BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG
TILL INRÄTTANDE AF EN
FÖR ELEMENTAR-LÅRARE,
PEDAGOGISK UNDERVISNINGSANSTALT
AEGIFVET DEN 13 DECEMBER 1873
AF DEN DERTILL UTSEDDA KOMITÉ.
STOCKHOLM, 1874
P.' A. NORSTEDT & SÖNER
XONQt.. BOKTRYCKARE.
INNEHÅLL.
1.
II.
Skrifvelse till Herr Statsrådet och Chefen för kong! Ecklesiastik-departementet............
Öfversigt och granskning af hittills vidtagna åtgärder för praktisk utbildning af
blifvande elementar-lärare:
Inledning............................................................................................................
Historik öfver åtgärder för lärarebildningen i Tyskland ..........................................
»
|
#
|
»
|
i Schweiz.............................................
|
»
|
a
|
»
|
i England, Holland, Norge och Danmark
|
»
|
»
|
a
|
i Frankrike och Belgien.....................
|
»
|
»
|
»
|
i Amerikas Förenta stater ..................
|
»
|
»
|
»
|
i Ryssland ..........................................
|
»
|
»
|
»
|
i Finland.............................................
|
»
|
»
|
»
|
i Sverige.............................................
|
Granskning af dessa
|
åtgärder:
|
|
1. öfvervägande teoretisk riktning
a) P'ackseminarier ............................................................................................
b) Högre normalskolor.......................................................................................
c) Pedagogiska seminarier vid några af Tysklands universitet ...........................
2. öfvervägande praktisk riktning
a) Profårs-inrättningen ......................................................................................
b) Pedagogiska statsseminarier utom universiteten ............................................
3. relativ jemvigt mellan det teoretiska och praktiska
a) Tillfälliga Utskottets förslag vid 1868 års riksdag .......................................
b) Det utvecklade profåret enligt sista läroverks-komiténs förslag........................
c) Det filologiskt-historiska institutet i Petersburg.............................................
d) Det Zillerska privatseminariet i Leipzig ......................................................
e) Normalskolan i Helsingfors...........................................................................
Motiveradt förslag till anstalt för praktisk utbildning af blifvande lärare vid de svenska
elementar-läroverken:
Allmän organisation .........................................................................................
Anstaltens styrelse ............................................................................................
Seminariets lärare .............................................................................................
Seminariiskolan, dess lärare och lärjungar .........................................................
Lärarekandidaterna .............................................................................................
Kommission för bedömande af praktiska lärareprof.............................................
Sid.
1.
4.
6.
9.
9.
10.
10.
11.
11.
13.
18.
18.
19.
20.
22.
25.
27.
28.
28.
29.
32.
44.
45.
48.
51.
58.
Sid.
Utbildning af blifvande öfningslärare.................................................................. 58.
Anstaltens stat......................................................... 59.
Öfvergångstiden ................................................................................................ 62.
Återblick............................................................................................................
Bilagor .................................................................................................................. 58 79.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet.
Sedan Herr Statsrådet genom skrifvelse af den 12 sistlidné Juni kallat
undertecknade att i hufvudstaden deltaga i öfverläggning rörande åtskilliga
läroverksfrågor och efter afslutandet af denna öfverläggning gifvit oss det
särskilda uppdraget att utarbeta ett förslag till inrättande af en anstalt för
blifvande elementarlärares praktiska utbildning, ett arbete, som borde vara
fullbordadt senast i början af December månad detta år; så hafva komi-
terade till fullgörande af detta uppdrag den 11 Juli sammankommit till
ett förberedande sammanträde, hvilket fortgått till den 19 i samma månad,
samt, efter det tvänne af komiténs medlemmar, undertecknade Svahn och
Gustrin, i utlandet tagit närmare kännedom af åtskilliga der befintliga prak~
Kom.-betänkande ang. lärare-bildn.-anstalt. ° y
2
tiska lärarebildningsanstalter, derefter ånyo sammanträdt den 15 Oktober
och oafbrutet fortsatt sin verksamhet, till dess arbetet blifvit afslutadt.
Den fråga, sura komiterade haft i uppdrag att utreda, har i vårt land,
liksom i flere andra kulturländer, länge stått på dagordningen och fram¬
kallat många olika förslag och försök till lösning, utan att något af des§a
befunnits fullt tillfredsställande. Så mycket har dock vunnits genom det
arbete, som på denna angelägenhet blifvit nedlagdt, att dess vigt och be¬
tydelse för samhället blifvit allt klarare insedda, allt allmännare erkända.
Detta erkännande har hos oss aldrig fått ett kraftigare och bestämdare ut¬
tryck än i Herr Statsrådets anförande till Statsrådsprotokollet den 3 Januari
detta år, bifogadt Kongl. Maj:ts Nådiga proposition angående förändrad
anordning af rikets elementarläroverk af den 30 Januari, samt i Riksdagens
underdåniga skrifvelse i anledning af samma nådiga proposition. Genom
sistnämda skrifvelse bär Riksdagen till alla delar instämt i Herr Statsrådets
anförande i denna fråga, förklarande sig »fullkomligt öfvertygad om otill¬
räckligheten af hvarje annan åtgärd än den, som står att åstadkomma ge¬
nom en för det afsedda ändamålet enkom inrättad anstalt, äfvensom derom,
att på lärarebildningen och på den inverkan, hon förmår utöfva på den
offentliga undervisningen, kommer att bero, långt mer än på enskilda före¬
skrifter och lagstadganden, ej allenast huruvida öfveransträngningen i vårt
lands skolor verkligen och fortfarande skall blifva afhulpen, utan ock huru¬
vida vårt undervisningsväsende skall i sin helhet lyckas erhålla en högre
lyftning och kunna taga ett länge efterlängtadt steg framåt». På grund
häraf har Riksdagen beträffande Herr Statsrådets af Kongl. Maj:t godkända
förslag, det förberedande åtgärder må ofördröjligen vidtagas för utredande
af frågan och framläggande af ett förslag till hennes ordnande, för sin del
ansett denna sak, särskildt, med afseende på de förestående förändringarne
i läroverkens organisation, så angelägen, att den velat uttala den underdå¬
niga önskan, det måtte »redan för nästa riksdag framläggas förslag om in¬
rättande af en anstalt för elementarlärares praktiska utbildning».
Då komiterade nu gå att framlägga resultatet af sitt arbete, så anhålla
de att få fäfta uppmärksamheten på de egendomliga svårigheter, som möta
ett arbete af detta slag. Då det nämligen ej varit fråga om att ombilda
en äldre, redan bestående anstalt, utan att skapa en ny, hittills i vårt land
okänd institution, så har komitén ej inom landet haft någon positiv erfa¬
renhet såsom ledning för sitt omdöme, utan det har blifvit för densamma
nödvändigt att genom några af sina medlemmar taga personlig kännedom
om likartade anstalter, som i andra länder kommit till stånd. Sålunda
hafva, såsom redan är nämdt, tvänne af koiniténs medlemmar för detta ända¬
mål tillbragt någon tid i utlandet, hvarvid den ene besökt de pedagogiska
anstalterna i Stettin, Berlin, Leipzig och Wien, den andre de i Helsingfors
3
och St. Petersburg befintliga, samt inhemtat närmare upplysningar om dessa
anstalter såväl i allmänhet som särskilt med afseende på vissa af komitén
uppsatta frågepunkter. Men ehuruväl komiterade för sitt arbete haft myc¬
ket gagn af de sålunda vunna upplysningarne, så hafva de dock ej i någon
af de utländska anstalterna egt ett verkligt mönster, som de kunnat under
iakttagande af vårt lands olika förhållanden följa och efterbilda, utan de
hafva måst samla de spridda erfarenheter, som å olika ställen blifvit gjorda
rörande de särskilda anstalternas brister och fördelar, pröfva dessa erfaren¬
heter och jemföra dem med de fordringar, som måste ställas på praktisk
lärarebildning i allmänhet och särskilt på en efter våra förhållanden af-
passad, samt på detta sätt söka åstadkomma en fullt tillfredsställande orga¬
nisation. Dessa svårigheter äfvensom kortheten af den tid, komiterade haft
till sitt förfogande, lära tillräckligt förklara, att komiterade i formelt hän¬
seende ej kunnat utarbeta sitt betänkande så noggrant som de önskat. Hvad
dess anordning beträffar, så hafva komiterade ansett sig först böra redo¬
göra för frågans allmänna betydelse, de olika sätt, hvarpå hon blifvit fattad
och löst i olika länder, samt de brister, som enligt komiterades mening vid¬
låda hittills för detta ändamål upprättade anstalter; derpå och med ledning
af de sålunda vunna resultaten hafva komiterade framstäf ett utförligt,
motiveradt förslag till inrättande af en praktisk lärarebildningsanstalt för
vårt land samt, då en dylik anstalt ej kan eller bör på en gång fullstän¬
digt organiseras, äfven angifvit de åtgärder, som borde under öfvergångs-
tiden successivt vidtagas.
4
I.
• •
Öfversigt och granskning af hittills vidtagna åtgärder för
praktisk utbildning af blifvande elementarlärare.
Det yrkande på praktisk lärarebildning, som i våra dagar blifvit en
allmän lösen på skolväsendets område, måste med växande styrka göra sig
gällande, så snart bildningen nått en högre ståndpunkt, och den offentliga
undervisningen erkänts såsom en samhällets lifsfråga. I äldre tider egnade
man föga uppmärksamhet åt lärarebildningen. Det antogs såsom gifvet,
att en hvar, som egde någon grad af vetenskaplig insigt, också vore till¬
räckligt förberedd att uppträda såsom undervisare, om han af yttre om¬
ständigheter eller egen fallenhet dertill föranleddes. Detta förhållande kunde
fortgå endast så länge, som de lärda studierna voro inskränkta till ett fåtal
vetenskaper, och deras idkare utgjorde eu afskild krets inom skolans eller
kyrkans murar. Men då vetenskapen började härifrån sprida sig till vid¬
sträcktare kretsar af samhället samt få en direkt, genomgripande betydelse
för det verkliga lifvet, och då den i sammanhang härmed vann en dittills
okänd utveckling, uppstod snart behofvet af ett särskildt lärarestånd med
särskild utbildning för sitt kall. Det var ej längre nog för läraren att ega
några spridda vetenskapliga insigter i ett eller annat ämne; man började
nu af honom fordra grundliga fackstudier i de särskilda vetenskaper, som
efter hand vunno insteg i skolan, och dessutom den allmänbildning, han
behöfde för att kunna ställa sin undervisning i dess rätta förhållande till
lifvet och verkligheten. Att tillgodose dessa växande fordringar öfverläts
i början åt universiteten och närmast åt de filosofiska fakulteterna, hvilka
också för att kunna fylla sin uppgift efter hand utrustades med nya läro¬
stolar och nya institutioner. Och för att vinna nödig garanti för blifvande
lärares teoretiska insigter, anordnade man i somliga länder särskilda lärare¬
examina, i hvilka utom de speciela undervisningsfacken äfven allmänt bil¬
dande ämnen upptogos. Slutligen har man i några länder inrättat särskilda
anstalter för lärares teoretiska utbildning, vare sig derför att universiteten
0
ej ansetts göra tillfyllest, eller med afseende på sådan lärareverksamhet,
för hvilken akademisk bildning ej varit af nöden.
Genom dessa och likartade åtgärder för lärarebildningens höjande an¬
såg man sig i början hafva gjort nog, i det man menade, att kännedomen
af en vetenskap och dess metod äfven innefattade kännedomen af rätta sät¬
tet för dess meddelande åt andra: hvad läraren derutöfver behöfde för sin
praktiska verksamhet, skulle praktiken sjelf tids nog lära honom, och på sin
höjd fordrade man såsom vilkor för ett lyckligt utöfvande af lärarekallet
dessutom medfödda anlag för detta kall. Men i samma mon som man bör¬
jade allmännare inse den offentliga undervisningens betydelse för samhället
och stegra sina anspråk på densamma, i samma mon som allt flere ämnen
måste upptagas inom skolan, men derjemte också yrkandet på förkortad
skoltid och mer praktiskt ordnad undervisning blef allt högljuddare, i samma
mon som de bildningssökandes antal mångdubblades, och i följd deraf allt
flere, äfven utan afgjorda anlag för detta kall, indrogos på lärarebanan —
i samma mon blef det allt tydligare, att det ej är nog, om läraren eger
teoretisk bildning och grundliga insigter i de ämnen, hvari han undervisar,
utan att han äfven måste ega vederbörlig insigt och färdighet på det om¬
råde af praktisk verksamhet, der han har att tillämpa sina teoretiska kun¬
skaper. Man började inse, att lärarens yrke, om han skall verkligen fylla
sin uppgift, är på samma gång ett af de svåraste och ett af de för sam¬
hället vigtigaste — ett af de svåraste, ty han har icke blott att meddela
vissa kunskaper, utan först och främst att odla lärjungens förstånd, ja att
harmoniskt utbilda alla själens förmögenheter — ett af de för samhället
vigtigaste, ty af dess rätta utöfvande beror väsentligen det uppväxande
slägtets utveckling och hela samhällets framtid. Att detta yrkes ämnes-
svenner erhålla en ändamålsenlig praktisk förberedelse för sitt vigtiga kall,
måste sålunda blifva ett oafvisligt samhällskraf, såvida ej läroverken skola
göras till experimentalfält för omogna, opröfvade lärarekrafter, af hvilka
några efter långt famlande och åtskilliga missgrepp lyckas utbilda en dug¬
lig eller till och med utmärkt metod, många åter aldrig komma längre än
vare sig till allmänna regler utan förmåga att tillämpa dem, eller till yttre
handgrepp och exercis utan insigt i läroämnenas eller lärjungarnes rätta
behandling och derför utan kärlek till ett kall, som under sådana förhål¬
landen drifves såsom ett handtverk eller en födkrok.
Den fordran på praktisk lärarebildning, som på detta sätt gjorde sig
gällande, blef först tillgodosedd i afseende på folkskolans lärare, för hvilkas
utbildning många och förträffliga anstalter efter hand uppstått. Orsaken
till det försteg, folkskolan i detta hänseende vunnit framför den lärda
skolan, inses lätt: behofvet af praktisk lärarebildning var på förra området
ännu mer trängande än på det senare. Dels saknade nämligen folkskole-
6
läraren den grundliga teoretiska underbyggnad, som elernentarläraren vid
universitetet förvärfvade, dels fans inom folkskolan ej, liksom inom den
lärda skolan, en fast tradition i afseende på undervisningsmetoden, dels
måste folkskoleläraren emottaga barnen vid tidig ålder och på en gång un¬
dervisa ett stort antal lärjungar, hvilket medförde egendomliga pedagogiska
svårigheter, som ej i samma grad förefunnos för elernentarläraren. Ett an¬
nat skäl, hvarför nämde fordran ej lika snart och lika kraftigt gjordes gäl¬
lande för den lärda skolan som för folkskolan, kan sökas deri, att frågan
blef mera invecklad och svårlöst, då hon flyttades öfver på den lärda sko¬
lans område. Men slutligen blef behofvet äfven här så känbart och onos¬
ligt, att frågan ej längre kunde undanskjutas. Huru hon i olika länder
blifvit fattad och löst, skall följande öfversigt visa.
Den första tanken på praktisk lärarebildning framkastades af en man,
som spelat en viss roll äfven i det svenska undervisningsväsendets historia,
nämligen den bekante pedagogen Amos Cornenius, hvilken lefde och ver¬
kade kring medlet af sjuttonde århundradet. Det dröjde dock länge, innan
denna tanke vann någon vidsträcktare tillämpning på verklighetens område.
De äldsta lärarebildningsanstalterna afsågo nämligen hufvudsakligen den
rent teoretiska, vetenskapliga grundläggningen och behandlade den praktiska
lärarebildningen mera såsom en bisak. Sådana anstalter voro de för folk¬
skolans behof afsedda seminaria scholastica i Sachsen—Gotha (1698), vidare
Franckes anstalt vid barnhuset i Halle och de äldsta kongl. preussiska
folkskoleseminarierna, som inrättades på 1730-talet. Enahanda uppgift hade
äfven de för den lärda skolan beräknade särskilda lärarebildningsanstalter,
som under adertonde århundradet började inrättas vid de tyska universi¬
teten, under namn af filologiska seminarier. Det första fullt organiserade
af dessa seminarier var det vid universitetet i Göttingen 1737 inrättade,
men först emot slutet af århundradet, sedan filologiska seminariet i Halle
kommit till stånd på förslag af den utmärkte filologen F. Å. Wolf och nå¬
gon tid fortgått under hans ledning, började likartade inrättningar att grun¬
das vid de flesta tyska universitet. I begynnelsen voro universitetssemina-
rierna uteslutande egnade åt den klassiska filologiens studium, men sedan
äfven andra ämnen vunnit insteg vid de tyska skolorna, inrättades efter
hand äfven historiska, matematisk-fysikaliska, naturhistoriska och modern¬
filologiska universitetsseminarier. Dessa anstalter, hvilka väsentligen bidragit
att höja både det tyska universitetets och den tyska lärarekorpsens veten¬
skapliga ståndpunkt, hafva till uppgift att genom särskilda vetenskapliga
öfningar och prof bibringa de studerande en grundlig vetenskaplig fack¬
bildning och derigenom utbilda dem på en gång till sjelfständiga veten¬
skapsidkare och dugliga skolman. De äldsta af dessa* seminarier (de i
Göttingen och Halle) sökte äfven bereda sina elever någon praktisk öfning
7
i imdervisningskonsten, och ännu förefinnes vid ett och annat tyskt univer-
sitetsseminarium (t. ex. i Erlangen, Tubingen) tillfälle till dylik öfning,
men i det stora hela hafva dessa seminarier blifvit rent akademiska läro¬
anstalter för den teoretiska delen af lärarebildningen.
De första försöken att förverkliga lärarebildningens idé hade utgått
från det protestantiska Nordtyskland och äro närmast att härleda från den
impuls, som reformationen gifvit åt folkupplysningens sak. En annan kraf¬
tig impuls tillkom i senare delen af 1700-talet genom den s- k. Upplys¬
ningen, under hvars inflytande en liflig verksamhet utvecklades på det pe¬
dagogiska området, och en serie af nya försök till lärarebildningsanstalter
framträdde såväl i katolska som i protestantiska länder. Hit äro att räkna
den af Maria Teresia i Wien upprättade normalskolan, ämnad på samma
gång till en mönster-folkskola och en lärarebildningsanstalt på detta område;
vidare den af franska nationalkonventet 1794 beslutade, men först af Na¬
poleon I organiserade école normale, som skulle utdana lärare för de högre
och mellanskolorna, samt ändtligen de pedagogiska stats-seminarierna i Preus¬
sen. De sistnämda påkalla** vår särskilda uppmärksamhet.
Det äldsta af de pedagogiska seminarierna, det som under Gedikes led¬
ning inrättades i Berlin 1787, var i sjelfva verket den första anstalt, som
hade den praktiska lärarebildningen till sin egentliga uppgift. Det hade
nämligen till sitt förfogande ett af hufvudstadens läroverk, vid hvilket
lärarekandidaterna efter genomgången universitetskurs anstäldes såsom extra-
lärare med 10 timmars undervisning i veckan samt under uppsigt af de
ordinarie lärarne, i första rummet rektor, som tillika var seminariets di¬
rektor. Till seminariikursen hörde utom denna öfningsundervisning äfven
auskultation af andra lärares undervisning samt författande och diskuterande
af pedagogiska uppsatser äfvensom särskild uppsigt öfver vissa skolans lär¬
jungar, som deraf voro i behof. Efter väsentligen enahanda grunder in¬
rättades derpå det pedagogiska seminariet i Stettin (1804), hvilket också
har bibehållit sig temligen oförändradt. Deremot har det Berlinska semi¬
nariet sjelft sedan den tiden undergått väsentliga förändringar, i det att
kandidaterna fördelats på flere af hufvudstadens läroverk och stälts under
högsta ledning af en särskild seminariidirektor, som har att med dem an¬
ställa pedagogiska öfningar och i samråd med vederbörande rektorer och
lärare öfvervaka deras öfningsundervisning. Denna organisation af det pe¬
dagogiska seminariet har blifvit det i Preussen förherskande: utom i Berlin
finnas dylika anstalter för närvarande äfven i Breslau och Königsberg.
Emellertid synes man i Tyskland på flere håll hafva ansett denna or¬
ganisation alltför löslig och otillfredsställande, hvarför man sökte finna en
form, som erbjöde större garantier ej mindre för kandidaternas teoretiskt-
pedagogiska än för deras praktiska bildning. För detta ändamål upprättade
8
man pedagogiska seminarier, som stodo i direkt förbindelse på samma gång
med universitetet och med skolan. Af denna beskaffenhet äro de pedagogiska
universitets-seminarierna i Halfö, Göttingen och Leipzig (sedan 1829, 1846,
1864). Det gemensamma och utmärkande för dessa seminarier är, att de mot¬
taga lärarekandidaten, medan han ännu vistas vid universitetet, genom pedago¬
giska föreläsningar och särskilda öfningar bibringa honom en grundlig teo-
retiskt-pedagogisk bildning samt tillika bereda honom tillfälle till praktisk
öfning. Denna öfning är dock mycket olika anordnad. I Göttingen får
kandidaten, sedan han genomgått en teoretiskt-pedagogisk kurs under en
universitetsprofessors ledning, 2 år meddela sjelfständig undervisning vid
stadens gymnasium (omkring 12 timmar i veckan) under tillsyn af lärover¬
kets rektor. Vid Leipzigs pedagogiska seminarium deremot består den
praktiska öfningen endast i några få proflektioner, hållna ej med hel klass
i en verklig skola, utan med några lärjungar, som för ändamålet tillkallas
från vissa af stadens läroverk.
Förutom de offentliga pedagogiska seminarierna i Tyskland förtjena
äfven att nämnas några der inrättade privata anstalter af samma art. Så¬
dana äro det af LIerbart stiftade seminariet i Königsberg, som dock numera
upphört, samt de af Herbarts lärjungar Stoy och Ziller upprättade semina¬
rierna i Jena och Leipzig, af hvilka endast det senare ännu eger bestånd.
Det Zillerska seminariet har i likhet med de preussiska seminarierna ett
öfvervägande praktiskt ändamål, men medan de senare låta kandidaterna
öfva sig vid redan befintliga läroverk, som för öfrig! hafva en helt annan
uppgift, så har professor Ziller inrättat ett särskildt mindre läroverk, en¬
kom afsedt att tjena till öfningsskola för blifvande lärare. Kandidaternas
öfningar bestå dels i en sammanhängande undervisning vid läroverket, hvil¬
ken skall med systematisk noggrannhet prepareras och öfvervakas, dels i
proflektioner, som underkastas en sträng kritik, dels i diskussioner öfver
pedagogiska frågor, allt under ledning af direktor och tre öfverlärare.
Oaktadt sålunda Tyskland ingalunda saknar anstalter för praktisk lä¬
rarebildning, så är det dock endast en mycket ringa del af dess lärarekorps,
som verkligen kommer i åtnjutande af de fördelar, dessa anstalter erbjuda.
Detta beror af det ringa antal lärarekandidater, som hvarje anstalt emot-
tager. Sålunda utbildas vid Berlins seminarium på en gång endast 10 or¬
dinarie medlemmar, i Leipzig 12, i Göttingen och Stettin 4 o. s. v., och
det oaktadt kursen vid de flesta seminarier beräknas till 2—3 år. Endast
vid de enskilda anstalterna under professorerne Stoy och Ziller har ett
större antal, 20—25, kunnat på en gång emottagas och utbildas. Ända¬
målet med de tyska seminarierna har alltså ej varit att fylla landets behof
af pedagogiskt bildade lärarekrafter, utan att utbilda en stam af skickliga
lärare, som blefve liksom kärnan inom lärarekorpsen, de förebilder, hvilka
9
den stora mängden hade att taga till mönster. För att nu bereda en hvar
blifvande lärare tillfälle att följa utmärkte lärares undervisning, sjelf vinna
öfning och färdighet samt visa sin praktiska duglighet, införde man det
s. k. prof året. Det påböds först (1826) i Preussen och har sedermera efter
dess exempel blifvit infördt i de flesta tyska länder, såsom i Baden, Bayern,
Hannover, Kurhessen, Sachsen och Österrike. Den vanliga anordningen
af detta profår är följande. Efter slutad universitetskurs och aflagd lärare-
examen (i hvilken å somliga orter och för vissa befattningar äfven ingår
pröfning i teoretisk pedagogik) har kandidaten att genomgå profåret, d. v. s.
att under ett läsår vid något läroverk förskaffa sig praktisk öfning i under¬
visning. Denna öfning är å olika ställen olika anordnad. Der profåret
varit bäst inrättadt, har det varit stadgadt, att kandidaten i sin öfnings-
undervisning (6-—8 timmar i veckan, fördelade på minst 2 olika klasser)
skulle öfvervakas af rektor och vederbörande hufvudlärare samt af dem
erhålla råd och anvisningar; derjemte har han bort afhöra ordinarie lära¬
res lektioner, göra sig förtrogen med läroverkets organisation och arbets¬
sätt, taga enskilda vanvårdade lärjungar under sin särskilda uppsigt o. s. v.
Men i vissa tyska stater har profåret egentligen ej varit annat än ett års
tjenstgöring såsom extra-lärare under rektors tillsyn och med ett inskränkt
antal undervisningstimmar.
Lemna vi nu det land, der lärarebildningsfrågan varit längst och fli¬
tigast bearbetad, nämligen Tyskland, och vända oss till andra länder, så
möter oss i det tysktalande Schweiz ett försök att i en och samma anstalt
förena de fördelar, som de filologiska och de pedagogiska seminarierna i
Tyskland erbjuda. Det filologisk-pedagogiska seminariet vid Zilrichs univer¬
sitet afser nämligen ej blott att bibringa sina alumner en grundlig filolo¬
gisk bildning, utan äfven att meddela dem insigt i teoretisk pedagogik samt
ändtligen att bereda dem tillfälle till auskultation vid stadens gymnasium;
kandidaterna få t. o. m. vid ordinarie lärares förfall under rektors tillsyn
vikariera vid läroverket.
Hvad England beträffar, så har derstädes på senare tider ett och annat
blifvit gjordt för blifvande lärares teoretiska utbildning i de särskilda skol¬
ämnena, synnerligen genom det s. k. College of preceptors, en privat före¬
ning af skolman, hvilken erhållit kongl. stadfästelse; men deremot saknas
der, så vidt vi känna, hvarje slags anstalt för praktisk lärarebildning. Det¬
samma är förhållandet med Holland och med Norge, i hvilka länder af¬
lagd akademisk examen utan vidare medför kompetens till läraretjenst. I
Danmark är såsom vilkor för fast anställning i statens lärda skolor stad¬
gadt, att man skall hafva tjenstgjort ett år såsom konstituerad lärare; den
som aflagt filologisk-historisk embetsexamen, hvartill äfven höra några prof-
lektioner vid Metropolitanskolan, kan dock redan efter | års tjenstgöring
Korn-betänkande ang. lärare-bildn.-anstalt. 2
10
utnämnas. I teoretisk pedagogik hafva föreläsningar tidtals blifvit hållna
vid Kjöbenhavns universitet.
