Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
1
J¥:o 14.
' Ank. till Riksd. Kansli d. 21 Mars 1873, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i Kongl. för¬
ordningen angående allmänt Kyrkomöte den 16 Novem¬
ber 1863.
Denna motion (N:o 178) har blifvit väckt inom Andra Kammaren af Herrar P,
Olsson från Helsingborg, G. Jonsson, O. B. Olsson, Nils Nilsson, Per Nilsson i Kulhult,
Ola Andersson, A. W. Wigardt, L. J. Svensson, Per Nilsson i Espö, Anders Persson,
Olaus Claesson, Åke Andersson, P. Lamberg, Hvar Månsson, J. W. Lundqvist, Ola Jöns¬
son, Öl. Ostling, Jöns Andersson, Sven Nilsson i Osterslöf och Lasse Jönsson, hvilka
föreslagit, att ofvannämnda Kongl. förordning måtte ändras i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med följande grunder:
»l:o att antalet mötesmedlemmar måtte ökas till minst det dubbla, eller 60 pre-
sterliga och 60 lekmanna-ombud, för att skäligen kunna kallas en svenska kyrkans
representation;
2:o att elektorsvalen blifva gemensamma för både prester och lekmän, på det
sätt som för elektorsval till lekmanna-ombud nu stadgadt är, och att vid ombudsvalen
alla valmännen gemensamt välja först de presterliga och sedan de lekmanna-ombud, som
skola för valkretsen utses, till hvilka sednare äfven prester må väljas;
3:o att hvar och en till tjenstgöring inom kyrkan berättigad och förpligtad prest¬
man må tillerkännas valrätt och valbarhet så väl vid elektorsvalen, som vid ombudsval
till kyrkomötet;
4:o att tiden för kyrkomötets sammankallande måtte, med nu gällande undantag,
bestämmas till hvart tredje år.»
Bill. till Riksd. Prof. 1873. 7 Sami. 8 Häft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
Lag-Utskottet, som enligt erhållen remiss nu går att häröfver sig yttra, har ansett
sig dervid böra först betrakta de särskilda yrkandena i och för sig, utan afseende å
frågan, huruvida det kan vara lämpligt för Riksdagen att redan nu taga initiativet till
väsendtliga förändringar i den så nyligen införda kyrkomötesförordningen, till hvilken fråga
Utskottet sedermera vill återkomma.
Hvad således angår det första af de utaf motipnärerne gjorda yrkanden, eller att
antalet af kyrkomötets medlemmar måtte fördubblas, så torde den af motionärerne utta¬
lade åsigt, att det i gällande författning bestämda antal vore alltför ringa, för att kyrko¬
mötet skulle kunna uppbära sin ställning såsom svenska kyrkans representation, icke
vara så alldeles obestridlig som motionärerne antaga. Enligt 9 § i åberopade Kongl.
förordning tillkommer kyrkomötet att upptaga kyrkliga mål, som Konungen till detsamma
öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot väckes; dock egen mötet ej att,
utöfver hvad i grundlag medgifves, annat eller mera besluta än underdåniga utlåtanden
samt föreställningar och önskningar att hos Konungen anmälas. Och genom grundlagen
är i nyssberörda afseende stadgadt, att kyrkomötet eger veto i frågor om stiftande, upp¬
häfvande, ändring eller förklaring af kyrkolag, samt att för ändring af presterskapets
privilegier fordras, jemte Konungens och Riksdagens beslut, bifall af kyrkomötet. I be¬
traktande af det begränsade verksamhetsområde, hvartill kyrkomötet sålunda blifvit
inskränkt, vill det ej förefalla oantagligt, att mötet med sin nuvarande sammansättning
af 30 andliga och 30 lekmanna-ombud, från landets olika delar, icke borde sakna insigter,
tillräckligt stora och mångsidiga, för att institutionen med afseende härå må kunna mot¬
svara sin uppgift, såvida eljest valen ske med den urskiljning söm vederbör. Och hvad
beträffar angelägenheten att de skiftande meningar bland menige man må kunna låta
höra sig, hvilket naturligtvis befordras deraf att antalet ombud ökas, vill Utskottet
erinra att, då det i grundlagen är svenska folket förbehållet att genom Riksdagen del¬
taga i kyrkolagstiftningen, dessa meningar icke sakna tillfälle att genom tillräckligt
många organer göra sig hörda i allt hvad till denna lagstiftning kan hänföras. Annor¬
lunda är väl förhållandet beträffande kyrkans liturgiska angelägenheter; men i afseende
derå torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej för deras ändamålsenliga handhafvande
den högre insigt och den specialkunskap, hvilka vanligen endast hos ett fåtal stå att
finna, äro att föredraga framför den mångfald af mindre noggrann! öfvervägda meningar,
som ett ökadt antal medlemmar kan hafva att erbjuda. För öfrigt må erinras, att, derest
ett större antal prester droges från församlingarne för att bevista kyrkomötet, deraf
mången gång kunde uppkomma olägenheter i afseende på embetsgöromålens bestridande
under tiden; äfvensom ej heller torde böra lemnas utan all uppmärksamhet de ökade
kostnader för statsverket, hvilka föreslagna förändringen måste medföra.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
3
I afseende dernäst på den yrkade förändringen i kyrkomötets sammansättning, så
