Den 17 April.
271
Fredagen dels 17 April.
Kl. 1 ,2 3 e. m.
§ 1-
Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.
§ 2.
Föredrogs Första Kammarens protokollsutdrag N:o 183, med del¬
gifvande af Kammarens beslut i anledning af dess Tillfälliga Utskotts
utlåtande N:o 5, om åtgärder för att åstadkomma skyndsammare offent¬
liggörande al Riksdagens förhandlingar; och beslöt Andra Kammaren,
efter föredragning af detta ärende, hänvisa detsamma för vidare utred¬
ning till dess Tillfälliga Utskott N:o 3.
§ a.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets memorial N:o 66, i fråga om
den i riksstaten uppförda oindelta spanmål.
§ 4-
Vid föredragning dernäst af Stats-Utskottets memorial N:o 67, med
förslag till voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut uti åtskilliga frågor rörande anslagen under riksstatens nionde
hufvudtitel, blefvo de i detta memorial föreslagna voteringspropositioner
af Kammaren godkända.
§ 5-
Föredrogs, men bordlädes ånyo Lag-Utskottets utlåtande N:o 27,
angående dels inrättande af en liäradsrepresentation för behandlingen af
häradets gemensamma angelägenheter, dels tillsättande af sockenrevisorer
för granskning af kronofogdarnes debiterings- och redovisningslängder
öfver häradsmedel.
272
Den IT April.
Till afgörande förekom Lag-Utskottets utlåtande N:o 25, i anledning
af väckt motion, åsyftande skydd emot förnärmelse af författares egar.de-
rätt till musikaliska arbeten eller kompositioner.
Herr Linné anförde: Fastän Lag-Utskottet i detta sitt utlåtande
afstyrkt min motion, vill jag för min del hemställa om bifall till utlå¬
tandet, emedan jag i den motivering, LVskottet lemna!, anser mig
hafva vunnit, livad jag med motionen åsyftat. Utskottet har nemligen
förklarat, att de i Tryckfrihetsförordningen meddelade bestämmelser om
ansvar för den, som oloftigen trycker eller eftertrycker författares skrif¬
ter, äro tillämpliga jemväl i fråga om musikaliska arbeten. Om så för¬
håller sig, är jag fullkomligt nöjd. Men för att visa, att min motion
icke varit så alldeles oberättigad, vill jag påpeka, att i Tryckfrihets¬
förordningen förekomma åtskilliga stadgande:! om tryckta skrifter, Indika
stadganden enligt praxis icke tillämpas på musikverk. Så är förhållandet
med stadgandet, att af tryckta skrifter ett exemplar skall afiemnas till
justitie-statsministern och ett exemplar till hvarje af våra universitet,
och likaså med stadgandet, att tryckt skrift skall förses med uppgift om
boktryckare, tryckningsort och årtal. Då nu emellertid eu så hög auk¬
toritet, som Lag-Utskottet, gifvit ofvannämnda lagtolkning, och denna lär
vara af Första Kammaren godkänd, så måste jag anse mig hafva vunnit
mitt syfte, och hoppas, att lagskipningen måtte gifva eftertryck åt samma
tolkning, liksom jag önskar, att allt hvad Tryckfrihetsförordningen stadgar
om skrifter måtte vinna tillämpning äfven å musikaliska kompositioner.
Herr Philipsson: Ehuru jag gillar det slut, hvartill Utskottet
kommit, liar jag icke kunnat godkänna dess motivering. Då nu motio¬
nären förklarat sig nöjd med Utskottets hemställan på den grund, att
Utskottet i motiveringen obetingadt förklarat, att de i Tryckfrihetsförord¬
ningen meddelade bestämmelser om ansvar för den, som olofligen trycker
' eller eftertrycker författares skrifter, äro tillämpliga jemväl i fråga om
musikaliska arbeten, så huller jag mig föranlåten anhålla att fä till proto¬
kollet antecknadt, att jag icke biträder eu sådan uppfattning utan, på
sätt min vid Utskottets betänkande fogade reservation utvisar, ansett
motionen böra afstyrkas på grund dels deraf, att Tryckfrihetsförordnin¬
gens bestämmelser rörande skrifter synas kunna tillämpas å musikaliska
kompositioner, Indika åtföljas af text, dels ock deraf att, då fråga om
eftertryck af musikalier icke lär i ett fall böra behandlas enligt Tryck¬
frihetsförordningen och i ett annat efter särskild lag, en förklaring af
Tryckfrihetsförordningen, derom nu icke är fråga och dermed Utskottet
ej eger taga befattning, torde vara den lagstiftningsåtgärd, som möjligen
erfordras, för att, såsom lämpligt synes. Tryckfrihetsförordningens bestäm¬
melser må blifva tillämpliga äfven i afseende å musikaliska verk, som ej
äro med text försedda.