I Frankrike och Belgien har ett egendomligt slag af lärarebildnings¬
anstalter framträdt i de s. k. normalskolorna, hvilka till sin plan och in¬
rättning väsentligen skilja sig från de tyska seminarierna. Frankrikes
förnämsta inrättning af denna art, école normale supérieure i Paris, hvilken
år 1852 tick sin nuvarande organisation, är en öfvervägande teoretisk lärare-
bildningsanstalt, förgrenande sig i 2 afdelningar, en humanistisk och eu
realistisk; hon emottager lärjungarne, till ett antal af omkring 30—40 år¬
ligen, först efter vunnet baccalaureat och bibringar dem under en 3:årig
kurs eu grundlig vetenskaplig bildning i de ämnen, som utgöra föremål
för skolans undervisning. Eleverna, som äfven bevista de akademiska fa¬
kulteternas föreläsningar, skola efter andra årets slut aflägga licentiatexamen;
de åtnjuta fri undervisning, kost och bostad på statens bekostnad och äro
underkastade ett slags militäriskt skoltvång. Den praktiska öfningen i un-
dervisningskonsten spelar en jemförelsevis underordnad roll: hon utgöres
nämligen hufvudsakligen af lektioner under form af muntligt föredrag,
hvilka under 3:dje året af eleverna hållas inför lärare och medlärjungar,
hvartill kommer en half månads tjenstgöring i någon af hufvudstadens sko¬
lor, bestående i auskultation och ett mindre antal proflektioner. Ungefär
samma plan ligger till grund för de Belgiska högre normalskolorna i Liege
för de humanistiska, i Gancl för de matematisk-naturvetenskapliga ämnena,
båda upprättade år 1852; dock är endast den förra ett internat (helpen¬
sion). Båda stå i förbindelse med de å nämda orter befintliga universite¬
ten. I Liége är kursen 4:årig, i Gand 3:årig; endast få elever emottagas
årligen. Den praktiska öfningen är här ännu obetydligare än vid den fran¬
ska normalskolan; den består nämligen endast i fingerade lektioner inför
lärare och medlärjungar samt kritik af dessa lektioner, och den rätt, som
lärarne ega att sända eleverna till en skola för att åhöra eller sjelfva med¬
dela undervisning, lär aldrig begagnas. Större betydelse har den praktiska
utbildningen vid de lägre Belgiska normalskolorna i Nivelies och Bruges, som
bilda lärare för de lägre mellanskolorna. Med dessa äro nämligen förenade
särskilda öfningsskolor, i hvilka all undervisning under vederbörlig ledning
bestrides af eleverna i normalskolan och folkskolelärareseminariet. Denna
öfningsundervisning föregås af auskultation och noggranna preparationer
samt åtföljes af proflektioner och andra praktiska öfningar. \fid dessa
normalskolor, liksom äfven vid den i Liége, undervisas i pedagogik och
metodik.
De normalskolor, som finnas i Amerikas Förenta stater, stå på gränsen
emellan de belgiska lägre normalskolorna och vanliga folkskoleläraresemi¬
narier: de bilda lärare för den primära undervisningen, som dock innefattar
11
äfven lägsta stadiet af vårt elementarläroverk. En för Amerika egendomlig
art af lärarebildningsanstalter äro de s. k. Teachers Institutes, ett slags lä¬
raremöten, som äro samlade 8—14 dagar om året under inspektörernas
ledning, och vid hvilka de äldre lärarne genom föredrag och diskussion
meddela de yngre sina erfarenheter och äfven underkasta dem ett slags
pröfning.
Den franska normalskolan synes hafva utgjort närmaste mönstret för
Rysslands förnämsta lärarebildningsanstalt, det år 1867 inrättade historisk¬
filologiska institutet i Petersburg. Denna anstalt afser, liksom normalskolan
i Liége och den franska normalskolans ena afdelning, att fylla behofvet af
dugliga lärare i de humanistiska ämnena; den emottager årligen i internat
ett antal af omkring 25 unge män, som genomgått fullständig kurs vid ett
klassiskt gymnasium, och utbildar dem medelst en 4:årig kurs till gymna¬
siallärare i ofvannämda ämnen. Men i ett afseende utmärker sig denna
anstalt fördelaktigt framför sina mönster: den har sökt fylla eu af dessas
största brister genom att bereda sina elever.verklig praktisk utbildning i
lärarekallet. Med anstalten är nämligen förenadt ett klassiskt gymnasium,
vid hvilket eleverna det 4:de året få under ledning af rektor och öfverlä¬
rare förvärfva praktisk öfning. Denna öfning består deri, att eleverna 10
timmar i veckan äro sysselsatta med att åhöra undervisningen, deltaga i
de konferenser, som hvarje öfverlärare har att leda, samt äfven lägga hand
vid undervisningen, det senare dock så, att ej mer än A af undervisnings-
timmarne i samma ämne och klass åt eleverna öfverlåtes; detta gör, att
öfningsundervisningen i vissa ämnen blir temligen ringa. Den teoretiska
pedagogiken är upptagen bland läroämnena vid anstalten.
Närmaste anledning till upprättande af de franska och belgiska nor¬
malskolorna, liksom ock af Petersburger-institutet, torde hafva varit de
akademiska studiernas och profvens otillfredsställande skick med afseende
på de fackinsigter, som den blifvande läraren behöfde. Ett helt annat ur¬
sprung hade normalskolan i Finland och de ur densamma framgångna, nu
bestående norrnallycéerna. I Finland, liksom i Sverige, kunde de insigter,
som den blifvande läraren vid universitetet förvärfvade, anses i teoretiskt
afseende tillfyllestgörande, men deremot kände man djupt behofvet af prak¬
tisk lärarebildning. För att i någon mon afhjelpa detta behof införde man
1856 profåret — en inrättning, som dock ej kom att genomföras — samt
anordnade vissa praktiska öfningar och prof under ledning af professoren
i pedagogik vid Helsingfors universitet. Detta visade sig dock snart otill¬
räckligt; och sedan de år 1860 stiftsvis hållna läraremötena allmänt erkänt
behofvet af förbättrad lärarebildning samt angifvit medlen till dess af¬
hjelpande, framstäldes bestämda förslag i detta syfte, och utfärdades 1862
eu på dessa förslag grundad förordning om inrättande af en normalskola
12
i hufvudstaden, vid hvilken lärarekandidaterna skulle praktiskt utbilda sig
för sitt blifvande kall under ledning af erfarne lärare. De till öfverlärare
designerade personerna utsändes derpå till utlandet för att taga kännedom
af skolväsendet och lärarebildningen i Europas förnämsta kulturländer, och
under samma personers ledning började normalskolan den 1 September
1864 sin verksamhet. Hon hade först endast två klasser till sitt förfogande,
men genom successiv indragning af högre elementarskolan i Helsingfors
och öfverförande af dess klasser till normalskolan blef denna redan under
sitt femte läsår (1868—9) fullständig. Normalskolan i Helsingfors, hvars
organisation och verksamhet provisoriskt bestämdes genom den på förslag
af normalskolans inspektor och öfverlärare grundade förordningen af den
11 Juni 1864, har haft till uppgift ej blott att utgöra en lärarebildnings¬
anstalt, utan äfven och kanske i första rummet att vara en mönsterskola,
genom hvilken de nyaste och bästa undervisningsmetoder skulle tillämpas
och göras bekanta i landet, samt ändtligen (sedan 1869) att vara en anstalt,
vid hvilken alla lärareprof skulle aflägga» och bedömas. Ledningen af det
hela har tillkommit en inspektor, tillika professor i pedagogik vid univer¬
sitetet, samt 4 öfverlärare, deribland en rektor för normalskolan. Öfver-
lärarnes åliggande har varit att undervisa i normalskolan högst 16 timmar
i veckan, att öfvervaka och leda undervisningen i sina ämnen hela skolan
igenom, att handleda lärarekandidaterna, hvar i sin ämnesgrupp, samt att.
i samråd anordna och bedöma de praktiska lärareprofven. Den öfriga un¬
dervisningen i skolan har varit skött hufvudsakligen genom timlärare,
b vilkas antal uppgått stundom ända till 29. Kandidaternas förnämsta ålig¬
gande har varit, att under loppet af två terminer auskultera i vissa äm¬
nen, hålla några proflektioner hvarje termin, taga verksam del såväl i
veckokonferenserna under vederbörande öfverlärares ledning som i de må-
nadtliga konferenser, som ledas af pedagogie professorn, samt att författa
en pedagogisk afhandling äfvensom hålla föredrag vid veckokonferenserna.
1 afseende på val af ämnen, anordning af auskultation och proflektionerna
o. s. v. hafva kandidaterna åtnjutit mycken frihet; deras antal har på senare
aren vexlat mellan 14—28. Det praktiska lärareprofvet har vanligen först
efter någon tids extra tjenstgöring blifvit aflagdt. Hvad den teoretiskt-peda-
gogiska kursen beträffar, så är densamma förlagd till universitetet, och prof-
vet. i detta ämne utgör den s. k. pedagogie examen, som aflägges inför och
bedömes af professorn i pedagogik. Såväl denna kurs som den praktiska vid
normalskolan är obligatorisk för alla blifvande lärare vid Finlands elementar¬
läroverk. — Vid normalskolan upprättades efter hand för landets finsk-
talande befolkning några parallelklasser, i Indika finskan begagnades såsom
undervisningsspråk, men i stället för att öka dessa klasser till en fullstän¬
dig finsk parallelafdelning vid sidan af den svenska, har styrelsen genom
13
förordning af den 29 Maj 1873 upprättat en särskild finsk normalskola i
Tavastehus och gifvit båda anstalterna det förändrade namnet normallycéer.
Äfven organisationen, som härmed blifvit definitiv, har i vissa delar för¬
ändrats: lycéerna skola nämligen följa samma undervisningsplan som landets
öfriga högre läroverk, och extra-lärare-systeinet är afskaffadt, hvartill kom¬
mer, att inspektörs inflytande på normalskolorna har blifvit inskränkt o. s. v.
Staten för de båda normallycéerna har blifvit faststäld, för det i Helsing¬
fors till 60,500, för det i T avastehus till 56,200 finska mark. Sålunda
kommer det lilla Finland att för den praktiska lärarebildningen årligen
utgifva en summa af 116,700 mark; och om äfven dess lärarebildnings¬
anstalter ännu lemna åtskilligt öfrigt att önska, har det dock i denna fråga
tagit försteget framför alla andra länder.
Vända vi oss nu slutligen till Sverige, så skola vi finna, att frågan
om praktisk lärarebildning äfven här länge varit föremål för uppmärk¬
samhet, och att de anstalter för dylik bildning, som i Europas förnämsta
kulturländer kommit till stånd, äfven hos oss blifvit dels föreslagna,
dels verkligen försökta. Första impulsen till frågans upptagande i vårt
land synes hafva blifvit gifven genom de filologiska och pedagogiska
seminarierna i Tyskland. Det s. k. Kanslersgillet, som i början af detta
århundrade hade högsta ledningen af svenska undervisningsväsendet, före¬
slog nämligen år 1801, att lärareseminarier och professioner i pedagogik
måtte vid landets universitet inrättas, eller, i fall detta befunnes allt för
kostsamt, att åtminstone föreläsningar i pedagogik måtte vid universiteten
anordnas och blifvande lärare åläggas att undergå förhör äfven i detta
ämne. På grund häraf utfärdade Kongl. Maj:t den 15 Mars 1803 kungö-
görelse »angående studerandes vid akademierna åliggande att vederbörligen
bestyrka deras inhemtade kunskap i undervisningsläran, innan de såsom
lärare eller informatorer finge med undervisningsyrket sig befatta». Nu
höllos under loppet af några år pedagogiska föreläsningar vid universiteten
i Upsala, Lund och Åbo; vid sistnämda universitet korn till och med ett
pedagogiskt seminarium till stånd, och en enskild donation gjordes för att
bereda Upsala universitetet eu profession i pedagogik, med hvilken ett lä¬
rareseminarium borde förenas. Väl blef donationen af Kongl. Maj:t stad¬
fäst och seminariet påbudet, men vid verkställandet mötte hinder af hvar¬
jehanda slag, och under de nu följande oroliga tiderna råkade hela denna
angelägenhet i glömska och förfall. Först sedan lugnare tider åter inträdt,
på 1820-talet, vaknade äter intresset för lärarebildningsfrågan, men det
riktade sig i början hufvudsakligen på folkskolan, som ock onekligen var
bäst i behof deraf. Det i Stockholm stiftade sällskapet för Vexelunder-
visningens befrämjande inrättade i hufvudstaden en normalskola, som 1830
öppnades, och som skulle vara på samma gång en mönsterskola och en
14
lärarebildningsanstalt för folkskolelärare; ej långt derefter (1838) upprät¬
tades i Lund det första egentliga folkskolelärareseminarium med åtföl¬
jande öfning,sskola, i hvilken seminaristerne fingo praktiskt öfva sig i un¬
derviol ngsk onsten. Dylika öfningsskolor hafva sedermera inrättats vid
samtliga rikets folkskolelärareseminarier och hafva ej allenast kraftigt bi¬
dragit till lärarekandidaternas praktiska utbildning, utan äfven i afseende
pa barnens undervisning lemna! goda resultat; der öfningsskolan varit ledd
a skickliga, lärare, har ingen väsentlig olägenhet af elevernas ingripande
i undervisningen försports. Hvilken betydelse dessa seminarier i sin helhet
haft tor folkskolans utveckling i vårt land, torde ej behöfva närmare an-
gifvas.
Från folkskolans område fördes lärarebildningsfrågan snart öfver på
den lärda skolans. Hon återupptogs efter nära 40-årig hvila af 1843 års
skolrevision, som förklarade »inrättandet af lämpliga anstalter för lärares
teoretiska och praktiska bildning vara att betrakta såsom en af de mest
maktpåliggande åtgärder till läroverkets förbättring» samt utarbetade ett
or stag till dylika anstalter. Dessa borde enligt revisionens mening förläggas
hufvudsakligen till universitetsstäderna och vara af två slag, teoretiska och
politiska. De teoretiska anstalter, som af revisionen föreslogos, motsvarade
närmast de tyska universitetsseminarierna och bestodo deri, att blifvande
lärare vid högre läroverk i de klassiska och moderna språken samt mate¬
matik borde genomgå särskilda kurser i dessa ämnen under vederbörande
universitetslärares ledning. För den praktiska lärarebildningen åter skulle
pedagogiska seminarier inrättas vid de i tlpsala och Lund befintliga kate¬
dralskolorna;. dessa seminarier, hvilka till sin plan närmast erinra om de
aldst-a preussiska, skulle stå under ledning af skolans rektor och öfverlärare
oc i bereda lärarekandidaterna tillfälle såväl till teoretiskt-pedagogiska som
praktika öfnmgar, de förra bestående i författande af pedagogiska uppsatser
med afföljande diskussion och kritik, de senare i auskultation, protek¬
tion er med några tillkallade lärjungar samt äfven sammanhängande öfnings-
undervismng,. allt under vederbörlig uppsigt och granskning. En sådan
kurs vid seminariet borde med tiden blifva obligatorisk för alla lärare, dock
sa, att det blefve respektive skolstyrelser obetaget att affordra sökande de
! slagen föreskrift™ profven. Intilldess dylika lärarebildningsanstalter
hunne komma till stånd, föreslog revisionen, att såsom vilkor för erhållande
åt ordinarie lärarebefattning måtte fordras någon tids tjenstgöring vid mot¬
svarande slag af läroverk under inseende och ledning af vederbörande lärare
Dessa förslag ledde emellertid ej till några åtgärder från myndigheternas
sida, utan allt forblef vid det gamla, oaktadt flere läraremöten enhälligt
u alade sig för behofvet af såväl teoretiska som praktiska bildningsanstalter
för blifvande lärare.
15
Vid riksdagen 1853—54 Idel denna fråga första gången föremål för
representationens behandling, för att sedermera gång efter annan af den¬
samma återupptagas. Representanten för Upsala universitet, professor
Carlson, väckte nämligen motion derom, att lärareseminarier borde inrät¬
tas ungefärligen efter samma grunder, som 1843 års skolrevision föreslagit,
och dertill anslås en summa af 10,000 rdr bko. Denna motion, som för
tillfället förföll, återupptogs vid följande, 1856—8 års riksdag och föran¬
ledde då eu skrifvelse till Kong! Maj:t af den 25 Februari 1858, i hvilken
ständerna »under fullkomligt erkännande af vigten af ändamålsenliga bild¬
ningsanstalter för lärare vid elementarläroverken» anhöllo, att Kong! Maj:t
täcktes låta uppgöra och till följande riksdag aflemna förslag till inrättande
af dylika anstalter. Denna skrifvelse remitterades till den för granskning
af 1856 års läroverksstadga tillsatta komitén, hvilken ock redan samma
år afgaf yttrande i saken och derpå, sedan vederbörande myndigheter blif¬
va hörda och ärendet tåget under förnyad pröfning, den 18 November
1859 inkom med sitt slutliga utlåtande. Kongl. Magt fann skäl att huf¬
vudsakligen godkänna de åsigter, som af komitén blifvit uttalade, och aflat
den 30 December samma är en på dessa åsigter grundad proposition om
inrättande af bildningsanstalter för lärare vid elementarläroverken och om
12,000 rdr årligt anslag för detta ändamål. Enligt detta förslag skulle
vid hvardera af rikets universitet inrättas ett seminarium för blifvande
lärares teoretiska utbildning, förgrenadt i två afdelningar, en filologisk för
samtliga språken och en matematisk-naturvetenskaplig; vid dessa anstalter
skulle eleverna samtidigt med gradualstudierna under ledning af vederbö¬
rande professorer och yngre universitetslärare genomgå en två-årig kurs i
de angifna ämnena. Derpå skulle de för sin praktiska utbildning vid något
af statens läroverk genomgå profår, d. v. s. under ett års tid der följa
undervisningens gång och under erfarne lärares ledning sjelfve undervisa,
dock högst 8 timmar i veckan. Detta förslag tillstyrktes af statsutskottet,
men afslogs af ständerna, som det synes hufvudsakligen på den grund, att
de föreslagna lärareseminarierna, såsom afseende endast de teoretiska fack¬
studierna, vore i vårt land obehöfliga, men deremot i förslaget saknades
hvarje anstalt för undervisning i de rent pedagogiska vetenskaperna. Man
stod sålunda qvar på samma ståndpunkt som förut.
Ett lyckligare öde hade det äfven vid 1856—8 års riksdag väckta
förslaget om en normalskola för flickor, vid hvilken tillika skickliga lärarin¬
nor kunde bildas. Sedan Kongl. Maj:t på ständernas begäran framlagt ett
förslag i ämnet vid riksdagen 1859—60, och sedan ett väsentligt modifieradt
förslag blifvit af statsutskottet tillstyrkt samt af riksdagen antaget, öppna¬
des 1861 seminariet för bildande af lärarinnor i Stockholm och fick sin
organisation bestämd genom kongl. reglemente af den 6 Augusti 1864.
16
Den kurs, som vid denna anstalt genomgås, är tre-årig samt afser både
den teoretiska och den praktiska utbildningen; för senare ändamål är med
anstalten förenad en normalskola för flickor, vid hvilken seminarii-eleverna
under vederbörlig ledning praktiskt öfva sig medelst auskultation och prof-
lektioner äfvensom aflägga'särskilda afgångsprof. Äfven vid detta läroverk
har man gjort den erfarenheten, att elevernas praktiska öfning vid normal¬
skolan endast undantagsvis för densamma medfört någon störande inverkan
på undervisningens gång.
Ehuru Kong!. Maj:ts förslag till lärarebildningsanstalter vid 1859—60
års riksdag ej blifvit af ständerna antaget, kom likväl en del af detta för¬
slag inom kort till utförande. Detta skedde dels genom den begynnelse
till fack-seminarier som gjordes medelst inrättandet af det filologiska
seminariet vid Lunds universitet i nära öfverensstämmelse med närnda
förslag (1864), dels och hufvudsakligen genom kongl. stadgan om pr of år et
af den 12 Maj 1865. Denna stadga, som var hemtad ur 1859 års förslag,
föreskrifver i enlighet dermed, att sökande till läraresyssla vid elementar¬
läroverket skall hafva förvärfvat öfning och erfarenhet i lärarekallet genom
att minst ett år vid något högre läroverk, som af chefen för kongl. Eckle-
siastik-departementet bestämmes, under rektors och vederbörande lärares
ledning hafva följt undervisningens gång och deri sjelf såsom lärare del¬
tagit, dock högst 8 timmar i veckan, eller ock kunna styrka sig ega annor¬
ledes genom öfning förvärfvad, emot nyss nämnda prof svarande under¬
visningsskicklighet. Detta är i sjelfva verket den första åtgärd, som i Sve¬
rige vidtagits till främjande af praktisk lärarebildning. Vid de tre följande
läraremötena (1866, 69, 72) erkändes visserligen det gagn, profåret medfört
i och för lärarnes praktiska utbildning, men tillika framhöllos denna in¬
rättnings brister och betonades på det kraftigaste nödvändigheten att ej
stanna vid densamma, utan oförtöfvadt vidtaga de åtgärder, som ytterligare
vore' af nöden för lärarebildniiigens höjande. Också har på senare tider
det ena försöket efter det andra blifvit gjordt att främja denna angelägen¬
het. Vid 1867 års riksdag framlade Kongl. Maj:t ett förslag till inrättande
af eu 'pedagogisk 'profession vid Upsala universitet: härigenom skulle eu teo¬
retisk grundläggning kunna vinnas för den praktiska tillämpning, som prof¬
året erbjöde. Förslaget bekämpades hufvudsakligen på den grund, att den
teoretiskt-pedagogiska undervisningen, om den skäll göra vederbörligt gagn,
ej får skiljas från den praktiska öfningen, utan måste på det närmaste an¬
sluta sig till densamma; det bifölls af Första kammaren, men föll vid ge¬
mensam omröstning. Vid följande riksdag 1868 väcktes tvänne sins emellan
öfverensstämmande motioner om upprättande af en normalskola, vid hvilken
profåret skulle af alla lärarekandidater genomgås. Den ena af dessa mo¬
tioner, som sedermera ändrades till ett förslag angående underdånig skrif-
17
velse till Kongl. Maj:t med anhållan om frågans utredning, behandlades af
ett tillfälligt utskott, hvilket också tillstyrkte nämda skrifvelse och der¬
jemte föreslog inrättande ej af en normalskola, utan af en seminarii-anstalt
i hufvudstaden; denna anstalt borde stå under ledning af en på högst 5
år förordnad direktor samt i öfrigt för de speciela läroämnenas metodiska
behandling anlita de bästa lärarekrafterna vid hufvudstadens läroverk. Di¬
rektorn hade, utom den allmänna ledningen af det hela, äfven åliggandet
att hålla föreläsningar i pedagogik och examinera i detta ämne; lärarne i
de särskilda skolämnena skulle undervisa i dessa ämnens metodik, öfvervaka
kandidaternas auskultation samt äfven, der sådant läte sig göra utan olä¬
genhet för skolan, låta dem praktiskt deltaga i undervisningen. Ett af di¬
rektorn och de ledande lärarne bestående kollegium skulle anställa och
bedöma afgångsprofven, hvilka borde medföra kompetens för anställning
vid rikets alla elementarläroverk. Såväl detta utskottets förslag som den
väckta motionen om en normalskola i hufvudstaden blefvo vid riksdagen
afslagna, den senare på grund af frågans outredda skick, det förra som det
vill synas hufvudsakligen af det skäl, att den praktiska öfning, som en dy¬
lik inrättning erbjöde, ej kunde anses för den blifvande läraren tillfyllest¬
görande.
Efter så många misslyckade försök till lärarebildningens ordnande åt-
nöjde man sig tills vidare att söka utveckla och förbättra den redan be¬
stående profårsinrättningen. Så träffades öfverenskommelse med akademiska
lärare i Upsala och Lund, hvilka åtogo sig att med de till dessa städers
läroverk hänvisade profårskandidaterna anställa t.eoretiskt-pedagogiska öf-
ningar samt äfven biträda rektorerne vid öfvervakandet af de praktiska öf-
ningarna. För att gifva större fasthet åt dessa anstalter, som för öfrigt
erinra om skolrevisionens förslag af 1843, hemstälde den år 1870 tillsatta
läroverkskomitén, att profåret skulle genomgås företrädesvis vid de i uni¬
versitetsstäderna belägna läroverken samt omfatta två samtidiga kurser, en
teoretiskt-pedagogisk, hvars föreståndare skulle särskildt utses af chefen
för Ecklesiastik-departementet, och en praktisk, som skulle ledas af läro¬
verkets rektor och bestå i auskultation, öfnings- och profundervisning un¬
der vederbörande lärares uppsigt. Detta är det sista förslag till lärarebild¬
ningens ordnande, som i vårt land framträdt. Hvad som i saken förekommit
vid 1873 års riksdag, är redan omtaladt; det bör endast tilläggas, att till¬
fälliga utskottets förslag vid 1868 års riksdag blef genom enskild motion
af generaldirektören Huss återupptaget.
Kom .-betänkande ang. lärarebi låneanstalt.
3
18
Undersöker man nu närmare de för närvarande inom kulturländerna
existerande anstalter för högre lärarebildning samt de vigtigaste förslag till
sådana, som särskild! inom vårt land på senare tider uppstått, så visar sig
lätt, att åtskilliga af dessa ega eu öfvervägande teoretisk, andra åter en
öfvervägande praktisk riktning, under det slutligen ett tredje slag söker
att upprätthålla jemvigten mellan den teoretiska och praktiska sidan af
ändamålet, eller med andra ord vill befordra såväl teoretiskt-pedagogisk
insigt som färdighet i undervisningskallets utöfning.
Till det första slaget måste räknas först och främst fackseminarierna
vid universiteten, vidare de högre normalskolorna i Paris, Liege, Land m. fl.,
slutligen de öfvervägande teoretiskt-pedagogiska seminarierna, som finnas vid
några af Tysklands universitetet.
Då fackseminarierna ega till uppgift att befrämja teoretisk insigt i en
eller annan vetenskap och öfva ämnessvennen att på ett sjelfverksamt sätt söka
vinna större makt öfver det vetenskapliga stoffet, så äro dessa seminarier
egentligen icke af pedagogisk art, utan tjena endast så till vida det peda¬
gogiska seminariets ändamål, som de verka för meddelandet af den veten¬
skapliga insigt, hvilken till ett visst mått måste fordras såsom vilkor för
inträdet i det pedagogiska seminariet, och hvilken otvifvelaktigt utgör en
af förutsättningarne för att kunna blifva en god lärare på det högre under-
visningsstadiet.
Hvad som blifvit sagdt om fackseminarierna, gäller också om de ofvan-
nämda högre normalskolorna så till vida, som äfven dessas verksamhet i
första rummet är beräknad för teoretiskt-vetenskapliga studier, med den
skilnad blott, att den ej, såsom fackseminariernas, inskränker sig till be¬
handlingen af en enda vetenskap eller en ämnesgrupp, utan omfattar alla
de till ett visst slag af högre undervisning hörande ämnen. Likväl fram¬
träder det pedagogiska syftet här tydligare än uti fackseminarierna, allden¬
stund en teoretiskt-pedagogisk kurs verkligen ingår uti planen för några
af dessa normalskolor, hvarjemte deras stiftare äfven synas hafva insett nöd¬
vändigheten af praktisk öfning, ehuru denna förekommer endast under de
ofullständiga och otillräckliga formerna af s. k. fingerade lektioner, hvartill
på vissa ställen kommer auskultation och några veckors tjenstgöring i ett
icke till normalskolan hörande läroverk. Den fingerade lektionen, som van¬
ligen är så anordnad, att antingen en af seminaristerna föreställer lärare,
under det de öfriga bilda klass, eller också lärarekandidaten inför lärarne
föredrager ett visst uppgifvet ämne så, som om han uppträdde i en verklig
skola, måste naturligtvis betraktas som ett nödfallsmedel, hvilket svårligen
ensamt kan bibringa den blifvande läraren vare sig insigt uti eller makt
öfver den undervisningsform, som på skolans särskilda stadier fordras; lika
litet kan han på denna väg erhålla någon färdighet att upprätthålla den
19
ordning och tukt, som tjenstgöringen i en verklig skola krafvel’. Hvad åter
auskultationen beträffar, har denna visserligen en stor betydelse såsom den
nödvändiga förberedelsen till en följande öfningsundervisning, men kan na¬
turligtvis icke göra tillfyllest, ej ens om dermed förbindes en kortare tids
undervisning i en verklig skola; resultatet måste blifva ännu mera otill¬
fredsställande, om denna undervisning icke öfvervakas och underkastas
granskning och icke är stödd på sammanhängande teoretiskt-pedagogiska
grundsatser. Såväl den teoretiskt-pedagogiska som den praktiska delen af
lärarebildningen blifver följaktligen vid de närada högre normalskolorna
antingen alldeles icke eller föga tillgodosedd.
