Onsdagen den 7 Maj 1873.
Kl. 10 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 30 nästlidne April.
§ 2.
Föredrogs Herr Grefve A. Fr:son Posses förliden gårdag bordlagda
motion N:o 188, angående utseende af en deputation att, å svenska Riks-
dagens vägnar, öfvervara Deras Majestäter Konungens och Drottningens
kröning i Norge samt om anvisande af medel till bestridande af depute¬
rades rese- och traktamentskostnader.
Herr Jöns Pebrss on anförde: Hå jag har besvärat Kammaren med
att lägga den nu föredragna motionen på bordet, så anser jag mig skyldig
att med några ord förklara hvarför så skedde, Jag vet ganska väl, att
det kan synas orätt att vid denna sena tid af Riksdagen upptaga tiden
med att vid remissen af en motion yttra sig om densamma, och detta så
mycket heldre, som vederbörande Utskott sällan torde fästa synnerligen
stort afseende vid hvad som vid dylika tillfällen blifvit inom Kamrarne
yttradt. Det är dock Henne särskilda omständigheter, hvarpå jag i detta
tall ansett mig böra fästa Kammarens uppmärksamhet. Först och främst
tror jag nemligen att, huru fiffigt man än uppställer en motion i det syfte,
som den nu föredragna, man dock icke gerna på ett fullt grundlagsenlig!
sätt kan komma till den slutsats, att resekostnaderna för den deputation,
som nu är i fråga, rätteligen kunna hänföras under rubrik af riksdags-
kostnader, enär ju förevarande fråga är af den beskaffenhet, att den är
fullkomligt främmande för eller icke hörande till sådana ärenden, som af
svenska Riksdagen höra behandlas. Jag tror sålunda att, såvida man icke
vill göra något,. som strider mot grundlagens bud, man icke bör behandla
denna motion, i hvad den afser beviljande af statsanslag till bestridande
af resekostnaden för den s. k. kröningsdeputationen till Norge. För det
andra tror jag, att då man väl måste anse, att den kröning som nu stun¬
dar torde blifva den sista i vårt land, man icke bör indirekt likasom upp¬
muntra till fortsättande af dylika öfverflödiga ceremonier, hvilka numera
temligen allmänt anses allt annat än tidsenliga. Beslutar åter Riksdagen
att på Stats-Utskottets bekostnad afsända en sådan deputation till krö¬
ningen i Norge, så har ju Riksdagen dermed likasom ådagalagt, att den
för sin del gillat denna af tidsandan längesedan utdömda ceremoni. Hvad
4
Den 7 Maj, f. m.
åter särskildt beträffar den norska deputation, som i dessa dagar hit an-
ländt för att närvara vid kröningen, så afses med densamma ingenting
annat än att uppvakta deras Majestäter Konungen och Drottningen, och
ingalunda är genom dess kitsändande meningen att gifva något uttryck af
den norska nationens tänkesätt mot den svenska Riksdagen, hvilken sed¬
nare ju dessutom när som helst under dess sammanvaro kan ega tillfälle
att uppvakta och lyckönska Deras Majestäter. Slutligen är härvid äfven
en annan omständighet att märka, nemligen att vid den tid kröningen
kommer att försiggå i Norge, Storthinget icke är tillsammans, till följd
hvaraf icke heller något egentligt sammanträffande då kan komma att
ega rum mellan svenska Riksdagens deputerade och Storthingets ledamöter.
Anser man likväl nödigt att hålla på ett gammalt bruk och afsända en
sådan deputation, hvarom nu är fråga, så föreställer jag mig, att sådant
äfven utan någon särskild omkostnad från statsverkets sida skulle kunna
låta sig göra, då jag nemligen tror att inom 1 örsta Kammaren, hvarest
enahanda motion samtidigt blifvit väckt, patriotismen helt säkert är så
stor, att de ledamöter, som från Första Kammaren blefve utsedde
att deltaga i denna deputation, gerna skulle förklara sig villige att,
på egen bekostnad och utan ersättning från statsverkets sida, företaga
denna resa. Hvad åter beträffar de ledamöter från Andra Kammaren, åt
hvilka samma förtroende komme att lemnas, så hafva vi, såsom bekant,
redan ett så rundligt tilltaget belopp i arvode och för bestridande åt re¬
sekostnaderna till och från Riksdagen, att jag är förvissad att de depu¬
terade från denna Kammare icke heller för fullgörande af detta upp¬
drag skulle vilja emottaga ytterligare tillskott ur statskassan. Att så¬
lunda småningom inskränka utgifterna för dylika öfverflödiga ändamål tror
jag vara det enda rätta sättet att för framtiden afskaffa hvarjehanda onö¬
diga och onyttiga tillställningar af sådan art, hvarom nu motion blifvit
väckt.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad; och hänvisades motionen
till Stats-Utskottet, dit Herr Jöns Pehrssons i ämnet nu afgifna yttrande
jemväl skulle åtfölja.
§ 3.
Föredrogos, men blefvo för andra gången bordlagda:
Stats-Utskottets memorial N:is 82 och 83 samt utlåtanden N:is SP¬
SS; och
Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 11.
§ 4.
Efter föredragning dernäst af Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 80, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om afstående
till förmån för Utvängstorps socken i Skaraborgs län af Kronans rätt till
ett danaarf; och
N:o 81, i anledning af väckt motion angående omsättning i penningar
af den andel utaf kyrkotionden, som af församlingarne utgöres dels till
kyrkorna och dels till akademier eller andra stiftelser;
blefvo dessa utlåtanden af Kammaren bifallne.
!)
Den 7 Maj, f. m.
§ 5.
Till afgörande förekom Konstitutions-Utskottets utlåtande N:o 14 med
anledning af väckt motion om ändring i 33 § Riksdagsordningen.
Härvid yttrade:
Herr Ola Jönsson: Till undanrödjande af allt missförstånd vill jag
nu, liksom vid förlidne riksdag då jag yttrade mig i samma fråga som nu
föreligger, börja mitt korta anförande med den öppna och bestämda för¬
klaring, att jag icke af de hittills skedda talmansutnämningarne hemtat
någon tillstymmelse till anledning att motsätta mig det slut, hvartill Ut¬
skottet i det nu föredragna utlåtandet kommit. Tvärtom gläder det mig
att kunna medgifva att talmansutnämningarne hittills i allo varit så till¬
fredsställande att de, äfven om Kammaren egt rättighet att sjelf förrätta
dessa val, icke kunnat blifva bättre. Villigt medgifver jag äfven, hvad
Utskottet jemväl velat antyda, att något egentligt behof icke uppenbarat
sig af en sådan förändring som nu blifvit ifrågasatt. Jag medgifver så¬
lunda, att frågan i praktiskt hänseende för närvarande kan synas bety¬
delselös, men se vi saken ur principiel synpunkt, så får den ett helt an¬
nat utseende. Jag kan nemligen icke för mig dölja den tanken, att jag
finner det vara för Kamrarne, d. v. s. för den andra statsmakten, någon
smula förödmjukande att hvarje riksdag hos Kongl. Maj:t göra under¬
dånig hemställan om att erhålla talman eller ordförande. Jag tror icke
heller att denna Kongl. Maj:ts rättighet att utnämna Kam.arnes talmän
står så riktigt väl tillsammans eller låter förena sig med den sjelfständiga
ställning, som jag tror det vara angeläget att det förefinnes mellan de
båda statsmakterna gent emot hvarandra. Utskottet har velat motivera
sitt afstyrkande utlåtande, såsom det synes, hufvudsakligen på den grund,
att Konungens rätt att utse talman skulle ega ett stöd i den för vår
grundlag egendomliga myndighet, som blifvit talmannen förlänad, att, när
han finner väckt fråga stridande mot grundlagens lydelse, vägra proposi¬
tion. Det förhåller sig med denna motivering precist på samma sätt som
alltid, då man vill endast på lösa grunder och ohållbara skäl bygga en
motivering, hvilken som helst. Vid en någorlunda allvarlig granskning
förfaller äfven hela denna Utskottets argumentation, snart sagdt, till ett
meningslöst joller. Konstitutions-Utskottet tyckes nemligen förutsätta, att
om Kamrarne egde rättighet att sjelfva utse hvar sin talman, det lätt
skulle kunna komma att hända att en sålunda utsedd talman skulle
komma att vid fullgörandet af sina funktioner visa någon partisk¬
het eller icke med tillbörlig oväld fullgöra sitt ansvarsfulla uppdrag så
som vederborde. Jag deremot vågar tro, att för hvilken som helst, som
vill betrakta denna sak såsom sig bör på ett fullt opartiskt sätt, det skall
blifva lätt att förstå, att det är helt och hållet omöjligt för något inom
Kammaren herrskande parti att, äfven om det så skulle önska, till tal¬
man utse en person, hvilken på något partiskt sätt skulle kunna tillhan¬
dagå det parti, genom hvars medverkan han erhållit ordförandeplatsen inom
Kammaren. Jag är fullkomligt öfvertygad, att det skulle vara rent af en
omöjlighet, att inom någon af Riksdagens Kamrar finna en person som
Den 7 Maj, f. m.