§ 7.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
273
Den 17 April.
§ 7.
Skedde föredragning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 26. i anledning
af väckt motion åsyftande att bereda vissa rättigheter åt skjutsentrepre¬
nörer, h vil ka icke tillika äro innehafvare af gamla gästgifverihemman.
Ordet begärdes af
Herr Pelir Nilsson i Wittjerf: Utskottet synes hafva afstyrkt mitt
motion, hufvudsakligen på grund deraf att motionen skulle åsyfta bort¬
tagande af det i Kong!, brefvet den 24 Januari 1865 gjorda förbehåll till
skydd för de friheter, räntor eller andra dylika förmåner, som blifvit äldre
gästgifverier i laga ordning tillerkända. Detta bär alls icke varit menin¬
gen med motionen, utan den har blott åsyftat, att, då hållskjutsnings-
entreprenad öfvergår a, annan person än gammalt gästgifverihemmans inne¬
hafvare, sjelfva gästgifverihållningen städse måtte kunna förflyttas till
entreprenörens bostad. Jag yrkar derföre utslag å Utskottets hemställan och
bifall till motionen i öfverenstämmelse med Herrar Sundells, Petersons
och Jonssons reservation.
Herr Nils Petersson: Jag har reserverat mig mot Utskottets hem¬
ställan om utslag å ifrågavarande motion, och jag tror att motionen är
af större vigt än man vid första påseende tycker. Skjutsförhållandena
inom riket hafva väckt stort uppseende icke minst inom denna Kammare,
och motionären har åsyftat något, som i väsendtlig mån skulle lätta detta
öfverklagade onus. Det är gifvet, att, så länge sjelfva gästgifverirörelsen
är icke blott, eu skyldighet utan också en rättighet fästad vid de gamla
gästgifverihemmanen, skola svårigheter ofta möta vid inrättande af skjuts¬
entreprenad. Val heter det, att Konungens Befallningshafvande kan be¬
sluta om flyttning åt skjutsstation, men i många fall strandar flyttningen
på det gamla gästgifverihemmanets privilegier. Jag tror, att för lösning
af denna fråga vore vigtigt, att Konungens Befallningshafvande erliölle
större frihet i afseende å dylika flyttningar. Ofta uppdrifves nemligen
skjutslegan oskäligt högt, derför att så få personer vilja åtaga sig entre¬
prenad utan att få hafva skjutsstationen vid sin bostad.
Jag yrkar bifall till motionärens förslag.
Ilerr Fahlén: Då under denna riksdag flera motioner blifvit väckta,
i hvilka påpekats, huru obillig skjutsningstungan är, och begärts, att lätt¬
nad deraf måtte åstadkommas, så kan det icke vara annat än förvånande,
att Utskottet icke en gång velat tillstyrka en så liten förändring till det
bättre,. som bär .ifrågasatts. Motionären har icke begärt mera, än att,
der skjutslag vill skaffa sig entreprenör, denne utan särskilt förbehåll
måtte ega rätt att förlägga skjutsningsstationen till sin bostad och att
der tillgodose resande och deras hästar med rum och förplägning. Det
tyckes mig så mycket underligare, att Utskottet afstyrkt motionen, som
någon inskränkning i gamla gästgifverihemmans privilegier alls icke åsyf-
Hifad. Prof. 1874. 2 A fil, X Band. 23
274
Den IT April,
tats. Dessa hemman hafva fått sig tilldelade ränta och friheter såsom
rotefrihet m. m., mot skyldighet att uppbuda reservhästar och tillhanda¬
hålla resande husrum och förplägning. Det är, minst sagdt, besynner¬
ligt, att man ej, då skjutslagets fördel så fordrar, skulle kunna få taga
från ett gästgifverihemman dess skyldigheter, då man ej gör ringaste in¬
trång i dess rättigheter. I många fall har det varit svårt att åstadkomma
skjutsentreprenad, derför att entreprenören icke kunnat få flytta skjuts¬
stationen till siu bostad, och skjutslagets kostnader för entreprenadens
inrättande hafva derigenom oskäligt uppdrifvits.
Jag vill ej vidare upptaga Kammarens tid, utan inskränker mig till
att yrka bifall till motionärens förslag.