Hvad slutligen det tredje slaget af högre lärarebildningsanstalter med
öfvervägande teoretisk riktning angår, nämligen de pedagogiska universitets-
seminarierna i Leipzig, Göttingen, Halle in. fl.,, så finna vi bär eu fullständig
teoretiskt-pedagogisk föreläsningskurs, föredragen af den vid universitetet
anstälde professorn i pedagogik. Men då pedagogiken är en praktisk ve¬
tenskap, hvilken, såsom sådan, fordrar ett tillämpningsfält, för att dess sat¬
ser må kunna fullständigt begripas, så bär man här insett nödvändigheten
jemväl af någon öfningsundervisning, hvilken, särskildt hvad seminariet i
Leipzig beträffar, försiggår under följande form. De praktiska öfningarna
omfatta såväl de matematisk-naturvetenskapliga som de filologiska under¬
visningsämnena, för hvilka senares räkning stadgarna föreskrifva, att peda-
gogie-professoren skall ega till sitt biträde en filolog af facket, helst anstäld
vid något gymnasium. Seminariet sammanträder tvänne gånger i veckan,
omvexlande under den pedagogiske och filologiske lärarens ledning, hvarvid
en hvar af seminariets 12 ordinarie lärjungar, i tur och ordning, håller en
protektion öfver något uppgifvet ämne med några från ett af stadens läro¬
verk tillkallade lärjungar, hvarefter lektionen underkastas granskning såväl
af kandidaten sjelf som af seminariets öfrige lärjungar och slutligen af ve¬
derbörande seminariidirektor. Den väsentligaste anmärkningen emot detta
slags seminarier skulle kunna uttryckas så, att den praktiska öfningen här¬
städes är till anordningen så ofullständig och till omfånget så obetydlig,
att just derigenom den teoretiskt-pedagogiska undervisningen väsentligen
förfelar sitt syfte. Först och främst är nämligen seminariiledarnes antal
allt för litet, ty om än filologen skulle kunna ega tillräckligt mångsidig insigt
för att rätt grundligt handleda kandidaterne i såväl modersmålets som de
klassiska och främmande lefvande språkens metodik, hvilket knappast kan
antagas, så torde man med bestämdhet kunna påstå, att en enda person,
här representerad af den andre seminariiledaren, icke, utan i högst sällsynta
undantagsfall, kan hafva så tillegnat sig de öfriga, historiska, matematisk-
naturvetenskapliga, filosofiska och teologiska undervisningsämnenas’ innehåll,
att han på det högre skolstadiet vore fullt skicklig att i alla dessa ämnen
20
handleda blifvande lärare på ett för dem fruktbringande sätt. Vidare måste
anmärkas, att ofvannämda proflektioner äro allt för få, 2—3 årligen för
hvarje kandidat; att de förekomma i allt för många ämnen, för att kandi¬
daterna, i synnerhet i betraktande af den ofullständiga ledningen, skulle
kunna grundligt inhemta ämnenas metodik; att lektionerna äro osamman¬
hängande eller ej utgöra länkar af den föregående och efterföljande lektions-
kedja, som den verklige läraren städse måste hafva i sigte; att de slutligen
företagas, ej med en hel klass, utan med några få från klassen isolerade
lärjungar, hvaraf följer, att kandidaten svårligen kan genom sin öfnings-
undervisning, äfven om denna vore till omfånget betydligare, förvärfva sig
den rätta blicken för hvad tjenstgöringen i en verklig skola af honom
kräfver.
Hvad angår det pedagogiska seminariet i Göttingen, så består det af
tvänne afdelningar, af hvilka den första är till sin verksamhet af teoretiskt-
pedagogisk art, under det den andra afdelningen väsentligen är organiserad
på samma sätt som seminariet i Stettin.
Vända vi oss nu till den andra hufvudgruppen, högre lärarebildnings¬
anstalter med öfvervägande praktisk riktning, så möter oss här i första
rummet profår sinrättning en, vidare de pedagogiska statsseminarierna (utom
universiteten) i Berlin, Breslau, Königsberg och Stettin.
Den väsentliga bristen hos detta slags lärarebildningsanstalter är, att
de ej söka bereda sina lärjungar en sammanhängande teoretiskt-pedagogisk
undervisning, eller att de, med andra ord sagdt, blott åsyfta att meddela
pedagogisk färdighet utan att derjemte sörja för, att färdigheteu må stöda
sig på i sitt vetenskapliga sammanhang klart och tydligt insedda grunder.
Hvad först angår profår sinrättning en, för hvars anordning såväl i Tysk¬
land som i Sverige blifvit i det föregående redogjordt, så kan den erfaren¬
het, man i Tyskland förvärfvat angående denna inrättning, ungefär sålunda
angifvas. Der gällande bestämmelser kunnat till alla sina delar genomföras,
har profåret ansetts medföra rätt goda frukter, i synnerhet som enligt re¬
geln ej flere än två kandidater bort hänvisas till hvarje läroverk. Kandi¬
datens föregående auskultation och den noggranna uppmärksamhet, hvarmed
hans arbete följts af rektor och lärare, har å ena sidan i väsentlig mon
undanröjt olägenheterna för lärjungarne af en ung och oöfvad lärares in¬
gripande i undervisningen och å andra sidan varit egnad att förskaffa lä¬
raren eu inblick i skolans verksamhet och metod. Efter hand synas likväl
de flesta och vigtigaste af de gifna föreskrifterna hafva stannat på papperet
utan full motsvarighet i verkligheten, och profårets anseende har i sam¬
manhang dermed sjunkit. Vid flere af de läroverk, dit kandidater hänvi¬
sats, hafva nämligen hvarken rektor eller lärare varit vuxna den svåra upp¬
giften att lemna lärarekandidaterna erforderlig ledning; redan förut hårdt
21
betungade af arbete hafva de betraktat kandidaternas handledning såsom
en börda och derföre ej egnat dem erforderlig uppmärksamhet. Man har
börjat inse,. att en god lärarebildning aldrig kan vinnas såsom en tillfällig
biprodukt vid en vanlig skola, utan att härför erfordras ett läroverk, från
början till slut organisera^ med full beräkning att tjena ett dylikt ända¬
mål; på annat sätt känna sig hvarken lärare eller profkandidater tillräckligt
manade att taga sin sak på fullt allvar, på annat sätt få icke lärare och
kandidater tillfälle att träda i den nära och ständiga beröring med hvar¬
andra, som för ändamålets vinnande är nödvändig. Slutligen hafva, på
grund af den i Tyskland sedan mer än 10 år tillbaka rådande bristen på
elementarlärare, profkandidaterna mer och mer förvandlats till extra-lärare,
hvilka mot ersättning fått öfvertaga full eller nära full tjenstgöring, ett
förhållande som i väsentlig mon anses hafva motverkat det åsyftade än¬
damålet.
Äfven i Sverige har profaret onekligen medfört något verkligt gagn.
Det har, huru man än må bedöma det, utgjort ett uppslag till förverkli¬
gandet af den högre lärarebildningens idé i vårt land, den blifvande läraren
har deri haft ett tillfälle att förskaffa sig en, om ock hastig och ofullkomlig,
öfverblick af hela läroverkets organisation och fått kännedom om undervis¬
ningen vid en läroanstalt, som är en trogen bild af det läroverk, der han
sjelf en gång kommer att tjenstgöra. Bristerna i profårs-institutionen hafva
dock äfven hos oss gifvit sig tydligt tillkänna. Dessa brister hafva varit
dels de samma, som i Tyskland anförts, dels äfven andra, bland hvilka den
förnämsta är saknaden af alla garantier för en teoretiskt-pedagogisk kurs,
en brist hos oss så mycket känbarare, som vi icke hafva någon föregående
examen pro facultate docendi, i hvilken teoretisk pedagogik ingår såsom
obligatoriskt ämne. Det är visserligen sant, att föreläsningar i detta ämne
tidtals hållits i Upsala och Lund, liksom på allra sista tiden i Stockholm,
men denna i lärarekandidatens utbildning så ingripande undervisning har dock
fått bero af tillfälligheter utan att vara på minsta sätt ordnad eller till sin
fortvaro betryggad. Denna brist är med profårsinstitutionens bibehållande
nästan omöjlig att aflägsna. Om man nämligen vill söka förskaffa alla prof¬
kandidater en god undervisning i teoretisk pedagogik, men tillfälle dertill
endast vid några fä läroverk kan påräknas, så måste, äfven antalet af de
elementarläroverk, till hvilka kandidater hänvisas för genomgående af sitt
profår, betydligt inskränkas. Men dermed har man ock råkat på en svå¬
righet för den praktiska öfningskursens ändamålsenliga anordning, som vissa
läroverk i Sverige fått i rikt mått erfara. Det ojemförligt största antalet
åt profkandidater har nämligen hänvisats till de högre elementarläroverken
i Upsala och Lund samt till Stockholms gymnasium. Till hvart och ett af
dessa läroverk hafva hänvisats stundom ända till 8 kandidater under samma
22
termin, utan att någon åtgärd träffats, för att det skulle kunna i någon
inon motsvara den förut okända uppgiften att gifva teoretisk och praktisk
handledning åt blifvande lärare, om man undantager den undervisning i
teoretisk pedagogik, som vid nämda läroverk genom särskilda anordningar
tidtals kommit kandidaterna till del. Äfven den praktiska handlednin¬
gen måste blifva mycket ofullständig, då läroverken äro stora, samt
rektor och lärare sålunda äro strängt upptagna af sina ordinarie göromål.
Äfven läroverkens egen organisation är föga egnad att främja kandidater¬
nas ändamålsenliga utbildning: så t. ex. kan lärjungeantalet i en klass
vara allt för stort; i den eller de klasser, der profkandidaterna skulle hafva
största nyttan att följa undervisningen, mötas de måhända af en extra-
lärare, jemnårig med dem sjelfva, stundom yngre. Under sådana ogynsamma
förhållanden är det temligen gifvet, att å ena sidan kandidaternas nytta af
profåret skall blifva mycket ringa emot hvad den kunde blifva, och att å
andra sidan den ofullständiga praktiska öfning, de erhålla, måste medföra
betydande olägenheter för läroverket, då inga åtgärder äro vid detsamma
vidtagna, som kunna bilda en motvigt mot oerfarne och vexlande lärares
ingripande i undervisningen. ... .
De pedagogiska statsseminarierna i Berlin, Breslau, Königsberg och
Stettin skilja sig i sjelfva verket endast derigenom från profårsinrättningen,
att vederbörande seminariidirektor skall vaka öfver, att lärarekandidaten
fortsätter såväl sina fackvetenskapliga som pedagogiska studier, för hvilket
ändamål tvänne afhandlingar, en af hvardera slaget, årligen affordras ho¬
nom och underkastas granskning på den hvarje månad förekommande kon¬
ferensen. Mellan de tre förstnämnda seminarierna å ena sidan och semi¬
nariet i Stettin förefinnes deremot den vigtiga skilnaden, att kandidaternas
öfningsundervisning på de förstnämda ställena försiggår vid flere läroverk,
i Stettin' deremot vid blott ett enda, det nämligen, för hvilket seminariets
direktor tillika är rektor.
Utom den brist på teoretiskt-pedagogisk undervisningskurs samt den
brist i öfningsundervisningens anordning, som de trenne förstnämda semi¬
narierna dela med profårsinrättningen, komma de nu derjemte att lida af
de olägenheter, som uppstå genom öfningsundervisningens fördelning på flere
läroverk, belägna i måhända långt ifrån hvarandra aflägsna delar af en
större stad. Dessa olägenheter äro, i korthet sammanfattade, följande.
Då seminariets direktor är en annan person än den, under hvars led¬
ning det läroverk står, vid hvilket kandidatens öfningsundervisning försig¬
gå^ är det för direktor ofta omöjligt att, hvad på honom ankommer, leda
kandidaten i praktiskt-pedagogiskt hänseende. I den händelse direktor ej
skulle komma öfverens med läroverkets rektor och facklärare angående di¬
daktiska eller metodiska grundsatser, saknar han makt att vid det fräxn-
23
mande läroverket genomföra sin åsigt, hvaraf åter följden måste blifva, att
kandidaten nödgas höra ett och göra ett annat, höra rektors eller veder¬
börande facklärares metod nagelfaras af direktor och dock nödgas i sin
undervisning följa densamma, eller också tvärtom, höra direktors grund¬
satser förkastas af de förre; i bådadera fallen går han miste om den för¬
nämsta af de med seminariikursen åsyftade fördelarne, nämligen att få til¬
lämpa just den grundsats, han förut på teoretisk väg sökt begripa, hvar¬
jemte han ej erhåller den fasta utgångspunkt, som hvarje nybörjare be-
höfver, innan han kan tänka på att utöfva en på egen granskning stödd
sjelfständig verksamhet. Försatt i detta läge mellan tvänne stridiga aukto¬
riteter, skall nybörjaren i de flesta fall, eller såvida han icke sjelf är i be¬
sittning af ett sällspordt sjelfständigt skaplynne, blifva missmodig i stället
för intresserad, skeptisk i stället för kritisk, och sålunda på mer än ett
sätt komma att erfara följderna af en planlöst anlagd seminariikurs.
Bästa sättet att förekomma denna olägenhet är utan tvifvel, att semi-
nariidirektorn så litet som möjligt befattar sig med kandidaternas öfnings-
undervisning i andra läroverk än möjligen det, han sjelf förestår, hvilket å
andra sidan nästan blir en nödvändighet derigenom, att direktor, som sjelf
vanligen är rektor vid ett läroverk och i denna egenskap öfverhopad af
göromål, svårligen kan hinna att rätt ofta, under de timmar, skolorna äro
i verksamhet, besöka de i stadens skilda delar belägna läroverk, vid hvilka
kandidaterna tjenstgöra; och då nu dertill kommer, att läroverkens samtliga
rektorer och facklärare äro, en hvar på sitt sätt, strängt upptagne af eget
arbete, och kandidaterna dessutom på grund af lärarebristen ej sällan äro
nödgade att öfvertaga fullständig läraretjenstgöring, så skulle man vara
frestad att instämma i det påstående, som man ej sällan får höra i Tysk¬
land, nämligen att detta slags seminarier i allmänhet uträtta föga mera
än profärsinrättningen, men att det deremot, om seminariets direktor verk¬
ligen skulle försöka att noga fullgöra sina åligganden och derunder råka
i strid med vederbörande läroverksföreståndare, kunde utöfva till och med
ett menligt inflytande. Tydligt är dock, att en seminariidirektor, som är
utrustad med framstående personliga egenskaper, kan i betydlig mon minska
eller förebygga dylika faror och, i trots af organisationens bristfälligheter,
uträtta åtskilligt godt med de medel, som stå honom till buds.
Till den tredje och fullständigaste formen af högre lärarebildnings¬
anstalter, som vi benämt de teoretiskt- och praktiskt-pedagogiska semi¬
narierna, kunna hänföras följande, hvilkas organisation kan korteligen sam¬
manfattas sålunda.
1. Tillfälliga Utskottets förslag vid 1868 års riksdag: Seminariet
beläget i hufvudstaden; pedagogisk föreläsningskurs, föredragen
af anstaltens direktor; övningsundervisning vid flere af hufvud-
24
stadens läroverk, under ledning- af dessas mest framstående lä¬
rare, med hvilka staten för sådant ändamål träffar öfverenskom¬
melse; desse lärare jemte direktor bildande ett seminariikolle-
gium, inför hvilket kompetensprof till lärareanställning vid rikets
elementarläroverk afläggas.
2. Det s. k. »utvecklade 'profåret» enligt sista läroverkskomiténs för¬
slag, i närmaste öfverensstämmelse med det af 1843 års skol-
revision framställa: Seminariianstalter företrädesvis vid univer¬
sitetsstädernas elementarläroverk; pedagogisk föreläsningskurs,
föredragen af en särskild! för detta ändamål anstäld seminarii-
föreståndare; öfningsundervisning vid nämda läroverk, under
ledning af rektor och vederbörande lärare.
3. Det filologiskt-historiska institutet i Petersburg: fackvetenskaplig
uppgift; pedagogisk föreläsningskurs af en vid institutet anstäld
lärare; öfningsundervisning under 4 öfverlärare vid ett med in¬
stitutet förenadt f. n. 5-klassigt gymnasium såsom öfnings- och
normalskola.
4. Det Zillerska privatseminariet i Leipzig: Anstaltens direktor
föredrager en pedagogisk föreläsningskurs vid universitetet; full¬
ständigt ordnad öfningsundervisning under 3 öfverlärare; tvänne
förberedande och en gymnasialklass som öfningsskola.
5. Normallyceum i Helsingfors: Anstaltens inspektor föredrager en
pedagogisk föreläsningskurs vid universitetet; öfningsundervis¬
ning under 4 öfverlärare vid ett fullständigt elementarläroverk
som öfnings- och normalskola.
Det gemensamma företrädet hos dessa anstalter eller förslag till sådana
är redan angifvet. Hvad åter beträffar skilnaden dem emellan, deras in¬
bördes förhållande af högre och lägre, mer eller mindre utvecklade lärare¬
bildningsanstalter, så bestämmes den visserligen till en del af det sätt,
hvarpå den teoretiskt-pedagogiska kursen ansluter sig till anstaltens prak¬
tiska verksamhet, men hufvudsakligast af det mer eller mindre fullständiga
sätt, hvarpå den senare eller sjelfva öfningsundervisningen är anordnad,
alldenstund i en anstalt för praktisk lärarebildning denna sida af dess verk¬
samhet måste tillerkännas det främsta rummet. Men möjligheten åter af
en dylik fullständigare anordning beror väsentligen dels derpå, huruvida
anstalten eger särskilda för detta ändamål tillsatte öfverlärare, samt huru¬
vida dessa finnas i ett tillräckligt antal, dels slutligen på beskaffenheten
och omfånget af sjelfva öfningsfältet eller skolan, vid hvilken öfningsunder¬
visningen försiggår.
Kasta vi nu, fasthållande dessa bestämningar, en blick på ofvan upp-
stälda former af seminarii-inrättning, så visar sig, att de tvänne förstnämda
25
(Tillfälliga Utskottets förslag och »det utvecklade profåret») lida af väsent¬
liga brister dels i det afseende, att den teoretiskt-pedagogiska undervisnings¬
kursen svårligen kan träda i ett så innerligt förhållande till den praktiska
delen af seminariets verksamhet, som den borde, alldenstund öfningssko-
lorna i båda förslagen utgöra sjelfständiga läroverk, hvilka ej stå i något
verkligt organiskt samband med seminariet och dess ledare, läraren i pe¬
dagogik; dels och väsentligast, emedan öfningsundervisningen ej skall ledas
af särskilda öfverlärare, utan af de vid skolan anstälde ordinarie lärarne,
hvilket torde befinnas omöjligt, såvida desse samtidigt skola fullgöra alla
eller största delen af sina egentliga skyldigheter. 1 dessa båda väsentliga
punkter ega följaktligen de tre sista formerna ett afgjordt företräde fram¬
för de två första. Det inbördes förhållandet i formelt hänseende mellan
institutet i Petersburg, det Zillerska seminariet och Normallyceum i Hel¬
singfors, deras på organisationen beroende förmåga att mer eller mindre
fullständigt uppnå sitt syfte kan åter endast genom en närmare undersök¬
ning af deras verkliga arbetssätt afgöra», alldenstund hvart och ett af dem
eger företräden i ett eller annat afseende, som de öfriga sakna. Grunderna
för bedömandet af ofvanstående former torde emellertid härmed blifvit
angifna, och vi skola nu endast i korthet fästa uppmärksamheten på några
enskildheter, för att ytterligare söka sätta dessa befintliga eller föreslagna
anstalters organisation i den rätta belysningen.
1. Tillfälliga Utskottet* förslag vid '186tf ars riksdag.
En lärarebildningsanstalt enligt detta förslag skulle först och främst,
genom bestämmelsen om öfningsundervisningens förläggande till flere af
hufvudstadens skolor, komma att lida af samma olägenheter som t. ex.
Statsseminariet i Berlin, men olägenheter af ännu svårare beskaffenhet,
alldenstund, då seminariikursen utan tvifvel skulle vara obligatorisk, direk¬
tor i Stockholm skulle ega skyldighet att öfvervaka minst 30 lärarekandi¬
dater, fördelade på läroverk i olika trakter af hufvudstaden, då deremot
direktor i Berlin endast har att göra med 10. Antager man emellertid,
att staten skulle lyckas finna 7 lärare vid hufvudstadens läroverk, eu för
hvarje hufvudgrupp af undervisningsämnen, hvilka lärare vore villige och
fullt vuxne den svåra uppgiften att leda lärarekandidater; antager man
vidare, att det skulle lyckas direktor att med dessa till skilda läroverk
hörande lärare samt vederbörande rektorer komma öfverens om undervis¬
ningsmetoder och pedagogiska grundsatser, hvithet svårligen låter tänka
sig, men hvithet dock vore ännu mera af nöden här än vid Berlin-semi-
nariet, alldenstund fordran på enhet i Stockholms-anstaltens verksamhet
vore större, i samma mon den åsyftade att fullständigare än Berlin-semina-
riet befrämja båda hufvudsidorna af en dylik anstalts ändamål: antager
Korn,-betänkande isj. lärare-bildn.-anstalt. 4
26
man slutligen, att de 30 kandidaterna skulle kunna någorlunda jemt för¬
delas pa de 7 lärarne, hvilket svårligen låter sig göra, då ett långt större
antal kandidater skulle komma att anmäla sig i vissa ämnen, t. ex. moders¬
målet, klassiska språk o. s. v., än i andra: så skulle hvarje lärare få på
sin lott 4—5 kandidater, hvilkas öfningsundervisning han skulle leda och
öfvervaka. I betänkandet heter det, att läraren skulle '»dels meddela semi¬
nariets kandidater särskild undervisning i sitt läroämnes metodik, dels låta
dem auskultera vid sina lektioner för att låta dem tid efter annan, den
ene efter den andre, praktiskt deltaga i undervisningen, för så vidt detta
utan olägenhet för skolans lärjungar låter sig göra». Om sålunda en af
dessa rektorer eller lärare funne sig sakna tid att i någon vidsträcktare moll
leda öfningsundervisningen, en annan funne, att öfningsundervisningen utöfver
ett visst ringa mått skulle åstadkomma ett störande inflytande på skolan,
hvarigenom det skulle kunna inträffa, att kandidaterna vid vissa skolor
finge dubbelt så många öfningstimmar som vid andra, beroende på de en¬
skilde lärarnes godtycke; så skulle från direktors sida intet kunna göras
för att förebygga en dylik olägenhet, då ju denne ej egde någon bestäm¬
melserätt i afseende på de särskilda läroverken. Ofningsundervisningens
anordning skulle sålunda i hvarje hänseende blifva planlös. Antager man
äter, att en bestämd plan faststäldes, så skulle antingen öfningsundervisnin¬
gen komma att inskränkas till auskultation och ett minimum af öfningslek-
tioner, då vederbörande lärare i första rummet måste sköta sin tjenst vid
skolan, i hvilket fall seminariet skulle förfela sitt syfte ur praktisk synpunkt,
eller också, om öfningslektionerna, för att blifva af någon nytta, skulle be¬
stämmas till 2—3 i veckan för hvarje kandidat, och hvarje lärare behöfde
4 timmar i veckan för öfningslektionernas ordentliga förberedelse och gransk¬
ning och dessutom blefve upptagen en eller annan timme hvarje vecka för
seminariets öfrige angelägenheter, så skulle hans tjenstgöringsskyldighet för
seminariets räkning uppgå till 15 eller 18 timmar i veckan, hvilken om¬
ständighet åter skulle vid de särskilda läroverken framkalla behofvet af en
extra-lärare för hvar och en af seminariilärarne, på det att desse skulle
kunna egna sin tjenst åt seminariet; härmed vore desse lärare faktiskt för¬
vandlade till särskilde öfverlärare, som uppbure lön för den tjenst de eg-
nade seminariet, eller detta hade med andra ord härigenom förlorat sin
ursprungliga karakter i denna väsentliga punkt och tvingats öfver i en mera
utvecklad form, utan att dock någon säkerhet funnes för öfningsundervis-
ningens planmässiga anordning, då dessa många offentliga och privata sko¬
lor ej kunde med seminariet införlifvas.
De i seminariets tjenst anstälde lärarne skulle slutligen jemte direktor
bilda ett seminariikollegium, inför hvilket prof för anställning vid elementar¬
läroverken skulle afläggas. Utan afseende på åtskilliga mindre svårigheter,
27
såsom t. ex. huruvida, om tvänne eller flere seminariilärare behöfdes i samma
ämne, der t. ex. 10 eller flere kandidater anmält sig att genomgå den prak¬
tiska kursen, alla desse skulle vara medlemmar af kollegiet eller icke; så
vilja vi endast fästa uppmärksamheten på den omständigheten, att utom de
30 till seminariet hörande kandidaterna skulle, enligt eu af komiterade upp¬
gjord sannolikhetsberäkning, omkring 60 andra profvande kunna årligen in¬
finna sig, och . då hvarje prof, i 3 ämnen, vanligen upptager 3 timmar, så
skulle seminariets samtlige medlemmar på detta sätt blifva upptagna 270
timmar om året och just under den tid på dagen, som lärarne skulle hafva
egnat antingen åt kandidaternas handledning eller åt undervisningen i sko¬
lorna, hvilka dessutom ej skulle kunna undgå att af dessa prof, äfven om
de någorlunda jemt fördelades, röna ett i hög grad störande inflytande.
Bestämmelsen att öfningsundervisningen skulle försiggå vid flere af
hufvudstadens läroverk under ledning af vid desamma anstälde lärare, till¬
kommen hufvudsakligen för att förebygga den ensidighet, som skulle kunna
uppstå,. om öfningen försigginge vid ett enda till seminariet hörande läro¬
verk, visar sig följaktligen, så snart man försöker sätta sig in i enskildhe¬
terna af en dylik inrättnings arbetssätt, leda derhän, att organisationen an¬
tingen skulle vid första försök till förverkligande upplösa sig i alla fogningar
eller också medföra ringa eller intet gagn.
2. Det utvecklade profåret.
Detta förslag eger onekligen ett stort företräde framför det föregående
deruti,, att öfningsundervisningen skulle försiggå vid blott ett enda läroverk
å hvarje ort, men delar dock de fleste af det förras bristfälligheter. Först
och främst skulle föreläsaren i pedagogik ställas i ett allt för löst förhål¬
lande till inrättningen, då denna befattning utan tvifvel i de flesta fall må¬
ste bestridas af en utom skolan stående person och vid läroverken i Upsala
och Lund väl oftast af en akademisk lärare, hvilken i denna sin egenskap
ej kunde egna hela sin verksamhet åt seminariets tjenst.
För det andra blefve den praktiska ledningen till sin beskaffenhet be¬
roende af de lärarekrafter, som händelsevis funnes vid universitetsstädernas
läroverk, bland hvilkas lärare åtskilliga visserligen kunde befinnas duglige,
andra åter mindre passande eller mindre villige att åtaga sia: en dylik verk¬
samhet.
Vidare skulle ett dylikt seminarium blifva med hänsyn till öfningsun-
dervisningens anordning försatt i ofvan anförda dilemma, nämligen att an¬
tingen denna öfning måste inskränkas till ett otillräckligt antal timmar och
sålunda förfela sitt praktiska syfte, eller också de vid skolan anstälda lä¬
rarne, som skulle hafva kandidaternas praktiska ledning om händer, för¬
vandlas till öfverlärare, genom hvilken förändring den utvecklade profårs-
28
inrättningen hade tagit första steget till att blifva ett utveckladt semina¬
rium; man skulle på detta sätt få tvänne eller flere seminarier på en gång,
hvilka dock skulle väsentligen bindas i sin verksamhet eller endast på ett
ofullständigare sätt kunna verka för sitt syfte, derför att såväl föreläsaren
i pedagogik som öfningsskolan komme att stå till seminariet i ett så lösligt
förhållande, att den enhet, som utgör första vilkoret för en organisms kraf¬
tiga och harmoniskt afvägda verksamhet, derigenom ginge förlorad.
Slutligen fästa vi uppmärksamheten derpå, att, om 8 kandidater under
nuvarande profårsinrättning vålla ett vanligt läroverk stora svårigheter, så
skulle det ännu större antal kandidater, hvilka enligt detta förslag åtmin¬
stone till en början skulle fördelas på läroverken i Upsala och Lund, och
hvilkas praktiska öfningar val borde ega större utsträckning än de nuva¬
rande profårskandidaternas, förorsaka så stora olägenheter, att. antingen
hvartdera seminariet skulle få lefva ett blott skenlif, eller också dessa stora
läroverk helt och hållet ställas till seminariernas förfogande, utan att än¬
dock de stora fördelar uppnåddes, som kunde vinnas, om seminariet
fin^e så småningom organisera ett läroverk i enlighet med sitt ändamål och
fino-e till sitt förfogande lärarekrafter, för detta syfte särskildt valde ellei
utbildade.
