Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.
1
Af Thyr E. Clairet: Dels om furändrade grunder för reglering
af här adshöjdin garnes löner, dels och om förändring i för¬
ordningen angående stämpelpappcrsajifgtev, äfvensom an¬
gående beviljande af särslcildt dyrtidstillägg för år 181 i
till de svagast aflönade häradshöfdmgarne.
Kong!. Maj:ts nådigt proposition, angående reglering af häradshöf-
dingarnes löneförmåner, grundad på komiterades förslag och dervid fogade
reservationer, innefattar ett medlande emellan de två olika systemen för
domares aflöning, fast lön eller sportler. Sällan blir dock en organisation,
som är baserad på två motsatta principer, fullt tillfredsställande; och Kongl.
Maj:ts ofvannämnda nådiga proposition synes mig icke heller vara det.
Det komité betänkande, hvarpå den nådiga propositionen grundas,
redogör för de skal, som tala för och emot sportelsystemets bibehållande
och kommer till det slutresultat, att fördelarne af detta system öfverväga
dess olägenheter. Jag instämmer i denna mening och finner de anförda
skälen, synnerligen dem som komitén hemtat från lagberedningen, fullstän¬
digt ådagalägga, att underdomares sättande på fast lön omöjligen kan utan
allmänhetens lidande och en betydlig tillväxt i statsutgifterna för närva¬
rande hos oss genomföras. Invänder man häremot, att sådant låtit sig göra
i andra länder, speciel Danmark och Norge, så svarar jag, att rättsinstitu-
tionerna i dessa länder äro så olika våra, att man från jemförelsen med
dem icke kan hemta stöd för antagligheten af ett nytt aflöningssätt. Jag
behöfver blott fästa uppmärksamheten derpå, att i nämnda länder procedu¬
ren äfven vid underdomstolarne är skriftlig, hvarigenom den för våra un¬
derdomare särdeles tidsödande, onerösa och mer än andra göromål till om-
Bih>, till Riksd. Prof. 1874. 1 Sami. 2 Afd 2 Band. 15 Höft. 1
2
Motionär i Ändra Kammaren, N:o 163.
fånget vexlande protokollsskrifningen, hos dem är en ren obetydlighet; vi¬
dare att jurisdiktionerna äro vida mindre än hos oss och att jordstycknin¬
gen och hemmansklyfningen icke der på långt när tagit den utsträckning
som i vårt land. DA nu för hvarje af domsagorna, åtminstone i Danmark,
statsverket aflönar två lagfarna män, är det, med beräkning af samma ar¬
betsprodukt utaf hvarje vid våra underdomstolar anställd jurist, lätt att inse,
hvilken ofantlig apparat, som skulle erfordras för att upprätthålla rättsskip¬
ningen på landet. Ännu mer i ögonen fallande blir detta, om man till jem¬
förelse tager våra stadsdomstolar, hvilkas ledamöter och tjenstemän i all¬
mänhet hafva hufvudsakligen fast lön. Vi se då, att städer med icke flera
än 6 —10,000 innevånare anse sig för sin rättsskipning behöfva tre å fyra,
eller om man ock frånräkna!' dem som äro bisittare i rätten, åtminstone
två jurister.
För genomförande af en sådan reform i underdomarnes aflönings-
sätt, att de sättas på fasta löner, fordras således efter min öfvertygelse i
första rummet införande af skriftlig procedur vid underrätterna, men detta
åter betingar en annan icke mindre vigtig reform — införandet af advokater.
