Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.
13
N:o 56.
Ai Herr JOllilS ÅlHlOFSSOH: Angående tillägg till § 45 i gällande
förordning, rörande försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerare spirituösa drycker.
Bland de lyten, Rom ännu ty värr vanpryda en stor del af svenska
folket och som hvarken lagstiftning eller enskildas bemödanden hittills förmått
utplåna, torde missbruket af spirituösa drycker kunna anses såsom ett af de
svårbotligaste. Äfven den vid måttligt bruk mest oskadliga sak blir vid omätt¬
ligt, begagnande mer eller mindre skadlig och från bruket till missbruket är
öfvergången ganska lätt, synnerligast då det gäller rusdrycker, dervid bränvinet
onekligen spelar hufvudrollen.
Jag lemnar derhän huruvida en stigande konsumtion i allmänhet kan
anses såsom en ftillförlitlig gradmätare på ett folks stigande välmåga, men jag
är för egen del fullt förvissad derom, att lyx och öfverflödig vällefnadHcke
vittna om moralisk tillväxt eller tilltagande sedlig kraft, likasom jag knappast
tror. det någon skulle vilja tillerkänna en stigande konsumtion af spirituösa
såsom ett utmärkande tecken till någonting sådant. Emellertid, egen man nu
i tillverkningsbeloppet|||af bränvin ett talande vittnesbörd derom, att konsum¬
tionen i denna del af spirituösa i ganska hög grad tilltagit, ettj förhållande
som efter min åsigt icke antyder någonting godt. Det må visserligen med-
gifvas, att de skattesummor, som bränvinstillverkarne samt innehafvarne af
minuterings- och utskänkningsrätten underkasta sig, utgöra eu godj inkomst¬
källa för statskassan, men då man på goda grunder kan antaga, att en gan¬
ska |dryg procent af Messa intrader i verkligheten drabbar den mindre xbemed-
lade och den egentliga kroppsarbetande klassen, sora*jf onekligen utgör den
öfvervägande största delen af konsumenter, och hvars temligen högt uppdrifna
arbetsförtjenst sannolikt till drygaste delen härtill uppoffras, så torde,, de fruk¬
ter, som samhället i sin helhet får upphemta af ifrågavarande rörelse och de
intrader statskassan deraf inbringar, gifva föga anledning till belåtenhet. Men
om denna rörelse, så länge den drifves inom laglighetens gränser, måste för
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.
närvarande fördragas såsom ett nödvändigt ondt, hvilket måhända först med
en stigande upplysning och deraf härflytande allt starkare ambitionskänsla kan
förminskas, om ej alldeles försvinna, så förefinnes deremot ett annat ännu
mera samhällsskadligt ondt, hvars fortsatta bedrifvande det tillhör lagstiftnin¬
gen att i första hand söka hämma, nemligen den på sidan af gifna lagbud all¬
deles okontrollerade minuteringsrörelse, som i ganska stor skala bedrifves
under det väl bekanta namnet “salning“, dervid en smutsig egennytta å ena
och supbegäret å andra sidan räcka hvarandra handen för att, utan risk af
ansvar, kunna vinna hvar sina syften. Utom det att fyllerilasten härigenom
vinner ny näring och utbredning, tillkommer äfven den medvetna lagöfverträ-
delsens menliga inverkan i moraliskt hänseende, hvars följder äro oberäkneliga.
Denna sorts bränvinsförsäljningsrörelse har befunnits så lönande, att flera lag¬
ligen berättigade minut- och utskänkningsförsäljare afsagt sig denna rätt för
att kunna lika val skattefritt drifva denna rörelse, blott med iakttagande af den
försigtigheten, att icke uppgöra köp med någon afnämare om mindre be¬
lopp än 15 kannor, likgiltigt för öfrig! om dessa 15 kannor på stället fördelades
i lika många kärl, livilka i all beqvämlighet afhämtas af lika antal köpare.
Det är på så sätt eu gifven författning, afsedd att reglera och inskränka kon
sumtionen af spritdrycker, för öppen dag eluderas och gäckas, och det är äf¬
ven derförejdagstiftniiigens pligt att, så vidt möjligt, stäfja detta ofog eller åt¬
minstone göra praktiken härutinnan mindre beqväm. I sådant syfte, och på
de skäl jag här ofvan haft äran angifva; tager jag mig friheten föreslå, att
Riksdagen för sin del ville besluta ett tillägg till § 45 uti nu gällande för¬
ordning i ämnet af ungefär följande innehåll:
Såsom oloflig minuthandel anses: då någon säljer 15 kan¬
nor med vetskap om att köparen ernar fördela detta qvan¬
tum i mindre parti åt flera köpare; då någon sjelf köper
minst femton kannor och deraf föryttrar mindre parti till
andra, äfven om dessa förut sammanskjutit penningar der¬
till; äfvensom då någon som sålt femton kannor, vid ut¬
mätningen deraf tömmer detsamma på flera än ett enda
käril samt dymedelst befrämjar delningen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåiles.
Stockholm den 28 Januari 1874.
J. Andersson
från Östergötland.