förut» Kammaren* Tillfälliga. Utskotts (N:o 2) Utlåtande /V:p 10,
%«{?•■ w. >.;’örS§
i
N:o 10.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1873, kl. 10 f. m.
första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande
N:o 4, angående väckt fråga om rättighet för
församlingarne i Lunds stift och Halland att,
under vissa vilkor, förfoga öfver den till klockare
nu utgående helgonskyld.
Med anledning af en i Riksdagens Andra Kammare af Herr Sven
Nilsson i Efveröd väckt motion har bemälde Kammare, på sätt ankommet
protokollsutdrag gifver vid handen, för sin del fattat det beslut, att Riksdagen
skulle hos Kong! Maj:t göra underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes
taga i nådigt öfvervägande, om och i hvilken mån det må kunna medgifvas
församlingarne i Lunds stift och Halland rättighet att sjelfva förfoga öfver
den helgonskyld, som till klockare af församlingarne utgår, med vilkor dock
att denna afgift skall användas för det med densamma ursprungligen afsedda
ändamål: kyrkotjenstens uppehållande och barnens undervisning; äfvensom att
Kongl. Maj:t måtte i nåder tillse, om och huruvida i de församlingar, der ett
sådant förfogande öfver helgonskylden kunde komma att föranleda minskning
i klockarens lön, pastoratet i sin helhet må kunna tillförhindas att efter
samma grund emellan församlingarne, hvarefter helgonskylden från början
utgått, ersätta denna förlust till de klockare, hvilka redan erhållit fullmakt å
Blh. till BlUd. Prof. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. 1
2 föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Nio 11).
tjensten vid den tid, då nådigt beslut i fråga om dispositionsrätten öfver hel-
gonskylden på nu föreslagna sättet kunde komma att träda i verksamhet.
Då Utskottet, hvars yttrande i detta ärende blifvit infordrad t, nu går
att afgifva detta utlåtande, lärer, vid det förhållande att uti det betänkande,
Andra Kammaren, före fattandet af ofvan intagna beslut, fått ifrån sitt Till¬
fälliga Utskott emottaga, återfinnes en utförlig framställning om de särskilda
förordnanden, som tid efter annan blifvit meddelade beträffande den del af
helgonskylden, som blifvit klockarne anvisad, följande i korthet derom affattade;
berättelse nu finnas tillfyllestgörande.
Helgonskylden, hvilken icke är ränta, ej heller tionde, utan en särskild
från försainlingarne Utgående afgift, blef först påbjuden genom två af Erke¬
biskop Birger åren 1500 och 1508 utfärdade bref, hvarefter den erhöll fast¬
ställelse genom Danska Riks-Rådets bref af år 1532. Af denna afgift anslogs
fen del till presterskapet och en annan del till klockarne, med förbindelse för
de sednare att göra tjenst i kyrkan och undervisa ungdomen i socknarne.
Då, i sammanhang med reformationens införande i Danmark, undervisnings-»
verket blef ett föremål för regeringens synnerliga uppmärksamhet, förord¬
nades genom ordinantien den 14 Juni 1539, och sedermera genom Kongl.
brefvet den 23 Mars 1568, hvilka författningar i Malmö recess konfirmerades,
att stadsskolorna i Skåne, Halland och Blekinge skulle till understöd för
lärare och lärjungar få på sig Överflyttad klockarnes helgonskyld i de för¬
samlingar, emellan hvilka och staden afståndet icke öfversteg två mil, dock
mot skyldighet för skolorna att öfvertaga fullgörandet af de åligganden, hvilka
med åtnjutandet af helgonskylden voro förenade. Den utväg, hvilken sålunda
för mer än tré sekler tillbaka måste, på bekostnad af landsförsamlingarne,
anlitas för att anskaffa nödiga medel till underhåll af de mindre stadsskolorna*
ansågs ännu åren 1824 och 1836 icke vara förkastlig, i thy att genom Kongh
bref, hvilka nämnda år blefvo utfärdade, stadgades att till aflöning åt lärarne
vid ett högre elementarläroverk, afsedt först att förläggas i Sölvesborg, men
sedermera, under namn af katedralskola, inrättadt i Lund, indrogs och au*
visades klockarnes helgonskyld ifrån en del andra församlingar. Denna an¬
ordning framkallade dock missnöje inom de församlingar, som sålunda blefvo i
mistning af en inkomst, hvilken dittills på ett mera märkbart sätt kommit
dem sjelfva till godo, och föranledde ansökningar om helgonskyldens åter¬
ställande, hvilka ansökningar ock tillvunno sig det afseende att, uppå fram¬
ställningar af Kongl. Maj:t, Rikets Ständer anvisade kontanta statsanslag,
svarande mot den inkomst skolorna uppburo af helgonskylden, hvilket skedde
vid riksdagen 1840—1841 hvad beträffar kathedralskolan i Lund, och vid
riksdagen 1853—1854 i afseende på de öfriga skolorna. Vid fattandet af
dessa beslut medgafs tillika, att de församlingar, hvarifrån helgonskylden
Föräta Kammarens Tillf uttöja Liskotts (i\:o 2) Utlutande A .o 10. $
