der lönen endast är 150 R:dr, får behålla de dåliga. Det är också sjelf¬
kärt, att så skall vara.
Den 23 April, f. m.
361
Skulle åter Kammaren vara benägen att höja dessa löners maximi-
belopp ofvei 200 R:dr, så vill jag gerna vara med derom, men jag kan
icke kalla det att instämma i Herr Liss Olof Larssons yrkande, ty det
gåi hufvudsakligen ut derpå att sätta minimum lägre än 200 R:dr Så
som frågan nu stål- torde likväl vara rätt så godt att stanna 'vid det
fixa beloppet -00 R:dr. I eu sådan sak som denna är bättre att gå
långsamt an hastigt till vaga. Man må säga hvad man vill, kunde dock
banda, att vissa kommuner blefve missnöjda, om man på en gång ålade
dem för stom uppoffringar. Jag kan dock omöjligt ställa mig på den
ståndpunkt att jag — i likhet med hvad Herr Ecklesiastikministern enligt
statrådsprotokollet inför Konungen yttrat rörande extra lärare vid elemen¬
tarläroverken skulle anse, att man utan att erbjuda löneförhöjning
kunde fortfarande påräkna samma duglighet hos ifrågavarande lärare!
personal. \ ore eu sådan mening riktig, så måtte extra lärare och småsko-
ielaiare utgöra eu särskild menmskorace oberoende af de emolumenter
soin måste erbjudas för att framskaffa duglighet. - Som fråmn nu står’
yrkar jag bifall till Utskottets hemställan c U b“U’
Herr Carl Johansson: Jag ber att få instämma i Herr Abraham
Rundbacks yttrande; och jag hoppas dermed hafva fullkomligt fritagit
mig tran beskyllningen att vilja motarbeta folkskolans intresse. Jag vill
eu “o,med. om att bestämma löneminimum till 200 och maximum
till 2o0 R:dr ehuru jag icke vågat gå så långt i min motion. Det är
mig dock ofattligt, att denna kunnat bli ansedd som ett försök att mot¬
arbeta skolorna, och det är rätt Lärdt att blifva utsatt för dylika miss¬
tankar, då man gor det lilla man kan för att befrämja skolans sak.
Herr Edström: Jag har för min del vid många tillfällen under se-
nare aren vid frågor om att skaffa lärare till småskolor funnit motbju¬
dande att bestämma loneu för desse till det efter nuvarande prisförhål-
landen orimligt låga beloppet 150 R:dr. Jag önskar derföre, att detta
loneoelopp iiu matte varda, så till sugandes, utrotadt, såsom Stats-Utskot-
tet föreslagit. Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan, troende, att
om närmare eller fjermare framtid visar ännu större bidrag från statens
sida beholvas, representationen icke skall underlåta att bevilja i sådant
hänseende erfoderligt anslag.
i ,(1[C11V G,railll!a<;i,: Mau kunde väl knappt förmodat, att detta Ut-
skettets förslag skulle bär mota det ringaste motstånd. Vi som hafva
vant sä Inkostiga mot elementarläroverkens lärare, skulle vi nu, då fråga
bhr om undervisningen bland de djupa lederna eller vid småskolorna, som
hafva att hos våra barn inplanta de första grunddragen af religions¬
kunskap, vilja vara njugga ? Jag hemställer, hvilka känslor det skulle väcka
bos dem, som verkligen intressera sig för folkskolväsendets framgång, och
hos de många småskolelararne, om Riksdagen fortfarande gåfve sitt god¬
kännande deråt att småskolelärare affönas så uselt som med 150 Ridr.
Allra minst hade jag vantat, att eu folkskoleinspektör, som visat ett lif¬
ligt intresse för skolväsendet, skulle uppträda mot Utskottets förslag. Det
ar val sannt, att småskolelararne i allmänhet icke äro hänvisade att lef-
362
Den 23 April, f. m.
va uteslutande på sin lön, och det kunna de omöjligen göra utan till stor
del utgöras de af personer, som ega något jord eller eljest kunna skaffa
sig geuom något yrke inkomster jemte skollärarelönen, men i allt
fall är 150 Rall- eu för liten lön för att man skulle kunna med någon
säkerhet hoppas att derför få dugliga lärare. Och får den bestämmelse
som nu gäller fortfarande råda, att statsbidrag till hälften lemnas för 150
R:drs lön, så tror jag ty värr att mängden af de stackars småskolelärarne
få behålla denna i våra tider och för ett sådant arbete högst otillräck¬
liga lön. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag, men ville helst att löne¬
beloppet höjdes till 250 R:dr.
Herr Ola Andersson: Mer än tillräckligt har blifvit taladt i den¬
na fråga, och jag vill blott tillägga några få ord. Jag tror, att ingen
bär vill annat än folkupplysningens bästa, och att vi blott tvista om rätta
medlet derför. Särskild t hörde jag med glädje Herr Carl Johanssons ytt¬
rande i ämnet och jag kan försäkra honom, att jag aldrig hyst misstan¬
kar mot hans afsigter.
Jag vill med några ord vända mig till Herr Abraham Rundbäck.
lian sade sig såsom folkskoleinspektör hafva kommit till insigt derom, att
många dåliga småskolelärare finnas inom hans distrikt. Jag vill ej be¬
strida denna uppgift. Men huru. skall man få bättre lärare? Jo, genom
att erbjuda bättre lönevilkor. Derföre tror jag, att man icke bör be¬
stämma ett så lågt löneminimum som 150 R:dr. Äfven om det bestäm¬
des, skulle det sannolikt i ytterst få fall komma till tillämpning, säger
man; men då synes mig vara så mycket mindre skäl att sätta nnnimi-
siffran till detta låga belopp. Gerna vill jag gå in på ett maximum af 250
R:dr. Det torde dock ej vara så lätt att på stället med full säkerhet be¬
räkna huru mycket statsanslaget för sådant ändamål behöfde höjas. Emel¬
lertid tror jag, att den af Herr Sven Nilsson i Efveröd på ungefär gjorda
beräkning icke kan vara mycket felaktig.
För säkerhets skull yrkar jag bifall till Utskottets förslag, öfverty-
gad att Riksdagen ej heller framdeles glömmer saken.
Herr Diss Olof Larsson: Jag har funnit mig nödsakad att begära
ordet, för att upptaga till bemötande ett och annat yttrande under den¬
na diskussion.
Mer än en gång har jag blifvit gäckad i mina illusioner om folk¬
upplysningens höga ståndpunkt i Sverige och om eu förändring i det all¬
männa tänkesättet inom församlingarne, hvilket man förr uppgifvit varit
fiendtligt emot allt hvad folkbildning och folkskoleväsende heter. Så har
äfven inträffat i dag, då jag till ruin störa ledsnad hört flere talare, såsom
Herr Key, Herr Olsson från Helsingborg m. fl, uttryckligen förklara, att ett
frångående af Utskottets förslag samt bifall till deri deremot afgitna re
seservationen skulle inom en del kommuner uppväcka mycket missnöje.
Det är beklagligt att eu sådan motvilja mot folkskoleväsendet skall finnas
på vissa håll, och jag vågar ingalunda bestrida att så verkligen är för¬
hållandet. Till och med Utskottets eget utlåtande antyder något sådant,
då Utskottet på i eg. i9 säger: ‘-Om förhöj oiugen sattes högre, skulle,
eif; hittills gällande grundsats i afseende på förhållandet mellan statens
Den 23 April, f. m.
363
och kommunernas bidrag till dessa lärares aflöning otvifvelaktigt fortfa-
ram.o bor bibehållas, kommunernas omkostnader för folkskoleväsendet möj-
hgen hufva alltför betungande1'. Här framträder tydligt det verkliga skä-
,et. hvarföre man icke vill gå in på ett sådant förslag, som i reservationen
innehalies. Man staller sig nemligen på kommunernas sida och anser att
de skulle blifva för hårdt betungade, om de nödgades betala sina små-
skolelarare högre löner än 200 R:dr. Men på samma gång beklagar man
sig öfver huru svåra de aro, de der som ej vilja gå in på Utskottets för-
s ag. utan salta i fråga att eu småskolelärare skulle kunna lefva på 150
li:dr, liksom om härvid aldrig något förslag till maximiaflöning för sam¬
ma lärare till vida Högre belopp än Utskottets 200 R:dr blifvit framscäldt
Man sägen att det ar orimligt att begära, att en skollärarinna skulle nöja
Sig med samma lön, som tillkommer en tjenstepiga. Ja! hvarföre liar
man då motsatt sig reservationen och förklarat att man bör stanna vid
..00 Rall- emedan det högre beloppet, 251) Ruin, skulle blifva alltför be¬
tungande tor kommunerna. Genom att resonera på det sättet vederläg-
gei man ju ^sig sjelf samt bjuder skäl för en sak, åt hvilken man icke
önskar framgång. Jag medgifver villigt., atl, det är något orimligt uti att
aflöna dessa lärare med allenast 150 R:dr och att de icke kunna lefva
pa eu sä knapp inkomst, utan alltför väl behöfva 200 Rall' och ännu mer
1 lön Men jag ber att på samma gång få erinra, att det. gifves fall, der
man kan med samma skäl gifva 150 Rall- som 250 R:dr i lön; det finnes
nemligen småskolor, der man på goda skäl icke anser sig böra aflöna lä-
inien högre än med 150 R:dr, under det man åt andra lärare ger dubbelt
c etta belopp, och der lärarne ändå äro ense om att aflöningen dem emel-
.ui äi räutvist fördelad. Liera sådana fall kunna lätt uppvisas. Genom
inf nu bestämma lönen till en fix summa af 200 Rall-, skulle man brin¬
ga saken derhän, att samma småskola (de med minsta lönerna) upplöstes
hvarigenom man komme till ett motsatt resultat emot hvad med försla¬
get åsyftades. Det är sålunda i folkupplysningens eget intresse som jag
!01 ,/p vala eu fördel att fastställa ett minimi- och ett maximibelopp
för ifrågavarande lärares aflöning. Jag skulle icke hafva något emot att
biträda det åt Herr Sven Nilsson i EfverÖd framställda förslag; jag har
sjelf tamd; att framställa ett dylikt samt resonerat med såväl motionä-
reii som åtskilliga ledamöter i både denna Kammare och Medkammaren
tieroni. Men då jag hörde att detta förslag allmänt ansågs bestämma
aiiomngen for småskolelärare alltför högt och derföre både föga af ut-
sigt til framgång, tänkte jag att man kunde gå eu medelväg samt be¬
stämma en maximilön till 50 R:dr öfver och eu minimilön till 50 R:dr
under det af regeringen föreslagna fixa beloppet, 200 R:di\ Om jag
sålunda gar in på att 150 R:dr är en alltför oansenlig lön, om lärarne
uteslutande skulle lefva på denna lön, her jag att få å andra sidan
upplysa de talare, som mot mig gjort donna invändning, att småskole¬
lärarinnorna i min hemort, åtminstone icke äro några sådana der förfinade
mamseller1 eller “fröknar", som anse sig för goda att arbeta, och derföre
ansejig hora sitta med armarne i kors mellan skolterminerna, utan tvärt¬
om aio arbetsfolk, Indika, jemte det de fullgöra sin undervisningsskyldig-
iot pa mt utmärkt sätt, hafva biförtjenster genom handarbeten o. d. un¬
der sj eif va skolterminerna samt om somrarne, då ferierna pågå, arbeta
364
Den 23 April, f. m.
med samma flit och med samma kraft som den öfriga arbetande befolk¬
ningen på trakten. Och jag vågar till och med påstå, att, om skolorna
derstädes skulle hållas öppna året om, och lärarne icke skulle få somma¬
ren fri, så skulle man för att erhålla dugliga lärare och lärarinnor till
dem få betala 3 å 400 kronor om året. Så högt värde sätter man der
på att hafva sommarmånaderna lediga för annat arbete, och detta anser
jag vara ett förhållande, hvaröfver man icke har skäl att vara missbelåten.
En ärad talare yttrade något om småskolor med 70 barn. Jag hade
i mitt förra anförande också eu sifferuppgift öfver skolbarn, men den var
betydligt lägre. Härmed vill jag dock icke upptaga Kammarens tid, då
jag icke med säkerhet vet, om det var på mitt anförande han med sitt
exempel syftade.
Det har äfven anmärkts, att när eu lärare kan lefva på 200 R:dr,
så behöfver eu annan icke heller åtnjuta högre aflöning. Alla skulle lö¬
nas lika. Men huru håller detta streck, då man tänker på förhållandet
med andra tjensteman. Der se vi ju att den ene lärer kunna berga sig
med 1,500 R:drs lön, under det en annan behöfver 5,000 R:dr. Med
samma skål skulle man då kunna såga, att om den ene kan försörja sig
med 1,500 R:drs lön, så bör för den, som hittills åtnjutit 5,000 R:drs lön,
summan nedsättas till förstnämnda beloppet. Och är eu aflöning af 5,000
Rall' nödvändig för den senares existens, så bör också lönen för den förre
höjas till samma belopp, då ju behofvet är för båda lika. Ivonseqvenserna
ådagalägga att satsen är oriktig, och att man vid bestämmandet aftjen-
stemäns löner bär att taga åtskilliga andra faktorer med i beräkning.
Vidare har det blifvit sagdt, att, om man bifölle reservationen, skulle
en del kommuner sätta ned anslagen till sina småskolelärares aflöning till
den lägsta möjliga siffran, eller 150 Rall'. Nåväl! Hvad biff ver följden i
kommuner, som visa sig så vårdslösa om sitt folkskoleväsende,, om man
antager Utskottets förslag? Jo, helt enkelt, att man då (Doge in eu eller
annan skola; och jag vet ingen utväg att under sådana förhållanden hin¬
dra en dylik åtgärd.
En ärad talare på östgötabänken har tvistat med Herr Abraham
Rundbäck samt icke velat fästa synnerlig vigt vid de uppgifter Herr Rund¬
bäck meddelat. För min del får jag dock tillstå, att jag fäster Detydligt
större afseende vid eu folkskoleinspektörs än en fabrikörs från eu stad
uttalanden i frågor sådana som den förevarande.
Jag skall icke längre upptaga Kammares tid. Som jag redan nämnt,
skulle jag gerna biträda Herr Sven Nilssons i Efveröd förslag, sa vida man
kunde påräkna någon framgång åt detsamma vid den slutliga voteringen.
Men just derföre att man så allmänt uttalat sig emot samma förslag, enär
man fruktat att genom dess antagande ådraga kommunerna .alltför dryga
kostnader för deras folkskoleväsende, tror jag att det vore lämpligast att
bifalla reservationen, enligt hvilken det står öppet för de kommuner, som
vilja skolans framgång, att kraftigt verka för samma mål. Jag vidblifver
derföre mitt senast framställda yrkande.
Herr Nils Petersson: Jag ber att endast med några få ord få
bemöta ett och annat yttrande, som under donna diskussion i Kammaren
förekommit, och i synnerhet de hårda beskyllningar, man gjort dem som
365
Den 23 April, f. m.
biträdt reservationen, nemligen att de skulle vilja af motvilja för vårt
skolväsende nedpruta lönen för i fråga varande lärare. Den jemförelse
man velat göra mellan elementarläroverkslärare och lärare eller lärarinnor
vid småskolor skulle nog vara på sin plats, om icke förhållandet med de
senare vore, att man icke ännu har fullt dugliga sådana till erforderligt
antal. Om så vore händelsen, skulle det nog vara riktigt att nu bestäm¬
ma eu fix lön för dem alla. Men så länge ett motsatt förhållande eger
rum. torde det vara lämpligast att lemna öppet för kommunerna att i
hvarje särsklildt fall bestämma lönebeloppet och nu endast tillse att det
icke må kunna sättas alltför lågt. Ty, mine Herrar, vi böra komma ihåg
att kommunerna icke äro skyldiga att inrätta och bekosta småskolor, och
att, o v. vi derföre betaga dem denna frihet, följden kunde blifva den, att
man på flera håll på grund af vissa sparsamhetsskäl underläte att skaffa
sig småskolor, der de mer än väl kunde behöfvas. Det har mer sannolikhet
for sig. att småskolor skola mycket förr inrättas, då omkostnaderna äro
mindre dryga, och att man, sedan småskoleväsendet kommit i gång och
man fått insigt om de stora fördelar, som dermed äro förenade, skall söka
att allt mer befordra detsamma samt lemna dess lärare så höga löner
som möjligt. Detta är det hufvudsakliga skälet, hvarföre jag vill biträda
reservationen och efter denna förklaring hoppas jag att icke blifva be¬
skylld för att hysa motvilja mot vårt folkskoleväsende.
Grefve Posse yttrade, att det skäl Herr Abraham Rundbäck framdrog
tydligast visade behofvet att höja lönerna till ett fixt belopp. Skall då
den mindre duglige läraren aflönas lika högt som den, hvilken visat sig
synnerligen skicklig på sin plats? Och är det icke lämpligt att lemna
en lärare, som börjar beträda sin bana, en lägre lön, som sedermera hö-
jes, då han visar sig skicklig och vuxen sitt kall. Häri ligger ju en upp¬
muntran för läraren att bjuda till att efter bästa förmåga fullgöra sitt
värf, och detta kan icke annat än helsosamt inverka på hela svårt folk¬
skoleväsende.
Jag yrkar derföre bifall till det af Herr Diss Olof Larsson senast
framställda förslag.
Herr Uhr: En föregående talare lofvade visserligen att yttra sig
mycket kort, men icke desto mindre pratade han så länge, att han deri¬
genom förledde andra att prata på samma gång. Jag skall söka att ut¬
trycka mig så kort, att det ej skall blifva tid till något samtidigt språ¬
kande i Kammaren. Jag vill hvarken biträda Utskottets förslag eller re¬
servationen, utan anser, i likhet med hvad Kong]. Maj:t föreslagit, att mi¬
nimilönen för ifrågavarande lärare icke bör bestämmas lägre än till 200
kronoi, men tillika att maximilönen bör uppgå, till 250 kronor, och jag
skulle till och med icke hafva något emot att den fastställdes till 300
kronor. Det är, enligt min tanke, en ingalunda för högt tilltagen aflö¬
ning lör en person, som fått sig ombetrodt det vigtiga kallet att meddela
barnen dess första undervisning. Men då en så hög aflöning icke blif-
vit ifrågasatt, vill jag inskränka mig att instämma med dem som föresla¬
git förevarande aflöning till minst 200 och högst 250 kronor.
Herr Johan Johansson i Ringshyttan: Det har väckt min för¬
366
D®n 23 April, f. m.
undran att icke under denna långa debatt få höra en enda talare förut¬
sätta, att man inom eu kommun skulle kunna vilja gå ännu längre, än
som föreslagits, eller lemna småskolelärarne eu högre aflöning än 150 å
200 kronor. Det har väckt min förundran, säger jag, att icke någon
velat ifrågasätta, att kommuner funnes inom vårt land, der man nitälska¬
de så mycket för folkskoleväsendet, att man, oberoende af det bidrag som
för dess befrämjande kan af staten erhållas, vore villig att derutöfver göra
så stora uppoffringar, som kunna erfordras för skolväsendets försättande i
bästa möjliga skick; och detta förhållande har varit egnadt att gifva mig
en mindre fördelaktig tanke om det intresse för folkskolan, man inom
många delar af riket påstår sig hysa. Jag vill med anledning häraf näm¬
na, att vackra undantagsförhållanden kunna uppvisas. Inom en af våra
största landtkommuner, som jag specielt känner till, finnes redan nu, oak¬
tadt staten icke lemnar större bidrag än 75 R:dr till hvarje skola, om¬
kring tjugu småskolelärare, af hvilka icke en enda har mindre än 250
kronor, men deremot flere hafva 300 och några ända till 350 kro¬
nor i lön. Häraf framgår också tydligt, att i en kommun, der man verk¬
ligen vill göra något för folkskoleväsendets befrämjande, kan man gå vida
längre, än som här blifvit föreslaget, och icke endast nöja sig med deu
lägsta möjliga aflöning, som författningsenligt kali tilldelas lärarne. Un¬
der' sådana förhållanden torde Herrarne lätteligen finna, att jag för min
del icke vill vara med om den låga siffra, som här ifrågasatts, ehuruväl
ag å andra sidan skulle anse det mycket beklagligt, om intresset för folk¬
undervisningen skulle vara så ringa, att man inom kommunerna sökte
komma ifrån saken för så billigt pris som möjligt. Jag yrkar emellertid
bifall till Stats-Utskottets förslag, då jag anser den deruti bestämda siff¬
ran 100 R:dr vara tillräckligt hög i fråga om statens bidrag till småskole-
lärarnes aflöning.
Herr Dickson: Herr Talman! mine Herrar! På samma gång jag
på förhand förklarar att jag kommer att rösta för bifall till Stats-Utskottets
förslag, her jag att fä i korthet angifva några af de skäl, som föranleda
mig dertill.
Som Herrarne både kunna ocli böra finna, föreligger här en vigtig
principfråga, den nemligen: huru långt staten bör gå för befrämjande al
dess folkskoleväsende. Utan tvifvel är folkskoleväsendet en allmän ange¬
lägenhet, men lika visst är det också, att det i främsta rummet tillhör
kommunen att taga denna angelägenhet om hand. Då för några riks¬
dagar sedan frågan om vårt folkskoleväsende var på bane, var det icke
utan skäl som röster höjde sig emot sjelfva saken, emedan man befarade
att den från att vara eu kommunalangelägenhet skulle efter hand öfver¬
gå att blifva uteslutande eu statsangelägenhet, eu farhåga, som i viss män
var ganska berättigad. Att staten lemnar understöd till kommunerna för
småskolornas befrämjande, anser jag vara fullt riktigt, emedan erfarenhe¬
ten har visat, hvilket vigtigt inflytande dessa skolor haft på iblkskoleunder-
visningen i déss helhet. Frågan är blott hvar gränsen för denna sta¬
tens verksamhet skall uppdragas. För närvarande åtnjuta kommunern
under vissa vilkor statsbidrag till belopp af 75 Rall- för hvarje småskoiea
lärares aflönande. Detta statsbidrag skulle nu enligt Regeringens åt Stats—
367
Den 23 April, f. in.
Utskottet godkända förslag höjas till 100 R:dr. Och jag tror för min
dol att med nuvarande förändrade prisförhållanden är deihförcsiagna för¬
höjning, n fullt berättigad. Men längre vill jag icke heller gå, emedan lag
anser a,t men ett statsbidrag till detta belopp kommunerna skola hafva
erhalht en tillräcklig uppmuntran att utvidga sitt skolväsende hvar på sitt
hall samt fruktar att, om man fortfarande okär anslaget, så blifva- till
slut folkskoleväsendet liksom elementarundervisningen en gemensam ange¬
lägenhet^ som skall understödjas och bekostas af samhället i dess helhet
Ua jag för mm del icke vill. medverka till något sådant och i {ifrigt an-
ser den nu föreslagna förhöjningen af statsbidragen vara visserligen af be-
hoivet pakaliad men också fullt tillräcklig, så anhåller jag, som jag redan
nämnt, om bifall till Utskottets förslag.
Med Herr Dickson instämde Herr Hammarberg.
ilen Iv ai Månsson: Herr .Talman! mine Herrar! Jag för min del
hyser den ^bestämda öfvertygelse!!, att denna Kammares ledamöter utan
undantag äro i högsta måtto intresserade af att folkskolebildningen var¬
der på allt sätt befrämjad och hafva kommit till insigt om att just små¬
skolan är för det stora målets ernående en synnerligt vigtig institution.
Hå intresset sålunda hos oss alla är gemensamt, kan striden icke röra sig
om aimat än sättet för syftemålets vinnande och härom hafva också olika
meningar yppats, i det somliga vilja hafva en för alla småskolelärare lika
aflöning,. under det andra åter vilja genom fasthållande af vissa maximi-
och minimigränser komma derhän, att man kan för eu duglig lärare be¬
reda en högre och bättre lön, hvarigenom möjliggöres den fria täflan eller
konkurrens, som för så väl folkskoleväsendet som inom alla andra områden
maste blifva nyttig och helsosam. Jag kan icke annat än obetingadt in-
gå pa den senare åsigten. för mig är det alldeles klart, att utsigten till
bättre lönevilkor skall i hög grad förmå småskolelärare att lägga sig vin¬
ning om undervisningen.
i) ^fn ^ar yttrat betänkligheter mot det föreslagna minimibeloppet 150
Rall- såsom varande alltför lågt. Jag vågar försäkra att intresset för folk-
skolebildningen inom vårt land är så stort, att man endast nödfallsvis
skall erbjuda en småskolelärare denna lägsta aflöning, men deremot i de
allra flesta fall tilldela dessa lärare vida ' ögre löner. Och det ligger ju
1 sukens natur att det förslag, som i reservationen framställts, hvarigenom
statsbidraget _ ökas i samma mån som lärarnes löner sättas högre, skall
utgöra ett mäktigt motiv för kommunerna att lemna dessa lärare så för¬
månliga lönevilkor som möjligt. Då jag sålunda tror att det förnämsta
vilkoret för folkskoleväsendets befrämjande ligger deri. att ifrågavarande
lärare erhålla en sådan aflöning, att de oberoende af alla biförtjenster
kunna erhålla ett fullt tillräckligt uppehälle, så är jag också mest benä¬
gen att biträda Herr Sven Nilssons i Efveröd förslag, hvarigenom samma
aflöning kan komma att ställas betydligt högre än enligt Utskottets för-
slag, och som öfverensstämmer med Herr Diss Olof Larssons reservation
endast med den skilnad, att det bestämmer minimibeloppet till 200 Rall-.
En ärad statsutskottsledamot har ansett att Herr Sven Nilssons i Efve-
rod förslag vore väsendtligen afvikande från reservationen, hvilken, enligt
368
Den 23 April, f. m.
samma talares åsigt, företrädesvis åsyftade att genom fastställande af ett
minimibelopp nedsätta ifrågavarande löner. Jag tror icke att detta varit
Herr Låss Olof Larssons mening, utan att han härvid endast tänkt på
kommuner af synnerligen stor vidd, der följaktligen ett större antal små¬
skolor erfordrades, hvilka icke kuride åstadkommas om man icke der kun¬
de anställa nyutexaminerade lärarinnor med mindre lönepretentioner.
Emellertid är det möjligt att Herr Sven Nilssons i Efveröd förslag har
föga utsigt till framgång i Medkammaren. Men då det enligt min tanke
mest öfverensstärnmer med det allmänna intresset för folkskoleväsendets
befrämjande, vet jag icke hvarföre man ej skulle inom denna Kammare
uttala sitt gillande af samma förslag, hvartill jag för min del yrkar
bifall.
Herr Törn fel t: Här har talats mycket om erfarenheter och för¬
hoppningar att intresset för folkskolan skulle vara så allmänt och så lif¬
ligt inom landet, att det aldrig skulle kunna blifva fråga om att nedsätta
ifrågavarande löner till 150 R:dr. Jag har dock eu helt annan erfaren¬
het i den saken; jag känner kommuner, der man sökt att bestämma dessa
löner så lågt, som det författningsenligt varit möjligt, och till och med ned¬
pruta dem ännu mer. Och jag vet kommuner, der man för skollärare kor¬
tat af löner, som till dem utbetalts under många år derförut. Således
slå dessa goda förhoppningar icke in. Och dessutom vill jag erinra om
att det obestämda icke är nyttigt, utan kan gifva anledning till mycken
split och tvedrägt inom kommunerna. Der träda upp väldiga socken-
stämmolejon, som fattat misshag till eu eller annan småskolelärare och
derföre lägga hela sitt inflytande i vågskålen för att sätta ned samma
lärares aflöning. Detta kan icke vara i sin ordning. Jag yrkar derföre
bifall till Utskottets förslag, emedan jag tror, att den deri angifna siffran
är särdeles lagom tilltagen. Den bör icke sättas så högt, att kommunerna
derigenom afskräckas från att inrätta åt sig småskolor, men icke heller så
lågt, att småskolelärarinnorna ställas för mycket under sockens pigor.
Men skulle Utskottets förslag icke gå igenom, utan i stället deras åsigt
vinna Kammarens bifall, hvilka vilja bestämma ifrågavarande löner till
högst 250 R:dr och lägst 200 R:dr, så — icke gråter jag för det.
Herr A. Rundbäck: Jag vill blott tillkännagifva, egentligen för att
lugna min vän från Grenna, att jag förenar mig om det af Herr Sven
Nilsson i Efveröd framlagda, numera fullt formulerade förslaget, hvilket
jag redan förut förklarat mig biträda. Jag bär alltid lagt liten vigt vid
den af Herr Liss Olof Larsson föreslagna minimigräns, derföre att denna
gräns är för hvarje dag allt mer och mer försvinnande, men jag har der¬
emot fästat en mycket större vigt vid den högre gräns, som han föresla¬
git, eller 250 R:dr, emedan jag hoppas, att vi genom att antaga eu sådan
gräns skola slippa att efter ett par år åter göra några rubbningar, hvil¬
ka alltid måste vara högeligen obehagliga.
Öfverläggningen var slutad. I öfverensstämmelse med derunder gjor¬
da yrkanden, hvilka alla afsågo de båda föredragna momenten gemensamt,
gaf
Den 23 April, f. m.
369
gaf Herr Talmannen först proposition på bifall till Utskottets hemställan-
r en iimier såral htt a) som htt. b) och derefter på bifall till de olika för-
sag som Herr lass Olof Larsson och Herr Sven Nilsson i Efveröd under
ofveiläggningen framställt. Den första propositionen ansågs af Herr Tal
mannen vara med öfvervägande ja besvarad; men blef da votering begärd
För bestämmande af kontraproposition, upptog Herr Talmannen ånyo
de Hanne ofnga yrkandena, af hvilka det på bifall till Herr Sven Nifs-
sons förslag förklarades hafva flertalets mening för sig. Men då jemväl
angående kontrapropositionen äskades votering, skedde alltså först uppsätt¬
ning, justering och anslag af en så lydande omröstningsproposition:
Den som till kontraproposition i hufvudvoteringen rörande Litt af
“ko,te“ L * ■> -
a) Att, på satt Kongl. Maj:t föreslagit, det under titel “lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor» & riksstaten uppförda förslag-
anslag måtte med 200,000 kronor förhöjas; samt g
I au ?0ng1- kungörelsen den 2 September 1873 angående lönetill¬
skott af allmänna mede. åt folkskolor och småskolor, måtte i 2:dra punk¬
en erhålla följande lydelse: Såsom bidrag till aflönande af lärare eller
lararmna vid småskola, som motsvarar sådan skolas ändamål att meddela
förberedande undervisning för folkskola, samt hvarje biträdande lärare och
ki ämna vid folkskola, må skoldistriktet, under vilkor att sådan lärare
eller lararmna ar med undervisningen sysselsatt minst åtta månader af
niet och uppbar lön till belopp af minst 200 kronor, åtnjuta statsbidrag
SSSi"" Kr"eS eller Krari““ «%* lön, dock icke
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, antagas till kontraposition här ofvan anförda yrkanden
tilM oo 000 7DSar’ att,de S,1 m°m‘ «') förslagsanslagets belopp bestämmes
mes^n’V-0 dreJ?‘ 1 lmom- b) minsta aflöningsbeloppet bestäm-
nies till loO i stället för 200 kronor.
mnt ^o1 omrost"1“g; som ^enligt denna proposition företogs, visade 95 ja
jande lydelse-1 t0jd 1VaraI ProPositionei1 för hufvudvoteringen erhöll föl-
Uen’ som bifaller byad Stats-Utskottet under Litt. a) och bl hem¬
ställt i 27 punkten af dess utlåtande N:o 20 a),
Riksd. Prut. 1874. 2 Afd. 3 Band.
röstar ja;
24
370
Den 23 April, f. m.
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, be-
S U 1 a) att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, det under titel: “lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor11 å riksstaten uppförda förslags¬
anslag skall med 200,000 kronor förhöjas; samt
bj att Kongl. kungörelsen den 2 September 1873 angående lonetill-
skott af allmänna medel åt folkskolor och småskolor i 2:dra punkten er¬
håller följande lydelse: Såsom bidrag till aflönande af lärare eller lara-
rinna vid småskola, som motsvarar sådan skolas ändamål att meddela
förberedande undervisning för folkskola, samt hvarje biträdande lärare
och lärarinna vid folkskola, må skoldistriktet, under vilkor att så¬
dan lärare eller lärarinna är med undervisningen sysselsatt minst åtta
månader af året, och uppbär lön till belopp af minst 200 kronor åtnjuta
statsbidrag, motsvarande hälften af sådan lärares eller lärarinnas årliga
lön, dock icke öfverstigande 125 kronor.
I den senare omröstningen afgåfvos 111 ja mot 61 nej; och hade
Kammaren alltså bifallit Utskottets hemställanden i förevarande punkt.
Sedan Herr Talmannen nu aflägsna! sig och ledningen af Kammarens
förhandlingar öfvertagits af Herr vice Talmannen, skedde föredragning åt
28:de punkten.
Herr Ybr Rundbäck anförde: Jag är för min del Utskottet tack¬
sam derför att Utskottet så välvilligt tillstyrkt det anslag, hvarom uti nu
föredragna punkt är fråga. Utskottet har likväl föresLagd eu förändring
i anordningen för befrämjande af folkundervisningen bland den finska be¬
folkningen, och denna förändring är, att i stället för att inrätta ettsmå-
skolelärareseminarium för de finska församlmgarne i norra Sverige, såsom
folkskoleinspektören, konsistorium och sedermera Kongl. Maj:t föreslagit,
borde efter Utskottets tanke “vid Seminariet i Hem osand sådana åtgai der
kunna vidtagas, att der kunna bildas ej blott skicklige lärare for de finska
för sam lingar nes folkskolor, utan äfven duglige lärare for deras småskolor .
Jag tillåter mig påstå, att denna förändring icke ar välbetänkt eliei
i sakens eget intresse. Vi böra nemligen komma ihåg, att det har ar fråga om
ett småskolelärareseminarium och att ett sådant är en mycket enkel och flytt¬
bar inrättning, en sådan inrättning, som upprätthålles af en enda lärare,
hvilken för längre eller kortare tid af året forordnas för detta ändamål, och
som kan hållas ena året i ett skolhus och det andra uti ett annat. Det vore
onekligen ganska mycket begärdt, att dessa elever för att genomgå en
sådan kurs på några månader skulle tvinga,s att begifva sig anda ner till
Hernösand. eu väg, som åtminstone för somliga af dem skulle blifva 70
till 80 mil eller ungefär detsamma som om vi härifrån skulle skicka eiei ei
för att utbildas i Danmark eller Tyskland. Samma ändamål kan ju mycket
lättare vinnas genom att låta lärarne besöka olika församlingar deruppe
Den 23 April, f. m. 37p
under olika år. Man får då flere elever undervisade för mycket mindre
kostnad. Skola nemligen eleverne fara ända ned till Hernösand, kunna
de icke göra det, utan att staten bekostar deras resa, men få de ett se-
minarium i närheten af sitt hem, blir det för dem mycket billigare. Dess¬
utom . är det af vigt, att man lockar elever till sådana seminarier genom
att tidtals förlägga dessa anstalter på olika orter. I Småland är man
åtminstone angelägen om att småskolelärareseminarier finnas i de sär-
skilda orterna, åtminstone under olika år. Jag tror mig för öfrigt känna
att mellan Hernösand och dessa finska församlingar finnas åtskilliga semi¬
narier belägna till och med ej så långt från Hernösand, och landstinget
har således icke ansett det förmånligare att låta dessa närmare boende
elever begifva sig till Hernösand.
På dessa grunder synes det mig således vara skäl att utan någon
sådan förändring i vilkoren, som Utskottet föreslagit, helt simpelt låta åt¬
gärder vidtagas, på sätt domkapitlet och folkskoleinspektören funnit lämp¬
ligt samt Kongl. Maj:t föreslagit. Jag finner åtminstone icke tillräckliga
skäl för den af Utskottet föreslagna ändring och yrkar derföre utan vi¬
dare bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Hedin: Herr Talman! Det tyckes egentligen vara fråga om,
hvem som skall fortsätta den af den siste talaren började diskussion. Han
har så fullständigt utvecklat hvad jag ämnade att uti denna sak yttra,
att jag kan inskränka mig till att till alla delar instämma med honom
och anhålla, att Kammaren måtte bifalla det af honom framställda yr¬
kande. J
Herr Lundström förenade sig med Herr Hedin.
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet W e n-
n er b er g: Jag vill icke upprepa hvad af den förste talaren i afseeende
å nu föredragna punkt blifvit yttradt; jag instämmer med honom deruti
helt och hållet.
