Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 40.
3
i
N:o 40.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1873, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, i fråga
om åtgärder för afskaffande af de sä kallade säljbara
apoteksprivilegierna.
Den ifrågavarande nådiga Propositionen, som blifvit åt begge Kam-
rarne till Lag-Utskottet remitterad, är af följande lydelse:
»I underdånig skrifvelse den (2 Juli 1851 anförde Rikets Ständer, huru¬
som, i anseende till de menliga följder, som uppkomme deraf, att privilegier för
apotekareyrkets bedrifvande öfverlätes genom köp och arf med mera, hvar
af icke sällan händt,. att förvärfvandet af rättighet att detta yrke bedrifva
mindre varit beroende af kunskaper och ådagalagda insigter i detsamma, än
af förmågan att för apoteksprivilegierna erlägga en hög, ofta öfverdrifven
köpeskilling, framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord om angelägen¬
heten att i detta förhållande tillvägabringa förändring; hvarvid Rikets Stän¬
der inhemtat, bland annat, att öfver de flera tid efter annan till Kongl.
Maj:t inkomna underdåniga hemställanden och förslag i ämnet, Sundhets¬
kollegium den 17 Oktober 1845 afgifvit underdånigt yttrande, deri Kolle¬
gium på anförda skäl ansett, att uti hvad redan om apoteksprivilegiers
öfverlåtande vore stadgadt någon ändring icke borde ifrågakomma, men att
en Kollegie-ledamot, General-direktören m. m. Ekströmer derutinnan varit
af skiljaktig mening samt hufvudsakligen anfört, att, om än apotekareyrket
4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
vore till en viss grad att anse såsom ett merkantilt näringfång, det der¬
jemte vore ett vetenskapligt yrke, af den vigt för menskligheten att dess
utöfning icke anförtroddes åt någon annan än den, som deri förvärfvat och
ådagalagt behöriga kunskaper och skicklighet, hvaraf äfven syntes böra
följa, att den, som genom högre kunskaper och större skicklighet gjort sig
bäst qvalificerad till samma yrkes utöfning, företrädesvis borde dertill blifva
använd, . hvilket dock, så länge rättigheten att drifva apoteksrörelse endast
genom inköp af företrädarens privilegium kunde förvärfvas, icke alltid lät
sig verkställa, da det vore icke skickligheten, utan bästa tillgången på pen-
ningar eller största krediten och i förening dermed mången gång minsta
betänksamhet i kalkyl, som bestämde, hvilken blefve egare af ett ledigt
eller till salu utbjudet apotek, sa att staten icke blott vore beröfvad till¬
fället att för det allmännas båtnad företrädesvis använda och genom be¬
fordran belöna och uppmuntra den större skickligheten, utan ock måste
stillatigande öfverlåta dispositionen af detta vigtiga prerogativ åt enskild
mans af enskilt intresse beroende val; till undanrödjande af hvilka olägen¬
heter,. de der icke hade sin grund uti någon i gällande författningar bestämdt
medgifven rättighet att apoteksprivilegiet försälja, utan snarare vore att
söka uti. en oriktig tydning af den oegentliga benämningen »privilegium’-,
som rättigheten att å viss ort idka apoteksrörelse af ålder erhållit, be-
mälde General-direktör framställt ett förslag, gående derpå ut, att, efter
skedd samt af Kongl. Maj:t i nåder gillad värdering och klassifikation utaf
samtliga i riket befintliga apoteksprivilegier, två procent af det för hvarje
privilegium sålunda, inom klassen, bestämda värde borde årligen afskrifvas,
hvarigenom, detta värde vid inträffande köp minskades med motsvarande
summa, intilldess vid utgången af femtionde året privilegiet vore helt och
hållet hemfallet till staten; och yttrade .Rikets Ständer vidare uti berörda
skrifvelse, att, som otvifvelaktigt vore, att handeln med så kallade apoteks-
piivilegiei, hvilken handel svårligen kunnat blifva möjlig utan genom bristerna
i gällande stadgande^ medförde stora olägenheter för apoteks-yrkets be¬
höriga utöfning, hvadan det syntes nödigt, att denna handel borde upphöra,
äfvensom att bestämda föreskrifter derom utfärdades, likväl på det sätt, att
någon uppoffring, för staten. derigenom icke ifrågasattes och att någon för¬
höjning åt medicinaltaxa!! ej heller af sådan anledning Lomme att ega rum.