Kongl. Maj:t har, i likhet med komiterade, trott sig kunna aflägsna
olägenheterna af sportelsystemet med bibehållande af dess fördelar derige¬
nom, att sportelsatserna i allmänhet blifvit nedsatta så lågt, att de beräk¬
nats motsvara endast domarens kostnader för embetets skötande, så att lön
af statsmedel skulle anslås för hans eget arbete. Lätt är dock att inse,
huru vanskliga sådana beräkningar måste vara i afseende på ett embete,
hvars göromål äro så vexlande och så beroende af tillfälliga omständig¬
heter, som förhållandet är med domarens. De grunder, hvarefter dessa be¬
räkningar blifvit gjorda, synas mig ej heller tillfredsställande. Man har
föreslagit expeditionslösen till 1 R:dr för första arket och 50 öre för hvarje
af de ofri ga. Betänker man nu, att denna lösen skall utgöra ersättning för
protokollets uppsättning, dess utskrift och kollationering samt i många fall
renovation deraf, och att blotta utskriften och renovationen nu för tiden
med ti ger 50 öre, så finner man att återstående 50 öre skulle läcka ej en¬
dast till vivre och aflöning åt det eller de biträden, domaren behöfver an¬
vända för protokollets uppsättande, utan äfven för de mångfaldiga andra
lönlösa bestyr, för hvilka biträde behöfves, äfvensom i de flesta fall till er¬
sättning för domarens alla embets; esor samt h ms och biträdens vivre på
tingsst dlena. Att det härtill är otillräckligt tror jag mig utan fara för
misstag kunna påstå, likasom att, om förslaget antages, domaren antingen
mtste af det för hans enskilda räkning afsedda kontanta anslag använda
en icke obetydl g del till sina kostnaders bestridande, eller ock, då detta
anslag synes lemna honom föga tillgång dertill, sättas i nödvändighet att
taga sina egna krafter så strängt i anspråk, att han snart törslösar dem
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.
eller åtminstone förlorar dm håg och det intresse för sitt vigtiga kall, hvar¬
förutan det sannerligen icke kan skötas såsom sig bör. Af de komité a ti I-
handakomna uppgift er öfver inkomster och utgifter vid rikets domsagor in-
hemtas också, att icke mindre än 51 af rikets härad.-höfdingar uppgifvit
sina kostnader för embetets förvaltning till högre belopp, än hvartill Kongl.
Magt beräknar dem; lägger man härtill att, i den man alla leföadsförnö-
denheter stiga, äfven det juridiska biträdets och renskrifvarens arbete för¬
dyras, tror jag att man måste gifva mig rätt i det påståendet, att, om en
reglering på de föres’agna grunderna åvägabringas, den tid icke skall vara
aflägsen då Kongl. Maj:t, med begagnande af sitt prerog tiv att ändra ex-
peditionstaxan, skall nödgas genom lösens höjande tillmötesgå allt starkare
rop på löneförbättring.
Icke fastare äro de grunder, hvarefter man beräknat häradshöfdin-
garne tillkommande s. k. tjenstgöringspenningarne, Indika skulle dem till¬
falla efter följande norm: 10 R:dr för hvarje tusen af innevånare-antalet, 10
R:dr för hvarje afgjordt gröfre brottmål och 5 R:dr för hvarje annat af¬
gjordt civilt eller kriminelt, mål, hvaruti de s. k. ansökningsärendena ej äro
inberäknade. Granskar man nu huru detta skulle slå sig ut i verkligheten
uti en domsaga med till exempel 40,000 menniskor,'för hvilka tjéttstgörihgs-
penningarne skulle efter den första beräkningsgrunden utgöra 400 R:dr, och
frågar hvad det är för göromål man pa detta Sätt Vill ersätta', så finner
man att domaren, ' äfven om han- äf i tillfälle att använda biträde till all
' uppsättning,' likväl 'skäll,'‘för-; deh‘ nä nämnda summan hartdläggå,' justera
' och éxpediera 1,500— 2,000 ansrkninusärciidcn, uppsätta 200 grnvätiöns-
• bevis, iörä konkurs- Och förmynderskapsförteckhingiir, Uppsätta vidlyftiga säi-
;ätistiska uppgifter, skota' all korrespondens säfnt dertill' bära hela ansva-
ret; .ef; endast för; hvarje' sådan embetsåtgärd, * utan' ock för döt hela, få att
'icke någon enda kugge i det vidlyftiga maskineriet går sönder, hvarigenom
hela Verket Stannar. Antalet afgjorda mål är en lika litet tillförlitlig be¬
räkningsgrund: tv i ena domsagan, der man bär för sed att till härads¬
rätterna instämma enkla sknldfordringsmål i stället, för att vånda sig till
'Konungens Befallningshafvande, kan numérären af de afgjbrdä målen Vara
myeket hög titan att gifva fjerdedelen s,å mycket'att, göra Som/i en annan
^domsaga' ett vida'färre' äntå!,, men mera invecklade, ; egentliga rättstvister.