Grefve Sparre: Om Utskottet hade i allra ringaste mån gjort sig
skyldigt till förbiseende af sin pligt att i möjligaste måtto söka befordra
lättnad och lindring i skjutsbesväret, så hade siste talarens yttrande varit
fullt berättigadt. Men jag fär upplysa den värde talaren, att i förevarande
fall någon åtgärd från Riksdagens sida icke varit behöflig, ty det finnes
redan eu författning af år 1865, deri med anledning af väckt fråga om
rätt för Konungens Befallningshafvande att i sammanhang med beslut om
skjutsentreprenads införande äfven meddela föreskrift om flyttning af
skjutsstation, förklarats, att, då sådan flyttning befinnes kunna verkställas,
utan att angränsande skjutslag förnärmas genom betydligare utsträckning
eller förkortning af deras skjutshåll, och äfven resandes herbergerande
och förplägning kan å den föreslagna nya stationen behörigen tillgodoses,
samt flyttningen är utförbar, utan att de friheter, räntor eller andra
dylika förmåner, som blifvit förutvarande gästgifveri er i laga ordning till¬
erkända, för dem borttagas, flyttningen får ske för den tid, entreprenad-
kontraktet är gällande. Detta är väl en temligen tydlig lag. På grund
af densamma hafva också åtminstone i mitt flin åtskilliga gästgifverier
blifvit flyttade, och sådant sker oupphörligt. Om dylika flyttningar i
Norrbottens län någon gång blifvit vägrade, så måste några särskilda om¬
ständigheter varit anledning dertill. Antingen måtte man hafva påyrkat
icke blott flyttning af skjutsstation utan i förening dermed öfverflyttning
af friheter och räntor från gammalt gästgifverihemman, eller också har
ny entreprenör icke haft tillräckliga hus för att vid sin bostad kunna
upprätthålla skjutsstation, eller också har skjutslaget vägrat att bygga
nytt hållstall eller slutligen har möjligtvis Konungens Befallningshafvande
icke gjort sin skyldighet. Men icke någon af dessa omständigheter kan
lagstiftaren hjelpa. Om vi tusen gånger skrifva om lagen, blir dess till-
lämpning icke lättare eller säkrare, ty den kan icke skrifvas tydligare.
Det heter, att flyttning får ske, då den är utförbar utan att någons rätt
förnärmas. Det är icke sällsynt, att, då en lag någon gång icke blifvit
rätt tillämpad, eller särskilda omständigheter, hvarom man kanske ej
tagit kännedom, hindrat lagens tillämpning i vissa fall, man framställer
yrkande, att lagen måtte skrifvas om. Men jag upprepar det än eu gång,
att vi här hafva lag så tydlig som den kan skrifvas och innehållande allt
hvad någonsin kan behöfvas.
hor öfrigt är motionen i ämnet så skrifven, att Utskottet icke kunde
Anna annat, än att meningen var att få bort det stadgade förbehållet till
Den 1 7 April.
275
säkerhet lör friheter och räntor, som blifvit gamla gästgifverier tillerkända.
Men dessa kamerala rättigheter äro likställda med eganderätt och kunna
alltså icke genom lagstiftning rubbas.
Jag kar härmed velat fritaga Utskottet från förebråelsen för att
hafva vårdslöst behandlat denna fråga, tv vi hafva med yttersta om-
s°rg sekt se till, om något tillägg eller någon förbättring vid denna lag
kunnat göras. Men vi hafva icke kunnat finna något att förbättra.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Herr Fahlén: Jag medger, att 1865 års författning kan vara rätt
■'ra, men tillfredsställande är den icke. Om den vore af fullgod bcskaf-
leuliet-, kunde dermed icke manövreras, såsom det sker. Jag känner spe¬
gla fall, der det varit väl behöflig! att flytta skjutsningsstation blott 800
eller 400 alnar, men det icke blifvit tillåtet. Det bebofs ej mera än att
genom flyttningen skjutsstationen skulle komma inom annat länsmans-
distrikt, så lägger länsmannen derstädes sig emot flyttningen af fruktan,
att derigenom skulle vållas honom besvärligheter. Jag vet till och med
ett fall, der någon outredd naturkraft hindrat att flytta en skjutsnings¬
station ett stycke åt endast 200 alnars längd. Jag känner ej orsakerna,
men jag måste miss!änka. att giistgifverihemmanets egare funnit någon
teka fullt laglig väg att hindra flyttningen. Jag vide hafva lagen på det
satt skrifveri, att flyttning af skjutsstation alltid skulle tillåtas, så vida
ej vissa bestämda svårigheter dervid mötte.
Jag yrkar fortfarande bifall till motionärens förslag.
Grefve Sparre: Jag ber att få erinra, att det icke är länsman utan
Konungens Befallningshafvande, som bestämmer öfver flyttning af gäst¬
gifveri, och antingen länsman vill eller icke, föreskrifter Konungens Befall¬
ningshafvande flyttning, der så kan ske. År Konungens Befallningshaf¬
vande^ en sådan sjåper att lian icke törs göra annat än hvad länsman
vill. så ar det mot eu sådan Konungens Befallningshafvande, man lian att
vånda sig och icke mot gällande lag. Det måtte väl ej vara länsman,
--.om skall saga, huru Konungens Befallningshafvande skall göra i en sak,
som rör länet och det allmännas intresse. Den siste talaren har sjelf
sagt, att lagen är bra, men att outredda naturkrafter hindrat dess ti 11-
lämpning. Ja er. lag, som motverkar outredda naturkrafter, kan åtmiu-
-åone icke jag skrifva. Då lagen nu säger, att skjutsstation får flyttas,
va snart ej derigenom angränsande skjutslag förnärmas eller resandes be¬
höriga herbergerande och förplägning älventyras, eller gammalt gästgif¬
veri s lagligen vurma rättigheter kränkas, så kan lagstiftaren ej gå längre.