Rikets Ständer, som för sin del funnit det af General-direktören Ekströmer
föreslagna sätt för tillvägabringa!^ af rättelse derutinnan vara väl grundad!,
i underdånighet anhölle, det Kongl. Maj:t i nåder måtte tillse, huruvida ej
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af bemälde General-direktör upp-
gifna gi under, ifrågavarande privilegiihandel måtte genom årlig amortering
kunna för framtiden afskaffas.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
5
1 det underdåniga utlåtande, Sundhets-kollegium den 21 December
1DT»2 afgaf i anledning af Rikets Ständers berörda framställning, vitsordade
Kollegium nyttan af privilegiihandelns afskaffande och tillstyrkte såväl då,
som i de underdåniga yttranden, Kollegium sedermera i denna fråga af-
gifvit, att denna handel måtte bringas till slut, så mycket heldre som Kolle¬
gium icke ansåg densamma hvila på laglig grund, ehuru tillika, enligt
Kollegii förmenande, måste medgifvas att ett omedelbart afskaffande af dylik
handel skulle ådraga de med eu sådan förändring samtida apoteksinne-
hafvarne ett oförtjent lidande och medföra en både för dem enskildt och
för yrket i allmänhet betänklig rubbning i deras ekonomiska ställning. —
Apotheksinnehafvarne åter, som jemväl lemnades tillfälle att yttra sig öfver
det af Rikets Ständer väckta förslag, bestredo privilegiihandelns afskaffande,
såsom hvarken nyttigt för yrket eller nödvändigt för det allmänna eller
ens lagligen kunnande ega rum utan uppoffring af staten, eftersom privilegiet
vore innehafvarens välfångna egendom, som icke utan full ersättning kunde
honom fråntagas.
Då emellertid frågan förblef oafgjord, inkom Apotekare-societeteus
direktion ungefär tio år sednare, eller den 30 April 1863, till Kong!. Maj:t
med en underdånig framställning, deruti direktionen väl förklarade sig vid¬
hålla den af apotekarne förut uttalade åsigten om privilegiernas natur och
nyttan af deras fortvara, men tillika, »på det den väckta frågan måtte er¬
hålla ett definitivt afgörande, som kunde bringa till slut den osäkerhet,
som alltid i någon mån uppstode derigenom att ett dylikt förslag (privi¬
legiihandelns afskaffande) väckts och vunne något understöd», i underdå¬
nighet gaf tillkänna, att, om Kongl. Majit funne en förändring med de sälj¬
bara privilegierna böra ske och statens tillgångar icke medgåfve deras inlö¬
sande, Apotekare-societetens medlemmar förordade frågans lösning i enlig¬
het med r tt förut framstäldt förslag, som af Sundhets-kollegium redan i dess
ofvanberörda utlåtande den 21 December 1855 omnämnts med gillande
såsom till sin hufvudsakiiga grund öfverensstämmande med, men i enkel¬
het och ändamålsenlighet öfverträffande det förslag, som af Rikets Ständer
i deras omförmälda skrifvelse berördes. Nämnda af Apotekare-societeten
då omfattade förslag afsåg, att Kongl. Maj:t skulle genom allmän författ¬
ning stadga, att all försäljning af apoteksprivilegier skulle vara upphäfven
med femtionde året efter det, då författningen utkom. Intilldess denna
tidpunkt inträffade, skulle således privilegierna få försäljas såsom förut,
ehuru pri vilegii priset naturligtvis kom me att efterhand nedgå, i den mån
deri föreskrifna tidpunkten för ghaudelus upphörande nalkades, hvarigenom
den förlust, som blefve oundviklig för privilegji-inneliafvarne, åtminstone
komma att fördelas på eu längre tid och någon ersättning alltid för dem
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
vara att påräkna, när de lemnade privilegiet. Vid det medgifvande till
privilegiernas framtida upphörande, Apotekare-societetens biträdande af nämnda
förslag innefattade, fastade societeten dock vissa förbehåll, hvilka Sundhets¬
kollegium i infordradt underdånigt utlåtande den 21 December 1863 emel¬
lertid ansåg vara af beskaffenhet att icke böra vinna nådigt bifall, enär
derigenom det allmännas anspråk med afseende å sättet för denna närings
utöfning under den bestämda öfvergångstiden icke skulle blifva behörigen
tillgodosedt. Detta föranledde ock, att Kong!. Maj=t genom nådigt beslut
den 12 November 1869 förklarade det af societetens direktion framlagda
förslag i dess dåvarande skick icke kunna bifallas, men att Kong]. Maj:t
ville lemna direktionen tillfälle att, efter förnyad behandling af ärendet,
till Kongl. Maj:t inkomma med ytterligare framställning i ämnet.