0
på sådana vilkor skulle vilja åtaga sig detta uppdrag; utan är jag till
fullo förvissad derom, att hvem helst som vederfares den hedern att blifva
utnämnd till talman, vare sig genom Kammarens val eller Konungens nåd,
han på ett fullkomligt opartiskt och ovärdigt sätt skulle komma att föra
klubban. Men skulle man i ringaste mån kunna antaga, att Utskottets
resonnement så till vida vore riktigt, att genom de partibildningar, som
inom Kammaren förefinnas och om hvilkas tillvaro Utskottet ansett nö¬
digt att gifva en antydan, det skulle vara möjligt att till talman någon
gång kunde komma att väljas en person, som icke skulle vilja sätta sig
öfver dessa partier, utan, så vidt han kunde, gynna det parti, till hvilket
han sjelf förut räknats, så är det alldeles uppenbart, att detta förhållande
icke i minsta mån skulle förändras vare sig Konungen eller Kammaren
sjelf eger att utnämna talman. Man har här för några dagar sedan hört
uppgifvas, att hvar och en nödvändigt måste höra till något parti, ty,
hette det, gör man icke det så skulle man anses som eu vilde. Jag kan
för min del icke medgifva riktigheten af detta från utlandet hemtade
uttryck eller dess tillämplighet på våra konstitutionel förhållanden. Jag
finner det nemligen icke vara så alldeles gifvet, att man nödvändigt hos
oss måste höra till något visst parti, lika litet som jag kan förstå, hvar¬
före man i motsatt fall skall rubriceras under benämningen vilde. Jag
tror tvärtom, att den som icke tillhör något parti kan vara i lika hög
grad sjelfständig och aktningsvärd som den, hvilken helt och hållet upp¬
gått i något sådant. Men då det icke får antagas såsom säkert, att Ko¬
nungen skulle finna någon af de således utom partierna stående perso¬
nerna lämplig såsom talman, och då det jemväl låter tänka sig att veder¬
börande låta sig angeläget vara att till talman utnämna den som eger
majoritetens inom Kammaren förtroende, så är det tydligt och klart att.
om den utnämnde talmannen förut af ren öfvertygelse har tillhört detta
parti, han lika väl skall kunna uppbjuda all sin förmåga för att befrämja
detta partis syften om han är af Konungen nämnd som om han vore af
partiet vald, och att han naturligtvis icke öfvergifver partiet, endast der¬
före att han af Konungen blifvit utnämnd till talman. Om jag således
vågade förutsätta, att den person, som beklädes med detta höga förtroende,
icke är så pass sjelfständig, att han förmår att höja sig öfver partierna,
så afhjelpes icke i ringaste mån detta karaktersfel hos honom derigenom,
att han erhåller denna förtroendeplats af Konungen.
För mig är det sålunda alldeles uppenbart, att den rätt att utnämna
Kamrarnes talmän, hvilken grundlagen nu tillerkänner Konungen, bör
öfverfiyttas på Kamrarne sjelfva, och jag kan ej rätt förstå, hvarför den
reformen ej redan kommit till stånd. Jag förmodar, att man skall säga,
att detta är ett grannlaga ämne samt att, då behofvet af en sådan för¬
ändring icke alls visat sig trängande, man icke heller bör röra vid saken
just för dess ömtålighets skull. Jag beder att härvid få säga att alla äm¬
nen, som angå maktställningen mellan de begge statsmakterna kunna anses
vara af grannlaga natur, men ingalunda kan jag fatta, att man endast
derföre bör söka undvika hvarje undersökning om dessa förhållanden. Jag
föreställer mig äfven, att vår nuvarande Konung, hvilken, såsom vi veta,
besitter så många ädla och upphöjda egenskaper, icke skall onådigt upp¬
taga en Riksdagens framställning i detta ämne, förutsatt att den sker med
Den 7 Maj, f. m
7
iakttagande af all den hofsamhet och aktning som den ena statsmakten
hör visa mot den andra. Jag anser att det till och med skulle medföra
en behöflig lättnad för Konungen att slippa från detta besvär med tal-
mansutnämningen, hvilket ofta kan vara förbundet med icke ringa be¬
kymmer och svårigheter, och detta så mycket heldre som vi ju böra se
till att regeringsbördan i allmänhet må göras så lätt som möjligt.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att Kammaren täcktes
återremittera det föredragna utlåtandet i det syfte, att Utskottet måtte
formulera ett förslag till en så beskaffad grundlagsförändring som afses i
första momentet af motionärens förslag af det innehåll, att hvardera Kam¬
maren skall ega rättighet att genom val utse talman och vice talman;
och anhåller jag vördsamt om proposition å detta mitt yrkande.
Herr Törnfe It: Då jag vid slutet af nästlidne riksdag väckte eu
motion i enahanda syfte som den nu föredragna, så må det icke för¬
tänkas mig, om jag nu i största korthet beder att få yttra några ord.
Jag har icke sedan i fjor funnit mig föranlåten att ändra åsigt, utan vid-
blifver fullt och fast samma ståndpunkt som då, Utskottet säger, bland
annat, att talmannens myndighet att vägra proposition, när han finner
väckt fråga strida mot grundlagens lydelse, eller med ett ord talmannens
ställning i allmänhet till Kammaren och Kongl. Maj:t, skulle i någon vä¬
sendtlig mån undergå förändring, derest talmannen hädanefter komme att
väljas af Kammaren. Jag kan icke föreställa mig att något sådant skulle
kunna inträffa, derest motionärens förslag bifölles; ty jag tror, att den
som genom Kammarens val erhölle detta förtroende skulle vara fullt ut
lika nitisk och pålitlig uti att bevara och bevaka grundlagens helgd, som
den, hvilken utnämndes till samma plats genom Konungens nåd. Utskottet
talar vidare om att något obehörigt inflytande af regeringens makt i detta
hänseende hittills icke försports. Såvidt jag har förnummit har dock lan¬
dets befolkning erfarit, så att säga, en aggande känsla deraf, att den an¬
sett sin värdighet likasom något förtryckt och kränkt, derigenom att dess
representation hålles före att vara så pueril, att den skall behöfva eu fa¬
derlig uppsigt på sätt som nu sker, då den icke eger att gifva sig sjelf,
utan endast af Konungens nåd har att emottaga sina talmän, ehuru, så¬
som vi veta, ett sådant förhållande i allmänhet icke eger rum i Europas
öfriga konstitutionela länder. En sådan aggande känsla, hvilken år efter
år och tid för tid tillväxer och vinner allt större styrka och omfång, kan
icke anses vara god och lycklig för samhällets lugna utveckling och det
ömsesidiga förhållandet de begge statsmakterna emellan. Jag tror det der¬
före vara nyttigt och nödigt att lyssna till de röster, som alltmer enstäm¬
migt höja sig för den nu ifrågasatta förändringen samt att ej allt för
länge dröja, innan man anser den rätta tiden vara inne för reformens
genomförande. Det är visserligen sannt, att grundlagen sjelf säger att
förändringar uti densamma icke böra vidtagas, så framt de ej befinnas
vara högst nödiga och nyttiga. Ja, om den nu föreslagna grundlagsför¬
ändringen icke genast åvägabringas, så tror jag nog att verlden står ändå;
men jag må väl fråga: kan det då, såsom Utskottet nästan synes förmena,
vara klokast att uppskjuta denna förändring till dess tecken börja ske i
solen, månen och stjernorna, och det politiska hafvets vågor börja bullra?
8
Den 7 Maj, f. m.
