Den 9 Mars.
40ä
Jlåudagen den {) Mars.
Kl. 2 e. m.
Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.
§ 2-
Herr Talmannen tillkä.nnagaf, att Herr A. Wengberg, enligt insändt
läkarebetyg, vore af sjukdom hindrad att deltaga i Kammarens för¬
handlingar.
§ 3.
Föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, i fråga om
inskränkning i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och
maltdrycker.
Härvid anförde:
Herr Wigardt: Jag tager så sällan Kammarens tid i anspråk, att
jag hoppas Herrarne skola ursäkta mig, då jag nu anhåller att i en så
vigtig fråga som den förevarande få yttra några ord. Så väl den nu
föredragna Kongl. propositionen som ock de inom Kamrarne väckta mo¬
tionerna angående förändrad lagstiftning i afseende å vilkoren för för¬
säljning af spirituösa drycker äfvensom af Öl och vin, anser jag beröra
en af de vigtigaste frågor, så väl för stad som land, hvilka under inne¬
varande riksdag blifva föremål för representationens ompröfning, och å
hvilka hvarje sann fosterlandsvän längtar efter en snar och lycklig lösning.
Mig vill det synas, såsom skulle statsmakterna ega både vilja och
förmåga att i detta hänseende stifta nya lagar eller förändra de redan
bestående derhän, att det må stå hvarje kommun fritt att inom sig be¬
stämma, huruvida den skadliga och förderfliga försäljningen af så väl
spirituösa som Öl och vin må tillåtas eller icke. Enligt min tanke bör
icke heller åt eu dylik rättighet, der den eu gång meddelats, gifvas en
sådan giltighet, att en enda person, måhända mot de öfriga medlemmar-
nes af kommunen vilja och önskan samt till mångas skada, skall anses
ega liksom företrädesrättighet att för hela sitt återstående lif utöfva denna
406
Den 9 Mars.
försäljning, den må för öfrig! verka huru menligt som helst för sam¬
hället och dess lugna utveckling. Skulle eu sådan grundsats fortfarande
få göra sig gällande, så tror jag att sådant i längden skulle visa sig i
lika samhällsupplösande följder, som då depravationen nått sin höjd i
det gamla Rom och Grekland. Jag anser följaktligen, att det helt och
hållet bör bero på kommunalstämman att till ansökan om dylika för-
säljningsrättigheter vid hvarje särskild! tillfälle lemna sitt bifall eller
afsteg, och att sålunda kommunalstämma, som sådant önskar, eger att
från sitt område bannlysa all sådan försäljning.
Mine Herrar, vilja vi att hädanefter numerären inom våra fängelser
skall i någon mån minskas, i stället för att, såsom hittills skett, alltjemt
i betydlig grad ökas, vilja vi att antalet inom våra försörjningsanstalter
skall aftaga i stället för att tilltaga, så tror jag att den ifrågasatta lag-
lörändringen. i det syfte jag påpekat, är det enda medlet, hvarigenom en
sådan önskan kan vinnas. Jag anser ock tiden nu vara inne för vidta¬
gande af en sådan förändring samt önskar hjertligt, att Lag-Utskottet,
till hvars förberedande behandling denna fråga torde blifva hänvisad,
måtte taga steget fullt ut till en genomgripande reform, ty halfva mått
och steg äro här vid lag af ingen verkan. Hvad är väl, mine Herrar,
hufvudorsaken till flertalet af de brott som nu för tiden icke äro så
sällsynta i vårt land; hvad är orsaken A att så många familjer falla
fattigvården till last: hvad är orsaken till de många olyckliga äkten¬
skapen, till de många vanvårdade barnen och andra bekymmer i synner¬
het inom familjelifvet; hvad är orsaken till det skadliga och lättsinniga
lefnadssättet hos en stor del af den uppväxande ungdomen? Jag vågar
tro, att orsaken till allt detta onda till en stor del härleder sig från kro- t
gen och de många tillfällen som derigenom beredas så väl familjefadren
som den obetänksamme, karakterslöse och utan grundsatser varande yng¬
lingen att med lätthet kunna förskaffa sig rusgifvande drycker. Jag tror
att mycken tack och välsignelse skulle höjas från månget lidandets och
armodets offer, om krogen kunde undanrödjas från drinkarens stråt.