3. Det filologiskt-historiska institutet i Petersburg.
Denna storartade inrättning, för hvilken kostnaderna redan nu, då öf¬
ningsskolan ej ännu hunnit fullständigt utvecklas, uppgå till omkring 240,000
rdr° rmt årligen, är visserligen bildad efter mönstret åt de högre normal¬
skolorna i Frankrike och Belgien, så till vida som den bereder sina 100
lärjungar jemte bostad och underhåll älven fack-vetenskaplig undervisning,
men måste å andra sidan hänföras till den fullständigaste formen af högre
lärarebildningsanstalter, emedan den söker främja såväl pedagogisk insigt
som färdighet genom medel, som stå i ett organiskt förhållande till hvai-
andra och till inrättningen i dess helhet.
Den förnämsta anmärkning, som skulle kunna framställas mot denna
anstalt, gäller öfningsundervisningen, hvilken År alltför obetydlig, såsom
endast förekommande under spridda timmar, och dessutom ej tillbörligt
förberedd, alldenstund åt preparationen vanligen egnas blott några minuter
före lektionstimmen; endast i det fall, att den har till föremål tolkningen
af nå°'ot svårare ställe hos en författare i ett främmande språk, skex pie-
parationen aftonen före lektionen, men i båda fallen ej i näi’varo af de
öfriga lärarekandidaterna, utan blott inför vederbörande öfverlärare.
4. Det Zillerska privat seminariet i Leipzig.
Detta lilla seminarium är i formelt hänseende mönstervärdt. A ena
sidan ansluter sig den teoretiska undervisningen så nära till seminariets
29
praktiska verksamhet, att öfningsskolan såväl med afseende på lärometoder
som tukt och ledning utgör ett troget uttryck af direktors pedagogiska
orundsatser; å den andra är öfningsundervisningen fullständigt ordnad med
tillhjelp af öfverlärare och på det sätt, att hvarje öfnmgslektion måste åt
kandidaten underställas öfverlärarens granskning, innan den får hallas, samt
att planen till hvarje proflektion måste skriftligen uppsättas och understallas
direktors pröfning, att slutligen sjelfva lektionen och framför allt det sätt,
hvarpå kandidaten stält sig direktors råd och anvisningar till efterrättelse,
på seminariikonferensen underkastas eu granskning under de tre riktiga,
formerna: sjelfgranskning, granskning af medlärjungar och slutligen åt lä¬
rare; mot hvarje anmärkning står det kandidaten fritt att söka försvara
sig hvarigenom en på meningsutbyte stödd kritisk uppfattning af de pt
dagogiska grundsatserna och deras tillämpning hos honom befordras.
Utom åtskilliga brister, beroende derpå, att denna inrättning är en
privatanstalt, som hufvudsakligen har att tacka eu enda mans uppoffrande
verksamhet för sin tillvaro, och som ej förfogar öfver tillräckliga medel
för att kunna anställa och qvarhålla framstående lärarekrafter, skulle äfven
kunna mot densamma anmärkas, att öfningsskolan är till omfånget alltför
inskränkt för att på något fullständigare sätt kunna tjena den högre under¬
visningens syfte, att klasserna, i synnerhet elementarklassen, eger ett alltför
ringa lärjungeantal (6—8). att slutligen undervisningen i skolan, åt brist
på fasta lärare, under vissa tider, då kandidaternas antal vant stort (det
bär nämligen understundom uppgått till mer än 20), kommit att allt föi
mycket skötas af lärarekandidaterna, om också det menliga inflytandet
häraf väsentligen motvägts af det planmässiga sätt, hvarpå öimngsunder-
Aisningen varit anordnad.
5. Normallyceum I Helsingfors.
Det mönstervärda i denna inrättnings organisation torde kunna hän¬
föras under följande punkter: ^ _
att lärarebildningsanstalten eger till sitt förfogande ett fullt utbildadt
elementarläroverk;
att för kandidaternas praktiska ledning finnas särskilda öfverlärare, som
tillika deltaga i skolundervisningen;
att hvarje öfverlärare är föreståndare för en särskild afdelning kandi¬
dater, hvilken utgöres af alla dem, som genomgå seminariikursen i de till
öfverläraren hörande undervisningsämnen, samt att hvarje sådan afdelning
håller sina särskilda sammankomster, de s. k. veckokonferenserna; och
att slutligen månadskonferensen utgör ett medel att sammansluta eller
sins emellan förbinda de särskilda afdelningarne och deras verksamhet.
30
Mot inrättningens organisation och arbetssätt skulle åter kunna an¬
märkas: att lärarebildningsanstalten ej erbjuder någon för densamma sär¬
skilt afsedd föreläsningskurs i pedagogik, utan att denna kurs är förlagd
till universitetet, hvartill kommer, att enligt $ 1 i normallycéets nu gäl¬
lande stadga professoren i pedagogik, som är anstaltens inspektor, likväl ej
eger att direkt taga befattning med anstaltens ledning och sålunda ej kan
utöfva vederbörligt inflytande på dess verksamhet, hvilka omständigheter
hänvisa på, att de båda hufvudsidorna af anstaltens uppgift ej stå till hvar¬
andra i ett så innerligt förhållande, som dess syfte fordrar.
För det andra måste öfverlärarnes antal anses för litet. Så t. ex. lin¬
nes blott en öfverlärare för såväl modersmålet som de moderna och klas¬
siska språken, hvilket synes föga lämpligt, då man besinnar, att, om också
allmänna grundsatser finnas, som kunna och böra tillämpas vid undervis¬
ningen i hvarje språk, så måste dock denna allmänna metod i sina när¬
mare bestämningar rätta sig efter hvarje språks eller språkgrupps särskilda
beskaffenhet, hvilket åter förutsätter, att läraren eger en grundlig kännedom
om hvart och ett, eu insigt (här i 5—(> olika språk), hvilken, med hänsyn
till nutidens fordringar i detta hänseende, ej utom i sällsynta undantagsfall
torde kunna förutsättas hos en och samma person; särskildt måste moders¬
målets metodik anses vara så vidt omfattande och afvikande från de främ¬
mande språkens, att detta ämne inom seminariet fordrar sin egen målsman,
och detsamma torde, ehuru i mindre grad, gälla om de moderna språken
i förhållande till de klassiska.
Vidare måste anmärkas, att öfningsundervisningen ej är tillräckligt
planmässigt och metodiskt ordnad. Denna undervisning är nämligen först
och främst inskränkt till ett fåtal spridda timmar. Åt förberedelsen till
kandidaternas öfningsundervisning hafva öfverlärarne, af brist på tid, ej
alltid kunnat egna tillräcklig omsorg, så att den stundom endast bestått i
rättandet af kandidaternas skriftligen författade undervisningsplan för den
förestående lektionen, men understundom alldeles bortfallit. Och då härtill
lägges, att hvarken kandidaternas auskultation eller deras öfningsundervis¬
ning varit noga bestämd, hvarför de på mycket olika sätt fullgjort sin skyl¬
dighet i dessa hänseenden såväl beträffande den tid. de deråt egnat, som
de ämnen, de valt. för densamma, så synas dessa omständigheter häntyda
på en brist i inrättningens organisation, hvilken ytterst måste anses ega sin
grund i det. otillräckliga antalet öfverlärare. Tydligt är nämligen, att det
skulle vara omöjligt för det fåtal af dem, som finnes, att bestrida de ålig¬
ganden, som en fullständigt ordnad öfningsundervisning tager i anspråk.
Som en brist måste äfven anmärkas, att. ingen föreskrift stadgar, att
seminariikursen skall begynna vid början nf hvarje termin och fortgå un¬
der en sammanhängande tid, hvilket haft till följd, att ej sällan kandidater
31
först vistats vid seminariet en termin eller en del deraf och sedermera,
understundom först efter flere års frånvaro, återkommit for att afsitta sin
kurs, hvilken följaktligen ej kunnat undgå att blifva osammanhängande, da,
den senare delen väl ej alltid kunnat ordnas så, att den fullständigt an¬
slutit sig till den föregående. ,. , ,
Än vidare har denna anstalts bestämmelse att utgöra den myndighet,
inför hvilken prof till sökta lärareplatser vid elementarskolorna afläggas,
ytterligare tagit öfverlärarnes, förut starkt anlitade krafter i anspråk pa ett
sätt, som måste menligt återverka på norinallyeeets sträfvande att uppfylla
sina åligganden som lärarebildningsanstalt.
Slutligen har denna anstalt haft att kämpa äfven med ett yttre hinder
af betänklig art, bestående deruti, att den saknat eu egen för dess kompli¬
cerade verksamhet särskildt inrättad lokal. .. ,
Oaktadt de anförda bristerna måste dock, som ofvan ar naindt denna
inrättning anses som den i sitt slag mest fulländade högre lärarebildnings¬
anstalten i Europa, helst dessa brister i ej ringa grad motverkats genom de
framstående egenskaperna hos anstaltens ledare och lärare och framför al
genom den outtröttliga arbetsförmåga och det osparda nit, hvarmed de skot,
sitt ansträngande kall.
32
II.
Mott ver adt förslag till anstalt för praktisk utbildning af
blifvande lärare vid de svenska elementarläroverken.
.Allmän organisation.
[ det föregående hafva komiterade sökt visa behofvet af praktisk ut¬
bildning föi blifvande elementarlärare och gifvit eu kort redogörelse för
det,, som hittills blifvit gjordt, dels hos oss, dels hos andra kulturfolk för
afhjelpandet af detta behof. Vidare hafva komiterade uppvisat de olägen-
eter, hvaraf hittills för detta ändamål vidtagna eller föreslagna åtgärder
lidit,_ och till följd af Indika det ernådda resultatet blifvit eller skulle hafva
blifvit i ett eller annat afseende mindre tillfredsställande. Och slutligen
hafva ur granskningen af de hittills på detta område vunna erfarenheterna
manga af de fordringar framgått, som böra ställas på eu anstalt för prak¬
tisk lärarebildning. Men för att kunna komma till full insigt angående
råtta formen för eu dylik anstalt och särskilt för eu sådan, som passar i
varf land, hafva komiterade ansett sig böra, med stadig hänsyn till de för¬
hallanden, som hos oss förefinnas, noggrant fastställa den uppgift, som
en dylik anstalt har att fylla, och derefter med ledning häraf söka angifva
den lämpligaste formen för densamma.
Frågar man efter grunderna till det ofvan angifna förhållandet, att in¬
gen åt hittills försökta anstalter för praktisk utbildning af elementarlärare
visat, sig i stånd att till fullo lösa sin uppgift, så torde dessa grunder hafva
vant åt flere slag. Så synes man mångenstädes hafva ryggat tillbaka för
de kostnader, ändamålsenhgare anstalter af denna art skulle kräfva. Men
a andra sidan kan det ej antagas, att i eu tid, då man börjar allt mer
inse att okunnigheten är för samhället det dyraste af allt, man skulle vara
blind derför, att lärarens okunnighet angående rätta sättet att sköta sitt
kali ar dyrare än hvarje annan. Det är derför sannolikt, att bristande in-
33
sigt i den praktiska lärarebildningens betydelse eller bristande förtroende
till de föreslagna åtgärdernas ändamålsenlighet vant de väsentliga orsa¬
kerna till det mindre tillfredsställande skick, hvaruti dessa anstalter , i all¬
mänhet befinna sig. En undersökning af den praktiska lärarebildningens
väsen och de fordringar, som till följd deraf måste ställas pa eu för detta
ändamål afsedd anstalt, torde derföre blifva komiterades första uppgift.
Lätt torde det inses, att hvarje praktisk bildning förutsätter insigt och
färdighet insigt i ändamålet och rätta formen för den ifrågavarande verk¬
samheten samt färdighet i att tillämpa denna insigt vid verksamhetens ut¬
öfning. Tv i samma mon en menniska ar.betar utan insigt i målet iöi sm
verksamhet och utan kännedom af grunderna för sitt förfaringssätt, i samma
mon blir ock hennes arbete rent mekaniskt,, och hon sjelf sjunker ned till
ett osjenständigt redskap utan kärlek till sitt kall och utan förmåga att
deri fullkomna sig. Saknas åter färdigheten, uteblir dermed ock företa¬
gets framgång, äfvensom deri glädje och förnyade kraft till verksamhet,
som arbetets lyckliga resultat för med sig. Men utgöra insigt och färdig¬
het nödvändiga beståndsdelar i all praktisk bildning, så. blir här frågan,
hvilken den insigt och den färdighet är, som för praktisk lärarebildmng
erfordras, samt huru dessa egenskaper skola förvärfvas. Tydligt är, att
härvid ej åsyftas insigten i de särskilda vetenskaper, hvari undervisning
skall meddelas, eller ens kännedomen af vetenskapens lagar och men-
niskans natur i allmänhet, ty dessa kunskaper hafva i det föregående hän¬
förts till den del af lärarebildningen, som betecknats såsom företrädesvis
teoretisk. Den insigt, om hvilken här är fråga, måste deremot vara prak¬
tisk, d. v. s. angå ändamålet för lärarens verksamhet samt råtta., sättet
att använda nämda kunskaper vid lärarekallets utöfning.. Men då lära¬
ren har till ändamål att genom sin undervisning. och ledning befordra lär-
jungarnes harmoniska utveckling, så förutsätter insigten häri kännedomen
af lärjungens, d. v. s. den i moraliskt och intellektuel hänseende ännu omyn¬
diga menniskans, natur och utvecklingslagar, äfvensom af medlen för befräm¬
jandet af hennes utveckling samt rätta sättet och tiden för dessas användning.
De lärdomar, som genom föregående tiders erfarenhet vunnits på detta om¬
råde, har den pedagogiska vetenskapen samlat, ordnat och förklarat.. De-
uom studium af denna vetenskap kan således den blifvande läraren tillegna
sig den skatt af insigt och erfarenhet, som menskligheten hittills.i. detta
afseende förvärfvat; endast derigenom kan det blifva honom möjligt att
icke stanna bakom sina föregångare eller samtida samt att föra sin konst
ytterligare framåt. Ty huru begåfvad än en lärare må vara, så är dock
föga troligt, att han blott genom sitt eget snille skall kunna upptäcka och
undvika alla de af vetenskapen kända och angifna misstag, för hvilka en
lärare är utsatt, samt utfinna alla de förbättringar, som genom tusendens
5
Korn.-betänkande ang. lärare-bildn,-anstalt.
/
34
samverkan på detta område åstadkommits; åtminstone gäller detta anta¬
gande i afseende på andra konster och vetenskaper, och intet skäl förefin¬
nes, hvarför e det skulle förhålla sig annorlunda med pedagogiken.
Måste således den pedagogiska vetenskapen anses utgöra eu väsentlig
del af den insigt, som ingår i den praktiska lärarebildningen, så vinnes
dock. icke genom studiet blott deraf hela denna insigt. Pedagogiken är
nämligen, såsom hvarje vetenskap, städse i viss mon abstrakt; den meddelar
de allmänna formerna och lagarne äfvensom de vanligaste fallen och re°--
lerna men den kan lika litet som någon annan vetenskap framställa en¬
skildheterna, eller, angifva, huru dessa lagar och regler skola tillämpas vid
hvarje särsk.ildt tillfälle. Och då det i allmänhet är ganska svårt att utan
särskild öfning upptäcka den allmänna form, till hvilken hvarje enskildt fall
hur, samt att finna den lag eller regel, som vid hvarje tillfälle bör bringas
till användning, skulle säkerligen nybörjaren ofta komma att stå rådvill och
hjelplös eller gorå sig skyldig till missgrepp, om han blott genom studium
af den. vetenskapliga, pedagogiken inhemtat sin insigt i lärarekallet. Liksom
den blifvande botanisten eller zoologen, för att vinna en säker och lefvande
kunskap i sitt ämne, sjelf måste iakttaga växternas eller djurens lif i na-
turen samt jemföra sina iakttagelser med de vetenskapliga teorierna, så
måste ock den blifvande läraren förbinda sina vetenskapliga pedagogiska
studier med aktgifvande på, huru uppfostran och undervisning i verklig¬
heten försiggå. Men då uppfostran och undervisning utgöra eu fri verksamhet,
hvilken icke alltid utöfv.as .på det rätta sättet, så fordras, att den blifvande
pedagogen skall. sättas i tillfälle att se, icke' blott huru denna verksamhet
örsiggår vid hvilket läroverk som helst, utan äfven huru den bov försiggå.
Skall åter ett dylikt tillfälle beredas den blifvande läraren, så förutsattes
tydligen, att ett läroverk finnes, der såväl undervisningen som den dermed
förbundna uppfostrande verksamheten äro så anordnade och så skötta, som
den pedagogiska vetenskapen fordrar. Genom auskultation vid ett dylikt
läroverk skulle nämligen lärarekandidaten, helst om han dervid erhölle nö¬
dig handledning, kunna vinna den detaljerade kunskap dels om läroverkets
inrättning och verksamhet i dess helhet, dels om de särskilda läroämnenas
och lärjungarnes behandling, som erfordras för att belysa och komplettera
den genom vetenskapens studium vunna pedagogiska insigten. Bildar så¬
lunda auskultationen en nödvändig fyllnad till de vetenskapligt pedagogiska
studierna, och kan den, sålunda fattad, blifva af största gagn, i synnerhet då
den eger rum vid ett val inrättadt läroverk, så torde “dock å andra sidan
en auskultation, som utan dylika studier försiggår vid ett läroverk, der
undervisningen ej ar ordnad i noga öfverensstämmelse med pedagogikens
fordringar, föga motsvara sitt ändamål. Ty utan stöd af vetenskaplig teori
sväfvai auskultanten städse i fara att förvexla det riktiga med det oriktiga
35
samt att tillegna sig sina förebilders fel tillika med deras förtjenst^, hans
iakttagelseförmåga blifver outvecklad och hans intresse snart slappadt, eme
dan häri saknar den kännedom af de allmänna formerna hvilken skulle
underlätta uppfattningen af de enskilda fallen, och det enskilda fallet bil
, - 1 L i O n___1 „ nllrnänno CUTQVTIP
sin betydelse genom sm luiucn^v — — —.
Men om också den pedagogiska insigten utan tvifvel befordras genom eu
ändamålsenligt ordnad auskultation, sa får den dock först da ratt betydelse och
lif när den sättes i samband med egen undervisning, ty först nar man sjelf
börjat lägga hand vid skolarbetet, erfar man rätt lifligt, hvad man pa detta
område bäfver lära, först då blir ens blick tillräckligt öppen for pedago¬
gikens lärdomar. Dertill kommer, att lärarekandidaten endast genom med¬
delande af egen undervisning i en verklig skola kan vinna något af den
färdighet, som utgör den praktiska lärarebildningens fulländning. y le¬
dighet vinnes endast genom öfning, och färdighet i att undervisa och skota
eu klass endast genom öfning sundervisning i en verklig klass. ^ Men tor att
öfningsundervisningen skall kunna fylla sin uppgift att pa samma gång
lifva intresset för pedagogiska studier samt leda till verklig färdighet i
lärarekallets utöfning, fordras, dels att lärarekandidaten sa mycket som
möjligt försättes i samma ställning som en verklig lärare dels att han e
håller den hjelp och ledning, hvaraf han ar i behof. Den fordrade lik¬
ställigheten med den verklige läraren kan astadkommas derigenom, att kan
di daton får öfvertaga undervisningen i ett visst ämne och en viss klass för
eu något längre tid (t. ox. en lästermm eller eu större del deraf) och der
under utöfva alla eu ordinarie lärares funktioner med afseende pa larjun-
o-arne De fördelar, eu dylik sammanhängande öfmngsundervisning erbjuder
f jemförelse med s. k. fingerade lektioner och spridda öfmngstrmmar, ligga
J _ „ , • li i____-På-w oTToc-nlcuffQ qiot nuorm
o-en o in sitt förhållande till de allmänna lagarne.
öppen
längre tid
dag.
derigenom att kandidaten får sysselsätta sig någon
Endast ... —- ------------- -j . ... - , ..-
med samma lärjungar och samma ämne, kärr han hira kanna
små lärjungars ståndpunkt och individualitet tillräckligt för att kunna taga
hänsyn dertill vid deras undervisning och behandling samt vinna det herra¬
välde öfver sitt ämne, som är nödvändigt för en säker tillämpning _ af dess
metod. Endast derigenom karl han dessutom fa det intresse fortuna hrr-
jungar
och den känsla af ansvarighet för deras utveckling och förkofran,
utan hvilken hans lärareverksamhet skulle sakna sin förnämsta sporre
Vid den sammanhängande öfningsundervisningen äro dock flere vigtiga
omständigheter att iakttaga. Först och främst är det af mycken vigt, att kan¬
didatens undervisning icke må erhålla större utsträckning, an att lian hinner
val förbereda sig och efter hållen lektion noggrant begrunda densamma, ty
går '
eu oöfvad lärare
saknar
som snart leda till
utan grundlig förberedelse till sin undervisning, och
lian tillfälle att efteråt granska den, råkar han lätt in på afväga!*,
dåliga vanor. Vidare måste man tillse, att lärjunge-
Ö
36
(intakt i den klass, hvari öfningsundervisning skall försiggå, icke må vara
a Itför stort, emedan svårigheten att upprätthålla ordningen samt att se
hvarje lärjunge vid undervisningen till godo växer i samma mon, som läriun-
garnes antal, hvarförutom allt för lång tid skulle förflyta, innan kandidaten
hunnit lära känna en talrik skara lärjungar och deras olika skaplynnen.
tt tredje hufvudvilkor för en gagnelig verkan af öfningsundervisningen
äi slutligen, att kandidaten dervid erhåller en omsorgsfull och pålitlig
handledning. Under förutsättning att de förut angifna vilkoren i afseende
pa pedagogiska studier och auskultation äro uppfylda, skulle denna hand¬
ledning egentligen komma att bestå i det biträde, som en erfaren lärare
kan lemna vid preparationen och granskningen af de särskilda öfnino-slek-
tionerna samt i ledning vid förvärfvandet af vissa speciela färdigheter, som
vid undervisningen i de särskilda läroämnena äro nödvändiga, om densamma
skall vinna den åskådlighet och det lif, som den bör hafva. Bland dessa
speciela färdigheter kunna nämnas kartritning för undervisningen i histo¬
ria och geografi, geometrisk teckning för undervisningen i matematik, <r0d
prononciation för undervisningen i främmande lefvande språk, växt- och
djuranatomi för den botaniska och zoologiska undervisningen samt färdig¬
het i anställande af experiment för undervisningen i fysik och kemi.
Af det- sålunda i korthet framstälda torde hafva framgått, att de vik¬
tigaste medlen för befordrandet af praktisk lärarebildning äro att söka i
vetenskapligt pedagogiska studier, auskultation och öfningsundervisning, äfven¬
som att. dessa böra vara väl anordnade och ledda samt sättas i den inner¬
ligaste förbindelse och vexelverkan med hvarandra, för att ett godt resultat
skall kunna motses. Också torde såsom den allmännaste bristen uti redan
efintliga anstalter för praktisk lärarebildning kunna angifvas, att de an-
Öl da medlen mer blifvit använda hvart för sig än i sammanhang med
hvarandra, och särski filt att öfningsundervisningen i allmänhet lidit af en
felaktig anordning, i det att den antingen utgjorts dels af s. k. fingerade
lektioner, d. v. s. eu undervisning utan verkliga lärjungar, dels af enstaka
lektioner i en skola, ofta först efter långa mellantider återkommande samt
i olika ämnen och klasser, eller ock bestått i en vanlig extra-lärare-tienst-
gönng utan egentlig ledning och tillsyn. Att undvika dessa fel måste der¬
före blifva en af hufvuduppgifterna vid inrättandet af eu ny anstalt för
sagda ändamål.
Sedan härmed förutsättningarna för praktisk lärarebildning blifvit under¬
sökta, hafva vi att med dessa stadigt i sigte söka finna, huru en anstalt
bör vara inrättad, der ett större antal lärarekandidater skall kunna erhålla
piaktisk utbildning för sitt. kall. Af det föregående framgår härvid ome¬
delbart, att kandidaterna vid en dylik anstalt böra ega tillgång till veten¬
skaplig undervisning i pedagogik, didaktik och metodik samt till en ända¬
37
målsenlig auskultation och öfningsundervisning, och deraf följer åter, att
vid anstalten måste finnas dels ett visst antal lärare för kandidaternas un¬
dervisning i nämda ämnen samt för deras handledning vid auskultation
och öfningsundervisning, dels en skola, der auskultationen och öfnings-
undervisningen kunna ändamålsenligt anordnas. Den ifrågavarande anstalten
skulle således närmast få formen af ett utveckladt pedagogiskt seminarium
med tillämpning sskola.
Frågar man nu, hvilka lärarekrafter som på grund af ofvanstående
erfordras för ett dylikt seminarium, så måste för det första finnas en lärare
i pedagogik för att leda och öfvervaka kandidaternas vetenskapligt peda¬
gogiska studier, och hvilken det derföre skulle åligga att dels genom före¬
läsningar, dels genom särskilda sammanträden för detta ändamål meddela
undervisning i den vetenskapliga pedagogikens och didaktikens historia och
system äfvensom i skolväsendets och särskildt det svenska skolväsendets
utveckling och närvarande ståndpunkt, allt med stadig hänsyn till kandi¬
daternas praktiska öfningar och kommande verksamhet. Vidare erfordras
tydligen lärare, som hafva att meddela de särskilda läroämnenas metodik
samt att anordna, leda och öfvervaka kandidaternas auskultation och öf¬
ningsundervisning. Tv om också läraren i pedagogik, för att rätt kunna
fylla sin uppgift, måste hafva en allmän kännedom af hvarje läroämnes
metodik, och om han äfven bör sä mycket som möjligt följa kandidaterna
i deras praktiska verksamhet, så skulle det dock blifva honom omöjligt
att ensam öfvertaga alla dessa åligganden. Hans tid och arbetskraft skulle
nämligen ej räcka till för detta ändamål, och dertill kommer,, att, om un¬
dervisningen i ett ämnes speciela metodik skall blifva tillförlitlig och lef¬
vande, måste undervisaren sjelf ega grundliga vetenskapliga studier i det
ifrågavarande ämnet; men med den utveckling, de särskilda vetenska¬
perna i vår tid vunnit, torde det icke blott vara hardt nära omöjligt att
finna någon, som beherskar samtliga vid den lärda skolan förekommande
undervisningsämnen, utan det torde till och med vara svårt att finna någon,
som eger för detta ändamål tillräckliga insigter i flere bland dem. Det
vanliga förhållandet är nu mer, att den, som eftersträfva!- grundligare ve¬
tenskapliga insigter, måste inskränka sig till en enda eller till några få
nära sammanhängande vetenskaper. Med detta förhållande för ögonen
hafva komiterade ansett sig böra föreslå antalet af de ofvan nämda lä-
rarne, hvilka torde kunna kallas öfverlärare, till sju, nämligen en för kri¬
stendom, en för modersmålet och filosofi, en för de klassiska språken, en för
de moderna språken, eu för historia och geografi, en för matematik och fysik
samt en för naturalhistoria och kemi. Ett mindre antal öfverlärare lär ej böra
ifrågasättas dels af redan nämda skäl, dels med hänsyn till det stora antal
lärarekandidater, som skall handledas, och dertill kommer vidare, att öfver-
38
lärarne utom sin handledning af kandidaterna måste hafva till åliggande att
ordna och öfvervaka undervisningen vid seminariiskolan, hvar och en i sina
ämnen, och slutligen äfven att sjelfva deri meddela undervisning. Detta sist-
nämda är af mycken vigt, ty derigenom ega öfverlärarne ett förträffligt
tillfälle att pröfva sina pedagogiska grundsatser och metoder samt att visa,
huru dessa. kunna användas och tillämpas i praktiken; utan ett sådant
deltagande i undervisningen skulle de lätt kunna förfalla till ett abstrakt
och opraktiskt teoretiserande, och endast derigenom att undervisningen i
de särskilda ämnena hela skolan igenom ordnas af vederbörande öfverlärare,
kan man vinna den enhet och likformighet i hvarje läroämnes behandling
på .de olika skolstadierna, som är nödvändig för en fruktbringande auskul-
tation och eu ändamålsenlig inrättning af öfningsundervisningen. Tydligt
är dock, att hvarje enskild öfverlärare härvid ej kan få förfara helt och
hållet efter sin egen mening, emedan undervisningen i hvarje ämne måste
vara på. det noggrannaste afpassad efter den i alla de öfriga, och emedan
seminariiskolans hela verksamhet bör stå i bästa möjliga öfverensstämmelse
med de grundsatser,, som af läraren i pedagogik och didaktik bibringas kan¬
didaterna. Endast i samråd med denne lärare och de öfriga ledande lä-
rarne bör derföre den enskilde öfverläraren kunna bestämma gången och
sättet för undervisningen i de åt honom anförtrodda ämnena, och den hög¬
sta myndigheten i frågor af denna art bör således tillkomma det af samt-
lige seminariilärarne bestående kollegiet eller seminariikollegiet. Till följd
af hela sin sammansättning och ställning torde för öfrigt detta kollegium
vara egnadt att utgöra anstaltens högsta lokala myndighet, om ock den
närmaste ledningen af densamma måste uppdragas åt en af dess medlemmar
i egenskap af direktor.