För min del tror jag tiden redan nu vara mogen för denna reform,
och i det syftet yrkar jag, i likhet med den föregående talaren, återremiss
af det föredragna utlåtandet.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade icke något annat yrkande
blifvit gjordt, än att ärendet måtte till Utskottet återförvisas. Emellertid
gaf Herr Talmannen propositioner såväl på bifall som på återremiss samt
förklarade sig anse den förra af dessa propositioner med öfvervägande ja
besvarad. Votering begärdes, och blef med anledning deraf en så lydande
omröstningsproposition nu uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som bifaller hvad Konstitutions-Utskottet hemställt i dess utlå¬
tande N:o 14,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren beslutit till Utskottets förnyade hand¬
läggning återförvisa ifrågavarande utlåtande.
Omröstningen företogs och utföll med 85 ja mot 86 nej. Kammarens
beslut hade alltså fattats i enlighet med nej-propositionen.
§ 6.
Föredrogs och bifölls Konstitutions-Utskottets utlåtande N:o 15, med
anledning af väckt motion om ändring i 65 § Riksdagsordningen.
§ 7.
Skedde föredragning af Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 10,
angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande allmänna bevillningen.
Punkterna 1—i.
Biföllos.
Efter föredragning af punkten o yttrade
Herr Nils Larson: Herr Talman! Då allt hvad detta Bevillnings¬
utskottets betänkande innehåller, endast är förslag till redaktionsförän-
dringar, hvilka blifvit en följd af de beslut, Riksdagen fattat i en fråga,
som förut har varit behandlad af Kammaren, hemställer jag, huruvida icke
hvarje punkt i betänkandet kunde föredragas och afgöras utan att behöfva
uppläsas.
Den 7 Maj, f. m.
9
Sedan Kammaren bifallit hvad Herr Nils Larson sålunda föreslagit
rörande sättet för ärendets föredragning, blefvo såväl den redan före¬
dragna 5 punkten som jemväl de återstående
Punkterna 6—9
hvar för sig af Kammaren bifallne.
§ 8.
Förekom till behandling Lag-Utskottets utlåtande N:o 31, i anledning
af väckta motioner om ändring i gällande stadganden, rörande skyldighet
att bygga kyrka, prestgård och tiondelada m. m.
Beträffande punkten 1 anförde:
Herr Jonas Peter Nilsson: Då jag är motionär i ämnet, beder
jag att få säga några ord i anledning af det resultat, hvartill Lag-Utskot-
tet nu kommit. Utskottet säger att Rikets Ständer, genom underdånig
skrifvelse den 20 Juni 1866, anhållit att Kongl. Maj:t täcktes utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadganden an¬
gående deltagande i byggnad och underhåll af kyrka m. in., att dessa ålig¬
ganden blefve gemensamma för alla kommunens innevånare. Ja, detta är
visserligen sannt; men sedan dess har nu sju år förflutit utan att vi fått
ett ord till svar på nämnda skrifvelse. Om vi nu antaga att regeringen
med de många maktpåliggande ärenden, den har att behandla, skulle dröja
ännu i 10 år med svar på framställningen eller möjligtvis alls icke afgifva
något sådant, så hemställer jag, huruvida man verkligen tror, att folket är
eller kan vara belåtet med en så orättvis lagstiftning i detta ämne, en
lagstiftning, som helt och hållet befriar flera kategorier inom kommunen,
såsom tjensteman, fabriks- och yrkesidkare o. s. v., från en skyldighet,
hvars utgörande väl må erkännas likaväl höra åligga dem som hemmanen.
Det är för att undanrödja denna allmänt erkända orättvisa, som jag yrkar
att Kammaren, med afslag å Lag-Utskottets hemställan, måtte antaga ett
förslag af följande lydelse:
“Att skyldighet för bidragande till byggande och underhållande af å lan¬
det belägen kyrka med hvad dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, socken¬
stuga och fattigstuga samt skolhus, skall, med undantag för de dertill erfor¬
derliga dagsverken, hvilka böra utgöras i likhet med hvad hittills stadgadt
varit, åligga en hvar, som enligt 57 § i Kongl. förordningen om kommunal¬
styrelse på landet af den 21 Mars 1862 är pligtig att till kommunens ge¬
mensamma utgifter lemna bidrag; och att dessa bidrag skola utgöras med
belopp, som bestämmas i 58 § af nämnda förordning stadgande grunder.
Vidare yttrades ej. Herr Talmannen upptog det yrkande, som af Herr
Jonas Peter Nilsson nu blifvit framstäldt, samt gaf propositioner såväl på be¬
rörda yrkande som jemväl på bifall till Utskottets hemställan, och förkla¬
rade Herr Talmannen den sednare propositionen hafva blifvit med öfvervä¬
gande ja besvarad. Emellertid äskades votering, hvilken alltså företogs enligt
10 Den 7 Maj, f. m.
en så lydande, nu uppsatt och af Kammaren godkänd omröstnings-
proposition.
Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemställt i lista punkten af
dess utlåtande N:o 81,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren med afslag å Utskottets hemställan, be¬
sluta :
Att skyldighet för bidragande till byggande och underhållande af å
landet belägen kyrka med hvad dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur,
sockenstufva och fattigstufva samt skolhus, skall, med undantag för de
dertill erforderliga dagsverken, hvilka böra utgöras i likhet med hvad hit¬
tills stadgadt varit, åligga en hval', som enligt 57 § i Kongl. förordnin¬
gen om kommunalstyrelse på landet af den 21 Mars 1862 är pligtig att
till kommunens gemensamma utgifter lemna bidrag; och att dessa bidrag
skola utgöras med belopp, som bestämmas i 58 § af nämnde förordning
stadgande grunder.
Vid röstsedlarnes sammanräkning visade sig, att 100 af Kammarens
ledamöter röstat ja mot 54, som röstat nej, i följd hvaraf Utskottets
hemställan bifallits.
P-unlcten 2.
Bifölls.
I afseende på punkten 3 yttrade
Herr Gummesson: Herr Talman! Såsom vi veta, hafva, vid de
prestelöneregleringar som hittills skett, lönerna i allmänhet blifvit till¬
tagna så högt, att man med skäl kunde hafva väntat sig en lag, som
ålade kyrkoherden att bygga och underhålla alla hus, som höra till hans
jordbruk. Nu hafva vissa pastorer tillträdt sina nya tjenster under det
nya aflöningssättet, men icke destomindre göra de allt hvad i deras makt
står för att få församlingarne att bygga och underhålla dylika hus. För-
samlingarne å sin sida neka härtill, emedan de numera anse sig befriade
från denna skyldighet. I följd deraf uppstå tvister emellan pastor och
församlingsboar; juristerna äro villrådiga huru de skola döma, och det
har i detta afseende uppstått en oreda, som jag för min del anser vara
alldeles nödvändigt att så fort som möjligt afhjelpa. Nu säger visserligen
Lag-Utskottet, att dessa olägenheter skola blifva afhjelpta genom den nya
Ecklesiastik-boställs-förordningen som, med anledning af Riksdagens skrif¬
velse till Kongl. Maj:t i början af år 1868, är att förvänta. Men sedan
11
Den 7 Maj, f. m.
dess äro tio år förflutna, och kanske ännu tio år komma att tilländagå,
innan vi få lag i det af mig ängifna syftet. Det är derföre jag väckt
min motion, å hvilken jag nu anhåller om bifall.
Härmed var öfverläggningen slutad; och gäfvos nu propositioner dels
på bifall till Utskottets hemställan och dels på bifall till Herr Gummes-
sons yrkande. Svaren på dessa propositioner utföllo med öfvervägande
ja för Utskottets hemställan, i öfverensstämmelse med hvars innehåll Kam¬
maren alltså fattat sitt beslut.
Efter föredragning dernäst af punkten i lemnades ordet till
Herr Hörnfeldt, som yttrade: Herr Talman! Då jag denna riks¬
dag tog mig friheten att förnya min vid sistförflutna riksdag väckta mo¬
tion om församlingarnes befriande från skyldigheten att bygga och un¬
derhålla s. k. tiondelada, så skedde detta under den förutsättning, att
Lag-Utskottet sedan dess möjligen skulle hafva kommit till andra tankar
med afseende å behofvet af en lagstiftning i dylik syftning. Jag var så
mycket mer berättigad till ett sådant antagande, som det icke kunde vara
Lag-Utskottet obekant, att Högsta Domstolen genom utslag af den 29
April 1872 ålagt en församling att bygga och underhålla tiondelada åt
pastorn, oaktadt reglering åt hans lön der försiggå^. Och jag tror
äfven att, om Lag-Utskottet tagit hänsyn till det beslut som denna Kam¬
mare i fjor fattade i afseende på min då gjorda framställning i samma
ämne, Lag-Utskottet hade bort komma till annat resultat än hvad som
nu blifvit fallet, men samma skäl, som Utskottet då anförde för sitt af¬
styrkande, samma skäl åberopar Utskottet nu, nemligen att genom Kongl.