'KÖr öfrig! är målens antal synnerligen fluktuerande. ‘ Hvem- säger mig att
4 ten domsaga,1 der rättegångarné '. under de sista tio åren i' niedeltal upp¬
gått t. ;exv till1 400, icke' detta antal under kommande tio år fördubblas'?
:.o;s iifegubjäftetåaf :.de" uppgjorda, beräkningarne synes ock visa, att gäun-
derää för desaäima ej äro riktiga. Så äro uti en domsaga tnéd" 32,50<i in-
nevånäre tjénstgöringspenningarne Upptagna till 2,500 Ridt och bruttoin¬
komsten beräknad till 11,180 R:dr, medan uti en annan, som har 42,600
Motionär i Andra lian
2s:o 163.
innevånare, dessa faktorer åro upptagne till respektive 800 R:dr och 9,225
U:dr. Uti två granndomsagor bär den ena med 55,300 innevånare fått
t'enstgqringspenningar till belopp af 8,000 R dr, medan den andra, med en
folkmängd af 59,000 menniskor, fått nöja sig med 2,600 R:dr.
Totalomdömet om förslaget i denna del kan jag icke bättre uttrycka
än med komiterades egna ord, pag. 6, der det heter:
“För öfrigt kan med visshet antagas, att man fåfängt skall bemöda
sig att för all framtid träffa rätta måttet af anslagsbeloppet för hvarje sär¬
skild domsaga, utan att alltför mycket äfventyra felaktiga kalkyler och
följaktligen hafva att emotse det ena anspråket efter det andra om för¬
höjning i anslaget, med utsigt att nödgas godkänna dylika anspråk, utan
att ega visshet derom, att icke desamma, ehuru för tillfället befogade, snart
nog, sedan de blifvit erkända, kunna befinnas grundade på förhållanden,
Indika varit af öfvergående natur.14
Dessa ord synas mig i sanning fullt tillämpliga på det nu förelig¬
gande förslaget, som i afseende på domsagornas klassifikation torde, äfven
i andra än de af mig ofvan antydda punkter, gifva anledningar till befo¬
gade anmärkningar, om tillfälle lenmades dem, som med saken äro för¬
trogne, att deröfver yttra sig.
Det oformliga och inkonseqventa deruti, att eldigt förslaget expedi¬
tionslösen skulle blifva olika för lands- och stadsdomstolarne, kan jag ej
heller underlåta påpeka. Derigenom skulle inträffa, att den tillfälligtvis för¬
ordnade magistratsekreteraren skulle erhålla dubbelt större ersättning för¬
sitt besvär än den, som äfven på grund af tillfälligt förordnande i
skap
egen-
af ordförande i häradsrätt finge handlägga precist samma göromål.