Herr Fahlén: Det är med anledning af Grefve Sparres tal om
Konungens Befallningshafvande* sjåperi gent emot sina underordnade
tjensteman, som jag åter nödgats begära ordet, Jag vill nemligen erinra
honom om, att det ofta nog händer att Konungens Befallningshafvande
infordrar vederbörande kronofogdes eller länsmans utlåtande i en eller
annan fråga, hvilket är helt naturligt, då man ju icke kan förutsätta,
att Konungens Befallningshafvande sjelf egen den kännedom om hvarje
särskild ort inom länet, som erfordras för ett rätt bedömande af för¬
276
Den 17 April.
hållandena dersammastädes. En gifven följd häraf är att Konungens
Befallningshafvande icke sällan grundar sitt beslut uteslutande på dessa
underordnade myndigheters utlåtanden och att sålunda samma myndig¬
heter kunna på frågor, sådana som den nu förevarande, utöfva ett icke
obetydligt inflytande.
Herr Pehr Nilsson i Wittjerf: Jag kan icke annat än förvåna
mig öfver den förklaring, Herr ordföranden i Lag-Utskottet afgifvit i
denna fråga; så mycket mer som de bilagor jag vidfogat min motion tyd¬
ligt tillkännagifvit de svårigheter, som förefunnits, att med den närvarande
lagstiftningen ordna skjutsnings besväret inom en socken i Norrbottens
län. Konungens Befallningshafvande hade nemligen i sammanhang med
beslut om skjutsentrepenads införande i socken lemnat sitt tillstånd, att
skjutsstationen skulle få flyttas till den nye entreprenörens hemman; men
detta Konungens Befallningshafvandes beslut öfverklagades hos Kammar¬
kollegium, som behagade upphäfva denna Konungens Befallningshafvandes
åtgärd, och detta Kammar-kollegii utslag blef ock af Kongl. Maj:t fast-
stäldt. Sålunda har Konungens Befallningshafvande ej den myndighet i
dylika fall, som vederborde, och det torde derföre vara angeläget att få
eu ordentlig lag i ämnet, på sätt jag föreslagit, i stället för denna Kongl.
skrifvelse den 24 Januari 1865, hvilken kan blifva föremål för de mest
olika tolkningar. Jag yrkar bifall till den afgifna reservationen.
Herr Hjelm: Jag begärde ordet för att med anledning af den
ärade representantens från Elfsborgs län påstående, att Konungens Be¬
fallningshafvande icke i frågor sådana som den nu förevarande infor¬
drade upplysningar och utlåtanden från vederbörande underordnade tjenste-
män, upplysa, att åtminstone i det län jag tillhör eger ett motsatt för¬
hållande rum. Der anmodas ofta nog kronofogden att, i frågor om väg¬
hållnings- och skjutsningsväsendet och dermed likartade ämnen, inkomma
med utlåtande till Konungens Befallningshafvande, och då man val kan
taga för gifvet, att kronofogden i dylika fall meddelar sig med veder¬
börande länsmän, såsom oek i verkligheten ofta inträffar, följer deraf,
att dessa underordnade tjensteman i detta län — och jag föreställer mig,
att samma sätt att gå till väga iakttages i flera andra — icke hafva så
ringa inflytande på algörandet af dylika frågor, som den värde talaren
ville antyda.
Hvad sjelfva saken vidkommer, så är det alldeles gifvet, att, då öfver-
tagande af skjutsskyldigheten på viss tid utbjudes på entrepenad, speku¬
lanter icke våga lemna så billiga anbud som eljest, enär de icke på för¬
hand kunna veta, om Konungens Befallningshafvande skall, enligt 1865
års Kongl. bref medgifva flyttning af skjutsstationen till entrepenörens
hemman eller ej. Genom att de ej kunna beräkna detta, afhålles mån¬
gen ifrån att spekulera på skjutsskyldighetens öfvertagande, hvarigenom
ådragas skjutslaget ökade kostnader för skju-tsningsbesvärets fullgörande.
Jag finner derföre motionärens förslag hafva så talande skäl för sig, att
jag icke kan annat än på det varmaste instämma med honom samt yrka
bifall till den emot Utskottets utlåtande afgifna reservationen. Visser-
277
Den 17 April.
iigen kunde jag kafva åtskilligt att tillägga med anledning af den be¬
synnerliga motiveringen i Utskottets betänkande, men då tiden är långt
iramskriden och Kammaren otålig, vill jag inskränka mig till hvad ja«
nu haft äran anföra.