I den Kongl. propositionen står visserligen icke nämndt, hvarest detta
föreslagna småskolelärareseminarium skulle förläggas; men om man går
tillbaka till handlingar, på hvilka den stödjer sig, kan man deraf inhemta,
att meningen icke varit att förena detta seminarium med seminariet i
Hernösand, egentligen på. grund af den betydliga våglängd, som eleverne
då skulle komma att få tillryggalägga. Den förste talaren har säkerligen
ej öfverdrifvit, då han talade om 70 till 80 mil; för många tror jag att
afståndet skulle blifva vida större. Under sådana förhållanden skulle det,
för att en sådan undervisning måtte komma i gång, blifva nödvändigt,
att staten bekostade elevernes resa, något som Utskottet äfven synes hafva
ansett nödigt. Då likväl den af finnar mest bebyggda delen af Sverige
är den nordligaste, tror jag, att det skulle vara synnerligen ändamåls¬
enligt att i Haparanda hafva detta småskolelärareseminarium. Derigenom
droges elever lättare till undervisningen och de bästa af dessa kunde se¬
dan derifrån gå att utbilda sig vid det större seminariet i Hernösand.
372
Den 23 April, f. m.
Herr Key: Stats-Utskottet har kommit till det af detsamma fram¬
ställda förslaget derför att Utskottet hyst betänkligheter vid att om
iag så får säga, premiera tillväxandet inom våra gränser åt en främ¬
mande nationalitet. Om staten skulle inrätta ett uteslutande finskt små-
skolelärareseminarium, så vore det ju nästan detsamma som att söka
formligen befordra inflyttningar af finsk nationalitet uti vårt land. Med
all aktning och sympati för den finska nationaliteten, kan jag icke heller
finna densamma berättigad, så länge den icke visat sig vara starkare re¬
presenterad än med tillsammans omkring 17,000 personer, till ett sådant
afseende, att enkom för den inrättas ett uteslutande finskt småskole-
lärareseminarium. Man har derföre inom Utskottet trott, att man bättre
skulle befordra saken och befordra den tillräckligt genom a,tt förlägga
undervisningen med afseende å det finska språket till ett förutvarande
seminarium, nemligen det i Hernösand. Jag tror således, att vi lugnt
kunna inskränka oss till den af Utskottet gjorda framställning och anser
för min del att denna lilla del af en numera tyvärr främmande nationa¬
litet är tillräckligt tillgodosedd på detta sätt, hvarföre jag ock yikai bi¬
fall till Utskottets förslag.
Grefve Posse: Stats-Utskottet har i detta, liksom i så många andra
fall trott, att man bör gå till väga med varsamhet, då det är fråga om
en ny institution. Erfarenheten har lärt oss, att man börjar med att be¬
gära en liten summa, men sedermera växa anspråken, och de anslag, som
äskas till löner, byggnader in. in., öfverstiga högeligen hvad man i början
föreställt sig. Detta var ett af de skäl, som förmådde Stats-Utskottet
att hänvisa till ett redan befintligt seminarium, der undervisning uti
ifrågavarande afseende åtminstone tills vidare kunde lemnas. Visar det
sm praktiskt olämpligt, är det det ju möjligt att framdeles vidtaga en
förändring. Jag tror således för min del, att iörsigtiglieten bjuder att
för närvarande stanna vid hvad Stats-Utskottet föreslagit och yrkar bi¬
fall till dess förslag.
Herr A. Rundbäck: I anledning af den siste talarens anförande,
vill jag blott nämna, att jag tror, det den förändring, som Stats-Utskottet
föreslagit, tillkommit genom något missförstånd eller någon fullkomligt
ogrundad farhåga att under detta anslag skulle gömma sig fordringar på
ännu större summor för framtiden. Man bör val komma ihåg, att det
här är fråga om ett småskolelärareseminarium, hvilket är något helt och
hållet tillfälligt. Man förordnar till sådana seminarier eu lärare för att
göra tjenst än på ett ställe och än på ett annat. . De behöfva ingalunda
blifva permanenta, ty när man utbildat tillräckligt många elever, syaes
mig intet hinder möta för att indraga en sådan skola. Jag tror derföre
icke, att man har någon anledning att befara, att under detta anslag
gömma sig några fordringar för framtiden och yrkar fortfarande bifall
till mitt förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf Herr vice Talmannen,
i enlighet med de yrkanden, som förekommit, propositioner på bifall dels
till Utskottets hemställan och dels till Kongl. Maj:ts i ämnet anåtna
373
D en 23 April, f. m.
nådiga proposition; och som den senare af dessa propositioner besvarades
med öfvervägande ja, hade Kammaren således, med afslag å Utskottets
hemställan i hvad den skilde sig från Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
bifallit samma framställning oförändrad.
Rörande 29:de punkten yttrade:
Herr Hedin: Herr Talman! Jag har vid några föregående tillfäl¬
len under denna riksdag haft anledning att anmärka, att jag icke allde¬
les har kunnat känna igen Stats-Utskottets stil. Jag har i dag anledning-
till samma anmärkning, ehuru visserligen det nu föreliggande utlåtandet
skiljer sig äfven i stilistiskt hänseende något från dem, om hvilka jag förra
gångerna framställt denna erinran. Jag vill icke säga att utlåtandet här
i fråga är bättre än de, hvilka Stats-Utskottet vanligen producerar, men
hvad jag velat anmärka är det egendomliga tungomålet: det röjer en Galiié.
Her äro fraser sa långa och hala som ålar; sådana äro icke goda att
handskas med och jag känner mig verkligen något förlägen, när jag nu
skall taga ihop med dem. Ty hvad är det egentligen man skall svara på?
Stats-Utskottet har icke vederlagt, icke ens gjort det minsta försök att
bemöta något af hvad jag i min motion anfört. Het står ovederlagdt qvar
och jag vågar tillägga att det står qvar trots alla tillfälliga stilistiska bi¬
träden, som Stats-Utskottet kan komma att förvärfva. Emellertid skola
vi väl litet se på saken.
Här hafva vi då till en början eu slags historik, som upptager eu dryg
del af Utskottets betänkande i denna punkt och som förmodligen är äm¬
nad att gifva dem af Kammarens ledamöter, som icke halt tid att taga
närmare notis om saken, det intryck, att Utskottet agnat densamma eu
synnerligt omsorgsfull och grundlig behandling. Men om jag far räkna
bort denna historik, sa återstår af något mera än en sida något mindre
än en half sida, som skulle innehålla Utskottets skäl.
Her talas till eu början om att do elever, som sedan 1804, då folk¬
skolelärareseminarierna reorganiserades, ur den utgått, enligt inspektörer-
nes vitsord, i allmänhet “så väl på grund af göda kunskaper som erkänd
undervisningsskicklighet med framgång verka för folkbildningen-. Ja, det
torde väl kunna hända, att en stor del åt Kammarens ledamöter har en
erfarenhet, egnad att bekräfta detta utlåtande, men jag förmodar också
att eu större del åt Kammarens ledamöter har eu erfarenhet, som är eg¬
nad att motsäga detta vitsord, eu erfarenhet som skall tala om åtskilliga
åt dessa lärare — och i hvarje fall förmodar jag, att det icke kunnat
vara Utskottets mening att pasta, det folkskolelärarebildningen nu kommit
till den punkt, att det vore öfverflödigt att göra något ytterligare för den¬
samma.
Het talas vidare om att det icke svnts Utskottet “af omständighe¬
terna påkalladt“ att “på seminarierna öfverflytta eu institution, som un¬
der en vigtig brytning i elementarläroverkens ställning tillkommit till följd
af de för dem egendomliga förhållanden". Jag skulle stannat i en syn¬
nerligt stor tacksamhetsskuld till det högloflig!! Stats-Utskottet, om Ut¬
skottet täckts, åtminstone med några ord, antyda hvilka dessa egendom¬
liga förhållanden skulle vara, som gjort censorsinstitutionen företrädesvis
374
Den 23 April, f. m.
lämplig för elementarläroverken. Jag vågar till ock med hysa den för¬
modan att, om Utskottet något närmare tagit i betraktande hvad jag i
min motion käft äran anföra, Utskottet skulle just på de skäl, hvarpå jag
stödt min åsigt ock som stå ovederlagda qvar, kommit till samma resul¬
tat som jag, eller att de egendomliga förhållandena vid våra folkskolelä¬
rareseminarier göra censorsinstitutionen der nästan mera af behofvet på¬
kallad än vid elementarläroverken. Jag vill anföra skäl härför. Från
elementarläroverken gå de flesta som aflägga maturitetsexamen till uni¬
versiteten — i hvad ändamål? Jo, för att fortsätta sina studier eller,
såsom det också ofta kallas, sin läxläsning. För att förklaras duglig till
detta torde icke erfordras någon synnerlig skicklighet eller omsorg; men
hvart gå de, som aflägga examen vid våra folkskolelärareseminarier? Jo,
till vigtiga befattningar, som visserligen icke stå högt på titel- och rang¬
skalan, men dock, hvar för sig, äro sjelfständig^ befattningar, af hvilka
det beror huru den stora massan af vårt folk blir uppfostrad. Detta be¬
tyder val något mera än att gå till akademien för att aflägga en eller flera
ytterligare examina. Således finner jag “de egendomliga förhållandena vid
våra folkskoleseminarier“ vara sådana, att jag för min del hellre skulle vilja
släppa efter något af den stränga kontrollen vid afgåugsexamen från elemen¬
tarläroverken till universiteten än eftergifva något af mina fordringar i ifrå¬
gavarande hänseende beträffande folkskolelärareseminarierna, så att eu verk¬
lig och verksam kontroll der må vinnas. Härmed torde måhända till¬
räckligt vara sagdt om de der märkvärdiga “egendomliga förhållandena“.
Vidare säger Utskottet: “Fn sådan åtgärd från Riksdagens sida vore
i dess tanke så mycket mindre lämplig, som eu mera uteslutande vigt,
fästad vid examensväsendet, sannolikt skulle hos lärjungarne framkalla eu
på slutförhörets genomgående särskildt riktad förberedelse under tiden
närmast före detsamma41 etc. Det betyder så mycket som att censorsinstitu¬
tionen skulle, såsom man i dagligt plägar kalla det, ölea examensplugget.
Är följden af censorsinstitutionen sådan, då blir resultatet, att denna in¬
stitution bör afskafias vid våra elementarläroverk, ty derifrån lärer väl
Stats-Utskottet, som jag vill förmoda icke pratar i vädret, hafva hemtat
den erfarenhet, hvarpå det stöder sin sats. Men att Utskottet har kun¬
nat göra en slik erfarenhet, det bestrider jag och tror att jag skall få
på min sida alla dem, som verkligen känna till våra elementarläroverk.
Om så står till, då är det ju rent af ett hugg i tomma luften att påstå,
att cencorsinstitutionen skulle medföra eu sådan verkan mera vid folk¬
skolelärareseminarierna än den visat sig hafva haft vid elementarläroverken.
Det heter vidare: “det bästa och tillförlitligaste medlet att förvissa
sig om beskaffenheten af denna verksamhet ar otvifvelaktigt den inspek¬
tion, som under arbetets fortgång eger ruin11. Endast i förbigående vill
jag anmärka att, om detta verkligen är det bästa sättet, det förvånai mig
att man icke kommit på den idén att anordna en sådan fortgående in¬
spektion äfven vid våra elementarläroverk, såsom ju i Utskottets tanke
bäst ledande till ändamålet att förvissa sig om lärjungarnes skicklighet
och förmåga. Men min hufvudsakliga anmärkning galler dock de sista
raderna. Utskottet säger nemligen vidare: “Då styrelsen öfver lärover¬
ken har i sin hand att anordna denna inspektion, hvilken ock enligt, in¬
struktion för närvarande åligger chefen för den inom Ecklesiastik-depar-
Den 23 April, f. m.
375
temeritet inrättade afdelning för folkskoleundervisningen, hemställer Ut¬
skottet^ etc. Det är således chefen för den inom Ecklesiastik-departementet
inrättade afdelning för folkskoleundervisningen, som skulle utöfva den der
fortgående inspektionen. Det är möjligt att Stats-Utskottet inbillar sig
det, men jag tror icke det skall lyckas Utskottet att inbilla någon annan
detsamma. Under åren 1870—1873 — det är berättelserna om hvad i
rikets styrelse sig tilldragit, som jag citerar — har visserligen seminariet
i Stockholm blifvit årligen inspekteradt af bemälde chef, men deremot de
i Linköping, Upsala och Skara blott tvänne gånger under loppet af 4 år,
samt seminarierna i Wexiö och Hernösand under samma tidrymd icke
mera än _ en gång hvardera. Och det är detta som skulle vara det bä¬
sta och tillförlitligaste sättet att förvissa sig om beskaffenheten af semi¬
nariernas verksamhet! Nej, detta är eu fraseologi som Utskottet till¬
gripit, såsom ett medel att slå ihjel eu motion, som jag sjelf vågar påstå
är väl utarbetad och icke låter sig slås ihjel af fraser.
Jag vet väl att Stats-Utskottet, eller den, som lemnat Utskottet bi¬
träde åt sin fint skurna penna, i sjelfva verket haft andra argument.
De löpa omkring på gator och gränder, och efter som jag händelsevis lyc¬
kats få höra något af denna argumentation, skall jag' be att få upptaga
densamma till besvarande.
Man har sökt göra troligt för Riksdagens ledamöter att, då jag be¬
gärt 3,000 R:dr, beloppet i verkligheten skulle komma att utgöra 30,000
R:dr. Detta är visserligen någonting som är egnadt att skämma folk med,
men låtom oss se på siffrorna ett litet grand! Höstterminen 1872 och
vårterminen 1873, således läsåret 1872-1873, egde afgångsexamen rum
från 50 läroverk, belägna på 43 orter. Antalet lärjungar, som år 1873
aflade godkänd maturitetsexamen från elementarläroverken, var 610. Nu
är medelkostnaden sedan år 1864 för censorsinstitutionen vid samtliga
elementarläroverken 11 å 12,000 R:dr, detta såsom jhg nämnde på ett
antal af 610 lärjungar. Efter dessa erinringar behöfver jag blott om¬
nämna den omständigheten, att vid läsårets slut vårterminen 1873 antalet
seminarieelever som togo full afgångsexamen utgjorde 120, och att, såsom
bekant, seminariernas antal vid samma tid var och fortfarande är 9, hvar¬
till dock komma ytterligare 2, om, såsom jag hoppas och förmodar, Riks¬
dagen beviljar det anslag till seminarier för qvinliga elever, som Kongl.
Maj:t behagat föreslå.
Med dessa detaljer i minnet torde Kammarens ledamöter lätt nog
reda sig i fråga om den förskräckliga siffran af 30,000 R:dr, som skulle
fordras föi censorsinstitutionens införande vid våra folkskolelärareseminarier!
Vidare - för att ytterligare skärskåda den argumentation, som icke
finnes i Utskottets betänkande, men som skulle betyda något mera_bär
jag hört sägas, att den praktiska skickligheten hos de från seminarierna
af gångna elever ne skulle vara så ofantligt stor, och jag har hört uppgif-
\as ett stort belopp af tid, som skulle erfordras för anordnande af eu så
beskaffad examen, som jag föreslagit.
Låtom oss se litet närmare äfven på denna krigslöpande fras!
Jag nämnde, att år 1873 120 elever afiagt full afgångsexamen från
seminarrerna. Låt oss dividera detta antal med 9, så erhålla vi medel¬
antalet af för sagda år från hvarje seminarium utgångna elever. För att
376
]Jen 23 April, f. m.
nu, på det sätt jag föreslagit, pröfva dessa i den muntliga examen, och
för att tillika utröna deras undervisningsskicklighet liar man påstått, att
examenstiden skulle behöfva utstäckas, jag tror icke blott veckor utan
månader. Nåväl! före 1865 användes en dag till afgångsexamen vid
hvarje seminarium — efter 1865 bar i regeln dertill användts två och
endast undantagsvis, jag tror det var i Göteborg, 3 dagar. Nu frågar
jag: hvarföre skulle derigenom att censorer komme att öfvervara examen,
derigenom bjudande större garantier för dess ordentliga fullgörande, hvar¬
före skulle af denna orsak examenstiden behöfva utsträckas ? Man säger
måhända, att lärarue känna sina lärjungar förut och behöfva, derföre icke
uteslutande lita på de kunskaper de ådagalägga vid eu offentlig examen,
men censorerne känna icke till lärjungarne förut. Ja, detta är ju alldeles
samma förhållande som vid elementarläroverken, och derföre har man
också ställt till så, att lärarne hafva det mesta att säga och censorerne
endast ett visst inflytande.
Men vi skola gå frågan litet närmare på lifvet. När det gäller att
inför konsistorium pröfva en lärares skicklighet, använder konsistorium
på en sådan pröfning vanligen en tid af 3 timmar, hvarpå konsistorium
utlåter sig så väl om den sökandes kompetens i allmänhet som om hans
skicklighet i jemförelse med hans medsökande. Jag föreställer mig att
hvar och en skall medgifva, att denna pröfning är minst lika vigtig som
bedömandet af en afgående seminarieelevs skicklighet.
Ännu eu jemförelse, Vid seminarium för bildande af lärarinnor har
hvarje examinator tre fjerdedels timme i ett ämne för samtliga eleverne
och i det praktiska profvet för hvarje examinand undervisar denna alle¬
nast 20 å 25 minuter i hvarje ämne. När nu detta kan gå för sig på
andra områden, så hemställer jag hvarifrån man fått detta stora antal
af timmar, dagar, veckor, ja månader, som man påstått skulle åtgå, om
det lemnades tillfälle åt censorer att öfvervaka seminarieelevernes skick¬
lighet och praktiska duglighet?
Detta är nu Hägra bitar af denna osynliga, kringlöpande argumen¬
tation, hvarom jag talat — men vi hafva sett att den icke tål vid en när¬
mare granskning.
Hvad beträffar det frivilliga understöd Utskottet fått, så vill jag
blott anmärka, att då Utskottet här röjer en onödig ömhet för seminari-
eleverne, att de icke skola jägtas alltför mycket för afgångsexamen, så
utgår det frivilliga understöd, som yttrar sig i ett sådant argument, från
en ömhet, som icke gäller eleverne, utan lärarne, hvilka frukta den kri¬
tik, censorerne skulle komma att utöfva.
Herr Key: Jag har denna gång begärt ordet med tveksamhet, dock
ingalunda af tvekan för att besvara sådana uttryck åt den siste talaren,
som hans yttrande, att “Utskottet pratat i vädret“ med flera af samma
sort, ty dessa uttryck behöfva icke besvaras, men jag har med tveksam¬
het begärt ordet, med anledning af talarens onekliga kunskaper i ett
ämne, i hvilket han till en del har rätt dessutom, och då jag, som icke
är fackman, nödgas, så att säga, ex officio mot honom försvara Utskottets
förslag, är det gifvet att jag måste göra det med en viss tveksamhet.
Det var att förutse, att Herr Hedins motion skulle bli en brännande
Den 23 April, f. m.
377
fråga, och då den obestridligen är af största vigt, ansågo vi oss, som
sitta på den afdelning i Stats-Utskottet, som det tillhörde att i första
rummet behandla ärendet, föranlåtna att göra förfrågningar hos sakkun¬
niga personer, såsom Stats-Utskottet, hvilket måste afgifva utlåtande om
allt mellan himmel och jord, som förekommer vid Riksdagen, ofta nödgas
göra. Jag inhemtade således upplysningar af tvänne fackmän, af hvilka
jag visste, att den ene var för motionärens förslag och den andre mot
detsamma; resultatet af bådas utlåtanden var den åsigt jag framhållit
inom så väl afdelningeu som Utskottet, och för hvilken jag anhåller att
nu med några ord få redogöra.
Jag tror, lika med motionären, att våra folkskolelärareseminarier
lemna måhända åtskilligt öfrigt att önska, och att man med rätta både
offentligt och enskildt påpekat vissa missförhållanden inom dessa läroverk,
hvilka tarfva rättelse; jag erkänner äfven, att så väl läroböckerna som
undervisningsmetoderna divergera mer än önskligt är, men, detta oaktadt,
anser jag att man icke, likt motionären, beliöfver bryta stafven öfver
dessa seminariers verksamhet, och tror att den af honom föreslagna cen-
sorsinstitutionen möter så stora praktiska svårigheter i tillämpningen, att
jag icke kan annat än afstyrka hans förslag, och dessa svårigheter äro
en följd af de för seminarierna egendomliga förhållandena, som Utskottet
omnämnt. Censorerne vid elementarläroverken skola nemligen blott vaka
öfver att de ynglingar, som anmälas till afgång från dessa läroverk, verk¬
ligen äro mogna för att vidare på egen hand vid akademien eller krigs¬
skolan, eller teknologiska institutet fortsätta sina egna studier. Examen
vid folkskoleläraresemiuarierna afser deremot att pröfva, huruvida iär-
jungarne äro mogna för att undervisa andra, ocii detta är den stora
skilnaden emellan examina vid elementarläroverken och folkskolelärare-
seminarierna. Vid sådant förhållande är det naturligt, att examen vid
seminarierna väl måste omfatta pröfvandet af både teoretisk och prak¬
tisk förmåga, samt att det praktiska profvet måste der spela en större
roll, och examen för den skull upptaga en vida längre tid än vid elementar¬
läroverken, der ett dylikt prof icke kommer i fråga.
Då jag nu öfvergår till de praktiska svårigheter, som visa sig vid
genomförandet af motionärens förslag, så vill jag först och främst nämna
att, såsom motionären sjelf erkänt, antalet elever som utgått från semi¬
narierna utgjorde år 1872 230 och år 1873 220, eller i medeltal 25 för
hvart seminarium. Då nu seminarierna äro nio till antalet, och jag an¬
tager, att examen i alla de teoretiska ämnena måste upptaga åtminstone
eu timme för hvar elev, så åtgå för samtliga elevernes examinerande i
dessa ämnen 225 timmar, och om examen i de praktiska ämnena äfven
icke skulle fordra längre tid än 2 timmar för hvarje elev, så skulle hela
examen för dessa elever upptaga eu tid af 675 timmar. Jag har verkli¬
gen lätt eu annan uppgift, som visar ända till 1 .. större tid, men då
jag fått den mindre siffran af eu fackman, som var för motionärens för¬
slag, så tror jag mig handla fullkomligt opartiskt, då jag framlägger just
denna siffra, hvilken likväl förutsätter, att censorerne skulle hafva för¬
måga att på 2 timmar pröfva elevernes färdighet i undervisning. Om
nu examen upptager 675 timmar, så skulle de 3 censorerne under flera
månaders tid vara sysselsatta att verkställa examina vid seminarierna
378
Den 23 April, f. m.
och då frågar jag, om motionären inbillar sig, att man skulle erhålla
denna censorsinstitution för det anslag af 3,000 R:dr, hvarom motionären
hemställt? Nej, jag tror att en långt större summa skulle blifva erfor¬
derlig, ty då det praktiska profvet, om det skall vara allvarligt, väl borde
upptaga några timmars tid för hvarje elev, måste ju flera än 3 censorer
erfordras? På dessa rent praktiska skäl och på grund af nu antydda
olika förhållanden med afseende å examina vid elementarläroverken och
seminarierna kom Utskottet till det resultat, som det framlagt i förelig¬
gande betänkande, och hvarpå jag yrkar bifall.
Herr Hedin: Nej, Herr Talman, det är icke praktiska skäl, utan
rena historier, som man tror sig kunna röra ihop till hvilken qvantitet
som helst. Jag hemställer till den ärade talaren, huru lian vill förklara,
att konsistorierna anse 3 timmar tillräckliga att utröna undervisnings¬
skickligheten i 3 ämnen hos sökandena till de vigtiga lektorsbefattningarne
vid elementarläroverken? Jag har icke hört yrkas, att denna pröfnings-
tid skulle utsträckas, hvaraf jag drar den slutsats, att den anses tillräck¬
lig. Huru kan man pröfva bokkunskapen och den pedagogiska skicklig¬
heten hos eleverne vid lärarinneseminariet, då den muntliga afgångsexa-
men icke upptar mer än 3/4 timma för samtliga examinanderna och i den
praktiska delen pröfningen af hvarje examinands skicklighet i fyra under¬
visningsämnen endast 15 å 20 minuter? Skulle den examen, som i regeln
före 18(35 försiggick på eu dag och efter 18G5 på 2 dagar, med undan¬
tag af i Göteborg, der den upptagit 3 dagar, nu blifva omöjlig derför,
att dessa orostiftande censorer komma till seminarierna? Nej, det är
helt andra saker, som omöjliggöra denna anordning. Den föregående ta¬
laren ordade om de stora kostnaderna och van, som han är, att inom
Utskottet handskas med stora belopp, har han väl icke så noga obser¬
verat, att det endast är en ringa summa, jag begär. Låtom oss derföre
kasta en blick på kostnaderna. Om jag då ser efter hvad censorsinsti-
tutionen vid elementarläroverken kostat; så finner jag, att de år 1872
influtna examensafgifterna uppgingo till 15,680 R:dr, hvaraf, enligt Stats¬
kontorets räkenskaper, åt censorerne anordnades 11,936 R:dr 81 öre.
Årliga medelkostnaden för censorerne kan således antagas till 12,000
R:dr, hvilket, om jag fördelar denna summa på 630 lärjungar, som årli¬
gen aflagt afgångsexamen, gör 18 å 19 R:dr för hvar, men det blir stor
skilnad på kostnadsberäkningen i detta hänseende emellan 9 eller 11 se¬
minarier och 50 elementarläroverk, spridda öfver hela landet. Under de
senare åren hafva omkring 220 elever årligen utexaminerats från folk¬
skolelärareseminarierna, och om jag multiplicerar] denna summa med 19,
får jag 4,180, hvilken siffra, efter analogi med kostnaden vid elementar¬
läroverken, utvisar det antal riksdaler, som censorsinstitutionens införande
vid seminarierna skulle kosta. Jag har begärt endast 3,000 riksdaler, dels
derföre att kostnaden icke bör blifva så hög som vid elementarlärover¬
ken, och dels derföre att eleverne i någon män böra bidraga. Såsom be¬
kant är, upprätthålles kostnaden för censorerne vid elementarläroverken
af lärjungarne sjelfva. Jag har icke ansett, att eleverne vid folkskole¬
lärareseminarierna borde åläggas att helt och hållet bestrida denna kost¬
nad, men om de i någon mån dertill bidraga, så tror jag att min beräk¬
Den 23 April, f. m. 379
ning, trots Stats-Utskottet och dess sakkunnige rådgifvare, håller bättre
streck än talarens.
Hvad nu den föregående talarens timberäkning angår, så har den all
mensklig erfarenhet mot sig, ty i hela verldshistorien har man icke exem¬
pel på en examen, som fortgått i 4 månader. Detta är endast en fan¬
tasibild, som man målar på väggen med besynnerliga utväxter på krop¬
pen för att sedan göra kål på. Censorerne behöfva alldeles icke under
2 timmars tid pröfva hvar lärjunge i hvart ämne, ty de pröfva den ene
i kristendom, den andre i svenska språket, den tredje i geografi och så
vidare, och på grund af denna pröfning kunna censorerne ovilkorligen
fälla ett noggrannt omdöme om den grad af pedagogisk skicklighet, hvar¬
till hvarje lärjunge vid seminariet hunnit. Detta är något helt annat än
Herr Keys trampqvarn, som skulle slå ihjel både lärare och lärjungar
och endast är en besynnerlig idé, som blifvit Utskottet ingifven af dess
sakkunnige rådgifvare.
Innan jag slutar vill jag rätta ett förbiseende, hvartill jag gjorde mig
skyldig, då jag yrkade bifall till min motion. Jag önskar nemligen bifall
till reservanternes hemställan, som innehåller en väsendtlig förbättring af
mitt förslag.
Herr Key: Om den ärade föregående talaren velat nöja sig med att
vara måttlig så väl i pretentioner som kraftuttryck, så skulle jag icke åter
hafva begärt ordet, ty jag står icke här för att försvara seminarierna
för ett fruktadt inbrott af censorer. Detta inbrott skulle kanske vara i
viss män ganska nyttigt, men, såsom jag redan sagt, Utskottet har af
rent praktiska skäl icke kunnat understödja motionärens förslag. Jag
skall icke upptaga tiden med att försvara hvarken Utskottet för hans
anfall eller mig sjelf personligen. Jag vill icke gå in i ett svaromål på
dylika uttryck, jag har föresatt mig det och jag skall det icke; deremot
vill jag i stället fästa mig vid det hufvudskål han anförde i fråga om
tiden. Han invände nemligen, att en sökande till lektorsbefattning en¬
dast beliöfver pröfvas under 8 timmars tid, och ville dermed säga att
jag beräknat eu aldeles orimligt för lång examenstid för seminarieeleverne,
men jag tillåter mig fästa uppmärksamheten på, att denne blifvande lek¬
tor pröfvas endast i 3 ämnen, under det eleven vid seminarium skall
examineras i 9 ämnen. Lektorsaspiranten måste dessutom aflägga dispu¬
tationsprof, rätta scripta och dessutom genom praktiskt undervisnings-
prof ådagalägga sin kompetens att meddela undervisning åt andra. Den
blifvande lektorns skicklighet pröfvas således under vida längre tid, än
den värde talaren fann för godt att uppgifva.
Under nuvarande förhållanden har skolstyrelsen i församlingarne
rättighet att pröfva den seminarieelev, som anmäler sig till erhållande af
lärareplats, och äfven om man icke anser denna pröfning vara synnerligt
mycket värd, så lian den dock, i fall styrelsen är duglig, komplettera och
kontrollera afgångsexamen vid seminarium.
Derest nu, såsom motionären har antagit, det skulle vara så illa be¬
stmidt med undervisningen vid våra seminarier, hvarför har man då icke
häröfver försport ett allmännare missnöje i landet? Jag har icke hört
något sådant missnöje inom den ort der jag är bosatt, eller inom eu
380
Den 23 April, f. m.
annan ort, der jag eger del i fastigheter. Ej heller inom andra delar
af landet, der jag rest, har jag hört klagas öfver att de skollärare, som
på senare tider blifvit utexaminerade, skulle vara underhaltige. I all¬
mänhet har man tvärtom varit så belåten med de på senare tiden utexa¬
minerade skoiiärarne, att man önskat kunna blitva af med de gamle.
Detta förhållande kan lätt konstateras af de män irån alla delar af lan¬
det, som här äro församlade, och hvad jag nu här yttrat kan ju med
ens bestridas eller bekräftas af dem; men jag är öfvertygad att de skola
göra det senare. Under sådana förhållanden tror jag också att man icke
behöfver någon särdeles stor rättelse i examensväsende! vid seminarierna,
och om äfven motionärens förslag skulle innehålla åtskilligt riktigt bland
mycket öfverdrifvet och oriktigt, så är dock icke faran så stor eller nö¬
den så nära,1 att det kan vara skäl att besluta sig för en utgift, som be¬
stämdt skulle taga sig friheten blifva vida större än motionären antagit
och det trots hans “väl utarbetade14 förslag, såsom han sjelf anspråks¬
löst qvalificerade detsamma.
Herr Jöns Rundbäck: Om jag undantager några skarpa uttryck
af den förste ärade talaren, vill jag gifva hans anförande det vitsord, att
det väl sagda var det väl tänkta, och en hvar, som läst hans motion
i ämnet, skall finna, att den är väl genomtänkt. Motionären har der ut¬
förligt visat, hvad vi alla veta, att examensväsende! vid våra folkskole¬
lärareseminarier är långt ifrån tillfredsställande. Om man betraktar hvad
som göres så väl för art utbilda lärarne vid elementarläroverken till kun¬
niga och skickliga män, som ock för att prof va deras skicklighet till sitt
blifvande kall, den vidlyftiga akademiska kurs, som de måste genomgå och
i allmänhet afsluta med graden, den mångsidiga pröfning, som de skola
underkasta sig, och å andra sidan dermed jemför den undervisning, som
meddelas eleverne vid foikskolelärareseminarierna, sä inser man lätt, att
de senare befinna sig i en mycket ofördelaktigare ställning, och att de¬
ras pedagogiska skicklighet måste vara ringare. Äro våra folkskolelärare
i allmänhet då så utmärkta, att man icke behöfver sörja för en* förbätt¬
ring i deras utbildning? Visserligen hafva de i allmänhet erhållit goda
vitsord, men mången har icke den pedagogiska skicklighet, att han åt
sina elever kan meddela kunskaper, af hvilkä han i allt fäll sjelf icke är
i besittning. Såsom en föregående talare redan påpekat, äro läroböckerna
och lärometoderna vid de olika seminarierna mycket olika, och dessutom
är betygsgraderingen så olika, att orättvisor måste begås vid befordringar,
om dessa ega rum efter betygen. Någon jemlikhet i afseende på ämnen
och fordringar finnes icke heller. Hur skall nu detta missförhållande
rättas i Icke kan det ske genom inspektorerne, som äro öfverhopade af
andra göromål och ofta sakna både tid och pedagogisk förmåga att till¬
räckligt ingripa i undervisningens gång, att reglera och meddela upplys¬
ningar.
Man har mot Herr Hedins förslag invänd t, att det skulle åtgå allt
för lång tid för censorerne att pröfva eleverne vid folkskoleläraresemina¬
rierna. Jag tror dock icke att så särdeles lång tid, utan endast några
dagar härtill skulle erfordras. Från hvart seminarium utexamineras år¬
ligen på sin höjd 20 elever. Den teoretiska delen af examen är lätt un¬
Den 23 April, f. m.
381
danstökad, och i det praktiska profvet examineras en elev eu stund i ett
ämne, eu annan i ett annat o. s. v., så att äfven den praktiska färdig¬
heten temligen lätt kan vara utrönt. Den siste talaren yttrade, att ve¬
derbörande skolstyrelser ega att pröfva sökande till folkskoleläraresysslor,
men skolstyrelserna lära väl i allmänhet icke vara vuxna att bedöma de sökan¬
des skicklighet, ty då skulle de stå högre än dessa, som tillbringa tre år
vid seminarierna, och om vid ett sådant prof den sökande icke visar till¬
räcklig skicklighet, utan kasseras, så är hela hans framtid förstörd, och
om han det oaktadt god kännes och får platsen, så kan han icke på den
platsen verka som sig bör. Man bör derföre icke fästa sig vid skolsty¬
relsernas pröfningsrätt, utan hellre sörja för att eleverne erhålla bättre
underbyggnad vid seminarierna och vid afgången derifrån underkastas en
mera tillfredsställande pröfning.
Talaren på kalmarbänken yttrade, att det var eu betydlig skilnad
emellan afgångsexamen vid elementarläroverken och vid seminarierna, eme¬
dan den förra åsyftade att utröna lärjungarnas förmåga att på egen hand
sedan fortsätta sina studier och den senare afsäg att pröfva elevernes
skicklighet att undervisa andra. Detta är mycket riktigt, men det senare
är mycket svårare än det förra, och man har derföre för dem, som efter
afgång från elementarskolorna legat 5 eller 6 år vid akademien och der¬
efter vilja egna sig åt lärararekallet, stadgat profår och särskilda, allvar¬
samma ansökningsprof, och hvarföre skulle man då icke försöka skaffa
sig motsvarande garanti för den blifvande folkskolelärarens pedagogiska
skicklighet?
.lag vågar tro, att i motionärens förslag ligger mycket godt och efter-
sträfvansvärdt, och jag anser icke, att kostnaden skulle blifva större än
att man bör bifalla detsamma. Är saken god, bör man icke se på kost¬
naden, och man kan icke använda medel bättre än till befrämjande af
folkundervisningens stora sak. Jag yrkar bifall till min reservation.
Grefve Pos se: Jag medger villigt, att Herr Hedin har fullkomligt
rätt då han säger att hans motion är väl utarbetad, och då han visar
något lynne deröfver, att densamma icke blifvit inom Utskottet mera be¬
aktad. Men han har troligen ej rätt, då han på det sätt, som nu skett,
försvarat sin motion, ty om han i sitt försvar hade gått till väga med
större hofsamhet, skulle utan tvifvel sjelfva saken hafva mera vunnit
derpå och en bättre utredning blifvit följden af den långa öfverläggnin-
gen om denna punkt. Att saga, att ett skrifkunnigt biträde narrat Ståts-
Utskottet att “prata i vädret “, och att mot en ledamot af Utskottet på¬
stå, att han framkommit med “rena historier" och benämna hans anfö¬
rande “smörja", det är ett sätt att argumentera, som ej kan af någon
gillas och som Herr Hedin sjelf ej gillar.