Beträffande den finansiela sidan af frågan, skulle enligt Kongl. Maj:ts
proposition statsverkets inkomster och utgifter för regleringen något så när
gä i hop; dock att statsverket finge vidkännas kostnaden för uppbörden af
den ökade stämpelpappersafgiften, hvilken kostnad eu reservant i komiten
beräknat till 48,792 R:dr; men vid dessa beräkningar har man dock förbi¬
sett eu väsendtlig omständighet, som otvifvelaktigt kommer att betydligt
öka statsverkets utgifter. I och med detsamma de egentliga lönerna fixeras
till ett visst belopp, ställas häradshöfdingarne i samma kategori som an¬
dra af staten aflönade embete- och tjensteman i afseende på rätten att vid
uppnådd högre ålder erhålla pension på allmänna indragningsstaten, och
deras anspråk att Komma i åtnjutande af denna rätt karl omöjligen, om
det ock blifvit d lina gång i den Kongl. propositionen förbigånget, i läng¬
den af statsmakterna tillbakavisas. Jag bär hört anmärkas, att just den
föreslagna fördelningen ai anslagsbeloppen i lön och tjenstgöringspennin-
gar skalle hafva äfven det syftet, att bereda häradshöfdingarne pension,
derigenom
de på
gamla dagar
skulle få behålla lönen och till vikarien
5
Motioner i Andra Hammaren, N:e 163.
afstå tjenstgöringspenningarne och sportler»». Men yid närmare eftertanke
skall man finna, att detta icke låter sig göra. Då sportlerna i allmänhet
äro afsedda att betacka kostnaderna för embetets förvaltning, återstå för
den vikarierande domarens egen räkning endast tjenstgöringspenningarne,
beräknade efter den uppgjorda klassifikationen af domsagorna från och med
1,000 till och med 3,500 R:dr. Att ett belopp af 1,000 R:dr, eller ungefär
detsamma som våra lägsta landstatstjenstemän, länsmännen, nu åtnjuta,
skulle vara ens någorlunda skälig aflöning för den som, låt vara i en min¬
dre besvärlig domsaga, förvaltar det vigtiga domareembetet, bär ansvaret
derför och dertill har en icke obetydlig uppbörd af statsmedel, lärer val
ingen kunna påstå. Jag vill dermed icke hafva sagt, att vikarier alldeles
skulle saknas; men jag är förvissad om, att man skulle nödsakas uppsöka
dem bland oerfarne, nyss från akademien komne ynglingar, Indika för me¬
riterna men till föga fromma för rättsskipningen skulle underkasta sig för
någon kortare tid den ekonomiska uppoffring, som blefve förenad med ett
sådant förordnande. Ensamt det häraf vållade, ofta återkommande om¬
bytet af vikarier skulle utan tvifvel inom få år framkalla anslagsfordringar,
som icke kunde tillbakavisas.
För öfrigt torde käradshöfdingen i den ställning, hvari han efter
förslaget skulle komma, redan enligt gällande författningar, Kougl. Cirku-
lärbrefvet den 13 Mars 1770 och Kongl. Brefvet till Statskontoret den 12
November 1823 m. fl. (anmärkta i Backmans lagsamling, Delen I pag. 66.)
vara berättigad att vid uppnådd 65 års ålder åtnjuta sin lön på indrag-
ningsstat.
Anvisande af medel till häradshofdingarnes pensionerande måste så¬
ledes enligt min mening ingå såsom ett vigtig! moment i den föreslagna
regleringen; och då af rikets nuvarande häradshöfdingar 26 redan uppnått
den ålder, då andra embetsman äro berättigade att afgå med pension på
indragningsstat, erfordras, om man efter gällande föreskrifter bestämmer
pensionen för hvarje häradshöfding till 80 procent af den föreslagna lönen
4,500 Rall-, en summa af 93,600 Rulr blott för detta ändamål. Lägger
man härtill dels den förut uppgifva kostnaden för stämpelpappersuppbör-
den 48 792 R:dr, dels de föreslagna anslagen till de häradshöfdingar, som
icke äro underkastade reglering, dels ränta på den summa som erfordras,
såsom förhöjning i det begärda årsanslaget, för den tid nuvarande boställs-
hafvare åtnjuta rätt till fardagsår, torde den summa regleringen årligen
skulle kosta statsverket uppgå till minst 150,000 R:dr.