Maj:ts resolution den 1 Augusti 1727 tydligen ådagalägges att församlingarne
äro befriade från skyldigheten att bygga och underhålla tiondelada. Vi¬
dare har Utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande anfört, att det ansett
ett allmänt lagstadgande i af mig angifvet syfte vara en rättskränlcning
mot alla de kyrkoherdar, som hade rättighet att begagna församlingarnes
tiondelada. Jag vill icke bestrida, att Lag-Utskottet i detta fall kan hafva
rätt. Men eu sådan rättskränkning mot kyrkoherdarne hade lätt före-
kommits, derigenom att Lag-Utskottet i en tillstyrkande hemställan in¬
flickat den mening, som förekommer i den betänkandet vidfogade reserva¬
tionen, nemligen derest “konvention eller skriftligt aftal ej annorledes be¬
stämmer.* R idare och såsom hufvudargument för sitt afstyrkande säger
Utskottet, att det af mig först åberopade Kongl. Maj:ts utslag afår 1872
icke står i strid med Utskottets tolkning af Byggninga-balken i hvad den
afser nu ifrågavarande byggnadsskyldighet, emedan Utskottet anser ett
sådant undantag der förefinnas, nemligen att pastor på vissa orter vore
berättigad att. på grund af gammal praxis och öfverenskommelse betjena
sig af församlingens tiondelada. Så är emellertid icke, så vidt jag vet,
diet hvarken i Själaveds eller någon annan församling i Wester-Norrland;
forhöile det sig så, Ange väl pastorer anses befriade äfven från den bygg¬
nadsskyldighet som åligger dem såsom boställsinnehafvare.
Jag tror verkligen att ett klart och tydligt lagstadgande i detta hän¬
seende är nödvändigt, icke minst med hänsyn till de vacklande domar,
12
Deri 7 Maj, f. m.
som härutinnan fattas, och hvilka icke kunna annat än rubba allmogens
förtroende till lagskipningen i allmänhet i landet. Dessutom vill jag på¬
peka, att Högsta Domstolen såsom skäl för sitt utslag, hvarigenom Själaveds
församling ålades att bygga och underhålla tiondelada, aldrig åberopat
nyssberörda af Lag-Utskottet framhållna undantag; utan det heter i ut¬
slaget: “enär någon ändring i den för boställen af ifrågavarande natur
fastställda byggnadsordning icke kunde anses hafva blifvit gjord genom
den numera uppgjorda regleringen af pastors löneförmåner, samt sockne-
boarne icke heller eljest, så vidt visadt vore, blifvit fritagne från skyldig¬
heten att framgent såsom hitintills tillhandahålla pastor sädeslada etc.“
Jag vill icke längre uppehålla Kammarens tid, utan endast, med åbero¬
pande af de skäl som vid förra riksdagen anfördes för då gjorda fram¬
ställningar i enahanda syfte, och med förlitande derpå att Kammaren nu
icke skall fatta annat beslut än då, yrka afslag å det föredragna utlå¬
tandet och bifall till Herr M. Jonssons reservation, hvilken innefattar,
"det Riksdagen för sin del täcktes besluta, att de församlingar å landet,
der reglering af presterskapets löner försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts
nådiga stadfästelse, samt konvention eller skriftligt aftal ej annorledes be¬
stämmer, måtte, lör den tid regleringen gäller, betrias från skyldigheten
att bygga och underhålla sädes- eller s. k. tiondelada.
Vidare anförde:
Herr Leijer: Herr Talman, mine Herrar! Sistlidne riksdag väcktes
likartade motioner, som de, hvarom nu är fråga, och af samma motio¬
närer. Lag-Utskottets då afgifna utlåtande underkastades en ganska
grundlig granskning samt blef enligt mitt förmenande i sina hufvudsakliga
delar fullständigt vederlagdt; och detta icke minst genom voteringen i
frågan, genom hvilken Kammaren biföll motionerna med 90 röster mot 57.
Detta beslut har emellertid icke hindrat Lag-Utskottet från att för sitt
afstyrkande nu ordagrannt anföra samma skäl, som förlidet år, med ute¬
slutande endast af en liten kort mening. Den har det utan tvifvel varit
Lag-Utskottet alltför svårt att komma fram med igen.
Både nu och då har Lag-Utskottet resonnerat i korthet så här: “det
är tydligt och klart att när tionden upphört, så har äfven församlingarnes
byggnads- och underhållsskyldighet beträffande tiondelada upphört. “
(“Kongl. Maj:t har också i ett beslut rörande Åsleds församling erkänt
detta- — så hette det i fjolårets betänkande). Men den punkten har nu
utgått. Dock finnes ett undantag, säger Utskottet, nemligen för de orter,
“der presten efter gammal praxis och öfverenskommelse eger frihet att
betjena sig af tiondeladan. “ Och således bör motionen icke till någon
åtgärd föranleda; ty om byggnads- och underhållsskyldighet af tiondelada
ännu åligger vissa församlingar, så grundar sig detta på öfverenskommelse
mellan dem och vederbörande pastor. Nu inträffade emellertid sistlidne
år det obehagliga för Utskottet, att jag visade det Utskottet icke hade
behagat läsa den af mig citerade Kongl. domen angående Åsleds försam¬
ling, emedan, ifall Utskottet hade gjort detta, det skulle hafva funnit att
Kongl. Maj:t förklarat rent af motsatsen mot hvad Utskottet påstått, då
han nemligen säger att: “då förpligtelse för pastoratsboarne att det oak-
Deri 7 Maj, f. m.
13
tadt uppföra tiondelada med loge icke kunde härleda sig från stadgandet
i4:de§af resolutionen på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762“ etc.
Och på samma gång jag sålunda undanryckte Utskottet detta stöd, så
försvann också hela grunden för Utskottets tankegång. Detta låtsar Ut¬
skottet dock ej alls om, utan går fortfarande friskt på med sin i luften
sväfvande sats.
Jag beder nu att till hvad den andre motionären anfört få lägga ett
par ord. Jag vill då fästa mig vid något som han sjelf sista året fram¬
höll, nemligen att alla äldre domare synas hafva uppfattat saken lika med
Utskottet, nemligen att der tionden upphört att utgå i strå, der höra
också församlingarne vara befriade från skyldigheten att bygga och un¬
derhålla tiondelada, under det att yngre domare uppfattat saken på ett
alldeles motsatt sätt. Samme motionär visade äfven dä, med ordagrannt
anförande af Kongl. Svea Hofrätts egna ord, att nämnda Hofrätt icke
ansåg “någon ändring i den för boställen af ifrågavarande natur fastställda
byggnadsordning kunna hafva blifvit gjord genom den numera uppgjorda
regleringen af pastors löneförmåner, “ och att således, så länge stadgandet
qvarstår i lagen, denna domstol anser sig skyldig att döma församlingarne
till byggande och underhåll af tiondelada. Jag anmärkte sistlidet år, huru
klart det var, att detta stadgande icke kunde tillämpas, der tionden upp¬
hört att utgå, och jag håller fast dervid så mycket mer, som jag fort¬
farande hyser samma åsigt som jag i fjor uttalade, nemligen att den om¬
ständighet, att en församling medgifver pastor rättighet att begagna en
befintlig tiondelada äfven för annan gröda, icke kan innebära skyldighet
för församlingen att fortfarande bygga och underhålla ny tiondelada. Jag
beder att, likasom Utskottet gjort, äfven jag få citera några af de ord
jag sistlidet år yttrade i ämnet: “jag vädjar,“ yttrade jag då— “dessutom
till Herrarnes eget omdöme att afgöra hvad sammanhang för samlingar nes
skyldighet att hygga tiondelada kan hafva med presthus rättighet att be¬
tjena sig af densamma för gärdens behof. “ Jag sökte också visa, att om
vi “utvecklade denna princip i fråga om prestens rättighet i sistnämnda
afseende, så skulle vi komma till det resultat, att ju större inkomster en
kyrkoherde kunde draga af sitt boställe, desto tyngre byggnadsskyldighet
egde han rätt att pålägga sina församlingsboer och detta utan begränsning. “
Det är detta jag velat förekomma och derföre väckt motion i ämnet.
