10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
lärare, eller ock genom att, vid tillträde af ordinarie
lärarebeställning, på en gång erlägga dessa afgifter för
nämnda fem år.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 26 Januari 1874.
Gast. Silfverstolpe.
N:o 111.
Af Herr Gustaf Silfverstolpe: Angående indragning till vederbörande
skolkassor af klockarelönerna å landet, in. m.
Att folkbildningen är en af de allravigtigaste nationalangelägenheter,
nekar väl ingen; att den ock under sednare år gjort väsendtliga framsteg,
bevisa de af regeringen förordnade inspektörernes berättelser, men desamma
gifva ock vid handen, att mycket ännu återstår att önska och göra. Denna
angelägenhet kräfver redan ganska betydliga uppoffringar af kommunerna,
oaktadt de rikliga bidrag som af staten erhållas; och för folkskoleväsendets
utveckling och fullkomnande äro ännu ytterligare uppoffringar af nöden.
Det torde anses förlåtligt om församlingarne, synnerligast de fattigare, med
bekymmer motse detta, så mycket mera som öfriga kommunala utskylder i
allmänhet äro i stigande, och att de gerna skulle önska sig någon lindring,
ifall en sådan, utan skada för ifrågavarande vigtiga angelägenhet, skulle
kunna erhållas.
För min enskilda del tror jag, att en sådan icke obetydlig lindring-
skulle, utan någon olägenhet, kunna vinnas på landsbygden genom indrag¬
ning af de till klockaretjensten anslagna löner och dessas användande för
folkskolans räkning. Enligt kyrkolagen, kap. 24 § 31, ”skall klockaren
vara boklärd, kunna sjunga och skrifva, så att han deruti kan undervisa
församlingens ungdom4', och i § 32 samma kapitel omförmäles ”den pligt
Motioner i Andra Kammaren, N:o 111. 11
honom åligger, att med ali Hit och trohet drifva barnaläran”. I § 6 mom.
7 af Kongl. folkskolestadgan den 18 Juni 1842 säges, att ”lärarebefattning
i folkskola mi kunna med klockare tjenst förenas,” men då samma nådiga
stadga föreskrifver flera andra vigtiga och för bildningen oumbärliga under¬
visningsämnen, än att endast kunna läsa i bok, sjunga och skrifva, kunde
synas billigt att, der tjensterna äro förenade, sjelfva lärarelönen i och för
sig utgår till samma belopp, som der läraren icke tillika är klockare. Visser¬
ligen innehåller ofvan åberopade § 6 mom. 7, att, ”om båda lönerna till¬
sammans öfverstiga värdet af 50 tunnor spanmål, må det stå församlingen
fritt att å skollärarelönen öfverskottet afdraga”, och Kongl. cirkuläret den
16 December 1864 erinrar ”om iakttagande af föreskriften i § 6 mom. 7
af denna stadga, att skolläraren i der uppgifvet fall ej eger rätt till för¬
höjning, såvida ej församlingen derom frivilligt öfverenskommer”. Högst
tvifvelaktigt torde dock vara, huruvida, jemlikt Kongl. kungörelsen den 2
September 1873 något bidrag af statsmedel till lärarens aflöning kan be¬
kommas, så framt ej sjelfva lärarelönen i och för sig, utom husrum, vedbrand
och kofoder, uppgår till ”minst femhundra riksdaler”; hvaraf tydligen skulle
följa, att församlingarne ej hade minsta fördel deraf, att klockare- och skol-
lärare-tjensterna voro förenade.
Klockarens åligganden äro, enligt kyrkolagen, (kap. 24 § 32) att ’’han
skall vara kyrkan trogen, kyrkoherden och församlingen lydig, sörja för
ringningen och klämtningen (men han behöfver, jemlikt flera nådiga reso¬
lutioner, icke verkställa den), ställa timklockorna samt taga allt det i noga
akt och förvar, som honom i händer antvardas och förtros. Desslikes
skall han vara presterne vid gudstjensten, skriftermålen och, när det befalles,
uti sockenbud samt annan kyrkotjenst vid handen; han skall ock bära capit-
lets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när de komma honom till
hända, till nästa klockare. I det öfriga rättar han sig efter den förordning,
som biskopen och konsistorium honom föreskrifva”.
Dessa åligganden äro så litet ”maktpåliggande”, att de kunna öfver-
lemnas åt hvarje ordentlig och välfräjdad person, och flera bland dessa
åligganden hafva ock, på grund af gammal sed, öfvertagits dels af kyrk¬
vaktaren, dels ock af kyrkvärdarne och presterskapet.
I 1842 års folkskolestadga § 6 mom. 7 stadgas, att, der lärarebefatt¬
ning i folkskola med klockaretjenst förenas, den, åt hvilken dessa förenade
befattningar blifvit uppdragna, bör ”i första rummet egna sin tid och
sina krafter åt skollärare-kallet, samt, såvidt nödigt pröfvas, genom sär¬
skild, med kyrkoherdens och församlingens samtycke utsedd persons biträde,
uträtta till klockarebefattningen hörande göromål”. Man finner häraf, att
Kongl. Maj:t ej ansett hinder möta för klockare-bestyrens skötande genom
substitut.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.
Ehuru på do Hosta ställen klockare-tjensten är förenad med orgelnist-
befattningen, måste dock ihågkornmas, att detta icke innefattar något hinder
för klockaret]enstens indragning, enär, jemlikt Kongl. resolutionen den 20
Juli 1794, ”organist- och klockaresysslorna icke få förenas utan kyrko¬
herdens och församlingens gemensamma samtycke”. Om orgelnistlönen finnes
intet i lag stadgadt, utan säger kyrkolagen (kap. 24 § 30) endast, att ”orgel-
nisten väljes af kyrkoherden och församlingen, som honom lönar, allt som
de deröfver kunna förenas”. Till organist kan således äfven skollärare ut¬
ses, och då derjemte äfven qvinnor ega ansökningsrätt till orgelnistbefättning,
så bör brist på sökande till dessa tjenstår icke vara att befara, äfven om de
ej med klockaretjenst förenas.
På grund af allt detta får jag föreslå:
att klockarelönerna på landet, der de ej genom särskilda
nådiga resolutioner äro anslagna till församlingens prester¬
skap, i mån af nuvarande innehafvare» afgång, varda till
skolkassan indragna, med förbindelse för församlingarne
att bestrida klockaretjensten genom särskild!, efter öfver¬
enskommelse aflönadt substitut.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles härmed vördsamt.
Stockholm den 26 Januari 1874.
Gast. Silfver stolle.
N o (12.
Af Herr Friherre l(. von Schulzenhcim: Med förslag till förändrade
lydelse af 6 § Regeringsformen.
För att en styrelse uti en konstitutionel stat må tillsammans med de
styrda kunna verka med framgång till statens uppehållande och eu lyckosam
utveckling i hvarje hänseende, fordras väl icke allenast att hvarje berättigadt
intresse får tillfälle att gorå sig hord! och beaktadt och hvarigenom Styrelsen