Frågar man nu, hvilka fördelar man genom denna utgift skulle be¬
reda sig, blir svaret, att dessa hufvudsakligen skulle bestå deruti, att löne¬
inkomsterna fördelats så, att de svagast aflönade häradshöfdingarne skulle
få eu val behöflig förbättring i sina lönevilkor. Jag vill tillse, huruvida
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.
icke detta mål skulle kunna vinnas på ett annat, för statsverket mindre
betungande sätt. Men innan jag inlåter mig härpå, vill jag yttra mig öfver
den ömtåliga frågan, huruvida det är rättvist eller billigt att med ett penn¬
drag beröfva de nuvarande häradshöfdingarne en så stor del af deras
hittills uppburna inkomster, som förslaget åsyftar, uppgående för några af
dera till närmare hälften af deras nettobehållning. Det Kongl. förslaget
besvarar denna fråga jakande, och grundar sig derpå, att de fleste nuva¬
rande innehafvare af dessa tjenstår i sina fullmakter fått inryckt ett vilkor
derom, att de skulle vara underkastade framtida reglering af löneinkom¬
sterna. Fullmakterna innehålla nemligen, att häradshöfdingarne skulle ega
åtnjuta de med tjensten förenade löneförmåner, ”intill dess desamma i an¬
ledning af väckt fråga om förändrad lönereglering för domare kunna varda
annorlunda bestämda”. Rörande tillkomsten af detta vilkor, lärer förhål¬
landet vara sådant, att år 1840, sedan uppmärksamheten blifvit fästad dels
på de förmenta olägenheterna af sportelsystemet, dels derpå att häradshöf-
dingarnes löner vore ojemna och deras göromål i många domsagor öfver¬
stigande eu mans krafter, Kongl. Maj:t anbefallt dåvarande justitie-stats¬
ministern att. efter vederbörandes hörande inkomma med förslag till sport-
lernas afskaffande, förändring af domsagornas territorium och lönereglering
för häradshöfdingarne samt att i de fullmakter, som under tiden kunde ut¬
färdas, intaga ett vilkor i ofvan antydda syftning. I följd af denna nådiga
befallning infordrades uppgifter och förslag från hofrätterna och andra auk¬
toriteten; hvarefter domsagornas reglering så väl till området som till härads-
höfdingarnes löner skedde länsvis och fullbordades först långt fram på 18öQ-
•-talet. Af Kongl. Maj:tsnådiga bref rörande regleringen inom fvå län, Ska¬
raborgs och Christianstads, har jag förskaffat mig afskrifter, hvilka >bifogåk
Icke få af. ännu lefvande häradshöfdingar, som utnämndeé på 1840-tälet, haf^a
i följd häraf fått sina löneförmåner genom den sedermera verkställda regle¬
ringen bestämda och delvis minskade.; Är icke vilköret i deras fullmakter
dermed uppfyldt, eller skola de vara underkastade ytterligare lönereglering och
minskning'? . M vä.o. jure'.: - > - : 1. 0 c,,>
Men hvad betydelse man än juridicé kan gifva åt ofvannämndä-, i alla
efter år 1840 utfärdade härad fehö fdingefuUmakter införda strof om- löneregle¬
ring, visst är åt t sedan' sådan, på sätt jag ofvan relaterat, nyligen - öfvergått
hela rikets häradshöfdingar, ■ den åsigt bland dem allmänt gjort sig ‘gällande
och 4orde : icke- tsåknaf göda-skäl för sigv ätt denna -strof innefatta^ skyldighit
för häradshöfdingarne : att underkasta sig- förändringar - i éxpeditionstäxän, så¬
dana jemknirigar i inkomsterna, som föranledas af en förändrad lagstiftning,
sportlernas förvandling till fasta löner till ungefärligen oförändradt belopp, och
-ingenting annat. Är förhållandet sådant, torde billigheten, att icke säga rätt¬
visan, fordra, att de icke plötsligt och under en tid, då lefnadskostnaden stigit
Motioner i Andra Kammaren, N;o 163.
till en förut ej anad höjd, se sig beröfvade eu väsendtlig del af de inkom¬
ster, som en gång blifvit dem anvisade, och på hvars bibehållande under sin
tjenstetid de med skäl kunnat grunda sina ekonomiska beräkningar, hvilkas
lika hastiga som oförberedda kullstörtande måhända kan medföra mångens ruin.