Hvad åter beträffar seminariiskolan, så måste dess närmaste uppgift
från anstaltens synpunkt vara att bereda lärarekandidaterna tillfälle till
lämplig auskultation och öfningsundervisning. Men för att kandidaten skall
kunna hafva sa mycket omedelbart gagn som möjligt af dessa sina öfningar,
bör denna skola tydligen vara af samma art, som de skolor, vid hvilka han
sedermera kommer att verka. Detta vill med andra ord säga, att hon bör
vara ett a bada linierna fullständigt elementarläroverk med samma allmänna
läsordning, samma årliga arbetstid ocli samma bestämmelser angående di¬
sciplin och lärjungarnes intagning, uppflyttning m. in., som gälla för rikets
öfriga läroverk af detta slag. Med afseende på styrelse och lärare måste
dock åtskilliga afvikande anordningar vidtagas till följd af denna skolas
egendomliga uppgift och .ställning, hvartill kommer att, såsom redan blifvit
antydt, lärjungeantalet i dess särskilda klasser ej får vara alltför stort.
Den största svårighet, som en dylik seminariiskola har att bekämpa, ligger
utan tvifvel deri, att hon måste på samma gång erbjuda kandidaterna till¬
39
fälle till en fruktbringande auskultation och tillika utgöra ett öfningsfält
för deras första försök i skolundervisning. För att skolan skall kunna
motsvara sitt ändamål med afseende på auskultationen, fordras nämligen,
icke blott att undervisningen i de särskilda ämnena skall försiggå efter de
bästa metoder samt vara ordnad med vederbörlig hänsyn till ämnenas in¬
bördes förhållande och de särskilda skolstadiernas behof, utan äfven att
resultatet med afseende på lärjungarnes framsteg och hållning blir tillfreds¬
ställande, så att kandidaterna kunna vinna erfarenhet af hvad som kan och
bör åstadkommas i eu skola af detta slag äfvensom på hvart och ett af
dess särskilda stadier. Men det inses lätt, att resultatet med afseende på
lärjungarne kan lida afbräck derigenom, att ett större antal oöfvade och
ständigt vexlande lärare sysselsättes med undervisningen. Man måste der¬
före tillse, på hvad sätt denna olägenhet må kunna, så vidt möjligt är,
förebyggas. Ett kraftigt medel för detta ändamål torde vara, att kandi¬
daten får börja sin öfningsundervisning, först sedan han vunnit tillräcklig
insigt i den vid skolan använda metoden och genom auskultation blifvit
förtrogen med dess tillämpning äfvensom med lärjungarnes ståndpunkt,
samt att hvarje lektion föregås af eu grundlig, af vederbörande öfverlärare
ledd preparation. Vidare bör öfningsundervisningen göras så mycket som
möjligt sammanhängande, så att hvarje kandidat för en längre tid öfver-
tager hela undervisningen i ett visst ämne och en viss klass. Väl torde
afvikelse!’ från denna regel i åtskilliga fall böra förekomma, och spridda
öfningslektioner icke alldeles kunna undvikas, då dels kandidaterna böra
ega tillfälle att försöka sig i andra ämnen och stadier af skolan än dem,
i hvilka de erhållit sin sammanhängande öfningsundervisning, dels ock se-
minariilärarne utan dylika proflektioner ej kunna bilda sig ett säkert om¬
döme om kandidaternas lärareduglighet. Men i hvarje fall torde nämda
afvikelse!’ kunna så inskränkas, att någon större betydelse icke behöfver
tillmätas dem. Då således den betydligaste delen af öfningsundervisningen
skulle blifva på nämda sätt sammanhängande, och då denna öfningsunder¬
visning skulle utgöra det för den ifrågavarande anstalten utmärkande i för¬
hållande till de flesta öfriga anstalter af detta slag, torde det vara af nö¬
den att något närmare redogöra för, huru komiterade tänkt sig densamma
ordnad. Den skulle försiggå ungefär på följande sätt.
Sedan seminariikollegiet vid hvarje termins början bestämt, i hvilka
ämnen och klasser de särskilda kandidaterna skulle hafva sin sammanhän¬
gande öfningsundervisning, skulle vederbörande öfverlärare, eller i hans
ställe annan ordinarie lärare, inleda hvarje kandidats undervisning genom
att i dennes närvaro under två eller tre veckor sköta den för honom be¬
stämda undervisningen. Samtidigt härmed skulle öfverlärare!) å särskilda
sammanträden en eller två gånger i veckan meddela kandidaten den del
*
40
af ämnets metodik, som vore mest af nöden för honom att känna, samt
gifva honom de anvisningar, han kunde behöfva för att på lämpligt sätt
förbereda sig till sin undervisning. Med ledning häraf borde derpå kan¬
didaten utarbeta grundliga preparationer för sina lektioner och å det sam¬
manträde, som närmast föreginge hans öfvertagande af undervisningen, redo¬
göra för dessa preparationer, så vidt de rörde följande veckas lektioner,
inför öfverläraren och de kandidater, hvilka hade auskultation eller öfnings-
undervisning i samma ämne. Vid den diskussion, som med anledning af
nämda redogörelse kunde uppstå, finge öfverläraren tillfälle att närmare
utveckla och förklara den metod, som borde följas, samt att rätta de miss-
tag, till hvilka kandidaten möjligen kunde hafva gjort sig skyldig. Dylika
preparationssammanträden skulle sedermera allt framgent hvarje vecka
hållas, och vid dessa tillfällen följande veckas öfningsundervisning förbere¬
das. till denna förberedelse skulle dessutom höra kandidatens öfning i
de speciela färdigheter (kartritning, geometrisk teckning etc.), som för un¬
dervisningen i hans ämnen kunde vara af nöden. De första veckorna borde
kandidatens undervisning ständigt öfvervakas af den, som inledt. densamma,
och skulle de anmärkningar, hvartill kandidatens förfaringssätt gifvit anled¬
ning, dels meddelas honom efter lektionens slut, dels tagas i akt vid föl¬
jande preparation. Då kandidaten på detta sätt blifvit inledd i sin verk¬
samhet och vunnit någon säkerhet i dess utöfning, skulle det oafbrutna
öfvervakandet upphöra, på det att kandidaten måtte få tillfälle att mera
fritt utveckla sin förmåga att undervisa samt att på egen hand sköta eu
klass. Dock torde äfven under denna tid öfverläraren böra understundom
besöka hans lektioner för att öfvertyga sig om, att allt ginge, som sig borde.
Mot slutet af terminen skulle en mer oafbruten tillsyn ånyo vidtaga; tv
sedan kandidaten vunnit tillräcklig kännedom af sina lärjungar och färdig¬
het i tillämpandet af de allmänna reglerna för en god undervisning, vore
tiden inne att göra honom uppmärksam äfven på obetydligare saker, som
kunna utöfva inverkan på undervisningens gång och resultat, men som förut
blifvit förbigångna, emedan icke allt kan läras på en gång, och bisakerna
eljest lätt kunnat blifva till men för hufvudsaken. Genom en jemförelse
mellan kandidatens förfarande och lärjungarnes ståndpunkt vid början och
vid slutet af öfnipgsundervisningen torde också det säkraste omdömet om
kandidatens lärareverksamhet kunna vinnas.
Genom eu dylik anordning af öfningsundervisningen skulle, enligt
komiterades mening, kandidaterna hafva det största gagn af densamma,
och tillika dess menliga inflytande på skolan till stor del förebyggas, i det
att samma plan och metod vid denna undervisning noggrant följdes som
i skolan för öfrigt; hvarförutom den inledande och öfvervakande läraren
skulle vara skyldig att sjelf öfvertaga undervisningen, om densamma till
41
följd af bristande förmåga eller af annan anledning vansköttes. Tydligt
är dock, att öfverlärarnes tid måste tagas strängt i anspråk vid genom¬
förandet af denna anordning, och att de bland dem, som hade ett större
antal kandidater sig anförtrodda, skulle för dessas handledning behöfva bi¬
träde af skolans öfrige lärare. Häraf följer åter, att man vid anställandet
af dessa lärare måste se till, att de ega för detta ändamål erforderliga
egenskaper. Men icke blott från denna synpunkt är det af vigt, att semi-
nariiskolans lärare och i första rummet öfverlärarne besitta en framstående
duglighet — detta är äfven nödvändigt derför, att å ena sidan deras un¬
dervisning skall tjena kandidaterna såsom mönster, å andra sidan den oför¬
delaktiga inverkan, som öfningsundervisningen, trots alla försigtighetsmått,
i viss inon kan komma att utöfva, måste genom den goda beskaffenheten
af den öfriga undervisningen så motvägas, att denna skolas resultat med
hänsyn till lärjungarne snarare blefve bättre än sämre än de öfriga läro¬
verkens. För detta ändamål är det likaledes nödvändigt, att öfningsunder-
visningens utsträckande står i tillbörlig proportion till den undervisning,
som handhafves af skolans egna lärare.
Den vigtigaste anmärkning, som kan riktas mot en på angifvet sätt
ordnad öfningsundervisning, torde vara, att kandidaterna derigenom icke
skulle få tillfälle att öfva sig mer än i ett eller ett par ämnen i en eller
annan klass, såvida icke deras kurs vid seminariet skulle göras oskäligt
lång. Man måste dock komma ihog, att för lärarekallets utöfning fordras
vissa allmänna egenskaper, som äro lika nödvändiga, i hvilken klass än
undervisningen skall meddelas, och som också kunna vinnas genom öfnings¬
undervisning i hvilken klass som helst eller åtminstone i en klass å hvart
och ett af skolans stadier. Och om kandidaten också ej erhållit öfnings¬
undervisning i ett eller annat af de ämnen, i hvilka han kan komma att
såsom lärare undervisa, så torde han dock genom vetenskapligt pedagogiska
studier och auskultation samt deltagande i veckosammanträdena hafva äfven
med afseende på sådana ämnen erhållit tillräcklig ledning för att på egen
hand kunna förvärfva sig den erforderliga färdigheten, i synnerhet om han
genom afläggande af en eller annan öfningslektion kommit i tillfälle att
vinna kännedom af hvad han vid undervisning i dessa ämnen företrädesvis
har att iakttaga. För öfrigt torde det böra erinras, att anstalten ingalunda
kan hafva till uppgift att hos kandidaterna utbilda all den insigt och fär¬
dighet, hvaraf de i sin framtida lärareverksamhet kunna komma i behof,
utan snarare att sätta dem i stånd att sjelfva förvärfva sig dessa egenskaper.
Slutligen torde det lyckliga resultatet af seminariiskolans arbete kunna
väsentligen betryggas derigenom, att för densamma förordnas en särskild
rektor, hvilken det skulle åligga att uppmärksamt följa hela hennes verk¬
samhet och söka afhjelpa de olägenheter, som vid densamma kunde yppa
Kom.-betänkande ang. lärare-bilän.-anstalt. O
42
sig, hvarjemte det måste blifva såväl seminariikollegiets och direktors som
skolkollegiets angelägna omsorg, att seminariiskolans fördel så mycket som
möjligt tillgodoses.
Sedan komiterade härmed angifvit grunddragen till en högre lärare¬
bildningsanstalt, som skall kunna motsvara sitt ändamål, anse de sig, innan
de öfvergå till detalj bestämmelserna, böra till bemötande upptaga några
anmärkningar, som man ofta hör riktas mot eu anstalt af denna art. An¬
taget äfven, heter det nämligen, att anstalten är i och för sig ändamåls¬
enligt organiserad och ledd af utmärkta krafter, så skall dock lätteligen
inträffa med en dylik anstalt, i synnerhet om den är den enda af detta slag
inom landet, att den råkar in på en ensidig riktning, d. v. s. missriktning,
såväl i afseende på pedagogiska grundsatser i allmänhet som med hänsyn
till de särskilda ämnenas metodik, och denna ensidighet skall från semina¬
riet småningom utbreda sig till hela Sveriges lärarekorps, allt eftersom
denna hinner af seminariet utbildas; hela Sveriges högre undervisningsväsen
skall på detta sätt stöpas i samma form, och den fria sjelfständigt utveck¬
lingen på detta område qväfvas. Denna farhoga synes dock komiterade
vara teinligen ogrundad eller åtminstone öfverdrifven. Under erkännande
deraf, att tvänne eller flere lärarebildningsanstalter skulle genom inbördes
täflan kunna fördelaktigt inverka på hvarandra och derigenom framkalla
ett rikare, mångsidigare lif på det pedagogiska området, vilja komiterade
fästa uppmärksamheten på vissa förhållanden inom anstaltens organisation,
som äro egnade att motverka och förhindra den befarade ensidigheten, äfven
om blott en enda högre lärarebildningsanstalt komme till stånd. Det är
redan närndt, att den ensidighet, som ligger i ett abstrakt teoretiserande,
är tillräckligt förebygd genom den teoretiskt-pedagogiska undervisningens
nära anslutning till den praktiska öfningen samt genom öfverlärarnes ome¬
delbara deltagande i skolarbetet. Hvad åter beträffar den ensidighet, som
skulle kunna uppkomma genom seminariets stelnande i ensidiga system
eller metoder och dess sträfvande att trycka sin prägel på de blifvande
lärarne och dermed på hela landets undervisningsväsen, så finnas äfven mot
en dylik missriktning icke mindre kraftiga korrektiv. Ett sådant ligger till
en början i de vetenskapligt pedagogiska studier, som seminariilärarne för
att kunna fylla sin uppgift måste oaflåtligt fortsätta, samt den bekant¬
skap med nya åsigter och metoder, som de derigenom måste förvärfva.
Vidare erinre man sig, att sjelfva anstaltens organisation ställer seminarii¬
lärarne i en liflig vexelverkan dels med hvarandra, dels med lärarekandi¬
daterna, hvarigenom hvarje öfverlärares verksamhet blir föremål för ständig
uppmärksamhet och granskning från medlärares och kandidaters sida, för
att icke tala om den uppmärksamhet, hvarmed en dylik anstalt komme att
följas af hela landets lärarekorps, och den kritik, som dess verksamhet utan
43
tvifvel blefve underkastad, då dess elever skulle vid andra läroverk tillämpa
de vid seminariet inhemtade grundsatserna. Dessutom kan det ej antagas,
att kandidaterna, hvilka först vid stadgad ålder och efter afslutad univer¬
sitetskurs inträda vid seminariet och der tillbringa endast ett år, skulle
låta sig ens af den kraftfullaste lärare sä beherskas, att deras fria utveck¬
ling deraf toga skada. Hvad slutligen beträffar den farhoga, som stundom
uttalas med afseende på det centraliserande tvång, som ett dylikt semina¬
rium skulle kunna utöfva, ifall det tillika blefve den anstalt, vid hvilken
alla lärareprof skulle afläggas och bedömas, så må erinras, att en dylik
profvande verksamhet alldeles ej hör till seminariets väsen, utan att lärare-
profven kunna anordnas antingen oberoende af detsamma, eller så att dess
inflytande på dessa prof ej blifver ensamt bestämmande.
En annan anmärkning, som föranledt åtskilliga betänkligheter, är den,
som rör de betydliga kostnaderna för en fullständig seminarii-inrättling.
Med afseende härpå vilja komiterade erinra om följande omständigheter:
först att, såsom redan är visadt, en god praktisk lärarebildning är för hela
samhället af så ingripande betydelse, att den knappt kan för dyrt betalas;
vidare att, såsom ock redan är visadt, alla de försök, som hos oss blifvit
gjorda till ordnande af denna angelägenhet — såsom skolrevisionens för¬
slag 1843, profårsinrättningen enligt 1865 års stadga, tillfälliga Utskottets
förslag 1868 samt det utvecklade profåret enligt sista läroverkskomiténs
förslag — att dessa försök, ifall de utvecklades, så att de erhölle en fastare
form och kunde medföra något större gagn, i sjelfva verket öfvergingei
den form, som komiterade anse för den enda fullt ändamålsenliga, nämli¬
gen pedagogiskt seminarium med tillhörande öfningsskola och öfningsun-
dervisning under särskilda öfverlärare; på grund hvaraf komiterade hysa
den öfvertygelse, att den statsutgift, som nu föreslås till inrättande af ett
dylikt seminarium, förr eller senare blir en nödvändighet. Beloppet af en
sådan utgift är naturligtvis beroende deraf, huruvida eu enda seminarii-
anstalt gör tillfyllest för hela landets behof eller icke. I detta afseende
hafva komiterade efter noggranna beräkningar kommit till det resultat,
att, om också två eller flere seminarier måhända skulle bättre än ett enda
kunna fylla den förelagda uppgiften, en enda dylik anstalt dock är i stånd
att emottaga och utbilda hela det antal lärarekandidater, som våra läro¬
verk under närvarande förhållanden behöfva. Men tydligt är, att denna
seminariianstalt i sådant fall måste vara i alla afseenden fullständig. — Hvad
an "år den lämpliga platsen för en enda större anstalt af denna art, sa hafva
komiterade ansett, att hufvudstaden genom sitt centrala läge och många
andra fördelar i detta afseende hade ett afgjordt företräde framför hvilken
annan ort som helst. Bland de öfriga fördelar, som härigenom vunnes,
må här särskildt nämnas, att hufvudstaden genom den föreslagna seminarii-
44
skolans inrättande erhölle en välbehöflig tillökning i sina läroverks antal
en tillökning, som väl i alla fall inom kort tid skulle visa sig oundviklig'!
Denna omständighet måste äfven tagas i betraktande, om man vill rätt
uppskatta kostnaderna för den föreslagna seminarii-inrättningen.
Anstaltens styrelse.
, ,.r Liksom alla åtgärder för elementarlärares praktiska utbildning hittills
livit anordnade omedelbart af kongl. Ecklesiastik-departementet, så torde
ock den ifrågavarande, för samma ändamål afsedda, anstalten, böra lyda
omedelbart under nämda departement, helst det skulle vara mycket svårt
att finna eu förmedlande myndighet med tillräcklig sakkunskap, och an¬
staltens narmaste styrelse dessutom torde kunna så ordnas, att en dylik
förmedlande myndighet göres öfverflödig. Den närmaste ledningen af an¬
stalten i dess helhet skulle nämligen öfverlåtas åt en direktor jemte det af
seminariets lärare bestående kollegiet. Direktorn, hvilken i första hand
skulle leda och öfvervaka anstaltens hela verksamhet, skulle det tillkomma
att vidtaga alla de åtgärder, som kräfde ett omedelbart afgörande, såväl
hvad seminariet som hvad seminariiskolan beträffar, samt att tillse, det
årare och kandidater ordentligt fullgjorde sina åligganden, vidare att föra
ordet vid seminani-kollegiets sammanträden och verkställa de dervid fattade
besluten, att mottaga och besvara lärarekandidaternas ansökningar om in¬
träde m m. samt att årligen afgifva tryckt berättelse öfver anstaltens
verksamhet.
Seminariikollegiet äter skulle det åligga att årligen uppgöra arbetsord¬
ning för såväl seminariet som seminariiskolan, att afgifva förslag till be-
sattande af lediga seminariilärare- och lektorsplatser vid anstalten, att an¬
ställa öfningslärare, att antaga och afskeda extra-lärare, att besluta om in¬
tagning af nya kandidater samt att afgifva betyg öfver kandidaternas verk¬
samhet vid anstalten och deras derunder ådagalagda duglighet för lärare¬
kallet, att upptaga och afgöra alla af direktor till detsamma hänskjutna
frågor, som angå lärare eller lärarekandidater, äfvensom slutligen att råd¬
göra angående de för anstaltens utveckling och förkofran nödiga åtgärder
tor att med afseende derå antingen sjelft besluta, då den ifrågavarande
åtgärden läge inom dess befogenhet, eller i annat fall ingå till koned.
itcklesiastik-departementet med motiveradt förslag i ämnet.
Vården om seminariiskolans särskilda angelägenheter skulle åter till¬
bomma en rektor jemte det af skolans samtliga lärare bestående kollegiet,
oc skulle saväl rektor som skolkollegiet hafva samma rättigheter och skyl¬
digheter som motsvarande myndigheter vid rikets öfriga högre elementar¬
läroverk ehuru med de inskränkningar, hvilka följa af de åligganden, som
otvan blirvit tillagda direktor och seminariikollegiet, Tillräckliga skäl för
45
sistnämda myndigheters ställning till seminariiskolan och hennes styrelse
torde å ena sidan ligga i nödvändigheten af en sträng enhet och öfverens¬
stämmelse i anstaltens verksamhet och å andra sidan deruti, att de med
afseende på seminariiskolan skulle komma att pa. visst sätt ersätta etors-
embetet. Såväl anstaltens direktor som seminariiskolans rektor skulle, i
likhet med elementarläroverkens rektorer och af samma skal som. dessa,
utan föregående ansökning eller förslag, af Kongl. Maj:t på viss tid ör-
ordnas. Båda dessa embetsman torde efter komiterades antagande i. van¬
liga fall komma att bland seminariilärarne utses. Till direktorsbefattmngen
hafva komiterade ansett läraren i pedagogik vara genom hela sin ställning
företrädesvis lämplig, alldenstund denne å ena sidan ensam bland seminarn-
lärarne komme att stå i direkt lärareförhållande till samtliga kandidaterna
och å andra sidan icke representerade något visst af skolans läroämnen,
utan pedagogiken i dess helhet, hvars allmänna grundsatser han borde söka
»öra lefvande i anstaltens hela verksamhet. Men skulle denne af ett. ellei
annat skäl icke kunna eller vilja tjenstgöra såsom direktor, torde seminarii¬
skolans rektor dernäst vara den lämpligaste att bestrida direktorsbelattmn-
o-en, helst denne, om han verkligen egde de för rektorsembetet erforderliga
egenskaperna, utan svårighet borde kunna öfvertaga den med rektorat^
temligen likartade befattningen såsom direktor för hela anstalten. Den
olägenhet, som genom en dylik förening af dessa magtpäliggande befatt¬
ningar skulle uppkomma så till vida, som i detta fall rektors läraretjens
göring måste i väsentlig mon minskas, torde ej ega någon, större betydelse,
då nämligen rektor i sistnämda afseende komme att biträdas . åt någon
bland skolans öfriga lärare. Af samma skäl, som ofvan blifvit anfördt,
borde rektor tjenstgöra såsom vice-direktor, ifall direktor vore åt laga för¬
fall hindrad eller hans embete vore ledigt, Inträffade samma fall med rek¬
tor, skulle en af chefen för kongl. Ecklesiastik-departementet utsedd vice
rektor träda i hans ställe.
Seminariets lärare.
Såsom redan är nämdt, skulle seminariets lärarepersonal utgöras af
eu lärare i pedagogik och sju öfverlärare, en i kristendom, en i moders¬
målet och filosofi en i klassiska språk, en i främmande lefvande språk ),
*) Med afseende på öfverläraren uti främmande lefvande språk liar inom komiten uppmärk¬
samhet fästs vid svårigheten att uti eu lärares hand förena tyska, franska och engelska språken,
i sammanhang hvarmed framhållits önskligheten deraf, att tyska språket kunde i de lägre klas¬
serna ställas i nära förbindelse med modersmålet, helst enligt den nya skol-organisationen under¬
visningen i dessa tvänne ämnen måste i nämda klasser bestridas af en lärare; men da antalet
kandidater, som för sin öfningsundervisning komme att välja modersmålet och tyska språket,
torde blifva alltför stort för att kunna ledas af en öfverlärare, hvaremot antalet af dem, som
valde franska och engelska sannolikt blefve jemförelsevis mindre, hafva komiterade ansett sig
böra föreslå ofvanstående fördelning af ämnena.
46
V
en i historia och geografi, eu i matematik och fysik samt en i natural¬
historia och kemi.
Då öfverlärarne, om de skola vara sin uppgift vuxna, förutom grund¬
liga och i detalj gående vetenskapliga studier i sina ämnen måste ega nog¬
grann kännedom af dessa ämnens metodik samt färdighet i deras behand-
irig vid undervisningen, så har vid fördelningen af skolans läroämnen
mellan öfverlärarne hänsyn i första rummet tagits till de särskilda ämnenas
inre samhörighet. Visserligen kunde det sättas i fråga, om icke äfven
andra förhållanden härvid borde tagas i betraktande, såsom antalet af sko¬
lans undervismngstimmar i de särskilda ämnena samt det antal kandidater,
som antagligen komme att genomgå sin seminariikurs i hvarje ämne, och
om icke till följd deraf de minst betungade bland öfverlärarne tillika borde
tjenstgöra såsom biträdande öfverlärare i sådana ämnen, som antagligen
blilva de mest ansträngande. Men ehuru härigenom ett väl behöflig! 'bi¬
träde kunde vinnas åt öfverlärarne i sistnämda ämnen, skulle dock denna
anordning förorsaka tvänne betydande olägenheter, som göra det rådligare
att. på annat sätt förskaffa de ifrågavarande öfverlärarne det biträde, de
omöjligen behöfva. A ena sidan skulle nämligen svårigheten att finna
fullt lämpliga personer till öfverlärare i hög grad ökas, om olikartade ärn-
nen hos dem förenades, och å andra sidan skulle det motverka den med
rätta fordrade enheten i de särskilda läroämnenas behandling såväl i semi¬
nariet som i skolan, ifall undervisningen i samma ämne komme att anord-
nas och ledas af tvenne öfverlärare.
Läraren i pedagogik skulle hafva att leda och öfvervaka kandidaternas
vetenskapligt pedagogiska studier och öfningar. Honom skulle det derföre
åligga dels att genom eu bestämd föreläsningskurs meddela undervisning i
sm vetenskap och att å särskilda sammanträden verka för ett lifligare och
grundligare tillegnande af dess läror, dels att genom särskilda prof söka
utröna de framsteg, de från seminariet afgående kandidaterna gjort i hans
vetenskap, samt deröfver afgifva betyg, hvarförutom han skulle hafva skyl-
t Jghet att, så mycket hans tid det medgåfve, följa undervisningen i seini-
naruskolan och åhöra kandidaternas öfnings- och proflektioner. Föreläs¬
ningarnas antal torde hvarken behöfva eller' böra bestämmas till flere än 4
i hvarje vecka. Af den årliga föreläsningskursen borde större delen utgöra
en öfversigtlig framställning af ämnets hufvudafdelningar, och blott eu
mindre del deraf egnas åt en mer detaljerad behandling af speciel afdel-
ningar och frågor. Så kunde t. ex. ena terminen lemnas en öfversigt af
pedagogikens och didaktikens system samt eu utförligare framställning af
någon framstående pedagogs lefnad och verksamhet eller någon period af
skolväsendets historia, under det att den andra terminen egnades åt eu
öfversigt af skolväsendets utveckling och närvarande ståndpunkt såväl i
47
Sverige som i öfriga kulturländer, jemte en detaljerad redogörelse för någon
del af den vetenskapliga pedagogikens historia eller någon pedagogisk fråga
af särskildt intresse. Kursens anordning kunde naturligtvis vexla, blott
den erbjöde kandidaterna den åsyftade ledningen vid deras studier.
Särskilda sammanträden eller s. k. månadskonferenser skulle af Järaren
i pedagogik hållas med kandidaterna tvänne gånger i månaden. A dessa
skulle förekomma diskussion öfver pedagogiska, didaktiska och metodologiska
frågor, granskning af de uppsatser och afhandlingar, kandidaterna författat,
referat af pedagogiska skrifter in. m. Äfven skulle frågor och ämnen till
diskussion och skriftlig behandling samt pedagogisk litteratur till studium
och referat å dessa sammanträden föreslås. För att kunna sätta sin under¬
visning i samband med det praktiska skolarbetet, måste läraren i pedagogik
så mycket som möjligt närvara vid undervisningen i seminariiskolan, men
de anmärkningar som han med afseende derpå ansåge sig böra göra, borde
han ej framställa omedelbart till den lärare eller kandidat de gälde, utan
till rektor, vederbörande öfverlärare eller seminariikollegiet.