är nu gällande författning, såsom bekant är, bygd på den princip, att läroståndet och
församlingarne skola vara representerade af lika antal ledamöter. Med tillämpning af
denna princip är stadgadt, att de andlige ledamöterne skola bestå af samtiige biskopar i
stiften; pastor primarms i Stockholm; fyra bland teologiska fakultetens professorer eller
ordinarie adjunkter, två från hvardera af rikets universiteter; samt en af vederbörande
prestman, som innehafva fullmakt å ordinarie embete eller tjenst eller sådant embete
eller tjenst förestå, vald, med fullmakt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman
från hvart stift och en från Stockholms stad; men att lekmanna-ombuden deremot skola
bland de å kyrkostämma röstberättigade män väljas genom elektorer, pastoratsvis utsedde
af dem, hvilka å sådan stämma ega rösträtt. Om nu, såsom motionärerne ifrågasatt, de
presterliga ombuden för stiften och Stockholms stad skulle väljas åt samma elektorer,
hvilka det tillkommer att välja lekmanna-ombud, blefve den presterskapet, såsom sådant,
tillerkända representationsrätt vid kyrkomötet derigenom i väsendtlig mån minskad. Ty
den valde betraktas i allmänhet såsom representant hufvudsakligen för sina valmän, äfven
om dessa i sitt val äro begränsade inom kretsen af det andliga ståndet, och jemväl inom
denna krets finnas säkerligen att tillgå målsmän för åsigter, ganska skiljaktiga från dem,
som hysas af presterskapet, såsom en helhet betraktadt. Den föreslagna förändringen
skulle följaktligen strida mot lagstiftarens afsigt, som var att man i kyrkomötets yttran¬
den och beslut i allmänhet skulle kunna finna ett uttryck af läroståndets och församlin-
garnes gemensamma tanke. Förändringen skulle dessutom i viss mån innebära ett för¬
ringande af presterskapets rätt att gemensamt med Konung och Riksdag besluta i frågor
rörande ändring i presterskapets privilegier; och om man erinrar sig att Presteståndet,
då det med antagande af den nya Riksdags-ordningen afsade sig sin politiska betydelse
såsom Riksstånd, antagligen gjorde det under förutsättning att dess då tillförsäkrade
inflytande på privilegiifrågorna skulle förblifva okränkt, synes det vara en grannlagenhets-
sak för Riksdagen att icke utan synnerligen giltiga skäl taga initiativ till minskning af
detta inflytande.
Vidkommande tredje yrkandet, som afser att bereda så väl valrätt som valbarhet
åt hvarje till tjenstgöring inom kyrkan berättigad och förpligtad prestman, så och då
valrätt enligt gällande lag tillkommer icke blott, såsom motionärerne förmena, de prest¬
man, som innehafva fullmakt å ordinarie embete eller tjenst, utan äfven dem, hvilka
sådant embete eller tjenst förestå, synes frågan om en ytterligare utsträckning af val¬
barheten, äfven om eljest antagliga skäl derför kunde anföras, dock icke vara af den
vigt, att densamma, ensam för sig, bör föranleda en ändring i förevarande författning.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
Slutligen hafva motionärerne i fjerde punkten föreslagit, att tiden för kyrko¬
mötets sammanträden måtte bestämmas till hvart tredje i stället för hvart femte år;
men då de frågor, hvilka falla under kyrkomötets behandling, i allmänhet väl icke äro
af beskaffenhet att påkalla ofta återkommande möten; och då, enligt författningen, det
är Konungen obetaget att sammankalla kyrkomötet så ofta det anses behöfligt, torde ej
heller härutinnan någon ändring för det närvarande vara af oundgängligt behof betingad.
I allt fall och oafsedt den större eller mindre befogenheten af motionärernes yr¬
kanden — förutsatt att de icke grunda sig å verkligt trängande behof, hvilket Utskottet
för sin del ej kan medgifva — torde det vara alldeles obestridligt, att den erfarenhet,
man hitintills haft att tillgå, är alltför kort och inskränkt, för att sätta lagstiftaren i
tillfälle att med tillförlitlighet bedöma den verkan de föreslagna reformerna kunde komma
att medföra; hvarförutom med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida ej initiativ till
ändringar i denna författning lämpligare utgå från kyrkomötet sjelft än från Riksdagen.
Åtminstone synes det, som om Riksdagen kan afvakta ett mera allmänt uttalande vare
sig inom eller utom kyrkomötet, innan den med sin auktoritet ingriper till rubbande af
sjelfva grundvalen för den så nyligen ordnade kyrkorepresentationen.
På grund af hvad nu är anfördt, hemställer Utskottet vördsamt,
att ifrågavarande motion måtte af Riksdagen lemnas utan vidare
afseende.
Stockholm den 20 Mars 1873.
På Utskottets vägnar:
H. G. v. Gegerfelt.
Reservationer;
af Herr Königsfeldt, såvidt de af motionärerne i 3:dje och 4:de punkterna ifråga¬
satta lagförändringar blifvit afstyrkta; samt
af Herrar Sven Nilsson, N. Petersson och Westerdal.
Herr PMlipsson har begärt få antecknadt, att han i frågans behandling inom
Utskottet icke deltagit.