Som jag icke ämnar yttra många ord angående nästa punkt i nu
föredragna utlåtande, som, ehuru den särskildt rör en afdelning af min
motion och står i nära samband med den nu diskuterade frågan, dock
naturligtvis beror på utgången af denna, som redan kan anses fallen, så
beder jag att i afseende å berörde nästföljande punkt få påpeka, det jag
sistlidne år visade, att det finnes en församling på Gotland, som redan
uppfört tre till fyra tiondelador. Jag anhåller om afslag å Utskottets
hemställan och bifall till de i ämnet väckta motionerna.
Herr Carl Anders Larsson: Herr Talman! Ehuru jag icke står
antecknad bland dem, som instämt med reservanten, tillhör jag dock inga¬
lunda majoriteten inom Utskottet. Jag försökte tvärtom utverka bifall till
Herr Hörnfeldts motion, emedan jag tyckte att den innehöll mera rätt¬
visa och billighet än flertalet framställningar, som här göras; ett er¬
14
Den 7 Maj, f. m.
kännande, sona måste lemnas äfven af de skarpaste juristerna inom Lag¬
utskottet. Men dessa redo då upp på slutstrofen i den här ofta nämnda
Kongl. resolutionen åt år 1772, nemligen: “hvarvid dock de orter undan¬
tagas, der presten efter gammal praxis och öfverenskommelse eger frihet
att betjena sig af tiondeladan“. Denna mening förutsätter enligt vanligt
begrepp att praxis och öfverenskommelse skall hafva varit faktum. Men
i fråga om Själaveds församling fanns det icke tillstymmelse till öfverens¬
kommelse mellan församlingen och kyrkoherden beträffande rättighet för
den sednare att begagna tiondelada. Yi togo nemligen reda på de när¬
mare omständigheterna i detta fall och funno då, att presten, hvars säd
icke fick rum i hans egna uthusbyggnader, hade lagt sin säd i försam¬
lingens tiondelada, hvilket dock icke hade tillåtits honom på grund af
något församlingens bestämda medgifvande, utan endast på god tro, eme¬
dan den i alla fall ansåg sig icke kunna komma ifrån att lemna Tädan så länge
den gamle pastorn lefde. Inom Utskottet upplästes vidare de Kongl. re¬
solutionerna af år 1727 och år 1762, af Indika den ena säger, att för¬
samlingen skall bygga tiondelada i förhållande till tionden, och den andra
innehåller tydligt stadgande att kyrkoherden skall bygga och underhålla
en loge med två lador för den säd, som växer på kyrkoherdens boställe.
Jag tog emellertid för afgjordt att, sedan den nya löneregleringen för
presterna blifvit uppgjord, församlingarne skulle befrias från den ifråga¬
varande skyldigheten; men såsom sagdt, den efterstrof, som förekommer i
1772 års Kongl. resolution föranledde Utskottet att resonnera så, att som
pastor enligt praxis fått begagna tiondelada för sin säd, så vore äfven
församlingen skyldig att bygga och underhålla dylik lada. Och det var i
enlighet med denna uppfattning som det nämnda utslaget af den 29 April
1872 angående Själaveds församling meddelades. Då denna orättvisa
emellertid kan inträffa på flera orter, så föreställer jag mig, att man, till
förekommande för framtiden af dylika prejudikat, bör göra hvad man
kan för att afhjelpa denna orättvisa. Naturligtvis kan man icke taga
bort den helt och hållet genom att utgifva en ny författning, men genom
en sådan skulle man dock förekomma att än flera församlingar finge
underkasta sig denna skyldighet. Det är derföre som jag hoppas att litet
hvar i denna Kammare, med undantag möjligen af de jurister, som bi¬
dragit till Utskottets beslut, förenar sig i Herr M. Jonssons reservation,
hvilken fullkomligt öfverensstämmer med de resolutioner, som hittills gällt
i detta afseende och hvarigenom man möjligen kunde få ett så tydligt
lagstadgande i detta ämne, att vidare tvister icke behöfde uppstå. Jag
yrkar bifall till Herr Jonssons reservation.
Med Herr Carl Anders Larsson instämde Herr Fredriksson.
Herr A. P. Danielsson: Herr Talman! Som jag hyser den åsigt,
att lagen i nu ifrågavarande fall icke är så tydlig och klar som den borde
vara, samt verkligen föranleder oreda och tvister mellan församlingen och
pastorerne, så anser jag det vara alldeles nödvändigt att Riksdagen åtgör
något i saken. Såsom vi veta, har på många håll tionden icke utbetalts
på flera år, men icke desto mindre qvarstår församlingarnes skyldighet i
afseende på tiondelada. Orsaken härtill är ofta att en kyrkoherde kanske
Den 7 Maj, f. m.
15
med en enda af församlingsboarne öfverenskommit att denne sednare skall
utgöra sin andel af lians aflöning i strå, och i följd deraf blir hela för¬
samlingen tvungen att bygga och underhålla tiondelada. Sedan nu prest-
löneregleringen blifvit uppgjord, hafva på flera håll tvister uppstått derom,
huruvida nämnda skyldighet skall fortfara eller upphöra. Detta förhål¬
lande har gifvit anledning till det så mycket omordade uttrycket “gam¬
mal praxis eller öfverenskommelse*1. Jag tvifiar derföre mycket på huru¬
vida det kan vara så riktigt att för alla fäll tillämpa den af Lag-Utskot¬
tet här åberopade Kongl. resolutionen och anser ett nytt, fullt tydligt
stadgande i detta afseende vara af högsta behof påkalladt. Jag yrkar
derföre afslag å Utskottets hemställan och bifall till Herr Jonssons re¬
servation.
Herr Carlén: Jag har icke inom Utskottet deltagit i behandlingen
af denna fråga; men detta hindrar mig likväl icke från att söka försvara
Utskottet, emedan jag fullkomligt delar dess uppfattning i ämnet. Hvad
först beträffar Herr Hörnfeldts anmärkning, att Utskottet icke skulle
hafva ställt sig till efterrättelse sistlidne Riksdags beslut, så beder jag få
erinra honom derom, att Första Kammaren, hvars beslut ju i lagfrågor
är af samma kraft som Andra Kammarens, biföll Lag-Utskottets då
gjorda hemställan, hvilken är af samma lydelse som den nu afgifna. För
öfrigt är i sjelfva saken Lag-Utskottet af samma åsigt som motionärerne,
och för min del hade jag icke det ringaste emot att antaga Herr M.
Jonssons reservation om icke, såsom Lag-Utskottet också visat, saken vore
den, att hvad han föreslår redan är lag, och eu lag som också har blifvit
tillämpad, om det annars förhåller sig så, som Herr Larsson upplyst, eller
att de till Lag-Utskottet inlemnade handlingar till den af Herr Hörnfeldt
åberopade Kongl. resolutionen af den 29 April 1872 utvisa, att kyrko¬
herden på grund af ett särskild förhållande fått rättighet att begagna
tiondeladan äfven för annan säd, än tiondesäd. Nu är det visserligen
sannt, såsom Herr Hörnfeldt påpekat, att i det utslag synerätten afgaf
äfven ett annat skäl åberopades, som häntydde på att synerätten skulle
kunna hafva den mening, att församlingen, om också icke detta särskilda
förhållande egt rum, likväl framdeles som hittills skulle vara. skyldig att
hygga och underhålla sädeslada. Men såsom hufvudmotiv för utslaget
qvarstår dock att en annan rättighet funnits — ett skäl, som äfven i Herr
Jonssons reservation framhålles, då han nemligen der säger: “samt kon¬
vention eller skriftligt aftal ej annorledes bestämmer*1. Herr Jonsson
talar visserligen här om skriftligt aftal. Sådant är naturligtvis numera
behöfiigt, men var det icke under de gamla förhållandena.
Af detta rättsfall visar sig emellertid, så vidt jag förstår, att syne¬
rätten och de öfriga dömande myndigheterna kommit till förberörda resul¬
tat, icke på grund deraf, att de ansett tiondelada ovilkorligen skola af
församlingarne tillhandahållas kyrkoherde, fastän tiondesäden icke vidare
utgår, utan på grund deraf, att auktoriteterna tolkade det förhållande,
som i detta fall egde rum i afseende på skyldigheten att underhålla och
rättigheten att begagna tiondelada, såsom grundande sig på öfverenskom¬
melse mellan pastor och församling derom, att pastor var berättigad att
äfven för annan säd än tiondesäd begagna tiondelada; och tilldess det
IG
Den 7 Maj, f. m.
visar sig, att vederbörande domstolar på annat sätt tolka det ifråga¬
varande lagbudet, tror jag det vara obefogadt att begära att få en ny
lag i detta hänseende. Det är på denna grund som jag nu, likasom jag
gjorde förra riksdagen, godkänner Lag-Utskottets nu afgifna utlåtande.
