Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
3
Läkarebetyg och öfriga handlingar, som lända till närmare upplysning
i ärendet, skal) jag tillställa vederbörande Utskott.
Stockholm den 29 Januari 1874.
Ad. Hedin.
N:o 156
Åf Herr S. Å. Hedin: Om anslag till understödjande af enskilda
elementarläroverk.
För fem och tjugu år sedan utgjorde statsanslaget för elementarläro¬
verken, enligt den för år 1849 fastställda riksstat, endast 277,715 R:dr 22 skilling
banko. I riksstaten för år 1858 hade det vuxit til! 1,038,741 R:dr 37 öre Runt,
förutom de af Riksdagen 1856—1858 till byggnader för elementarläroverkens
behof å Riksgäldskontoret, anvisade extra anslagssummor om tillsammans 236,123
R:dr 50 öre. Innevarande års riksstat upptager, för elementarläroverken, ett
anslag å 1,692,247 R-.dr 56 öre. Och det inför nu församlade riksmöte fram¬
lagda budget-förslag utvisar en tillökning i dessa kostnader af bortåt 600,000
R:dr, oberäknad en för den tillämnade pedagogiska undervisningsanstalten för
elementarlärare begärd, ganska betydlig summa, som — när seminariet blir
fullfärdig! — hotar att öfverstiga 80,000 R:dr. Är det väl sannolikt, att med
denna starka tillökning elementarläroverkens budget skall åtminstone för den
närmare framtiden kunna bibehållas oförändrad? Ett sådant antagande vore
säkerligen förhastadt. Det faller t. ex. lätt i ögonen, att af de anslagsbelopp
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156
för elementarläroverken, hvari Kong!. Maj:t nu äskat förhöjning, det till aflönande
af e. o. lärare afsedda skall återkomma inför Riksdagen i den förändrade
formen af betydligt ökadt anslag till bestridande af motsvarande ordinarie
lärares aflöning, alldenstund det i längden måste medföra känbara olägenheter
att vid läroverken använda ett större antal extraordinarie^
För (ifrigt måste det ju så godt som säga sig sjelft, att stigande välmåga i
förening med folkmängdens tillväxt skall öka massan af vid elementarläroverken
intr&dessökande på ett sätt, som oaflåtlig! skall framkalla behofvet af nya läroverk
och framtvinga ytterligare, betydliga statsutgifter, och detta i en så mycket snarare
framtid, som redan nu i de större städerna, t, ex. Stockholm, skolor finnas,
hvilka äro antingen rent af öfverbefolkade eller åtminstone starkare besökta,
än med undervisningens ändamålsenliga gång och skoltuktens behöriga hand¬
hafvande kan vara rätt val förenligt.
Någon utväg bör derför sökas, hvilken på samma gång länder till
minskning af statsutgifterna för elementarundervisningen och erbjuder betryg¬
gande borgen för en god elementarbildning. Hvad i sådant afseende med påa
räknelig framgång må kunna försökas, derå har staten sjelf medelbart hänvist-
genom den ställning, hon intagit till enskilda företag på den materiela odlingens
område. Sedan lång tid tillbaka har staten der understöd! företag, hvilka
eljest icke skulle hafva nått den utveckling de verkligen vunnit. Samma
grundsats bör tillämpas äfven med afseende på enskilda företag till den intel¬
lektuel odlingens främjande. Likasom staten bygt stambanor, men öfverlemnat
bibanors byggande åt enskilda, med statsunderstöd hugnade bolag, borde han,
med bibehållande af de offentliga läroverken såsom stam, lemna sådan upp¬
muntran åt enskilda skolor, att dessa kunde varda satta i stånd att verksam¬
mare än hittills öfvertaga odlingen af en betydligare del af det arbetsfält,
som hotar att blifva allt för vidsträckt för statens omsorger och tillgångar.
Jag föreställer mig, att anslag kunde beviljas åt enskilda läroverk mot skyl¬
dighet för dessa att mottaga ett mot anslagets belopp proportioneradt antal
obemedlade frielever, dock så att understödet för hvarje frielev med högst 50
kronor eller —• kanske rättare — med högst en tredjedel understege- medel¬
kostnaden för lärjunges undervisning vid statens elementarläroverk. Likasom
den af staten understödda enskilda företagsamheten på de! materiela området
såsom belöning åt staten medfört ökade inkomster, så skulle hvarje åt de
enskilda läroverken lemnadt understöd bidraga till minskning af de eljest ound¬
vikliga statsutgifterna för elementarundervisningen.
Att anslag till sådant ändamål till en början, medan det galler att göra
försök och pröfva det här framställda förslagets lämplighet, ej bör tilltagas mycket
högt, ligger i sakens natur: om resultatet visar sig godt, kan man ju efter
hand gå vidare på den beträdda vägen. Hvad kontrollen öfver medlens an¬
t
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156. 5
vändning vidkommer, torde bestämmelserna derom i enskildheter böra öfver-
lemnas åt Kong], Maj:t. De enskilda skolorna lära utan tvifvel, i sitt eget
intresse, gerna se, att denna kontroll blifver noggrann och sträng, blott att
den ej vill ingripa i skolornas inre organisation och lif, utan håller sig inom
en allvarlig inspeMions gränser.
Måtte man, vid pröfning af denna tanke, ej förbise, ej underskatta den
stora fördelen af, att icke alla läroverk ordnas och arbeta under alldeles ena¬
handa former, hvilket ej medgifver tillbörligt utrymme för de individuela anla¬
gens utveckling. Hugnas de enskilda läroverken med något understöd från
statens sida, skola de ännu bättre, än hittills, sättas i stånd att sjelfständigt
utveckla sig i pedagogiskt hänseende, hvarigenom ej blott de särskilda bildnings-
behofven bättre tillgodoses, utan ock eu rikare, mångsidigare pedagogisk erfa¬
renhet i det hela kan vinnas.
Jag tillåter mig, på grund af hvad ofvan korteligen anförts, att föreslå,
att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
förslagsanslag af 12,000 kronor, att efter Kongl. Maj-.ts
pröfning och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna för godt att fastställa, fördelas mellan de enskilda
läroverk, som önska att af en sådan förmån komma 1 åt¬
njutande, mot skyldighet för dessa att mottaga ett visst,
efter anslagsbeloppet proportioneradt och af Kong]. Maj:t
bestämdt antal obemedlade frielever, dock att anslaget för
hvarje frielev med högst eu tredjedel understiger medel¬
kostnaden för eu lärjunges undervisning vid statens läroverk
Stockholm den 29 Januari 1874.
Ad. Hedin