18
Motioner i Andra Kammaren N:o 100.
N:0 160.
Af Herr O. Silfyerstolpe: Angående skärpta ansvarsbestämmelser-
mot olaga vattenuppdämning.
Ett förhållande, som mångenstädes i ej ringa mån motverkar jordbru¬
kets utveckling, är qvarnarnes vidsträckta dämningsrätt och de författningar,
som dermed stå i sammanhang. Såsom känd! är, ålägges qvarnegare genom
stadgandet i Byggninga-balken kap. 20 § 6. jemfördt med Kongl. Förordningen den 3
September 1755 och Kongl. Kungörelsen den 6 Augusti 1815, att den 11 Maj öppna
damlucka och hålla den öppen till den 1 November, “der vatten kan åker och äng
skada" vid vite af böter, första gången 20 daler och sedan hvarje gång dubbelt.
Derjemte innehåller 1852 års Fiskeristadga i § 11, att en tredjedel af vattnet
i eif, sröm eller å, der kungsådra af ålder varit, och, der ingen ådra af ålder
varit, en sjettedel af vattnet skall hållas öppet, “der vattendämning, i brist af
sådan öppning, ltunde skada annans ofvanför belägna egor“.
Detta är nu det skydd lag och författningar medgifva för de vidsträckta
odlingsmarker i vårt på vattendrag och vattenverk så rika land, hvilkas odling
är beroende af de sistnämndas dämningsrätt och det sätt, hvarpå den utöfvas;
der nemligen markerna ej äro så stora, att vattenverks utrifning kan ifråga¬
sättas. Att detta skydd ej är tillfyllestgörande, torde böra medgifvas af en
hvar, som närmare känner förhållandet.
Då, enligt nuvarande författningar, damlucka ej behöfver Öppnas förrän
den 11 Maj, så inträffar ofta, att vårsäden å marker, som äro af dämning
beroende, till följd af alltför sen sådd ej hinner mogna, hvarigenom stora för¬
luster för jordbrukaren uppstå. För att sådana marker skulle kunna i rättan
tid besås, skulle fordras, att damlucka öppnades åtminstone ett par veckor ti¬
digare än nu stadgadt är. Det tyckes ej hafva varit obilligt, om vattenverken
med eu sådan inskränkning i deras dämningsrätt till jordbrukets fördel fått
Motioner i Andra Kammaren N:o 160.
19
köpa de ganska betydliga förmåner dem tilldelades, då, genom särskilda Kongl.
Kungörelser den 30 December 1863, qvarnar och sågar erhöllo såväl befrielse
från kronoräntor, rusttjenstmarker och rusttjenstafgifter, der dessa tillförene ut¬
gått, som ock rättighet att, utan band såsom förut af någon genom offentlig
myndighet gjord bestämmelse om viss qvarntull för spanmålsförmalning samt
viss sågarlön för virkes försågning, sätta dessa utgifter huru högt de behaga.
Då likväl ett yrkande på damluckas tidigare öppnande måhända numera ej
utan skäl skulle kunna anses såsom ett försök till ingrepp i qvarnarnes egan-
derätt, så anser jag mig ej böra framställa detsamma.
Med desto större skäl deremot tror jag mig kunna yrka sådana be¬
stämmelser, hvarigenom det inskränktare skydd, lag och författningar nu åsyfta
atts&bereda jordbrukaren mot skada å åker och äng genom oloflig dämning,
mätte kunna blifva en verklighet, ty under nuvarande förhållanden har jord¬
brukaren så stora svårigheter att kämpa med, vid fråga om att tillgodogöra
sig detta skydd, att han i de flesta fall går miste derom.
Oaktadt uttrycken han och kunde i ofvan anförda stadganden synas
egnade att underlätta möjligheten att få dessa lagbud tillämpade, har likväl
visat sig, att bevisningen dervid möter så betydliga svårigheter, att lagbrytaren
vanligen går fri eller i värsta fall undslipper med böter, första gången 20
daler och sedan hvarje gång dubbelt, hvilka böter, vid penningens nuvarande
ringa värde, för honom är eu obetydlighet och ej stål- i något rimligt förhål¬
lande till de stora förluster ofvanför liggande jordbrukare kunna genom däm-
ningen få vidkännas.
Olaglig dämning underlättas ock mycket deraf, att luckorna, under den
tid de skola hållas öppna, få qvarsitta i sina ramar och således lätteligen kunna,
synnerligen då damfästet är aflägse beläget ifrån de jordbrukare, hvilkas mar¬
ker genom dämningen kunna taga skada, vid lämpliga tillfällen, särdeles natte¬
tid, i smyg nedslås. Till försvårande af olaga dämning borde derför qvarn-
egare förbjudas att, under den tid, då luckorna böra hållas öppna, låta desam¬
ma qvarsitta i ramen, samt öfverträdelse af sådant förbud med böter beläggas.
Eu lämplig och på samma gång rättvis lättnad i jordbrukarens bevis-
ningsskyldighet vid olaga dämning har jag trott mig finna uti det i punkten
c) här nedan föreslagna stadgande.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får jag föreslå,
att Riksdagen för sin del ville besluta sådana förändringar
i denna lagstiftning:
a) att damluckas bibehållande i ramen under för däm¬
ning olaglig tid förbjudes, och att öfverträdelse af detta
förbud med böter belägges;
20
Motioner i Andra Kammaren N:o 161.
b) att böter för olaglig dämning i högst betydlig mån
höjas; och
c) att, vid tillämpning af här ofvan anförda stadganden
ur såväl Byggninga-balken som Fiskeristadgan, landtbruks-
ingeniörs, på grund af verkställd afvägning och med 2:ne
gode män förrättad syn å marken, afgifna utlåtande, må, i
fråga om huruvida vattendämning kan eller kunde ofvan-
liggande åker eller äug skada, ega laga vitsord.
Om remiss af denna motion till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm flen 27 Januari 1874.
(Just. Silfverstolpe.
t
No 161.
Af Herr J. Rutberg: Om förbud mot skogsuf verkning å vissa åt
Geliivara-verkens egare upplåtna hemman och nybyggen.
Sedan Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 23 sistlidne Maj, N:o 85,
i underdånighet anhållit “att Kongl. Maj:t täcktes, på sätt och i den omfatt¬
ning som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt, inhemta upplysningar rörande
Gellivara-verkens nuvarande tillstånd och förvaltning och derefter taga i nådigt
öfvervägande huruvida dessa upplysningar må anses, utöfver hvad Kongl. Maj:t
härutinnan redan förordnat, påkalla ytterligare åtgärder i sådant syfte, som,