Hvad jag nu i största korthet yttrat torde måhända af mången anses
vara alltför enkelt och enfaldigt: men det må stå för min räkning såsom
min allvarliga och uppriktiga åsigt i denna vigtiga fråga. Jag anhåller
slutligen att dessa mina ord, till den kraft och verkan de kunna ega,
måtte få åtfölja remissen af den Kong!, propositionen till Lag-Utskottet.
.Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag vill endast tillkännagifva, att
jag för min del icke funnit, att vårt folk i andligt hänseende förfallit
eller sjunkit så djupt som den siste talaren och motionären synes hafva
kommit till insigt och erfarenhet utaf. Jag tror verkligen icke, att vår
nation är så i yttersta grad moraliskt förderfvad som denne talare nyss
låtit påskina, samt att, om än dryckenskapslasten på ett eller annat ställe
i vårt vidsträckta land tilläfventyrs skulle hafva tagit öfverhand, ena¬
handa sorgliga förhållande dock helt visst icke existerar i de flesta delarne
i riket. Jag beklagar, att hos en del nykterhetsvänner uppfattningen af
denna sak skall vara sådan, att de i sin nykterhetsifver nästan sjelfve
förlora nykterheten.
407
Den 9 Mars.
Herr Fahlén: Jag instämmer med Herr Wigardt, ty jag tror att det
väckta förslaget angående inskränkning i rättigheten till försäljning af
så väl spirituösa som maltdrycker, är en bland de vigtigaste frågor som vid
denna riksdag förekomma till behandling, samt att Riksdagen åt detta
ärende bör egna all möjlig uppmärksamhet. Då emellertid Herr Wigardt
nyss på ett så fullständigt sätt uttalat min uppfattning af denna fråga,
inskränker jag mig för närvarande till att i allo med honom instämma.
Herr Wigardt: Med anledning af talarens på skånebänken anfö¬
rande ber jag endast få upplysa honom om, att jag hvarken är motionär
i ämnet eller låtit hänföra mig vare sig af egna eller mina vänners upp¬
fattning af denna fråga. Jag har blott med största lugn uttalat samma
önskan, hvilken, såsom bekant, redan utgått från många trakter af vårt
land och banat sig väg till konungens thron: och denna önskan och detta
rop om vidtagande af kraftiga åtgärder till dryckenskapslastens hämmande
anser jag äfven vara till stor del berättigade.
Efter denna öfverläggning, som nu var slutad, hänvisades den ifråga¬
varande Kong!, propositionen, jemte de i anledning af densamma inom
Kammaren afgifna yttranden, till Lag-Utskottet.
§ 4.
Efter dernäst skedd föredragning af Herr R. Törnebladhs å Kam¬
marens bord hv i lande motion Ko 181, angående underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t i fråga om bildande af en pensionsanstalt för folkskole-
lärarnes enkor och oförsörjda barn, blef samma motion hänvisad till be¬
handling af Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 1.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes för andra gången Bevillnings-Utskoitets
betänkande Ko 3, angående allmänna bovi ilningen.
§ 6.
Till afgörande förekom Stats-Utskottets utlåtande Ko J4, i anledning
af väckt motion om ersättning åt Majoren m. in. D. W. Lilliehöök för
häfda kostnader i sammanhang med verkställd undersökning för reglering
af sjön Wenerns vattenhöjd.
Ordet begärdes af
Herr Anders Andersson i Smedbyn, som yttrade: Det är med eu
viss tveksamhet jag går att förorda min motion, då Stats-Utskottet en¬
hälligt afstyrkt densamma; men de skäl Utskottet för sitt afstyrkande
andragit, sedan den erkänt det stora nytta Major Lilliehööks arbete åstad¬
kommit genom fullt utredande åt frågan om reglering af Wenerns vatten¬
höjd, hoppas jag icke skola af Riksdagen godkännas, tv derigenom skulle
408
Den 9 Mars.