Hvad nu beträffar att Utskotter skulle “pratat i vädret" och icke an¬
fört några skäl till sitt afstyrkande af bifall till motionen, så bestrider
jag detta på det bestämdaste. Utskottet har på de sista raderna i sin
motivering anfört ett fullgiltigt skäl, då Utskottet säger: “1 fråga varande
bildningsanstalter hafva det egendomliga, att bibringandet af den praktiska
undervisningsskickligheten i deras verksamhet intager ett så framstående
rum. Det bästa och tillförlitligaste medlet att förvissa sig om beskaffen¬
382
Den 23 April, f. m.
heten af denna verksamhet är otvifvelaktigt den inspektion, som under
arbetets fortgång eger rum". I hvad skiljer sig då Utskottets uppfatt¬
ning af frågan från Herr Hedins? Jo, deruti att Utskottet vill genom
nämnda inspektion hafva en under hela lärotiden fortgående kontroll öf¬
ver seminariernas verksamhet, då Herr Hedin deremot vill att denna kon¬
troll skall utöfvas först vid sjelfva afgångsexamen genom dertill särskildt
utsedde censorer. Kan hvad Utskottet sålunda anfört kallas att “prata
i vädret"? Nej, Utskottet har för sin åsigt bjudit goda och rediga skäl,
och jag tillråder Herr Hedin att, om han en annan gång vill slå folk¬
skolelärareseminarierna, han då väljer en bättre utväg än att taga Stats¬
utskottet som tillhygge. Jag hemställer om bifall till Utskottets utlåtande
i denna punkt.
Herr A. Rundbäck: Då man fordrar en skärpt kontroll öfver det
sätt, hvarpå undervisningen vid våra folkskolelärareseminarier bedrifves,
bör man ock bevisa behofvet af en sådan strängare kontroll. Detta har
dock motionären icke gjort. Han har blott anfört ett enstaka fall — den
beryktade historien om religionsundervisningens beskaffenhet vid Göteborgs
seminarium — och derifrån har han alltför raskt dragit den konklusionen,
att undervisningen vid alla seminarierna vore underhaltig. Jag tror dock,
att det för hvem som helst skulle blifva ganska svårt att underkänna den
gagnande och förtjenstfulla verksamheten vid våra folkskoleläraresemina¬
rier. Det är min innerligaste öfvertygelse, grundad på min erfarenhet
såsom dels folkskoleinspektör och dels såsom en tid inspektor vid ett dy¬
likt seminarium, att folkskolelärareseminarierna efter deras ombildning år
1864 varit af ofantligt gagn för folkundervisningens utveckling och att
vi hafva i väsendtlig män dem att tacka för folkbildningens framåtskri¬
dande dag från dag. Jag tror mig nemligen icke säga för mycket, då
jag vågar påstå, att i 99 fall af 100 de nya seminaristerne äro dugligare lärare
än de gamla. Bland de nyare folkskolelärare kan väl hos en och annan
vara något att anmärka, men hvem är utan brist? Från den motsatta
sidan finnas ock exempel på utmärkta lärare, utgångne från de gamla
seminarierna.
Jag anser mig skyldig förklara att, så vidt jag vet, det i allmänhet
icke inträffat något, som gör nya och utomordentliga åtgärder för kon¬
trollen öfver undervisningen vid folkskolelärareseminarierna behöfiiga. Re¬
dan nu är denna kontroll ej så ringa. Visst är åtminstone att semina¬
rierna emellanåt besökas af biskopen och domkapitlets ledamöter, Indika
alltid äro tillstädes vid afgångsexamina; derjemte hafva de sina egna in¬
spektörer och slutligen chefen för den inom Ecklesiastik-departementet
inrättade byrå för folkundervisningen. Hvad den sistnämnde beträffar,
så tillåter jag mig, med anledning af motionärens yttrande, att denna
tjensteman skulle blott en gång under fyra år hafva besökt seminariet
i Wexiö, att nämna, att denna uppgift måhända är grundad på offi-
ciela berättelser, men att jag kan intyga, att han oftare och, om jag ej
misstar mig, hvarje år och vid ett tillfälle under loppet af flera dagar be¬
sökt nämnda seminarium, om han än icke hvarje gång gjort eu fullstän¬
dig inspektion af detta läroverk. Fn fullständig inspektion för hvarje år är
ej heller behöflig, sedan chefen för folkskolebyrån en gång fått kännedom
Den 23 April, f. m.
383
om läroverket och undervisningens beskaffenhet derstädes samt han der¬
efter årligen får underrättelser derom genom de berättelser, som till Eckle-
siastik-departementet afgifvas. Han behöfver således blott göra ett kort
besök vid läroverket för att förvissa sig om att allt går bra.
Vidare instämmer jag med Herr Grefve Posse deruti, att undervis¬
ningen vid folkskolelärareseminarierna sannolikt icke skulle vinna så mycket
genom en inspektion, förrättad just vid sjelfva slutstadiet af lärotiden.
En dylik inspektion kan åstadkomma mycken öfveransträngning under den
sista delen af lärotiden och vålla att undervisningen i sin helhet ryckes
ur led. Men om så är, hvarföre har man då ej, säger motionären, upp-
liäft censorsbefattningen vid elementarläroverken? Ja, jag kan intyga,
att vid sistnämnda läroverk verkligen herrskar öfveransträngning och s. k.
examensfeber både hos lärjungar och lärare. Sådant kan dock vid ett
läroverk, der lärotiden utgör nio eller tio år, icke vara af något synner¬
ligt men för undervisningen i dess helhet, men samma förhållande gäller
ej för folkskolelärareseminariet, der lärotiden är inskränkt till tre år, ty
der kan eu hel termin gå förlorad blott för det ändamål att kunna upp¬
visa vackra examensresultat, och undervisningen skall otvifvelaktigt derpå
blifva i hög grad lidande.
Jag tror således, att Utskottet haft välgrundade skäl för sitt afstyr¬
kande af bifall till motionen, och ehuru jag villigt erkänner att så väl mo¬
tionen som motionärens försvar af densamma är värdt ett bättre öde,
än som nu sannolikt blir fallet, kan jag dock för min del ej annat än
yrka bifall till Utskottets hemställan.
Herr Törnebladh: Jag har varit mycket tveksam om jag skulle
uppträda i denna fråga, då tänkvärda skäl å båda sidor blifvit anförda,
men jag har ansett för min pligt att icke förblifva tyst, enär jag är en
af de få personer inom denna Kammare, som varit i tillfälle att er¬
hålla en närmare kännedom om censorsinstitutionen vid våra elementar¬
läroverk. Beträffande elementarläroverken under den tid, clå den gamla
studentexamen ännu var föreskrifven, egde det särskilda förhållande rum,
att många ynglingar i förtid lemnade läroverken för att vid akademien
på egen hand söka absolvera sin examen, hvilket förhållande otvifvelak¬
tigt hade ett skadligt inflytande på undervisningens jemna gång och på
disciplinen vid elementarläroverket. Sedan studentexamen utbyttes mot
afgångsexamen vid elementarläroverket, har undervisningen onekligen tagit
ett stort steg framåt, men detta lyckliga förhållande härleder sig mera
derifrån, att det numera icke är tillfälle för ynglingarne att för tidigt
lemna läroverket för att vid akademien söka slå sig igenom student¬
examen, än från censorsinstitutionen, ehuru jag för min enskilda del an¬
ser för en pligt att uttala mitt erkännande och min tacksamhet till de
män, som af Kongl. Maj:t fått sig anförtrodt det grannlaga uppdraget
att vara censorer, för det utmärkta sätt, hvarpå de fullgjort detta upp¬
drag. Jag är nemligen lifligt öfvertygad derom, att af det sätt, på hvil¬
ket censorerne vid våra elementarläroverk utöfvat detta sitt åliggande,
särskildt berott, att den större ansträngningen i dessa läroverks högsta klass
hvilken i viss mån är oskiljaktigt förenad med förberedelsen till mogenhets-
pröfningen, betydligt minskats. Detta bar till stor del varit en följd deraf,
384
Den 23 April, f. m.
att censorerae från den gamla studentexamen medfört traditionen att visa
undseende och mildhet mot examinanderne, de der minst visa sig till sm
fördel vid ett tillfälle, då de skola i främmande personers närvaro lägga
sina kunskaper i dagen. Ofvan antydda förhållande har äfven sin grund
deri, att de skriftliga examensprofven numera ega så stor vigt och be¬
tydelse, att examinanden, om han väl genomgått dessa, ganska lätt kan
absolvera den muntliga examen. Jag har velat anföra detta blott lör att
påpeka olikheten mellan fordna och nuvarande förhållanden, utan att dock
härmed söka att i någon man förringa värdet af det erkännande motio¬
nären gifvit åt censorsinstitutionen. Men jag tror icke mycket på den
saliggörande kraften hos denna institution att kunna genom korta munt¬
liga förhör kontrollera ett läroverks verksamhet. Eu inspektion, ordnad
på det sätt, att den omfattar icke blott den sista utan alla afdelningarne
vid folkskolelärareseminariet, anser jag deremot vara af synnerligt gagn.
Jag grundar denna min åsigt just på det särskilda förhållande, att under
det sista året af lärotiden vid dessa seminarier eleverne hufvudsakligen böra
sysselsättas med att genom praktisk undervisning och öfning söka vinna
erforderlig färdighet för sitt blifvande kall, då deremot de liulvudsak-
liga teoretiska studierna böra förflyttas till de första afdelningarne, så¬
som mera egnacle derför. Jag håller här i handen ett officiel! utlåtande
af två seminarierektorer, hvari framstalles nödvändigheten af en förändrad
anordning i detta afseende.
Härmed vill jag icke hafva sagt att icke en censorsins citation vid
folkskolelärareseminarierne kan under vissa förhållanden verka mycket godt.
Jag är dock icke fullt säker derpå och jag fruktar att det låter tänka
sig att censuren kan verka i eu annan riktning, än den man åsyftat,
naturligtvis helt omedvetet och utan att censorerae sjelfve äro skulden
dertill. Det är nemligen ganska antagligt, att, om fordringarne på ele-
vernes detaljkunskaper sättas alltför högt, den praktiska undervisnings¬
skickligheten derigenom kommer att blifva lidande. Jag vill ej bestämdt
påstå att så skall ske, men det kan vara fara värdt att så kommer att
ske, och det är derföre jag tvekar att gifva min röst för bifall till mo¬
tionärens förslag, ehuru jag är fullt ense med motionären derom, att åt¬
skilligt återstår att göra för att fullkomna den nuvarande inspektionen.
Det är väl sannt, att domkapitlens ledamöter utöfva inspektion öfver
i fråga varande seminarier, men det är lika visst, att deras tid är af an¬
dra embetsgöromål sä mycket upptagen, att de ej kunna fullgöra inspek¬
tionen så som de sjelfve önska. Jag har sjelf såsom domkapitelsledamot
deltagit i inspektionen vid seminariet för qvinno!’ i Calmar, hvilket nu
mera upphört, och vågar försäkra, att jag och mina kamrater i dom¬
kapitlet gjorde vört bästa för att söka fullgöra detta åliggande på sätt
som vederborde, men vi hade äfven andra göromål, och tid och krafter
räcka ej till allt. Jag tror visserligen, att åtskilligt kan göras för att
skärpa kontrollen öfver undervisningen i våra folkskolelärareseminarier,
men jag tillstår, att jag icke är böjd för motionärens förslag i dess nu¬
varande form och jag förenar mig derföre med dem, som yrkat bifall till
Utskottets hemställan i denna punkt.
Chefen
Den 23 April, f, m.
385
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet Herr Statsrådet Wen-
n er berg: Herr Hedins motion består egentligen af tre delar. Den första
delen innehåller motiven för hans önskan, att afgångsexameu från folk-
skoleläraresemiuarierna måtte anställas under ledning och tillsyn af cen¬
sorer; i deri andra framdrager lian de erfarenhetsskäl, på 11 vilka lian stöd¬
jer sin åsigt om sådana censorers, nödvändighet; och i den tredje ordar
lian om nyttan af friseminarier.
Det är ej om den första delen, eller sjelfva hufvudfrågan, som jag
ämnar utförligare yttra mig, men jag skall dock, innan jag slutar, såga
Hägra ord äfven derom. Jag har begärt ordet egentligen derför, att jag
anser mig skyldig att på folkskolelärareseminariernas och deras tillsynings-
mäns vägnar inlägga eu protest mot den andra delen af motionen. De
beskyllningar motionären i denna del framkastat äro nemligen af den
graverande beskaffenhet, att det vore oförlåtligt, om Chefen för Ecklesia¬
stik-departementet vid en offentlig öfverläggning rörande den motion, i
hvilken de blindt intagna, med tystnad förbiginge dem.
Jag vänder mig således mot dessa beskyllningar. På sid. 8 i motionen
heter det: “För att börja med det, som föranledt det största uppseendet,
nemligen de af pressen i ljuset framdragna profven å den vid Göteborgs
seminarium meddelade s. k. “religionsundervisningens11 beskaffenhet —
prof, som kunna ytterligare ökas med vida flera och värre — tillåta vi
oss påpeka, att så förfärliga missbruk ej kunna tänkas skola hafva und¬
gått eu nämnd af censorer" ... För det första anser jag mig skyldig nämna,
att det förhållande, som här blifvit anmärkt, verkligen inneburit ett fel:
att, så fort det blef bekant, åtgärder genast vidtogos för att rätta clet-
* samma, samt att rättelse skett. Att stämpla det ifrågavarande felet så¬
som “förfärligt missbruk" är deremot öfverdrifvet och obefogadt. Det
torde vara kändt att det var eu uti “Göteborgs Handels- och Sjöfarts-
Tidning" införd och i andra tidningar sedermera uttryckt artikel, som
gaf uppslaget till den starka och skäliga oro för religionsundervisningens
beskaffenhet vid våra folkskolelärareseminaiåer, hvilken sedan dess upp¬
stått hos mången. Men det gäller i detta fall som i alla andra, der rätt¬
visa skall skipas, att man måste höra äfven den andra parten. Samma
person får ej päi eu gång uppträda såsom åklagare, vittne och domare i
eu sak. Den man, som ådragit sig det anmärkta klandret, var en reli-
gionslärare, som för sin tjenstgöring erhållit utmärkta betyg af så väl se¬
minariets rektor som stiftets biskop. Man må tillerkänna deras upp¬
gifter större eller mindre vitsord; de äro dock personer, som stå i ansvar
för sina utlåtanden, de få ej “prata i vädret". Från de af motionären
omförmälda förfärliga missbruken kan således subtraheras ganska betyd¬
ligt, och det återstår i sjelfva verket ett fel, hvilket visserligen icke
kunnat lättare upptäckas af några censorer än af nu varande tillsynings¬
man. Det är tvärtom mera sannolikt, att nämnda fel blott med största
svårighet kunnat blifva bemärkt af sådana censorer, som förordnas för
elementarläroverken, enär desse bevista blott årsexamina och från deras
beskaffenhet bedöma undervisningen i dess helhet. Nu har den nämnde
religionsläraren en ovanligt stor pedagogisk förmåga såsom kateket, och
just fc detta ämne hafva de skickligaste ynglingar utgått från det seid-
lUksd. Prof.. 1874. 2 Afd. 8 Band. -.*5
386
Den 23 April, f. m.
narium, hvilket lian tillhör. Detta förhållande skulle utan tvifvel ledt
dertill, att, om censorer bedömt hans verksamhet, desse instämt i de loford,
som han af sina förmän erhållit och såsom kateket verkligen förtjena!'.
För en inspektor åter, som är i tillfälle att vid hvilken tid under året
som helst inträda i skolan, bör icke så lätt kunna döljas om något finnes
att anmärka i afseende å undervisningens beskaffenhet. Men helt visst
har i omförmälda fall ett förhållande egt rum, hvarom jag endast kunnat
förvissa mig tillfyllest genom att infordra den af eleverna begagnade skrift¬
liga katekesen, eller den s. k. “luntan11.
Motionären fortsätter: “Vidare framgår af de årsredogörelser, som i
Tidning för folkskolan meddelats, att vid seminariiundervisningen till en
del begagnas så underhaltiga eller rent af usla läroböcker, att det väcker
rättmätig förvåning, huru förhållandet kunnat undgå vederbörandes blick,
då i de officiela årsredogörelserna uppgift om använda läroböcker införes.
Förhållandet varder här blott påpekadt, för att uti eller i samband med
en följande motion, i ett med föremålet för denna framställning boslägtadt
ämne, närmare belysas.» Jag beklagar att den närmare belysningen ute-
blifvit och att motionären här inskränkt sig till att blott påpeka det åt
honom anmärkta förhållande utan att bestämdt uppgifva, hy lika läro¬
böcker äro af den omtalade beskaffenheten. Jag kan således icke ingå i
några detaljer, men skall hafva äran att på Kammarens bord framlägga
uppgifter på de läroböcker, som vid våra folkskolelärareseminarier begagnas,
och jag vågar påstå, att, så vidt i vårt land tillgång på dugliga läro¬
böcker finnas, seminariirektorerne begagna sig af de yppersta.
“Vid skärskådan af de nämnda redogörelserna i Tidning för folk¬
skolan», yttrar motionären vidare, “saknas ej skäl till den förmodan att
seminarii-reglementets föreskrifter om undervisningsämnen och lärokurser
ingalunda noggrannt iakttagas.» Denna förmodan är ogrundad. De be¬
rättelser, som årligen till Ecklesiastikdepartementet ingifvas, äro ej alltid
och behöfva ej vara affättade i samma ordalag. Då det genom veder¬
börande myndighet är kändt att reglementet efterlefves, är det likgiltigt
om en sådan berättelse innehåller att t. ex. “drag ur de vigtigaste kultur¬
folkens historia11 meddelats i stället för “hufvuddragen af allmänna histo¬
rien.» Af detta eller dylikt kan icke hemtas skälig anledning till den
förmodan att reglementets föreskrifter icke efterföljas.
Slutligen yttrar motionären: “Ytterligare bör ej bär med tystnad för¬
bigås, hvad trovärdiga och för folkbildningens sak lifligt intresserade per¬
soner, som varit i tillfälle att på närmare håll följa företeelserna, upp¬
gift, och hvilket flera befordringar vid seminarierna gifvit äfven en större
allmänhet anledning att befara, att vid ett och annat seminarium läseri
innästlat sig i en oroväckande grad'1... Jag betviftar ej att motionären af
trovärdiga och för folkbildningens sak intresserade personer lått åtskilliga
uppgifter i omförmälda afseende, men jag anser att han sjelf, såsom eu
lika trovärdig och för folkbildningens stora sak nitälskande man, bort
finna nödvändigt att genom besök i våra seminarier personligen inhemta,
huru förhållandena äro, innan han i en till Riksdagen afgifven motion
offentligen framkommit med så svåra beskyllningar. Här talas om flera
befordringar, som varit oriktiga. Jag anhåller, att motionären vill#* upp¬
gifva en enda. Här säges att vid ett och annat seminarium “läseri11 in¬
387
Den 23 April, f. m.
nästlat sig i en oroväckande grad. Må han nämna blott ät enda!
“Läseri“ är ett stort ord, med hvilket man plägar slå omkring sig desto
raskare, ju mindre begreppet deraf är närmare bestämdt och fattadt,
'/i hafva godt om dylika ord. Om man kallar någon för “liberal*1, så
uppfattas detta pa sä olika satt, att den ene deri ser en god egenskap,
den andre något klandervärdt. Och likasom bakom ordet “liberal** dölja
sig inensklighetens bästa och ädlaste förkämpar, men äfven personer af
ett sjelfviskt och despotiskt sinnelag, så träffas ock en religiositet ej blott
åt den renaste och bästa halt under slagordet “läseri**, utan äfven eu
sådan af den smutsigaste och sämsta. År nu läseriet af den beskaffenhet
att det, såsom motionären uttrycker sig, ‘-fostrar eu ju mer formalistisk,
dess mera torn, uppsynens och åtbördernas skenfromhet**, då är det ock
i sanning ai det sämre slaget, och derföre ber jag motionären nämna,
hvar ett sådant innästlat sig, och hvem, som på grund deraf vunnit be¬
fordran.
Derpå förklarar motionären, det ‘-dessa med liera omständigheter
röja oförtydburt, att tillsynen öfver seminarierna är långt ifrån tillfreds¬
ställande, att den uppgift, som reglementet uppdragit åt vederbörande
konsistorium och af detta utsedd inspektor, föga kommit från ord, från
en föreskrift på papperet, till sak, till vaksamt nit- och anmärker der¬
efter, hurusom chefen för folkskolebyrån, som skall utöfva särskild till¬
syn öfver dessa läroanstalter, åt -‘denna sin inspektion icke kunnat gifva
synnerlig vare sig utsträckning eller grundlighet.-* “Dessa omständigheter
röja oförtydbart-‘, säger motionären. Ja, mine Herrar, vi hafva hört,
hvilka dessa omständigheter äro. Den första är ett enstaka fall, med
öfverdrift fram stridt; den andra ett obestyrkt påstående; den tredje eu
ogrundad förmodan och den fjerde slutligen eu anklagelse, till hvilken
jag ej vill foga det epitet, som den förtjenar. Det är på grund af dessa
premisser motionären icke tveka r att beskylla chefen för ecklesiastik¬
departementet, inspektören öfver seminarierna, vederbörande biskopar och
konsistorier, rektorer och lärare vid seminarierna för pligtförgätenhet eller
oförmåga att sköta sitt kall.
Det torde finnas en opinion, som med större skäl må förtjena be¬
nämningen af allmän, ärt den opinion, som, hyllad af eu enskild man, gif¬
ven sig det namnet. Också skall jag ej af hvad som yttras å, sidan 8
af motionen låta afskrämma mig från att åberopa eu sådan, på vunnen
erfarenhet stödd opinion.
Det heter på nämnda ställe: “möjligen skall man dock, enligt häfd¬
vunnen sed, invända, att erfarenheten icke lågt i dagen olämpligheten af
det nu bestående." Ja, jag vågar invända detta och hänvisa till erfa¬
renhetens vittnesbörd. Jag frågar: bär den uppkomst till ett bättre
sakernas skick, till större lifaktighet och kraft i undervisningen, som visar
sig i våra folkskolor, inträdt efter år 18(14 eller förut, och hafva folk¬
skolelärare-seminarierna härvid visat sig utöfva något inflytande? Jag
frågar vidare: ega de berättelser, Indika landets folkskoleinspektörer
nästan enstämmigt leinnat beträffande gagnet af dessa inrättningar ocli
deras välsigneisebringande verksamhet, beträffande dugligheten hos de elever,
som, efter fullbordad kurs, utgått derifrån och gjort sig förtjent® af det
qeröm, att deras arbete grundade de bästa förhoppningar om folkunder-
388
Den 23 April, f. ra.
vis Diligens framtid och framgångsrika utveckling i sann! fosterländsk
riktning — ega, frågar jag, dessa berättelser intet vitsord?
Efter detta, hvithet jag ansett för min skyldighet att här framhålla,
vill jag nu nämna några ord om sjelfva saken.
Skiljaktigheten mellan det studium, som bedrifves vid folkskolelärare-
seminarierna och det som idkas vid de allmänna elementarläroverken är
ingalunda obetydlig. Såsom tvänne talare erinrat, råder eu viss orolig
ansträngning vid de senare under det sista året af lärjungarnes under¬
visningstid. Man bär älven anmärkt, att donna oro, detta “pulsarnes
häftigare slående'-' inom dessa läroanstalters organism, icke egentligen
kan anses verka skadligt hvarken på lärare eller lärjungar. Jag instäm¬
mer i denna mening och jag tillägger, att icke heller för seminarierna
det vore skadligt, att eu sådan uppfriskande strömning, om jag så må
uttrycka mig, årligen der inställde sig, derest icke den undervisning, som
i dem meddelas, egde eu rättmätig och öfvervägande riktning åt det
praktiska hållet. Der hela undervisningsverksamheten utmärker sig för
eu dylik tendens, der är det, enligt min öfvertygelse, icke lyckligt, om
ett sådant orolighetselement, som det nämnda, får inträde. Om en gång
inträffar — hvad som redan ofta varit satt i fråga — att vid semina¬
rierna eleverna först skola genomgå eu treårig teoretisk kurs, hvarefter,
sedan de någon tid pröfvat sina krafter i folkskolan, de skulle återvända
till seminarierna och haudledas vid den praktiska tillämpningen af sitt
vetande, då skall jag ställa mig på motionärens sida och påyrka eu cen¬
sur för den forsta kursen. Jag anser således, att inrättandet af en
censorskommission för seminarierna ingalunda är något, som lör ail fram¬
tid skall vara olämpligt. Jag tror endast, att under närvarande om¬
ständigheter eu dylik anordning, långt ifrån att motsvara det ändamål,
som dermed åsyftas — att nemligen utgöra en grannsynt och stark
kontroll å undervisningens rätta bedrifvande — skulle gripa oroande in
i en institution, om hvars fortsatta verksamhet man har skäl att hysa de
bästa förhoppningar.
Om här i landet — för att äfven yttra något om motionens sista
del — inrättas friseminarier, är min tro, att dessa anstalter lika väl hos
oss som i Danmark efter några års tillvaro skola kunna utöfva en god
inflytelse å hela folkskoleväsendet; men visst är, att eu brytningstid bär
som der skall inträffa, och då dessa friseminarier uppstått i Danmark
derföre, att statsseminarierna icke lemnade tillräckligt utrymme för
alla, som vid dem sökte inträde, men en dylik anledning för upprättande
af privata anstalter af detta slag hos oss ännu saknas, torde vi ock böra
afvakta den tidpunkt, då eu sådan åtgärd kan blifva påkallad af behof-
vet. Jag vill för öfrig! erinra derom, att, huru förbättrade dessa enskilda
danska läroverk för folkskolelärares utbildning än blifvit och lofva att
blifva, de Kong!, seminariernas elever vid utgångsexamina — enligt ytt¬
rande af den man, som der i landet bäst är i stånd att bedöma för¬
hållandet — hittills ändock alltjemt blifvit ansedde för öfverlägsna.
Det af motionären framlagda förslaget innebär en framtidsplan, som
lör närvarande måste lemnas å sido, för att icke den praktiska och vig-
tigaste delen af de hos oss befintliga seminariernas verksamhet derigenom
må löpa fara att trängas allt för mycket i bakgrunden. Jag hoppas
Den 23 April, e. m.
389
för den skull, att flertalet af Kammarens ledamöter icke skall finna skal
att frångå det slut, hvartill Utskottet kommit.
I anseende till den långt framskridna tiden, och då ytterligare flera
ledamöter anmält sig att tala i föreliggande fråga, afbröts nu öfverlägg-
ningen, för att i aftonsammanträdet fortsättas.
Kammarens ledamöter åtskildes klockan V4 4 e. m., men samman¬
trädde åter
Kl. 7 e. m.
§ h.
Herr Talmannen tillkännagaf att, enligt begärd och denna dag från
Landssekreteraren i Blekinge län ingången officiel underrättelse, riksdags¬
mannen för Medelstads domsaga inom denna Kammare, Hemmansegaren
Peter Gummesson den 6 innevarande månad med döden afgått; och beslöt
Kammaren, jemlikt 28 g Riksdags-ordningen, att den sålunda yppade
riksdagsmannaledigheten skulle hos Kong!. Magt i underdånighet an¬
mälas.
§ 7.
Fortsattes öfverläggningen angående 29:de punkten i Stats-Utskottets
utlåtande N:o 20 a).
Ordet lemnades, enligt förut skedd anteckning, åt
Herr Hedin, som yttrade: Jag märkte naturligtvis, Herr Talman!
att Stats-Utskottets ärade ordförande blef ganska ond. Det såg ut, som
om hans vrede skulle vara motiverad deraf, att jag hade tillåtit mig att
kanske något hårdhändt kriticera och, jag skall gerna tillägga, något litet
skämta med ett Stats-Utskottets utlåtande, tomt på allting annat än
fraser. Jag tror, att detta ändock i sjelfva verket icke var anledningen
till hans vrede. Det förefaller sannolikare, som om Stats-Utskottets ord¬
förande velat fira 'en årsdag, en i ordets hela mening vredenes dag, men
dervid tog den ärade statsutskottsordföranden miste på datum. Vi hafva
i dag den 23 April 1874, men det var den 22 April 1873, som Herr
ordföranden i Stats-1 tskottet här i Kammaren flammade upp på ett sätt,
som Kammarens ledamöter allesammans lära väl minnas. Emellertid,
skälet till hans misshumör må hafva varit det ena eller det andra, så
hade det den för mig obehagliga verkan, att lian behagade oriktigt citera
mina ord. Jag har, såsom jag genom att höra efter hos åtskilliga af
390
Den 28 April, e. m.
Kammarens ledamöter förvissat mig om, icke begagnat uttrycket “smörja1,
om Stats-Utskottets utlåtande eller om något, som anförts af någon för¬
svarare af Utskottets utlåtande. Jag tillät mig endast säga, att beräk¬
ningen af fyra månader för afläggande af maturitetsexamen vid folkskole-
lärareseminarierua var rena historier, och jag har ännu icke kunnat komma
underfund med att något farligt ligger i detta uttryck, som skorrade så
illa i Stats-Utskottets ordförandes öron. Han behagade uppläsa en bit
af Stats-Utskottets utlåtande. Ingen medgifver väl beredvilligare än jag.
hvilken betydande person lian är, — detta vare sagdt på fullt allvar, — men
att ett dåligt skäl i Stats-Utskottets utlåtande skulle blifva förvandladt
till ett godt skäl, derigenom att det blir med hans röst uppläst i Kam¬
maren, det är ett anspråk, livilket jag icke kan gå in på. Herr ord¬
föranden sade vidare, att Stats-Utskottet ville, att under hela tiden en
inspektion af seminarierna skulle ega rum, hvaremot jag vill förlägga
kontrollen till ett enstaka tillfälle, till afgångsexamen. Det är möjligt,
att Stats-Utskottet äfven vill detta, men Utskottet har icke gifvit denna
vilja uttryck i något förslag eller i något yttrande. Utskottet har blott
anfört, att inspektion redan finnes och att den utöfvas af chefen för den
inom Ecklesiastik-departementet inrättade afdelning för folkskoleunder-
visningen; men rörande omfattningen af denna inspektion, har jag med¬
delat upplysningar, som, huru mycket de än må bestridas från andra
sidan, dock torde hafva föranledt berättigade tvifvel, huruvida man kan
kalla denna tjenstemans verksamhet för en fortgående inspektion. 1
sammanhang dermed ber jag att få till besvarande upptaga ett yttrande
af representanten från Wexiö? Han frågade, hvar i all verlden jag fått
mina uppgifter om den inspektion, som utöfvades öfver folkskolelärare¬
seminarierna? Då jag emellertid tydligt och uttryckligt har för Kamma¬
ren sagt, att min källa är Kongl. Maj:ts till riksdagarne 1871—1874 af¬
glida berättelser om hvad i riket och dess styrelse sig tilldragit, så är
det, lindrigast sagdt, icke ädelt af honom att utbrista: hvari all verlden
jag kunnat taga samma uppgifter. Dermed bär lian antydt, att dessa
uppgifter vore rent af gripna i luften. Icke kan man väl lägga mig till
last, om uppgifter, hvilka jag hemtat och korrekt anfört ur nämnda, af
Kongl. Maj:t till hvarje Riksdag afgifna, berättelser icke äro fullt tillför¬
litliga. Detta lär väl icke kunna vara mitt fel.
Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet har med
afseeende på den i min motion i korthet vidrörda frågan om religions¬
undervisningen vid Göteborgs folkskolelärareseminarium sagt, att felet nu
vore rättadt. Denna hans anmärkning föranleder mig emellertid att från
min sida fråga: kan man vara fullt säker på att felet icke vidare kan
komma tillbaka? Herr Statsrådet har också sagt, att det var ett enstaka
fall jag åberopat. Derpå kan jag svara med den frågan: huru vet han
det? När det gått så lång tid om för att uppdaga det nu anmärkta
felet, hvem vågar då garantera att icke något likartadt kan vid andra
dylika institutioner förekomma. Han har vidare sagt, att min förmodan
om, att folkskolestadgans föreskrifter om undervisningskurserna tilläfven¬
tyrs icke rätt noggrant iakttagas, icke är riktig. Jag hör detta påstående
af Chefen för Ecklesiastik-departementet, men ett påstående bär ännu
aldrig i mina ögon varit sitt eget bevis. Det skulle hafva tillfredsställt
Den 23 April, e. m.
391
mig mer, om Herr departementschefen behagat upplysa, vid hvilket eller
hvilka af samtliga folkskolelärareseminarierna seminariistadgans föreskrift
om undervisning i svenska grundlagen iakttages. Detta hade varit en
verklig upplysning rörande ett af de fall, der jag tvifiade att nämnda
stadga efterlefves, men med ett tomt påstående vederlägges jag icke.
Herr Statsrådet har vidare sagt, att vid folkskolelärareseminarierna be¬
gagnades ypperliga undervisningsböcker. Jag har icke skaffat mig en
åkare för att bringa hit någon fullständig uppsättning af de dåliga böc¬
ker, som der användas, men jag vill nu här förete en undervisningslära
af en nuvarande seminariiföreståndare, ett plagiat från en tysk skrift,
vittnande om att författaren icke förstår tyska språket och skrifver det
svenska så, att man under äldre, mera hårdhändta, tider skulle derför
strängeligen hafva bestraffat skolpojkar. Här finnes jemväl ett annat
liknande arbete om undervisningen i pedagogik och metodik. Om Herr
departementschefen känt dessa böcker skulle han säkerligen hafva tvekat
något innan han använde epitetet “ypperligt om seminariernas under-
visningslitteratur. Herr Statsrådet ville också att jag skulle angifva ett
exempel på det i min motion omtalade befordringsväsendet. Svaret från
min sida är dels det, att jag tvifla!' högligen på — och äfven om jag
icke hyste detta tvifvel, skulle mitt handlingssätt derigenom icke för¬
ändras — att denna Kammares talman har samma-uppfattning af 90 §
Regeringsformen, som Herr departementschefen, och dels, att med an¬
förande af det faktum, att den af mig omförmälda boken är utgifven af
en seminariiföreståndare, klandret i min motion öfver åtskilliga befor¬
dringar inom seminarierna torde vara tillfyllest rättfärdigad t. Härmed
har jag gifvit svar på hvad som begärdes i detta afseende. Det begärdes
äfven, att jag skulle nämna ett fall, der läseriet i något af ifrågavarande
läroverk innästlat sig. Jag nämner då Linköpings seminarium och jag
skulle kunna nämna liera, men inskränker mig till det af mig omförmälda,
dä endast ett exempel blifvit begärdt.
Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet berömde
sig, såsom Kammarens ledamöter nogsamt lära erinra sig, af sitt ingri¬
pande i religionsundervisningsfrågan i Göteborg, sedan den ofta omtalade
“luntan“ blifvit känd genom artiklar i Göteborgs handels- och sjöfarts¬
tidning. Jag skall be att få lemna en liten not till denna text, men
först vill jag dock i största korthet i Kammarens minne återkalla hvad
på detta rum passerade, när Kammaren behandlade Stats-Utskottets för¬
slag rörande nionde hufvudtiteln. Jag vill påminna om hvad bär då
föreföll och hvilka uppgifter, som då meddelades, angående Herr Eckle¬
siastikministerns bemödanden att förskaffa kompositören Otto Lindblads
enka pension. Jag erinrar härom och öfvergår derefter till den not till
Herr Statsrådets text, som jag förbundit mig att lemna, och hvad jag nu
kommer att säga skall stå för min räkning i protokollet. Jag justerar
icke bort hvad jag säger. Domkapitlets inspektor för folkskolelärare¬
seminariet i Göteborg både länge haft sin uppmärksamhet fästad vid den
ytterst mekaniska religionsundervisning, som meddelades vid detta semi¬
narium. Religionsläraren derstädes var känd för att, i likhet med stif¬
tets biskop, vara Schartauan, men läroverkets inspektor hade icke den
ringaste aning om att sådana saker tilldrogo sig i religionsundervisningen,
*
392 Den 23 April, e. m.
som de, hvilka genom den berömda luntan blifvit dragna i ljuset. Emel¬
lertid hade han länge varit betänkt på, att religionsundervisningen vid
seminariet borde lemnas i andra händer. Förlidet år blot’ en adjunkts-
beställning vid seminariet ledig. Då tillsattes på den lediga platsen eu
man, som, om jag icke missminner mig, jorut hade varit vikarierande
lektor vid elementarläroverket och der gjort sig känd som en utmärkt
undervisare i religion. Seminariets inspektor gjorde hemställan till
eforus, att kristendomsundervisningen skulle åt denne lärare uppdragas,
men då derpå icke följde något svar, förnyades nämnda framställning till
Domkapitlet, hvarmed äfven följde en framställning om anhållan hos
vederbörande, att på seminariets stat få uppförd en fjerde ordinarie
adjunkt. Detta förnyade förslag undansköts för någon kortare tid af
det skäl, att stiftets biskop var frånvarande, såsom ledamot af Kyrko¬
mötet. Efter hans återkomst och sedan under tiden de bekanta artik-
larne i Göteborgs handels- och sjöfartstidning sett dagen, förnyades ännu
en gång omförmälda framställning af seminariets inspektor, med den på¬
följd, att man ingick till Kong!. Maj:t med framställning om tillsättande
af eu fjerde ordinarie adjunkt vid seminariet. Kongl Maj:t lemnade bifall
till denna hemställan, såsom jag tror någon dag omkring inidten af De¬
cember månad i fjor, och beslutet ankom till Göteborg den 14 Januari
detta år. Då upprepade seminariets inspektor sin begäran om att den
förutnämnde skicklige läraren måtte få öfvertaga religionsundervisningen
vid seminariet. Af detta torde framgå, hvilken det i sjelfva verket är,
som har förtjensten om att religionsundervisningen vid detta seminarium
numera befinner sig i bättre skick, än det, som varit föremål för så
mycket och berättigadt klander för någon tid sedan.
