Motioner i Andra Kammaren, N;o 10t.
ié
lV:o 101.
Af Herr SV6H HlkpsOH! Om ändring i 22 kap. 4 § Ärfda-
balken, angående förmyndares redovisningsskyldighet.
Uti 22 kap. 4 § Ärfdabalken bestämmes, att förmyndare skall så för¬
ränta och förkofra den omyndiges redbara penningar som säkrast och bäst
pröfvas. I sådana tider som de3sa, då det är svårt att placera penningar till
6 procent ränta med afdrag blott af den lön och vedergällning, som Hätten en¬
ligt 23 kap. 5 § Ärfdabalken pröfvar skäligt. Häraf synes framgå, att om
förmyndaren skall kunna påräkna att komma från förmyndareredovisningen
utan förlust, så måste han upptaga i sina räkningar de högsta möjliga om¬
kostnader, hvilket åter kan föranleda klander, och ändock kan han komma
att lida förlust, besväret oberäknad!, då han af Rätten kan åläggas redovisa
6 procent ränta för de kontanta penningar han innehaft. I dessa tider, då pen¬
ningar icke med säkerhet kunna placeras på säker hand till 5 procent ränta,
utan man ofta i bankerna får åtnöjas med lägre, har jag ansett att en gräns
borde fastställas, hvarutöfver Rätten ej skulle ega att bestämma räntan för
omyndiges penningar, oaktadt räntan i andra afseenden är fri; detta skulle
efter mitt förmenande lända till trygghet för förmyndare, utan skada för de
omyndige.
Erfarenhet har man tydlig derpå, att penningar kunna fås på billigare
vilkor än 6 procent ränta, t. ex. hypotekslån. Ofta kan förmyndaren få hafva
ningar inne längre eller kortare tid utan ränta.
Med anledning af hvad jag här haft äran anföra, tager jag mig fri¬
heten föreslå,
att förmyndare, för de redbara penningar, han i sådan
egenskap om händer har, icke skall af domstol kunna åläggas
att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.
att i deu årliga räkningen redovisa mer än fem procent ränta.
Skulle möjligtvis denna ränta icke ens kunna erhållas, re¬
dovise då den ränta, som är gångbar i närmaste bankinrätt¬
ning för der på deposition insatta medel.
Stockholm den 28 Januari 1874.
Sven Eåkanson.
TV:o 1025.
Af Herr il. GUQlSBlitlS*. Beröm att vidare inmutningar i enlighet
med nu gällande grufvestadga icke matte inom Norrbottens
lön beviljas äfvensom Jwilostånd a derstädes redan inmu¬
tade malmfält icke medgifvas.
Norrbottens väldiga och rika malmfält — Gellivara, Ruotivara, Hau-
kivara, Kirunavara, Luosavara, Svappavara m. fl. ådraga sig i vara dagar,
då jernprisen äro högt uppdrifna och goda jern malmer svåråtkomliga, en ökad
uppmärksamhet och äro föremål för en spekulationslust, som visserligen icke
afser endast att under sken af bergsbruk komma åt skogen, utan ock torde
grunda sig på förhoppningar att kunna få under gynnande omständigheter till
höo-a pris aflåta muSedlar åt enskilde personer och bolag, som till äfventyra
komma att bildas för grufdrift i dessa nejder. En ökad anledning till så-
Bik till Riksd. Prat. 1874. i Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Käft. 3