I Danmark har man också vid der genomförda löneregleringar re¬
spekterat dåvarande tjensteinnehafvares ratt att under sin tjenstetid få be¬
hålla de förut dem tillkommande inkomster. Lagarne af den 19 Februari
1861 och den 1 Juli 1870 innehålla hvar för sig i 1 § alldeles oförtyd-
bart denna grundsats, hvilken i nämnda vårt grannland är så starkt rot¬
fästad, att, fastän ett förslag om reglering af presterskapets löner sedan
flera år tillbaka varit under utarbetning, man likväl icke ens ansett sig
kunna för de prester, som under tiden utnämnas, föreskrifva att de skulle
uuderkasta sig någon förändring i de löneförmåner, som hittills varit med
deras respektive tjenster förenade.
Må man icke såsom prejudikat för den af Kongl. Maj:t föreslagna
anordning åberopa förhållandet med biskoparne och landshofdingarne, af
hvilka några, sedan de tillträdt sina tjenster, fått afstå en del af sina in¬
komster till förmån för sämre lottade embetsbroder. I fråga om desse
embetsman voro nemligen redan förut formliga beslut fattade, att en jemk¬
ning i lönerna skulle ske, fastän sättet derför först senare bestämdes. Samma
är förhållandet med lönerna vid den indelta armén, hvilka nu äfven äro i
fråga att omregleras.
I afseende på nuvarande häradshöfdingars rätt till fardagsår å deras
boställen, synes mig denna rätt icke vara tillbörligen tillgodosedd genom
den Kongl. propositionen, som, under förutsättning att den nya löneregle¬
ringen tager sin början den 1 Januari 1875, föreslår att af kastningen af
boställena skulle nuvarande innehafvare tillkomma endast för ett år, eller
till den 14 Mars 1876. Efter min mening äro under nämnda förutsätt¬
ning häradshöfdingarne lagligen berättigade att behålla boställena eller
afkastning^! deraf ytterligare ett år, eller till den 14 Mars 1877. Till
stöd för denna uppfattning får jag endast åberopa hvad Herr Chefen för
Landtfösvai s-departementet rörande armébefälets boställen yttrat i sitt anfö¬
rande till statsråds-protokollet den 9 i denna månad, pag. 6 och 7 i Bila¬
gan N:o 3 i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om statsverkets tillstånd och
behof, der det klart ådagalägges, att beträffande dessa boställen, innehafvarne
deraf ega rätt till två fardagsår, från det den föreslagna löneregleringen
skulle träda i verket, hvarefter det heter:
”Då fardagsårens afkastning utgör en löntagaren tillförsäkrad er¬
sättning för redan fullgjord tjenst, så har han, enligt mitt förmenande, en
full tandig civilrättslig befogenhet att under denna tid förblifva i besittning
af bostället/’
8 Motioner i Andra Kammaren, Ko J63.
Kong]. Maj:t liar ock i nåder godkänt denna uppfattning och i öf¬
verensstämmelse . dermed åt Riksdagen begärt anslag till ersättning för
afknstningen af armébefälets boställen under två år.
D& hiiradshöfdingarne enligt de särskilda regleringsförslagen befin¬
na sig i precist samma predikament som armébefälet, torde de anförda
grunderna äfven på dem ega sin fulla tillämpning.
Sedan jag nu i korthet anfört de hufvudsakliga skal, som hindra
mig att antaga den Kongl. propositionen, tillåter jag mig att redogöra för
det sätt, hvarpå saken efter min uppfattning skulle kunna ordnas utan vä¬
sendtlig försämring af nuvarande häradshöfdingars ställning och utan öfriga
med antagande af Kongl. Maj:ts proposition förenade olägenheter samt
till minskad utgift för statsverket.