Herr Domän: Utan att ingå i något bedömande af de motiv, som
anförts för motionen, eller af den form, i hvilken de blifvit uppställda,
ber jag att få yttra några ord i sjelfva saken, hvilken jag för min del anser
vara god. Här har anmärkts mot motionen, att den ifrågasatta censuren
skulle vara öfverflödig, derföre att undervisningen vid våra seminarier
hittills gifvit ett nöjaktigt resultat. Jag vill icke motsäga detta, men
denna omständighet, som i och för sig är mycket lycklig, talar icke mot
den föreslagna institutionens behöflighet och gagn. Vi få icke betrakta
denna institution såsom en fiendtlig demonstration mot läroverkens nu¬
varande styrelse, eller mot dem, som nu leda seminariiundervisningen,
utan snarare som en uppmuntran. En hvar som haft ledning af ett ar¬
bete, detta må nu hafva varit af mekanisk eller annan beskaffenhet, vet
att, om han ordentligt och noggrannt utfört sitt arbete och derpå ned¬
lagt all möjlig flit och möda, så ligger det för honom eu verklig till¬
fredsställelse uti att hans arbete blir granskadt och godkändt. År den
ledande fullkomlig filosof, så kan det för honom vara nog, att lian vet
med sig sjelf att han uppfyllt sin pligt, men så stora filosofer äro men-
niskorna i allmänhet icke. Man behöfver ett erkännande, och detta inne¬
bär alltid en uppmuntran. Å andra sidan, fastän förhållandena nu ge¬
staltat sig så, att ingen anledning förefinnes till missnöje med ledningen
af ifrågavarande läroverk, så kan den tid komma, då det väl äfven der
kan begås felaktigheter. Det är ju tänkbart, att till ledare eller under-
Den 23 April, e. in.
393
visare utses en person, som man tror skall blifva i stånd att med full
samvetsgrannhet och skicklighet sköta sitt kall, men att det sedermera
visar sig annorlunda, och då vore det godt om någon kontroll förefunnes,
hvarigenom en sådan person antingen kunde göras uppmärksam på det
tel han begått, eller också, i händelse lian befanns oduglig till sin plats,
derifrån skiljas. Det har yttrats, att en ständig inspektion är bättre än
eu censur, som framträder blott vid ett visst, bestämdt moment. Ja,
mine Herrar, under livilket arbete som helst är en ständig tillsyn bättre
än en tillfällig, men här har icke blifvit ifrågasatt att införa eu ständig
inspektion, och man kan icke införa en sådan utan stora uppoffringar.
Inspektionen måste inskränka sig till att vid vissa tillfällen se, huru
arbetet utföres, och om den på detta sätt inskränkes till, exempelvis, eu
gång om året, så måste den lämpligaste tidpunkten derför vara den, då
arbetet blifvit afslutadt. Här har af skolman blifvit yttradt, att eu elev
aldrig framträder ofördelaktigare än vid eu examen, i det eleven, som
under lektionerna i hvardagslag kunnat mycket väl göra reda för sig,
vid examenstillfället blir förlägen och förvirrad och icke kan svara på
frågor, lör hvilka han under vanliga förhållanden med lätthet skulle
kunnat redogöra, men vi skola komma ihåg att en censor, som är vuxen
sitt kall och rätt fattat detsamma, icke bedömer undervisningen uteslu¬
tande af de svar, som eleven gifver, utan äfven efter de frågor, som
läraren framställer, bvilka visa det sätt, på livilket läraren fattat sin
uppgift. Det fordras icke mycken vana vid att granska en undervisning
för att kunna bedöma, om eleven är orolig ocii förlägen vid examen
eller komplett okunnig, och lärarens sätt att fullgöra sin sak upplyser
ofta lika mycket som elevens svar. Dessutom, om vi öfvergå till eu jem¬
förelse mellan folkskolelärareseminarierna och elementarläroverken, så
finner man att, då en elev afgår från ett elementarläroverk skall han
redogöra för ett visst pensum och för de inom detsamma förekommande
detaljer, och om lian då på ett sätt fattat en till honom framställd fråga
och sålunda redogör för densamma, så kan icke en examinator klandra
honom, utan måste godkänna hans svar. Ahd ett seminarium åter skall
eleven utgå för att undervisa andra, och det är en helt annan sak att
hafva studerat så, att man kan på egen hand fortsätta sina studier, äu
att förvärfva kunskaper så att man kan meddela dem åt andra. För
det senare fallet fordras, att analysera frågorna och se dem från alla
möjliga sidor, för att efter blifvande elevers fattningsgåfva framställa dem
på ett för en hvar begripligt sätt, och läraren vid ett seminarium bör
göra eleven så genomträngd af sitt ämne, att denne derigenom blir mogen
att undervisa andra. Under sådana förhållanden kan det icke hända,
att eleven vid en examen skall vara så bortkommen, att icke en censor
skall kunna bedöma, om han är mogen eller icke. Det är egentligen
endast då man helt knapphändigt gått igenom ett pensum och studerat
så mycket som behöfs att derför redogöra i eu examen, som oro och för¬
lägenhet vid examenstillfället kunna uppkomma, men är eleven herre
öfver sitt ämne, så tager han i de bestå fall med lugn, om åhörare äro
närvarande. Det kan visserligen hända att, då en elev examineras, han
glömmer bort vissa speciela saker såsom data och dylikt, men då frågan
är att bedöma om han är inne i sitt ämne, så är det icke speciela de-
394
Den 23 April, e. m.
täljer, som äro det hufvudsakliga utan huru han fattat ämnet och kan
framställa dess hufvudgrunder. Detaljerna kan lian hafva för ögonblic¬
ket bortglömt, men dem kan han när som helst återfinna i sina böcker.
Hvad han deremot under alla förhållanden måste ådagalägga är, att han
trängt in i ämnet, så att han kan meddela undervisning deruti. Detta
är den olikhet, som förekommer vid pröfning af elever från elementar¬
läroverken och från seminarierna. Nu finnes vid elementarläroverken en
censur, och ingen röst har höjt sig för att taga bort densamma, i det
man funnit att den verkat fördelaktigt vid dessa läroverk, oaktadt for-
dringarne på eleverna der måste vara mindre än dem som ställas på de
elever, som utgå från folkskolelärareseminarierna. Om således en dylik
kontroll är nödvändig vid lärdomsskolorna, huru mycket mer nödvändig
bör den då icke vara vid seminarierna? Det är icke på grund af miss¬
tro mot dessa läroverks ledning eller tvifvel om att de, som hafva be¬
fattningar vid desamma, sköta dem på ett tillfredsställande sätt som jag
anser att denna censur bör införas, utan det är för att få en kontroll,
som kan vara ett hinder för de mindre samvetsgranna lärarne att för¬
falla i likgiltighet och eu uppmuntran för andra, För öfrig! hafva så
många skäl för det nu framlagda förslaget under diskussionen blifvit an-
gifna, att jag icke längre vill upptaga tiden, utan slutar med att till¬
styrka bifall till den reservation, som Herrar Hörnfeldt och Jöns Rund¬
bäck emot denna punkt i betänkandet afgifvit.
Grefve Posse: Till den ärade representanten på stockholmsbänken
ber jag att få hembära min tacksamhet icke blott för den ton, hvari
han besvarade mitt sista anförande, utan äfven för den välvilja, hvarmed
han förklarade, att hans temligen hårda anfall icke borde betraktas an¬
norlunda än som ett skämt. Det är eu förklaring, hvarmed jag är full¬
komligt belåten. Han erinrade om dagen i går ett år sedan, men hvad
som då tilldrog sig, står icke i paritet med hvad, som händt i dag, tv den
beskyllning, för hvilken jag då var föremål, var alltför allvarsam för att
kunna anses som ett skämt.
I sjelfva saken vill jag endast yttra några få ord. Det tyckes både
af diskussionen och motionen ovedersägligt framgå, att man här afser en
kontroll på folkskolelärareseminarierna i sådant syfte, att man icke skulle
vedervåga att kontrollen komme att lida under inflytande af någon viss
missriktning i religiöst hänseende. År detta nu afsigten, så tror jag, att
man alldeles icke kan vinna den genom den föreslagna åtgärden, ty vi
böra erinra oss, att samma myndighet, som utser inspektörer för dessa
läroverk, äfven skulle få utse de föreslagna kontrollanterne vid examina,
och det finnes således icke någon säkerhet för att kontrollen skulle blifva
mera tillfredsställande i det senare fallet, än i det förra. Jag har, af
hvad i saken blifvit anfördt, icke blifvit rubbad i min öfvertygelse, att
man, för närvarande åtminstone, bör sluta sig till Stats-Utskottets hem¬
ställan, till hvilken jag således yrkar bifall.
Herr Kolm o din: Jag får uppriktigt bekänna, att jag till att börja
med förhöll mig temligen likgiltig till denna frågas afgörande, men de¬
batten här i Kammaren har föranledt mig att taga densamma litet när¬
Den 23 April, e. m.
395
mare i skärskådande, synnerligast som under öfverläggningen icke alle¬
nast de skäl motionären framburit, och hvilka återfinnas i motionen, varit
att tillgå, utan äfven, såsom motionären anmärkte med hänsyn till Stats¬
utskottets betänkande, andra och mera betydelsefulla skäl och grunder
vandrat omkring, om icke på gatorna, så åtminstone i Kammaren och
här under hand meddelats. Den sistnämnda omständigheten har i väsendt¬
lig mån fixerat min åsigt om saken. Det förefaller mig nemligen, som
skulle ändamålet med hela den stora byggnaden, motionären uppfört, in¬
skränka sig till eu, jag hade så när sagt, simpel bönhasjagt efter religiösa
meningar. Men jag har äfven en annan anledning att litet närmare
granska motionen i ett yttrande af den högt ärade motionären på för¬
middagen. Han förklarade nemligen då, att motionen vore grundligt och
väl utarbetad. Jag tager mig derföre friheten att uppläsa ett stycke af
densamma, oaktadt det, om jag icke misstager mig, redan af eu annan
talare bliivit uppläst, samt litet närmare granska det. Stycket, som åter¬
finnes på sidan 9 af det ark utaf riksdagstrycket der den ifrågavarande
motionen, Nio 157, förekommer, bar följande lydelse: “Ytterligare bör ej
bär med tystnad förbigås, hvad trovärdiga och för folkbildningens sak
lifligt intresserade personer, som varit i tillfälle att på närmare håll följa
företeelserna, uppgifva, och livilket liera befordringar vid seminarierna
gifvit äfven en större allmänhet anledning att befara, att vid ett och an¬
nat seminarium läseri innästlat sig i eu oroväckande grad, fostrande eu
ju mer formalistisk, dess mera tom, uppsynens och åtbördernas skenfrom-
het, hvilken främjats af den — med eller utan verklig anledning — hos
lärjungarne rådande föreställningen, att häri läge ett oumbärligt vilkor
för goda betyg och framgång i examen.14 Det är först och främst onek¬
lig!, att den högt ärade motionären har haft särdeles pålitliga rappor¬
törer uti dessa trovärdiga och för saken intresserade personer, som varit
i stånd att följa företeelserna på närmare håll! Men, ej nog härmed,
motionären har äfven haft ett yttre, ett objektivt skäl, nemligen befor-
dringarne vid seminarierna, hvilka befordringar inverkat icke allenast på
honom, utan äfven på den större allmänheten i vårt land. Jag vill icke
taga med i beräkningen motionärens märkliga bevisföring för sin sats om
befordringarne, att nemligen helt enkelt hänvisa till en,' efter hans upp¬
gift dålig lärobok i pedagogik, som skall vara författad af en seminarie-
lärare. En sådan bevisning är visserligen, äfven den, ett slags bevisning;
men om den är fullkomligt logisk, och om det öfver hufvud taget är til¬
låtet att komma fram med sådana påståenden som motionärens, då man
ej har bättre bevis att tillgå, lemnar jag derhän. Jag låter emellertid
den bevisningen gälla hvad den kan.
Men säkert är, att ingen — alla intresserade och närstående personer
ofortalade — känner bättre ett läroverk, dess brister så väl som dess företrä¬
den, än läroverkets egna lärjungar. Jag återkallar i det afseende! i minnet
vår egen skoltid. Fanns det deri ringaste anledning att uppspåra nå¬
gonting dåligt eller bristfälligt i läroverkets organisation, så tror jag verk¬
ligen, att vi ganska snart lingo fatt deri. Huru resonnerar nu motionä¬
ren i denna punkt af sin motivering, som ju skulle utgöra sjelfva huf-
vudpunkten? Jo, han använder här en disjunktiv mellansats så lydande:
“med eller utan verklig anledning44. Motionären har alltså lemnat oaf-
396
Den 23 April, e. in.
gjordt, antingen det linnés eller icke finnes någon anledning till den af
honom omtalade, hos lärjungarne rådande föreställningen. Tänk mina
Herrar, om alltihop vore endast ett så kallat pojkokynne, om ingen anled¬
ning till en dylik föreställning förefunnes! Jag vill ånyo uppläsa det
ifrågavarande stället med användande af blott den sista delen af den
disjunktiva satsen och se till hvilka slutsatser jag af dess innehåll kan
draga. Motionären säger då: “-----fostrande en ju mer formalistisk,
dess mera tom, uppsynens och åtbördernas skenfromhet, hvilken främ¬
jats af den utan verklig anledning hos lärjungarne rådande föreställnin¬
gen, att häri läge ett oumbärligt vilkor för goda betyg och framgång i
examen". Hafva nu lärjungarne ej haft anledning till en sådan föreställ¬
ning, så måste jag, med all aktning för motionärens trovärdiga rapportö ¬
rer, uppriktigt säga, att de haft ännu mindre anledning att komma fram
med sina meddelanden, den stora allmänheten, om möjligt, ännu mindre
anledning att blifva förskräckt, och att motionären sjelf saknat all anled¬
ning att väcka sin motion. Då motionären i förmiddags sade om sin
motion, att den. var väl utarbetad, påminte detta mig ganska lifligt om
en egendomlig tafla ur det gamla testamentet, der konung Nebudkanezar,
då han från konungaborgen såg på Babel, den väldiga staden, sade:
•‘Detta är det stora Babel, som jag uppbyggt häfver genom min stora
makt, min härlighet till ära“. Babel är, som Herrarne veta, förgånget
och begrafva!. Jag hoppas, att det må gå på samma sätt med denna
motion; dock utan att vår ärade kamrat och älskade vän, motionären,
må behöfva genomgå eu så sträng diet-kur, som den store konungen i det
gamla Babylon.
Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets hemställan.
Herr Jöns Pehrsson: Det kan med rätta anses nästan öfverdådigt,
om icke mera, att den, som aldrig i hela sitt lif fått en dags skolunder¬
visning, vågar uppträda och yttra sig i en sådan fråga som den förelig¬
gande. Jag vill att börja med nämna, att jag kommer att instämma i
Stats-Utskottets förslag, men kanske af något olika grunder än en del
andra talare, hvilka kommit till samma resultat. Motionären har sagt,
att han ville hafva censur öfver folkskolelärareseminarierna införd; jag
antager således, att han icke anser undervisningen vid seminarierna för närva¬
rande fullt tillfredställande. Vid ett föregående tillfälle för några år tillbaka,
då en motion hade blifvit väckt derom, att våra folkskolelärare skulle
blifva statens tjenare i stället för kommunens, uppträdde jag mot detta
förslag, såsom i min tanke olycksbritigande för folkskoleundervisningen.
Samma skäl har- förmått mig att motsätta mig den nu förevarande mo¬
tionen. Skulle vi vilja påtrycka folkskolelärareseminarierna samma stäm¬
pel, som elementarläroverken och universiteten redan så länge haft sig
påsatt, statens stämpel, om jag så må uttrycka mig, så blefve följden
utan tvifvel den, att våra folkskolelärare komme att blifva uppfostrade
på samma sätt och erhålla samma prägel, som alla dessa högt ärade
vänner här omkring mig, hvilka i allt motsätta sig de åsigter, vi andra
••oförståndiga1' landtmän i allmänhet förfäkta. Detta vore olyckligt. Jag-
önskar icke, att så skall ske; jag tror, att, om folkskolelärarne, såsom
ali annan ungdom, också skulle vara litet förderfvade då de utgå från
Den 23 April, e m.
397
seminarierna, de snart nog, sedan de kommit i det praktiska lifvets
skola, skola af erfarenheten förbättras och efter bästa förmåga söka sköta
sitt kall.
På denna grund yrkar jag afslag å motionärens förslag och bifall
till Stats-Ut skottets hemställa!!.
Herr Törn fe It: Jag anhåller att få yttra några ord i ämnet. Herr
Statsrådet och chefen för Ecklesiastik-departementet yttrade på förmid¬
dagen, att upphofsmanneu till den beryktade göteborgsluntan hade fått
do allra amplaste och bästa vitsord så val af biskopen som af förestån¬
daren och lärarno vid dervarande folkskolelärareseminarium; han vore
enligt deras mening den allra förträffligaste kateket. Jag ber derföre,
att, för att få höra huruvida Herr Statsrådet kan gilla dem, få ur den
nämnda utmärkta katekesen anföra blott tvänne satser: I kateketiken
öfver andra hufvudstycket heter det, bland annat: -Fastän vid Jesu död
hans själ skildes från kroppen, så forblef dock gudomen ständigt hos
kroppen, den skildes aldrig derifrån. Det var således Gud, som låg i
grafven med Jesu kropp". Den som vill må draga konseqvenserna häraf;
jag vill icke befatta mig dermed. Rörande det medborgerliga umgänget på
jorden säger författaren i kateketiken öfver tredje, fjerde och femte huf-
vudstyckena: “Läran är vigtigare än lefvernet, ty det är farligare om
iäran ej är rätt, än om lefvernet ej stämmer öfverens med Guds ord“.
Hvarthän, Herr Statsråd! skulle det taga vägen, om vi skulle för den
stora allmänheten predika den läran, att det gör detsamma huru man
lefver; blott man bär läseriets mörka åskådningssätt, så är det bra. Men
dessa åskådningssätt leda, såsom psykologien upplyser oss om, ofta der¬
hän, att man kastar ett skimmer af moralitet och gudsfruktan öfver sina
affekter och passioner, under det man hyllar de skändligaste handlingar,
alldeles som jesuiterne göra. Jag minnes ganska väl, att, när det beslöts
att folkskolor skulle införas här i landet, så hette det bland hierarkien
och prelaterne: “Nu skall det blifva skolor i hvar socken; sedan kan
ingen vara prest längre. Hvad är nu att göra? Jo vi måste bemäktiga
oss folkskolelärarebildningen, ty annars går det åt “nordskogen“. Ja,
man han har ock bemäktigat sig denna bildning, och icke allenast den,
utan äfven prestbildningen; ty erfarenheten visar för hvar och en, som
följt med och uppfattat predikandet i senare tider, att predikningarne,
i synnerhet de yngre presternes, gå i pietistiska hjulspår, vare sig att de
hållas af prester eller af folkskolelärare. Huru det står till i Göteborgs
folkskolelärareseminarium, hafva vi redan hört; men talaren på stock¬
holmsbänken sade, att det också skulle stå något besynnerligt till vid
Linköpings seminarium. Eftersom jag tillhör det sistnämnda stiftet, ber
jag få säga hvad jag i det afseendet har mig bekant. För några år se¬
dan började folkskolelärareeleverne derstädes att predika i ett slagtarehus;
nu hafva de skaffat sig ett eget kapell, der de predika. Men hvad bäf¬
ver följden af detta predikande? Derpå vill jag anföra ett exempel. En
hemmansegare från min ort blef i Linköping så behandlad och undervisad,
att han, när han kom hem, förskaffade sig en mängd s. k. läsareskrifter,
grubblade öfver dem, upphörde att sköta sin egendom och kom till slut
på den tanken att, då han var “besatt af djefvulen“ såsom han blifvit in-
398
Deri 23 April, e. m.
billad, det var bäst att göra af med först sin hustru och sina barn och
sedan sig sjelf. Då blef han slutligen af sina bröder förd till mig, och
det lyckades mig ändtligen att få honom på andra tankar, icke genom
att undervisa honom i försoningsläran, ty då svarade han alltid, att den
saken kände han lika väl som jag, utan genom rena förnuftsgrunder. Nog
af, om man jemför den nuvarande tiden med fordna tider, så är skil-
naden dem emellan ofantligt stor. På 1830-talet var läseriet blott spo¬
radiskt här och der; der det fanns någon prest, som var mån om för-
tjensten eller någon lekman som ville leka prest och derpå förtjena, der
fanns äfven läseriet, ej annorstädes. Så t. ex. var förhållandet i Wir-
serums socken af Linköpings stift. Läseriet gjorde der en tid mycket
väsen af sig. En order utgick då från Ecklesiastik-departementet till dom¬
kapitlet, att dit skulle skickas en prest, lämplig att afstyra oväsendet.
Så skedde; jag blef sjelf den andre prosten i ordningen, som för det
ändamålet missiverades dit, och har således i mina unga dagar som prest
haft tillfälle att fullkomligt studera och lära känna hvad man kallar pie¬
tist^ eller läseri, med ett ord religionssvärmeri. Denna omständighet
gör, att jag för min del icke kan gilla läseriet. Den enda och högsta
rättfärdigheten hos de s. k. läsarne är att de afhålla sig från spel och
dans; för resten äro de ej bättre än andra. På dem inträffa fullkomligt
apostelns ord, då lian talar om “sjelftagen andlighet, englaödmjukhet och
ett uppblåst sinne.'4 Men sjelftagen andlighet är icke. af Gud, utan af
partianda eller annan beräkning, som icke är mycket värd. Så var det
åtminstone på 1830-talet och då ogillades läseriet både af Regeringen och
af biskoparne. Om läseriet på senare tider genom Evangeliska Foster¬
landsstiftelsen blifvit mildare och mera hyfsadt än förr, så har det ock
blifvit satt i system och i stor verksamhet med kolportera: m. m. samt
utbredt från palats till koja. Det senast utgifna katekesförslaget, den
göteborgska luntan och nästan hela predikosättet antyda, att det är eu
pågående strid mellan otro och öfvertro. Man vill i all välmening söka
öfvervinna tidens otro genom att inlära en blind öfvertro; men jag tror
att det är oklokt, ty tviflare blifva derigenom mera. befästade i sitt tvifvel,
och huru lätt inträffar det icke, att en blindt inlärd öfvertro slår öfver
just till så mycket värre otro, på samma sätt som en mycket stark ak¬
tion i politiska saker vanligen förr eller senare åtföljes af en reaktion. Jag
tror derföre att det öfverdrifna religiösa nitet, särdeles på nu inslagna
väg, är vådligt och skadligt just derigenom att det i sinom tid kan bereda och
utvidga hvad man genom detsamma velat förekomma. Och att detta
öfverdrifna nit verkligen finnes, det ser man af allt, som i det afseendet
göres. Jag tror, att det bästa är att afhålla sig från allt religionssvärmeri;
ty psykologien, såväl som erfarenheten, lärer oss att allt svärmeri, vare
sig i religionen eller politiken, leder till villfarelse. Medelvägen, en sann
tro, är bäst; men derom hör man nu för tiden aldrig talas, orden “sann
tro“ äro numera alldeles bortglömda. Ja, hvad som kan leda till ljus och
sanning i religionsbegreppen, såsom förnuft och naturvetenskap, vill man
bannlysa. I fjor den 17 i denna månad blef på ett högförnämt ställe
vid Gustaf Adolfs torg uttalad!, “att prester ej behöfva veta mera än att
förklara Guds ord“. På hvad sätt, det finner man i den obskura göte-
borgsluntan och mycket annat dylikt. Pietismen med all sin spetsfil!!-
399
Den 23 April, e. m.
Vighet är raka vägen till obskurantism, som alltid varit och är den
fruktbaraste och derför efterlängtade jordmånen för prestvälde och alla
välden, utom sanningens och dygdens. Odla förnuft och skönhetssinne
jemte religiös känsla, får man se hvad det kan göra för det kristliga
lifvet.
På grund åt ^det anförda är jag böjd för att instämma i reservanter¬
nas från denna Kammare förslag. I logiken finnes etc slutsätt, som kal¬
las att sluta ex analogia. Jag vill likasom åtskillige talare förut använda
detsamma i nu förevarande fall. År det nyttigt och bchöfiigt för elemen¬
tarläroverken att hafva en sådan der censur, så måste det ock per ana-
logiam vara nyttigt och behöfligt för folkskolelärareseminarierna; är det
tvärtom obehöfligt och skadligt för folkskolelärareseminarierna att stå
under statens uppsigt, så är det klart att denna uppsigt äfven är obe¬
höflig ock skadlig för elementarläroverken, och då bur den försvinna
från de senare. Min öfvertygelse är dock att eu sådan uppsigt öfver
folkskolelärareseminarierna och elementarläroverken kan vara nyttig så¬
som en sporre både för lärare och elever och en hämmsko eller hållhake
för extravaganser och utsväfningar, som icke äro nyttiga eller goda i
religiöst afseende.
Herr Statsrådets påstående, att censuren ej skulle vara passande för
seminarierna, emedan dessas uppgift hufvudsakligen skulle vara praktisk,
är blott en skälunge, så. liten, att den krymper ihop till intet ; ja, det är
ett svepskäl för att undvika den fruktade censuren för det närvarande,
under den vanliga förhoppning att den, som vinner tid, vinner allt.
Eu brist måste jag tillvita motionären, att han icke utsträckt cen¬
suren äfven till prestbildningsanstalterna, som synas vara i stort behof
deraf. För öfrigt yrkar jag bifall till reservanternes förslag.
Iierr Statsrådet Wenn er b er g; Jag är skyldig motionären ett kort
svar, emedan han haft den godheten att i sitt sista anförande lemna be¬
stämda uppgifter, hvilka det således tillhör mig att besvara.
I afseende på den första punkten vill jag endast upplysa derom, att
den ifrågavarande läraren varit tillförordnad, och att något hinder ej
förefunnits, för att han skulle kunnat tillförordnas ännu ett år.
Beträffande vidare den lärobok i pedagogik och metodik, som be¬
gagnas vid ett och annat af folkskolelärareseminarierna, så hemställer jag
till motionären, om det icke hade varit riktigare att, i stället för de af
honom om boken använda uttryck, säga att densamma vore mindre till¬
fredsställande; jag skulle i så fall ej haft något att anmärka. Men på
samma gång jag säger detta, så måste jag ock fästa uppmärksamheten
derpå, att, då såsom exempel på de “underhaltigau och “usla“ läroböcker,
som användas vid seminarierna, endast anförts eu lärobok i pedagogik,
under flera år bemödanden gjorts för åstadkommande af en duglig teore¬
tisk undervisning i pedagogik, ehuru utan framgång, troligen till följd
deraf, att denna vetenskap hittills inom vårt land varit föga aktad och
odlad. En lärobok i nämnda ämne på svenska språket belröfdes emeller¬
tid vid seminarierna. Man hade då att välja emellan antingen att upp¬
draga detta arbete åt en person, som icke egde tillräckligt stora teoretiska
insigter för att sjelfständigt författa läroboken eller ock att begagna något
400
Den 2.3 April, e. m.
utländskt verk och låta öfversätta och bearbeta det på svenska. Sådant
har försökts — jag medgifver det — icke med full framgång, men den
af talaren åsyftade läroboken är det oaktadt eu af de få användbara, vi
bär i landet hafva att tillgå. Det är visserligen att beklaga att vi i
detta afseende ännu ej hunnit längre, och det blifver allt mer nödvän¬
digt att vi göra det, men jag sätter mig med bestämdhet emot ett sådant
yttrande, som det motionären fällde om en lärobok, som, tillkommen un¬
der nyss angifna förhållanden,-snarare borde bedömas med välvilja och
öfverseende, såsom författad af en person, som dertill icke varit skyldig,
men af intresse för saken oegennyttigt riskerat försöket. _
Motionären namngaf slutligen ett folkskolelärareseminarium, nemligen
Linköpings, der läseri skulle hafva innästlat sig. I den förhoppning, att
Kammaren skall tillerkänna mig ett lika godt vitsord som motionären,
vill jag besvara den anmärkningen endast dermed, att jag känner detta
seminarium tillräckligt för att kunna säga, att det är ett åt våra
yppersta.
Härmed var öfverlägguingen slutad. Herr Talmannen upptog de
gjorda yrkandena och gal’, enligt dem, propositioner så väl på bifall till
Utskottets hemställan som på afslag derå och bifall i stället till Herrar
Hörnfeldts och Jons Rundbäcks rörande denna punkt afgifna reservation.
Den förra propositionen ansågs af Herr Talmannen vara besvarad med
öfvervägande ja, men då votering begärdes, blef sådan företagen, enligt
eu nu uppsatt och af Kammaren godkänd voteringsproposition, lydande
sålunda:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i 29 punkten af
dess utlåtande N:o 20 ä)
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, bi¬
fallit det förslag, som blifvit framstäldt i den af Herrar P. O. Hörnfeldt
och Jöns Rundbäck rörande denna punkt afgifna, vid utlåtandet fogade
reservation.
Omröstningen utföll med 117 ja mot 56 nej, hvadan Kammaren bi¬
fallit Utskottets hemställan.
30:de punkten.
Herr Huss yttrade: Då Stats-Utskottet i denna punkt har afslagit
Kongl. Maj:ts proposition, hvilken går derpå ut att lön för en rättskemist
måtte å Sundhets-kollegii stat uppföras med 4,500 kronor, så har Ut¬
skottet
Den 23 April, e. m. > 4Q|
skottet till stöd för detta sitt afstyrkande endast anfört det skäl, att, sä
vidt utskottet kunnat bedöma, erfarenheten ännu icke ådagalagt, att de
rattskemisten tillhörande göromål äro af den trägna beskaffenhet,’ att för
deras skötande allt framgent fordras en persons odelade arbetskraft. Ut¬
skottet har visserligen rätt deruti, att erfarenheten i detta fall varit gan¬
ska kort, nemligen endast något öfver ett år, men detta års erfarenhet
har dock vant åt ganska stor vigt och betydenhet i detta hänseende.
Under det år som förflutit sedan denna rättskemist anställdes, har han
verkställt icke mindre än 53 medicolegala undersökningar, -hvilka haft till
föremål icke mindre än 77 särskilda ämnen. Af dessa hafva 44 varit ut¬
förda på delar af lik, de öfriga bestått uti undersökningar af läkemedel
qvacksalfvareämneii, blodfläckar in. in. Det har sålunda visat sig, att
deune rättskemists verksamhet varit ganska omfattande, och hvar och eu
måste inse, af hvilken stor vigt det är att dylika undersökningar utföras
med den allra största noggrannhet. Jag hemställer ock till de medlem¬
mar åt denna Kammare, hvilka äro lagfarne, om icke den nu föreliggande
frågan är af yttersta vigt för rättsskipningen i vårt land Manslinie
härvid fråga: hvarföre har då icke förut eu sådan rättskemist blifvit an¬
ställd på ordinarie stat? Svaret härå ligger nära till hands. Förr för¬
rattades nemligen dessa rättskemiska undersökningar af provincialläkaren
jemte apotekaren i de särskilda orterna, och det är klart att dessa per-
soner leka alltid kunde ega de speciela insigter, som äro nödiga för att
verkställa hithörande undersökningar, ty dertill fordras oftast ganska om¬
fattande specialstudier. Följden häraf blef också den, att domstolarne ej
sällan erhöllo osäkra och otid förlänga utlåtanden i rättskemiska fall, hvar¬
igenom många gånger inträffade, att brott icke kunde beifras och mången
brottsling icke kunde dömas saker till det brott som lian otvifvelaktigt
f.ial, . beSått- D -t var detta missförhållande som Sundhets-kollegium, i
tull öfverensstämmelse med åsigterna inom domarekorpsen, ämnade af¬
hjelpa genom att hos Kongl. Maj:t anhålla om anställande af eu särskild
person som uteslutande borde egna sig åt detta specialstudium. Man
kan äfven mot bifall till den Kongl. propositionen invända, att det stora
antalet rättskemiska undersökningar under sista året endast varit en till-
fånighet, samt att de under kommande år möjligen skola i betydlig mån
minskas.. Mot ett sådant antagande talar dock erfarenheten, som tyd-
ligen visar att förgiftningsfall under de senare åren allt mer och
mer tilltagit, ej allenast med arsenik, fosfor m. fl. utan isynnerhet
sedan vegetabiliska gifter, hvaribland må nämnas stryelmin, blåsyre-
preparater in. fl. allt mer och mer förekomma i handeln och på
ett eller annat sätt blifva tillgängliga för allmänheten. Dessutom må jag
lemna upplysning i en sak, hvarom Utskottet antagligen icke synes haft
kännedom, nemligen att vi inom kort hafva att förvänta tväune nya lagar,
som för närvarande ligga under regeringens handläggning, den ena är eu
ny giftstadga och den andra en ny sundhetslag. Båda dessa komma att
i betydlig grad inverka på eu rättskemists verksamhet, isynnerhet den nya
gi tstadgan. Sverige är kanhända det enda land i Europa, som ännu icke
iai eu sådan lag, och da nu, såsom jag hoppas, eu sådan snart nog kom-
mer att sanktioneras af regeringen, så kommer rättskemisten att hand-
Riksd. Prot. 1874. 2 Afd. 8 Band.
402
Den 23 April, e. m.
hafva en mängd ärenden angående gifter, isynnerhet vid tullbehandlingen
af färgstofter och kemikalier för industriela behof, äfvensom undersöknin¬
gar af en mängd giftinnehållande varor som begagnas i det allmänna lif-
vet, såsom med giftämnen färgade tapeter, tyger, konditorivaror, arti-
ficiela blommor, barnleksaker m. m. dylikt. Allt sådant måste naturligt¬
vis falla under området för hans verksamhet, och jag hemställer till den
ärade ledamoten på stockholmsbänken, hvilken tillika är ledamot af Kom¬
mers-kollegium, om icke äfven han för sin del anser att efter den nya
giftstadgans införande det måste anses nödigt att. för dylika undersöknin¬
gars verkställande, på ordinarie stat aflöna en rättskemist. Den nya sund-
hetslagstiftningen kommer ock att fordra hans åtgärd, t. ex. för under¬
sökningar rörande dricksvatten, födoämnen in. in. in. in. Jag tror alltså,
att eu sådan embetsmål^ verksamhet skall uti socialt hänseende komma
att blifva af ganska stor betydelse, samt att han i många frågor skall
blifva en afgörande auktoritet, och hans verksamhet sålunda allt mer och
mer utvidgas. Detta har naturligtvis Stats-Utskottet icke närmare tagit
kännedom om, ty eljest hade nog Utskottet på annat sätt än som nu
skett behandlat denna fråga.
Jag anser derföre, att Kongl. Maj:ts proposition i denna del bör bi¬
fallas, och att sålunda lön för en rättskemist måtte å ordinarie stat upp¬
föras med 4,500 kronor. Skälen härför äro, såsom redan nämnt, hufvud¬
sakligen följande: först och främst fordra dessa rättskemiska undersök¬
ningar särdeles noggranna specialstudier och sålunda en person för sig;
vidare får en sådan tjenst anses icke såsom bisak utan såsom hufvudsak.
Det är af ganska stor vigt och faller af sig sjelft, att denna tjenst icke
i någon mån får tillbakasättas eller försummas åt andra göromål. Den
nuvarande innehafvaren af denna plats är äfven lektor vid veterinär-
inrättningen, och han har meddelat mig, att lian ej så sällan måst åsido¬
sätta sina åligganden vid läroverket för att fullgöra rättskemiska under¬
sökningar, Indika nemligen kräfva icke blott en stunds arbete utan må¬
ste, då de en gång påbörjats, fortsättas till dess de blifvit afslutade; detta
rörer företrädesvis vegetabiliska gifter, hvilka i allmänhet icke bibehålla
sig, utan förändras snart till sina beståndsdelar, hvarefter eu nog¬
grann undersökning af dem icke längre gifver ett åsyftadt resultat. Det
kan sålunda hända och har äfven händt, att rättskemisten får arbeta 3
å 4 dagar utan afbrott för att kunna fullborda en sådan undersökning.
