Bevillnings-UtsJcoitets Betänkande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Biksd. Kansli den 27 Mars 1874, kl, 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med för¬
slag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjö farts förhållanden.
Uti omfönnälda nådiga proposition (Nio 32) af den 30 sistlidne Januari
bär Kongl. Maj:t, efter framställning såväl af de hufvudsakliga bestämmelser, Indika
angående de förenade rikenas ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden blifvit
meddelade genom den ännu i sina väsendtliga grunddrag gällande Kongl. förord¬
ningen den 24 Maj 1825, i Norge motsvarad af Lagen den 4 Augusti 1827, med
deruti genom sedermera utfärdade författningar vidtagna partiela ändringar eller
tillägg, som ock af de försök, hvilka på olika tider men utan framgång blifvit
gjorda att genom svensk-norska komitéer åstadkomma en förbättrad lagstiftning
i ämnet, vidare förmält, hurusom i följd af flera anförda omständigheter behofvet
af en revision utaf gällande mellanrikslag gjort sig alltmer känbart, till dess Kongl.
Maj:t slutligen funnit tiden vara inne för frågans förnyade behandling, hvarvid, se¬
dan ärendet utgjort föremål för vidlyftiga förberedande förhandlingar, på sätt den
Kongl. propositionen omförmäler och dervid fogade handlingar än vidare ådaga¬
lägga, Kongl. Maj:t slutligen i sammansatt svenskt och norskt Statsråd den 19
December 1873 gillat det förslag till ny mellanrikslag, hvilket Statsrådets ledamöter
och Norska regeringen enstämmigt tillstyrkt, samt beslutat att i öfverensstämmelse
dermed aflåta nådiga propositioner såväl till Svenska Riksdagen som till Norska
Storthinget;
Varande nämnda förslag af följande lydelse:
Bih. till Biksd. Prot. 1874. 5 Sami, 1 Afd, 4 Höft.
1
2 Bevillnings■■ Utskottets Betänkande N:o 5.
Förslag
till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sj öfarts förhållanden.
Art. I.
Om han delsgemenskap en landvägen emellan de förenade rikena.
§ I-
Från det ena af de förenade rikena kunna, så vidt gällande karantäns-
föreskrifter ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra landvägen såväl ut-
som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar samt sådana
utländska varor, som i allmänhet äro till införsel tillåtna i det rike, dit de föras.
§ 3.
För varor, som ifrån ena till andra riket landvägen utföras, skall hvarken
utförselstull- eller transitoafgift ega rum. För varor, tillverkade i det af rikena,
från hvilket utförseln sker, må ej heller exportpremier beviljas; äfvensom åter¬
betalning af erlagd tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska
råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke medgifves, med
mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hel tull.
§ 3.
Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel land¬
vägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter, med undantag af
socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,
tobak och tobakstillverkningar,
bränvin och sprit, alla slag,
malt och malttillverkningar,
brändt eller malet kaffe samt spelkort, för Indika varor, så vidt de uti det
rike, dit de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas utom
i de fall, som i nästa paragraf sägs.
§ 4-
Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag
för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som tull, medgifvet att
af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller norsk tull underkastade alster
eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:
Band, alla slag, tillsammans 200 fot,
Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans H kanna eller 5 buteljer,
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 5.
3
Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund,
Kaffe 25 skålpund,
Malt ^ norsk tunna,
Risgryn 25 skålpund,
Salt 3 norska tunnor,
Socker 50 skålpund,
Tobak 10 skålpund,
Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålpund,
Vin, alla slag, tillsammans ^ ankare eller 20 buteljer,
Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,
Öl 1 ankare eller 50 buteljer;
Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må vär¬
det af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.
§ 5.
I fråga om införselstull för utländska varor, som i större partier eller på
annat sätt än i föregående paragraf sägs från ena till andra riket införas, gälle i
hvardera af dessa hvad angående dylika varors införsel i allmänhet är stadgadt.
Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund föras i
färja, pråm eller båt under två kommerslästers drägtighet eller om vintern öfver
isen från det ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses
såsom voro de landvägen införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats
till den strand af nämnda färjställe eller fjord, hvarifrån öfverföringen till andra
rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att deri¬
från omedelbart sändas sjövägen vidare.
§ 7.
Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af de slag
och till den myckenhet att de äro tull underkastade, skall det åligga att hos tull¬
kammaren eller vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent å afsändningsorten förse
sig med behörig varuförpassning, hvilken under transporten skall godset åtfölja.
Förpassningen skall vara ställd till ort, hvarest tullkammare finnes och för¬
tullning får ega rum.
Sådana tullpligtiga inländska varor, som omnämnas i § 3, äfvensom förtullade
utländska varor må dock äfven kunna förpassas till eller ifrån allmän marknad
nära gränsen.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
§ 8.
Hvad afsändare!! för erhållande af förpassning har att iakttaga stadgas i
§§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 Juli 1860 angående varuförseln
landvägen mellan de förenade rikena, hvilka stadgande!! äfvensom allt hvad så väl
nämnda lagrum, som §§ 8, 9, 10, 11 och 12 i nyss åberopade författning i öfrigt
innehålla angående förpassningens innehåll, varornas undersökning och tullbehand¬
ling, tullkontrollen samt afsändarens ansvar om varorna ej inom föreskrifven tid
till förpassningsorten framkomma m. in., fortfarande skola lända till efterrättelse,
med iakttagande af de ändringar i eller tillägg till desamma, som, särskild! i fråga
om varuförsändelser på jernväg rikena emellan, äro eller framdeles kunna blifva
meddelade.
Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det ena riket
från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten sker annorledes än
på jernväg, den i ofvannämnda förordning den 12 Juli 1860 föreskrifna undersök¬
ning på afsändningsorten af varornas beskaffenhet och myckenhet eftergifvas, derest
varorna äro så inpackade, att tullmyndigheten på stället finner sådan plombering
och försegling kunna å dem anbringas, att derigenom full säkerhet vinnes, att de
icke utan plomberingens eller förseglingens skadande kunna förändras eller mot
andra varor utbytas. Derest icke inom den i § 12 af nyssnämnda författning stad¬
gade tid af tre månader från den å varorna utfärdade förpassningens datum, der
föreskrifvet bevis att en på sådant sätt afsänd och förpassad vara framkommit till
bestämmelseorten med orubbade sigill eller plomber aflemnas till tullkammaren på
afgångsorten, skola, i fall den afsända varans beskaffenhet och myckenhet kunna
tillförlitligen ådagaläggas, de i berörda paragraf bestämda tullafgifter och böter
hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttagas och i föreskrifven ordning ve¬
derbörande tullkassor tillställas, hvaremot, derest tillförlitlig' upplysning om varans
beskaffenhet och myckenhet icke kan åstadkommas, tullkammaren i afsändningsorten
har att hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttaga böter till belopp af
fyra kronor för hvarje skålpund utaf det icke behörigen framkomna varukollyts
bruttovigt. Af detta bötesbelopp tillfaller den ena hälften tullkassan på aisändnings-
orten och den andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.
§ 9.
Svenska och norska manufaktur- och fabriksvaror skola, då de i större
partier eller på annat sätt, än i § 4 säges, från ena till andra riket landvägen in¬
föras, för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende på införseln dem medgifna för¬
måner, vara åtföljda af vederbörande tullkammareföreståndares eller annan offentlig
tjenstemans bevis, att varorna äro af svensk eller norsk tillverkning.
Bevillnmgs-Utskottets Betänkande N:o 5.
§ 10.
5
Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och den myc¬
kenhet att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke af behörig förpass¬
ning äro åtföljda, ansvare såsom för tullförsnillning.
Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka äro till
införsel förbjudna, eller finnes vid undersökning å bestämmelseorten flera eller färre
eller andra slags varor, äu som i medförd förpassning äro upptagna, eller äro va¬
rorna eller emballagerna icke försedda med de i förpassningeu omförmälda stämplar,
sigill eller plomber, ansvare den, som dermed beträdes, på sätt derom i allmänhet
stadgas i det rikes tullförfattningar dit införseln skett.
§ 11.
Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll å in- och
utförseln af varor landvägen från ena till andra riket, hvar tredje månad tillsända
hvarannan förteckningar å de varutransporter, som med förpassningar landvägon
från ena till andra riket under de trenne sistförfluten månaderna ankommit eller
afgått; äfvensom de inbördes skola lemna hvarannan underrättelse om de föreskrif¬
ter, som i afseende å berörda kontroll tid efter annan kunna utfärdas.