Med begagnande af det tillfälle, Kongl. Maj:t sålunda lemnat Apo¬
tekare-societetens direktion att afgifva ett förnyadt förslag om sättet för de
säljbara apoteks-privilegiernas afskaffande, öfverlemnade direktionen den 20
September 1870 till Kongl. Maj:ts pröfning ett dylikt förslag, som åsyftade
att för samtliga apotek af ifrågavarande beskaffenhet upprätta en gemen¬
sam amorteringsfond, från hvilken de nuvarande innehafvarne af säljbara
apotek skulle få till sig utbetaldt hvad sjelfva öfverlåtelserätter: af apote¬
ket, efter behörig uppskattning, kunde anses vara värd, emot det att med
apotekets innehafvande följde skyldighet att å bestämda tider till fonden
erlägga hvad till ränta och amortering af det från fonden utbetalda ersätt¬
ningsbeloppet jemte förvaltningskostnader erfordrades, till dess att hela be¬
loppet af ersättningen blefve guldet.
Enligt det förslag till stadgar för berörda amorteringsfond, direktionen
uppgjort, skulle hvarje egare af säljbart apoteks-privilegium vara berättigad
att anteckna sig till delaktighet i fonden för en viss summa, hvartill han
uppskattade sitt privilegium. Innan något privilegium af fonden inlöstes,
skulle emellertid alla de privilegier, hvilka till inlösen anmälts, värderas
af nämnder, utsedda af fondens styrelse, hvarefter och sedan nämndernas
yttranden inkommit till styrelsen, denna skulle ega att fastställa de belopp,
hvarmed privilegierna borde af fonden inlösas. 8 a vi da innehafvare!! af apo¬
teket åtnöjdes med det af styrelsen fastställda beloppet, skulle han, så snart
tillräckliga medel blifvit för fondens räkning upplånta, få hos fonden lyfta
hela detta belopp, hvarmed han ock afstode från all rätt att vidare försälja
eller eljest på annan person öfverlåta apoteket. Dessutom ålåge honom a.tt,
jemte en viss afgift, som skulle erläggas när han tecknade sig till delaktig¬
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
het i fonden, och som vore afsedd till bestridande af organisätionskostnader
och bildande af en reservfond, från den dag, privilegiet blifvit inlöst, för
hvart halfår förskottsvis till fonden inbetala hvarje gång högst 31 procent
å inlösningsbeloppet, hvilket skulle fortgå under så lång tid, som erfor¬
drades för beloppets amortering. När dylikt apotek blefve ledigt, skulle
ny apotekare tillsättas af Kongl. Maj:t, i den ordning som nu iakttages vid
apotek med personliga privilegier, och skulle denne, hvilken således ej vidare
behöfde såsom för närvarande förvärfva rättigheten till apotekets innehaf¬
vande mot en viss köpesumma, deremot vara förbunden att öfvertaga före¬
trädarens skyldighet att verkställa halfårsinbetalningarne till fonden. Under¬
rättelse om det belopp, hvartill dessa uppginge, samt huru lång amorteringstid
återstode, skulle meddelas i kungörelsen om privilegiets ledighet, hvari jem¬
väl borde intagas föreskrift, att sökande skulle ställa borgen för hvad till
inlösen af företrädaren tillhöriga varulager, inredning, kärl och instrumenter
erfordrades. Underläte apotekare att å den bestämda förfallotiden verk¬
ställa föreskrifven inbetalning till fonden, skulle han vara skyldig att erlägga
viss ränta å det förfallna beloppet, och om detta ej inom två månader vore
inbetaldt, skulle han hafva förverkat rättigheten att vidare innehafva apo¬
teket, som då genast komine att förklaras ledigt, en föreskrift som vore
nödvändig för att betrygga fondens rätt att komma i åtnjutande af de be¬