Major Lillicliöök gå miste om det ringa arvode han betingat sig för ett
så mödosamt arbete. Att han genom Högsta Domstolens beslut blifvit
Mild ömd det arvode, som Rädstufvurätten och Göta Hofrätt samstämmigt
honom tillerkänt af dem som lemnat honom uppdraget, kan ju icke räk¬
nas lör giltigt skäl till utslag; tvertom anser jag det vara Riksdagens
skyldighet att godtgöra eu rättmätig fordran, som icke på annat sätt
kan erhållas, helst då Riksdagen förut härtill lemnat anslag och de upp¬
rättade handlingarne äro eu statens egendom, som hos Väg- och vatten-
hyggnads-styrelsen förvaras till framtida nytta för en stol' menighet.
På grund af hvad jag nu hatt äran anföra yrkar jag afslag å Ut¬
skottets hemställan och bifall till min motion.
Herr Werner Ericson: Den föredragna motionen kan möjligen till
eu ^ början synas vara af så enskild beskaffenhet, att den knappast borde
hafva blifvit föremål för Riksdagens ompröfning. Sedan nemligen Kong],
Maj:t under vissa vilkor »anvisat 5,000 R:dr 13:ko såsom statsbidrag till
kostnaden för eu undersökning i fråga om reglering af sjön Wenerns
vattenhöjd, synes det icke vidare tillkomma Riksdagen att blanda sig i
den rättstvist, som sedermera uppstått mellan arbetschefen Major D. W.
Lilliehöök och undersökningskomitén angående den förres anspråk att af
komiténs ledamöter utbekomma sin efter arbetets fullbordande återstående
fordran 2,674 R:dr 45 öre. Men jag ber dock att härvid få fästa Kam¬
marens uppmärksamhet vid de egendomliga förhållanden som bär före¬
ligga. Eu komité, vald af strandegarne inom de tre län som omgifva
Wenern, har tagit nyssnämnda statsmedel om hand för att dermed om¬
besörja utförandet af ett offentligt arbete, hvithet de derpå öfverlemnat
till eu enskild man, under förutsättning att strandegarne skulle samtycka
till deltagande i betäckande af den kostnad, som möjligen komme att öf¬
verskrida statsbidraget. Efter sålunda upprättadt kontrakt mellan komi¬
téns ordförande och Major Lilliehöök verkställdes uppmätningen af den
senare, hvilken derefter, då han ej såg någon möjlighet att i godo få sin
läkning till fullo betald, stämde komitén till Wenersborgs rådstufvurätt,
so.m. ålade komiténs ledamöter, en för alla och alla för eu, att till Lillje-
^öök erlägga det omstämda oeloppet. Komiterade vädjade emellertid till
Göta Hofrätt, som på anförda skäl fastande rådstufvurättens utslag, så
vidt derigenom komiténs ordförande ålagts att till svaranden betala for-
diado 2,6el Rall' 45 öre med stadgad ränta derå samt ersätta svarandens
rättegångskostnad. I denna dom sökte komiténs ordförande ändring i
Högsta Domstolen, som på grund af formfel trånkände Major Lilliehöök
au vidare ersättning än den han redan uppburit. Detta, formfel bestod
deruti, att han underlåtit upprätta och små undersökningshandlingar bi¬
foga eu approximativ beräkning å kostnader för indämning och torrlägg¬
ning medelst pumpning af do största och bästa jordområdena vid We-
nei ns stränder. Högsta Domstolen har sålunda på intet sätt underkänt
det boiäitigade uti svarandens yrkande, utan endast på grund af en sådan
småsak som det nyssnämnda formfelet fråndömt honom det återstående
ersättningsbeloppet. Då af allt detta framgår, att Major Lilliehöök bär
till fullo styrkt, hvad äfven genom tväune underdomstolars utslag blifvit
bekräftadt, att de utgifter lian i och lör förrättningen haft varit fullt
veiificerade och hans anspråk pa ersättning fullt befogade, synes det mig
Den 9 ilars.