Art. II.
Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handels gemenskap en
sjöledes mellan de förenade rikena.
§ 12.
Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och
af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro bygda eller natu-
raliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla dermed
förenade rättigheter samt må således, utan afseende om de ankomma eller afgå
från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade eller lastade med
in- eller utländska varor, icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer
eller särskilda inrättningar än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.
Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område
idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg
och båtar äro bestämda.
För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna ömse¬
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
sidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana handlingar, som till be¬
styrkande af deras nationalitet äro i hvardera riket föreskrifna.
§ 13.
Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende på
den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i Sverige icke vara under¬
kastade andra eller högre utgifter vare sig till kronan, städer eller särskilda inrätt¬
ningar, än om de med svenska fartyg in- eller utföras.
Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och utförsel med
svenska fartyg, ega rum.
§ 14.
Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar, som direkte från det
ena till det andra riket i ettdera rikets fartyg införas, utan att fartyget under re¬
san i främmande hamn lossat eller lastat, skola vid införseln vara från tullafgift
fria, med undantag endast dels af de i § 3 uppräknade varor, hvilka, då de sjö¬
ledes införas, skola, äfven om införseln sker i mindre partier, vidkännas hel tull,
dels ock af spanmål, malen eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet är
tullpligtig, skall erläggas half tull.
I öfrigt kommer, beträffande så väl rättigheten till varors ut- eller inför¬
sel sjöledes från ena till andra riket, som beräkning af tullafgifterna dervid, att i
hvartdera riket till efterrättelse gälla hvad der angående varors ut- eller införsel
samt förtullning i allmänhet är eller varder stadgadt.
§ 15-
Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande af tull
eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det ena af rikena, derifrån till
det andra utföras, skall ega tillämpning äfven då utförseln sker sjöledes.
§ 16.
För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter, som en¬
ligt § 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar medgifna, skall det
åligga den, som desamma från ena till andra riket utskeppar, att förse sig med tull¬
kammarens i afsändningsorten bevis att varorna äro af inhemsk afvel eller tillverkning.
BKvittning s- Utskotiets Betänkande N:o 5.
§ iv.
7
I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen är
stadgadt, skola tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar tredje månad tillsända hvar¬
annan förteckningar å de fartyg och laddningar, som under de trenne sistförflutna
månaderna från ena till andra riket ankommit eller afgått, samt i öfrigt, till kon¬
troll å varors in- och utförsel sjöledes emellan båda rikena, iakttaga hvad i nämnda
§ är föreskrifvet.
§ 18.
Denna förordning skall träda i kraft den dag Konungen bestämmer, efter det
motsvarande föreskrifter blifvit för Norge till efterrättelse antagna. Den fortfar att
gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller ett år förflutit, sedan
någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för sin del fattat, af
det andra rikets samtycke oberoende beslut.
Då denna författning träder i kraft skola ej mindre nådiga förordningen
den 24 Maj 1825 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsför-
hållanden, än äfven, med det undantag, hvartill § 8 föranleder, alla öfriga i samma
ämne meddelade föreskrifter upphöra att vara gällande.
På sätt den Kong], Propositionen vidare förmäler, utgå de förändringar och
tillägg i mellanrikslagens nu gällande bestämmelser, som detta förslag innefattar,
från grundsatserna af ömsesidig tullfrihet för inhemska, men full tull för utländska
varor, och af lika tullbehandling för den egentliga varuforslingen, ehvad den sker
sjöledes eller landvägen. Och äro med de få afvikelse!’ från dessa grunder, till
hvilka alldeles särskilda förhållanden gifvit anledning, de nya bestämmelserna huf¬
vudsakligen följande:
att för varor, tillverkade i ena riket, exportpremie vid deras utförsel till
det andra riket ej må beviljas, och att ej heller återbetalning af derför erlägd till-
verkningsafgift eller af tull för de utländska råämnen, som vid deras tillverkning
blifvit använda, må ega rum, med mindre varorna vid införsel i det andra riket
draga full tull;
att till de varor af ettdera rikets afvel eller tillverkning, hvilka vid land¬
väga införsel i det andra riket draga full tull, och hvilka nu äro raffineradt soc¬
ker, bränvin, malt och Öl samt spelkort, skola hänföras äfven sirap och sockertill¬
verkningar, tobak och tobakstillverkningar, andra malttillverkningar än Öl, samt
brändt eller målet kaffe;
