Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 11.
I
l:o It.
Ank. till Riksd. Kansli den 21 April 1873, kl. 5 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om borttagande af 107 § Regeringsformen.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 39, har Herr A. O.
Wallenberg, under erinran derom, att grundlagarne tid efter annan böra under¬
kastas granskning, framstält påstående, att 107 § Regeringsformen nu¬
mera är alldeles öfverflödig; att den kunde hafva sitt berättigande på en tid,
då de tre ofrälse stånden icke hade någon annan beröring med Konungens
rådgifvare än medelst underdåniga skrifvelsers aflåtande; att en sådan rättig¬
het, som den att hos Konungen skriftligen antnäla Riksdagens önskan om en
eller flere rådgifvares skiljande från embetet, icke har något värde nu, då
Konungens rådgifvare äro berättigade att deltaga i Kamrarnes öfverläggningar,
samt der åhöra alla de anmärkningar och erinringar, som enhvar representant
egen att vid remissen af Kong], Maj:ts proposition om Statsverket framställa,
och sålunda ej kunna sväfva i okunnighet om, huruledes man i allmänhet uppfattar
det sätt, hvarpå rådgifvarekallet uppfylles; att slutligen allt det väsentliga af
107:de §:ns innehåll sammanfattas redan i den vigtiga bestämmelsen i 106 §, att
Konungens rådgifvare kunna ställas inför riksrätt ej blott för hvad de tillstyrkt,
utan äfven i händelse de underlåtit att göra föreställningar; på grund hvaraf
motionären föreslagit “att 107 § ur Regeringsformen må helt och hållet uteslutas."
Utskottet tillåter sig först fästa uppmärksamheten derå, att åtminstone
de af motionären anförda omständigheter icke bevisa obehöfligheten af 107
§ Regeringsformen. Stadgandet i 106 §, att Konstitutions-Utskottet skall
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 3 Sami. 7 Häft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
ställa under åtal inför Riksrätt den Stats-Rådets ledamot, som underlåtit att
göra föreställningar emot öfverträdelse af Rikets Grundlag eller allmän lag,
kan icke på något sätt anses innefatta eller motsvara stadgandet i 107 §, att
Konstitutions-Utskottet skall för Riksdagen tillkännagifva, om det anmärkt, att
Stats-Rådets ledamöter samfäldt eller eii eller flera af dem uti deras rådslag
om allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att
någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete
utöfvat. Likaså torde det vara svårt att erkänna, det den granskning och de
uttalanden, som 107 § Regeringsformen ålägger Konstitutions-Utskottet, kunna
anses till fullo ersatta af den granskning och de uttalanden, som det är Riks¬
dagens enskilde ledamöter obetaget. att framställa vid remissen af Kongl. Maj:ts
Proposition rörande Statsverkets tillstånd och behof. Ett tillkännagifvande från
Konstitutions-Utskottet enligt 107 § Regeringsformen framkommer efter
en vanligen ganska långvarig granskning och öfverläggning; en anmärkning
vid remissen af Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverket framställes några
dagar efter Riksdagens början, innan ännu någon utförlig granskning och öf¬
verläggning rörande regeringens åtgärder hunnit försiggå. Ett tillkännagif¬
vande enligt 107. § Regeringsformen uttalas af en Riksdagens delegation, inom
hvilken olika meningar och åsigter kunna anses representerade, och verkar
med hela den kraft, som en större eller mindre enhällighet inom desse kan
deråt förläna; en anmärkning vid remissen af Kongl. Maj:ts Proposition om
Statsverket framställes af en eller flere enskilde riksdagsledamöter och verkar
allenast med den kraft, som desse enskilde ledamöter åt sina uttalanden kunna
förläna. Ett tillkännagifvande enligt 107 § Regeringsformen skall slutligen
efter vanliga former af Kamrarne behandlas och kan leda till ett uttalande
från hela Riksdagen, hvari Konungen kau finna ett uttryck för ett herrskande
tänkesätt och en tillförlitlig ledning för sitt beslut; en anmärkning åter från
enskilde riksdagsledamöter kan i och för sig ej af Könungen eller rådgifvarne
betraktas som uttryck för Riksdagens mening, och, om 107 § Regeringsformen
helt och hållet borttoges, kan åtminstone sättas i fråga, huruvida för Riks¬
dagens behandling af ett dylikt ärende funnes någon i lag stadgad form och
om anmärkningen sålunda kunde leda till något Kamrarnes gemensamma beslut.
