16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.
I öfrigt galle om straffarbete i enrum enligt denna förordning hvad
ofvannämnda förordning den 21 December 1857 i derå tillämpliga delar
stadgar.»
Till denna nådiga framställning har Riksdagen lemnat sitt bifall;
hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 24 Maj 1873.
Mo 91.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 2 kap.
19 § strafflagen.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.)
S. A. K.
Vid innevarande Riksdag hafva särskilda förslag blifvit väckta,
åsyftande förkortning af den tid, hvarunder den såsom påföljd för vissa
brott stadgade förlust af medborgerligt förtroende må kunna ådömas.
Till stöd för en sådan lagförändring har hufvudsakligen framhållits: det
hinder emot erhållande af tjenst eller annat stadigvarande arbete, som
förefinnes i vanfrejdsbetyg; den fara för samhället, som uppkommer deraf,
att arbetsvilliga personer för försonade felstegs skull afvisas från arbets¬
givare; det ökade lidande, som tillskyndas den, hvilken genom sjelfva
straffet
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91. 1
straffet försonat sitt brott, derest han det oaktadt måste bära med sig
vanfrejdens vittnesbörd, hvarthelst han tager sin tillflykt; samt det miss¬
förhållande, hvartill nu gällande lag gifven anledning derutinnan dels
att strafftiden kan vara så ringa som två månader, under det vantrejds-
tiden ej får sättas kortare än fem år, dels ock att den, som dömes till
tio års straffarbete, ovilkorligen måste dömasxtill lifstids vanfrejd, äfven
om skäl vore för hand att inskränka vanfrejdstiden till vissa år etter
det straffet fullbordades.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt och da, enligt hvad
erfarenheten gifvit vid handen, återfall i brott mången gång haft sm
väsendtligaste grund i svårigheten för en till vanfrejd dömd person att
vinna arbetsförtjenst, har Riksdagen för sin del beslutat, att de tva
första momenten af 19 § 2 kap. strafflagen skola erhålla följande föran-
»Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde
förklaras hafva förverkat medborgerligt förtroende för alltid, eller för
viss tid, hvilken ej må sättas kortare, än ett, eller längre, än tio ar,
utöfver den ådömda strafftiden.»
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 24 Maj 1873.
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 16 Haft
3