öfverld.ramas skyldighet skulle vara att, hvar och en med afseende
på sina ämnen, uppgöra förslag till detaljerad läsplan för hela skolan och
årligen underställa densamma seminariikollegiets pröfning och godkännande;
att leda och öfvervaka undervisningen hela skolan igenom; att inleda och
följa kandidaternas öfnings- och profundervisning; att å ett eller tvänne
sammanträden i veckan, s. k. veckokonferenser, preparera och granska nämda
undervisning samt meddela de särskilda läroämnenas metodik; vidare att
anordna och leda kandidaternas öfningar i de speciela färdigheter, som för
deras undervisning kunde erfordras; att biträda läraren i pedagogik såväl
vid utdelandet af ämnen för kandidaternas uppsatser som vid dessas gransk¬
ning, och slutligen att i seminariiskolan undervisa i ett eller flere af sina
ämnen 6—12 timmar i veckan. Med afseende på öfverlärarnes undervis-
ningsskyldighet i seminariiskolan, måste ett temligen stort spatium föreslås,
emedan några öfverlärare antagligen komme att få ett vida större antal
kandidater att handleda och dermed vida större tjenstgöring i seminariet
än de öfriga, hvilka senare således vore i tillfälle att öfvertaga en mer
utsträckt undervisning i skolan än de förstnämde.
Enligt komiterades mening borde såväl läraren i pedagogik som öfver-
lärarne efter af seminariikollegiet afgifvet förslag tillsättas af Kongl. Maj:t
på förordnande tills vidare. Då seminariets lärare utan tvifvel komma att
utöfva ett stort inflytande på lärarebildningen i landet, måste det nämligen
för hela vårt undervisningsväsen vara af vigt, att dessa platser alltid äro
besatta med de bästa lärarekrafter, som stå till buds, och att derföre ingen
seminariilärare längre qvarhålles på sin plats, än han är i besittning åt
sin fulla styrka och oförsvagad kan verka för seminariets ändamål. Ock¬
48
så torde det kunna antagas, att, om äfven dessa befattningar till följd af
det högre anseende och den bättre aflöning, de medförde, blefve eftersträf-
vansvärda mai lör landets mest framstående lärare, så skulle dock mången
efter någon tids utöfning af den ansträngande seminariiverksamheten, vid
framskriden ålder och aftagande krafter längta tillbaka till den jemförelse¬
vis lugna lärarebefattning, som han möjligen lemnat, och som i sådant fall
under tiden uppehållits genom vikarie.
Seminariiskolan, dess lärare och. lärjungar.
Enligt hvad ofvan blifvit sagdt, skulle seminariets tillämpningsskola
utgöras af ett å såväl klassiska som reala linien fullständigt elementar¬
läroverk, hvilket med afseende på läroämnenas antal och undervisningens
fördelning, lärotider, lärjungars intagning, flyttning och afgång, offentliga
förrättningar, ordning och tukt samt ekonomiska stadganden skulle vara
helt och hållet likartadt med landets öfriga högre elementarläroverk, endast
med det undantag att ett maximum vore bestämdt för lärjungeantalet i
hvarje klass.
Då nämda undantag i synnerhet föranledts deraf, att ett för stort
lärjungeantal i de särskilda klasserna skulle menligt inverka på kandidater¬
nas öfningsundervisning, så torde med afseende härå ifrågavarande maximi-
antal ej för någon klass böra sättas högre än 30. Ty så beskaffade klasser
skulle å ena sidan kunna med framgång skötas äfven af en oöfvad lärare,
om han vore noggrant förberedd, och å andra sidan skulle de kunna delas
i tvänne afdelningar, utan att hvardera blefve allt för liten och förlorade
sin karakter af verklig klass. En sådan delning måste sannolikt ofta före¬
komma i de klasser, i hvilka öfningsundervisning meddelades, i synnerhet
i de ämnen, med hvilka ett större antal kandidater komme att sysselsättas;
på detta sätt kunde nämligen såväl öfverlärarnes arbete som öfningsunder-
visningens menliga inverkan på skolan i ej ringa grad minskas, det förra
derigenom, att kandidaterna, två och två, hade samma pensum att prepa¬
rera, den senare dels derigenom, att antalet af de timmar, som egnades åt
öfningsundervisning, betydligt minskades i förhållande till det antal timmar,
under hvilka undervisningen upprätthölles af skolans egna lärare, dels der¬
igenom att kandidaterna med ett mindre antal lärjungar kunde kraftigare
bedrifva sin undervisning och genom täflan måste eggas till större an¬
strängningar. Också torde de olägenheter med afseende på öfningsunder-
visningens inledning och övervakning, som vid första påseendet synas upp¬
komma af en dylik klassens delning, temligen lätt kunna undanrödjas.
Medan den inledande undervisningen påginge, hölles nämligen klassen till¬
sammans, och sedan kandidaterna öfvertagit undervisningen i hvar sin af¬
delning, finge den öfvervakande läraren dela sin tid mellan dem båda. Vi¬
sade det sig härvid, att den ene kandidaten icke utan allt för stort men
49
för sina lärjungar kunde fortfara med sin undervisning, kunde båda afdel-
ningarna åter sammanslås och öfverlemnas åt den andre; skulle äfven denne
befinnas oduglig, hvilket dock högst sällan torde inträffa, måste den öfver-
vakande läraren sjelf öfvertaga klassens undervisning. För att gifva kan¬
didaterna tillfälle att höra hvarandra och jemföra de resultat, till Indika
hvar och en kommit, kunde antingen afdelningarna under vissa timmar
sammanslås eller den öfvervakande läraren sköta några lektioner först för
den ene och derpå för den andre kandidaten. För möjligheten af en dylik
klassernas delning förutsättes naturligtvis en rymlig och med hänsyn här¬
till inredd lokal.
Dä seminariiskolan, såsom redan är visadt, ej kan fylla sin uppgift
med hänsyn till vare sig lärarekandidaterna eller sina egna lärjungar, utan
att å ena sidan hvarje kandidats öfningsundervisning öfvervakas af en sär¬
skild lärare, och å andra sidan skolans egna. lärare äro mer än vanligt
framstående i vetenskaplig insigt och lärareduglighet, så följer, att man vid
bestämmandet af lärarebefattningarnas antal och beskaffenhet vid seminarii-
skolan måste tillse, dels att alla timmar å skolans lässchema äro upptagna
af skolans egna lärare, dels att skolans lärarebefattningar blifva af den art,
att de verkligen kunna besättas med de utmärktare lärarekrafter, som er¬
fordras. Komiterade hafva derföre ansett, att samtliga seminariiskolans
ordinarie lärare, naturligtvis med undantag af öfningslärarne, borde vara
lektorer, men att i stället för adjunkter kunde användas ett mindre antal
extra-lärare, valde bland de dugligaste af de lärarekandidater, som under
de närmast föregående åren genomgått seminariet. Om sålunda största
delen af seminariiskolans undervisning komme att bestridas af öfverlärare
och lektorer samt framstående och pedagogiskt bildade extra-lärare, torde
härigenom nödig garanti för den tillfredsställande beskaffenheten af semi¬
nariiskolans undervisning vara vunnen. Genom att sålunda bereda åtskil¬
liga bland de utmärktare lärarekandidaterna tillfälle att efter slutad. semi-
nariikurs under ett eller flere år stanna såsom extra-lärare vid seminarii¬
skolan, vunne man åtskilliga ej obetydliga fördelar. För att icke tala om
den större billigheten af dessa lärarekrafter, skulle dessa extra-lärare genom
sin längre vistelse vid seminariet kunna erhålla en grundligare utbildning
än flertalet och blifva fullt förtrogne med de metoder och förfaringssätt,
som vid seminariiskolan tillämpades. Härigenom skulle således det samma
ernås, som åsyftas genom de flesta tyska, särskild! de preussiska, pedago¬
giska seminarierna, nämligen att en stam af utmärktare lärarekrafter ut¬
bildades, på samma gång somt anstalten ’ desse extra-lärare finge ett yngre
och rörligare element, som kunde bidraga till att inom densamma under¬
hålla en friskare och lifligare ande.
7
Kom.-betänkande any. lärarebildn.-anstalt-
50
Emedan öfverlärarne tydligen måste förlägga sin undervisning till de
kysser, der den kunde vara af största gagn för kandidaternas auskultation,
och deiför ofta torde komma att sysselsättas i de lägre och mellanklas¬
serna, så måste lektorerna företrädesvis tagas i anspråk för den afsilande
undervisningen i de högsta klasserna, äfvensom för att biträda de öfver¬
lärare, som hade ett större antal kandidater att handleda, vid inledandet
och öfvervakandet af dessas öfningsundervisning. Till följd häraf torde det
komma att erfordras en lektor i kristendom, en i modersmålet och filosofi,
två i. klassiska språk, en i tvänne af de främmande lefvande språken, en i
historia och geografi samt två i matematik och fysik. Alldenstund de
klassiska språken samt matematik och fysik hafva ett stort antal timmar
i de högsta klasserna, och derjemte ett stort antal kandidater i dessa äm-
nen är att vänta, lära tvänne lektorer i hvar och en af dessa grupper
blifva behöfliga; deremot synes lektor i naturalhistoria och kemi kunna
undvaias, enär öfverläraren i dessa ämnen, hvilken antagligen får att hand¬
leda ett ganska ringa antal kandidater, till största delen sjelf torde kunna
bestrida undervisningen i de högsta klasserna. Beträffande lektionen i lef¬
vande språk hafva komiterade ansett, att man lättare skulle kunna finna
fullt lämplig person för densamma, om endast två af de tre vid våra sko¬
lor upptagna främmande lefvande språken blefve dermed förenade. Utom
de redan nämde åtta lektorerna torde ännu en nionde erfordras för un¬
dervisningen å det lägsta stadiet och särskild! i första klassen. Då under¬
visningen i skolans lägsta klass både är synnerligen vigtig och förenad med
särskilda svårigheter, emedan lärjungarne genom densamma skola införas i
skolans ordning och arbetssätt, torde såväl skolans som kandidaternas för¬
del erfordra, att denna undervisning handhafves af en ordinarie lärare, som,
jemte det att han hos lärjungarne lägger en god grund för deras kommande
studier, kunde på samma område biträda öfverlärarne i deras handledning
af kandidaterna. Ett sådant biträde blir af synnerlig vigt med afseende
på det nära samband, som vid undervisningen i första klassen bör ega rum
emellan modersmålet och tyskan, så mycket mer som dessa ämnen komme
att skötas af särskilda öfverlärare.
Lektorernas' skyldighet skulle vara att undervisa i seminariiskolan
18 26 timmar i veckan och utföra de med deras undervisning i samband
stående hemarbeten, att, när sa erfordrades, biträda öfverlärarne vid inle¬
dandet, öfvervakandet, preparationen och granskningen af kandidaternas
öfnings- och profundervisning samt att vid laga förfall för öfverlärarne
träda i deras ställe. Antalet af de undervisningstimmar, som inom de an-
gifna gränserna komme att tilldelas de särskilda lektorerna, skulle bero af
det skolstadium, å hvilket undervisningen skulle försiggå, hemarbetenas om¬
Öl
fång samt antalet af öfningslektioner, som vore förlagda å de särskilda lek¬
torernas undervisningstimmar.
Extra-lärarne skulle i allmänhet hafva samma åligganden som lektorerna,
med den skilnad att de mera sällan skulle tagas i anspråk för inledande
och öfvervakande af kandidaternas lektioner och dithörande göromål. Så¬
som lätt låter sig uträkna och dessutom framgår af det i bilagan Litt. D.
upptagna schemat, skulle extra-lärarnes antal, sedan seminariiskolan blifvit
med hänsyn till klassantalet fullständig, uppgå till 5.
Slutligen skulle seminariiskolan, i likhet med landets öfriga högre ele¬
mentarläroverk, hafva tre öfning slärare, en för gymnastik, en för musik och
en för teckning, hvilka hade att hvar i sitt ämne leda lärjungarnes öfningar.
Lektorerna borde enligt komiterades mening ega fast anställning och
på förslag af seininarii-kollegiet utnämnas af Kongl. Maj:t. Extra-lärare
skulle af seminariikollegiet förordnas för ett år i sender, och öfningslärarne
af samma kollegium tillsättas. Då de skäl, som föranledt komiterade att
föreslå, det seminariets lärare skulle anställas på förordnande, icke ega
samma giltighet med afseende på lektorer och öfningslärare, så. hafva koini-
terade ansett dessa böra i likhet med motsvarande lärare vid de öfriga
läroverken tillsättas på fast stat; deremot synes det ej lämpligt att åt se¬
minariikollegiet öfverlemna rätten att tillsätta lektorer, enär det lätt skulle
kunna inträffa, att den på förordnande tillsatte öfverläraren sökte fast lek¬
torsbefattning vid seminariiskolan, för att vid afgång från öfverlärareplatsen
icke sakna anställning.
Lärarekandidaterna.
Såsom vilkor för lärarekandidats inträde vid seminariet skulle fordras,
att han vid universitetet aflagt de teoretiska prof, som i skolstadgan före-
skrifvas för kompetens till lärareplatser vid elementarläroverken. Denna
fordran framgår omedelbart af anstaltens uppgift att meddela praktisk ut¬
bildning för lärarekallet, hvarvid tydligen måste förutsättas, att den erfor¬
derliga teoretiska fackbildningen redan är vunnen.
Hvad åter angår seminariikursens längd och det antal ämnen, hvari
densamma skall genomgås, så hafva komiterade ansett, att den förra borde
bestämmas till två på hvarandra följande läseterminer, der ej sjukdom eller
af seminariikollegiet godkändt förfall föranledde undantag, och det se¬
nare i allmänhet utgöra tre af de vid elementarläroverken förekommande
undervisningsämnena. Inskränktes seminariikursens längd till blott en läs-
termin, skulle ingalunda allt det kunna medhinnas, som en kandidat under
en dylik kurs borde inhemta, och utsträcktes den öfver ett år, skulle be¬
tydliga olägenheter uppstå å ena sidan för kandidaterna, som redan haft
en lång teoretisk kurs att genomgå, och å andra sidan för anstalten sjelf,
52
emedan densamma i detta fall nödgades samtidigt gifva handledning och
sysselsättning åt ett allt för stort antal kandidater. Två på hvarandra föl¬
jande läseterminer borde åter seminariikursen omfatta, emedan verksamhe¬
ten vid ett läroverk är i viss mon olika den första och andra terminen af
läsåret, äfvensom derföre att endast under denna förutsättning en ändamåls¬
enlig anordning af kandidaternas verksamhet vore möjlig att åstadkomma.
Med frågan om seminariikursens längd står, såsom lätt inses, den om an¬
talet ämnen, hvari densamma bör genomgås, i närmaste förbindelse. Och
då det blifvit föreslaget, att dessa ämnen i allmänhet skulle utgöra tre, så
har det skett, dels på grund af hvad kandidaten under ett år kunde anses
medhinna, dels emedan lärarebefattningarna vid elementarläroverken hittills
medfört undervisningsskyldighet i tre ämnen, i hvilka ock de praktiska
profven måst afläggas.
Men då de vid elementarläroverken förekommande lärarebefattningarna
äro af olika slag, nämligen lektorat, adjunkturer för undervisningen i mel¬
lanklasserna och adjunkturer för undervisningen i de lägsta klasserna eller
företrädesvis så kallade klasslärarebefattningar, och då undervisningsämnena
blifvit på det mest olikartade sätt förbundna med de särskilda befattnin¬
garna, uppstå tydligen de frågorna, huruvida befattningarnas olikhet bör
vid seminariikursens ordnande för kandidaterna afses, och huru ämnesgrup¬
perna dervid skola bestämmas. Den förra af dessa frågor låter sig lättast
besvara. Då nämligen innehafvare af lektorsbefattning är skyldig att öfver-
vaka undervisningen hela skolan igenom i de ämnen, som tillhöra hans be¬
fattning, och klasslärarne i de lägsta klasserna skola lägga grund till den
undervisning, som i mellanklasserna meddelas, så är det af nöden för båda
dessa slag af lärare att väl känna undervisningen i mellanklasserna, och då
dessutom kan antagas, att de, som eftersträfva lektors- eller klasslärare¬
befattningar, komma att någon tid tjenstgöra såsom adjunkter å mellansta¬
diet, innan de kunna erhålla dylika platser, så framgår häraf, att alla kan¬
didater äro i behof af utbildning för undervisning å detta stadium. Läg¬
ger man härtill, att mellanstadiet är det lämpligaste fältet för den begyn¬
nande läraren, så torde den ändamålsenligaste anordningen i detta afseende
vara, att kandidaten under första terminen af sin vistelse vid seminariet
sysselsättes ä skolans mellanstadium, för att under den andra mer egna sig
åt undervisningen å det lägre eller högre stadiet efter eget val. Likväl
borde detta val ej utöfva något inflytande på hans kompetens till de olika
slagen af skolbefattningar, enär det hufvudsakliga af kursen blir gemensamt
i ena och andra fallet, och en väl genomgången seminariikurs å ett skol¬
stadium måste anses medföra åsyftadt gagn äfven för undervisningen å ett
annat.
53
Hvad den senare af de uppkastade frågorna beträffar, så erbjuda sig
för dess lösning tvänne utvägar, den ena att låta kandidaten sjelf bestämma
ämnena för sin seminariikurs, den andra att fastställa bestämda grupper,
mellan hvilka han hade att välja. Af dessa utvägar skulle dock den förra
kunna leda till många oegentligheter, hvilka kunde blifva lika skadliga för
läroverken som hinderliga för anstalten. Så kunde åtskilliga ämnen komma
att alldeles försummas, under det att ett allt för stoi’t antal kandidater eg-
nade sig åt andra, eller kunde ämnen sammanföras, hvilka hvarken i sig
egde något närmare samband eller faktiskt vore förenade hos någon lärare
vid läroverken, och hvilkas förening skulle göra eu god anordning af semi-
nariikursen omöjlig. Beträffande åter den andra utvägen möter den stora
svårigheten att finna en tillfredsställande gruppering af ämnena, då ännu
icke fasta ämnesgrupper för de särskilda skolplatserna blifvit stadgade. Men
skulle ock den antagna grupperingen lemna åtskilligt öfrigt att önska, torde
likväl denna utväg höra väljas, sedan den förra visat sig alldeles oantaglig.
Genom att beräkna*) behofvet af lärarekrafter i de särskilda läroäm¬
nena vid de olika slagen af elementarläroverk och, såvidt möjligt, samman¬
föra de ämnen, som äro närmast likartade, hafva komiterade kommit till
följande grupper:
för adjunkturer vid de treklassiga elementar-läroverken:
svenska, tyska och kristendom,
svenska, tyska och historia,
svenska, matematik och naturalhistoria;
for adjunkturer vid de femklassiga och fullständiga elementarläroverken:
svenska, tyska och kristendom,
svenska, tyska och historia,
svenska, tyska och matematik,
matematik, fysik och naturalhistoria,
tyska, franska och engelska,
latin, grekiska och historia,
latin, grekiska och svenska
(den sista endast vid de fullständiga);
för lektorat:
latin och grekiska,
svenska och filosofi,
tyska, franska och engelska,
historia och svenska.
*) Vid denna liksom vid andra beräkningar af detta slag hafva komiterade lagt till grund
ett lässchema, h vilket nära öfverensstämmer med det, som af kongl. Ecklesiastik-departementet
ijfverlemnades åt Särskilda Utskottet vid 1873 års riksdag.
54
matematik och fysik,
naturalhistoria och kemi,
* kristendom*).
Vid en blick på denna gruppering visar sig, att grupperna för adjunk-
turer kunna inskränkas till 8 och de för lektorat till 7, samt att ämnena
i hvarje lektoratsgrupp tillsammans ingå i någon af grupperna för adjunk-
turer, för så vidt dessa ämnen förekomma på det lägre stadiet.
Antager man nu en sådan gruppering, skulle kandidaten först utbilda
sig för adjunktur i en af de nämda grupperna och derpå ega fritt val att
vända sig åt det lägre eller högre stadiet. Visserligen skulle på detta sätt
åtskilliga lektorsaspiranter, nämligen de, som vält svenska och filosofisk
propedevtik eller naturalhistoria och kemi, få fyra ämnen för sin seminarii-
kurs, alldenstund kemi och filosofisk propedevtik icke förekomma i någon
adjunktursgrupp; men till följd af den ringa utsträckning, dessa ämnen
hafva inom skolan, kan detta förhållande näppeligen förorsaka någon egent¬
lig olägenhet. Lika litet torde det väcka någon betänklighet, att de, som
egna sig åt klasslärarebefattning i de lägsta klasserna, måste sysselsätta sig
med de flesta ämnena på detta stadium, helst lättnader i andra afseenden
torde kunna beredas dessa kandidater.
Vid bestämmandet af det antal kandidater, som skola kunna samtidigt
vinna inträde vid anstalten, måste dels tagas i betraktande läroverkens år¬
liga behof af nya lärarekrafter, dels beräknas, huru många kandidater vid
anstalten kunna samtidigt erhålla handledning och sysselsättning, utan att
densamma genom ett för stort antal hindras i sin verksamhet. Enligt upp¬
gifter, som blifvit komiterade meddelade från kongl. Ecklesiastik-departe-
mentet, har profårskandidaternas antal under åren 1869—1873 vexla! mel¬
lan 31 och 43 samt i medeltal för hvarje år utgjort 35,4; antalet åter af
de lektors-, adjunkts- och kollega-befattningar, som under de fem åren 1868
—1872 blifvit tillsatta med förut obefordrade lärareaspiranter, har vexlat
mellan 26 och 43 samt i medeltal för hvarje år uppgått till 33,4. Och då
intet skäl finnes att antaga, att dessa förhållanden i den närmaste framtiden
komma att undergå någon betydligare förändring, skulle således anstalten
kunna fylla läroverkens behof af lärarekrafter, om den årligen utbildade
mellan 30 och 40 kandidater. I anledning häraf hafva komiterade under¬
sökt, hvilket inflytande det skulle utöfva på anstaltens och särskild! på semi-
nariiskolans verksamhet, om ett så stort antal kandidater måste samtidigt
der utbildas, och har härvid visat sig, såsom framgår af det i bil. Litt. A.
upptagna schemat, att ända till 40 kandidater kunna erhålla vederbörlig
*) Då lektor i kristendom torde komma att undervisa endast i detta ämne, hav intet annat
dermed blifvit förenadt.
55
handledning och sysselsättning vid semin ariiskolan, utan att öfverlärare-
antalet behöfver ökas, och utan att fullt en fjerdedel af skolans hela under¬
visningstid eller mer än eu tredjedel af undervisningstiden i någon klass
behöfver tagas i anspråk för kandidaternas öfningsundervisning, och det
oaktadt den högsta klassen å båda linierna derifrån alldeles befriats. Men
för att detta, i det hela taget, ganska gynsamma resultat skall kunna upp¬
nås, fordras, att icke flere än 20 kandidater emottagas hvarje termin, samt
att kandidaterna äro någorlunda jemt fördelade på de särskilda ämnena.
Mottages nämligen ett större antal endera terminen, skulle de klasser, hvari
öfningsundervisningen borde taga sin början, under denna termin blifva öf-
verfylda af kandidater och de öfriga lida samma olägenhet under den an¬
dra terminen; dertill kommer, att flere af öfverlärarne skulle få svårt att
fullgöra sina åligganden under den första terminen, alldenstund öfverläraren
måste sysselsätta sig ej obetydligt med hvarje särskild kandidat under för¬
sta tiden af hans vistelse vid seminariet. Vid beräkningen af kandidaternas
sannolika fördelning på de särskilda ämnena hafva komiterade utgått från
det antal undervisningstimmar, som hvarje ämne enligt den nya skolorgani¬
sationen skulle komma att erhålla vid Sveriges samtliga elementarläroverk
(bil. Litt. B.), och antagit, att lärarekandidaterna skulle fördela sig på de
särskilda ämnena i samma proportion, som dessa kräfde lärarekrafter. Så¬
som bilagan Litt. C. visar, har af denna beräkning framgått, att kandida¬
ternas sannolika fördelning på de särskilda läroämnena på det närmaste
stämmer öfverens med det för seminariiskolan gynsammaste förhållandet,
d. v. s. står i direkt proportion till det antal timmar, som å undervisnings-
planen är tilldeladt hvarje särskildt ämne.
Men måste det således anses vara af stor vigt för anstalten, att icke
flere än 20 kandidater hvarje termin mottagas, blir det tydligen nödvän¬
digt, ifall ett större antal anmält sig till inträde, att de öfvertalige uteslu¬
tas. Dessa skulle dock hafva rätt att vid början af derpå följande termin
i första rummet vinna inträde. Vid kandidaternas intagning skulle dess¬
utom afseende fästas vid deras fördelning å de särskilda ämnena, och före¬
träde gifvas dem, som aflagt högre examen eller förut tjenstgjort, vid läro¬
verken. Lärarekandidat, som önskade vinna inträde vid anstalten, borde
derföre vid ansökan härom bifoga såväl betyg om aflagda akademiska exa¬
mina jemte åldersbetyg och testimonium academicuin eller tjenstgöringsbetyg
i bestyrkta afskrifter som uppgift rörande den ämnesgrupp, i hvilken han
ville genomgå sin seminariikurs. Ansökan jemte dertill hörande bilagor
skulle inlemnas hos seminariets direktor senast den 15 Juni, om den afsåge
inträde vid början af följande hösttermin, och senast den 31 December, om
inträde söktes för följande vårtermin. Vid dessa tidpunkter torde nämligen
seminariikollegiet kunna antagas ännu vara samladt, och några veckor äro
56
förflutna, sedan de akademiska examina afslutats. Skulle en kandidat icke
kunna mottagas vid anstalten, kunde han sålunda genom direktor erhålla
underrättelse derom så tidigt, att han blefve i tillfälle att för den föl¬
jande terminen söka sig annan sysselsättning.
Enligt hvad redan blifvit antydt, skulle lärarekandidaternas verksam¬
het vid anstalten hufvudsakligen bestå i åhörande af föreläsningar i peda¬
gogik och didaktik jemte eget studium af dessa ämnen, författande af upp¬
satser öfver ämnen, valda i samråd med läraren i pedagogik eller veder¬
börande öfverlärare, samt deltagande i diskussion öfver såväl dessa upp¬
satser som andra ämnen, hvilka å mänadskonferenserna kunde förekomma,
vidare i auskultation samt öfnings- och prof-undervisning vid seminarii-
skolan jemte derför nödiga förarbeten enligt vederbörande öfverlärares an¬
visning, äfvensom deltagande i sammanträdena för preparation och gransk¬
ning af ofvannämda undervisning; slutligen skulle de äfven biträda klass-
föreståndarne i deras göromål och närvara vid skolkollegiets sammanträden,
i synnerhet då frågor rörande lärjungarne behandlades.
I anseende till mängden af de göromål, som sålunda ålades lärare¬
kandidaterna, torde det vara af nöden att genom en uppskattning af den
tid, dessa göromål hvart för sig kunde kräfva, söka utröna, huruvida kan¬
didaten vore i stånd att medhinna dem alla, samt på hvad sätt hans arbete
lämpligen borde fördelas. Hvad först beträffar den teoretiska kursen, och
hvad till denna närmast hör, såsom uppsatserna och deras granskning,
blefve kandidaten upptagen af de pedagogiska föreläsningarna 4 timmar i
veckan och af deltagandet i mänadskonferenserna omkring 3 timmar hvar¬
annan vecka. Det härför erfordeidiga hemarbetet torde visserligen ej blifva
obetydligt, enär uppsatserna måste omsorgsfullt utarbetas, och ett prof i
pedagogikens teori komme att vid kursens slut afläggas, men om fordrin¬
garna icke stäldes allt för högt, om kandidatens arbete underlättades ge¬
nom en ändamålsenlig anordning af föreläsningskursen samt ett lämpligt
val af ämnen för uppsatserna, och om antalet af dessa uppsatser inskränktes
till 1 ä 2, så borde detta hemarbete kunna så inskränkas, att det ej be-
höfde göra intrång på kandidatens öfriga göromål.
Till auskultation torde 6 ä 7 timmar i veckan böra anslås. Hvarje
kandidat skulle nämligen hafva att auskultera å alla skolstadier i de ämnen
han för sin seminariikurs valt, om ock antalet auskultationstimmar i de
särskilda ämnena och å de olika stadierna finge bestämmas med hänsyn till
det slag af lärarebefattning, för hvilket han företrädesvis önskade utbilda sig.