Detta visar, huru vigtigt det är att en person uteslutande egnar sig åt
detta kall och icke betraktar denna tjensts åligganden såsom en bisak, vid
hvilkas utöfning han äfven skulle kunna sysselsätta sig med andra förrätt¬
ningar. Utskottets förslag, hvarigenom tillstyrkes att endast för ett år
förordna en sådan rättskemist, vållar stor osäkerhet, enär den som egnar
sig åt denna tjenst på detta sätt icke kan på förhand veta, huruvida lian
äfven för ett följande år kan hafva utsigt att bibehållas vid samma plats.
Detta måste ovilkorligen inverka menligt på hans verksamhet och göra
att den nuvarande innehafvaren af tjensten snart nog lemnar densamma
och ser sig om efter en bättre plats, så vida han icke, till säkerhet för
framtiden, nu blir uppförd på ordinarie stat,
Det är på dessa grunder jag vågar yrka bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position och utslag af Utskottets hemställan, och detta så mycket hellre
Den 23 April, e. m.
403
som Första Kammaren redan på förmiddagen fattat sitt beslut i enlighet
med Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.
Herr Lundström: Då så många olikartade anspråk på penninge-
medels beviljande ställas på Stats-Utskottet, så är det naturligt, att Ut¬
skottet för sin del måste söka att så mycket som möjligt hålla igen och
icke hvarje gång tillstyrka bifall till begärda statsanslag. Det är derföre
klart, att Utskottet gerna tager tillfället i akt, då ett sådant erbjuder sig
lör att gifva några skäl för sådana utslag. Ett sådant ganska välkommet
tillfälle har Utskottet funnit i Sundhetskollegii utlåtande i denna sak.
Efter att först hafva redogjort för behofvet af tillsättandet utaf eu stän¬
dig rättskemist, fortsätter nemligen Sundhetskollegium sålunda: “För
den händelse Kongl. Maj:t skulle finna endast ett års erfarenhet om mäng¬
den och beskaffenheten af de rättskemisten tillhörande göromål vara otill¬
räcklig för vidtagande af den föreslagna åtgärden, hade Sundhetskolle¬
gium i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t åtminstone behagade för
år 1874 förhöja det till rättskemisten nu utgående arvode med 1,000 R:dr,
eller till 8,000 R:dr, hvarigenom dock, enligt Kollegii förmenande, frågans
afgörande endast komme att på ett år blifva uppskjutet*1. Men nu visar
sig af Kongl. Maj:ts proposition, för hvilken också Utskottet redogjort, att
Kongl. Maj:t funnit detta behof vara sådant, att Regeringen nu tillstyrkt
Riksdagen att bevilja 4,500 kronor till fäst lön åt eu rättskemist. Det
har åt Stats-Utskottet betviflats, att de rättskemisten tillhörande göromål
\ore åt den trägna beskaffenhet att för deras skötande allt framgent for¬
dras eu persons odelade arbetskraft, och Utskottet säger äfven att erfa¬
renheten ännu icke gifvit detta vid handen. Det må nu vara, att Ut¬
skottet icke har kunnat derom öfvertyga sig: men bilagan till Kongl.
Maj:ts proposition visar, på sätt äfven den föregående ärade talaren har
vidrört, att rättskemistens göromål verkligen aro af en särdeles trägen
beskaffenhet. Då nemligen deribland blott anföres det faktum, att rätts¬
kemisten under sistlidna år verkställt 53 rättskemiska undersökningar
omfattande 77 särskilda ämnen, såsom närmare inhemtas af den Kongl.
propositionen, samt då många af dessa undersökningar vidare äro af den
beskaffenhet att för deras utförande erfordras dels flera dagar dels ock
hela veckan, sa torde hvar och eu inse att denna befattning är ganska,
mödosam och tagel* eu persons hela tid och kraft i anspråk. Vidare har
bilagan till den Kongl. propositionen redogjort för, huru som dessa un¬
dersökningar äro af den beskaffenhet, att de med all möjlig skyndsamhet
måste be drifva s, samt att för deras fullbordande till och med nätterna
ofta måste tillsattas. Händelsen gör, att jag har min bostad i samma
hus som den tillförordnade rättskemisten, och jag kan derföre intyga, att,
dä äfven jag någon gång behöft arbeta om nätterna, jag ofta sett lampan
lysa i hans rum, och huru han sjelf varit ifrigt sysselsatt med sina labora-
tioner.. Åt egen erfarenhet kan jag sålunda intyga, att han verkligen så¬
som rättskemist har mer att göra än mången torde föreställa sig. Uti
protokollet öfver ärendets föredragning i Statsrådet yttras, “att det icke
kunde förnekas, att de åligganden som tillhörde rättskemisten fordrade
eu mans odelade arbetskraft**. Jag tror att dessa ord böra hafva ett
ganska vigtigt vitsord. Jag skall icke längre uppehålla Kammarens tid
404
Den 23 April, e. m.
utan blott tillägga, att den föreslagna lönen 4,500 kronor för en rätts-
kemist dessutom, enligt min tanke, är ganska låg i förhållande till hvad
dylika vigtiga uppdrag inom industriens område numera betalas med.
För öfrigt instämmer jag i allo med den föregående talaren och yrkar
sålunda bifall till Kong!. Maj :ts proposition.
Grefve Pos se: Jag är verkligen rätt ledsen öfver att icke i detta
fall kunna understödja min ärade vän på östgötabänken. Stats-Utskottet
har icke bestridt det nödiga och nyttiga i detta anslag, utan blott modi¬
fierat sjelfva summan, och detta har Utskottet gjort i fullkomlig öfver¬
ensstämmelse med Sundhetskollegii utlåtande i ämnet. Såsom synes af
handlingarne, säger nemligen Sundhetskollegium, att det åsyftade ända¬
målet utan tvifvel uppnås för år 1874 genom att förhöja rättskemistens
arvode till 8,000 kronor eller samma belopp som Utskottet tillstyrkt ;
men Kollegium tillägger vidare, att denna summa endast vore tillräcklig
för detta år, samt att redan för år 1875 det sannolikt blefve erforderligt
att höja detta anslag till 4,500 kronor. Det vore efter en sådan utred¬
ning icke synnerligt välbetänkt, om Riksdagen nu erbjöde mer än veder¬
börande auktoritet ansett för närvarande vara nödigt. Jag tror, att vi
icke gerna, äfven med bästa vilja, kunna komma längre i detta fäll än
att bifalla den summa Utskottet -tillstyrkt, hvarom äfven jag för min del
anhåller.
Herr Sjöberg: Efterkänningarne af de höga vågor, som varit i
rörelse under senare delen af förmiddagens och början af detta samman¬
träde, torde göra det svårt att erhålla Kammarens uppmärksamhet för
ett ämne, som i intresse icke på långt när kan mäta sig med många
andra, nyss behandlade ärenden. Saken, hvarom nu är fråga, är emeller¬
tid ganska vigtig och framstående, och jag beklagar den utgång, den i
Stats-Utskottet erhållit, utan att jag derför tillåter mig rikta något klan¬
der mot Utskottet för det slut, hvartill det bär kommit. Förmodligen
hafva ganska få af Kammarens ledamöter tagit kännedom af den hand¬
ling, hvarpå Kongl. Maj:ts proposition i ämnet grundar sig, nemligen
statsräds-protokollet för den 12 sistlidne December, hvilket är intaget i
slutet af de till nu förevarande hufvudtitel hörande bilagor. Af detta
protokoll, med hvars uppläsande jag icke vill besvära Kammaren, in-
hemtas, att Sundhetskollegium med mycken styrka framhållit nödvändig¬
heten af, att denna fråga ordnades så, att den föreslagne rättskemisten
uppfördes på ordinarie stat. De skäl, Kollegium sålunda anfört, synas
åtminstone för mig öfvertygande; och den erfarenhet, jag i öfrigt kunnat
förvärfva mig i ämnet, är af den beskaffenhet, att behofvet åt en rätts-
kemist synes mig oafvisligt, och att detta behof måste, så fort sig göra
låter, tillgodoses. Olyckan gjorde emellertid, att Sundhetskollegium, sedan
det anfört starka skäl för det förslag, som sedan blef Kongl. Maj:ts, i
senare delen af sitt utlåtande hemställde, att, om Kongl. Maj:t skulle
finna endast ett års erfarenhet om mängden och beskaffenheten af de
rättskemisten tillhörande göromål vara otillräcklig för vidtagande af den
föreslagna åtgärden, Kongl. Maj:t åtminstone måtte för innevarande år
medgifva en tillökning af det till rättskemisten utgående arvode. Jag
Den 23 April, e. m. 405
beklagar tillvaron af denna lilla fras; ty jag vågar antaga, att, om den
icke funnits i Sundhetskollegii utlåtande, saken skulle fått eu annan ut¬
gång i Stats-Utskottet. Jag vågar till och med påstå, att denna lilla
punkt, som nu är föremål för Kammarens beslut, är vida mera vigtig
och behjertansvärd än många andra, som redan blifvit underställda Kam-
rarnes profning och af dem godkända, ty de undersökningar, hvilka den
arade ledamoten på östgötabänken i sitt yttrande framhållit såsom blif-
vande år från år allt vigtigare, kräfva allt större kunskaper; hvarförutom
de nya författningar, hvilka, såsom han äfven antydt, snart äro att för¬
vänta gör det alldeles oundgängligt att vi få eu rättskemist så tillräck¬
ligt afiönad, att han med nit och kärlek för saken kan uteslutande egna
sig åt sitt uppdrag. Jag vågar således anhålla, att Kammaren ville bi¬
falla Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, hvarigenom, äfven om ett bifall
just nu ^icke skulle vara alldeles oundgängligt för sakens framgång, vi
likväl, då Första Kammaren redan bifallit Kongl. Maj:ts förslag, skulle
vinna åtminstone den fördelen, att vi kunde undgå en samfäld votering
om detta, jemförelsevis obetydliga anslag. Allt nog, de skäl Sundhets¬
kollegium anfört, synas mig så vigtiga, att de torde vara tillräckliga för
ett bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet.
Herr Huss: Med anledning af den ärade ordförandens i Stats-
Utskottet yttrande ber jag att få lemna den upplysningen, att Sundhets¬
kollegium för år 1874 begärt 1,000 riksdalers förhöjning i det till rätts-
kemisten nu utgående arvode. Har är åter fråga om år 1877): således
tvänne helt olika anslag. Sundhetskollegium begär nemligen beviljande
åt 4,o00 Kali- för år 1875 på ordinarie stat, och i händelse förhöjning
af detta anslag i sin helhet ej bifalles för år 1874, hemställer Kollegium
dä om 1,000 kronors dyrtidstillägg för sistnämnda år. Om nu an¬
slaget på ordinarie stat för år 1875 afslås, följer att denna fråga antag-
hgen återkommer till nästkommande riksdags behandling, och kommer
då, jag vågar tro det, att bifallas. För mig synes det åtminstone icke
vara lämpligt, att, då saken är af oafvislig vigt i det rättsmedicinska och i
liera andra, förra gången jag både ordet, anförda hänseenden, den på
ännu ett ar uppskjutes. Hvarföre kan icke Kammaren lika gerna nu
s®m kommande år bifalla Kongl. Majrts förslag i ämnet, hvarigenom,
då, såsom ledamoten i Kommers-kollegium äfven nämnde, Första Kamma¬
ren redan bifallit Kongl. Maj:ts proposition, en gemensam votering kunde
undvikas. \ i känna dessutom, huru hastigt industrien under, senare tider
tillegnat och tillegnar sig användning af giftiga ämnen. t. ex. i färglägg-
nmg af tapeter, artificiela blommor, tyger in. m.; ja äfven i konfekt ingå
giftiga ämnen, såsom exempel hvarpå jag vill erinra om det för icke
fång tid sedan inträffade fäll, att ett barn dödt efter förtäring af kara¬
meller, som innehållit bittermandelolja. På grund häraf tror jag det
vara riktigare att nu bifalla Kongl. Maj:ts proposition än att uppskjuta
frågan till nästa år, i hvilket senare fäll ett år skulle gå förloradt. Medan
.lag har ordet, bör jag kanske tillägga, att det i hela Sverige finnes
blott en enda person, som mera speciel lagt sig på dessa rättskemiska
undersökningar. Han är nu tillförordnadt medicinalråd; och om han
lemnar sin plats som rättskemist, torde svårligen någon, åtminstone
40(5
Den 23 April, e. m.
genast, vara att tillgå, som till alla delar skulle fylla platsen. Också är
det icke troligt, att mången vill egna sig åt ett dylikt specialstudium, då
den enda plats, som finnes, icke är uppförd på ordinarie stat. Jag vid¬
håller mitt förra yrkande.
Herr Hörnfel dt: .Om man vid besluts fattande skulle taga hänsyn
endast till det besvär,* som åtföljer en gemensam votering, så vill jag
medgifva, att Kammaren nu, på sätt en föregående talare sagt, borde
instämma i Första Kammarens beslut; men månne man icke också bör
fästa afseende vid frågans bedömande på _ föreliggande handlingar deri
och se till, huruvida de gifva något skäl för sammanslutning till Första
Kammarens beslut? Jag föreställer mig, att Sundhetskollegium, om det
hade haft alldeles klart för sig att 4,500 kronor varit för ifrågavarande ända¬
mål ovilkorligen behöfliga, också både sagt, att beviljande åt nämnde
summa för är 1875 vore absolut nödvändigt, och icke, såsom det nu
heter, att “för den händelsen Kongl. Magt skulle finna endast ett ars
erfarenhet om mängden och beskaffenheten af de r ättskemisten till-
hörande göromål vara otillräcklig för vidtagande af den föreslagna åt¬
gärden, får Sundhetskollegium i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
åtminstone behagade för år 1874 förhöja det till rättskemisten nu ut¬
gående arvode med 1.000 R:dr, eller till 3,000 R:dr.“ Deraf framgår,
efter mitt sätt att se, att saken icke varit klart utredd; hvadan det
också torde vara ursäktligt, att Stats-Utskottet för sitt beslut hemtat
stöd af Sundhetskollegii uttalade åsigt i ämnet. Jag finner således icke
skäl att för närvarande förorda Kongl. Maj:ts proposition, öfvertygad
som jag är, att Sundhetskollegium är eu auktoritet, som man i detta
fäll måste rätta sig efter; utan vill jag för min del yrka bifall till Ut¬
skottets här gjorda hemställan.
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet Wen-
nerberg: Jag undrar verkligen icke på, att Stats-Utskottet icke till¬
styrkt beviljande af den utaf Kongl. Maj:t begärda summan 4,500 kronor,
då Sundhetskollegium uppställt såsom alternativ en förhöjning i arvodet
till 3,000 kronor. Just genom detta alternativs framställande har bevil¬
jandet af det högre beloppet med skål synts Stats-Utskottet mindre nöd¬
vändigt. Men jag vill påpeka, hvad icke heller af någon torde betvifias,
att de rättskemiska undersökningarne numera fordra sin man helt och
hållet och att de växa och komma att växa ej blott i antal, utan äfven
i vigt och betydelse för hvarje år. Da så är förhållandet, äi jag helt
viss på, att Stats-Utskottet, om icke berörda alternativ framställts åt
Sundhetskollegium, skulle hafva tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts proposi¬
tion, hvilken tillstyrkan Kammaren också helt säkert godkänt. Emeller¬
tid torde Kammaren, efter de upplysningar, som lemnats af de tre före¬
gående talarne, med allt skäl kunna förena sig i det beslut rörande
denna punkt, hvartill Första Kammaren kommit, icke minst med afseende
på svårigheten att bland det ringa antalet personer i vårt land, som äro
duglige och villige att sköta denna befattning, lyckas erhålla en sådan
för det af Kongl. Maj:t begärda beloppet, 4,500 kronor.
Den 23 April, e. m.
407
it* i JIfT Sjöberg: Med anledning af den ärade ledamotens i Stats¬
utskottet yttrande, ber jag att få fästa uppmärksamheten på hvad Herr
Huss nyss anförde, men hvilket synes hafva undgått den ärade ledamo-
tens uppmärksamhet, den nemligen, att Sundhetskollegii utlåtande afser
förhållandet för år 1874. Det står nemligen tydligt i statsråds-protokollet
för den 12 December 1874 “att Kongl. Maj:t åtminstone behagade" -
det ar Sundhetskollegii egna ord — “för instundande år förhöja det till
rattskemisten nu utgående arvode med 1,000 R:dr eller till 3,000 R:dr
hvarigenom dock", säger Kollegium vidare, ”enligt Kollegii förmenande’
frågans afgörande endast komme att på ett år blifva uppskjutet" och
Stats-Utskottets utlåtande under denna punkt sidan 23, återger också
Kollegn ord sålunda: “att Kongl. Maj:t åtminstone behagade för är 1874
förhöja det till rattskemisten nu utgående arvode med 1,000 R:dr" o s v
b tåls-Utskottets eget anförande i saken slutar emellertid, om man vänder
bladet, a sidan 24, med den hemställan, såsom orden lyda, “att Kongl
Maj:ts otvanberorda nådiga framställning måtte endast på det sätt bifallas,
att, tor bekostande af rättskemiska undersökningar, anvisas för år 1875
pa extra stat ett belopp af 3,000 kronor11. Förhållandet tyckes sålunda
icke hafva vant så alldeles klart för Stats-Utskottet sjelft, när frågan
dei behandlades. Jag har i mitt förra yttrande i all vördsamhet fäst
uppmärksamheten pa att det väl läte sig förklaras, att Stats-Utskottet,
med anledning af hvad Sundhetskollegium yttrat i slutet af sin framställ¬
ning, kunnat finna sig föranlåtet att hellre omfatta detta senare alterna¬
tiv, tv det leder åtminstone till eu besparing för tillfället af den stora
summan af 1,500 R:dr; men Utskottets anförande är icke fullt hållbart,
emedan Sundhetskollegii utlåtande i denna del - jag upprepar det _
ahei f oi hållandet för år 1874 och icke, såsom Utskottet till sist synes
hafva antagit, forhållandet för år 1875. Jag vågar derföre fortfarande
af ml T'1111!’ •att de .ska!’ som bllfVlt anförda i första delen af
vollegii utlåtande, utgjort tillräcklig fast grund för Kongl. Maj:ts förslå»
i ämnet; och jag vågar dessutom fästa uppmärksamheten på, att det
di vallag ar fråga om aflönande af en person med speciel insigter; att
let liar galler att hafva en man med först och främst utmärkta kemiska
kunskaper och vidare i besittning af en omfattande praktisk erfarenhet
och eu sådan man kan otvifvelaktigt på industriens område bereda sig
vida större förmåner, än den lön, som har af Kongl. Maj:t föreslagits åt
eu idttskemist. Alla skal synas mig således tala för bifall till Kongl
Maj:ts förslag; och, ehuru frågan icke hör till de mycket stora eller
mycket intressanta, torde den likväl vara förtjent af Kammarens upp-
. ri,he/r® tnf. Schmtdt tillkännagaf, att han instämde med dem, som
yrkade bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition.
Herr T ör nfe It: Efter att för eu stund sedan hafva sålt själens
‘rf, i l ie ra f?r ,f’°00 kronor> skaI1 man nu Hobgen sälja kroppens lif
och helsa för halfva summan; men som jag icke vill sälja nägotdera
yikar jag afslag a Utskottets hemställan och bifall till Kongl Harts
proposition i ämnet. ö J
408
Deri 23 April, e. rru
Herr von Schoultz: På de skal, som förut blifvit här anförda
för bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, anhåller äfven jag för
min del att få yrka bifall dertill. Jag ber dock att få nämna, att i den
kommun jag tillhör, nemligen Göteborg, på begäran verkställts en mängd
undersökningar af giftiga tapeter, tyger m. m. mot särskild betalning, för
livilka undersökningar den sammanlagda kostnaden under loppet af ett
år uppgick till ungefär 3.000 riksdaler. Då jag dessutom är öfvertygad,
att hvar och en inser, det de, hvilka yrkat bifall till Utskottets förslag,
stödt sig på en felaktig argumentation, samt det ligger stor vigt uppå,
att Kongl. Maj:ts förslag bifalles. får jag, såsom jag redan nämnt, yrka
att sistnämnda förslag varder af Kammaren bifallet.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gåfvos. enligt de
meningar, som derunder förekommit, propositition dels på bifall till Ut¬
skottets hemställan och dels på yrkandet att Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning i ämnet måtte oförändrad bifallas. Herr Talmannen ansåg sva¬
ren hafva utfallit med öfvervägande ja för den senare meningen, men
som votering begärdes, blef, med upptagande af Utskottets förslag såsom
ja-proposition nu uppsatt, justerad och anslagen en omröstningsproposition
af denna lydelse:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i 30:de punkten åt
dess utlåtande N:o 20 a),
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, för
så vidt densamma skiljer sig från Kongl. Maj:ts nådiga framställning i
det ämne, hvarom denna punkt handlar, bifallit berörda framställning
oförändrad.
Voteringen, i vanlig ordning verkställd, visade, vid röstsedlarnes
sammanräkning, 96 ja mot 68 nej; hvadan Utskottets hemställan blifvit
af Kammaren bifallen.
31 :sta—33:dje punkterna.
JBiföllos.
34:de punkten.
Efter föredragning af Utskottets hemställanden under såväl litt. a)
som litt. b) anförde:
Herr Ola Andersson: I det virrvarr, hvari denna fråga befinner
Eea 23 April, e. m.
409
sig, torde vara iiitt att finna, att den föredragna punkten svårligen för
sig kan diskuteras, utan att diskussionen på samma gång måste röra sig
kring veterinärfrågan i hela dess vidd. Det skulle derför, enligt min
tanke, leda till tidsbesparing, om 82:dra och 83:dje punkterna i det före¬
liggande utlåtandet nu jemväl företoges jemte den 34:de punkten till be¬
handling i ett sammanhang. Deraf skulle hinder ej möta för särskilda
propositioner i hvarje punkt. .lag tillåter mig begära, att Herr Talman¬
nen behagade framställa proposition på bifall till den föredragnings-
ordning, jag nyss nämnt.
Grefve Björnstjerna: Jag kan icke förstå, hvarför man skulle
sammanblanda den nu föredragna punkten med de två andra af förre
talaren omnämnda. Åtminstone kan jag icke finna, att den punkt, som
rör anslag till byggnader för veterinärinstitutet i Stockholm, har något
egentligt sammanhang med denna 34:de punkt. Långt ifrån att saken
genom en sådan sammanblandning af tre olika frågor skulle förenklas,
flor jag, att diskussionen derigenom skulle uttänjas och förvirras. Jag
yrkar alltså, att hvarje punkt måtte företagas särskildt i den ordning,
betänkandet följer.
Herr Clairfelt instämde med Grefve Björnstjerna.
Herr Sven Andrea sson: Jag tror att det blir uödigt att redan
under behandlingen af denna punkt något vidröra den 82:dra. Jag vill
icke bestämdt påyrka, att punkterna nu i ett sammanhang föredragas,
men jag tänker åtminstone för min del att, då jag får ordet i sjelfva
saken, om det tillätes mig, äfven tala något om 82:dra punkten. Jag
tror icke, att den föredragningsordning, Herr Ola Andersson föreslagit,
skulle vålla tidsutdrägt.
Härmed var öfverläggningen angående föredragningssättet slutad; och
beslöt Kammaren, att de ifrågavarande särskilda punkterna skulle till
afgörande förekomma i den ordning Utskottets utlåtande angaf och alltså
nu endast föredragas 34:de punkten.
Herr Sven Andreasson erhöll härefter ånyo ordet och yttrade: Då
jag vid Utskottets betänkande i denna punkt fogat en reservation, torde
tillåtas mig redogöra för de skål, som dertill föranledt mig. Då denna
fråga vid förra riksdagen var före biträdde jag deras mening, hvilka icke
ville bevilja lönen till dera professorstjenster vid veterinärinrättningen i
Skara. Jag slöt mig till denna åsigt, derför att jag har den uppfattning,
som, efter hvad jag tror, delas af flertalet i denna Kammare, att endast
ett fullständigt veterinärinstitut för landet är beböfligt. För den skull har
jag icke velat bevilja löner för lärare, hvilka innan kort, då frågan blir
rangerad, skulle komma att uppföras på indragningsstat. Jag har sedan
förra riksdagen icke ändrat åsigt. Således har jag icke kunnat biträda
vare sig Kongl. Maj:ts proposition eller Utskottets hemställan. Deremot har
jag till det mesta velat förorda Herr Sven Magnussons motion eller nem¬
ligen hvad den förra delen deruti beträffar. Jag tror, att veterinär¬
410
Den 23 April, e. m.
väsendet ordnande, bäst skulle ske på det sätt Herr Sven Magnusson före¬
slagit, nemligen genom att förlägga den liufvudsakliga undervisningen till
Skara. För denna åsigt har jag också funnit stöd, så väl i den vid förlidne
riksdag i frågan förda diskussion som i det vid Kongl. Maj:ts proposition
till denna Riksdag fogade statsråds-protokoll, der det på sidan 43 heter,
att veterinärinrättningen i Skara kunde anses vara såsom läroverk desto
mera gagnelig, som densamma genom sin belägenhet i landsorten och i
förening med ett icke obetydligt jordbruk vore den enda i riket, der
ymnigare tillfällen erbjöde sig till praktisk sjukvård just bland de djurslag,
hvilka på landet vanligast och i största mangel förefunnes. Jag tror också,
att man i trakten kring Skara skulle hafva det största fält för praktik
bland sådana husdjur, för hvilkas behandling djurläkarne hufvudsakligen
böra bildas. Dertill kommer, att till Skara veterinäranstalt eu icke obe¬
tydlig donation är anslagen. Både ur veterinärbildningens synpunkt och
ur ekonomiens synes mig derför vara skäl att åtminstone aflåta eu
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att frågan måtte tagas under
närmare öfvervägande. Jag hade trott, att, om det liufvudsakliga veteri¬
närinstitutet förlädes till Skara, man skulle kunna i Stockholm inrätta en
klinik för sjuka hästar, hvarpå här är större tillgång än i Skara. Äfvenså
borde hofslagerianstalt bibehållas i Stockholm. För dessa ändamål kunde här¬
varande veterinärinrättnings nuvarande tomt i qvarteret Edelman lämpa
sig väl. Der finnes redan sjukstall för hästar samt smedja m. m.
och utrymmet vore helt visst tillräckligt för en sådan klinik, som jag
omnämnt. Jag vill derjemte påpeka, att hofslageriinrättniugen icke bör
Hyttas utom staden, då man derigenom skulle gå miste om en stor in¬
komst. Nettoinkomsten för skoning af hästar uppgick förlidet år till om¬
kring 5,000 eller 6,000 rdr, men förlädes hofslageriet utom staden skulle
naturligtvis icke många hästar der blifva skodda.
Att förlägga det egentliga veterinärinstitutet till Skara vore ekono¬
miskt fördelaktigt äfven derför att derstädes skulle behöfvas föga nybygg¬
nad. Någon reparation af dervarande byggnader skulle vara tillräcklig
lör de hufvudsakliga behofven under en längre tid. Vidare kunde under
sagda förutsättning, den dyrbara tomten i qvarteret Krabaten, som nu
upptages af veterinärinstitutet i Stockholm, försäljas. I statsrådsproto¬
kollet uppskattas denna tomt till ett värde af 200,000 R:dr, hvilket kapi¬
tal kunde lemna eu god inkomst. Från hvilken sida jag ser saken, synes
mig derföre Herr Sven Magnussons skrifvelseförslag vara välbetänkt, och
det är med anslutning dertill, som jag anmält min reservation mot Ut¬
skottets hemställan. Men senare delen af Herr Sven Magnussons motion
vill jag icke bifalla. Jag hade endast önskat eu skrifvelse till Kongl.
Maj:t derom, att de af mig nu omtalade förhållanden måtte tagas i när¬
mare öfvervägande. Då emellertid Första Kammaren redan har fattat
sitt beslut i frågan, lär svårligen eu sådan skrifvelse kunna åstadkommas,
0(th jag finner mig derföre icke föranlåten att framställa något yritande.
Herr Hedin. Herr Talman! Vid anblicken af den del af den Kongl.
statsverks-propositionen, öfver hvilken Stats-Utskottet yttrat sig i den nu
föredragna äfvensom i den 83:de punkten af detta utlåtande, var min första
tanke naturligtvis den att under tiden från den 24 Maj 1873 till den 9 Januari
Den 23 April, e. m.
411
1874 några för den stora allmänheten obekanta, men inom Kongl. Maj:ts
högre regioner väl kända förhållanden hade inträffat, Indika gifvit en
väsendtligt förändrad ställning åt denna fråga om Skara veterinärinrättning
och således kunde antagas hafva rubbat Riksdagens med ett bestämdt
och motiveradt utslag uttalade åsigt i ämnet. Men genomläsningen af
samma del af den Kongl. propositionen rättfärdigade icke ett sådant an¬
tagande. Icke ett enda faktum anföres der, som ändrar frågans betydelse,
icke en enda betraktelse, som ställer henne i ny dager. Tvärtom heter det ut¬
tryckligen i statsråds-protokollet, Bil. 7 a till samma Kongl. proposition,
att det är på redan en gång tillförene andragna skal, som departements¬
chefen föreslagit Kongl. Maj:t att förnya det af Riksdagen nyligen för¬
kastade förslaget. Vid upptäckten af detta förhållande vände sig mina
blickar ofrivilligt tillbaka till början af samma anförande, der de sökte
och saknade ett motto, som borde funnits der. Man har lagt de orden
i munnen på (Trefven af Artois, sedermera Carl X af Frankrike, då han
eu vacker Aprildag för 60 år sedan höll sitt intåg i Paris, att “ingenting
är förändradt i Frankrike, utom att här tinnes eu fransman mer. “ Dessa
ord skulle passa förträffligt till motto öfver den Kongl. propositionen i
denna del. Fritt öfversätta, skulle de nemligen betyda: Ingenting är
lörändradt i veterinärfrågan, utom att det finnes en instruktionssmed
mer — med lön; hans titel fanns redan i fjor, men då var lönen bort¬
glömd. Kongl. Maj:t begärde då 10,000 R:drs extra anslag och 9,000
R:drs tillökning å det årliga anslaget; i år begär Kongl. Maj:t lika stort
extra anslag men 10,000 R:drs förhöjning å det ordinarie, hvari den i
fjor afglömda lönen för instruktionssmeden är inberäknad. Detta är den
enda skilnaden mellan Kongl. Maj:ts förslag i fjor och i år; någon skil¬
nad deremot i de på omdömet om saken inverkande faktiska omständig¬
heter finnes icke, är åtminstone icke i den Kongl. propositionen påvisad.
Dock — det är sannt — Herr Ecklesiastik-ministern har uttryckt en för¬
modan, att de skäl för förslaget, hvilka sistlidet år af Riksdagen vägdes
och då befunnos för lätta, sedermera skulle hafva vunnit betydligt i
styrka genom tvänne framställningar, som till Regeringen under tiden
inkommit, den ena från Skaraborgs läns landsting, den andra från 55
ledamöter af landstinget i Elfsborgs län. Skälen, som härvid anförts
skola vi något granska. Visserligen upptager redogörelsen för petitionerna
ganska stort utrymme i den Kongl. propositionen, men. vigten af deras
skäl — betraktade nemligen såsom skäl för statens ingripande i denna
sak — synas mig kunna närmast hänföras till det slag, som i jernvägs-
trafiken plägar benämnas ‘-den döda vigten“. Skaraborgs läns landsting
anför, “att Skara veterinärinrättning numera vore, särskild! för Skara¬
borgs län, nästan oumbärligt; och de 55 ledamöterna från Elfsborgs län
likaledes, “att Skara veterinärinrättnings upprätthållande vore för orten
dt oafvislig t behof“ Nåväl! hvad framgår af så,dana uttalanden?
Jo deraf framgår att Skara veterinärinrättnings fortfarande bestånd är
ett betydande ortintresse och ingenting annat. Men ett ortintresse, låt
vara ett betydande, hvilket icke är åtföljdt af någon benägenhet att för
sakens befrämjande göra uppoffringar — det synes mig vara ett dåligt
skäl för påkallande af statens hjelp. Tanken vänder sig här helt natur¬
ligt till ett annat landsting, som också eu gång hyste ett varmt deltagande
412
Den 23 April, e. m.
för en ortangelägenhet, hvilken staten dessutom från sin högre och all¬
männare synpunkt hade förklarat vigtig, nemligen eu unionel jernväg
genom Jemtland. Detta läns landsting lät sin framställning till Kong!
Maj:t åtföljas af anbud om ett kontant bidrag af 900,000 Rall'; det kan
man kalla skäl som tala. Det varma deltagande åter för Skara veteri¬
närinrättning, som, enligt eu vestgötarepresentants påstående, under de¬
batten förliden riksdag i samma fråga blifvit lagdt i dagen af vederbö¬
rande orter har egentligen bestått i ord, i långa petitioner till Kong!
Maj:t. Och härmed torde kanhända vara nog sagdt om det betydande
stöd, som Herr Departementschefen förmenar att hans -redan en
gång tillförenene åndragna skal11 hafva vunnit genom petitionerna från
Skaraborgs läns landsting och de 55 ledamöterna från landstinget i
Elfsborgs län. Om det mycket omtalade varma intresset verkligen finnes
inom de i fråga varande orterna, så bör man väl också kunna med
skäl förmoda att samma orter skola ega kraft nog att sjelfva upprätt¬
hålla och om så påfordras utvidga denna veterinärinrättning. Den
ärade representanten för städerna Wenersborg och Åmål förklarade
under debatten rörande detta ämne förlidet år, att de båda Vest-
götalänen, samt Halland, Bohuslän, Wermland och Nerike uttalat sig
för bibehållande af veterinärinstitutet i Skara. Dessa sex län tillsammans,
räknade år 1871 en folkmängd af 1,318,711 personer, deras samman¬
lagda landstingsinkomster beräknades för år 1873 till 252,382 R:dr, deraf
55,300 Rall-, utgjorde andel i bränvinsförsäljningsafgifter. Månne då icke
dessa samma provinser skulle kunna förutsättas orka med något annat
till befordrande af det stora ortintresset än petitioner till Kong! Maj:t?
Jag vet icke om benämningen Vestra Sverige sedan i fjol fått någon för¬
andrad betydelse. Man ser eljest af annonser uti de allmänna tidningarne
att på det^ landtbruksmöte, som i sommar kommer att hållas i Mariestad,
de båda Vestgötalänen samt Bohuslän, Wermland och, som jag tror, Jön¬
köpings län skola blifva representerade. Dessa fem län hade år 1871
tillsammans 1,229,119 innevånare; deras landstings inkomster för år 1873
beräknades till 196,450 R:dr, hvaraf 46,366 R:dr voro andelar i bränvins¬
försäljningsafgifter. Vare sig det nu är dessa fem län eller de af repre¬
sentanten för Wenersborg och Åmål omförmälda sex län, hvilka jag nyss
nämnde, som uttalat sitt intresse för Skara veterinärinstitut, så torde af
de anförda siffrorna klart visa sig, att man icke bör misströsta om or¬
ternas förmåga att på något sätt verka för hvad de sjelfva förklarat vara
ett ortintresse, om ock ett betydande sådant. Må man dervid icke göra den in¬
vändningen, att veterinärinstitutet i Skara behöfver en så storartad ut¬
vidgning, att icke ens fem eller sex läns förenade krafter skulle räcka till
att åstadkomma något sådant. Ty motsatsen framgår dels af de gynn¬
samma omdömen om veterinärinrättningens tillstånd, som uttalas i Ko¬
nungens Befallningshafvandes i Skaraborgs län för åren 1861—1865 och
1866—1870 afgifna femårsberättelse!-, dels ock af Herr Departements¬
chefens uttryckliga förklaring, under debatten härom i fjor, att anlednin¬
gen hvarföre icke kompetens medgifvits de från veterinärinrättningen i
Skara utexaminerade elever var — märk väl — icke undervisningens ofull¬
ständighet, utan den omständigheten att maturitetsexamen icke erfordrades
413
Den 23 April. e. m.
för inträde i samma läroverk, en brist, som väl icke lärer kunna afhjel¬
pa® genom anställande derstädes åt flere lärare i djurläkarekonst.
Icke lär det således hittills vara något i handling ådagalagdt, kraf¬
tigt deltagande inom orten för veterinärläroverket, som lemna! Departe-
ments-chefen det starka stöd, han säger sig ha funnit i landstingens fram¬
ställningar till Kongl. Maj:t. Det var någon talare i fjor, hvilken, såsom
ett argument under diskussionen, anförde ur Palmblads skolgeografi föl-
jande citat: *‘Skara, uppstad på Vestgötaslätten, liten, krokig och ful*4.