8 Bevillning.?- Utskottets Betänkande N:o 5.
att deremot ylle- och bomullsvaror, tillverkade i ettdera riket, skola vid
laudväga införsel till det andra i likhet med öfriga inhemska varor åtnjuta tull¬
frihet, i stället för att nu half tull för dem erlägges;
att stadgandet om att i ena riket förtullade utländska varor fa landvägen
mot half tull införas i det andra upphäfves; så att utländska varor vid införsel
från ena till andra riket alltid utom i sådana fall, hvarom i nästa punkt är fråga,
draga den för dylika varor i allmänhet stadgade tull;
att från de varor, som vid resa öfver gränsen få tullfritt i vissa mindre
partier medföras, spelkort undantagas, samt att de nu bestämda partierna nedsättas
för bränvin och sprit, alla slag, från 10 speciedalers värde eller för arrak 20 bu¬
teljer till ll kanna eller 5 buteljer, för malt likaledes från 10 speciedalers värde
till en half norsk tunna, för tobak från 25 till 10 skålpund och för Öl från 10
speciedalers värde till 50 buteljer, hvarjemte för ospecificerade varor af alla slag
tillsammans bestämmes ett maximivärde af 80 kronor;
att den för oförtullade utländska varors transitoförsändning på jernväg re¬
dan genom Kongl. Förordningen den 12 Oktober 1871 under vissa vilkor medgifna
frihet från tullundersökning i afgångsorten må tillämpas äfven då försändningen
sker annorledes än på jernväg, så vida varorna äro så inpackade, att de kunna
med full säkerhet plomberas eller förseglas;
att alla svenska eller norska naturalster och tillverkningar, som från ena
till andra riket direkte införas i ettdera rikets fartyg, skola vid införseln vara
fria från tullafgift, med undantag dels af socker och sockertillverkningar, tobak
och tobakstillverkningar, bränvin och sprit, alla slag, malt och malttillverkningar,
brändt eller malet kaffe samt spelkort, Indika draga full tull, dels ock af spån mål,
malen eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet är tullpligtig, skall er¬
läggas half tull;
att i fråga om varuförsel öfver Idefjorden tillägges den bestämmelse, att
sådan varuförsel icke anses såsom landväga, då varorna antingen sjöledes transpor-
terats till den strand af fjorden, hvarifrån öfverföringen till andra rikets strand
sedan skett, eller ock blifvit till denna senare strand öfverförda för att derifrån
omedelbart sändas sjövägen vidare; samt
att alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar skola, ehvad de der äro
bygda eller naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom inhemska och ega
att inom dess område idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor,
som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda; hvarförutan åtskilliga såsom för¬
åldrade eller eljest numera obehöflig^ ansedda* stadganden i den nu gällande lagen
blifvit ur förslaget utelemnade.
Utskottet,
Bevillnings- Utskottets Betänkande B:o 5. 9
Utskottet, som med all den sorgfällighet ämnets stora betydelse krafvel',
genomgått det framlagda förslaget med hvad mera den Kongl. propositionen och
dervid fogade handlingar innehålla, finner sig böra obetingadt instämma i den af
Kongl. Maj:t uttalade åsigt, att detta förslag är egnadt att underlätta och befrämja
handels- och sjöfartsförbindelserna emellan brödrafolken.
Då Utskottet det oaktadt anser sig böra framställa några erinringar, sker
detta visserligen icke i afsigt att underkänna förslagets förtjenster eller att motverka
detsammas godkännande. 1
Det har ingalunda kunnat undfalla Utskottets uppmärksamhet — hvad de
sedan nära 30 år tillbaka började förbandlingarne om eu ny mellanrikslag dessutom
nogsamt ådagalägga — huru stora vanskligheter äro förknippade med tillvägabnn-
gande af någon genomgripande förändring i en lagstiftning, hvilken, såsom denna,
är beroende af 2:ne sjelfständiga staters ömsesidiga eftergifter och tillmötesgående,
helst då samma lagstiftning, fastän till formen endast berörande handels-^ och sjö-
fartsangelägenheter de begge länderna emellan, likväl ingalunda kan undgå att jem¬
väl utöfva inflytande på hvartdera landets förhållanden i öfrigt, och detta inflytande
måste blifva af ömtåligare art i samma mån, som de eftergifter och medgifvanden,
livilka ifrågakomma, äro af beskaffenhet att innefatta undantag från de allmänna
regi or. hvilka det ena eller andra landet ur ekonomisk eller fiskalisk synpunkt fin¬
ner sig böra i förhållande till andra främmande länder fortfarande vidblifva.