40!)
som bär yppar sig ett lämpligt tillfälle för representationen att gorå rätt¬
visa åt en ingeniör, som nedlagt mycket och afgörande arbete för ett
allmännyttigt ändamål, och detta så mycket hellre som genom bifall till
motionärens förslag väl icke något farligt prejudikat för framtiden kan
sägas uppstå.
På grund af hvad jag anfört, yrkar jag afslag å Utskottets förslag
och bifall till motionärens framställning.
Herr Grefve Sparre: Då den siste ärade talaren yttrat sig om den
komité, som blifvit förordnad att hafva tillsyn öfver undersökningsarbetena
i fråga om reglering af sjön Wenerns vattenhöjd, och jag varit ledamot i
denna komité, så anser jag mig höra yttra några ord till frågans närmare
belysning. Förhållandet var, att Öfverste Ericson, hvilken af Kong!. Maj:t
hade blifvit förordnad att handlägga frågan om möjligheten att reglera
Wenerns vattenhöjd, hade, såsom Utskottets betänkande jemväl innehåller,
uppgjort ett kostnadsförslag, enligt hvilket kostnaden för Wenerns utlopp
skulle uppgå till 1,686,862 R:dr, hvarvid dock icke tagits i betraktande
de ersättningar, som erfordrades till de städer vid Wenorn, hvilkas ham¬
nar, i fall sjön skulle sänkas, blefve obrukbara, och till de vattenverk som
skulle utrifvas m. m. Enär, vid dessa förhållanden, kostnaden för sjöns
sänkning skulle uppgå till eu enorm summa, samt Öfverste Ericson på
grund häraf påyrkade att eu undersökning måtte ske angående kostnaden
för invallning och torrläggning medelst pumpning af de stränder kring
Wenern, som lida af sjöns öfversvämning, hvarigenom äfven åsyftade må¬
let skulle kunna vinnas, så uppdrog komitéu, med anledning af detta Öf¬
verste Ericsons yrkande åt Majoren Lilliehöök dels att verkställa denna
beräkning öfver kostnaderna för invallning och torrläggning, dels ock att
uppmäta den areal, som skulle genom utförande af Öfverste Ericsons plan
från öfversvämningar fredas. Af dessa båda arbeten fullgjorde Majoren
Lilliehöök endast det ena, eller uppmätningen af ogerna, men icke det
andra, emedan, såsom han förklarade, metoden att anlägga vallar icke
vore lämplig. Detta var dock eu fråga, hvaröfver hans yttrande icke
begärts, enär man i fråga derom hade att åberopa en bättre auktoritet,
nemligen Öfverste Ericson; han hade endast att verkställa uppmätningen
och upprätta kostnadsförslag i förenämnda hänseende. Då han således
icke fullgjort hela arbetet utan endast en del deraf, så var det också
naturligt, att han icke kunde få betaldt för alltsammans; men då det ansågs
hafva varit af vigt för staten att få reda på huru stor areal af Wenerns
öfversvämningar skadades, så gjordes af komitén hemställan hos Kongl.
Maj:t om ersättning af allmänna medel för detta arbete, hvilken ansökan
dock af Kongl. Maj:t på anförda skäl afslogs. Det är således icke på
grund af något formfel, utan helt enkelt derföre att 'Major Lilliehöök
icke fullgjort det arbete, hvartill han förbundit sig, som den fordrade er¬
sättningen blifvit vägrad honom af Högsta Domstolen.
Herr Diss Olof Larsson: Jag var icke tillstädes i Kammaren, då
motionären yttrade sig i frågan, och kan således icke besvara hans ytt¬
rande. Jag vill blott fästa uppmärksamheten på, hvart det skulle bära
lian, om den vägen beträddes, att man, efter att hafva genomgått alla
410
Den 9 Mars.