Herr Ola Andersson: Jag får tillstå, att jag icke varit beredd
på att dessa frågor skulle i dag komma under diskussion, helst före¬
dragningslistan, hvarå i främsta rummet uppförts de ärenden, som blifvit
endast eu gång bordlagda, icke gifvit anledning att förmoda något sådant;
och jag . tillåter mig att uttala tvifvel om lämpligheten att på denna
timme af dagen börja ett diskussionsplenum.
Hvad nu sjelfva frågan beträffar, så lärer det väl icke kunna för¬
nekas, att den i sitt närvarande skick är oklar. Det har nemligen händt,
att, då fråga om inrättande af skjutsentreprenad uppstått, man med
tillämpning af närvarande lagstiftning i ämnet vägrat skjutsstations flytt¬
ning från det gamla gästgifverikemmanet till den nye entreprenören och
derigenom omöjliggjort all täflan vid entreprenadens öfvertagande, enär
under sådana förhållanden ingen kan på så billiga vilkor som gästgifveri-
hemmanets innehafvare åtaga sig skjutsskyldighetens fullgörande. Eu
ändring i denna lagstiftning torde följaktligen vara nödvändig; men då
Stats-Utskottet vid denna riksdag fått ordnandet af skjutsväsendet i sin
Helhet om hand. och man derföre har att derifrån vänta ett omfattande
lörslag i ämnet, torde det ej vara lämpligt att nu behandla och afgöra
en detalj af saken.
På grund af dessa skäl anhåller jag, att Kammaren måtte besluta
att till Utskottet återremittera den föreliggande frågan.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med derunder gjorda
yrkanden gaf Herr Talmannen propositioner dels på bifall till Utskottets
hemställan, dels på utslag å samma hemställan och bifall i stället till
det förslag, som blifvit framstäldt i Herr Sundeils vid utlåtandet fogade
reservation, dels ock slutligen på återremiss; och som sistnämnda propo¬
sition besvarades med öfvervägande ja, hade alltså utlåtandet blifvit till
Utskottet återförvisadt.
§ s.
Föredrogs Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts utlåtande
N:o 7 (i samlingen N:o 18) med anledning af Herr C. E. Casparssons
motion om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande utarbetande af
en ordbok öfver svenska språket.
Härvid yttrade:
Herr Liss Olof Larsson: Jag måste för min del yrka afslag å
det föreliggande betänkandet. Jag kan nemligen icke finna annat, än att
man redan förut för icke länge sedan till Kongl. Maj:t afiåtit eu skrif-
273
Den 17 April.
velse af det innehåll, som nu föreslagits, och kan icke inse något skäl,
hvarföre man skulle behöfva förnya denna skrifvelse. Sedan Riksdagen
en gång för Kong!. Maj:t tillkännagifvit sin åsigt i ämnet, lärer nog
Kong!. Maj:t. vår ytterligare bön förutan, vidtaga de åtgärder, han kan
finna för frågans lösning nödiga. Jag hyser dessutom mycket tvifvel om,
huruvida vi skola lyckas få eu sådan ordbok öfver svenska språket som
den hvarom här är fråga, äfven om vi än eu gång skrifva till Kong!.
Maj:t derom, ehuru jag å andra sidan gerna medgifver, att den kunde
vara för mig mycket behöflig. Om man nemligen slår upp 1871 års
stats-revisorers berättelse, så skall man finna, hurusom af statsmedel utgått
för i fråga varande ändamål 67,500 R:dr, och med denna kostnad bär man
kommit så långt i ordboksarbetet, att man lyckats få första bokstafven i
alfabetet afslutad. Man kan då lätt beräkna hvad hela detta arbete, då
det en gång blifver färdigt, skall komma att kosta staten. Multiplicerar
man bokstafvering antal med kostnaden för bokstafven A, får man den
lilla nätta summan af 1,890,000 Rall'. Och att döma af den tid, som
åtgått för att få den nu afsilande delen af arbetet färdig, skulle det
komma att dröja cirka 500 år, innan hela ordboksarbetet hunne full¬
bordas. Under sådana förhållanden hyser jag något tvifvel om, huruvida
den nytta, som eu sådan ordbok skulle medföra, motsvarar den tid och
de kostnader, som på densamma måste uppoffras.
För min del anser jag det sålunda icke vara skäl att, som en talare
i eu annan fråga nyss uttryckte sig, “fjeska11 och komma in till Kong!.
Maj:t med eu ytterligare skrifvelse i ämnet, då vi redan sagt Kong! Maj:t
hvad vi vilja, utan yrkar i stiillet afslag å det föredragna betänkandet.