Vid eu närmare undersökning af nu antydda vanskligheter, å ena sidan,
och å den andra af det behof, som, dessa oaktadt, hos begge de förenade folken
oemotståndligen gör sig mer och mer gällande att på det område, hvarom nu är
fråga, fullständigare sluta sig tillsammans, framställer sig otvunget tanken på den
enda’ för en sådan sammanslutning fullt tillfredsställande mellanriksanordning —
eu tullförening. Och ehuru Utskottet fullkomligen inser att, såsom Kongl. Norska
Regeringen, enligt eu af bilagorna till den Kongl. propositionen, under skriftvex-
lingen i ämnet yttrat, afl förhoppning saknas, att någon tullförening skulle för när¬
varande kunna åstadkommas, har Utskottet likväl vid ett tillfälle, sådant som detta,
icke bort alldeles förbigå denna framtidstanke.
1 fråga åter om detaljerna af det föreliggande förslaget har Utskottet icke
funnit anledning att framställa andra anmärkningar, än dels att spanmål, malen
och omalen, i olikhet med öfriga svenska och norska naturalster och tillverkningar,
hvilka vid landväga försändning från det ena till det andra riket skola åtnjuta tull¬
frihet, icke blifvit tillagd samma förmån vid direkt sjöväga försändning i de re¬
spektive staternas egna fartyg, och dels att befrielse från transitafgift och utför¬
selstull för det ena landets produkter och tillverkningar, hvilka föras genom det
andra landet och i dess hamnar utskeppas, icke blifvit i förslaget uttryckligen
medgifven.
Bill. till Biksd. Brott 1874. 5 Sami. 1 Afd. 4 Häjt. 2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
Emellertid och då, hvad den förra af dessa anmärkningar angår, det af
förhandlingarna vill synas antagligt, att en mera tillfredsställande lösning nu icke
kunnat beredas, samt, beträffande åter den senare anmärkningen, afgiftsfrihet vid
export af bevisligen svenska produkter redan lärer vara i Norge undantagsvis med-
gifven, liksom eu motsvarande frihet för norska produkter hos oss enligt vår tull¬
lagstiftnings allmänna bestämmelser eger rum, tror Utskottet sig desto mindre böra
vid dessa anmärkningar fästa någon på förslagets öde inverkande vigt, som anled¬
ning väl torde vara för handen att antaga, att spanmålstullarnes fullkomliga af¬
skaffande i Norge är en blott tidsfråga, likasom att, om ock detsamma ej med lika
.sannolikhet kan sägas angående der stadgade utförselsafgifter å sådana slags varor,
för hvilka kan ifrågakomma att från Sverige söka norsk exporthamn, norska han¬
delns och sjöfartens egna intressen likväl fortfarande skola utan behof af ett stad¬
gande i mellanrikslagen förfäkta afgiftsfriheten för sådana bevisligen svenska pro¬
dukter, hvarförutan någon för Sverige ogynsam återgång från redan undantagsvis
medgifven frihet i allt fall icke skäligen bör kunna befaras.
Oafsedt såväl dessa anmärkningar som hvad möjligen i öfrigt skulle kunna
emot förslaget till innehåll och formel uppställning erinras, erkänner Utskottet vil¬
ligt, att detsamma innebär stora och värdefulla framsteg i den riktning, som länge
och med växande otålighet varit icke minst från svensk sida önskad och med de
emellan rikena redan utförda samt vidare förberedda nya kommunikationsmedel
■blifvit ett alltmera oafvisligt behof; och hemställer derföre vördsamt,
att Riksdagen måtte äfven för sin del antaga Kongl. Maj:ts
afgifna förslag till förnyad förordning angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och sjölartsförhållanden.
Stockholm den 27 Mars 1874.
På Utskottets vägnar:
Bust. af Ugglas.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1874.