Af hvad jag här ofvan yttrat rörande svårigheten, att icke säga
omöjligheten, af att under våra förhållanden upphäfva sportelsystemet får
icke dragas den slutsats, att jag godkänner det sätt, hvarpå detta system
nu är hos oss tillämpadt. Skall dess uppgift vara ätt gifva domaren af¬
löning något så när i förhållande till hans göromål, så måste man bort¬
skära de utväxter derpå, som bestå deruti att lösen för vissa expeditioner
utgå i form af provisioner, som icke stå i något förhållande till det ned¬
lagda arbetet. Jag menar lösen för fastebref och bouppteckningar, hvil¬
ken lösen efter min mening borde bestämmas till fixa belopp, 1 R:dr för
fastebref och 50 öre för bouppteckning. Hvad särskildt det förra af detta
slags expeditioner beträffar, kan en förändring af gällande stadgande rö¬
rande lösen för dem särskildt påkallas af den på dagordningeu stående
frågan om ny lagstiftning rörande lagfart. Förslag har nemligen varit
väckt att fastebrefven skulle upphöra, men just för den väsendtliga del af
domarens inkomster, lösen för desamma utgör, kan denna förändring icke
genomföras, utan att statsmakterna äro betänkta på att gifva surrogat för
denna inkomstkälla. Om, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, stämpelpappers-
afgiften höjes för köpebref och andra handlingar, hvarpå fastebref hittills
följt, samt för bouppteckningar med belopp motsvarande nu deraf utgå¬
ende lösen, så uppstod derigenom för statsverket en tillgång, hvarmed
häradshöfdingarne kunde ersättas för denna inkomst, efter medeltalet deraf
under de sista 10 eller 12 åren. Enligt den vid komiterades betänkande
fogade tabellen N:o 1 utgör för hela riket medeltalet för de tolf sist-
förflutna åren af lösen för fastebref 146,808 R:dr och för bouppteckningar
61,989 R:dr, tillsammans 208,797 R:dr; och ehuru jag är öfvertygad att
den summa, som i verkligheten kommer statsverket till godo, icke obetyd¬
ligt skall öfverstiga nämnda belopp och än ytterligare stiga, i mån af
jordegendomens och allmänna välmågans ökande, vill jag dock beräkna
den
Motioner t Ändra kammaren, N:o 163. §
de» endast till 208,000 R:dr. Härmed skulle då bestridas ersättning till
haradshofd.ngarne tör »»stad Risen, sedan man frånräkna! hvad de i Len
fn- sådane handlingar hädanefter kunna påräkna, eller, enligt den vid re¬
se! vationerna fogade bilagan Litt. A., för fastebref 17,364gR-dr och för
bibehålla?11?^1, !,°'495 R:dr,,tinsnmmans 27>859 R:dr> SÄ att, om fastebrefven
u 11 , rund sunjm.H 180 000 R:dr och i motsatt fall 198,000 R:dr
skulle för denna anordning behöfva ställas till Rond. Mai:ts distinktion
utan att dock någon ökad afgift för statsverket derigenom uppkommer ’
ändrad.1 * * °fllgt 8yneS den nuvarande lösen höra bibehållas oför*
Beträffande nu regleringen af löneinkomsterna emellan häradshöf-
d ingarne inbördes så, ehuru jag på ofvan angifna grunder måste motsätta
mig en sådan rubbning i bestående förhållanden, som det Kon<>d förslaget
innebar, erkänner jag villigt att på ett eller annat ställe jemkning i hä-
radsholdingens aflöning kan hafva skäl för sig, likasom jL förordar att.