Det förefaller mig, som skulle ett annat citat ur våra gamla skolgeografier
vara ännu mera upplysande och betydelsefullt med afseende på veterinär-
frågans behandling, nemligen det att Skara, jemte det staden är liten,
krokig och ful, tillika är “sate för biskop och gymnasium*\
Men icke nog med att sedan i fjor intet nytt skäl tillkommit, egnadt
att iubba Riksdagens da bestämdt uttalade åsigt; Herr Departements¬
chefen bär icke ens på frågans gamla basis åstadkommit någon bättre
och fullständigare utredning i ämnet, icke aktadt nödigt att i minsta mån
undanrödja den strid mellan faktiska uppgifter och de motsägelser,
hvaraf debatten förra gången hvimlade. Här anfördes då från ett håll’
att aen Hemqvistska donationen egde mycket stor betydelse samt repre-
senteiade ett kapitalvärde af nära 100,000 R:dr. Genast svarades från
ett annat håll att man, för att komma till en så hög siffra, måste taga
med i beräkningen sådant som icke egentligen hörde till donationen, så¬
som värdet af byggnader, dem staten låtit på eu till inrättningen upp-
laten egendom uppföra, och att donationens kapitalvärde äfven af det
skälet ej kunde så högt beräknas, att årliga åt kastningen deraf uppginge endast
till 2,600 a 2,800 R:dr. Herr Departementschefen sjelf betonade å ena
sidan betydelsen och vigteu af den Hemqvistska donationen, men uppgaf
å anclia sidan att, derest veterinärinrättningen i Skara kom me att upp¬
höra och dess af staten uppförda byggnader icke vidare behöfde för sam¬
ma ändamål användas, staten härigenom skulle komma att göra en kapital¬
förlust åt ISO,000 Rall-! Ännu liera motsägelser kunna uppvisas. En ta-
laie yttracfe att Skara veterinärinstitut nedsjunkit till en hofbeslagare-
skola samt veterinärsjukvårdsanstalt. Häremot strida dels uttalanden från
Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län, vittnande om något helt
annat, dels Herr Departementschefens förklaring i fjor om det enda hin¬
dret för skara-veterinärernas tullständiga kompetens, hvilket, som jag nyss
nämnde, icke berodde på undervisningens ofullständighet utan på otill¬
räckliga inträdesfordringar vid institutet, dels ock Kongl. Maj:ts, förmod-
“f “ På Herr Departementschefens föredragning, utfärdade bref af den
1 Oktober 1872, hvarigenom bestämdes att afgångsexamen från veterinär-
iniättningen i Skara skall ega rum i samtliga der förekommande under¬
visningsämnen, samt att elev, som med godkända kunskaper blifvit utexa-
™rad’ skulle ega att från apotek utreqvirera de för djurläkarekallets
utöfning erforderliga läkemedel och deribland äfven häftigt verkande,
hvilket stadgande tyckes angifva, att skara-eleverne betraktades såsom fullbil—
dåde veterinärer. Huru härmed nu verkligen förhåller sig, huruvida inrätt¬
ningen i Skara är ett verkligt veterinärläroverk eller blott en hofbeslagsskola
jemte sjuk vårdsanstalt, derom får man lika litet i år som i fjor någon
upplysning i den Kongl. propositionen.
414
Den 23 April, e. m.
Men ännu är icke de många outredda punkternas, de inånga oklar¬
heternas tal fulländadt. Såsom jag redan nämnt, hade man i fjor.glömt
om icke titeln, så åtminstone aflöningen för en instruktionssmed. Detta
föranleder billigtvis den farhågan, att det icke ännu blifvit utredt hvilken
stat detta läroverk erfordrar för att blifva, hvad som åsyftas, eller ett
fullständigt och med veterinärinstitutet i hufvudstaden fullt likstäldt läro¬
verk. Saken är den att vid Stockholms veterinärinstitut finnas anställde
fyra professorer, deribland en föreståndare: vidare en lektor och en adjunkt,
eller i allt sex lärare förutom, skulle jag tro, extra lärare. Enligt Kongl. Maj:ts
förslag skulle Skara veterinärinstitut hafva tre professorer och två adjunkter,
således en lärare mindre än veterinärinstitutet i Stockholm. Det före¬
faller mig då synnerligen antagligt, att, om denna stat bifalles, så skall
vid nästa eller någon snart derpå följande riksdag med starka skäl moti¬
veras behofvet af förstärkta lärarekrafter i Skara institut, eftersom detta
ju skall vara ett fullständigt och med Stockholms institut likstäldt läro¬
verk. Äfven härom skulle jag hafva önskat en närmare utredning. Är
lärarnes antal verkligen icke för knappt beräknadt i det nya förslaget
för Skara veterinärinstitut, jal då frågas är icke antalet lärare vid här
varande institut något för stort? Man söker förgäfves i den Kongl.
propositionen svar på detta spörj smål.
Det heter äfven i den Kongl. propositionen, att, om den bifalles, så
har staten att till ersättning för nu ifrågasatta uppoffringar påräkna ökade
inkomster för framtiden genom införande af ett bättre system för utar¬
rendering af de till veterinärinrättningen upplåtna jordegendomar. Häraf
framgår tydligt och klart en sak, nemligen att det låter sig göra att med
ett bättre hushållssystem hjelpa upp inrättningens egna finanser. Man
frågar sig hvarför ej redan så har skett. Men jag kommer genast till
en annan oklarhet. Är det meningen att fullständigt tillämpa detta bättre
hushållssystem eller ej. Af Konungens Befallningshafvandes berättelse
år 1865, ser man, att då voro åt föreståndaren upplåtna: fasta egendomen
Brogården med eu del åbyggnader, Horshaga qvarn och den af statsverket
från öfverdirektören Norling inköpta åker och skogsmark å Skara stads
område; samt åt andre lektorn dels två bebygda tomter i Skara, dels in¬
rättningens andel i rusthållet Forssen. Är det nu meningen att hela
detta indelningsverk skall upphöra eller skall det fortfarande till någon
del bibehållas? Icke heller på denna fråga lemnar den Kongl. proposi¬
tionen något svar.
Det förtjenar slutligen att anmärkas, att man med skäl stannar i
mycken tvekan om Herr Departementschefens egen åsigt rörande —
märk väl — det rättaste sättet att lösa veterinärbildningsfrågan. Innan
jag går vidare, ber jag dock att få göra en preliminär anmärkning för
eget skydd och säkerhet. Jag vet nemligen icke om jag är berättigad
att återgifva Herr Departementschefens ord efter det justerade och tryckta
protokollet. Anledningen till min tvekan är det skick, hvari jag i samma
protokoll, återfunnit Herr Departementschefens anförande i frågan om sven¬
ska språket såsom muntligt examensämne vid maturitetsexamen. Men un¬
der förutsättning, att jag eger rättighet att anse Herr Departementschefens
yttranden under diskussionen om nu förevarande fråga förra året rätt åter-
gifna i Kamrarnes protokoll, ber jag att få uppläsa en de! deraf för att
Den 28 April, e. m. 445
dermed visa, hurusom Herr Departementschefens åsigter om bästa sättet
att lusa veterinärfrågan icke voro mer bestämda än att de väsendtligen
förändrades under någon kortare del åt en och samma förmiddag, samt läte
helt anuoHuuda i 1 örsta Kammaren än den i Andra. Herr Departements¬
chefen yttrade nemligen i Första Kammaren, “att veterinärfrågan bäst
ordnades sålunda, att hvardera läroverket finge sin del af undervisningen
som hufvudsak och behandlade deri Öl liga som bisak, samt att hvarje lär¬
junge, som utginge från det ena läroverket, äfven blefve pligtig att utsluta
sina studier med eu kurs vid det andra"; men i Andra Kammaren åter,
icke blott att inträdesfordringarne borde vid båda läroverken vara de¬
samma och afgångsexamen lika, utan ock att meningen vore “att åväga¬
bringa två fullständiga veterinärläroverk, så beskaffade, att båda lärover¬
ken blifva jemngoda och likställda med hvarandra". Två fullständiga läro¬
verk af samma art, af livilka intetdera kan aflemna sina elever fullbildade
utan måste sända dem till det andra lika beskaffade och likställda läro¬
verket för att der afsluta sin kurs — det är något son? verkligen later
hardt, innan man blifver van dervid, ja! som kommer att i all evighet
låta häråt för den, som diskar den klara tanken och dess rediga uttryck! Ja»
vet. således icke Indika. Herr Departementschefens tankar om råtta sättet för
veterinärfrågans lösning äro, och jag vet icke heller, hvad jag genom bifall
till den föreliggande Kongl. propositionen i verkligheten skulle komma att
bifalla. Herr Departementschefen säger i bilagan till den Kongl. pro¬
positionen att. då man icke i strid med bestämmelserna i den Deru¬
ti vistska donationen kan låta inrättningen i Skara förvandlas till en skola
töi hofslagen, sa återstår blott det alternativ, “huruvida veterinärinrätt¬
ningen bör såsom ett verkligt läroverk för veterinärers bildande fortfara,
eller såsom sådant, upphöra" 1 mina ögon synes valet ofantligt lätt.’
År vetennarinrättn.ingen i Skara ett verkligt läroverk lör veterinärers
bildande och vore det icke det, så skulle man ju icke kunna tala om
dess fortfarande såsom sådant — så synes det icke vara skäl att fram¬
ställa yrkande om dess upphörande eller upplösande. Från detta ytt¬
rande kommer Herr _ Departementschefen vidare genom ett skutt, ett
logiskt saltomortale till deri konklusionen att läroverket i Skara måste
i betydlig grad utvidgas. Ur premissen, som säger att läroverket i
Skara är ett verkligt veterinärläroverk, ((råges den slutsatsen att det
måste utvidgas; det är en, minst sagd!, egendomlig konklusion. Må¬
hända skall man invända, att uttrycken i statsråds-protokollet äro oklara
— hvilket alltför gerna må lemnas obestridt - samt att fortsätt¬
ningen visar, att läroverket först genom eu utvidgning blir hvad det
niigra rader högre upp säges redan vara, nemligen “ett verkligt veterinär¬
läroverk". Måhända, att meningen 'är sådan och följaktligen bättre, än
ordalagen. Men jag får då erinra om, att det påstådda behofvet af den
utvidgning, som i fjor . möttes af Riksdagens bestämda afslag å Kongl.
Maj:ts proposition, står i strid med uttalanden från två särdeles betydelse¬
tulla. auktoi iteter, åt hvilka den ena är Chefen för Ecklesiastik-departe-
mentet, den andra Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län. Af
deras yttranden framgår tydligt, att veterinärinrättningen i Skara, sådan
den för närvarande befinnes, både är och verkar förträffligt. Herr Departe¬
mentschefen yttrade nemligen den 9 April 1873, att det endast är de
416
Deri 23 April, e. m.
lägre inträdesfordringarne vid Skara veterinärinrättning, som lagt hinder
i vägen för dess utexaminerade elevers fullständiga kompetens som djur¬
läkare och som sålunda bragt inrättningen på fall. Huru skall den då
upprättas? Jo! om felet består deri, att för inträde i densamma icke
hitintills erfordrats atlagd maturitetsexameu, så är det alldeles gifvet
att samma fel icke kan afhjelpas genom läroverkets utvidgande, utan en¬
dast genom att påbjuda sådana föreskrifter för inträde deri, som hit¬
tills saknats och hvilkas uteblifvande föranledt att läroverket fått för¬
falla- Den andra auktoriteten, af hvars yttrande framgår att läroverket
i Skara både är förträffligt och verkar förträffligt, är, som jag nämnde,
Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län, hvilken i sin embets¬
berättelse för åren 1861—1865 säger att skolans-verkningar11 äro “särdeles
välgörande*1, och i berättelsen för åren 1866—1870 upprepar erkännandet
af skolans “välgörande inflytande**, samt icke talar ett ord om behofvet
af att utvidga läroverket, utan tvärtom anmärker, att man, i strid med en
klok hushållning, icke rätt tillgodogör sig “befintlig tillgång på lärare¬
krafter och materiel**, hvarjemte han omtalar skara-elevernas med de från
institutet i Stockholm utexaminerades jemngoda skicklighet! Nu frågas: hur
kan man, då skolan, erhållit ett dylikt vitsord af sä betydande auktori¬
teter som Departementschefen och Konungens Befallningshafvande i länet,
komma till ett sådant resultat, som att densamma bör antingen betyd¬
ligt utvidgas eller ock upphöra? Det är eu tankegång, som jag, för min
del, icke begriper.
På grund af denna i korthet företagna analys af Kongl. Maj:ts pro¬
position kommer jag till den slutsats, att här föreligger ett ortintresse af
stor betydenhet, men deremot icke till den slutsats, att staten skall taga
detta ortintresse om hand. Må vederbörande orter sjelfva göra något
derför. Man har sett, att det gått förträffligt med ett annat ortintresse,
jag menar jernvägsanläggningar, från det ögonblick nemligen, då man fick
klart för sig att staten icke tänkte bygga jernväg till hvarje husknut i
landet. Det har dock här gällt vida större och kostsammare företag, än
utvidgandet af veterinärinrättningen i Skara. Må sålunda orten taga sa¬
ken om hand. Jag påminner mig ett yttrande, som spelat eu viss
rote i debatten om denna sak; man har nemligen åberopat nyttan af
täflan mellan de båda läroverken i Skara och hufvudstaden. Javäl! Hvem
bestrider detta? Men denna täflan blifver ännu mera fruktbringande om
den eger rum mellan ett statens läroverk och en skola, som åtminstone
icke helt och hållet tillhör staten, än emellan två statens läroverk, full¬
komligt likadana samt regiementerade på ett och samma sätt af samma
öfverordnade myndighet,
Det torde af hvad jag anfört vara tydligt att, hvilket intresse man
än må hysa för de ifrågavarande orterna, hvilken vigt man än må fästa
vid goda veterinärbildningsanstalter, det i hvarje fall måste vara ea omöj¬
lighet att bifalla ett förslag, fotadt på en sådan utredning som den jag
nu tagit mig friheten att något litet granska. Jag kan icke annat än
yrka bifall till Utskottets förslag.
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet Wela¬
ner b er g: Med anledning af den siste värde talarens, enligt hans egen
åsigt
Den 23 April. e. m.
417
■åsigt “i korthet “ företagna analys anhåller jag att få göra några anmärk¬
ningar, i den män det är mig möjligt att i minnet återkalla något af
det myckna, onekligen sakrika, men från många håll hemtade och — som
jag tror — från det egentliga diskussionsämnet icke så litet afledande i
hans anförande.
Hvad jag anser mig främst skyldig att yttra mig öfver är den ifråga¬
satta befogenheten af den Kongl. propositionen i ämnet, Jag tager för
gifvet att angående densamma här i Kammaren kommer att föras en lika
vidlyftig diskussion som den, hvilken derom försiggått i Första Kammaren.
Jag vill derföre icke nu gå denna diskussionen i förväg. Det lär blifva
tids nog för mig att i sjelfva saken yttra några ord, då man verkligen
kommit dit.
Det är fullt riktigt, hvad af den siste talaren påstods, att några
nya skäl för departementschefen icke funnits eller af honom blifvit fram¬
lagda till stöd för aflåtande af Kongl. Maj:ts proposition denna gång. I
den ställning, departementschefen intager till veterinärundervisningen i
riket, måste de skäl, som förra gången framfördes, vara af beskaffenhet
att icke kunna anses kastade å sido derföre att den på dem grundade
framställning en gång mötts af Riksdagens afslag. Vid förra riksdagen
förevar fråga om de båda veterinär i nrättningarne, den i Stockholm och
den i Skara. Det är en känd sak, att Kongl. Maj:ts framställning rörande
veterinärinstitutet i Skara lyckades vinna pluralitet i Första Kammaren,
men ej i Andra, hvaremot Kongl. Maj:ts proposition angående veterinär¬
institutet i Stockholm afslogs i båda Kamrarne. För hvar och en, som
intresserar sig för veterinärundervisningen i vårt land, måste vara klart
att den ställning, som genom denna utgång vid förra Riksdagen åt under¬
visningen blef gifven, var och är rent af ohållbar. Veterinärinstitutet i
Stockholm har sedan flere år tillbaka varit så illa logeradt, att en god
och väl ordnad undervisning der icke kunnat meddelas, hvarför också ena
gången efter den andra fråga väckts derom, att institutet måtte få en
lokal passande för dess verksamhet. Veterinärinstitutet i Skara har
kommit i en lika olycklig ställning genom brist på lärarekrafter och ge¬
nom det interimsreglemente, som der varit gällande. Under sista åren
har undervisningen derstädes varit allt annat än sådan, som institutet
sjelft och orten deromkring med skäl önskat den skulle vara. Detta har
till stor del förorsakats deraf, att, sedan studentexamen blifvit satt som
vilkor vid det ena institutet, och vid sådant förhållande lägre inträdes-
vilkor icke kunde behållas vid det andra, i början ett dispensväsende upp¬
stod, som dock snart måste öfvergifvas, och som sedan åtföljdes af den
olägenheten, att inga eller få lärjungar sökte inträde vid institutet.
Jag hemställer huruvida den man, hvilkens skyldighet det är att
tillse, att undervisningen skötes på ett ändamålsenligt sätt, kan och bör
sätta saken å sido och lemna dessa förhållanden i det skick, hvaruti de
äro. Jag har redan fått bevis derom, att frågan icke ännu är utagerad,
vare sig om det ena institutet eller det andra. Debatten i ämnet inom
Första Kammaren — hvartill ett sidostycke här torde vara att motse —
liar nemligen visat att ett intresse för saken finnes, som icke är konst¬
gjordi. och som icke vill låta frågan stanna i det outredda tillstånd, den
Itiksd. Prat. IS74. 2 AflI. .? Barn/. 27
418
Den 23 April, e. ni.
nu befinner sig. Tillvaron af ett sådant intresse visar bäst, att några
nya motiv för frågans upptagande icke varit erforderliga och derför hafva
några sådana icke heller blifvit i det vid Kongl. Maj ds proposition fogade
statsrådsprotokollet framlagda. Derjemte vill jag säga, att man icke allt
för mycket får nedsätta betydelsen af de nya anledningar till frågans
återupptagande, som verkligen finnas. Dessa anledningar har den förre
talaren anfört och de torde icke så helt och hållet böra afspisas dermed, att
man benämner dem ortintressen. Sådana intressen äro fullt befogade,
om ock det tillhör Riksdagen att bedöma, huruvida de från dess sida
förtjena något afseende. Då derföre ortintressena uttala sig inför Riks¬
dagen, ligger det i Riksdagens hand att om dem falla utslaget, men Riks¬
dagen kan icke med för mycken omsorg pröfva och behjerta dem.
Hvad sjelfva orsaken vidkommer, vill jag nu blott i största korthet
yttra mig derom. Vid afgörandet af denna fråga torde resultaten icke
kunna blifva flere än tre. Antingen afslås Kongl. Maj:ts båda fram¬
ställningar liksom vid förra riksdagen — institutet i Stockholm får då
icke för undervisningens rätta bedrifvande nödig lokal, och institutet i
Skara får icke för undervisningens upprätthållande behöfiige lärare —
eller ock bifallas båda framställningarne, eller, slutligen, bifalles den ena
och den andra afslås. Med afseende å det andra i ordningen af dessa
fall ber jag att få uppläsa mitt af förre talaren klandrade, vid förra
riksdagen i Första Kammaren afgifna yttrande. Måhända den ärade talaren
har funnit det mera ologiskt än det är, och det af många i denna Kammare
skall blifva befunnet. Vid den mening, jag då yttrade, står jag ännu fast.
Mina ord voro dessa: “det förmånligaste skulle vara att hafva två full¬
ständiga veterinärsinrättningar, af hvilka den ena kunde mera sysselsätta
sig med en viss gren af undervisningen samt öfverlemna det öfriga åt
den andra, som då finge hufvudsakligen egna sig deråt/1 Jag har alltså
förordat båda läroverkens fullständighet och dock ansett, att de borde så
anordnas, att det ena behofde det andra. Deri tror jag icke ligger något
svårt tankesprång. Båda inrättningarne skulle blifva med hvarandra fullt
lika berättigade, men hufvudsaken för den enas verksamhet skulle blifva
bisak för den andras. Sådant förhållande dem emellan tror jag skulle
vara lyckligt och är ingalunda exempellöst i afseende på andra läroan¬
stalter. Beträffande det tredje fallet, skulle jag äfven deri kunna spåra
en lösning af denna svåra fråga, om jag icke befarade, att detta fall
icke komme att inträffa.
Jag har nu uttalat samma åsigt som vid förra riksdagen, att det
lyckligaste för hela veterinärväsendets ordnande vore, att man vid de
båda instituten, som redan finnas, sökte åstadkomma fullgod undervisning,
så att landet från sin nordligaste till sin sydligaste punkt kunde erhålla
tillräckligt antal skicklige inhemske veterinärer och befrias från behofvet
att utrikes ifrån införskrifva sådana.
Herr Jöns Rundbäck: Det lär icke i denna Kammare finnas nå¬
gon — han må vara landtbrukare eller ej — som icke erkänner landt-
1 lushållningens stora vigt och värde för ett land och särskildt för vårt.
Hvilken rol boskapsskötseln spelar inom landtkuskållningen, torde också
vara alla bekant. Boskapsskötseln är af sådan vigt, att den visserligen
Den 23 April, e. m.
419
förtjena!' att af staten på det ömmaste omhuldas. Jag vågar dock påstå,
att så icke hittills skeft, på sätt sig bort och af behofvet varit påkalladt.
Vi hafva nemligen hittills väl slagit oss på att gifva enormt stora sum¬
mor för att få bättre husdjur införda från utlandet men föga gjort för
att befrämja uppfödande af goda och ändamålsenliga husdjur här hemma.
Detta missförhållande beror hufvudsakligast derpå, att man hos oss sak¬
nat och än i denna stund saknar tillräcklig insigt i rätta sättet att vår¬
da husdjuren, vare sig i friskt eller sjukt tillstånd. Vi hafva stort behof
af eu veterinärinrättning, der eleverne få lära ej blott, huru djuren
under sjukdom skola behandlas, utan äfven hvad för deras rätta skötsel
under friskt tillstånd tarfvas. Ty just derigenom, att djuren skötas rätt
under friskt tillstånd, förekommas sjukdomar.
Den föreliggande frågan är ganska stor. Enligt sammandrag af
Konungens Befallningshafvandes sista femårsberättelser visar sig att inom
riket finnes ett antal af öfver fyra millioner husdjur, och jag vågar på¬
stå, att, enligt nu gällande priser, värdet af denna husdjursflock uppgår
till minst 500 millioner R:dr. För vård och tillsyn öfver denna enorma
egendom har staten helt visst icke gjort tillräckligt.
Nu föreligger i detta hänseende en fråga, huruvida vi skola hafva
ett eller två veterinärinstitut, och huruvida —• i händelse vi bestämma
oss för ett — detta skall förläggas till Stockholm eller Skara. Denna
fråga har länge stått på dagordningen, vi måste lösa den och lösa den
till gagn för fosterlandet utan att låta oss missledas af ortintressen.
Efter mitt förmenande är det för oss alldeles tillräckligt med ett enda
veterinärinstitut; och för dettas förläggande i Skara synas mig inånga
skål tala. Skara hade veterinärinrättning långt före Stockholm; och den¬
na inrättning har städse skött sig väl äfven under de mest brydsamma
omständigheter. Intill denna stund har man — huru mycket till
och med veterinärkomitén försökt på allt sätt slå ihjel inrättningen
i Skara — icke gittat påstå annat, än att de elever, som utgått från
Skara, varit särdeles skicklige i sitt kall. Då man å ena sidan känner detta
förhållande och å andra sidan ser på ifrågakommande kostnader, så sy¬
nes mig icke mycket vara lemnadt för tvekan. Det är lätt att se, livilka
betydliga ekonomiska fördelar erbjudas i Skara dels genom Hernqvistska
donationen och dels genom redan befintliga byggnader. På grund af
dessa redan befintliga fördelar skulle försättandet af Skara veterinärin¬
stitut i fullständigt skick ej kräfva större kostnader, än att de skulle
mera än betäckas af den köpeskilling, som kunde erhållas genom för¬
säljning. af den dyrbara nu af veterinärinstitutet i Stockholm upptagna
tomten i qvateret Krabaten. Fältet för praktik är också mycket större
i Skara än i Stockholm, ty orten kring Skara är synnerligen rik på
all slags boskap framför allt på nötkreatur. I Stockholm deremot förekom¬
mer knappt skötsel af andra djur än hästar och hundar. Man har låtit
utdela utdrag af årsberättelsen om veterinärinstitutet i Stockholm för för¬
liket år. Deraf visar sig att vid denna inrättning under hela året blif¬
va skötta endast 13 nötkreatur. För så ringa praktik skulle man här
hålla hela denna apparat af professorer och adjunkter, som kosta så
mycket! Naturligtvis förekommer skötsel af andra djur än nötkreatur,
420
Den 23 April. e.§n*,
men jag vill visa, huru långt Skara i detta hänseende öfverträffar Stock¬
holm. Låtom oss se på årsberättelsen för veterinärinrättningen i Skara.
Ser jag åter på slutsumman af de kreatur, som skötts vid de olika
inrättningarne, så visar det sig att den i Stockholm skött 4,540 kreatur
af allehanda slag under det i Skara skötts 3,475. Stockholms veterinär¬
inrättning ligger således öfver för detta år, men år 1872 låg det deremot
under med mera än 1,000 djur, af hvilka dock voro icke mindre än 800
hundar. Af hästar hafva i Stockholm skötts 2,029, och i Skara 2,028,
således en mindre. Granskar man, hvilka olika sjukdomar, som behand¬
lats, så finner man, att största delen af de sjukdomar, för hvilka hästar
blifvit skötta vid institutet härstädes, hafva varit yttre åkommor i fötter
eller ben — något som ju är ganska naturligt, med tanke på gatorna
här i staden ■— under det att i Skara det mera gällt sjukdomar af an¬
dra, svårare slag. I det hänseendet vågar jag således påstå, att Skara
nu liksom förr står framför Stockholm, trots mycket mindre anslag och
mycket mindre lärarekrafter. Då så är förhållandet, faller det ju klart
i dagen, att man icke bör, såsom hittills oupphörligt skett, lasta och för¬
döma den ena veterinärinrättningen, d. v. s. den i Skara, gent emot deri
i Stockholm, hvilken man alltid sökt upphöja.
Man säger, att Stockholm har ett mycket mera centralt läge, och att
det derföre bättre passar att hafva ett veterinärinstitut härstädes. Detta
är efter min tanke alldeles felaktigt. Stockholm har icke något centra¬
lare läge än Skara, ty om jag uppdrager en demarkationslinie mellan
Stockholm och Skara och tager allt det land, som ligger söder om denna
linie, så är det aldeles otvifvelaktigt att uti denna del af Sverige bo myc¬
ket större antal menniskor och finnes mycket mera boskap, ja, jag vå¬
gar nästan påstå mera än två tredjedelar af all boskap, som landet eger.
Skulle man bedöma det centrala läget med afseende på landets utsträck¬
ning, så borde man kanhända förflytta institutet till Gefle eller trakten
deromkring, men det skulle väl ej kunna anses lämpligt.
Efter min uppfattning kan frågan nu få sin bästa och mest praktiska
lösning om man bifaller det vid denna riksdag af Herr Magnusson fram¬
ställda förslag. Löses frågan såsom han föreslagit, kunna vi en gång
blifva af med den, men annars skall den alltid återkomma. Han yrkar
nemligen:
“att Riksdagen måtte i en underdånig skrifvelse uttala dessa åsigter:
“att endast ett fullständigt veterinärinstitut är för landet behöflig!, att
detta måtte, såsom medförande stora ekonomiska fördelar utan att dess
vetenskapliga ändamål derigenom förringas, förläggas till Skara, att lik¬
väl en veterinär-klinisk anstalt inrättas i hufvudstaden, hvarest praktisk
undervisning i husdjursskötsel och hofbeslagslära erhålles, att lärokursen
vid landets enda fullständiga veterinärinstitut i Skara anordnas uti tvänne
afdelningar, eu högre och en lägre, att inträdesfordringarne i högre ut¬
delningen böra blifva enahanda som nu för inträde vid veterinärinstutet
i Stockholm, att fordringarne för genomgåendet af denna afdelning ställas
så höga, att lärjungen efter slutad kurs liar inhemtat fullständig känne¬
dom om alla de ämnen, som röra den veterinära vetenskapen, för att
sedan blifva användbar såsom lärare eller regements- och länsdjurläkare,
att inträdesfordringarne i andra eller lägre afdelningen liksom fordon-
Den 2o April. e. no
421
gar ne för utträdesexamen ställas lägre, dock att undervisningen i denna
afdelning blir så pass fullständig, att elev derstädes får inhemta tillräck¬
lig kännedom om husdjursskötseln i så väl friska som sjuka tillståndet
samt husdjurssjukdomarnes behandling i allmänhet, hvarigenom han göres
skicklig -till distriktdjurläkare och sqvadronshästläkare, och slutligen a,tf,
Kongl. Maj:t måtte för en sådan plans slutliga och snara fullbordande
till nästa Riksdag inkomma med förslag till härför nödiga medel och
öfriga anordningar, som kunna vara behöfliga för att underställa Riks¬
dagens hörande
Att, såsom motionären föreslagit, eu läroanstalt för hofbeslagslära
skulle finnas i hufvudstaden, anser jag ock vara alldeles nödvändigt, ocli
derjemte anser jag det vara särdeles välbetänkt, att lärokursen vid det
egentliga institutet i Skara anordnades uti två afdelningar, eu högre och
en lägre, samt att sedan uti hvarje län och särskild?, i hufvudstaden
skulle finnas en skicklig och fullständigt utbildad djurläkare, som kunde
bedöma de särdeles svåra sjukdomarne, livilka de, som genomgå den lägre
kursen, icke skulle behöfva helt och hållet studera. Hvad beträffar in-
trädesfordringarne, så var det, efter mitt förmenande, ett stort fel. som
man begick, då man påbjöd att hvarje veterinärelev skulle hafva aflagt
maturitetsexamen, ty efter min tanke lär det väl vara få studenter, som
vända sig från akademien för att studera till veterinärer. I Skara har
ju hittills mottagits elever, hvilka icke tagit denna examen, och det har
der visat sig, att de, det oaktadt, kunnat utbildas till fullkomligt lika
skickliga veterinärer som förstått behandla de allmännast förekommande
sjukdomarne hos djuren. Med djuren är det ju icke såsom med oss
menniskor; de lefva ett fullkomligt naturlif, och deras sjukdomar kunna
följaktligen lättare bedömas. En ändring i afseende å inträdesfordrin-
garne i enlighet med ofvan berörda förslag anser jag således vara af be-
hofvet påkallad, och yrkar jag derföre och på de förut anförda skäl bi¬
fall till Herr Magnussons ifrågavarande motion.
Medan jag har ordet, anhåller jag att få i någon mån bemöta några
af de skäl, som anfördes af den föregående talaren på stockholmsbänken.
Han klandrade Kongl. Maj:t derföre, att Kongl. Maj:t ånyo inkommit med
ett förslag angående veterinärinrättningen i Skara.
Men, mine Herrar, då både Skaraborgs läns hushållningssällskap och
Elfsborgs läns landsting till Kongl. Maj:t inkommit med underdåniga
framställningar i ämnet och dessutom tankarne här vid Riksdagen varit
och ännu i denna stund möjligen äro ganska delade, så anser jag, att
Kongl. Maj:t icke blott varit i sin fulla rätt, utan äfven fullgjort ett
kraf, då han framlade detta förslag.
Samme talare yttrade vidare att, om något verkligt intresse funnes
i Vestergötland för ett veterinärinstitut i Skara, så skulle de nog sjelfva
derstädes kunna åstadkomma ett sådant. Jag vill derpå endast svara,
att, om här i staden funnes ett varmt intresse för att ega ett veterinär¬
institut, borde man väl kunna lättare åstadkomma ett sådant här, hva¬
rest det finnes mycket mera krafter att tillgå — talaren sjelf är ju
en af dessa krafter. Han sade, att, hvad Skara beträffar, vore det endast
ett ortintresse, men hvad skall man då kalla intresset för ett institut
här? Jo, om icke jag skall kalla det ortintresse, vill jag åtminstone be¬
422
Den 23 April, e. m.
nämna det ett lokalintresse. Detta intresse lärer icke vara mera befogadt,
men under det att man för Skara begär endast några tusen R:dr för att
göra veterinärinrättningen der likställig med den härvarande, fordrar man
hit till Stockholm, endast att börja med, flera hundra tusen Ihdr till
byggnader.
Ehuru man med alla medel har sökt att slå ihjäl veterinärinrätt¬
ningen i Skara, har man dock icke lyckats att detta år få mera än 15
eller 20 elever vid institutet härstädes, och nu vill man dessutom vidtaga
den åtgärden att hindra eleverne från Skara att erhålla anställning i
statens tjenst. Kan det väl vara rätt och riktigt, att, då man har en så¬
dan inrättning, förbjuda de elever, som utgått derifrån, att utöfva det
yrke, hvari de utbildat sig? På det sättet skulle man ju kunna nedslå
hvilken akademi som helst, ty om man t. ex. sade att de, hvilka exami¬
nerats i Lund, icke skulle få söka någon tjenst i staten, så är det ju
klart, att aldrig någon skulle kunna taga examen der.
I afseende å detta omtalade ortintresse, så får jag säga, att jag för
min del, står aldeles oberoende af något sådant. Jag är lika nöjd om
det ställe, der institutet ligger, heter Skara, Vesterås eller Haparanda,
eller hvad som helst, men då jag vet, att Skara ligger särdeles centralt,
och att det i öfrigt har alla egenskaper för att kunna få ett godt vete¬
rinärinstitut, så må jag väl fråga, om det kan kallas att tala för något
ortintresse, då jag uppträder till försvar för eu sådan sak. Jag kan väl
förstå, att stockholmarne skola hafva intresse för att härstädes få en
akademi, museer, samlingar af allehanda slag, sjukhus, ja till och med
kurhus, men att ett veterinärinstitut nödvändigt skall tillhöra hufvudsta-
den kan jag deremot ej fatta. Då skulle man också kunna säga, att eu
landtbrukskola borde förläggas hit. De delar af undervisningen, som
röra de egentliga landtbrukarne och deras område, böra efter min tanke
med skäl förläggas uti en landsortsstad och särskildt uti en sådan trakt
som den, hvaruti Skara är belägen.
Jag vill nu ej längre upptaga tiden, men vill dock först påminna
den ärade talaren, som talade för stockholmsintresset om att, då för
några riksdagar sedan den stora och spännande frågan om universitetets
flyttning från Upsala till Stockholm stod på dagordningen, och då en
lika stor agitation var derför som nu för denna fråga, utgafs en bok,
hvars författare denne talare nog torde känna till, med titel “Belysning
af förslaget om U, sala universitets flyttning till Stockholm". Uti denna
bok vederlägger författaren sida för sida och rad för rad de för en så¬
dan flyttning anförda skäl och slutar med dessa ord, hvilka jag särskildt
vill lägga Herrarne på bjertat:
“Sträfvandet att på eu enda punkt, i hufvudstaden, koncentrera alla
institutioner, alla organer för “det nationella lifvet" står i direkt strid
med grundsatserna för ett fritt samhällsskick, emedan det går ut på att
beröfva alla samhällets kommuner, utom en enda, vilkoren för ett sjelf¬
ständigt lif. Samlar man på en enda punkt alla medel och utvägar till
bildning, alla de institutioner, som ega kraft att hos folket väcka och
underhålla en högre anda och håg, än den som riktas på blott enskild
fördel, på materiela syften, då qväfver.man nationalandan, förslöar fol¬
kets högre medvetande och arbetar despotismen i händerna".
Den 23 April, e. m.
423
Så talade man då, och jag tror, att det vore rätt klokt att äfven vid
andra tillfällen följa samma åsigt. När jag uttalar detta, har jag också
ingen ovilja och ingen motvilja mot att i andra hänseenden befordra huf-
vudstadens väl, men att på landets bekostnad förflytta detta veterinärin¬
stitut till hufvudstaden, anser jag dock ingalunda välbetänkt, Man bar
efter min tanke uppfyllt all rättfärdighet, om man lemnat hufvudstaden
eu inrättning för undervisning i hofbeslagslära och i sådant afseende må
man erinra sig den betydliga skilnaden i pris på dessa olika platser, ty
då man till en smedja i Skara begärt ett anslag af 10,000 R:dr, bar en
dylik smedja härstädes beräknats att kosta utan inventarier 65,000 R:dr.
1 proportion härmed torde också i öfriga afseenden besparingar kunna
göras genom det hufvudsakliga institutets förläggande till Skara, och yr¬
kar jag, på grund af de sålunda anförda skål, bifall till Herr Magnus¬
sons motion.