Enligt Utskottets uppfattning har 107 § Regeringsformen sin egentliga
betydelse derutinnan, att den föreskrifver en viss form, betryggande för den
mogna och allvarliga pröfningen af ett så grannlaga ärende, som ett uttalande
af misstroende från Riksdagens sida mot en eller flere af Konungens rådgifvare.
Ett sådant misstroende kan naturligtvis finna sitt uttryck äfven på andra sätt,
genom Riksdagens omröstningar och beslut i beskattnings- och lagstiftnings¬
frågor, eller genom yttranden från enskilde ledamöter, vare sig under öfver-
läggningar, eller, såsom motionären velat, vid remiss af vigtigare propositioner.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
3
Men om det är onekligt, att denna sistnämnda form är mindre tillförlitlig, så¬
som ett uttryck mera af den enskildes än af hela representationens mening,
så kunde det också inträffa, att Riksdagen funne de öfriga nyss nämnda for¬
merna mindre lämpliga, enär beslut i beskattnings- och lagstiftningsfrågor borde
bestämmas i främsta rummet af hänsyn till rikets behof, icke af hänsyn till miss¬
nöje med Stats-Rådets ledamöter, och derför ansåge riktigast att, alldeles obe¬
roende af öfriga frågor, uttala sin bestämda önskan, att en eller flere af
Konungens rådgifvare icke måtte vid sitt förtroendeembete förblifva — för hvil¬
ken händelse § 107 Regeringsformen utan tvifvel lemnar garanti för
ärendets omsorgsfulla behandling. Att sådana uttalanden från Riksdagen på
länge ej förekommit, att Konstitutions-Utskottet ganska sällan begagnat sin
rätt att uttala anmärkningar mot Konungens rådgifvare, bevisar naturligtvis
icke i och för sig, att denna paragraf och de former den stadgar äro öfver-
flödiga och onyttiga, endast att flertalet inom Utskott och Kamrar icke funnit
skäl att begagna denna rätt; och skulle det också under den närmaste fram¬
tiden komma att inträffa, att Riksdagen valde andra förmer och uttryckssätt
för att angifva sin ställning till Konungens rådgifvare samt att Konungen funne
anledning att vid sådana uttryck af Riksdagens åsigt fästa afseende, hindrar
detta alldeles icke, att 107 § Regeringsformen likväl förr eller senare kunde
finnas tillämplig och användbar för sådana fall, för hvilka beslut i beskatt¬
nings- och lagstiftningsfrågor ej kunde anses fullt lämpliga eller verksamma.
Då Utskottet sålunda icke funnit de af motionären anförda grunder
bevisa, att 107 § Regeringsformen saknar betydelse och användbarhet under
vårt nuvarande representationssätt, och då för öfrigt motionären, vid förslaget
att helt enkelt utesluta ur Regeringsformen hela § 107, förbisett, dels att
stadgandet om prescription, äfven med afseende å anställande af åtal för Riks¬
rätt enligt 106 §, dermed alldeles bortfölle, dels ock att en dylik uteslutning af
107 § nödvändigt medför ändring äfven i flera öfriga delar af Grundlagarne,
hemställer Utskottet,
att Herr Wallenbergs motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 April 1873.
På Utskottets vägnar:
Th. Munck af Rosenschöld.
Herr Bergstedt har anmält reservation mot vissa delar af motiveringen.