Utgått till skolan i Lund, skulle, sa vidt do törbundo sig att uteslutande
använda helgonskylden till folkskolorna, varda vid oqvald besittning deråt
bibehållna, äfvensom att de öfriga församlingar, Indika, på sätt här ofvan
förmäles, varit i mistning åt helgonskylden, borde återfå densamma under
förbindelse att efter de närmare föreskrifter, som af Kong! Maj:t meddelades,
använda den till dess ursprungliga ändamål, bestridandet af klockaretjensten i
kyrkan och barnaundervisningen. Till följd häraf äro församlingar no i dessa
tre provinser numera så till vida likställda, att klockarehelgonskylden äi inom
dem alla att för sin ursprungliga bestämmelse använda, hvaremot, i afseende
på dispositionen inom den sålunda bestämda gränsen, för de församlingar, rån
hvilka helgonskylden varit till stadsskolorna anvisad, eu möjlighet blifvit beredd
att med inkomsten deraf kunna minsk bidragen till folkskolan. Af denna
förmån är det, som de öfriga försagarne nu äfven önska komma i åtnju¬
tande, hvarjemte särskilt till rättelse framhållits obilligheten deraf, att i
pastorat, som bestå af två socknar, af hvilka den ena oafbrutet innehaft och
den andra förlorat men återvunnit helgonskylden, aflöning^ till den gement
samme klockaren faller vida mera tung på den förra än på den sednare för*
samlingen. „ „
Yid riksdagen nästlidna år väcktes af Herr Sven Nilsson motion i
samma syfte som nu, och när, med anledning deraf, Andra Kammaren för
sin del stadnade i det beslut att Riksdagen måtte anhålla, det Kongl. i aj.t
täcktes taga i nådigt öfvervägande om ej en friare disposition af helgonskyluen
kunde församlingarne medgifvas, ställde Kammaren detta beslut i sammanhang
med det vid samma riksdag väckta förslag att församlingarne måtte erhålla
rättighet att under vissa af Kongl. Maj:t stadgade vilkor sjelfvis få bestämma
äflöningen för klockarne. Sammanhanget emellan begge dessa förslag, det om
helgonskylden och det angående lönereglering för klockare, har äfven i aen
nu väckta motionen blifvit framhållet, och då uti sistnämnda ärende begge
Kamrarne förenat sig om en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, har Ut¬
skottet ansett sig böra söka upplysning om det skick, hvaruti samma ärende
sig för det närvarande befinner. Utskottet har dervid mhemtat, att Riks¬
dagens ifrågavarande skrifvelse föranledt nådig befallning till Kongl. Kammar¬
kollegium att, efter vederbörandes hörande, med underdånigt utlåtande der¬
öfver0 inkomma, äfvensom att till bemälda Kollegium redan ingått underdåniga
yttranden af åtskilliga länsstyrelser, deribland de i Malmö och Christianstad,
hvilka begge tillstyrkt, att regleringen af klockarelönerna jemväl borde om¬
fatta helgonskylden. . „ 9
Det vill sålunda synas, som den sammanbindning af de begge frågorna,
för hvilken Andra Kammaren vid sednaste riksdag uttalat sig, redan ar åstad¬
kommen. Då klockaren har sig ålagd den ena delen af de göromål, hvarför
4
Förste? Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10,
helgonskylden utgör vedergällning, och enligt kyrkolagens, uti stadgan angå¬
ende folkundervisningen i riket förnyade, om ock mera sällan i tillämpning
sätta bud, honom ännu tillhörer att i församlingen meddela barnaundervisning,
lärer tvifvel icke böra uppstå, att i församlingar, der helgonskylden erfordras
till fyllnad i det aflöningsbelopp klockaren skäligen bör tilldelas, densamma
ock skall företrädesvis dertill användas. Men om å ena sidan detta varder
medgifvet, så torde på den andra icke eller bestridas, att då helgonskylden, hvilken,
enligt hvad förut är an förd t, icke utgjort någon afgift till staten, blifvit påbuden
i ändamål äfven att tillvägabringa en förbättrad barnaundervisning, och meddelan¬
det af denna undervisning numera blifvit af särskilt inrättade, utaf församlingarne
i väsendtlig män underhållna skolor, om icke uteslutande, dock till aldra största dolen,
öfvertagen, både billighet och rättvisa kräfva, att hvad af helgonskylden icke till
klockarens aflönande oundgängligen erfordras, må af församlingen disponeras
till lättnad i dess betydande uppoffringar för ordnandet och upprätthållandet
af folkskolan. Under förbehåll om klockarnes förseende med nöjaktiga löne¬
förmåner, skulle Utskottet alltså icke hafva funnit någon betänklighet vid att
tillstyrka ett instämmande i Andra Kammarens beslut, så framt detsamma icke
tillika innefattade en framställning, åsyftande rubbning eller förändring uti
enskildes rätt. Det har nemligen blifvit ifrågasatt, att församlingarne skulle
förklaras berättigade öfvertaga dispositionen af helgonskylden redan innan de
klockare, hvilka på grund af fullmakt hafva att densamma uppbära, lemnat
sina befattningar. Sådant lärer likväl icke kunna föreskrifvas, enär klockarne,