Grefve Pos se: Det tyckes vara vår tunga pligt att vid hvarje
riksdag bär få använda B till 4 timmar på att diskutera om veterinär¬
inrättningen i Skara. Vi hafva i afton redan sysselsatt oss mycket länge
med denna fråga och jag skall derföre icke blifva synnerligen lång i mitt
anförande, utan hufvudsakligen inskränka mig till att åberopa hvad jag
vid frågans behandling under förliden riksdag yttrade för afslag å den
Kongl. propositionen då. Särskildt vill jag påpeka det väsendtligaste skälet
för mitt då framställda yrkande, eller att det utaf veterinärkomitén vore
fullt utredt, att man icke beböfde två institut eller två läroanstalter,
Denna komité visade, att det antal veterinärläkare, som man kunde be¬
räkna såsom behöflig! för hela landet, vore 300, och då kursen för ut¬
bildning till detta yrke vore 4-årig, kalkylerade man, att en omsätt¬
ning för året af 12 elever vore nödvändig. För att nu kunna under¬
visa 4 gånger 12 elever torde väl hvar och en inse, att man icke behöfver
två institut. Det synes således vara det klara i denna fråga, att en
läroanstalt är tillräcklig. Då man sedermera kommer till afgörande af
frågan, hvar denna, läroanstalt bör blifva förlagd, synes det mig under
närvarande omständigheter, vara ganska lätt komma till öfvertygelsen, att
denna anstalt bör förläggas i hufvudstaden och icke i en småstad. Detta
är min enkla uppfattning af frågan, hvilken jag sökt göra gällande i
Stats-Utskottet, och på grund hvaraf jag också nu yrkar bifall till Utskottets
förslag.
Friherre Ericson: Då det bär af diskussionen visat sig, att man
kan uppträda och tala i frågan utan att veta, hvarom det egentligen är
fråga, skall jag med anledning härutaf anhålla att fä meddela några
upplysningar i saken.
Såsom Herrarne veta, hafva vi här i landet ursprungligen endast
haft en inrättning för bildande af veterinärer, nemligen den i Skara.
Först sedermera bildades den i Stockholm och derefter utfärdades af
Kongl. Maj:t en förordning, hvarigenom fordringarne skärptes för så val
inträde vid en sådan inrättning och utbildning till veterinär, d. v. s. för
att de skulle få söka anställning i statens tjenst. För den, som egnar
sig åt denna vetenskap, är det, såsom bekant, alldeles nödvändigt att ega
424
Den 23 April, e. m.
rättighet till att siska anställning i statens tjenst, tv på denna bana kali
man icke lätt få stora inkomster och de jemförelsevis små inkomster, som
man kan få liån staten, måste således vara särdeles eftersträfvansvärda.
då de alltid utgöra, så att säga, eu stomme för de inkomster, som eu
veterinär kan behöfva för sitt lefnadsuppehälle. Det är följaktligen ett
stort onus för den veterinär, som icke har denna rättighet, och han skall
ovilkorligen komma i eu ojemförligt sämre ställning än de andre, för
hvilka denna utväg icke är stängd. Detta har varit orsaken till att
Skala veterinärinstitut måste gå under lör Stockholms, såvida icke ett
åt de två alternativerna skulle inträffa, att antingen denna förordning
upphäfves eller . modifieras, eller ock att Skara veterinärinrättning göres
fullkomligt likställig med den i Stockholm. Nu frågar jag, om det kan
vara rimligt, att en inrättning, sådan som den i Skara, hvilken — hvad
man än må säga, måste man dock medgifva det — utträttat högeligen
mycket för den bildning som vi uti detta afseende ega här i landet, skall
rent af förstöras och göras omöjlig, då den förut varit nyttig.
Den förste talaren på stockholmsbänken framhöll, att staten icke
vore skyldig att ingripa för att underhålla veteriihirinrättningen i Skara.
Nej, mme Herrar, derom är icke nu fråga, utan frågan är om att staten
icke skall ingripa och förstöra hvad som en gång finnes, och det skulle
staten göra, så vida man icke antoge Kong!. Maj:ts förslag, ty genom det
påbud, som jag. nyss relaterade, omöjliggöres verkligen för inrättningen i
Skara att fortsätta och utbilda veterinärer lika med Stockholm utan att
lärarekrafterna ökas.
Vidare har samme talare yttrat, att detta vore ett specielt ortin-
tresse. Ja, det känna Herrarne nog, att det är mycket svårt att skilja
på hvad som är ett ortintresse eller icke. Det är ju mycket naturligt
att en riksdagsman från denna ort är mera intresserad för saken och har
meia kännedom om förhållandena än andre, men derför är det ingalunda
gifvet, att det är något specielt ortintresse, som talar. För den, som ej
bor så nära Skara som t. ex. på eu mils afstånd, så att han kan skicka
sina kreatur dit, torde det väl ej nu, då kommunikationerna äro så ut¬
vecklade, vara med någon synnerlig personlig fördel förenad! att fortfa¬
rande hafva veterinärinrättning der. Jag ber åtminstone för min del få
fiitaga mig från att tala för något ortintresse, men deremot är jag i
tillfälle att något känna till frågan, hvilket, efter hvad af diskussionen
framgått, icke alla göi'a.
Talaien sade äfven, att från den del af riket, der Skara är beläget,
ingenting gjorts för att upprätthålla veterinärinrättningen derstädes, och
att landstinget icke visat något intresse för saken. Detta är emellertid
icke sannt, ty dels är testamentet från en man bosatt i orten sjelfva
granden till inrättningen, och dels har Skaraborgs läns landsting anslagit
4,500 K:dr till byggnader. Vidare har hushållningssällskapet beviljat
r-^sii ^;ör, hvilka ännu icke. äro använda. Det är således ingalunda
förhållandet, att orten icke visat intresse för saken, men om ock så
skulle vara, följer deraf dock icke att de, som känna till förhållandena,
anse likgiltigt, huruvida en inrättning, som redan finnes, blir rent af för¬
störd. Det är ju ett ganska berättigadt anspråk, att hvad man har och
Den 23 April, e. m. 425
intressera!’ sig för, och hvad man verkligen, i motsats mot hvad talaren
sade, gjort mycket för, icke skall af staten förstöras.
Samme talare sade vidare, att orsaken, hvarföre icke eleverne från Skara
kunna tillerkännas full kompetens vore, att de icke genomgått student¬
examen och att om således blott detta vilkor för inträdet stipulerades, så vore
det sedan inrättningens ensak att sköta sig lika bra som Stockholms.
Oet äi just detta, som bevisar, att han talat uti en fråga, som han verk¬
ligen icke har reda på, ty såsom jag visat, äro icke dessa fordringar af
studentexamen före inträdet i och för sig det som omöjliggör Skaras täf-
lan med Stockholm, utan de i sammanhang dermed ökade fordringarne
på hela kursen, som betinga de större lärarekrafter, hvarom nu är fråga
för Skara. Det är detta förhållande, som jag hoppas, att Herrarne skola
beakta, sa att man icke för eu så jemförelsevis liten besparing förstör
en inrättning, som man eu gång har.
Hvad beträffar frågan om vi behöfva dt eller två veterinärinstitut
häi i landet, så vet jag ej, om tiden nu är inne att diskutera denna
Tåga. Jag tioi också, att dt skulle vara tillräckligt och hvad platsen
derför angår, skulle jag otvifvelaktigt gifva företräde åt Skara. Jag vill
icke besvära Kammaren med att nu upprepa, hvad till stöd härför redan
blifvit yttradt, Det måste dock väl ligga i sakens natur, att så väl bygg¬
nader som lefnadskostnader äro billigare i Skara än i Stockholm, och
särskild! torde man väl, hvad byggnader beträffar, böra taga i betraktande,
hvad i den vägen redan linnes uti Skara, då man deremot här i Stock¬
holm har att börja så godt som på nytt.
Slutligen ber jag endast att få tillägga, att den hufvudsakliga olä-
genhet, som efter min tanke är förenad med veterinärinstitutets bibe-
hållande här i Stockholm är — det låter eget, men jag skall söka att
lörklaia det — det ofördelaktiga inflytande, som härstädes utöfvas på
en. sådan inrättning af kavalleriofficerarne. Två kavalleriofticerare, för
hvilka jag har den största aktning, äro medlemmar af styrelsen, och deras
bemödande måste naturligtvis hufvudsakligen gå ut på att hålla så skick¬
liga hästläkare som möjligt. Detta är visserligen mycket vigtig!, det be¬
strider jag. visst icke, men vi hafva äfven andra husdjur, som för oss jå
landet häri a stor .betydelse, och jag tror icke att den klagan, som man
(»lfa hör uttalas, är oberättigad, nemligen deröfver att veterinärer från
Stockholm bära något spår af den ensidiga undervisning, som de här fått.
Del, äi också helt naturligt, ty kavalleriofficerarne, hvilka hafva större
inflytande här, vilja hufvudsakligen hafva skickliga veterinärer för hästar.
Man går derigenom ensidigt till väga och uppnår icke det ändamål man
skulle, utbildandet af eu i allo skicklig veterinär. Så blir deremot icke
så lätt förhållandet vid en inrättning i Skara.
. .. '?a8 vil! naturligtvis icke påstå, att ett fullständigt ordnande af vete-
1 märimättningen i Skara icke möjligen skall komma att kosta mera än
den linga summa, som för detta ändamål nu af Kongl. Maj:t begärts;
det vore orätt att vilja låta detta hägra för någon. Genom detta anslag
skulle man emellertid nödtorfteligen kunna ordna undervisningen i Skara
och, i hopp att Kammaren icke vill rent af döda denna inrättning, yrkar
jag bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
426
Den 23 April, e. in.
Herr Kolm o din: Het är förenad t med temligen stort obehag, att
gång efter annan tala om samma sak; men i sådana fall, som det före¬
liggande, måste man söka att öfvervinna denna känsla. Jag finner mig
så mycket mera dertill uppmanad, som jag så väl vid genomläsandet af
förra årets förhandlingar i ämnet som af samtal man och man emellan
funnit, att högst egendomliga åsigter i denna fråga hysas af personer med
stora insigter på andra områden. Detta är också helt naturligt, då de¬
ras bildning gått i fullkomligt annan riktning, och de derföre oj kunnat
sätta sig så synnerligen grundligt in i detta ärende, som dock är af
den beskaffenhet, att dess rätta bedömande krafvel' vissa speciela insigter
och en bestämd erfarenhet.
För att komma till en klar insigt i saken fordras, efter mitt för¬
menande, besvarandet af Henne frågor. Den första är: hvad är det, sta¬
ten vill åstadkomma genom anslag till veterinärundervisningen? deii an¬
dra: huru många undervisningsanstalter behöfvas för att uppnå detta
mål? och den tredje: hvarest böra det eller de erforderliga läroverken
förläggas?
Hvad den första af dessa frågar angår, vill jag förutskicka den an¬
märkning, att mina åsigter fullständigt divergera från den ärade ledamots,
som nyss förklarade, att kavalleriet behöfver högre bildade veterinärläkare,
men att vi landtbrukare kunna nöja oss med det, som sämre är. En ärad
ledamot i Första Kammaren förklarade i fjor, att det icke vore kun¬
skaperna, som karakteriserade en skicklig veterinärläkare utan — till-
tagsenheten! Mine Herrar! tilltagsenhet utan kunskaper är och förblir in¬
tet annat än oförsynthet, äfven om den framträder hos eu veterinärläkare.
Således, allt detta tal om behofvet af olika bildningsgrad för veterinär¬
läkare inom det ena eller andra området, allt detta tal om, att den teo¬
retiska utbildning, veterinärläkaren på senare tider fått, skadat hans prak¬
tiska duglighet, allt detta vederlägger, strängt taget, sig sjelf. Att vara
en praktisk man beror icke derpå, att man saknar kunskaper; är det så,
att teorien dödar det praktiska sinnet, så kommer det deraf, att teorien
är falsk och förvänd. Men har jag af naturen ett praktiskt sinne, då
verkar en sund teori derhän, att min praktiska verksamhet blir god.
Om den praktiska läkarekonsten i allmänhet icke förutsatte mycken teo¬
retisk bildning, hvarföre låter man då menniskoläkaren genomgå en så stor¬
artad kurs? Denna grundliga och mångsidiga bildning utgör just ett nöd¬
vändigt underlag för hans pi’aktiska verksamhet och skyddar honom för
att såsom den blinde famla i mörkret. Att blotta tilltagsenhet eu under¬
stundom synes åstadkomma eu lycklig kur, det bevisar intet för tilltag-
senhetens förmåga i läkarekonsten, utan blott, att patienter ibland kunna
tillfriskna trots läkaren. Hvad är det alltså man vill åstadkomma? Jo,
att vi här i landet skola få veterinärläkare, hvilka, icke efter recepter
och inlärda lexor, utan med den insigt och det omdöme, som vetenskapen
gifver, skola kunna behandla kreaturssjukdomarne, äfven då de framträda
under mera främmande förmer. Huru det eljest kan gå, derpå har Eng¬
land gifvit ett sorgligt exempel. Der funnos tillförene inga med högre
bildning rustade veterinärer. Utbildningen af sådana var här öfver-
lemnadt åt den enskilda omtanken. Följden blef, att, då kreaturspesten
år 1865 med förhärjande våldsamhet utbröt i landet, man stod der hand¬
427
Den 23 April, e. m.
fallen och rådlös. Förlusterna gingo också till hundratals millioner riks¬
daler, innan man genom reqvisition af veterinärer från Frankrike och
Belgien hunnit att stäfja det onda. Genom den nu angifna bestämmelsen,
af hvad som fordras, är allt tal om by- och sockenveterinärer elimineradt,
och den föreliggande frågan begränsad till sitt rätta omfång. Det erfor¬
derliga antalet djurläkare kan — sålunda sedt ----- ej blifva så ofantligt
stort, som man understundom velat låta påskina, och dermed befinna vi
oss vid den andra frågan.
Beträffande denna: huru många läroanstalter vi behöfva, vill jag för¬
utskicka den anmärkning, att institutet i Köpenhamn har 175 elever, det
i Briissel 300, det i Dresden SO, det i Alfort vid Paris 400, det i Wien
500 o. s. v. Yeterinärkomitén antager på goda grunder, att vi behöfva
300 veterinärläkare för hela landet. Den årliga rekryteringen af denna
korps förutsätter, att 12 veterinärer årligen skola utexamineras. Med
fyraårig kurs ^ kommer således hela elevantalet att uppgå till 50. För
utbildandet af ett så inskränkt antal måtte det väl aldrig kunna blifva
fråga om att underhålla mer än ett veterinärinstitut här i landet.
Det återstår nu att besvara den tredje frågan: hvar skall detta in¬
stitut förläggas? Här får jag, i motsats till den ärade representanten på
goteborgsbänken, såsom min bestämda åsigt uttala, att det icke bör för-
läggas till Skara, denna lilla isolerade ort, der all vetenskaplig väckelse
saknas. Våt hafva vi hört Skara prisas både i år och än mera i fjor.
Fn talare skildrade da oj blott staden utan äfven veterinärläroverket och
dess bortgångne lärare. Han gick dervid så i detalj, att han berättade
oss, att en bland desse aldrig gick utan “språng*1, och han var derjemte
så nogräknad, att ej säga mer än han visste, att han, vid meddelandet af
samme mans härkomst, sade: “han var född af en lappskräddares hustru*1.
Men allt detta beröm, all denna utförlighet och all denna samvetsgranna
fullständighet hafva ej förmått att ändra min åsigt. Jag håller således
fortfarande före, att veterinärinstitutet bör förläggas till en ort, der be-
slägtade vetenskapliga institutioner förmå utöfva sin lifvande inverkan på
detsamma. I annat fall fruktar jag, att en betänklig sömnaktighet snart
torde inträda. Vissa omständigheter utvisa, att man för närvarande i
Skara glömt bort hvad vetenskapen kräfver, och så kan det ganska lätt
komma att gå ännu en gång.
Jag ser bär exempelvis i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition om
statsverkets tillstånd och behof N:o 7 a bland utgiftsposterna i det der¬
varande institutets stat följande: “experimentkostnad och vetenskapliga
rön 150 R:dr“. Är detta allvar, och det måste man ju antaga, så inne¬
bär denna fordran de måttligaste anspråk, jag någonsin hört omtalas.
Ja, linne Herrar! jag vet sannerligen ej huru det tydligare skulle kunna
visas, att vetenskapen håller på att do ut i Skara,
Vidare finner jag en särdeles betecknande post: “inköp af böcker
500 R:dr“. Den som vet hvad det kostar att köpa böcker och att un¬
derhålla ett vetenskapligt bibliotek, han måste instämma med mig, att
man i Skara synes hafva glömt bort både det ena och det andra.
Mej, mine Herrar! der borta på landsbygden, i Skara, der är veten¬
skapen i fara att do, och dit böra vi således icke förlägga en större ve¬
tenskaplig institution.
428
Den 23 April, e. m.
En ärad talare på göteborgsbänken yttrade, att i Skara vore allt
så utmärkt väl bestäldt, både med afseende på byggnader och annat, så
att, Unge man tro honom, behöfde knappast något göras för att der få
ett fullständigt institut. Den talare, som näst före mig hade ordet, för¬
klarade dock, att, hvad byggnader beträffar, tillståndet icke är fullt så
tillfredsställande. För att få reda på saken,, har jag vändt mig till eu
fackman, som tillika är nogsamt bekant med förhållandena i Skara. Han
har med afseende på byggnaderna svarat mig: “auditorium, bibliotek, mu¬
seum, laboratorium och anatomisalar finnas — synbarligen och veterligen
— icke i Skara14.
Mine Herrar! Vetenskapen har påtagligen under sin raska utveck¬
ling vuxit skaraboarne öfver hufvudet. Allt tyder på, att de icke för¬
mått att följa med.
Men till slut, när alla andra argument äro uttömda, så kommer man
med den “Hernqvistska fonden", och detta, jag medger det, är verkligen
något att tänka på. Veterinärkomitén föreslog, att på grundvalen af den¬
samma ordna eu klinik och en hofslagaresmedja i Skara. Denna åtgärd
synes mig vida lämpligare, än ledamotens på göte borgsbänkens förslag, att
förlägga en dylik smedja till Stockholm, hvarvid han dock — om jag hör¬
hörde rätt — erbjöd, att instruktionssmeden skulle få professorstitel.
Detta tillbud var utan tvifvel afsedt att innebära någonting särdeles loc¬
kande för stockholmarne, men hade efter all sannolikhet vunnit mera er¬
kännande i Helsingborg.
Skulle emellertid veterinärkomiténs förslag stå i strid med testaments-
bestämmelserna, och denna fond således framdeles som hittills komma att
på visst sätt lägga hinder i vägen för vidtagande af behöfliga åtgärder
för veterinärundervisningens ordnande, då är jag färdig att afstå den. Vi
vore verkligen i sådant fall bättre betjente den förutan.
Jag erinrar mig från min ungdom, att jag eu gång frågade eu gam¬
mal, fattig qvinna, om hvilken jag visste, att hon sett bättre dagar, huru
det tillgått, att hon råkat i ett så djupt armod. “Jo“, svarade hon, “min
man och jag fingo ett stort arf i Holland; men sedan biet det en ändlös
rättegång derom och vi förlorade både arfvet och den gård, vi förut egde.
Alltsammans gick åt till rättegångskostnader och betalning åt advokater-
na“. Jag fruktar storligen, om vi fortgå på samma sätt som hittills, att
den “Hernqvistska fonden" skall föranleda dertill att den svenska veterinär¬
konsten till sist kommer att med den fattiga qvinnan utropa: “Jag gick
under genom arfvet jag tick44. Jag säger icke detta som ett klander mot
den ädle gifvaren; jag vänder mig helt och hållet mot advokaterna.
Med anledning af hvad jag yttrat, anhåller jag om bifall till Stats¬
utskottets hemställan i denna punkt.
Herr Statsrådet Wennerberg: Man kan icke annat än vara den
siste ärade talaren tacksam för det han efter en lång och tröttsam dis¬
kussion för en stund hållit Kammaren vid en munter sinnesstämning.
Det var dock en del af hans anförande som gjorde mig ondt att höra,
men, med den kännedom jag eger om min aktade väns sätt att yttra sig,
vet jag, att han icke så mycket väger orden, då det är fråga om ett
Den 23 April, e. in. 439
godt skämt, och jag tager mig särskild anledning att tro att ett sådant
var nienadt äfven nu, då jag med glädje såg, att han emot slutet af sitt
föredrag äfven sjelf skrattade deråt.
lian uppställde strax i början af sitt anförande tre stora och mark¬
is?. punktei, under hvilka saken skulle skärskådas, men den sista och
uttoiligaste delen åt detsamma handlade om någonting helt annat.
Den första punkten skulle visa nödvändigheten af att en praktik ej
saknade teoretisk underbyggnad, ty derförutan blefve hans praktik icke
annat än oförsynthet. Detta är fullkomligt riktigt; han har uttalat min
och som jag tror de fiestes mening i denna fråga, ty hvad betyder väl eu
praktik utan teori r Men hvarföre har han framhållit just detta? Hvem
liar val påstått motsatsen, eller hvarstädes i den Ivongl. propositionen står
det sknfvet, att man anser veterinärläkaren kunna undvara teoretisk un¬
derbyggnad.
^eu an^ra punkten skulle handla om, huruvida det kunde anses be-
honigt att hafva två veterinärinstitut. Vore det nu första gången veterinär-
mstitut skulle inrättas här i Sverige, så tager jag för alldeles gifvet att
Kiksdag-en skulle afslå hvarje förslag, som ginge ut på att etablera två eller
liera sadana. Här är dock ett helt annat förhållande; vi ega redan 2
institut, och åt dessa har det ena, det äldsta, som i första rummet skat¬
tat vårt land göda veterinärläkare, nu råkat i lägervall, och hvad är dä
riktigare an att Kong!. Maj:t söker bringa det upp på den punkt, hvarpå
ett vetennarinstitut bör stå? När nu härtill kommer att detta institut
egen eu donation, som ingalunda är att förakta, så tror jag att man icke
snäll göra någon som helst vinst genom att reducera de två inrättnin-
garne till eu.
1 den tredje punkten har den aktade talaren uttalat den åsig-
ten att ett veterinärinstitut borde företrädesvis förläggas här i huf-
vudstaden, men jag bär icke hört honom för denna åsigt förebära annat
skal an att här vore större tillfälle att komma i beröring med andra veten¬
skaper och deras idkare. Jag ämnar visst icke uppträda mot denna fullt
riktiga anmärkning, utan önskar att Stockholm också må få sitt veterinär-
institut bibehållet, men jag tror att det vore illa, om nu, liksom vid förra
riksdagen, man skulle gå miste om båda, till följd af en onödig opposi-
tion dem emellan. Den största vinsten lör landet vore otvifvelaktigt att,
da vi redan ega två institut, få dem begge så dugliga som möjligt.
Här hafva gjorts åtskilliga beräkningar och jemförelse!’ med andra län-
c;ei 1 afseende å antalet af de för vårt land erforderliga veterinärläkare.
Jag förmodar att ingen, som intresserar sig för denna fråga, underlåtit
act taga kännedom om det sakrika anförande i ämnet som af Friherre
von Fssen afgafs i Första Kammaren vid förra riksdagen. Han visade
att, enligt den beräkning som komitén för veterinärväsendets ordnande
uppgjort i sitt 1865 afgifna betänkande, här i Sverige skulle på hvarje
veterinarläkare — för den händelse deras antal uppginge till 300 — kom¬
ma ungefär 6,383 boskapskreatur, under det i Frankrike endast 3,900 och
1 danmark 5,000 boskapkreatur beräknades på hvarje läkare. Detta var
io7a ^ antalet nötkreatur i landet uppgick till 1,111,000; men år
!<- 70 hade detta antal redan ökats med 120,000, och hvartill tron 1 väl
linne Herrar, att antalet i närvarande stund uppgår, efter det sedan 1870
rådande större materiela välbefinnandet? Har man under sådana för-
430
Den 23 April, e. m.
hållanden fullt skäl tro, att ett enda institut skall kunna beqvämligen
förse landet med dess behof af veterinärläkare? Det tyckes troligt, att
så icke kan ske genom de tid efter annan till Kongl. Majd inkommande
ansökningarne om anställande inom landet af danske veterinärläkare.
Just inom den trakt, der den gamla veterinärinrättningen, i Skara
är förlagd, har allmogen mest kommit under fund med nyttan af att på
nära håll ega tillgång till veterinärer och begagnar sig också af dem allt
mer och mer, hvilket den väl icke skulle göra, om den icke insåge för-
delarne deraf. Veterinärläkarens närvaro påkallas äfven vid andra till¬
fällen, än då en pest härjar; vid mångfaldiga lindrigare sjukdomar erfor¬
dras hans hjelp, så att det är af lika stor vigt att hafva andra veterinärer
att tillgå än länsveterinärer, som att hafva flera läkare än provincialläkarne.
Den ärade talaren utkastade den beskyllningen, att veterinärinrättnin¬
gen i Skara icke skulle förstå att följa med sin tid och vara alldeles
obekant med vetenskapens nuvarande kraf. Blott en flyktig bekantskap
med föreståndaren för denna inrättning skulle visst bringa honom på
andra tankar, och jag tror, att talaren af hans kolleger i Stockholm kan
få höra, att han icke kan vara obekant med vetenskapens framsteg, helst
han sjelf icke är obekant för dess idkare i utlandet.
För min del skulle jag anse såsom det lyckligaste för veterinär¬
undervisningen i vårt land, om Riksdagen ville låta veterinärinrättnin-
garne i Stockholm och Skara, så vidt möjligt är, åtnjuta lika rätt, och
frågan derigenom få den enda lyckliga lösning, jag känner; ty jag tror
icke, att man genom att undertrycka någon af dessa inrättningar skall
vinna något. Vi hysa i allmänhet den åsigten, att täflan mellan veten¬
skapliga inrättningar anses för en lycklig sak, och om vi alltså omintet¬
göra eu sådan täflan, skördas väl deraf icke någon vinst för undervisnin¬
gen, oj heller i längden någon nytta för den stora jordbrukande delen
af landets innebyggare.
Herr E hr enborg: Det måtte visst ligga eu ovanligt stor qvantitet
prosa i frågan om veterinärinrättningarne, när till och med den lifaktige
gotlandsrepresentanten icke .förrän i slutet af sitt anförande lyckats lifva
Kammaren. Det synes, som om han haft oturen råka ut för några från
Skara utgångna mindre lämpliga eller mindre nyktra medlemmar af
veterinärläkarekorpsen, då han haft så mycket klander att anföra mot
denna veterinärinrättning och gjort dess undergång till sin uppgift. Med
anledning af hans anmärkning att man vid denna inrättning icke lagt
ned så mycket penningar på böcker, vill jag anmärka, att detta beror
derpå, att han och de med honom liktänkande gjort och göra detta fort¬
farande omöjligt, då de icke bevilja inrättningen de dertill erforderliga
medel. Ej heller är inrättningen i yttre hänseende i sådant lägervall,
som man sökt göra troligt, ty byggnaderna äro i godt skick med undan¬
tag af smedjan. Hvad beträffar yttrandet, att vederbörande skulle somna
af och icke följa med sin vetenskaps framsteg, så behöfver man icke gå
långt för att finna den man, som, nitiskt verkande vid denna inrättning,
ingalunda tagit intryck af det småstadslik hvaraf han varit omgifven,
utan noga följt med sin vetenskaps utveckling så väl inom som utom
landet.
Den 23 April, e. m.
431
Hvad nu sjelf va den föreliggande frågan vidkommer, så behöfver iae
såsom motionär i ämnet, nu icke vidlyftigt framlägga mina åsigt er, utan anser
mig toretradesvis hora uttala mig om den af Utskottet anförda meningen
att t va fullständiga veterinärinrättningar icke äro behöfiiga i vårt land. Jag
vill Öppet vidröra denna fråga och får bekänna, att jag omfattat den
m otsatt a åsigt en och haft svår t at t lösgöra mig från den föreställningen,
att det skulle vara fördelaktigt att hafva två sådana inrättningar. Jag
bär ansett, att, då vi redan hafva eu fullständig veterinärinrättning 1
b oc holm, och jemväl hafva i Skara en för veterinärundervisning afsedd
betydlig egendom, som med ringa kostnad kan blifva fullständig, så skulle
de bada mrattnmgarne, såsom arbetande under olika lokala förhållanden
kunna komplettera hvarandra, och derigenom en nyttig täflan tillika
kunna uppstå; men åt' det myckna, som under den fleråriga skriftliga och
muntliga diskussionen härom blifvit yttradt, har jag verkligen blifvit nu¬
mera något tveksam i fråga om antalet, huruvida det nemligen vore bäst
att hafva blott ett eller två fullständiga veterinärinstitut; och om den
torra meningen alltmer gör sig gällande, så böjer jag mig derför Jag
vdi icke upprepa de skål, som å båda sidor blifvit'anförda, men har
särskilt fästat mig vid ett först nyligen af mig observeradt yttrande i
jJ.or a± . arad ledamot på stockholmsbänken, hvilken, såsom inspektör
för kavalleriet, bär i frågan vitsord, nemligen att behofvet af veterinär-
takare för kavalleriet betydligt bör kunna minskas. Ställer man sig på
ståndpunkten af blott eu fullständig inrättning, så uppstår frågan, hvar
denna bor forläggas. Så vidt jag förstår, borde icke mer än ett svar
kunna derpå gifvas, nemligen att detta bör ske på den plats, der staten
recian bär en institution, som med en obetydlig kostnad kan blifva full-
ständig; der inrättningen till betydlig del består uti en donation, hvilken,
i händelse inrättningen icke får fortlefva på den plats, der den nu be-
hrmes,. gar förlorad; der inrättningen blifvit grundad af den svenska
veterinär,uinsksipens grundläggare, som åt densamma offrat sitt lif och
alla sina krafter och vid sin donation bundit det uttryckliga förbehåll,
att deri skäckta egendomen tillfaller artis vetennarii-huset i Skara, men
icke annorstädes; der kliniken och sjukmaterielen är fullständigare och
allsidigare an i Stockholm; der den kringliggande trakten är tätt bebodd
T,™,.]!1. ra'frände befolkning, och der slutligen eleverue kunna lefva för
c et billigaste pris. Så ställer sig saken, när man öfverväger hvar den
lämpligaste platsen skulle vara för det enda fullständiga veterinär,
institutet.
Det gifves någon gång ömmande tillfällen, då af två lif, stadda i
dödsfara intetdera kan raddas, utan att offra det ena, då läkarens pligt
bjuder honom att rädda modern och låta barnet do. Tillämpar jag
denna ^ bild på vetennärmrättningarne i Stockholm och Skara, så haltar
^?.n, vJSgei lgen_ i hänseendet, att Stockholm, som utgått såsom en
hind frän moderinrättningen i Skara, redan blifvit fullmoget genom åt¬
gärder, som hota att bringa modern till undergång, men likväl är detta
leean nu o2-åriga barn dock ännu i visst afseende ett ofärdigt barn, och
maste sa förblifva, emedan det här i hufvudstaden måste arbeta under
en ofullständig klinik. . Utan att fästa mig vid antalet hundar i Stock¬
holm, finner jag att sjukmaterialet nästan uteslutande består af hästar,
432
Den 23 April. e. m.
hvaremot två andra väsendtliga djurslag saknats på sjelfva inrättningen,
då nemligen under ett år derstädes behandlats endast 13 nötkreatur och
endast 2 djur af det slag, som i inskränktare mening kallas fyrfotingar.
Ställer jag mig således på ståndpunkten af endast en veterinärinrätt¬
ning, så anser jag denna höra blifva i Skara, och hvartill inrättningen i
Stockholm då skall användas, angifves af det här öfvervägande antalet
hästar. Om i enlighet dermed inrättningen i Stockholm förvandlas till
en undervisningsanstalt i riktningen af ett hofbeslageri, då torde den icke
behöfva fordra så stora omkostnader.
Jag anser mig emellertid skyldig yrka bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position, som afser två fullständiga institut, helst jag motionerat i samma
syftning, ehuru jag finner flertalet af Kammarens ledamöter mera benägna
för Herr Sven Magnussons motion.
Slutligen vill jag hafva till protokollet antecknadt, att jag anser så¬
som ett önskningsmål, att, om Riksdagen icke bifaller någotdera af de nu
framställda förslagen, utan saken ännu förblifver in statu quo, Regerin¬
gen må tillse att någon förändring vidtages i den riktning, att båda in¬
rättningarna blifva likställda, hufvudsakligen derigenom, att inträdes-
fordringarne i Stockholm nedsättas, hvarpå saken ingalunda skall komma
att förlora.
Till sist vill jag, med anledning af hvad en representant lör Stock¬
holm yttrat om den ringa afkastning^! af Brogård, erinra, att han glömt
afkastningen af den befintliga och donerade lösegendomen, som skulle
draga en stor ränta, i fall den ginge förlorad och staten nödgades inköpa
en motsvarande.
Herr Key: Det är ej mycket uppmuntrande att uppträda kl. 12 12
på natten efter en lång diskussion, då ämnet är uttömd!, och då jag re¬
dan förra riksdagen utförligt yttrat mig i frågan, hvilken för öfrig t är af
den beskaffenhet, att den sätter förunderliga krafter i rörelse. Jag fin¬
ner detta, då jag ser, att Första Kammarens beslut i frågan utfallit vis¬
serligen olika förra riksdagen och der.na, men tillika ser att det rätta
derstädes nu vunnit seger på eu enda röst. Det må derföre ursäktas mig,
om jag i denna ihärdiga strid äfven fasthålla1 min eu gång uttalade me¬
ning, och jag finner mig ytterligare stärkt i densamma efter Herr Chefens
för Ecklesiastik-departementet uppträdande i frågan. Det förefaller mig
allt mer och mer oklart, hvad Herr Statsrådet egentligen vill och tänker
i saken, och detta må vara eu brist i min uppfattning, men jag tror att
flere än jag behöfva upplysning i detta hänseende. Herr Statsrådet ytt¬
rade att veterinärinär-inrättningen i Skara befann sig -i lägervall", men
att den derföre “borde bringas upp“. A ena sidan förordade han inrätt¬
ningen i Stockholm, och å andra sidan tycktes han vilja att Skara skulle
blifva likställigt med Stockholm, ehuru det framför detta egde stora för¬
delar. Skara, får man höra bittida och sent, skall vara såsom under¬
visningsanstalt mycket bättre än Stockholm, och det redan nu, men detta
oaktadt vill nian ändå alltid plocka något för Skara, något fattas alltid,
och så kommer man till den innersta tanken, som icke är någon annan
Den 23 April, e. m.
433
an att Skara skall blifva hkstäldt med Stockholm och att vi således skola
hatva tvä lika berättigade och fullständiga veterinärinrättningar i landet.
Jag tår saga, att det förekommer mig, som om hela denna fråga vore
konstgjord och upparbetad. Det är icke svårt att sätta lif i ett provins-
intresse, om man så vill, och åstadkomma den konstlade opinionen åt-
mmstone uti den orten man kittlar, att dess intresse är hela landets.
Det årliga behofvet af veterinärer i vårt land är tolf, och jag frågar då
om_ det ar rimligt att för åstadkommande af eu årlig produkt af tolf ve¬
terinärer underhålla två fullständiga elementarläroverk ? Hvarför skicka
p då . U? ?ell,u e!evn™ att studera 1 Köpenhamn eller till och med i
f.afns,’ llvlIket al)t 0sku|lle blifva billigare. Jag vågar ännu en gång påstå,
att frågan om tva lika berättigade veterinärläroverk är konstgjord, och
sa länge behofvet icke är större, kan jag icke, med den största välvilja
or veterinarundervisningen och veterinärvetenskapens utveckling, komma
11 annat resultat, än att ett, säger ett, fullständigt veterinärinstitut är
nog för oss och da ar jag icke tveksam att, i afseende på platsen, gifva
företrädet åt Srockholm, der man har Garolinska och Farmaceutiska insti¬
tuten, der eleverne bredvid sina egentliga studier kunna förvärfva kun¬
skaper, som aro af stor nytta för dem, om de skola blifva skicklige vete¬
rinärer. °
Jag vill nu alldeles icke i likhet med några föregående talare ingå
i jemförelse emellan det olika antalet sjuka hundar, kattor, kanariefoglar
och papegojor, som på bekostnad af annat vigtigare behandlats i Stock-
i°lm och i Skara, utarn endast uttala den åsigten, att vi böra låta Skara
,\ara hvad det ar och lefva på Hernqvistska donationen, och Stockholm
således vara hvad det är. Vi behöfva verkligen icke två fullständiga
veteri narmrat tnu i gar, förr än efterfrågan öfverstiger antalet veterinärer,
. m:in?a l,ara' an nu ar händelsen, kunna få anställning och försörja
jig pa sitt yrke; men, framför allt, vi behöfva icke tvänne läroverk förr
an dessa kunna påräkna att båda fä sina salar fyllda af lärjungar, hvil-
*'f1t ar .. .8* ld'ån fallet med det enda vi för närvarande ega och som
således ar öfver nog. s .