Herr Leijer: Herr Talman! Lag-Utskottets Herr vice ordförande
bar här såsom skäl för sitt instämmande i Lag-Utskottets utlåtande fram¬
ställt samma sak som jag förut i korthet berört, nemligen att det varit
fråga om en öfverenskommelse, som funnits mellan församling och kyrko¬
herde, beträffande rättighet för den sistnämnde att begagna tiondeladan.
Jag tror mig emellertid förra gången ganska tydligt hafva visat, att ett
sådant medgifvande finnes endast så länge tiondeladan qvarstår, men att
församlingarne derföre icke äro förbundna att sedan i stället bygga ny
lada för kyrkoherdens eget gårdsbruk. Herr vice ordföranden säger sig
ämna vidhålla sin mening, tills det visar sig, att andra beslut fattas i nu
ifrågavarande afseende. Jag framdrog emellertid sistlidne år exempel på
att Kongl. Maj:t förklarat församlingarne fria från att bygga och under¬
hålla tiondelada, ehuru Kongl. Maj:t en annan gång dömt motsatsen. Är
detta icke skäl nog att göra anspråk på erhållande af en klar och tydlig
författning, så att domstolarne icke vidare kunna komma med olika utslag'
i samma fråga och under alldeles enahanda förhållanden? Eftersom detta
ånyo kommit på tal, så beder jag att ännu några ögonblick få upptaga
Kammarens tid för att påpeka, det jag förra riksdagen visade att äfven
i en församling på Gotland ett sådant utslag fallit, som står i rak strid
med Kongl. Maj:ts utslag rörande eu dylik fråga i annat län. Detta var
så mycket mera egendomligt, som underrätten på Gotland dömde försam¬
lingen fri från byggande och underhåll af tiondelada, ehuru, sedan saken
efter många omgångar slutligen kom under Kammar-kollegii pröfning, denna
myndighet förklarade socknemännen skyldiga att bygga lada, hvilket ut¬
slag sedermera vann Kongl. Maj:ts stadfästelse. I förrberörda Kammar-
kollegii utslag säges, bland annat, att: “äfven om antagas kunde“ — man
var således icke viss på att detta antagande af underrätten var oriktigt
— “att dessa (ladugårdshusen i fråga) förut till någon del varit afsedda
för inrymmande af tionde., i beräkning borde tagas, att det som sålunda
förut afsetts för tionden, numera vid boställets mera framdcridna odling
vore behöfligt för å bostället växande gröda“. Häraf synes klart, att
Kongl. Maj:t å ena sidan en gång tillkännagifvit sin åsigt vara, att tionde¬
lada icke behöfver af församlingen byggas äfven om sådan öfverenskom¬
melse funnits, att kyrkoherden haft rätt att begagna dylik lada, men å
andra sidan frångått denna princip och omfattat en annan, nemligen att
lada skall byggas i samma mån som pastor utvidgar sitt jordbruk. Dylika
vexlande domslut är det dock nödvändigt att söka förekomma, och jag
hoppas derföre att Kammaren nu liksom vid förra riksdagen, måtte bi¬
falla motionerna eller ock godkänna Herr Jonssons reservation.
Herr Hörnfeldt: Med anledning af Herr Carléns yttrande ber jag
att få nämna, att jag icke klandrat Lag-Utskottet derföre, att det icke
ställt sig till efterrättelse denna Kammares beslut vid sednaste riksdag,
utan
Den 7 Maj, f. in.
17
utan jag vill endast tillkännagifva, att jag hade väntat, att Utskottet vid
sm behandling af frågan tagit hänsyn dertill. Vidare yttrade Herr Car-
len att han funnit af handlingar^ i det äf mig anförda målet angående
bja aveds sockens skyldighet att bygga tiondelada, att Högsta Domstolen
skulle hafva grundat sitt domslut derpå, att pastor i nämnda församling
etter gammal praxis egt frihet att begagna sig af tiondeladan. Jag är
yisserhgen icke jurist, men såsom boende i församlingen känner jag väl
till forhållandet med detta mål, helst som jag utfört detsamma i egenskap
af socknens ombud såväl vid Hofrätten som hos Kongl. Maj:t, och jag
tvmar på, att Herr Garlen har bättre reda på målet än jag.
, Herr Garlén: Med anledning af hvad Herr Hörnfeldt nyss yttrade
Der jag att få upprepa, att jag icke var med om ärendets behandling i
Lag-Utskottet, utan att hvad som af Herr Carl Anders Larsson nyss
yttrades, utgjort grunden för min uppfattning.
Öfverläggningen förklarades slutad. Efter det Herr Talmannen upp¬
tagit de yrkanden, som derunder blifvit gjorda, och i öfverensstämmelse
med samma yrkanden afgifvit propositioner, dels på bifall till Utskottets
hemställan och dels på bifall till det förslag, som framställts i Herr M.
Jonssons vid utlåtandet fogade reservation, förklarade Herr Talmannen
sistnämnda proposition besvarad med öfvervägande ja. Med afsla° å
Utskottets hemställan hade alltså Kammaren bifallit det förslag, som inne¬
fattades i Herr M. Jonssons berörda reservation samt följaktligen för sin
del beslutit, att de församlingar å landet, der reglering af presterskapets
loner försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse samt kon-
version eller skriftligt aftal ej annorledes bestämmer, skola, för den tid
regleringen gäller, befrias från skyldigheten att bygga och underhålla
sades- eller s. k. tiondelada.
Rörande punhten 5 yttrade
Herr Leijer: Då sednare delen af min motion tydligen icke kan
ha va någon betydelse, så vidt den första delen icke blifvit bifallen, så
faller af sig sjelft, att jag icke nu, då bifall till den första punkten icke
gerna kan blifva Riksdagens beslut, kan framställa något yrkande i afse¬
ende på den nu föredragna punkten af Utskottets betänkande. Jag kan
dock icke underlåta att med några få ord fästa Kammarens uppmärksam¬
het på det egendomliga sätt, hvarpå Utskottet vid denna frågas behand-
urf *iU ,väga- lyckligtvis har jag dock denna gång sluppit att
blifva förhånad, såsom det hände mig förra året, med anledning af ett
yttrande, som jag aldrig fällt, utan som funnits blott i Utskottets fantasi;
men Utskottet bär denna gång varit i så hög grad inkonseqvent, att jag
ansei mig böra fästa uppmärksamheten derpå. Vid förra riksdagen an¬
såg nemligen Utskottet för “mindre välbetänkt att på Gotland ordna
byggnadsskyldigheten efter mönstret af den för rikets öfriga delar i all-
mänhet gällande lag.“ Detta påstående vederlädes af mig förra året, och
derföre säger nu Utskottet, att byggnadsskyldigheten “lärer följaktligen
Rilcsd. Prat. 1873. 2 Afd. 5 Band. g
18
Den 7 Maj, f. m.
vara lika för Gotland som för rikets öfriga delar i allmänhet, hvadan
någon lagstiftningsåtgärd för tillvägabringande af enhet i detta afseende
ej torde vara behöflig.'1 Deri misstager sig dock Utskottet högst betyd¬
ligt, då det säger, att denna skyldighet är lika för Gotland och för det
öfriga landet. Utskottet erkänner dock, att för Gotland gäller en författ¬
ning, nemligen Kongl. stadgan om presterskapets rättigheter på Gotland,
daterad den 20 December 1648 och af Kongl. Maj:t till efterlefnad stad¬
fästad den 30 Oktober 1747, hvari föreskrifves, att församlingen allena
svall bygga och underhålla nödiga hus å prestgård och denna bestäm¬
melse bar blifvit tydd så, att det på flera ställen finnas ända till tre och
fyra tiondelador.
Utskottet säger vidare, att det ej har sig bekant att för provinsen
Gotland finnas meddelade några andra eller särskilda bestämmelser i fråga
om skyldighet att hålla tiondelada. Det är underligt att Utskottet säger
så, då det Itorde veta. sedan jag sistlidne riksdag derom påmint, att
1766, således icke 10' år efter det 1747 års lagbud blef gällande, upp-
kommo nya klagomål, hvilka gåfvo anledning till Kongl. resolutionen den
29 November 1756.
Det var blott detta jag ville säga och derigenom ådagalägga, att
Utskottet, enligt min åsigt, gått mycket underligt till väga.
