Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8.
1
JY:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli d. 18 Febr. 1873, kl. 12 midd.
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 1, i an¬
ledning af väckt motion angående ett tillägg till 22 § i
Kongl. Maj:ts nådiga Fiskeristadga den 29 Juni 1852.
I 22 § af Kongl. Maj:ts nådiga fiskeristadga den 29 Juni 1852 förordnas, bland
annat, att då någon rättegande det begär, eller Konungens Befallningshafvande så nödigt
aktar, för hvarje ort skola meddelas bestämmelser rörande fisket, hvilka bestämmelser
böra på det sätt tillvägabringas, att Konungens Befallningshafvande, hvar i sitt län, å
lämpliga tider och ställen hålla sammanträden, hvartill kallas delegarne i fiskevattnet,
jemte kronoombud, om kronan eger del deruti, kronans arrendator, och de fiskelag,
som derstädes idka fiske; att de sålunda kallade, som komma tillstädes, yttra sig i ämnet,
och att det, hvarom de fleste sig förena, anses för de fiskandes öfverenskommelse.
Sådan öfverenskommelse, hvilken jemväl bör bestämma påföljd för öfverträdelse deraf
till högst 50 R:dr böter jemte förlust af redskap och fångst, skall derefter pröfvas af
Konungens Befallningshafvande och, der den ändamålsenlig är, stadfästas. Finner Konun¬
gens Befallningshafvande öfverenskommelsen ej ändamålsenlig, eller kan den ej träffas,
skall Konungens Befallningshafvande meddela förordnande i ämnet genom utslag, hvar¬
öfver klagan må föras i den ordning, som för hushallningsmal är i allmänhet föreskrifven.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 3
hänvisad motion har nu Herr Friherre A. Cederström anfört hurusom, da alla näringar för
att rätt kunna trifvas måste ostördt få utvecklas och njuta så stor trygghet och säkerhet
som möjligt, samt då isynnerhet nödvändigt vore att de förordningar, hvilka angingo nä-
ringarne, icke alltför ofta blefve underkastade förändringar, enär derigenom föi närings¬
idkaren uppstode en osäkerhet, som förlamade hans verksamhet och tvingade honom att
arbeta med så stor försigtighet, att någon större fördel hvarken kunde beredas det all¬
männa eller honom sjelf, den Konungens Befallningshafvande genom ofvan omförmälda stad¬
gande inrymda makt att, när helst bemälda myndighet funne för godt, och således
äfven i det fall att stadfästelse på en öfverenskommelse, som fiskevattensinnehafvaine
ansett för sig nyttig och fördelaktig, kort förut blifvit meddelad, emot dessas önskan upp¬
slå. till Biksd. Prof. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Haft.
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8.
hafva en sådan öfverenskommelse och stadga nya bestämmelser för fisket, måste menligt
inverka på fiskets rätta bedrifvande och göra den under så många andra besvärligheter
och risker herafallne fiskaren tryckt i sitt yrke, enär fruktan 'för förändringar uti redan
fastställda överenskommelser eller stadgar rörande fisket hindrade fiskaren att förskaffa
sig dyrbarare redskap, hvilken inom kort tid kunde blifva konfiskabel ■— en olägenhet
som vore isynnerhet känbar för fiskaren vid våra hafskuster, hvilken, för att hafva hopp
om lyckad fångst, måste besitta ganska dyrbara och stora förråd af bragder; och har af
sådan anledning och till förekommande af alltför täta rubbningar i bestående fiskeri-
öfverenskommelser Friherre Cederström föreslagit, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t
ingå med underdånig anhållan: »att ett tillägg uti slutet af 22 § i Kongl. fiskeristadgan
af den 29 Juni 1852 göres uti detta syfte och således af ungefär följande lydelse: har
sådan öfverenskommelse, som här ofvan stadgas, vunnit laga kraft, må den ej ändras,
med mindre än att flertalet af de rättegande det önskar och medgifver.»
Genom Kongl. förordningen den 8 November 1867 har det Konungens Befallningshaf¬
vande i 22 § af fiskeristadgan tillerkända initiativ i frågor rörande fisket blifvit utsträckt
jemväl till fiskeriintendenten, hvilken eger att påkalla vederbörande fiskevattensegares
hörande öfver och länsstyrelsens pröfning af de utaf honom väckta förslag till fiskerinärin¬
gens förkofran.
Då emedlertid detta initiativ har till ändamål att i både allmänt och enskildt
intresse uppehålla en för en stor del af befolkningen vigtig näringsgren och att tillgodo¬
göra densamma resultaten af en i ständigt framåtskridande stadd naturvetenskap och af
en vidgad erfarenhet; men genom den af motionären föreslagna inskränkning i statens
kontroll öfver näringens bedrifvande nyssnämnda ändamål måste komma att i väsendtlig
mån förfelas, åtminstone i alla de fall, då gällande överenskommelser eller stadgar an¬
gående fisket visat sina verkningar uti stor vinning af näringen för stunden till pris af
dess undergång för framtiden; så och enär den af motionären framhållna olägenhet, hvar¬
öfver dock, såvidt Utskottet har sig bekant, någon allmännare klagan icke försports, i de
flesta fall torde kunna förekommas eller förminskas derigenom att, såsom praxis inom åt¬
skilliga län hittills varit, i upprättande nya överenskommelser eller stadgar rörande
fisket, bestämmes viss tid, hvarunder enligt äldre öfverenskommelse tillåten fiskredskap
må begagnas efter den tid, då den nya öfverenskommelsen i öfrigt träder i tillämpning,
anser sig Utskottet böra hemställa,
att Herr Friherre Cederströms förevarande motion icke må till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Februari 1873.
På Utskottets vägnar:
Curry Treffenberg.