Herr Törnebladh: Hvad behofvet af den ifrågavarande ordboken
angår, tror jag, att detsamma är så allmänt erkändt, att vi icke behöfva
inlåta oss på några vidlyftiga resonnementer derom. Det torde föröfrigt
tillräckligt klart framgå af den skrifvelse, Riksdagen för ett par år sedan
afl ät till Kongl. Maj:t, och hvari Riksdagen betonade vigten och värdet af
ordboksarbetet samt framhöll huru angeläget det var, att detsamma snart
måtte fullbordas. Detta är också af behofvet högeligen påkallaclt, på det
att de språksträfvanden, som nu på många båll förekomma, måtte fä
enhet, och undervisningen i modersmålet erhålla fasthet och stadga samt
leda till ett godt resultat. Om Kammaren sålunda förut visat intresse
för svenska språket, så tror jag, att Kammaren handlade mycket oklokt,
om den på något sätt motsatte sig det i fråga varande orboksarbetets be¬
främjande.
Hvad den föregående talaren anförde, att det arbete, som redan
blifvit för ändamålet nedlagdt, kraft stora summor och att för dess full¬
bordande skulle åtgå oerhördt mycket både tid och penningar, kan visst
i fråga om det förra vara riktigt. Men just derföre att man kommit
till insigt om, att den hittills beträdda vägen varit oriktig, finnes anled¬
ning hoppas, att arbetets framgång skall blifva mera betryggad, då man
nu slagit in på en annan väg, hvilken bör kunna leda till målet, likasom
förhållandet varit i andra länder, hvilka lyckats erhålla goda ordböcker.
Och hvad vidare beträffar samme talares anmärkning, att det icke vore
skäl att besvära Regeringen med eu ny skrifvelse, då en sådan af samma
il‘ne„hf11 Sil kort ^mt afgått, så ber jag att få erinra, att, i betraktande
åt iragans senaste behandling och hvad i den äldre skrifvelsen blifvit
anfoidt, det kan med full visshet antagas, att regeringen ansett den¬
samma egentligen beröra ordboksarbetet, så vidt det blifvit öfverlemnadt
åt svenska Akademien. Detta visar sig tydligt deraf, att i den till sist-
-udet ars Riksdag afiåtna Kong!, propositionen angående statsverkets till-
stånd och behof föreslagits, att det till Svenska Akademien för nyss an-
gilna ändamål beviljade anslag måtte upphöra, utan att i sammanhang
dermed i fråga satts vidtagande af andra åtgärder för ordboksarbetets fort¬
sättande och bringande till fullbordan. Hade Kong!. Maj:t fattat Riks¬
dagens terra skrifvelse så, som skulle deri finnas uttryckt eu önskan, att
Kong!. Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag angående nya åtgärder
för sakens förverkligande, så både utan tvifvel ett sådant förslag på samma
gång eller nu framkommit. Men då så icke skett, sä är det alldeles
tydligt, att Riksdagen icke kan i anledning af sin förra skrifvelse med
någon säkerhet påräkna några vidare åtgärder i saken från regeringens
små. Då ordboksarbetet sålunda är lemnadt åt oberäkneliga tillfällig-
lioter så tror jag, att när nu ett förslag i frågan blifvit väckt, det äfven
ar Riksdagens pligt att uttala ett bestämdt ord i densamma. Och dess-
utom vid jag fästa uppmärksamheten på, att, om Kongl. Maj:t skulle
föreslå Riksdagen något sätt för arbetets bedrifvande, som liknade det
lorra eller befunnes medföra allt för stora kostnader, så bar ju Riksdagen
alltid qvar sin pröfningsrätt samt full frihet att afslå livad Kongl. Magt
i sadant fall kan tyekas_ hafva begärt för mycket. Men då det nu endast
ar fråga om att af Kongl. Maj:t begära framläggande af ett förslag i
ämnet, så tror jag, att detta är en åtgärd, som Riksdagen för det foster¬
landska arbetets skull både kan och bör vidtaga. Skulle Riksdagen
vägra sitt bifall till hvad Utskottet föreslagit, så kommer ordboksarbetet
i en vida sämre ställning än någonsin tillförene.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Li_ss Olof Larsson: Jag ber blott att få yttra några fä
orc. Då 1872 års Riksdags skrifvelse finnes intagen i Utskottets före-
liggande betänkande, anhåller jag, att i anledning af det sätt, hvarpå
den föregående ärade talaren relaterade skrifvelsens innehåll, få inför
Kammaren uppläsa densamma i dess helhet. Riksdagen anhöll då “det
täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke i afseende
på det åt Svenska Akademien uppdragna arbete för utarbetande af en
oi dbok öfver svenska språket kunde träffas anordningar, som betryggade
a!i ras^are fortskridande och ordbokens fullbordande inom en ej
a.ltiör mycket aflägsen tid“. Jag vet ej livad Riksdagen menat härmed,
om icke att den ville hafva ordboken färdig inom en snar framtid. Samme
arade talare påstod också, att man nu slagit in på en ny väg, då man
gick m till Kongl. Maj:t och anhöll om ett förslag till förändradt sätt för
arbetets utförande. Men detta är ingen ny väg, ty fortsättningen på
samma skrifvelse lyder: “samt om förhållandena dertill föranledde, hos
Riksdagen göra den framställning i ämnet, som för nämnda ändamåls
vinnande kund e anses behöflig A Jag vågar vädja till hvar och eu, som
genomläser betänkandet, om man begär något mer nu än då. Det nu före¬
280
Den 17 April.