Vidare anfördes ej. Punkten bifölls.
§ 9.
SLedde föredragning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 32, i anledning
af väckt motion om ändring i gällande stadganden angående tillsättande
af klockare, orgelnist och folkskolelärare.
Rörande detta ärende uppstod öfverläggning och yttrade
Herr Eric Olsson: Då jag icke kan vara belåten med det slut,
hvartill Lag-Utskottet vid behandlingen af min motion kommit, så vill
jag i detta afseende yttra några ord. Jag anser nemligen den förändring,
jag i min motion föreslagit, vara i högsta måtto önskvärd, och detta be¬
styrkes deraf, att kyrkoherden i den församling jag tillhör, har till mig
yttrat sitt bifall till den föreslagna förändringen samt försäkrat mig, att
så länge det nu gällande lagbudet qvarstode, ville han icke begagna sig
af den honom såsom församlingens kyrkoherde medgifna makt. Jag vill
således anhålla, att Kammaren ville ogilla den motivering Utskottet anfört
för sitt afstyrkande utlåtande och i dess ställe godkänna de skäl Herr
Grefve Mörner i sin reservation anfört och hvari flere af Kammarens leda¬
möter i Utskottet instämt. Jag skulle således önska, att Kammaren, med
ogillande af Utskottets yttrande ville antaga Herr Grefve Mörners reserva¬
tion och som jag har svårt att framlägga mina tankar i tal, vill jag afstå
från att vidare yttra mig i frågan.
Herr Carl Anders Larsson: Herr Eric Olssons motion saknade
icke sympatier i Lag-Utskottet, så att man gerna hade velat gå hans
19
Den 7 Maj, f. m.
°nSv/n^ar ^ mötes, men han hade i sin motion så skarpt begränsat sin
anhållan, att man icke ansåg att något genom dess tillstyrkande kunde
vinnas. Han begärde nemligen endast att vissa kapitel och paragrafer i
kyrkolagen icke skulle tillämpas vid klockares tillsättande i sådana för¬
samlingar, der alla tre befattningarne äro förenade, och hans ändrings-
skl~ e således icke afse det, enligt min åsigt, högst orimliga och
i Hi ®*a“8?:ndet, att pastor vid tillsättande af alla lägre kyrkotjenster
skall halva lika stor röst som församlingen i öfrigt. Hade motionen af-
sett ändring i pastors rösträtt vid alla lägre kyrkliga tjensters tillsättning,
sä skulle Utskottet säkerligen hafva gifvit motionären rätt. Men som Ut¬
skottet icke har någon motionsrätt, så kunde det icke utsträcka ändrin¬
gen längre än motionären gjort, oaktadt Utskottet gerna skulle hafva
önskat detsamma På grund af hvad jag sålunda anfört får jag yrka
bifall till Lag-Utskottets utlåtande.
, ^err kric Olsson: Jag har möjligen misstagit mig, då ias för¬
fattade motionen, men jag hade för afsigt, att såsom Herr Parl Anders
Larsson nämnde, yrka, att den pastor tillkommande makt vid tillsättande
af lägre kyrkliga beställningar skulle borttagas.
Herr Gumselius: Jag har icke motionen tillgänglig, men af det
referat, _ som deraf finnes i Utskottets betänkande, synes, att motionären
föreslagit, “att stadgandet uti kyrkolagens 24 kap. 30 och 31 88 tillika.
med resolutionerna af den 20 November 1786 och den 7 Juli 1832 måtte
upphäfvas“, och dertill har han fogat ännu ett yrkande — just det som
Herr Parl Anders Larsson ansåg vara det enda han föreslagit — “att
stadgandet om val af skollärare, då dermed äro förenade klockare- och
orgelnistbefattningar må så ändras, att pastor ej må ega att afgifva mera
påstorsboställetA OT Ut°m ^ rÖSt han eger att afgifva för
n+cwf4 w?'i 3°! °Cr 3- §§ ,af kFkolagen innehållas, enligt samma
Utskotts betänkande, bestämmelser huru organist väljes, och huru kloc-
kare yäljes, och sålunda innehåller ju Herr Eric Olssons motion icke en
sä inskränkt framställning som den ärade ledamoten af Lag-Utskottet
velat påstå; åtminstone visar Utskottets eget betänkande en motsatt upp-
attmng. Hetta om vidden af motionens innehåll, och för att visa, att
hvad den arade ledamoten af Lag-Utskottet framdragit till försvar för
detsammas betänkande, verkligen icke håller streck.
sii 0titet *iar emelieftki kommit till den slutsats, att “motionen
mätte af Riksdagen utan afseende lemnas.“ Utskottet begagnar olika
formulär for sina afstyrkande utlåtanden. Om man ser längre fram i
detta häfte så finner man att Utskottet på ett par ställen hemställt, att
der afhandlade motioner “icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föran-
leda.“ Denna form att meddela ett afstyrkande utlåtande är höfligare
an den Utskottet nu begagnat. Skulle man vara tveksam om Utskottet
inom sig haft olika mening med det ena eller andra uttryckssättet, så
behofver man blott läsa Grefve Mörners korta reservation, som lyder så¬
lunda: “För min del anser jag, att i motiveringen till utlåtandet bort,
starkare an som skett, antydas att Utskottet biträder åsigten om behöflig-
20 Den 7 Maj, f. m.
heten af en förändring i den kyrkoherde eller skolrådets ordförande till¬
erkända rösträtt vid val af klockare och skollärare, hvilken rösträtt vis¬
serligen under nuvarande förhållanden saknar grund vare sig i rättvisa,
nytta eller billighet/'
Man behöfver, såsom jag sade, blott låsa denna reservation, i hvil¬
ken flere af Andra Kammarens ledamöter instämt, för att finna, huru
det måtte hafva låtit under öfverläggningarne i Lag-Utskottet, helst om
man betänker, att denna reservation är skrifven af en man, kand for stor
försigtighet och aldrig misstänkt för öfverdrifvet rabulisteri.
Då motionären icke yrkat återremiss, så vill jag icke heller framställa
sådant yrkande, och icke heller kan jag yrka bifall till reservationen,
enär denna icke alls innehåller något yrkande. Jag hemställer derför
vördsamt till Herr Talmannen, att han ville göra proposition på en hoöi-
gare form för afslag å motionen, än Utskottet begagnat, och anhåller
derföre om proposition, att Kammaren måtte vid det slut hvartill Utskot¬
tet kommit låta bero.
Herr Carl Anders Larsson: Då, den siste talaren försökt att
rättfärdiga den ordalydelse motionären i sin motion begagnat och velat
låta påskina att jag haft om bakfoten hvad jag yttrat, så vill jag lasta
uppmärksamheten derpå, att motionären i sin motion yrkat, att 24 kap.
30 och 31 §§ kyrkolagen och Kongl. resolutionerna den 20 November
1786 och den 7 Juli 1832 måtte upphäfvas; dessa lagrum innehålla for¬
men och proceduren vid alla dessa val och om de utstrykas, så finnes
intet qvar, som stadgar huru val af klockare och orgelnist skall göras på
de ställen, der dessa tjenster icke äro med skollärare^ ens ter na samman¬
slagna. Jag undrar just om det kan vara välbetänkt att icke hafva nå-
pon bestämmelse i detta afseende. Om vi således bifalla motionen och
tillåta upphäfvande af 24 kap. 30 och 31 §§ kyrkolagen och resolutio¬
nerna af 1786 och 1832, så skulle icke något lagstadgande i amnet
finnas. .
Hvad angår den af motionären meddelade upplysning, att meningen
med hvad han i motionen yrkat, vore hvad han nu muntligen uppgifvit,
så får jag säga, att denna hans afsigt icke kan sägas framgå af den
lydelse han i skrift gifvit åt sitt påstående om upphäfvande af de gamla
lagarne och stiftande af nya lagar i det syfte han föreslagit, och då kunde
Lag-Utskottet icke gå hans önskan till mötes.
Hvad slutligen beträffar motiveringen i Utskottets betänkande, sä
hade motionen varma sympatier i Utskottet,_ men man ansåg sig icke
kunna tillstyrka dess antagande, enär, såsom jag sagt, formela betänklig¬
heter gjorde det omöjligt.