lika va] som alla andrå, de der äro genom fullmakt tillsatte, måste hafva
lagligt anspråk att vid de förmåner, som vid befattningens erhållande densamma
åtföljde, oförryckt bibehållas, utan förbindelse att låta desamma emot’andra ut¬
bytas. Utskottet artser sig emellertid förpligtadt till det erkännande, att då
beslutet icke går derpå ut att helgonskylden skulle utan ersättning blifva de
nuvarande jnnehafvarne af klockarebefattningarne afhänd, med förslaget om
förändringens omedelbara inträdande icke egentligen vant åsyftad någon ned¬
sättning för desse kyrkobetjente af deras löner, hvaremot genom detta förslag
och den i sammanhang dermed gjorda framställning, att Kongl. Maj:t måtte i
nåder tillse om ej ersättningen till klockarne borde utgöras icke allenast af
den församling, till hvilken helgonskylden ginge åter, utan ock af de öfriga,
som till pastoratet hörde, det varit beräknadt, att, derest nådigt bifall dertill
lemnades, redan under nuyarande klockares lifstid en jemnare fördelning af
skyldigheten att till aflöningen lemna bidrag skulle inom pastoratet åstad¬
kommas. Det önskvärda häruti förbiser Utskottet ingalunda, men kan dock
beträffande sist omförmälda framställning icke lemna oanmärkt, att, efter hvad
Utskottet synes, densamma åsyftar ett ordnande af rättsförhållanden emellan
så väl de särskilda forsamlingarnej som emellan deras medlemmar, för behand¬
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.
lingen hvaraf föreskrifter i lag och författningar icke saknas samt att, om
denna Utskottets åsigt finnes riktig, Kongl. Maj:t icke lärer vilja en dylik
fråga till omedelbart afgörande företaga.
Vid remissen till Utskottet af detta ärende är af' Herr von Kock be¬
gäran framställd, att Utskottet ville i sammanhang dermed taga i öfvervägande,
huruvida icke klockareskeppan, som utgår i en del af Blekinge, är af samma
beskaffenhet som helgonsky klen. I anledning häraf bör Utskottet meddela, att
denna afgift, hvilken, så vidt Utskottet varit i tillfälle inhemta, icke, i likhet
med helgonskylden, leder sitt ursprung ifrån den tid Blekinge var underkastadt
danska väldet, grundar sig på eller åtminstone blifvit reglerad genom en
emellan presterskapet och allmogen i denna provins träffad och af Kongl.
Maj:t den 9 Juni 1747 fastställd förening om presterskapets inkomster, hvilken
innehåller, att der, hvarest ingen helgonskyld betalas, skall till klockaren ut¬
göras en skeppa af hvart hemman efter nummern, dock att när en åbo brukar
flera än en nummer, livilka tillsammans ej stiga öfver tre fjerdedels hemman,
klockaren icke bör njuta öfver en skeppa; samt att den genom Förordningen
den 8 Februari 1681 påbudna spanmålsafgift till klockaren deremot icke i
Blekinge utgår. Det vill häraf synas, som vore den spanmålsafgift, som i
Blekinge under namn af klockareskeppa utgöres, till sin natur och beskaffenhet
mera motsvarande den i Förordningen af år 1681 för riket i allmänhet före-
skrifna spannaålslön till klockaren, än helgonskylden, hvarföre ock frågan om
densamma och dess bibehållande lämpligast torde blifva föremål för den all¬
männa reglering af klockarnes aflöning, som nu är under beredning, desto
heldre som det må finnas tveksamt, huruvida icke, derest klockaren deraf icke
är i behof, församlingen skulle kunna tillerkännas rättighet att densamma alB
deles indraga.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, kan Utskottet väl icke
tillstyrka Kammaren att oförändradt biträda det af Andra Kammaren i ärendet
fattade beslut, men hemställer vördsamt att Kammaren ville för sin del ber
»luta,
att Riksdagen hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhåller, att
det måtte varda de församlingar i Skåne, Halland och Blekinge,
hvilka ej redan erhållit tillåtelse till användande för folkskolans
behof af den ifrån församlingen utgående klockarehelgonskyld,
medgifvet, att derest denna helgonskyld, antingen vid den all¬
männa reglering af klockarnes löneförmåner, hvilken till följd
af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 30 April nästlidne år
kan vara att emotse, eller ock dessförinnan i särskilda fall, efter
undersökning och pröfning i den ordning Kongl. Maj:t i nåder
Bill. till Riksd. Prot. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Ilåft. 2
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.
bestämmer, kan finnas öfverstiga hvad till fyllnad i klockarens
tillbörliga aflöning erfordras, det må varda åt församlingarne
öfverlemnadt att om öfverskottet sjelfve förfoga, dock under
vilkor att det blifver till folkundervisningens befrämjande användt.
Stockholm den 3 Maj 1873.
På Utskottets vägnar:
Henning Hamilton.
Stockholm, J. W. Svenssons boktryckeri, 1873.