liggande skrifvelseförslaget är med en och annan omsvängning i ordställ-
ningen för Girigt nästan ordagrannt lika med Riksdagens förra skrif¬
velse: och då så är förhållandet, tror jag icke, att Irågan kommer i någon
sämre ställning, om vi afslå Utskottets förslag.
Herr Casparsson: Jag ber endast tå erinra den siste värde tala¬
ren om, att den skrifvelse, som Riksdagen år 1872 aflat till Kongl. Maj:t,
talar blott och bart om “det åt Svenska Akademien uppdragna ordboks¬
arbetet". Den frågan är nu förfallen, sedan Svenska Akademien förklarat
sig icke vidare kunna fortsätta med detta arbete och Kongl. Maj:t för-
lidet år anmält förhållandet för Riksdagen samt föreslagit, att det anslag,
som för nämnda ändamål utgått till Svenska Akademien, måtte indragas.
Nu är det visserligen också fråga om utarbetande af en ordbok öfver
svenska språket, men efter eu annan plananläggning än förut. Motionä¬
ren har nemligen hemställt, att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t an¬
hålla, det Kongl. Maj:t ville "taga i öfvervägande, huru utarbetningen åt
en mot tidens vetenskapliga kraf svarande ordbok öfver svenska språket
lämpligast må kunna anordnas"; men i denna hemställan talas icke ett
ord om Svenska Akademien. Frågan liar sålunda verkligen lått eu helt
annan färg och betydelse än förut.
Hvad talaren nämnde om de stora kostnader och den tidsutdrägt,
som ordboksarbetet hittills förorsakat, sä kan detta lätt förklaras åt det
oändamålsenliga sätt, hvarpå arbetet förut varit anordnadt, och Svenska
Akademien liar ju Öppet erkänt, att den icke kan fullborda arbetet. Vill
man läsa Svenska Akademiens handlingar och den öfversigt öfver frågans
behandling inom Akademien, som afgafs år 1836 eller för 38 år sedan,
så skall man finna, att Akademien redan då förklarade sig hysa starka
tvifvelsmål, huruvida uppgiften skulle kunna af densamma lösas; och i
sammanhang härmed namnes, att till och med på den tid, då Svenska
Akademien först mottog detta uppdrag, uttryckte dess dåvarande sekre¬
terare, Rosensten samt Akademiens flesta ledamöter tvekan, huruvida
Irågan kunde på den vägen bringas till lösning, men man ansåg sig då
böra gifva efter för Gustaf III:s bestämdt uttalade önskan. Sedan emel¬
lertid Kong!. Maj:t till Riksdagen sistlidet år framlagt förslag om indrag¬
ning af det till Akademien för arbetets genomförande beviljade anslag,
bär frågan verkligen, som jag nyss nämnde, förfallit; och genom det nya
uppslag den fått genom i fråga varande motion, har densamma blifvit in¬
ledd i ett helt och hållet nytt skede.
Det var blott härå jag ville fästa uppmärksamheten. Hvad saken i
öfrigt angår, så har densamma blifvit af en föregående talare, som tillika
är ledamot af Utskottet, så tydligt utvecklad, att jag icke har något
vidare att tillägga, utan slutar med att yrka bifall till Utskottets
förslag.
Herr Hedin: Då Herr Ecklesiastikministern, ehuru sjelf ledamot
af Svenska Akademien, som, enligt dess statuter har till sin yppersta
uppgift att vårda sig om modersmålets utbildning, icke åt den skrifvelse,
vid hvars ordalydelse Herr Låss Olof Larsson fästat vigt, funnit sig för¬
anlåten att till Riksdagen göra någon framställning om lämpliga åtgär-
Den 17 April.
281
(Ters vidtagande för utarbetande af eu ordbok öfver svenska språket, så
måste jag för min del deraf draga den slutsats, att Ecklesiastikministern
— eller jag bör måhända säga Kong]. Maj:t —• uppfattat denna skrif¬
velse endast på. det sätt, att Riksdagen, förskräckt öfver den ofantligt
stora summa penningar, som passerat genom Akademiens händer för att
— kastas i sjön, under namn af att åstadkomma en ordbok öfver svenska
språket, velat genom Kongl. Maj:ts eget initiativ få anslaget frånhändt
Akademien. Ty hade Kongl. Maj:t uppfattat skrifvelsen på det sätt, som
den ärade representanten från Dalarne synes förutsätta, så får man väl
antaga, att Kongl. Maj:t, sedan Svenska Akademien nu afsagt sig ordboks-
anslaget, skulle åtgjort någonting för att åter bringa denna sak i gång.