boställena skola till statsverket indragas. Jag vill blott Lt detta icke
skall ske till förfång för nuvarande häradshöfdingar. En på eu gång för
he!a riket skeende reglering har ock det emot sig, att, till följd af de många
särskilda faktorer som vålla vexlingar i flen. på domarens göromål och
k mstei verkande forhållanden, en sådan reglering efter några år skall
befinnas i behof att undergå betydliga rubbningar. Lämpligast synes det
mig derföre vara att, såsom man förfarit i Danmark, vid hvarje inträffande
omsageledighet beloppet af den lön, som bör den blifvande domaren
utofvei sportlerna tillkomma såsom ersättning för hans lönlösa bestyr
bestämmes för hans tjenstetid. Man är då lättast i tillfälle att med ledning
af erfarenheten för den närmast förflutna tiden bedöma beskaffenheten och
mängden af goroma eu samt de med embetets förvaltning förenade kostnader
Återstår att tillse huru man skall bereda de svagast aflönade häradshöf-'
dingarne den löneförbättring, de så väl behöfva. Efter hvad jag ofvan visat
gdf af 'minst TdO Otid’Hd V°?gl f°rsIaget> vinnas genom en årlig statsut-
gitt åt minst 160 000 R.dr. \ida enklare och med mindre kostnad förenadt
synes mig då vara att ställa till Kongl. Maj:ts förfogande den summa som
för andamålet erfordras, och hvilken, efter den af Revisionssekreteraren Öster-
gren gjorda uträkning, skulle utgöra endast 80,354 R:dr, hvartill dock kommer
kostnaden för uppbörden af ökad stämpelpappersafgift, enligt mitt förslag med
RAr° Vfödman' förS;;e,'kCtS I?1? då Uppgå 1 rundt tal ti]l 100,000
R.dr. Vid man förekomma att denna summa tynger på budgeten kan sådant
ske genom ett par mindre förändringar i Kongl. förordning angående
!lT-Mad PfPPlr’ n<,;mhgen dels att man borttager den medgifna befrielsen för
M Bil ®rla^a stampelpappersafgift för expedition i brottmål för
B%h. till Rtkad. Prof. 1874. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band■ 15 Häft *
io
Motioner i Ändra Kammaren, N\o 163.
hvilken befrielse, enligt min mening giltigt skäl saknas, dels att denna afgift
för alla domboks- och protokollsutdrag, som vid underdomstolarne lösas, höjes
från 25 till 50 öre för hvarje ark. Härigenom uppstode en tillgång, hvil¬
ken, jag är viss derpå, skulle vida öfverstiga statens utgift. Och för de
de rättssökande skulle denna förhöjning i afgift blifva knappt känbar, sär¬
deles om man tager i betraktande penningvärdets sjunkande sedan 1855, då
den nu gällande expeditionstaxan utfärdades.
Slutligen anser jag att de häradshöfuingar, hvilkas löner äro otillräckliga,
kunna hafva i lika om ej högre grad än andra embets- och tjenstemän för
hvilka sådant blifvit föreslaget anspråk att, redan under detta år, erhålla någon
förbättring i sina inkomster genom så kalladt dyrtidstillägg.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå att Riks¬
dagen ville, med afslag å Kongl. Mapts nådiga proposition
dels i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla
att reglering af häradshöfdingarncs löner måtte ske i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med de af mig ofvan angifna
grunder samt för sådant ändamål anvisa ett reservations¬
anslag af tillsammans 278,554 Riksdaler;
dels besluta den förändring i förordningen angående
stämpelpappersafgiften, att denna afgift höjes för fastebref,
eller, om de komma att upphöra, för köpe-, bytes- och
gåfvobref, samt för bouppteckningar med belopp motsva¬
rande den nu för sådane handlingar bestämda lösen, så
ock för sådane domboks- och protokollsutdrag vid under¬
rätterna, som äro belagde med lösen, från 25 öre till 50
öre för hvarje ark, äfvensom att den nu stadgade frihet
från stämpladt papper för expeditioner i brottmål, der lösen
för dem utgår, skall upphöra;
dels ock till Ivongl. Maj:ts förfogade ställa ytterligare ett
reservations anslag af'80.554 R:dr att användas såsom dyrtids¬
tillägg för 1874 till de svagast aflöuade häradshöfdingarne.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1874.
Eng. Clairfdt.