6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
No 53.
Af Herr C. I. BdlgtSSOIl: Om förändrade föreskrifter i fråga om
skyldigheten att hygga och underhålla allmänna vägar och
broar.
Bland de många bördor, hvarmed man betungat jordbruket, är skyldig¬
heten att underhålla landsvägarne den icke minst betungande. Länge har
man insett obilligheten och orättvisan af detta onus, och riksdag efter riksdag
sökt rättvis ändring häri, men ännu har intet blifvit gjordt till en rättvisare
och billigare fördelning af denna skyldighet.
Det torde väl intet vara billigare och rättsenligare, än att de, som mest
bruka och slita vägarne, mest också bidraga till deras underhåll. Likvisst
torde ej kunna bestridas, att vägarne mest slitas och förstöras af den tunga
transporten af bergsbrukens produkter, såsom jern och trävaror, dernäst af
spanmålstransporter till qvarnar, städer och jernvägsstationer samt slutligen
af köpmännens! varuartiklar och en mängd resande, som, vare sig i affärer
eller för nöje, färdas från en ort till eu annan; men likväl känna vi alla, att
såväl bergsbruken samt sågverk och qvarnar som handlande och näringsidkare
samt alla resande, som ej äro jordbrukare, äro från vägunderhållsskyldigheten
befriade. Rättvisan torde således fordra att litet hvar, som begagnar vägarne,
bidrager till deras byggnad och underhåll, samt att denna skyldighet ej endast
skall fällköra jordbrukaren och för denne ofta blifva dubbelt tryckande och be¬
svärlig derigenom, att det vägstycke, som han fått sig tiildeladt att underhålla,
ej sällan, åtminstone i stora häraderna, ligger långt aflägse från hans hemvist
och jordbruk. ^Och då en rättelse häri är af behofvet påkallad, vågar jag
föreslå,
att byggnads- och underhållningsskyldigheten af allmänna
vägar och broar sommar- och vintertiden skall utgöras af
Motionär i Andra Kammaren, N:o 54.
7
kommunen, på sätt om kommunal-utskyl4er stadgadt är,
dock så att fördelning sker bäradsvis, med rätt för hära¬
derna att inom sig vidtaga fördelning af vägunderhållet
sockenvis, och att nuvarande stadganden härom upphäfvas,
Stockholm den 26 Januari 1874.
C. I. Bengtsson.
N:0 54.
Af Herr J. RlltUlOTg: Om förtydligande af stadgandet i 2 Kap. 11
§ af Kongl. Fiskeristadgan den 29 Juni 1852.
I afseende å kungsådra i åar och strömmar föreskrifver 20 Kap. 3 §
Byggninga-balken, att “der kungsådra af ålder varit häfver skall tridiung af
“vattnet öppen lemnas, och der segelled är tolf alnar; till båtled åtta alnar,
“allt i djupaste vattnet “
Bestämmelsen i 1852 års Fiskeristadga står ej i strid med lydelsen af före-
nämnda lagrum, som, så vidt jag känner, tillförene å de flesta orter erhållit
den tillämpning, att vattnet emellan sex fots djup, räknadt från hvardera stran¬
den af vattendrag, ansetts för sådant djup att all fisk der uppstiga kunde och
såsom kungsådra, der sådan af ålder varit häfver. Af nämnda kungsådra, som
således betraktats såsom djupaste vattnet, hafva strandegve, för så vidt de
innehaft båda stränderna af vattendrag, ansetts skyldige att hålla öppen en
tredjedel, men berättigade att med fiskebyggnader öfverstänga två tredjedelar,
räknadt från hvilkendera strand vederbörande jordegare för sig funnit förmån¬
ligast. Derigenom har äfven i de flesta fall förberörda lagrum vunnit orda¬
grann tillämpning, emedan sällan vid fiskeställen största djupet förekommer i