domstolsinstanserna och slutligen tappat i den högsta, fick komma till
Riksdagen och säga: -Var sä god och betala mig hvad jag icke kunnat
genom rättegång vinna". Det är tydligt och klart, att staten i detta fall
fullgjort sin skyldighet, då Kong!. Maj:t beviljat visst anslag för under¬
sökningen med vilkor att hvad derutöfver för ändamålet erfordrades, till¬
skötes af dem, som för frågans utredande vore intresserade; och om det
kontrakt, som sedermera upprättats mellan den af strandegarne tillsatta
komitén och Majoren Lilliehöök om uppmätning af den mark, som skulle
från öfversvämniugar fredas, icke är så tydligt affattadt, att Majoren
Lilliehöök för sitt arbete kan få betaldt af vederbörande strandegare, må
han vända sig med sina anspråk mot komiténs ordförande men icke mot
Riksdagen. Från hvilken synpunkt som helst man betraktar frågan, kan
jag således icke finna något skäl för Riksdagen eller staten att ersätta
den förlust. Major Lilliehöök möjligen härutinnan lidit, och det så myc¬
ket mindre som Riksdagen icke är i tillfälle att pröfva, huruvida det verk¬
ligen är för honom någon förlust, hvilket Högsta Domstolen förnekat.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Werner Ericson: Med anledning af en föregående talares
yttrande ber jag att få anmärka, att det icke varit uppmätningen af den
mark, som af Wenerns öfversvänmingar skadas, som Major Lilliehöök icke
fullbordat, hvilket arbete, som utgjorde den egentliga delen af det honom
lemnade uppdraget, för hvilket visst pris var utfäst, han fullgjort, utan
att det endast varit den approximativa beräkningen å kostnaden för in¬
dämning och torrläggning medelst pumpning af de största och bästa jord¬
områdena vid YVenerus stränder lian underlåtit att upprätta, hvilken be¬
räkning dock varit en sådan småsak, att den kunnat, om komiténs ord¬
förande satt eu sådan i fråga, när Lilliehöök affemnade sina undersök-
ningsbandlingar, fullgöras på några få dagar. Jemväl komitén uppfattade
denna underlåtenhet som en småsak, hvilket visas deraf, att komitén i sin
egen till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifna redogörelseräkning
öfver inkomsterna och utgifterna för de i följd af förslaget om vatten¬
regleringen vidtagna åtgärder upptagit det af Lilliehöök fordrade arvode,
såsom till honom åt komitén guldet Herr Liss Olof Larssons påstående,
att det emellan komitén och Major Lilliehöök upprättade kontraktet skulle
vara otydligt skrifvet, är icke riktigt, tv den förres ersättningspåstående
pa grund åt kontraktet har bifallits så val af rådstufvurätt som hofrätt;
och ciet var först Högsta Domstolen, som, efter det först der invändning
bhfvit gjord derom, att Lilliehöök underlåtit uppgöra förenämuda kost¬
nadsberäkning, tänkte annorlunda och blänkande Lilliehöök all vidare
ersättning än den han då redan uppburit.
Jag vill icke ingå på några enskilda förhållanden, utan endast ännu en
gång framhålla billigheten och rättvisan deraf, att Major Lilliehöök får er¬
sättning för det arbete och möda, lian för ifrågavarande allmännyttiga
ändamål nedlagt. Såsom jag förut nämnt, uppstår derigenom icke något
farligt prejudikat för framtiden.
Herr Grefve Sparre: Det är icke ovanligt att ena parten säger, då
aftal träffats om verkställighet af två olika saker, att den ena saken som
Den 9 Mars.
411
lian ej fullgjort är eu småsak; men detta, den ena partens förklaring,
bevisar ingenting. Jag har tvärtom bevisat, att hvad här blifviu anfördt
vara en småsak icke är det, men väl hufvudsak, en åsigt som jemväl
delats af Öfverste Ericson.
Komitén kunde naturligtvis icke betala halfgjordt arbete, och att
man med afseende på den nytta, vissheten att veta, hvilken mark af We-
nerns öfversvätnniugar skadades, skulle för staten medföra, hos Kongl.
Maj:t anhöll, att, då de till komiténs disposition varande medel ej vore
tillräckliga, det bristande måtte af allmänna medel bestridas, var en an¬
nan sak, som icke inverkade på komiténs betalningsskyldighet.