räknade amorteringsbidragen. Om under amorteringstiden Kongl. Maj:t
skulle bifalla nytt apoteks anläggande i stad, der redan ett eller flera så¬
dana funnos, för hvilket eller hvilka privilegiet blifvit af fonden inlöst, skulle
jemväl innehafvare!! af det nyinrättade apoteket vara underkastad skyldig¬
het att lemna bidrag till fonden efter vissa i förslaget angifna grunder,
hvaremot den eller de andre apotekarne i staden skulle erhålla en motsva¬
rande minskning i sina förut bestämda bidrag; varande detta stadgande
påkalladt af omtanken om de i amorteringen deltagande apoteksinnehafvarnes
förmåga att fullgöra sina skyldigheter till fonden, hvilken förmåga skulle
kunna i väsendtlig mån minskas, derest nya apotek finge inrättas; som icke
bidrogo till fonden och derigenom konime i en fördelaktigare ställning än
de äldre apoteken, k örslaget bestämde vidare, att den upplåning af medel,
som erfordrades för att sätta fonden i stånd att verkställa privilegiernas
inlösen, skulle ske med det vilkor, att återbetalningstiden icke finge öfver¬
stiga fyratiofem år. Slutligen innehöll förslaget åtskilliga föreskrifter, afseende
fondens förvaltning, ,som skulle uppdragas åt en styrelse, utsedd af delegarne
och för dem redovisningsskyldig.
Öfver det förslag, hvars grunder här blifvit i korthet angifna, har
Sundhets-kollegium blifvit hördt, dervid Kollegium ansett det vara otvif¬
velaktigt, att för apoteksväsendet öfver hufvud vore nyttigt, om den osäker¬
8
Lag-Utsl:ottets Utlåtande N:o 40.
het kunde bringas till slut, hvilken nu rådde om verkliga betydelsen af
ifrågavarande apoteksprivilegier, hvarföre och då det nu framlagda förslaget,
hvithet afsåge såväl ett skyndsamt upphörande af handeln med dylika pri¬
vilegier, som ock att bereda nuvarande innehafvare af privilegierna någon
ersättning för hvad de för sina apoteksrättigheter utgifvit, syntes kunna
leda till det dermed afsedda ändamålets vinnande, Kollegium funnit sig
böra i hufvudsaken tillstyrka dess godkännande, ehuru Kollegium på samma
gång gjort hemställan om åtskilliga ändringar i förslagets särskilda delar,
likasom rörande behofvet af ett särskilt stadgande i fråga om sådana hit¬
tills säljbara privilegier, hvilkas innehafvare icke läte anteckna sig till del¬
aktighet i fonden; i hvilken afseende Kollegium föreslagit, att Kongl. Maj:t
måtte, i sammanhang med pröfningen af det underdåniga förslaget till stad¬
gar för amorteringsfonden, förordna, att, äfven om innehafvare af dylikt
privilegium icke begagnat tillfället att få privilegiet af fonden inlöst, all
stadfästelse å försäljning eller öfverlåtelse af apoteksprivilegium skulle upp¬
höra med femtionde året efter det, då nådigt beslut fattades angående
apoteksprivilegiernas amortering, så att efter berörda tids förlopp alla apotek
blefve personligt privilegierade.
Med afseende å hvad Sundhets-kollegium anfört rörande amorterings-
förslagets särskilda delar och hvad i öfrigt vid pröfningen deraf förekommit,
har Kongl. Maj:t funnit samma förslag icke vara af beskaffenhet att kunna
i oförändradt skick bifallas. För ett ändamålsenligt ordnande af apoteks¬
väsendet är det emellertid af synnerlig vigt, att den visserligen ej i lag
uttryckligen medgifna, m-en på, långvarig häfd grundade rättigheten för inne-
hafvarne af alla äldre apotek att till hvilken kompetent person som helst
öfverlåta sitt privilegium och sålunda kunna derför betinga sig eu mot in¬
komsten af rörelsen svarande betalning, må, så snart ske kan, upphöra.