Vända vi oss derpå till öfning sundervisning en, så borde denna i all¬
mänhet för hvarje kandidat omfatta alla ett ämnes undervisningstimmar
i en klass under en hel termin eller åtminstone större delen deraf, men föl¬
jande termin borde densamma meddelas i annat ämne och annan klass.
Häraf folier, att den tid, som denna öfning komrne att upptaga, blefve
något olika för de särskilda kandidaterna och för hvarje kandidat under
den ena och andra terminen, men såsom medeltal for densamma toule
kunna antagas 3 å 4 timmar i veckan.
Ännu svårare är dock att beräkna den tid, veckokonferenserna komrne att
upptaga tv utom den olikhet, de särskilda ämnenas olika beskaffenhet i detta
hänseende^betingar, och utom det att veckokonferenserna i början af ter¬
minen, då de metodiska anvisningarna företrädesvis maste gifvas, och kan
laterna ännu äro alldeles oöfvade, komrne att kräfva vida mer tid an
länore fram, så blefve veckokonferensernas längd äfven beroende af det antal
kandidater, hvilkas undervisning dervid skulle prepareras och gräns as.
Meii om de öfverlärare, som hade ett större antal kandidater att hänleda
delade dessa i tvänne afdelningar, och hvarje kandidat blott vore sky i*
att närvara vid den ena afdelningens sammanträden, skulle antagligen de
särskilda veckokonferensernas längd kunna inskränkas till i medeltal . a o
timmar i veckan, deri äfven inberäknad tiden för ofnmgarna de speciel
färdigheterna, såsom kartritning, geometrisk teckning etc. Under förutsätt¬
ning °deraf, att hvarje kandidat auskulterade a de särskilda skolstadierna i -
ämne hvari han hvardera terminen hade öfningsundervisning, men delade
auskultationen i det tredje ämnet på båda terminerna, samt att han för att in¬
hemta detta ämnes metodik vore närvarande vid veckokonferenserna afve
för detsamma, skulle han alltså blifva upptagen omkring o timmar i veckan
af V F\TptfundenÅsningen åter behöfver ingen särskild tid beräknas, enär
densamma, inskränkt till 4 å 0 timmar under hela kursen, kan l^pkgen f r-
sio-o-å å de till auskultation anslagna timmarne. Med afseende pa prof under¬
visningen torde dock här böra nämnas, att komiterade ansett densammma böla
förekomma företrädesvis i det ämne, hvari kandidaten icke komrne att er¬
hålla öfningsundervisning, men, i fall öfverläraren funne det erforderligt foi
att stadga sitt omdöme om kandidaten, äfven i ämne, hvari denne med¬
delat öfningsundervisning, ehuru i sådant fall pa ett annat skolstadium, an
der denna egt
rum; ätven Por Tillägga», atu
föregås af noggrann auskultation och på det närmaste ansluta sig till den fore-
miende undervisningen, så att klassen så litet som möjligt deraf matte storas.
ö Hvad slutligen angår kandidatens skyldighet att biträda klass/vestan^
darne vid deras göromål samt att bevista skolkollegiets sammanträden, sa
torde den tid fullgörandet af denna skyldighet krafvel-, om den fordelas lika
på hela läsåret, knappast kunna uppgå till mer än 1 k 1 timme i veckan.
Sammanlägges nu den tid, som blifvit beräknad for kandidatens säl
skilda åligganden, så visar sig, att han skulle komma att upptagas vid an-
Korn.-betänkande ang. lärave-bihln.-anstalt.
58
tlltaoklL0 tll2?ft-mrr • VC<ika"' ,Kan ha" derfa-e a ena sidan anaes hafva
tillräcklig tid öfrig for sina hemarbeten, så måste man dock å andra sidan
sebättSn S1Stnamda tagaS meCl 1 beräkningen, anse honom hafva full sys-
i Efter slutad semmariikurs skulle kandidaten erhålla ett af anstaltens di-
ektor utfardadt betyg, upptagande seminariikollegiets vitsord angående såväl
hans adagalagda insigter i pedagogikens teori som det sätt, hvarpå han full-
gjort sina åligganden vid anstalten, samt den duglighet, lian dervid visat sig
ega för lararekallet. (formulär till dylikt betyg finnes upptaget i bil. lätt. J.)
lin med nöjaktigt betyg genomgången seminariikurs skulle medföra
'ompetens till fast anställning vid rikets elementarläroverk, hvad såväl
lektors- sort! adjunkts- och kollegabefattningar angår, och utan afseende på
c ämnen eller. de skolstadier, åt hvilka kandidaten under sin kurs företrä-
,d!Sy!S lrC,g"at SJ°; deri skulle dock ej medföra befrielse från afläggande af
praktiskt larareprof inför den tillsättande myndigheten, med mindre än att
denna myndighet sjelf sådant medgåfve.
Kommission för bedömande af praktiska larareprof.
,.. D:\ fr,å°an °m en kommission, inför hvilken samtliga praktiska prof
toi sökta larareplatser vid elementarläroverken skulle afläggas, blifvit satt
i samband med tidigare förslag till praktiska lärarebildningsanstalter, och
da man annorstädes, der dylika praktiska prof förekomma, funnit det
lämplig t att bita dem aflaggas inför en central myndighet, så hafva komi-
erade icke kunnat undgå att i någon mon taga äfven denna fråga i be¬
traktande Men ehuru komiterade finna det högeligen önskvärdt, om be¬
dömandet af de praktiska profven erhölle den enhet och likformighet samt
den giltighet för hela landet, som genom en dylik kommission kunde ernås,
och ehuru de halla före, att man genom inrättandet af den föreslagna prak¬
tiska lararebildmngsanstalten skulle betydligt underlätta en tillfredsställande
ösning af denna, vigtiga fråga, så hafva de dock ej ansett, att den ifråga¬
varande kommissionen borde sättas i omedelbar förbindelse med anstalten.
al vore nämligen seminariets lärare, hvar i sina ämnen, lämpliga medlem¬
mar åt en dylik kommission, men deri torde äfven ett motsvarande antal
utom seminariet stående sakkunniga personer böra ingå, på det att all möj-
Jfi tf11*111 i öi ett objektivt och allsidigt bedömande skulle kunna vinnas,
fl agot bestämdt förslag i detta hänseende hafva dock komiterade icke velat
Hemställa, da det icke kan anses ingå i det uppdrag, som blifvit dem gifvet.
Utbildning af blifvande öfningslärare.
Hittills hafva komiterade uteslutande sysselsatt sig med den praktiska
utbildningen al lärare för A~ ------1-— 1 • • -- r --
de egentliga undervisningsämnena.
Men vid våra
59
elementarläroverk finnes äfven eu annan klass af lärare, 'öfningslätavne, och
det torde kunna sättas i fråga, huruvida icke äfven dessa vore i behof af
en praktiskt-pedagogisk utbildning för sitt kall. Tager man i betraktande
den vigt, som öfningsämnena allt mer visat sig ega för lärjungarnes allsi¬
diga utveckling, och det nära samband, som eger rum emellan dern och
flere af de egentliga läroämnena, äfvensom att hvart och ett af öfnings¬
ämnena har sin egen metodik, hvari undervisaren måste ega insigt för att
med framgång kunna leda öfningarna, så kan man näppeligen vara tveksam
angående behofvet af särskild pedagogisk utbildning äfven för lärarne i
dessa ämnen. Också hafva förslag i detta afseende blifvit inom komiten
väckta och diskuterade. Så har det blifvit föreslaget, att, liksom förhållan¬
det är i Finland, tillfälle skulle beredas de lärarekandidater, som det ön¬
skade, att utbilda sig till lärare i något af öfningsämnena, för att jemte
sin egentliga tjenstgöring kunna öfvertaga undervisningen äfven i detta, om
de vunne anställning vid något af de lägre elementarläroverken. Vidare
har det blifvit yrkadt, att alla blifvande öfningslärare borde, sedan de af-
slutat sin kurs vid de särskilda anstalterna för deras fackbildning, hänvisas
till seminariiskolan för att under ledning af dess öfningslärare erhålla den
erforderliga pedagogiska utbildningen. Men ehuru komiterade varit ense
derom, att tillfälle till en sådan utbildning kunde och borde vid anstalten
beredas, så hafva de dock icke velat derom afgifva bestämdt förslag, all¬
denstund denna angelägenhet erfordrar en särskild utredning, som komite¬
rade ej tilltrott sig att nu åstadkomma, och de hafva så mycket mer ansett
sig kunna lemna denna fråga å sido, som någon omfattande åtgärd i nämda
syfte näppeligen torde kunna vidtagas, förr än seminariiskolan vunnit full¬
ständig utveckling.
A_nstaltens stat.
Då direktors- och rektors-befattningarna, enligt hvad komiterade tänkt
sig, skulle på förordnande skötas af tvänne eller i vissa fall af en bland
anstaltens lärare, så torde dessa befattningar endast böra aflönas genom
arvoden, hvilka deras innehafvare hade att uppbära utöfver den lön, de
såsom lärare åtnjöte. Med hänsyn till såväl det arbete och ansvar som
den representationsskyldighet, dessa befattningar måste medföra, hafva komi¬
terade velat föreslå ifrågavarande arvoden till 1,000 R:dr hvartdera, hvar¬
jemte rektor skulle, i likhet med rektorerna vid rikets öfriga elementar¬
läroverk, åtnjuta fri bostad. Vore rektor tillika direktor, skulle han dock
blott uppbära hälften af direktorsarvodet. Hvad angår seminariilärarnes
aflöning, så hafva komiterade ansett lönen för läraren i pedagogik böra an¬
slås till 4,500 R:dr med förhöjning af 500 Rdr hvart femte år, tills den
uppgår till 5,500 R:dr, och öfverlärares lön böra bestämmas till 4,000 Rdr
60
med enahanda förhöjning, tills den uppgått till 5,000 Rdr, hvarförutom
lektor, som befordras till öfverlärare, alltid borde såsom sådan erhålla 1,000
Rdr mer, än han skulle uppbära såsom lektor, dock så att hans lön ej
borde öfverstiga 5,000 eller understiga 4,000 Rdr. Då läraren i pedagogik
onekligen får eu svårare uppgift och eu mer omfattande verksamhet än nå¬
gon af öfverlärarne, så torde det vara billigt, att hans aflöning sättes något
högre ån desses. Jemföras åter öfverlärarne med lektorerna vid våra van¬
liga elementarläroverk, torde de större fordringar, som måste ställas på de
förre, äfvensom det mer ansvarsfulla och ansträngande arbete, som af dem
kräfves, berättiga dem till de högre löneförmoner, som blifvit föreslagna,
helst de måste så aflönas, att de kunna undvara privat förtjenst och egna
hela sin kraft och hela sitt intresse åt anstalten, hvilken endast derigenom
kan blifva i stånd att fylla sin uppgift. Och lägger man härtill, att öfver¬
lärarne företrädesvis torde komma att väljas bland de utmärktare af lek¬
torerna vid elementarläroverken, så inses lätt, att sådana lärare näppeligen
skulle kunna för anstalten vinnas, om icke något högre löneförmoner kunde
med den nya befattningen erbjudas; det är nämligen föga troligt, att eu
lektor skulle vilja lemna sin tjenstgöring å en måhända billigare ort, för att
på förordnande öfvertaga den besvärliga öfverläraresysslan i hufvudstaden,
så vida icke en lämplig ersättning derför bereddes honom.
Emedan lektorer och öfningslärare i det hela taget kunde anses lik-
stälda med motsvarande lärare vid rikets öfriga högre elementarläroverk,
så hafva för dem samma löner, som dessa åtnjuta, blifvit upptagna, under
förutsättning att den löneförhöjning, som kan blifva de senare medgifven,
äfven skall oeviljas de förre. Då likväl åtskilliga af lektorerna till följd af
det biträde, de hade att lemna öfverlärarne vid kandidaternas handledning,
kominc att tagas mer i anspråk än deras embetsbroder vid de öfriga läro¬
verken, torde någon godtgörelse derföre böra dem tilldelas, och hafva komi-
terade med afseende härpå velat föreslå, att i staten upptoges eu summa
af 2,000 Rdr, hvaraf arvoden kunde efter seminariikollegiets förslag af
chefen för kongl. Ecklesiastik-departementet tilldelas de lektorer, som an-
såges böra deraf komma i åtnjutande, liksom dylika arvoden, innan seminarii-
skolan hunnit blifva fullständig, torde blifva behöfliga åt de lärare vid
Stockholms läroverk, hvilkas biträde måste anlitas vid öfvervakandet och
ledandet af kandidaternas auskultation och proflektioner. Hvad öfningslärarne
beträffar, så är det gifvet, att en vida högre aflöning måste dem tilldelas, på
samma gång som större fordringar skulle på dem ställas, ifall de äfven finge
till åliggande att leda den praktiska utbildningen af blifvande öfningslärare,
men då komiterade icke afgifvit något direkt förslag i detta hänseende, har
denna omständighet naturligtvis icke heller kunnat i fråga om staten afses.
På det att anstalten matte kunna till extra-lärare erhålla de mera fram¬
61
stående kandidater, som slutat sin kurs vid anstalten och för att dessa
lärare ei alltför ofta skulle behöfva ombytas, torde deras lönevilkor höra goras
något bättre än öfriga extra-lärares; med afseende harpa hafva dock komi
terade trott det göra tillfyllest, om extra-lärarne erhölle arvoden till samma
belopp som lägsta adjunktion, jemte rätt att för löneförhöjning inom adjunkts-
,,raden räkna sig till godo de år, under hvilka de vant såsom extra-laraie
vid seminar »skolan anstålde. I de fall att någon åt lektorerna vid an-
stalten förordnades till öfverlärare, borde den extra-lärare som förordnades
att såsom vikarie uppehålla lektorstjensten, vara berättigad till lektors 1 n
och lönetursberäkning.
För att bereda direktor och rektor så mycken tid som möjligt för deras
egentliga åligganden, hafva komiterade ansett sig höra föreslå särskilda bi¬
träden med afseende på de med dessa befattningar förenade ekonomiska
och kamerala göromål, samt för dessa biträden i staten upptagit arvoden
till sammanlagdt belopp af 700 Rdr. Och da det ar af vigt, att anstal¬
ten med afseende på undervisningsmateriel och bibliotek kan följa med sm
tid och förskaffa sig det bästa, som å detta område årligen ’
torde slutligen för detta ändamål ett, ärligt anslag åt 2,000 Rdi blifva er¬
forderligt, bibliotekariens lön deri inberäknad.
Den för anstalten föreslagna normalstaten skulle sålunda blifva:
Direktors arvode............................................................................. j’onr! ^1*
Rektors _ d:o ... ....................................................................... Ä I
7 Öfverlärare ä 4,000 Rdr .......................................................... ^8,000 >
9 Lektorer ä 2,000 Rdr ...................
5,000
800
>ch
500
500
700
2,000
2,000
5 Extra-lärare å 1,000 Rdr...............................................
Gymnastikläraren .................................................................
Musikläraren.............................................................................
Teckningsläraren...........................................................;.....
Biträde för direktor och rektor vid de ekonomiska
kamerala göromålens bestridande ....................... \
Biträden åt öfverlärarne vid lärarekandidaternas handledning
Till bibliotek och undervisningsmateriel.......................;.........v.
Summa Rtnt 64,000 Rdr.
Anm. 1. Till ofvanstående belopp bör läggas hyra för skollokal och rek¬
tors bostad.
Anm 2 De årliga kostnaderna för ett mot seminariiskolan svarande läro¬
verk med rektor, 9 lektorer, 8 adjunkter, 3 lärare i öfnmgsämnena sekre¬
terare (500 Rdr) och bibliotekarie (100 Rdr) skulle uppgå till 82,400 Rdr.
62
Öfver gångs tiden.
u“m 3e,"l“al'iiskolan På en gfcw ,uctl alla sill» klasser tråda i verk-
sauilitt skulle tvifvelsutan vara mindre välbetänkt; ä ram sidan behöfda
nam igen anstaltens lärare närmare lära känna hvarandra och vänja sia vid
s m a d arbete samt stadga sina äsigter om de förfaringssätt, som“vore
» andra Snn,näste \a fö1r. s.tort öPP”»d<* sig för deras verksamhet;
efter de mota . larJimgarO™1 «# ‘Idigare stadium undervisas
, % ^ ’ SOm „vid seminamskolan komme att användas om de
•skulle hafva fullt gagn af sin skolkurs, och slutligen torde en för den full-
ÖÄW “”rfg ““•* ,ej tillräckligt snart kunna anskaffas.
inskraXs till dm det ‘ eu e”hgt k?mltcrades mening vid sitt öppnande
inskränkas till det antal klasser, som da vore ordnade enligt den nya skol-
Tåsa“ densamma, om hon trädde i verksamhet höstterminen
1875, skulle börja med fyra klasser. Följande året skulle en femte klass
tillkomma och derefter årligen en klass å hvardera linien, till dess skolan
skulle" hvild* drena U,11Stindig’ hvilket Vnder den förutsättningen
årm f’m i d klassiska limen angar, komma att inträffa år 1880 och
antait blefve ot^ \ T “ ^ ifa11 dcn senare> komiterade
antagit, blefve ett ar kortare än den förra. Huruvida eu raskare utveck¬
la wmemedTSk° anJ°t-nTjllf X önskli& finge b^o af den erfaren-
f’ re ,med hansyu härtill kunde vid anstalten vinnas, eller af andra om¬
ständigheter, som för närvarande icke låta sig bestämmas.
/?..]• sålunda semmariiskolan kali börja endast med ett fåtal klasser
„ Jei tydligen, dels att icke lulla antalet kandidater kan under de första
SI T hVar/Ör d(r t0.rde Vara nödvändigt att under denna tid bibe-
. . ” nu varande profarsmrättnmgen för de kandidater, som icke kunna
IStnin! at?° af ,Sen?inariet» dfels att ^“inariets alumner - under förut-
! afrde 1 normalstaten upptagna 2,000 R:dr till biträden åt
ulvei baal ne, skalig ersättning bereddes vederbörande lärare — måste under
ofvergangstiden hänvisas till öfriga läroverk i hufvudstaden för auskultation
skolan"0 Att ehärimng 1 b°T3 SOm ännu ^knades vid seminarii-
skolan.. Att härigenom vissa olägenheter komma att uppstå, är oneklig- men
la seminariet redan första året torde kunna upptaga 20 kandidater 10 vid
vid bZlnT/Z™ bTn’-andra ** 24 °ch ** året 30, ha^antalet
Mtalet och då ZTa TmU’ kw r6dan Under fJerde året hela kandidat-
“"v i r n‘ detta ar bebofvet att anlita bufvudstadens ofri-a läro-
hållet komum 'in te™T" auskultati°n och profundervisning nästan lfelt och
o-åendek iX hp6-fPPh ’ ^ torde PRmd* olägenheter, såsom snart öfver-
eaende,_ icke behöfva anses vara af betänkligare art. Under de tre år då
seminariet icke kunde mottaga fulla antalet kandidater, borde kanldatéraas
(53
ansökningar om inträde icke inlemnas till seminariets direktor, utan till
chefen för kongl. Ecklesiastik-departementet, som hade att bestämma,
hvilka bland kandidaterna borde genomgå sin praktiska kurs vid semina¬
riet, och att hänvisa de öfriga till lämpliga elementarläroverk för att på
hittills öfligt sätt genomgå profår. För detta ändamål kunde dock endast
de i landsorten belägna läroverken användas, alldenstund hufvudstadens
läroverk under denna tid toges i anspråk för seminariets kandidater.
Det är äfven tydligt, att fullständig lärarepersonal först då komme att
erfordras, när seminariiskolan erhållit sitt fulla antal klasser. Men en af¬
delning af lärarepersonalen måste redan vid anstaltens öppnande vara full¬
ständigt representerad, nämligen seminariilärarnes. Ty redan under första
året af sin verksamhet måste seminariet mottaga ett ganska betydligt antal
kandidater och kunna från början erbjuda dem handledning i samtlige sko¬
lans ämnen jemte undervisning i teoretisk pedagogik, och dertill kommer,
att undervisningen i de särskilda ämnena redan från början måste af öfver-
lärarne på ett fullt planmässigt sätt ordnas. Men då seminariigöromålen
under de första åren i följd af det ringare antalet kandidater blefve mindre
betungande, kunde några bland öfverlärarne åtaga sig eu något ökad tjenst¬
göring i seminariiskolan.
Utom seminariilärarne och bland dem direktor och rektor skulle, såsom
af de under Litt. F, G, II, I upptagna bilagorna visas, under första läsåret
för undervisningen i seminariiskolan erfordras eu lektor och en extra-lärare
jemte de tre öfningslärarne; under andra läsåret skulle tillkomma en lektor
och en extra-lärare, under det tredje två lektorer, under det fjerde tre lek¬
torer samt under det femte två lektorer och en extra-lärare. Sedan derpå
med det sjette läsåret två extra-lärare ytterligare tillkommit, vore anstal¬
tens lärarepersonal fullständig. Med den sålunda beräknade lärarepersonalen
skulle, enligt hvad bilagan Litt. E visar, anstaltens stat under första året
uppgå till 44,000 Rdr, deri dock ej inberäknade hyran för lokal och kost¬
naden för erforderliga skolmöbler. Till den första uppsättningen af bibliotek
och undervisningsmateriel torde dessutom under detta år särskilt erfordras
en summa af 5,000 Rdr. För de följande åren skulle staten komma att
upptaga respektive 47,000 Rdr, 51,000 Rdr, 57,000 Rdr och 62,000 Rdr.
Af lätt insedda skal måste anstaltens första uppsättning af lärare utan
förslag af Kongl. Maj:t förordnas, och ensidigt vore, att de utsåges så tidigt
som möjligt, på det att de måtte erhålla någon tid att bereda sig för sitt
maktpåliggande värf. Utan tvifvel skulle det äfven vara af stort gagn, om
åtminstone några bland dem sattes i tillfälle att före sitt inträde i tjenst¬
göring genom resor i utlandet inhemta kännedom af nyare metoder, under¬
visningsmateriel, pedagogisk litteratur m. m. Den rikare erfarenhet, hvar¬
med de härigenom kunde börja sin verksamhet vid anstalten, skulle säker¬
64
ligen i fullt matt uppväga de kostnader, som derpå användts. Medel att
bereda anstaltens blifvande lärare tid till förberedelse för sitt kall och till¬
fälle att genom utländska resor rikta sin erfarenhet skulle enligt komitera-
des mening lämpligen kunna erhållas derigenom, att, ehuru anstalten först
vid höstterminens början skulle träda i verksamhet, beloppet af första årets
stat likväl finge utgå för hela det kalenderår, under hvilket anstalten kom me
att öppnas, samt för detta ändamål stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande.
o
återblick.
Om komiterade slutligen söka sammanfatta det, som ofvan blifvit an-
fördt, torde hufvudpunkterna deraf kunna på följande sätt angifvas.
Anstalten för praktisk utbildning af blifvande elementarlärare skulle
bestå af ett pedagogiskt seminarium med tillämpningsskola, förlagdt till
hufvudstaden.
Seminariets lärarepersonal skulle utgöras af en lärare i pedagogik och
sju öfverlärare, hvar och eu i sin särskilda ämnesgrupp.
Seminariiskolan skulle vara ett å båda linierna fullständigt elementar¬
läroverk, som till sin allmänna organisation hufvudsakligen vore öfverens¬
stämmande med rikets öfriga läroverk, men der lärjungeantalet i de sär¬
skilda klasserna ej finge öfverskrida ett visst maximum. Undervisningen
vid seminariiskolan skulle bestridas förutom af de sju öfverlärarne, af nio
lektorer, fem extra-lärare och tre lärare i öfningsämnena.
Anstalten skulle lyda omedelbart under kongl. Ecklesiastik-departe-
rnentet, men den närmaste styrelsen öfver densamma handhafvas af en
direktor och seminariikollegiet. Närmaste ledningen af seminariiskolans
särskilda angelägenheter skulle tillkomma en rektor jemte skolkollegiet.
Såväl direktor och rektor som seminariilärarne och lektorerna skulle
tillsättas af Kongl. Maj:t, direktor och rektor på förordnande för viss tid,
seminariilärarne på förordnande tills vidare och lektorerna på fast stat.
Lärarne i öfningsämnena och extra-lärarne skulle anställas af seminarii¬
kollegiet.
Seminariilärarne skulle hafva att meddela lärarekandidaterna under¬
visning i den vetenskapliga pedagogiken samt att handleda och öfvervaka
deras praktiskt-pedagogiska öfningar, vidare att anordna och leda seminarii¬
skolans verksamhet äfvensom att sjelfve der undervisa. Seminariiskolans
öfrige lärare skulle det tillkomma att biträda seminariilärarne samt att
under dessas öfverinseende sköta dem anvisade göromål vid skolan.
Såsom vilkor för lärarekandidats inträde vid anstalten skulle gälla, att
han vid universitetet aflagt de för fast anställning vid elementarläroverken
erforderliga examina.
65
Seminariikursen skulle af hvarje kandidat genomgås under tvänne på
hvarandra följande läseterminer, och skulle kandidaten derunder företrädesvis
egna sig åt tre af skolans till samma grupp hörande undervisningsämnen.
Lärarekandidater skulle till ett antal af högst 20 vid början af hvarje
termin mottagas vid anstalten, och således kunde högst 40 kandidater sam¬
tidigt vid densamma vinna praktisk utbildning för sitt blifvande kall.
Den pedagogiska insigt och färdighet, som anstalten hade att bibringa,
skulle lärarekandidaten vinna genom vederbörligen ledda vetenskapligt peda¬
gogiska studier och på lämpligt sätt anordnad och öfvervakad auskultation
samt öfnings- och profundervisning jemte deltagande i vården om lärjun-
garne och bedömandet af deras framsteg.
Betyg öfver en nöjaktigt genomgången seminariikurs skulle medföra
kompetens till alla lärarebefattningar vid rikets elementarläroverk, till hvilkas
sökande kandidaten på grund af aflagda akademiska examina vore berättigad,
utan att dock befria kandidaten från afläggande af praktiskt prof för sökt
lärarebefattning, om dylikt prof af den tillsättande myndigheten fordrades.
Anstaltens norm alstat skulle, sedan anstalten blifvit fullständigt ut¬
vecklad, uppgå till 64,000 Rdr, men om kostnaden för ett fullständigt, se-
minariiskolan motsvarande elementar-läroverk derifrån afräknas, skulle kost¬
naden för lärarebildningsanstalten såsom sådan uppgå till 31,600 Rdr.
Anstalten skulle höstterminen 1875 börja sin verksamhet med eu fyr-
klassig seminariiskola, fulltalig seminariilärarepersonal, en lektor, tre öfnings-
lärare och eu extra-lärare samt tio lärarekandidater under första och tjugo
under andra terminen; och skulle dess stat för detta år uppgå till 44,000
Rdr, hvartill skulle komma, utom hyra för lokal och kostnaden för dess
inredning, en summa af 5,000 Rdr att användas till första uppsättningen
af bibliotek och undervisningsmateriel.
Stockholm den 13 December 1873.
C. T. ODHNER. G. F. GILLJAM. M. M. FLODERUS.
ERNST G. F. OLBERS. O. SVAHN. E. F. GUSTRIN.
Kom -betänkande ang. lär av e-bildn.-anstalt.
9
Bilagor.
68
Litt.
Under visningsplan, exempelvis angifvande det till öfningslektioner
hvarje ämne i
|
|
Gemensamma
|
klasser.
|
L i n i e n A.
|
|
i.
|
ii.
|
III.
|
IV.
|
V.
|
VI.
|
VII.
|
VIII.
|
IX.
|
| Kristendom......................
|
3
|
3
|
3
|
3
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
Modersmålet .....................
|
3+ 2
|
6
|
4+ 2
|
4
|
3
|
2
|
2
|
3
|
3
|
Filos, proped...................
|
■-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
I
|
1
|
Historia och Geografi .........
|
4
|
5
|
s
|
5
|
4
|
3
|
3
|
3
|
3
|
Matematik........................
|
4
|
5
|
5
|
5
|
3+ 2
|
3
|
3
|
3
|
3
|
Naturlära och Naturalhistoria
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
—
|
_
|
__
|
|
Fysik och Kemi ...............
|
_
|
——
|
—
|
--
|
—
|
_
|
_
|
__
|
|
Tyska.............................
|
6
|
4+ 3
|
7
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Latin ..............................
|
|
—
|
—
|
(4+ i
|
f8
|
4"“ 5
|
9
|
4+ 4
|
8
|
Engelska .....................
|
—
|
—
|
—
|
U+ 4
|
is
|
—
|
__
|
_
|
_
|
! Franska ...........................
|
—
|
|
_
|
|
3
|
4
|
4
|
4
|
4
|
Grekiska... ...................
|
•-
|
|
__
|
|
—
|
7
|
3 4 4
|
6
|
6 j
|
Summa timmar
|
3 ; 21
|
fl till
|
9 +1 fl
|
10 20
|
5 4 25
|
9i 21
|
10 4 20
|
8 4-22
|
i
so
|
Procent af hela undervisnings¬
tiden .........................
|
12,5
|
32,i
|
32,i
|
33, a
|
16,7
|
30,o
|
33,3
|
26,7
|
0,o
|
timtalen till venster afse öfningslektioner; de rited mindre siffror betecknade timtalen utmärka, att klassen för
69
A.
anslagna timantalets förhållande till sammanlagda timantalet för
hvarje klass.
