Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
%
TV:o 170.
Af Herr Joll, Erik J0h<MSS0H: Om tillägg till och förändrad
lydelse af 2G^Kap. 2 §[ Byggninga-balken.
Oaktadt Kong! Majrts . nådiga förordning af den 23 Februari 1847, an¬
gående boställsinnehafvares deltagande i allmänna brandstodsföreningar, föreskrif-
ver i 1 § att ^De,'pom hädanefter i egenskap af löntagare----tillträda
ställen uti län, der allmän brandstodsförening med af Kongl. Maj:t faststäldt
reglemente är ingången, skola vara — — pligtige att såsom delegare i brandstods-
föreningen inträda till erhållande af ersättning för brandskada genom vådeld
å de vid bostället befintliga laga hus’1; och som, då ingen åtskilnad deruti
göres emellan ecklesiastika, militära eller civila löntagare och boställen, väl
måste anses vara gällande äfven för de prestgårdshus som ]af församlingen
skola byggas. Så tolkas och tillämpas den likväl helt olika inom landet,
i det att en del kyrkoherdeboställsinnehafvare, till följd af sagde i? förord¬
ning låtit brandförsäkra och betala brandören för såväl de 7 laga husen
vid bostället, som ock för de hus, som de sjelfva äro skyldiga att bygga, men
på andra ställen deremot bestrider boställshafvaren både att ingå såsom del¬
egare i bolaget med och betala brandören för de vid bostället befintliga laga
hus. Då församlingen icke heller, med stöd af åberopade Kongl. förordningen,
anser sig vara skyldig att låta brandförsäkra och betala brandören för bo-
ställshusen, så inträffar att do blifva helt och hållet oassurerade, hvilket kan
förorsaka stora förluster vid inträffande eldsvåda för dem, som äro lagligen
skyldige att låta brandförsäkra desamma.
21
Motioner i Andra Kammaren, A':o 170.
I 26 Kap. 2 § Byggninga-balken föreskrifves, att: ”1 prestgård skall vara
stufva med 2 kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten
och loft, visthus, lada med två golf och loge, fähus och stall, alla till den
storlek, som särskild! derom stadgadt är. Dessa hus, och ej flera eg a sockne¬
män med tak och iunanredet kyrkoherden färdiga antvarda, och vare lian
sedan skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad. När de af ålder
och bruk och ej af prestens vanrykt förfalla, då skola socknemän dem bygga
och bättra på deras kostnad” etc. etc. Af denna lagbestämmelse framgår, efter
mitt förmenande, alldeles tydligt, att församlingen icke har någon återbygg-
nadsskyldighet vid prestgård, om de laga husen genom brand förstöras, utan
endast när de af ålder och bruk förfalla; och att det till boställshafvarens
laga skyldighet att hålla dem vid makt med egen kostnad, likstämmigt med
åberopade Kongi. förordning, äfven hörer att ingå i brandstodsförening, låta
försäkra och betala brandören för desamma. Ett ovarsamt handhafvande med
eld af boställshafvaren eller hans husfolk kan icke af församlingen förekom-
mas, men derigenom kan ersättningen för brandskada från brandstodsföreningen
gå förlorad, om församlingen låter försäkra dem, utan dess minsta förvållande.
Låter boställshafvaren deremot försäkra husen och vet att förlusten drabbar
honom, om eldsvåda sker genom oförsigtighet eller bristfälligheter, som åligga
honom och icke församlingen att förbättra, så är det åtminstone att hoppas,
det allt skall bättre efterses och vidmakthållas.
Ehuru förutnämnda 1847 års Kongi. förordning, om densamma jemföres
med åberopade § i den allmänna lagen, icke borde kunna missförstås i fråga
om kyrkoherdeboställshafrares skyldighet att låta brandförsäkra de derstädes
befintliga laga hus, så visar dock erfarenheten dels motsatsen och dels, att
den Kongi. förordningen är på många ställen alldeles okänd eller bortglömd.
Derföre anser jag behofvet kräfva, att bestämmelsen derom införes i den all¬
männa, mera kända och tillgängliga civillagen.
Då nu mera icke allenast brandstodsföreningar, med af Kongi. Maj:t
fastställda reglementen, finnas inom nästan alla län, utan ock dessutom på
flera ställen finnas sådana föreningar för en eller flera kommuner med af
Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande fastställda reglementen, torde det böra stå
boställshafvaren fritt att ingå såsom delegare i hvilkendera af sådana för¬
eningar, som han finner för sig vara fördelaktigast, utan att derifrån hindras
genom någon lagbestämmelse.
På grund af de häruti anförda skäl, får jag vördsamt föreslå:
att Riksdagen måtte besluta ett tillägg uti 2 § 26
Kap. Byggninga-balken, i närmaste öfverensstämmelse med
Bih. till Riksd. Prat. 1874. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. lö Höft. 4
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
innehållet af § 1 i 1847 års nådiga förordning, hvarigenom
§:n kornrne att erhålla följande lydelse:
I prestgård skall vara stufva med två kamrar
och kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel
botten och loft, visthus, lada med tvänne golf och loge,
fähus och stall, alla till den storlek, som särskild!
derom stadgadt är. Dessa hus, och ej flera, ega
socknemän, med tak och innanrede!, kyrkoherden fär¬
diga antvarda, och vare han sedan skyldig att hålla
dem vid makt med egen kostnad, äfvensom att, såsom
delägare i brandstodsförening med af Kongl. Maj:t el¬
ler Kongl. Maj:ts Befallningshafvande faststäldt regle¬
mente, inträda till erhållande af ersättning för brand¬
skada å de vid bostället befintliga laga hus. När de
af ålder och bruk och ej af prestens vanrykt förfalla,
då skola socknemän dem bygga och bättra på deras
kostnad; dock må virke å prestbolets egor dertill
tagas; etc. etc. — — — — — — — — — —•
Och må det tillåtas Lag-Utskottet att vidtaga och föreslå vidare
formulering, jemte de förändringar och bestämmelser, som kunna anses nödiga
och lämpliga.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1874.
J. E. Johansson
från Vestmanland.
Stockholm, J. W. Svenssons boktryckeri, 187^.
y /