En sådan förändring af det nuvarande förhållandet kan dock ej åstadkom¬
mas utan känbar förlust för de apotekare, hvilka, enligt det hittills följda
bruket, varit nödsakade att för sina privilegier betala ofta ganska höga
köpeskillingar; och då till godtgörande häraf någon mellankomst från sta¬
tens sida icke lärer kunna ifrågasättas, synes det vara en af billigheten
förestafvad oafvislig pligt mot de nuvarande apoteksinnehafvarne, att för¬
lusten för dem åtminstone göres så litet tryckande som möjligt och framför
allt att de ej, genom förändringens omedelbara vidtagande, må på en gång
drabbas af dess följder, utan lemnas rådrum att, genom årliga afskrifning»r
å den erlagda köpeskillingen för privilegiet, på eu längre tidrymd fördela
den förlust, som säljbarhetens upphörande medför, men just emedan för
reformens fullständiga genomförande en längre tid således kommer att åtgå.
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
är det desto mera angeläget, att åtgärder för målets vinnande skyndsamt
vidtagas. Derföre torde redan nu en viss tid böra utsättas, efter livilkens
utgång all handel^ med apoteksprivilegier ovilkorligen må upphöra. Då
denna tidrymd, såvida ej de årliga afskrifningarne skola beräknas alltför
höga, måste tilltagas någorlunda rymlig och således ej torde kunna be¬
stämmas kortare än till 45 år, skulle emellertid det nuvarande förfarings¬
sättet med dermed förenade missförhållanden komma att ännu under en
lång följd af år fortfara, hvarjemte och då det under hela denna tid ej
kunde undvikas att nya apotek blefve inrättade, för hvilka någon betalning
icke erlades, den med nyssnämnda tidrymds bestämmande afsedda förmånen
för de nuvarande apoteksinnehafvarne skulle komma att betydligt förringas.
Att fullständigt undanrödja dessa olägenheter lärer svårligen låta sig göra.
Ofvan omförmälda af Apotekare-societeten framlagda förslag om bildande af
en . amorteringsfond för inlösen af alla de så kallade säljbara apoteksprivi-
legierna synes dock anvisa en utväg att i väsentlig mån förmildra dem.
Om nemligen, hufvudsakligen enligt grunderna för nämnda förslag, en amor¬
teringsfond af tillräcklig styrka blefve genom upplåning anskaffad, hvarför
under nuvarande penningekonjunktur några synnerliga svårigheter ej torde
möta, och nödiga garantier ställas för uppfyllande af fondens förbindelser,
kunde derigenom tillfälle beredas för hvarje apotekare, som det önskade,
att erhålla full lösen för sitt apoteks uppskattade värde, och då antagas,
kan, att största delen af nuvarande apotekare skulle af en sådan förmån
sig begagna, samt de apotek, hvilkas privilegier af fonden inlöstes, upphörde
att vidare vara säljbara, så att föreståndarne för dem, vid inträffande ledig¬
het, komme att antagas i samma ordning som nu i fråga om apotek med
personliga privilegier eger ruin, komme följaktligen innan kort den tid att
inträda, då ett mera ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet läte sig göra.
På grund häraf anser Kongl. Maj:t väl förevarande fråga kunna på
ofvan antydda sätt lämpligen vinna sin lösning; men då dels bestämmelsen
af eu viss tid, efter hvars utgång apoteksprivilegiers försäljning eller öfver¬
låtelse skulle komma att upphöra, måste anses innebära en försäkran, att
dylika, nu icke genom någon allmän författning uttryckligen medgifna öfver-
låtelser skulle under nämnde tid tillerkännas giltighet; dels ock för möjlig¬
heten att åvägabringa en amorteringsfond till nuvarande apoteksprivilegiers
inlösen, erfordras, att äfven framdeles blifvande innehafvare af sådana pri¬
vilegier tillförbindas att under nämnda tid, såsom vilkor för apoteksyrkets
bedrifvande, till fonden utgöra årliga för amorteringen erforderliga bidrag,
har Kongl. Maj:t funnit sig, innan nådigt beslut i ämnet meddelas, böra°i
JBili, till Eiksd. Prof, 1873. 7 Suwil. 18 Häft. 2
i b Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
ofvannäranda hänseende inhemta Riksdagens yttrande; och föreslår alltså
Kongl. Maj:t,
att all handel med eller öfverlåtelse enskilde emellan af apotekspri-
vilegier skall med utgången af år 1920 upphöra att vidare tillerkännas gäl¬
lande kraft, så att derefter rättigheten till apoteksrörelses idkande kommer
att under alla förhållanden vara beroende allenast af de föreskrifter, som
i fråga om sådan näring i allmänhet meddelas; och
att, i händelse derförinnan en amorteringsfond kan komma att bildas,
i ändamål att inlösa nuvarande s. k. säljbara apoteksprivilegierna, en hvar
innehafvare af sådant apotek, hvars privilegium blifvit af fonden inlöst, eller
af nytt apotek, som framdeles kan komma att i stad inrättas, må, såsom
vilkor för apoteksrörelsens fortfarande utöfvande, kunna tillförbindas att in¬
till nyssnämnda års utgång årligen till amortering af de för apoteksprivi-
legiers inlösen upplånta medel utgöra bidrag enligt de grunder Kongl. Maj:t
vid fastställande af stadgar för amorteringsfonden kan komma att bestämma.»