L i n i e n B.
|
Real-linien.
|
|
Summa
|
timmar.
|
|
VI.
|
VII.
|
VIII.
|
IX.
|
VI.
|
VII.
|
VIII.
|
Linien A.
|
Linien B.
|
Real-linien.
|
Summa
Summarum.
|
(2)
|
(2)
|
(2)
|
(2)
|
2
|
2
|
2
|
5+ 17
|
5+ 17
|
3+ 17
|
5 4 23
|
(2)
|
(2)
|
(3)
|
(3)
|
2
|
2
|
3 ,
|
10+ 24
|
10+ 24
|
7+ 24
|
10+ 31
|
_
|
—
|
(0
|
(1)
|
—
|
—
|
1
|
1+ 1
|
1+ 1
|
1
|
1+ 2
|
(3)
|
(3)
|
(3)
|
(3)
|
3
|
3
|
3
|
8+ 27
|
8+ 27
|
8+ 24
|
11+ 33
|
(3)
|
(3)
|
(3)
|
(3)
|
9
|
3+ 6
|
8
|
11+ 25
|
11+ 25
|
11+ 39
|
14+ 48
|
2
|
2
|
2
|
2
|
1
|
I
|
1
|
24 8
|
4 t 14
|
2+ 11
|
4+ 17
|
2
|
2
|
1
|
1
|
3+ 2
|
3+ 2
|
4
|
—
|
6
|
6+ 8
|
6+ 14
|
1
|
1
|
1
|
1
|
2
|
2
|
2
|
7+ 19
|
7+ 23
|
9+ 23
|
9+ 27
|
(+)+(5)
|
(9)
|
(4) + (4)
|
(8)
|
■-
|
—
|
—
|
12+ 38
|
12+ 38
|
--
|
12+ 38
|
2
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
2+ 6
|
7+ 18
|
9 4 24
|
(4)
|
(+)
|
(4)
|
(4)
|
3
|
3
|
3
|
4+ 15
|
4+ 15
|
12
|
4+ 24
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
•-
|
—
|
3+ 23
|
—
|
_
|
3 -f 23
|
9 4 21
|
9 + 21
|
10 + 20
|
30
|
9 + 21
|
84 22
|
30
|
03 + 197
|
04 4 190
|
53+177
|
88 4 304
|
1 30,o
|
30,o
|
33,s
|
0,o
|
30,o
|
I 26,7
|
0,o
|
24,2
|
24,6
|
23,o
|
22,4
|
tillfället är delad i parallelafdelningar; () betyder: gemensamt med limen A,
70
Litt. B.
Sammandrag af undervisningsplanen för de särskilda Elementarläroverken.
|
Antal lektionstimmar vid hvarje
läroverk.
|
Summa lektionstimmar vid samtliga
läroverken.
|
|
3-klas-
sigt.
|
5-klas-
sigt.
|
Real-
gymna-
sium.
|
Latin-
gymna-
sium.
|
3-klas-
siga.
|
5-klas-
siga.
|
Real-
gymna-
sier.
|
Latin-
gymna¬
sier.
|
Summa
Summa¬
rum.
|
Kristendom .....................
|
9
|
14
|
6
|
8
|
216
|
714
|
90
|
248
|
1,268
|
Modersmålet....................
|
17
|
24
|
7
|
10
|
408
|
1,224
|
105
|
310
|
2,047
|
Filos, proped....................
|
—
|
—
|
1
|
2
|
-
|
—
|
15
|
62
|
77
|
Historia och Geografi ......
|
14
|
23
|
9
|
12
|
336
|
1,173
|
135
|
372
|
2,016
|
Matematik......................
|
14
|
24
|
26
|
12
|
336
|
1,224
|
390
|
372
|
2,322
|
Naturlära och Naturalhistoria
|
6
|
10
|
3
|
8
|
144
|
510
|
45
|
248
|
947
|
Fysik..............................
|
|
|
7
|
6
|
|
|
105
|
186
|
291
|
|
|
|
|
|
|
Kemi...........................
|
. -
|
—
|
7
|
—
|
—
|
—
|
105
|
—
|
105
|
Tyska...........................
|
20
|
26
|
6
|
4
|
480
|
1,326
|
90
|
124
|
2,020
|
Engelska....................
|
—
|
16
|
9
|
8
|
—
|
816
|
135
|
248
|
1,199
|
Franska.......................
|
—
|
3
|
9
|
16
|
—
|
153
|
135
|
496
|
784
|
Latin...........................
|
—
|
16
|
—
|
34
|
—
|
816
|
—
|
1,054
|
1.870
|
Grekiska .....................
|
—
|
—
|
—
|
26
|
—
|
—
|
--
|
806
|
806
|
Summa]
|
SO
|
156
|
00
|
146
|
1,020
|
7,056
|
1,350
|
4.526 |
|
15,752
|
Vid ofvanstående beräkning hafva de treklassiga läroverkens antal uppskattats till 24; de femklassigas till
51, da deri jemväl inberäknats samtliga fullständiga läroverks fem nedersta klasser; realgymnasiernas (R. VI—VIII)
till 15 och latingymnasiernas (L. VI IX) till 31; inga parallelklasser äro tagna, i beräkning,
71
Litt. C.
Tabellarisk öfversigt öfver lärarekandidaternas fördelning, då deras hela
antal beräknas till 30 eller 40.
-------------=--
|
|
|
|
|
|
Antal lärarekandidater, som
komma att gifva öfnings-
lektioner i nedanst. ämnen,
beräknadt med hänsyn till
lektionstimmarnes antal vid
samtliga läroverken.
|
Fördelaktigaste fördelningen
af lärarekandidaterna, med
hänsyn till lektionstimmar¬
nes antal vid seminarii
öfningsskola.
|
Kristendom ....................................................
|
2,12 = 2
|
3,22 = 3
|
2,14 = 2
|
2,8.: = 3
|
Modersmålet och Filos, proped.............................
|
4,oi — 4
|
5,39 — 5
|
3,3 7 = 3
|
4,4 9 = 5
|
| Historia och Geografi.........................................
|
3,84 = 4
|
5,12 = 5
|
3,3 7 = 3
|
4,49 = 5
|
| Matematik .........................................................
|
4,42 = 4
|
5,90 = 6
|
4,75 = 5
|
6,33 = 6
|
Naturlära och Naturalhistoria ............................
|
1,80 = 2
|
2,40 = 2
|
1,61 = 2
|
2,14 = 2
|
Fysik...................................................
|
0,50 - 1
|
0,74 = 1
|
1,00 = 1
|
1,33 = 1
|
Kemi ........................................................
|
0,20 = 0
|
0,27 = 1
|
0,53 = 1
|
0.71 = 1
|
Tyska .........................................................
|
3,85 = 4
|
5,13 = 5
|
2,75 = 3
|
3,6 7 = 4
|
Engelska..................................................
|
2,28 = 2.
|
3,04 = 3
|
2,53 = 2
|
3,37 = 3
|
Franska ...........................................................
|
1,49 - 1
|
1,99 = 2
|
2,14 = 2
|
2,86 = 3
|
Latin ...........................................................
|
3,56 — 4
|
4,75 = 5
|
3,82 = 4
|
5,10 =5
|
Grekiska .......................................................
|
1,54 = 2
|
2,05 = 2
|
1,99 = 2
|
2,65 = 2
|
Summa
|
30 =30
|
40 =40
|
30 =30
|
40 =40
|
Talen till höger i hvarje kolumn angifva en jemnad beräkning af motstående tal till venster.
72
Litt.
Tabell, exempelvis'angifvande fördelningen
|
|
|
|
Gemens
|
amma klasser.
|
|
|
|
Öfverlärare.
|
|
i.
|
ii.
|
III.
|
IV.
|
V.
|
1.
|
I Kristendom .........................
|
|
—
|
8 Kristend.
|
3 Kristend.
|
3 Kristend.
|
2
|
Kristend.
|
2.
|
» Modersmålet och Filos, proped...
|
|
—
|
—
|
—
|
4 Modersm.
|
|
—
|
3.
|
» Historia och Geografi ..............
|
|
—
|
—
|
|
—
|
4
|
Historia.
|
4-
|
« Matematik och Fysik .............
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
Matematik.
|
15.
|
» Naturalhistoria och Kemi ........
|
|
—
|
....
|
—
|
—
|
|
|
6.
|
» Moderna språk....................
|
|
—
|
—
|
—
|
3 Tyska.
|
3
|
Tyska.
|
| 7.
|
■i Latin och Grekiska................
|
|
—
|
—
|
—
|
8 Latin.
|
|
|
|
Lektorer.
|
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
I Kristendom och Grekiska ........
|
|
— •
|
—
|
—
|
—
|
|
__i
|
2.
|
» Modersmålet och Filos, proped...
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
Modersm. j
|
3.
|
» Historia och Geografi .............
|
|
—
|
—
|
5 Historia.
|
5 Historia.
|
|
— 1
|
4.
|
» Matematik och Fysik ..............
|
|
—
|
—
|
—
|
_
|
|
— i
|
k
|
» Fysik och Matematik.............
|
|
—
|
—
|
_
|
—
|
|
—
|
c.
|
» Franska och Engelska............
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
7.
|
» Latin och Grekiska...............
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
- 1
|
8.
|
» Grekiska och Latin..................
|
|
—
|
—
|
■—
|
—
|
|
—
|
;y.
|
Lärare i första klassen ...............
|
|
24 timmar.
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
|
Extra-lärare.
|
|
|
|
|
|
|
|
i-
i
|
1 Naturvetenskap m. m................
|
|
—
|
2 Naturvet.
|
2 Naturvet.
|
2 Naturvet.
|
f*
13
|
Naturvet.
Franska.
|
2-
|
» Tyska och Engelska ...............
|
|
—
|
--
|
—
|
8 Engelska.
|
|
—
|
cd ^
|
» Latin och Franska...................
|
|
—
|
|6 Modersm.
|
—
|
—
|
8
|
Latin.
|
Lärare i andra klassen ...............
|
|
—
|
{5 Historia*
|
—
|
—
|
8
|
Engelska. ;
|
|
Lärare i tredje klassen ...............
|
|
|
I7 Tyska.
|
(6 Modersm.
|
|
|
|
5.
|
|
—
|
5 Matematik.
|
<5 Matemat.
(7 Tyska.
|
5 Matematik.
|
|
—
|
|
|
|
Summa
|
21
|
28
|
28
|
30 + 8
|
30 + S
|
Timtalen till venster i sista kolumnen afse öfningslektioner; de i tabellen för öfrigt begagnade mindre siffrorna
med den under Litt. A. upptagna undervisningsplanen.
73
I).
af lärarnes tjenstgörings-skyldighei
L i
|
n i e r n a
|
A och
|
B.
|
R c
|
a 1 - 1 i n i
|
e n.
|
Summa
|
VI.
|
VII.
|
vin.
|
IX.
|
VI.
|
VII.
|
vin.
|
timmar.
|
i -
|
—
|
/3 Modersm.
|
|
--
|
—
|
—
|
11 =
8 =
|
3+ 8
|
|
|
\i Filos.
|
|
—
|
—
|
—
|
4+ 4
|
3 Historia.
j 3 Matemat.
\2 Fysik.
|
o Historia.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
10 =
|
3+ 7
|
—
|
a Nät.
|
2 Nät.
|
1 Nät.
|
fl Nät.
\3 Kemi.
|
j 1 Nät.
\2 Kemi.
|
10 =
12 =
|
3+ 7
5+ 7
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i Tyska.
|
2 Tyska.
|
10 =
|
5+ 5
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
8 =
|
4+ 4
|
f2 Kristend.
\7 Grekiska.
|
2 Kristend.
|
2 Kristend.
|
2 Kristen!.
|
2 Kristen!.
|
2 Kristend.
|
2 Kristend.
|
21 =
|
2+ 19
|
2 Modersm.
|
2 Modersm.
|
—
|
(3 Modersm.
\l Filos.
|
2 Modersm.
|
2 Modersm.
|
(3 Modersm.
\1 Filos.
|
19 =
|
19
|
--
|
|
3 Historia.
|
3 Historia.
|
3 Historia.
|
3 Historia.
|
3 Historia.
|
25 =
|
8+ 17
|
|
/ 3 Matemat.
|
13 Matemat.
|
f3 Matemat.
|
9 Matemat.
|
|
|
22 =
|
3+ 19
|
|
\2 Fysik.
|
\l Fysik.
|
\1 Fysik.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
[g Matemat.
\2 Fysik.
|
(8 Matemat.
\2 Fysik.
|
21 ==
|
3+ 18
|
—
|
(4 Franska.
\ 2 Engelska.
|
f8 Latin.
\6 Grekiska.
|
4 Franska.
|
|
13 Franska.
\3 Engelska.
|
13 Franska.
\3 Engelska.
|
22 =
|
6+ 16
|
9 Latin.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
23 =
|
8+ 15
|
—
|
7 Grekiska.
|
—
|
J6 Grekiska.
(8 Latin.
|
—
|
—
|
—
|
21 =
|
3+ 18
|
|
|
|
—
|
—
|
•-
|
—
|
24 =
|
3+ 21
|
|
|
|
|
[2 Kemi.
|
|
|
|
|
2 Naturvet.
|
2 Naturvet.
|
—
|
--
|
\ 3 Fysik.
|3 Franska.
|
—
|
—
|
23 =
|
5+ 18
|
(1 Tyska.
\2 Engelska.
|
1 Tyska.
|
Il Fysik.
\2 Engelska.
|
/I Tyska.
\2 Engelska.
|
(2 Tyska.
\3 Engelska.
|
—
|
—
|
23 =
|
7+ 16
|
4 Franska.
|
9 Latin.
|
4 Franska.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
25 =
|
25
|
|
|
•--
|
--
|
—
|
—
|
—
|
26 =
|
4+ 22
|
|
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
28 =
|
9+ 19
|
30 + 7
|
30 + 7
|
30 + 0
|
30 + 6
|
30
|
30
|
30
|
392 =
|
88 + 304
|
beteckna, att antingen hela timantalet eller
|
en del deraf beräknats för öfningslektioner
|
såsom närmare synes vid jemförelse
|
Korn,-betänkande ang. lärarebildn. -anstalt.
10
74
Litt. E.
Öfvergångs-stat för Seminarium och Öfnings-skolan.
I. Under första läsåret, då normalstaten minskas med lönebeloppen för 8
Lektorer (16,000 Rdr) och 4 Extra-lärare (4,000 Rdr), erfordras ...............
Anm. Härtill bör likväl läggas (utom hyresmedlen) kostnaden för
inredningsmateriel.
II. Under andra läsåret, då normalstaten minskas med lönebeloppen för 7 Lek¬
torer (14,000 Rdr) och 3 Extra-lärare (3,000 Rdr), erfordras .....................
III. Under tredje läsåret, då normalstaten minskas med lönebeloppen för 5
Lektorer (10,000 Rdr) och 3 Extra-lärare (3,000 Rdr), erfordras ..............
IV. Under fjerde läsåret, då normalstaten minskas med lönebeloppen för 2
Lektorer (4,000 Rdr) och 3 Extra-lärare (3,000 Rdr), erfordras.................
V. Under femte läsåret, då normalstaten minskas med lönebeloppen för 2 Extra-
lärare (2,000 Rdr), erfordras ..........................................................................
Anm. Från och med det sjette läsåret blir normalstaten gällande.
Rmt Rdr.
44.000.
47.000.
51.000.
57.000.
62,000.
75
Litt. F.
Tabell, exempelvis angifvande lärarnes tjenstgöringsskyldighet under
öfningsskolans första läs-år.
|
|
Gemensamma klasser.
|
Summa :
|
|
Lärare.
|
|
|
|
|
timmar.
|
|
i.
|
II.
|
m.
|
IV.
|
|
--—----—
Öfverlärare.
|
|
|
|
|
1
1
i
|
1.
|
I Kristendom ........ ................................................
|
3 Krist.
|
3 Krist.
|
3 Krist.
|
3 Krist.
|
12 i
|
2.
|
» Modersmålet .......................................................
|
—
|
6 Mdm.
|
6 Mdm.
|
—
|
12
|
3.
|
» Historia och Geografi ...............................................
|
—
|
—
|
5 Hist.
|
5 Hist.
|
10
|
4.
|
» Matematik och Fysik ..............................................
|
—
|
—
|
5 Mat.
|
5 Mat.
|
10 i
|
5
|
» Naturalhistoria och Kemi ......................................
|
--
|
(2 Nät,
\5 Mat.
|
2 Nät.
|
2 Nät.
|
ll
|
6.
|
» Moderna språk.......................................................
|
-—-
|
—
|
7 Tyska.
|
3 Tyska.
|
10
|
I 7.
|
» Latin och Grekiska .................................................
|
—
|
—
|
--
|
f8 Latin.
14 Mdm.
|
12
|
|
Lektor.
|
|
|
|
|
|
|
Lärare i första klassen ..............................................
|
21 tim-.r.
|
—
|
—
|
—
|
21
|
|
Extra-lärare.
|
|
|
|
|
|
11.
|
I Moderna språk.........................................................
|
—
|
Jo Hi st.
\7 Tyska.
|
|
8 Eng.
|
20 i
|
|
Summa
|
21
|
28
|
28
|
30 + 8
|
118 :
|
Anm. Tjugu liirarekandidater mottagas, näml. 10 vid början åt hvardera terminen. Hvar och eu åt dessa erhåller
öfnings-undervisning, åtminstone under en termin, vid seminarii öfningsskola. För auskultering och prof-
undervisning i klasserna V—IX anlitas Stockholms läroverk.
Litt. 0
7 b'
Tabell, exempelvis angifvande lärarnes tjenstgöringsskyldighet under
öfningsskolans andra läs-år.
|
Lärare.
|
Gemensamma
|
i 1 a s s e r.
|
Summa
|
|
|
I.
|
II.
|
in.
|
IV.
|
V.
|
timmar.
|
|
Öfverlärare.
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
I Kristendom..............................................
|
—
|
3 Krist,
|
3 Krist.
|
3 Krist.
|
2 Krist,
|
11
|
2.
|
» Modersm älet ....................... ...................
|
—
|
—
|
6 Mdm.
|
4 Mdm.
|
—
|
10
|
3.
|
» Historia och Geografi .................................
|
—
|
—-
|
—
|
5 Hist.
|
4 Hist.
|
9
|
4.
|
» Matematik och Fysik ..............................
|
—
|
|
|
5 Mat.
|
5 Mat.
|
10
|
5.
|
» Naturalhistoria och Kemi.............................
|
—
|
2 Nät.
|
(2 Nät.
(_5 Mat.
|
2 Nät.
|
2 Nät.
|
13
|
i 6.
|
» Moderna språk .......................................
|
—
|
—
|
--
|
3 Tyska.
|
f3 Tyska.
\3 Fr.
|
9
|
|
» Latin och Grekiska ...................................
|
—
|
|
—
|
—
|
f8 latin
13 Mdm.
|
11
|
|
lektorer.
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
Lärare i första klassen........................... .....
|
20 tim:r.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
20
|
2.
|
I Moderna språk ... ............... ......................
|
—
|
—
|
7 Tyska.
|
8 Eng.
|
8 Eng.
|
23
|
|
Extra-lärare.
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
I latin och Historia ....................................
|
4 Hist.
|
5 Hist.
|
5 Hist,
|
8 Latin.
|
|
22
|
2.
|
» Matematik .............................................
|
|
16 Md in.
<5 Mat.
|7 Tyska.
|
|
|
|
18
|
|
Summa
|
24
|
28
|
28
|
30 + 8
|
30 + 8
|
150
|
Anm. Tjugnfyra lärarekandidater mottagas, nätnl. 12 vid böljan af hvardera terminen. Hvar och eu af dessa er¬
häller öfnings-undervisning, åtminstone under en termin, i seminarii öfningsskola. Hör auskultering och prof-
undervisning i klasserna VI IX anlitas Stockholms gymnasium.
Tabell, exempelvis angifvande lärarnes tjenstgöringsskyldighet under
öfningsskolans tredje läs-år.
|
Lärare.
|
Gemensamma klasser.
|
Linien
A och B.
|
Real-
linien.
|
Summa
|
|
|
i.
|
II.
|
in.
|
IV.
|
V.
|
VI.
|
VI.
|
timmar.
|
|
Öfverlärare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
|
|
|
3 Krist.
|
3 Krist.
4 Mdm.
|
2 Krist.
3 Mdm.
4 Hist,
|
2 Krist.
2 Mdm.
3 Hist.
|
2 Krist.
2 Mdm.
3 Hist.
|
12
11
10
|
2
|
|
|
|
3.
|
» Historia och Geografi .......
|
—
|
—
|
—
|
4.
|
» Matematik och Fysik ........
|
—
|
|
—
|
—
|
5 Mat.
|
|3 Mat.
(2 Fysik
|
2 Fysik
|
12
|
5.
|
» Naturalhistoria och Kemi..,
|
—-
|
—
|
2 Nät.
|
2 Nät.
|
2 Nät.
|
2 Nät.
|
11 Nät.
\3 Kemi
|
12
|
6-
|
|
|
|
|
|
3 Tyska
|
fl Tyska
|
12 Tyska
|
ii
|
|
|
|
|
|
\2 Eng.
|
\3 Eng.
|
7.
|
|
|
|
|
|
|
9 Lat.
|
|
9
|
Lektorer.
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
Lärare i första klassen.........
|
20 timra.
|
/3 Krist,
\2 Nät.
|
—
|
—
|
— '
|
—
|
—
|
25
|
1 2.
|
|
|
|
|
8 Eng.
|
(8 Eng.
|
4 Fr.
|
|
23
|
|
|
|
|
13 Fr.
|
|
i 3.
|
» Matematik och Fysik.........
|
—
|
5 Mat.
|
5 Mat.
|
5 Mat.
|
—
|
—
|
9 Mat.
|
24
|
! 4.
i
|
» Latin och Grekiska ..........
|
•-
|
—
|
—
|
8 Latin
|
8 Lat.
|
7 Grek.
|
—
|
23
|
|
Extra-lärarc.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i 1.
|
I Historia och Geografi ........
|
4 Hist.
|
16 Mdm.
\5 Hist.
|
5 Hist.
|
5 Hist.
|
|
—
|
—
|
25
|
2.
|
» Moderna språk .................
|
|
7 Tyska
|
(6 Mdm.
|7 Tyska
|
3 Tyska
|
—
|
—
|
3 Er.
|
26
|
|
Summa
|
24
|
28
|
28
|
30 + 8
|
30 + 8
|
30 + 7
|
30
|
223
|
Anm. Tretio lärarekandidater mottagas, nämligen 15 vid början af hvardera terminen, För auskultering och
profundervisning i klasserna VII—IX anlitas Stockholms gymnasium,
78
Litt. I.
Tabell, exempelvis angifvande lärarnes tjenstgöringsskyldighet under
öfningsskolans fjerde läs-år.
-—-
|
Gemensamma klasser.
|
|
Linien A och B.
|
Reallinien.
|
C. C£;
3 g 1
|
Lärare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
B g
|
i. ! it.
i
|
III.
|
,v.
|
V.
|
VI.
|
VII.
|
V,.
|
VII.
|
P tf j
r* sa
|
Öfverlärare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_ _
|
_
|
3 Krist.
|
2 Krist.
|
2 Krist.
|
2 Krist.
|
2 Krist.
|
2 Krist.
|
13
|
|
|
|
4 Mdm.
|
3 Mdm.
|
2 Mdm.
|
__
|
—
|
—
|
9 |
|
3. » Historia och Geografi.
|
i
|
—
|
--
|
4 Hist.
|
3 Hist.
|
3 Hist.
|
—
|
—
|
10 1
|
4. » Matematik och Fysik ..
|
|
—
|
—
|
5 Mat.
|
13 Mat.
\2 Fysik
|
2 Fysik
|
—
|
—
|
12
|
5. » Naturalhist. och Kemi
|
■ i
|
|
—
|
—
|
2 Nät.
|
2 Nät.
|
fl Nät.
\3 Kemi
|
fl Nät.
\2 Kemi
|
11 i
|
6- » Moderna språk .........
|
— i —.
|
—
|
3 Tyska
|
3 Tyska
|
—
|
—
|
2 Tyska
|
2 Tyska
|
10:
|
7. » Latin och Grekiska ...
|
--:--
|
—
|
—
|
8 Lat.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
8 i
|
Lektorer.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
24
|
1. Lärare i första klassen..
|
18 tim:r 3 Krist.
|
3 Krist.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2. I Moderna språk ........
|
- ---
|
|
__
|
|
14 Fr.
\2 Eng.
|
f4 Fr.
\2 Eng.
|
13 Fr.
\ 3 Eng.
|
13 Fr.
\3 Eng.
|
24
|
3. » Matematik och Fysik...
|
---'
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
19 Mai;.
\2 Fysik
|
19 Mat.
\3 Fysik
|
23;
|
4. » Latin och Grekiska...
|
- ;--
|
---
|
—
|
—
|
7 Grek.
|
17 Grek.
\9 Lat.
|
--
|
—
|
231
|
5. » Historia och Geografi .
|
-- j 5 Ilist.
|
5 Hist.
|
5 Hist.
|
—
|
1 Tyska
|
1 Tyska
|
3 Hist.
|
3 Hist.
|
23
|
6. » Modersmålet och Latin
|
- : -
|
—
|
8 Lat.
|
—
|
9 Lat.
|
2 Mdm.
|
2 Mdm.
|
2 Mdm.
|
23 1
|
•
7. » Fysik och Matematik
|
- i---
|
f6 Mdm.
{5 Mat.
\2 Nät.
|
15 Mat.
\2 Nät.
|
2 Nät.
|
—
|
3 Mat.
|
—
|
—
|
25
|
Extr a-lär are.
1. Lärare i andra klassen...
|
fö Mdm.
(4 Mat. (7 Tyska
\2 Nät. 15 Mat.
l2 Nät.
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
;
26i
|
12. I Moderna språk..........
|
----1--
|
7 Tyska
|
8 Eng
|
J3 Fr.
it8 Eng.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
26:
|
Summa
|
24 ! 28
|
28
|
30 f 8
|
30 + 8
|
30 + 7
|
30 + 7
|
30
|
30
|
200
|
Anm. Fyratio lärarekandidater mottagas, nämligen 20 hvardera terminen. Endast undantagsvis torde Stockholms
gymnasium behöfva anlitas för auskultering.
79
Litt. J.
Formulär
till betyg öfver genomgången seminariikurs.
Utdrag af protokollet, hållet i kollegium vid
Seminarium i Stockholm för bildande af lärare vid rikets
elementarläroverk den ............
Filosofie Kandidaten (Licentiaten, Doktorn)
som född den ........................
student den ........................
filosofie kandidat den ...................
filosofie licentiat den .....................
filosofie doktor den .....................
terminen 187 intogs vid härvarande Seminarium för bildande af lärare vid
rikets''elementarläroverk, har under nämda termin och ............terminen 187... i enlighet
med gällande föreskrifter genomgått sin seminariikurs och efter afslutade prof ansetts för¬
tjena följande vitsord:
Den teoretiska kursen,
för insigter i teoretisk pedagogik
» författande af pedagogiska uppsatser
Den praktiska kursen,
för öfnings- och profundervisning i (modersmål) inom klasserna
Ä B » » i (matematik) » »
» proflektioner i (tyska) i klass ...
» flit och ordning i fullgörandet af sina åligganden
» förmåga att behandla och bedöma lärjungarne
» allmän duglighet för lärarekallet
Berömlig.
Med beröm godkänd.
Godkänd.
Försvarlig.
Särskilda anmärkningar:
Stockholm den
Direktor.