Skulle deremot Kongl. Maj:t så uppfattat saken, så kan man säga, att
den föreslagna skrifvelsen är öfverflödig, men jag ber få fåsta uppmärk¬
samheten derå, att detta är i högsta grad osannolikt. Härmed må nu
vara huru som helst, men icke böra vi häraf låta afhålla oss ifrån att i
i eu så vigtig sak vända oss till Kongl. Maj:t. Man säger att det vore
mera hänsynsfullt att icke nu besvära Kongl. Maj:t med en sådan an¬
hållan: jag tror dock för min del icke att Kongl. Maj:t skall illa upp¬
taga ett sådant bevis på fosterländskt nit från Riksdagens sida. Kongl.
Maj:t har ju funnit sig oförhindrad att, sedan Riksdagen i Maj månad
ena året .afslagit en regeringsproposition •— t. ex. beträffande anslag till
veterinärinrättningen i Skara — redan nio månader derefter, ehuru ingen¬
ting inträffat, som i minsta män förändrat frågans beskaffenhet, derom
göra förnyad framställning. Vid sådant förhållande kan jag icke finna,
att det strider emot den aktning och hänsyn, man är skyldig Kongl. Maj:t,
att nu aflåta den föreslagna skrifvelsen, och anhåller jag derföre om
bifall till Utskottets förslag.
Herr Ny bise us: Jag ber att få instämma uti hvad Herr Hedin
nyss yttrade, med undantag deraf, att jag icke anser att man kan säga
det de kostnader, som blifvit nedlagda på arbetet för att af Svenska Aka¬
demien erhålla eu ordbok öfver svenska språket, hafva blifvit “kastade i
sjön“. Utan tvifvel äro af Svenska Akademien högst värdefulla arbeten
gjorda, hvilka måste blifva till stor nytta för framtida sträfvande!! i
samma riktning. Om dessa arbeten motsvara kostnaderna, tilltror jag
mig ej att bedöma, men bortkastade torde penningarne dock ej kunna
anses. Jag instämmer för öfrigt med Herr Hedin och yrkar bifall till
Utskottets hemställan.
Herr Hedin: Jag är nog lycklig, Herr Talman, att emot den siste
ärade talaren hafva att åberopa en i denna fråga så betydelsefull aukto¬
ritet som sjelfva Svenska Akademien, hvilken låtit gifva tillkänna genom
eu dess ledamot, som för två år sedan skref om ordboksarbetet, att den
stora samling af ord och språkprof, som blifvit gjord, är oduglig.
Herr Uhr: Jag skall anhålla att få instämma med Herr Hedin uti
hans näst sista anförande utan det undantag, som gjordes af Herr
Nybkeus.
282
Den 17 April.
Herr Nyblseus: Jag vill blott nämna, att äfven andra arbeten äro
af Svenska Akademien gjorda för åstadkommande af den i fråga varande
ordboken, än de af Herr Hedin nämnda.
Öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen upptog de yrkanden,
som förekommit, och framställde, i öfverensstämmelse med dem, proposi¬
tioner såväl på bifall som på afslag. Den förra af dessa propositioner
fann Herr Talmannen vara med öfvervägande ja besvarad; men begärdes
då votering, som alltså företogs enligt en nu uppsatt och af Kammaren
godkänd, så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskott
hemställt i dess utlåtande K:o 7,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är Utskottets i fråga varande hemställan afslagen.
Röstsedlarne sammanräknades och visade 82 ja mot 36 nej; i följd
hvaraf Kammaren bifallit Utskottets hemställan; kommande, jemlik! 63 §
3 mom. Riksdags-ordningen, detta beslut att, genom utdrag af proto¬
kollet, Medkammaren delgifvas.
§ 0.
Till bordläggning anmäldes:
Konstitutions-Utskottets memorial N:o 7, angående fullbordad gransk¬
ning af de i Statsrådet förda protokoll;
Samma Utskotts memorial N:o 8, i anledning af Ivamrarnes skilj¬
aktiga beslut vid behandling af Utskottets utlåtande N:o 6 rörande väckt
motion om ändring af 6 § Regeringsformen; samt
Stats-Utskottets utlåtande N:o 68, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition i fråga om försäljning af åtskiiliga kronans mindre lägenheter.
g 10.
Justerades protokollsutdrag rörande de i detta sammanträde fattade-
beslut.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3 4 4 e. m.
In fidem
H. Husberg.