Herr Hedin: Herr Talman! Jag kan för min del icke gilla den
motivering, Utskottet begagnat för sitt afstyrkande åt ifrågavarande mo¬
tion. Utskottet stöder nemligen sin hemställan derpå, att Majoren Lillie-
liööks fordringsanspråk blifvit underkända såväl i rättsväg af Högsta
Domstolen som ock af Kongl. Maj:t i administrativ väg. Att anspråken
blifvit ogillade i senare fallet, finner jag lätt förklarligt åt den omstän¬
digheten, hvilken dock icke inverkar något på denna sak, att, så vidt jag
har mig bekant, några medel för sådana ändamål till Kongl. Maj:ts dis¬
position icke blifvit anvisade; och det förhållande, att samma anspråk
blifvit af Högsta Domstolen underkända, ja, det utgör i sjelfva verket
icke heller något skäl för Stats-Utskottet att afstyrka och för Riksdagen
att utslå den begärda ersättningen; ty det inträffar ju ofta nog, att hvad
som formelt är högsta rätt kan befinnas i sak vara högsta orätt; hvadan
det alldeles icke är otänkbart, att Riksdagen, oaktadt Högsta Domstolen
sagt nej till något framstäldt ersättningsanspråk, skulle kunna finna lämp¬
ligt att dertill säga ja. 1 följd häraf kan jag, såsom jag förut nämnt,
icke godkänna Utskottets motivering, men på. den grund att Riksdagen
alls icke har med saken att göra, kommer jag till samma resultat som
Utskottet, i hvars hemställan jag således icke yrkar någon ändring. Jag
vill dock, medan jag har ordet, begagna tillfället att uttrycka den för¬
hoppning, att, då Riksdagen tendigen obehörigt besvärats med denna obe¬
hagliga sak, detta skall vara tillräckligt att genom det moraliska intryck,
det åstadkommit, skaffa Major Lilliehöök den ersättning från rätte veder¬
börande, som honom med rätta tillkommer.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de meningar,
som derunder förekommit, gaf Herr Talmannen propositioner så val på bi¬
fall till Utskottets hemställan som på yrkandet att, med utslag å samma
hemställan, det i Herr A. Anderssons motion framställda förslag matte
antagas; och fann Herr Talmannen den förra af dessa propositioner vara
med öfvervägande ja besvarad; i följd hvaraf Kammaren bifallit Utskottets
förslag.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes:
Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 38, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid, som
förflutit sedan början af 1873 års riksdag;
412
Den 9 Mars.
N:o 39, angående af Kongl. Maj:t föreslagna statsbidrag till vägars
anläggning, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer, äfven¬
som sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag;
N:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om bevil¬
jande af anslag för anläggning af väg mellan Junosuando by inom Pajala
socken och Wittangi kyrkoby inom Jukkasjärvi lappmark af Norrbottens
län; samt
N:o 41, i anledning af väckt motion angående beviljande af anslag
till brobyggnad öfver Göta eif vid Qvillebäcken mellan Göteborg och
Hisingen;
Banko-Utskottets Memorial N:o 6, angående förbättring i afiömngarne
för brukstjenstemännen samt läkaren och skolläraren vid Tumba pappers¬
bruk;
Lag-Utskottets utlåtanden:
N:o 12, i anledning åt väckt motion, åsyftande närmare bestämmelser
rörande härads- och socknevägars bredd m. m.;
N:o 13, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i Kongl.
Majrts förnyade stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866;
och
N:o 14, i anledning af väckt motion om upphäfvande af Kongl.
Maj:ts resolution och förklaring uppå allmogens allmänna besvär den 21
Juli 1 /93, i hvad den angår landtmätares rätt att såsom fullmäktige vid
domstolar biträda enskilda parter samt;
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 11, i
anledning af Herr Jonas Anderssons motion N:o 55 om ändring af 8 § i
Kongl. stadgan angående afgångsexamen vid rikets högre elementarläroverk.
Dessa nu för första gången bordlagda ärenden skulle sättas främst å
den föredragningslista, som för Kammarens nästa sammanträde komma
att upprättas.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag rörande de i detta sammanträde fattade
beslut.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Erik (lusta/’Eriksson
under 14 dagar från och med den 18 innevarande månad.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3/i 3 e. in.
In hd em
II. Husberg.