Utskottet, som tagit denna nådiga Proposition jemte dertill hörande
handlingar under öfvervägande, har dervid ansett sig icke böra underlåta
att fästa uppmärksamheten på den åt Apotekare-societetens direktion ifråga¬
satta bestämmelse att, när apotek af ifrågavarande beskaffenhet blir ledigt,
den som af Kongl. Maj:t utnämnes till detsammas öfvertagande skall vara
skyldig, der det äskas, att från den afgående apotekaren eller hans rätts-
innehafvare till sig lösa allt varulager af fullgod beskaffenhet jemte inred¬
ning, kärl och instrumenter. Billigheten såväl som det allmännas välför-
stådda intresse synes nemligen fordra, att dylik föreskrift meddelas. Men
då det torde ankomma på Kongl. Maj:t att härom i administrativ väg för¬
foga, samt någon anledning till anmärkning emot förevarande förslag för
öfrigt icke förekommit, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Kongl. Maj:ts berörda nådiga Proposition måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 6 Maj 1873.
På Utskottets vägnar:
II. G. von Gegerfelt.
Re servation:
af Herr Grefve Mörner: »Då uti Sverige någon billig klagan icke
kunnat förspörjas i anseende till det sätt, hvarpå apoteksrörelsen öfver¬
hufvud taget skötes, utan densamma torde vara inrättad på ett vida gagne-
11
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
ligare och för allmänheten mera betryggande sätt än som är fallet i de
länder der, äfven i denna näring, eu fri täflan eger ram;
då, genom den föreslagna förändringen, möjligheten att erhålla apo¬
tek för dem, som sig åt detta yrke egna, ifall Kongl. Maj:ts proposition
antages, synes komma att bero på ålder eller andra dylika förtjenst^’, enär
apotekarne förmodligen sedan lära komma att likasom postmästare m. fl. em-
betsmän af Kongl. Maj:t tillsättas, så att en yngre och genom skicklighet
utmärkt man ingalunda torde få lättare utan sannolikt fast svårare än nu
att kunna för egen räkning erhålla ett apotek;
då, om man afser ifrån den måhända misshagliga klangen af ett ord
och, i stället att på grund deraf fatta en mening, undersöker sak, det nu¬
varande så kallade »Privilegiet1’ torde finnas vara ifrån början af Riks-sty-
relsen för Apotekare-societeten anordnadt, och gagnet deraf icke ens ännu
lärer i sjelfva verket kunna bestridas, samt, äfven om nuvarande förhållande
upphäfves, inskränkningen ändå så till vida kommer att qvarstå, som inga
flere apotekare synas komma att få finnas, än de som till denna rörelses
bedrifvande blifva af Kongl. Maj:t allernådigst utnämnde, hvadan apotekare¬
yrket ifall det, efter hvad sannolikt är, ordnas på sådant sätt, blifver ett
slags embetsprivilegium;
då jag icke kan förstå rättvisan i den föreslagna amorteringsplanen,
hvarigenom en hjelplig ersättning för utlagda medel väl torde beredas dem,
som, då amorteringen börjar, innehafva apotek, men föga ersättning till-
godokommer åter dem, som sedan under en lång tidsföljd få tillskjuta
medlen för denna så kallade amortering; samt
då jag icke kunnat finna, att förändringen påkallats af dem, Indika
omfattat apotekareyrket och icke heller egentligen från allmänhetens sida,
om äfven, efter någon eller några motionärers bedrifvande samt måhända
utan någon egentlig undersökning, fångade af klangen uti ordet »Privilegium»,
Riksens Ständer sommaren 1851 beslöto hemställan om förändring i an¬
seende till privilegierne:
föranlåtes jag för min del påyrka afslag å Utskottets hemställan om
bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition»,