Hen I er Nilsson i Espö: Vid sistförfluten riksmöte uttalade Riks-
dagen, enligt min tanke, oförtydbart sin mening vara den, att blott ett
vetennarmstitut behofdes i vårt land. Jag förfäktade då denna åsigt och
star ännu fast vid densamma. Vid sådant förhållande blir frågan endast
oen: hvar bor detta institut ligga? Under diskussionen hafva många röster
flöjt sig till förmån for Skara. D iana plats är dock icke väl vald, och
flen veterinärinrättning, som der finnes, är ingalunda så tillfredsställande
som den borde vara och densamma kan, enligt min tanke, aldrig komma
f ... uppfylla sitt ändamål utan stora kostnader. Betänken, mine Herrar
hvilken ofantlig skilnad det är att hafva ett veterinärinstitut i eu stor
s .ad. mot att förlägga det till eu liten stad. Om detta institut sk lille
ror aggas till Skara, vore det, för lyftande af det vetenskapliga studiet till
den höjd som vederbör, nödvändigt att anskaffa ett stort bibliotek och
störa vetenskapliga samlingar. Om institutet deremot inrättas på eu ort.
c ei tillgång redan finnes till bibliotek och vetenskapliga samlingar kan
Prat. 1874. 2 AP. H Band. ’ gg
434
Den 23 April, e. m.
man vara försäkrad om att erhålla dugliga lärare. Dugliga vetenskaps¬
män vilja nemligen icke söka platser på en ort, der sjukvårdsmaterialet
befinner sig på så skilda ställen, att man deraf icke kan draga den nytta
som vederborde. I utlandet har man allmänt omfattat en ny idé, nem¬
ligen att förlägga veterinärinrättningarne till universitetsstäderna. Derom
har i vårt land intet förslag väckts, och således är det ej värut att bringa
sådant på tal, men jag är öfvertygad derom, att, om veterinärvetenskapen
skall ernå någon högre utveckling, så bör detta kunna ske vid universiteten,
der kostnaderna för anskaffande af vetenskapliga apparater böra blifva
mindre än på något annat ställe.
En talare på göteborgsbänken jemförde antalet af de nötkreatur,
som årligen vårdats i Skara, med dem, som erhållit vård i Stockholm.
Det är sannt, att de senares antal icke varit stort, men man bör be¬
sinna, att veterinärinrättningen i Stockholm kan och bör utvecklas till
en högre ståndpunkt, än den hittills intagit.
Vidare har man sagt, att Stockholm är en obeqväm plats lör ett
veterinärinstitut, emedan här icke skulle finnas så mycken boskap som
i Skara. Jag tror dock för min del och är öfvertygad, att hvar och en,
som eger sakkunskap i detta fall, skall vitsorda, att det icke låter sig
göra att uppbygga lasaretter för sjuka kreatur, ty de kunna ej föras
långa vägar, utan måste i allmänhet värdas hemma. Att det går väl för
sig att hafva ett veterinärinstitut endast i Stockholm visade sig, då den
senaste fårkoppepidemien utbröt inom Malmöhus län. Hvilka åtgärder
vidtogos då? Jo, man telegraferade till Stockholm, och föreståndaren vid
veterinärinrättningen härstädes nedreste till platsen med sina elever. Så
kan i följd af nutidens lätta kommunikationer ske när helst en sjukdom
utbryter i någon trakt af landet. Det är då ej svårt att genast få skick¬
liga djurläkare dit, och om dessa då medtaga sina elever, yppas ett
gynsamt tillfälle för dem att fullkomna sin praktik.
Jag skulle hafva önskat vederlägga ännu liera af de å motsidan an¬
förda skäl, men vid denna sena timma skulle det vara föga passande att
längre upptaga tiden, hvarföre jag inskränker mig till att yrka bifall till
Utskottets förslag.
Herr Fredricson instämde med Herr Per Nilsson.
Grefve Sparre: Här har af tvänne talare blifvit med mycken skärpa
uttaladt, att det skulle vara ett ortintresse, som sökte göra sig gällande
i denna fråga, och en af desse talare har särskild! karakteriserat detta
intresse såsom ett “konstgjord^1. Den förste talaren erkände likväl, att
det är G eller 7 län med eu befolkning af 1 ' million oienniskor, som
uttalat sig till förmån för ett veterinärinstitut i Skara. Nåväl, man må¬
ste medgifva, att i ett land sådant som vårt, med en folkmängd af om¬
kring 4 millioner, ett uttalande af 1 Vs million af befolkningen är förtjent
af något afseende, och att det icke är på sin plats att tala om ortintresse,
då detsamma rörer nästan halfva landets befolkning. Jag ber att få
fråga, den ärade talaren på stockholmsbänken, om ej han sjelf represen¬
terar och talar för ett ortintresse lika väl som jag. Han tilläde att, om
ett veterinärinstitut i Skara är af stort intresse för orten, sådant ock
435
Den 23 April. e. m.
bör med handlingar bevisas. Jag svarar: detta är redan bevisadt ej
blott genom den donation, som är grunden till nämnda veterinärinrätt¬
ning, utan äfven genom de summor vederbörande landsting anslagit för
samma inrättnings upprätthållande. Men jag frågar den ärade talaren:
hvad har den ort, lian representerar, gjort för veterinärinstitutet i Stock¬
holm? Må han nämna ett enda öre, som dertill anslagits af någon enskild
person eller af kommunalrepresentationen! Om det således blott är fråga
om att med penningeuppoffringar bevisa sitt intresse — och hela hans
deduktion synes mig hafva gått derpå ut — så säger jag, att han bevisat
rakt intet.
En ärad talare på gotlandsbänken har mod sin vanliga liflighet ta¬
lat om nödvändigheten af att ställa veterinärundervisningen i vårt land
på en vetenskaplig ståndpunkt. Herr Statsrådet och Chefen för Eckle-
siastik-departementet har redan svarat den värde talaren, att han har
ett besynnerligt sätt att tala om annat än det, som hör till ämnet. Jag
har ej hört någon person förorda qvacksalveri eller okunnighet, men då
man talar om två veterinärinstitut, trodde jag att man åsyftade att bringa
undervisningen vid begge instituten till den höjd, att de kunde täfla med
hvarandra. Men, säger den ärade talaren, just det förhållande, att Skara
veterinärinrättning begär så litet penningar, bevisar att vetenskapen der
icke nått någon högre utveckling. Ja, om proban derpå består uti att
framkomma med störa pretentioner på statsanslag, då medger jag att
Stockholm bär företrädet, ty för veterinärinstitutet derstädes begär man
ej mindre än 600,000 kronor, då vi deremot begära några tusen allenast.
Vidare får jag emot samme talare erinra, att det icke är tillräckligt
att våra veterinärläkare erhålla goda teoretiska insigter, de måste äfven
sättas i tillfälle att kunna praktiskt utbilda sitt omdöme. Hvarföre kar
man så ifrigt sträfvat efter att uppbringa Carolinska mediko-kirurgiska
institutet till en fullständig medicinsk läroanstalt? Jo. emedan här i
hulvudstaden är det största tillfälle för dem, som egna sig åt läkarens
yrke, ej blott till teoretiskt utan äfven till praktiskt vetenskaplig utbild¬
ning just i följd af den stora folkmängd, som här finnes samlad på ett
ställe. Det är precist detsamma vi, som tala för ett veterinärinstitut i
Skara,, vilja. Vi vilja hafva institutet förlagdt på en sådan plats, der en
betydlig praktik finnes. Såsom vi redan hört, är det, i afseende å hästar,
i Skara, tillfälle till dubbelt så stor praktik som i Stockholm, och jag
må tillägga att, hvad nötkreaturen beträffar, praktiken är 10—12 gån¬
ger större i Skara än i Stockholm. Här är nemligen eu stor brist på
boskapsdjur, föranledd just af hufvudstadens läge emellan Mälaren och
Saltsjön. Jag begriper ej huru man här kan få någon praktik i fråga
om nötkreatur, då de måste på långa vägar hitföras. Således, af samma
skäl som Carolinska institutet inrättades här i Stockholm, bör ett veteri¬
närinstitut förläggas till Skara, enär der är tillfälle till en betydlig prak¬
tik, och jag tror att äfven den ärade talaren måste medge, att en teore¬
tiker utan praktisk erfarenhet, han är och förblir en skolfux, som ej du¬
ger för sitt yrke.
Man bär. länge sagt och mångfaldiga gånger anfört den så kallade
veterinärkomiténs yttrande, att vi ej behöfva flere än 300 civile veteri¬
4.36
Den 23 April, e. m.
närläkare och att detta utgjorde grunden för åsigten att blott ett veteri¬
närinstitut är behörigt. Jag ber att få upprepa hvad Herr Ecklesiastik¬
ministern nyss erinrade, eller att antalet kreatur i vårt land på de se¬
naste 11 eller 12 åren oerhördt tillväxt. Men tillika bör i betraktande
tagas äfven den omständighet, att kreaturen nu för tiden äro af ett långt
större värde än förr. Deras förlust är mera känbar nu, och derföre eg-
nar man dem ock bättre vård än förr. Jag vet ej, på hvilka grunder
veterinärkomitén kommit till det antagande, att 300 veterinärläkare äro
för vårt land tillräckliga, men hvad jag vet är, att Elfsborgs läns lands¬
ting, inseende nödvändigheten af att länet erhölle ett lämpligt antal skick¬
liga veterinärläkare, anslagit medel för aflönande af 13 veterinärläkare
utöfver den af staten underhållna. Hvem skulle väl för några år sedan
hafva tänkt sig 13 djurläkare i ett enda län? Men just derföre att med-
lemmarne af Elfsborgs läns landsting insågo behofvet af att boskapsdju¬
ren erhölle större omvårdnad och bättre skötsel än förr varit vanligt,
beviljade de utan prut nyssnämnda anslag. Med antagande att rikets
öfriga län hvart för sig behöfva lika många veterinärläkare som Elfsborgs
län, tror jag att man ganska snart kommer att öfverskrida den af veteri¬
närkomitén antagna normalsiffran 300.
Beträffande frågan om behofvet af 1 eller 2 veterinärinrättningar i
vårt land, vill jag icke bestämdt yttra mig derom. Då Herr Ecklesiastik¬
ministern ansett två sådana inrättningar af behofvet påkallade, anser jag
sådant ingalunda vara till skada för landet, såvida nemligen veterinärin¬
stitutet i Stockholm inrättas med iakttagande af den största möjliga spar¬
samhet, och man ej i likhet med representanten från Gotland anser sum¬
mans storlek såsom ett kriterium på anstaltens förträfflighet. Men om
man blefve ense derom att blott ett veterinärinstitut är behöfiigt för
vårt land, och jag skulle blifva satt i nödvändigheten att välja mellan Skara
och Stockholm såsom endera platsen för nämnda institut, då får jag i
likhet med Herr Ehrenborg förklara, att jag obetingadt gåfve Skara före¬
trädet just med afseende å dess belägenhet och donationen, hvilken se¬
nare otvifvelaktigt kommer att återgå till testator arfvingar, i händelse
veterinärinrättningen derstädes upphör att finnas till. Jag betvifla!- visst
ej tillvaron af vetenskapligt lif här i Stockholm och tror äfven att veteri¬
närundervisningen skulle kunna deraf draga ganska stor nytta, men jag
kan icke, på sätt eu föregående talare tyckes gorå, inse hvad nytta de
som studera veterinärvetenskapen, skulle kunna hemta af Teknologiska
institutet, såsom läroanstalt betraktadt. Hvad jag vet är, att så val våra
universitet som våra landtbruksinstitut, i afseende å Indika jag ej precist
hört någon säga att det vetenskapliga lifvet der är utdödt, icke ansetts
nödvändigt böra förläggas i hufvudstaden. Jag tror att dessa läroanstal¬
ter åtminstone i vissa vetenskapsbrancher någorlunda motsvara sin be¬
stämmelse; kanske den värde talaren vill i sin ifver Utflytta landtbruks-
instituten vid Ultuna och Alnarp? Om detta vore till vetenskapens from¬
ma, det vet jag ej, men icke vore det till landtbrukets, det är visst.
Jag är vid denna sena timme skyldig Kammaren den uppmärksamhet
att ej vara alltför vidlyftig i mitt anförande. Jag skall således ej längre
behålla ordet. Jag har emellertid ansett mig pligtig och kanske äfven
berättigad att försvara ett intresse, som man här behagat förklara för
Den 28 April, e. m.
437
konstgjord^ Jag bestrider ej att den ort, som kan hafva intresse af en
veterinärinrättning i Skara, äfven är skyldig att i någon män bidraga till
densammas underhåll, men så länge veterinärundervisningen är en stats¬
angelägenhet och ifrågavarande donation till veterinärinrättningen i Skara
finnes, tror jag att de landsting, frågan rörer, kunna anses berättigade
att frambära sin önskan, att ofvannämnda inrättning måtte hållas vid lif
och ej afsigtligt mördas.
Jag förenar mig med dem,* som yrkat bifall till Herr Sven Mag¬
nussons motion.
Herr Jöns Pehräson: Jag skall ej blifva mångordig. Då min
motion ej tillvunnit sig något understöd, kan jag gerna låta den falla.
Förlidet år förfäktade jag den åsigten, att ett veterinärinstitut ej borde
förläggas i Stockholm, och jag är ännu af samma åsigt. Under förut¬
sättning att alla äro ense derom, att blott ett veterinärinstitut bör finnas
i vårt land, är det för mig alldeles likgiltigt, hvar det förlägges, blott
det icke blir här i hufvudstaden. Denna plats är nemligen fullkomligt
olämplig i ekonomiskt afseende.
Hvad det vetenskapliga lifvet beträffar, så tror jag, att det kan ut¬
vecklas på hvilken ort som helst. Det är således ej absolut nödvändigt
att ett veterinärinstitut just derföre bör förläggas här i Stockholm, utan
framför allt bör detta läggas i en ort, der tillgången till praktik är som
störst.
För min del och då jag ej är fullt säker derpå, att vi för framti¬
den skola blifva befriade från det här Stockholms byggandet, tror jag det
enda rätta var att bifalla Utskottets hemställan. Men om Herr'Sven
Magnussons motion blefve antagen och Riksdagen sålunda komme att ut¬
tala en bestämd åsigt, så kunde dermed vinnas den fördel, att Regeringen
fick veta, att Riksdagen ej kommer att anslå medel till hora än ett vete¬
rinärinstitut. För närvarande vill jag således förena mig med dem som
yrkat bifall till Herr Magnussons motion.
Herr Ry lan der: Det kan anses orätt af mig att vid denna sena
timme yttra mig i frågan, men då det är länge sedan jag begärde ordet,
må det nu tillåtas mig att i största korthet tillkännagifva min åsigt
i ämnet.
En talare på stockholmsbänken yttrade, att det af Skaraborgs läns
landsting och 55 ledamöter af Elfsborgs läns landsting afgifna förord
till veterinärinrättningen i Skara utgjorde den döda vigten. Jag vill fråga
denne talare, om han icke tror att hans timtals långa anförande, hvaraf
icke fjerdedelen tillhörde denna fråga, äfven innehöll den döda vigten,
att det här gällde ett ortintresse och en inrättning, hvilken vederbörande
landsting borde sjelfva underhålla. Herr Grefve Sparre har dock redan
visat, att saken är en statsangelägenhet.
Hvad nu beträffar striden emellan Skara och Stockholm, så, om man
ser på antalet och slaget af de djur, som vårdats vid hvardera af de
två veterinärinstituten derstädes, förvånas man öfver den klinik, som fin¬
nes här i Stockholm. Hvilka slags djur hafva här vårdats? Jo, hundar
och kattor, men högst obetydligt af de ädlare husdjuren.
438
Den 23 April, e. m.
En annan talare påstod, att Skara veterinärinrättning icke utsläppt
några dugliga djurläkare. Jag känner icke, huru härmed må förhålla sig,
men jag är fullt öfvertygad derom, att, om man ger Skara veterinär¬
inrättning fullt tillräckliga lärarekrafter, från detta läroverk komma att
utgå lika goda djurläkare som från veterinärinstitutet i Stockholm.
Herr Kolmodin, som talade om många saker, som ej hörde till ämnet,
varnade för faran att utskicka veterinäreleverne på landsbygden. Jag
kan ej se någon fara deri; lifvet i landsortsstäderna är mycket mera or¬
dentligt och allvarligt äii i en stor hufvudstad. För öfrigt torde det ej
kunna bestridas, att såväl byggnadernas underhåll som lärarnes aflöning
skulle medföra vida mindre kostnader i Skara än i Stockholm. Då här¬
till kommer att till veterinärinrättningen i Skara finnes eu stor donation,
förvånar det mig högeligen, att Riksdagen ej vill taga vara på den¬
samma.
Herr Per Nilsson yttrade, att hornboskapen ej kan föras långa vä¬
gar, men se vi på Stockholm med dess läge mellan Mälaren och Salt¬
sjön och omgifvet af sjöar och små smala landtungor, så finna vi, att der
ej kan finnas någon synnerligt stor tillgång på nötkreatur. Inne i lan¬
det är förhållandet åter motsatt det förra och der behöfva de ej föra sin
boskap på så långa vägar.
Enligt min åsigt kan ett veterinärinstitut ej förläggas lämpligare och
billigare än i Skara, och derföre yrkar jag bifall till Herr Sven Magnus¬
sons motion.
Herr Sven Magnusson: Herr Talman! Enär min motion rönt det
understöd, som nu kommit den till del, och så talangfulla talare tagit den
i försvar, kunde jag nöja mig med att yrka bifall till densamma; dock
några ord:
Sedan Utskottet citerat motiven till det slut, hvartill Utskottet vid
senaste riksdagen kommit, bland annat detta: “Utan att förbise den
nytta, som veterinärundervisningen möjligen skulle kunna hemta af en
vetenskaplig täflan mellan tvänne fullständiga och likställda läroverk, har
Utskottet likväl funnit denna fördel ingalunda motsvara de kostnader för¬
ståten, som skulle uppstå genom en dylik anordning, hvilken för det när¬
varande ej heller är betingad deraf!, att något större antal personer egna
sig åt ifrågavarande undervisning. Veterinärervernes antal utgjorde i
Stockholm vid 1871 års slut nitton och i Skara vid slutet af läsåret
1871— 1872 elfva. Uti sitt den 24 Maj 1865 afgifna betänkande har
förenämnda komité uppgifvit det då befintliga antalet civile veterinär¬
läkare till Ilo. Detta antal ansåg komitén böra uppbringas till 300.
För att bibehålla veterinärkorpsen vid denna numerär behöfdes, enligt
komiténs beräkning, årligen 12 nya veterinärläkare. Häraf torde framgå
att, om afseende äfven fästes på framtida förhållanden, veterinärunder¬
visningen med en fyraårig kurs icke behöfver afse ett större antal
elever, än att de lämpligen kunna bildas vid ett läroverk." Der¬
efter har Utskottet, under åberopande af denna (som orden falla) af se¬
naste Riksdag gillade åsigt, afstyrkt såväl Kong!, Maj:ts nådiga framställ¬
ning om ökadt anslag till Skara veterinärinrättning som min motion med
förslag till en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t om ordnandet af ett
Den 23 April, e. m.
439
enda veterinärinstitut för hela riket i staden Skara. Utskottet har väl i
sin motivering sålunda fullkomligt gillat de åsigter äfven jag vågat hysa
i veterinärfrågan, nemligen den, att ett enda veterinärläroverk, väl ord-
nadt, skulle blifva tillräckligt för hela landet; men Utskottet har icke fun¬
nit ^ skal tillstyrka Riksdagen besluta en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t i deri riktning jag i min motion angifvit om ordnandet af detta
enda veterinärinstitut på den enda lämpliga plats i hela riket, staten
för närvarande har att förfoga öfver. Jag får sålunda taga för gifvet, att
Utskottet ännu fasthåller vid sin vid senaste riksdag uttalade öfver¬
tygelse^ att i hufvudstaden med någon million kronor uppföra ett hem
för institutet. Jag har i min motion sökt utreda att ett sådant tillväga-
gående skulle vara allt för mycket förlustbringande för staten, alldenstund
staten redan har, vid inrättningen i Skara, åbyggnader färdiga att mot¬
taga de elever, som nu finnas vid båda rikets veterinärläroverk. Så myc¬
ket angelägnare borde staten vara att tillgodogöra sig framlidne Professor
Hernqvists donerade fasta egendom m. in., värd 100,000 kronor, som arf-
vingarne, ifall veterinärinrättningen å denna egendom ej i enlighet med
donationshandlingarne upprätthålles, säkert komma att sätta sig i besitt¬
ning af hela donationen; och detta, mine Herrar, skulle väl icke heller
vara rätta sättet för staten att hedra den ädle gifvarens, grundläggarens
af Sveriges första veterinärskola, minne. Jag för min del tror icke att,
om Riksdagen beslutade lemna Skara veterinärskola åt sitt öde, Kongl.
Maj:t skulle sanktionera ett sådant beslut.
Hvad sjukvården af de i Stockholm förlagda regementenas hästar liksom
stadens _ och^ dess omgifningars boskap och husdjur beträffar, tror jag
denna sjukvård skulle kunna med visshet påräknas lika god som nu genom
den . veterinärkliniska anstalt med sjukstall och hofbeslagssmedja, som
jag i min motion föreslagit och hvartill den ena af institutets gårdar med
skäl torde kunna användas. Den andra af dessa gårdar kan nu mera
genom försäljning inbringa 2 å 300,000 kronor.
Då förhållandena nu äro sådana, att staten har fullt lämplig plats
för veterinärinstitutet, om det förlägges till Skara, kan jag icke tänka
mig att Riksdagen skulle besluta uppföra dyrbara byggnader i Stockholm
för institutets inrymmande. Måhända kan den tid komma, då man får
ångra att man äfiats för att få alla läroanstalter förlagda i hufvudstaden.
Om denna stad t. ex. blefve utsatt för anfall eller belägring af eu fiende,
torde vi nog få erfara vådan af att hopa alla anstalter för bibringande
af menskligt vetande på en för dylika faror företrädesvis utsatt plats.
Man vore då kanske glad att hafva någon eller några deraf placerade på
annan ort inom riket.
En talare. på gotlandsbänken uppgifver, att inga hus finnas vid
veterinärinrättningen i Skara, lämpliga att inrymma veterinärinstitutet.
De aro i dåligt skick, de äro alldeles ruttna. Hvar den ärade talaren
än fått denna uppgift, så är den åtminstone icke sann. Jag får upplysa,
att jag inlemna^ i Stats-Utskottet ritningarne till alla vid nämnda in¬
rättning befintliga hus eller åbyggnader och hvilka alla äro i förträffligt
skick ock kunna, som jag förut antydt, inrymma alla de elever, som för
närvarande inom landet studera veterinärvetenskapen. Ritningarne kunna
icke vid denna sena timme utfås, men Herrarne torde icke underlåta att
440
Den 23 April, e. m.
taga dem i skärskådande och förvissa sig om riktigheten af mitt yttrande
i denna del af frågan.
Samma ärade talare framkastade ock. allvarsamma varningar att man
icke skulle förlägga institutet på eu isolerad ort, der den skulle do sot¬
döden. Jag vill endast svara: Gif Skara veterinärinrättning behöfligt an¬
tal lärare och gif dem rätt att examinera sina lärjungar så, att dessa få
rätt att söka anställning, så skall icke lång tid förflyta innan Stockholms
institut kommer att c!ö den sotdöd han skildrade med så varnande stämma.
Man har ock under debatten i afton sagt, att Skara veterinärinrätt¬
ning icke mäktat uppfylla sin bestämmelse. Det vore i sanning icke under¬
ligt om så vore, efter de trakasserier och öden den genomgått. Då emel¬
lertid icke mindre än 114 lärjungar sedan 1855;besökt skolan, torde ett så¬
dant omdöme af vedersaka!™ vederlägga sig sjelf!. Genom skickliga lärare
och det intresse orten och enskilde visat inrättningen, har densamma på
ett ädelt sätt bevarat och häfdat sitt anseende. Dertill har dock for¬
drats omtanke, då icke staten offrat mer än 4,100 kronor i årligt an¬
slag. Inrättningen har, så att säga, lemnats åt sig sjelf, då deremot
Stockholms institut i årsanslag erhållit 31,200 kronor, ehuru elevantalet,
som der studerat i veterinärvetenskapen, understundom understigit antalet
vid Skara inrättning.
Jag vill icke längre pröfva Kammarens tålamod, utan yrkar afslag å
Utskottets betänkande och bifall till min motion.
Grefve Björnstjerna: Jag skulle icke hafva begärt ordet vid
denna långt framskridna timme, derest icke alla de ledamöter på bohus-
läns- och vestgötabänken, hvilka yttrat sig under denna öfverläggning,
jemte det de med synnerlig ifver framhållit Skaras för mig obekanta för¬
delar, på samma gång med eftertryck och stor säkerhet förklara, att det
vore en omöjlighet för veterinärinstitutet i Stockholm att någonsin kunna
på ett fullt tillfredsställande sätt uppfylla det ändamål, för hvilket det¬
samma tillkommit, enär vid detta institut till följd af läget och nejdens
beskaffenhet kliniken vore och aldrig kunde blifva annat än ensidig. Jag
tror likväl, att Herrar vestgötar få lof att något pruta med sig beträf¬
fande dessa påståenden. Då Kongl. Maj:t behagat uppdraga åt mig
ordförandeskapet i styrelsen för detta institut, torde Kammaren ursäkta,
om jag för ett ögonblick tager tiden i anspråk för att beriktiga de upp¬
gifter, som lemnats angående institutets praktiska vaksamhet och befint¬
ligheten af det underlag, som dertill erfordras. Jag har här i min hand
åtskilliga sifferuppgifter, hemtade ur Statistiska centralbyråns samman¬
drag af landshöfdingeembetenas senaste femårsberättelse!-, belysande för¬
hållandena på båda de platser, om hvilkas inbördes företräden här tvistas.
Detta är ett säkert och tillförlitligt dokument, hvars vitsord icke lärer
kunna jäfvas. De uppgifter Grefve Sparre meddelat, jag vet icke med
stöd af hvilken auktoritet, torde alltså, i hvad de med nämnda officiela
handling icke öfverensstämma, få vika tillbaka. Af femårsberättelserna
framgår sålunda, att år 1870 funnos i Stockholms stad 1,246 kor, under
det att samtidigt i staden Skara antalet endast utgjorde något öfver 300
stycken. På det förra stället furmos alltså tre gånger så många ko¬
kreatur som på det senare. Dessa kor egas till större delen af så kal-
Den 23 April, e. m.
441
lade kogubbar, bosatte på Ladugårdslandet, således några stenkast från
ve ten ruin irra ttm nge n. Hvad hästar beträffar, hade Stockholm år 1870
L,8b 7 stycken, då i Skånings härad funnos endast 2,502. Följaktligen
egde Stockholms stad då öfver 300 hästar mer än hela det härad inom
hvithet Skara ar beläget. Dessutom funnos uti Stockholms län inom eu
omkrets af eu mil kring hufVudstaden år 1871 1,110 hästar 1,521 oxar.
4,040 kor och 140 tjurar. Dels i Stockholm och dels inom en rayon af
eu,nu1 deromkring funnos således sammanlagdt 3,977 hästar, 1,521 oxar
o,28b kor och 140 tjurar. I Skånings härad funnos år 1872 2 502
hastar, 1,071 oxar, 6,129 kor och 107 tjurar. Häraf visar sig, att antalet
kol i Stockholm och dess närmaste omnejd väl var något mindre än i
Skånings härad men om man sammanräknar hela antalet af hästar och
hornboskap på båda dessa ställen, finner man, att resultatet utfaller till
gifven fördel för hufvudstaden och dess omgifning, som tillsammans räk¬
nade 10,921 kreatur mot Skånings härad 9,809 stycken. Det visar si*
således, att, trots allt hvad Herrarne på vestgötabänken och särskild!
Lrefve Sparre haft att anföra i motsatt riktning och till Skaras lof för¬
hållandet gestaltar sig i verkligheten till nackdel för det mångbeprisade
Skara. Men. invänder man, huru kan det då komma sig, att under före¬
gående ar vid veterinarmrattmngen i Stockholm endast vårdats 13 nöt-
f,eata1/ , ’ mm.e Herrar, dertill är anledningen ingen annan än den,
att .Riksdagen icke beviljat medel till oundgängliga reparationer å bygg¬
naderna vid institutet, till följd hvaraf, bland annat, inträffat, att just
det hus, som ar afsedt for upptagande af sjuka nötkreatur, måst stängas;
emedan det hotade att ramla ner. I afseende å denna del af sjukvården
kan likva. anmärkas, att vid veterinärinrättningen är anordnad en am¬
bulatorisk klinik for behandling af boskapsdjur och vid denna bar, efter
öfver r00(rkreäturtUtetS är8borättelse är 1878 utvisar, vårdats betydligt
1 öfngt förekommer, att de uppgifter, som under diskussionen med¬
delats rörande sjukvården vid veterinärinrättningen i Skara, i åtskilliga
delar tarfva afprutning och rättelse. Man har t. ex. hänvisat till det
störa antal kreatur, som vid detta institut undergått klinisk behandling,
och man uppgå! särskild! sjukvårdade icke mindre än 3,200 hästar. Nu
ar likväl att märka, att bland dessa förekomma icke mindre än 752 häst¬
kreatur, som bill vi t skodda, .lag må säga, att jag hittills aldrig hört,
att skoning åt hastar ansetts utgöra någon beståndsdel af den veterinära
sjukvården. . I sådant fall blefve förhållandet vid veterinärinrättningen i
Stockholm ännu mera storartadt, då derstädes under sistlidet år blifvit
skodda 0,000 hastar och underlagda 23,340 hästskor.
Hvad slutligen hufvudsaken beträffar, kan jag vara ganska kort.
att, få :lt Kammarens ledamöter på allvar vilja förorda
bilan till flen: Sven Magnussons motion, då densamma, för så vidt jag
kunnat uppfatta den, hufvudsakligen afser eu underdånig skrifvelse till
bong!. Mai;t och frågan om en dylik skrifvelse nu förfallit, sedan Första
Kammaren redan godkänt Stats-Utskottets hemställan i denna punkt.
< ag har lciie heller hittills hört någon talare uppträda för att under-
stmlja Herr Ecklesiastikministerns förslag att upprätta tvänne sidoordnade
och fullständiga veterinär!nstitut i landet. Lika litet har jag förnummit,
442
Den 23 April, e. in.
att någon af dem, som yttrat sig emot detta Regeringens förslag, gifvit
till känna någon skymt af afsigt att tillintetgöra Skara veterinärinstitut.
Man har ju fast hellre ganska tydligt uttryckt den önskan, att denna in¬
rättning, sådan den nu är anordnad, måtte få i frid och ro fortsätta sin
gagnande verksamhet. Man har endast framhållit nödvändigheten af ett
verkligt fullständigt veterinärinstitut i vårt land — men endast ett —
och velat, att vi skulle samla våra krafter för att skapa detta för oss så
högt af behofvet påkallade läroverk. Jag vågar ytterligare påstå, att allt
talar för att detta läroverk förlägges till Stockholm. Jag tror nemligen det
vara af framstående vigt, att veterinärinstitutet upprättas der det kan
verka i samband med och stödjas af andra vetenskapliga inrättningar.
Veterinärkunskapen eger så nära frändskap med den medicinska, att den
lika väl som denna bör idkas på ett ställe, der den har tillgång till de
stora museer och rika samlingar, som i denna väg finnas i hufvudstaden.
En annan vigtig omständighet är ock den, att ett dylikt institut icke får
ligga afsides för sig sjelft i en småstad. Utan öfvervakande från högre
myndigheter, och undandragen allmänhetens ögon, förfaller den der lätt.
Här i hufvudstaden åter, under Sundhetskollegii närmaste uppsigt med
rik tillgång på lärare i alla ämnen och med uppmärksamhet följd af fullt
kompetente fackmän, måste institutet sporras till förnyade ansträngningar
och lifgifvande verksamhet.
På dessa skäl yrkar jag bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Ehrenborg: För den händelse någon af Kammarens leda¬
möter, som eljest ämnat lemna sin röst för bifall till Herr Sven Magnus¬
sons motion, skulle låta sig derifrån afhålla af den uppgift, som den
siste talaren lemnat, att Herr Magnussons förslag endast skulle afse en
underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, bär jag ansett mig böra
upplysa, att detta icke är förhållandet, enär sagda förslag äfven inne¬
fattar fråga om ett extra anslag af 10,000 kronor för nästkommande år.
Vidare anhåller jag med anledning af den jemförelse densamme
talaren anställt mellan Stockholm och dess omnejd å ena sidan och Skå¬
nings härad å den andra, på grund deraf, att Skara är inom detta härad
beläget, få meddela, att tre andra härad med sina gränser tillstöta'
staden Skara på blott en half och en fjerdedel mils afstånd.
Öfverläggningen var slutad. Enär Utskottets hemställanden under
Lutt, a och Litt. b i förevarande punkt blifvit i ett sammanhang behand¬
lade, och de yrkanden, som under öfverläggningen framställts, omfattade
båda momenten, så gåfvos nu äfven propositioner rörande punkten i dess
helhet, nemligen: först på bifall till Utskottets hemställanden under så
väl Litt. a som Litt. b, vidare på yrkandet att, med afslag å Utskottets
hemställan i det förra momentet äfvensom å de i det senare omförmälda
motioner, Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet måtte bifallas, och slut¬
ligen på bifall till det i Herr Sven Magnussons motion, N:o 121, framlagda
förslag. Herr Talmannen fann den förstnämnda af dessa propositioner
vara med öfvervägande ja besvarad; men begärdes då votering, i anled¬
ning hvaraf Herr Talmannen, för kontrapropositionens bestämmande, ånyo
upptog de två andra yrkandena, af hvilka det som afsåg bifall till Herr
Den 23 April, e. m.
443
Sven Magnussons förslag förklarades kafva röstöfvervigt. Då emellertid
omröstning äskades äfven angående kontrapropositionen, blef först en så
lydande voteringsproposition uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen öfver 34:de punk¬
ten mom. a och b af Stats-XJtskottets utlåtande N:o 20 a antager deras
mening, som yrka att öfver Utskottets hemställanden måtte i sin helhet
beslutas medelst bifall till de förslag, som framstälts i Herr Sven
Magnussons motion, N:o 121,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är till kontraproposition antaget yrkandet, att Kamma¬
ren, med afslag å så väl Utskottets hemställan i mom. a som jemväl de
i mom.'b omförmälda motioner, måtte bifalla Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position i ämnet.
Voteringen företogs och utföll med 60 ja mot 67 nej; hvadan propo¬
sitionen för den derpå följande hufvudvoteringen erhöll denna lydelse:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt under Litt. a och
b i 34:de punkten af Utskottets utlåtande N:o 20 a,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å såväl Utskottets hemställan
i mom. a som jemväl de i mom. b omförmälda motioner, bifallit Kongl.
Maj:ts nådiga proposition i ämnet.
Hufvudvoteringen visade 96 ja mot 38 nej; och hade alltså Utskot¬
tets ifrågavarande hemställanden blifvit af Kammaren bifallna.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare föredrag¬
ningen af detta utlåtande till ett blifvande sammanträde.
§ 7.
Hen’ Nils Petersson, hvilken anmält att han icke begagnat sig af
den ledighet från riksdagsgöromålen, som förut blifvit honom beviljad,
erhöll nu, på begäran, sådan ledighet under 6 dagar från och med den
27 i denna månad.
444
Den 23 April, e. m.
§ 8.
Anmäldes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets memorial och utlåtanden:
N:o 72, angående utdelning af exemplar utaf Konstitutions-Utskottets
tryckta memorial och öfriga expeditioner vid 1809—1810 års riksdag;
N:o 73, angående pension åt aflidne Sekreteraren i Riksgälds-konto-
ret O. G. Stuarts enka;
N:o 74, angående förhöjning i afiöningen för Vaktmästaren vid
Justitieombudsmans-expeditionen;
N:o 75, om anvisande af de i Regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor;
N:o 76, i anledning af väckt motion om öfverlemnande till Riks-
gälds-kontoret af vissa för landtförsvaret afsedda kassor och fonder
m. m.; och
N:o 77, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
dyrtidstillägg för kleresistaten vid Kongl. flottan in. in.; samt
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets utlåtande N:o 1, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändringar i Kong!,
förordningen den 26 April 1861, rörande de allmänna grunderna för
hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet.
Dessa ärenden blefvo nu för första gången bordlagda; och skulle
desamma uppföras främst å föredragningslistan för Kammarens nästa
sammanträde. Kammaren beslöt äfvenledes, uppå hemställan^ af Herr
Talmannen, att Bevillnings-Utskottets betänkanden N:is 6 'och 7 skulle å
nyssnämnda lista sättas näst efter Banko-Utskottets memorial N:o 11.
§ 9.
Justerades protokollsutdrag rörande de i detta sammanträde fattade
beslut.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. ®/4 1 på natten.
In lidem
H. Husberg.