Herr C ar lön: Jag skall anhålla att få lugna den ärade talaren på
örebrobänken, med att det icke var af någon slags afsigt att vara, såsom
han sade, ohöflig som Utskottet i sitt afstyrkande utlåtande begagnat
ordalagen “att Riksdagen måtte lemna motionen utan afseende." Detta
uttryck är alldeles liktydigt med hvad han ansåg mera smakligt, nemligen
hemställan, att “motionen icke måtte föranleda till någon Riksdagens åt¬
gärd". Dessa båda ordställningar begagnas om hvarandra för att variera,
21
Den 7 Maj, f. m.
och jag vet icke någon särskild anledning, hvarföre sekreteraren i detta
betänkande begagnat denna ordställning.
Hvad beträffar samme ärade talares yttrade farhågor i afseende på
diskussionen inom Lag-Utskottet, så vill jag trösta honom med att Herr
Grefve Mörners skiljaktiga mening icke afhördes förrän efter det öfver-
läggningen i ämnet inom Utskottet var slutad och betänkandet framlagdt
till justering. För öfrigt ber jag att få vitsorda Herr Carl Anders Lars¬
sons uppgift, att man hyste stora sympatier inom Utskottet för frågan,
men då såsom vi alla veta, denna, jemte öfriga kyrkolagsfrågor ligga un¬
der en komités behandling, så ansåg man någon åtgärd nu icke behöflig.
Herr Gumaelius: Naturligtvis är det icke nödigt att upplysaderom
att ifrågavarande reservation icke framkommit förrän betänkandet var
skrifvet. F örrän Utskottet fattat sitt beslut och fått detsamma uppsatt
och justeradt kan ju ingen reservation afgifvas mot hvad man i betän¬
kandet anser vara oriktigt eller obehöfligt.
Herr Carl Anders Larsson sade nyss, att motionären föreslagit att
rent af taga bort 24 kap. 30 och 31 §§ i kyrkolagen och resolutionerna
af 1786 och 1832, utan att sätta något annat i stället. Jag hänför mig
återigen till detta Lag-Utskottets betänkande, som innehåller så goda upp¬
lysningar mot Herr Carl Anders Larsson, att det nästan ser ut som om
han underlåtit att närmare taga kännedom derom. Der står i första ra¬
den af rubriken: “Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring i
gällande stadganden angående tillsättande af klockare, organist och folk¬
skolelärare.® Detta bar således varit majoritetens i Lag-Utskottet upp¬
fattning af förslagets innehåll. Då sålunda Lag-Utskottet varit af annan
mening än Herr Carl Anders Larsson i afseende på denna uppfattning, så
kan jag icke förklara, huru Herr Carl Anders Larsson kunnat gifva en
sådan^ uppgift, att han skulle hafva tillhört Utskottets majoritet.
För öfrigt erkännes från utskotts-majoritetens sida blott en mening
om att motionärens förslag förtjenar bifall, och då hemställer jag, att Kam¬
maren låter vid Utskottets slut bero och icke gör sig solidarisk med Ut¬
skottets mening.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag har inom Utskottet varit af
olika mening med Utskottets öfriga ledamöter, emedan jag ansett, att man
med anledning af motionen kunnat och bort göra någon framställning
till Kamrarne. Om man blott ur motionärens förslag uteslutit fyra ord:
“då dermed äro förenade", tror jag att förslaget kunnat vara antagligt.
Hade motionären uteslutit dessa ord, så hade Utskottet troligen kommit
till ett resultat, hvarmed Kamrarne kunnat vara nöjda, men nu gjorde
sig inom Utskottet en annan åsigt gällande, den nemligen, att man på
grund af motionens uppställning icke kunde vidtaga någon förändring. Men
jag var inom Utskottet af en annan åsigt, och var derföre icke med om
det utlåtande Utskottet afgifvit.
Utskottet stödjer dessutom sitt afstyrkande derpå, att kyrkolags-
komitéen snart utarbetat sitt förslag till ny kyrkolag, och att det derföre
icke skulle vara någon risk att vänta ett eller annat år och afvakta ett.
förslag af denna komité. Jag tror dock lika med Herr Grefve Mörner
22
Den 7 Maj, f. m.
och de öfriga reservanterne, att uppskof med förändringen ej borde ega
rum, emedan man icke på förhand visste hvad stadgande kyrkolagskomi-
téen kunde komma att föreslå. Derföre anser jag det är af nöden för
denna Kammare att icke på rak arm antaga detta Lag-Utskottets af¬
styrkande betänkande, utan förenar jag mig med Herr Gumaelius i hans
framställning att låta vid Utskottets utlåtande bero. Jag tror att man
då icke kan anses hafva gillat Utskottets betänkande, utan att man der¬
emot inlagt en protest mot detsamma.
Jag är af olika mening med Herr Carlén derom, att icke Herr Grefve
Mörners skiljaktiga mening i afseende på Utskottets motivering framkom
förrän efter det betänkandet var framlagdt, ty den var yttrad redan
under diskussionen. Då derefter betänkandet justerades uttalade Herr
Grefve Mörner den åsigten, att hans namn måtte blifva intaget i motive¬
ringen till betänkandet, men då detta icke inom Utskottet vann pluralitet,
så framlades nämnda reservation, hvilken jag anser böra läggas till grund
för det beslut, som jag hoppas Kammaren kommer att fatta i öfverens¬
stämmelse med det af mig framställda yrkandet.
Herr Nils Petersson: Det kan väl icke nekas att Herr Carl An¬
ders Larsson har rätt deri, att motionären icke tydligt framställt sitt yr¬
kande, men detta hade enligt min åsigt icke bort hindra Utskottet att
bifalla motionen i afseende på den vidsträckta ändring, som deri blifvit
begärd i 24 kap. kyrkolagen och dertill hörande resolutioner.
Utskottet har icke kunnat förneka och ingen har velat påstå att icke
en förändring af kyrkolagens stadgande uti ifrågavarande afseende är
högeligen af behofvet påkallad. Men frågan gäller nu att så snart som
möjligt kunna få någon ändring deri. Vid 1866 års riksdag aliäts vis¬
serligen en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om än¬
dring i detta afseende, men ännu har något förslag derifrån icke hörts af
om frågans lösning. Man hade trott, att man genom en ny skrifvelse
skulle kunna påskynda frågans afgörande i önskadt syfte. Men majori¬
teten inom Utskottet påpekade, att de i skrifvelsen omförmälda lagstift¬
ningsåtgärder voro så nära sitt afgörande, att man med en sådan skrif¬
velse ingenting skulle vinna. Jag tror också att det kan göra detsamma
för närvarande, och att vi väl kunna låta vid Utskottets utlåtande bero
eller ock bifalla detsamma. Vi hafva detta år sammanträde af svenska
Kyrkomötet samt nästa år Riksdag ånyo och vid ettdera af dessa till¬
fällen, kan ett kraftigare initiativ från representationens, antingen den
kyrkliga eller verldsliga, tagas som kan hafva lyckligare utgång än denna
motion.
Såsom jag nyss sade, är det mig likgiltigt om Kammaren låter vid
utlåtandet bero eller godkänner detsamma.
Herr Eric Olsson: Jag får tillkännagifva att jag förenar mig i
det af Herr Gumselius framställda yrkande.
Öfverläggningen var nu slutad. Derunder hade yrkats dels att Ut¬
skottets hemställan måtte bifallas och dels att Kammaren måtte låta bero
vid det slut, hvartill Utskottet kommit. Efter upptagande af dessa yr¬
Den 7 Maj, f. m.
23
kanden och i öfverensstämmelse dermed framställda propositioner, fann
Herr Talmannen svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för den sed¬
nare meningen, i enlighet med hvilken mening Kammaren alltså fattat
sitt beslut.
§ 10.
Föredrogs Lag-Utskottets memorial N:o 33, i anledning af Andra
Kammarens återremiss af Lag-Utskottets utlåtande N:o 24, rörande väckta
motioner om ändring af gällande stadganden angående skyldighet att del¬
taga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse.
Med anledning af förevarande memorial företogs nu till afgörande
Utskottets utlåtande N:o 24, hvarvid, sedan uppläsning skett af Utskot¬
tets hemställanden i såväl rista som 2:dra punkterna af nämnde utlå¬
tande, ordet begärdes af:
Herr Helander som yttrade: Då Första Kammaren, beklagligen, bi¬
fallit Lag-Utskottets utlåtande N:o 24, så torde för Andra Kammaren ej
återstå annat, än att antingen följa exemplet eller ock afslå samma ut¬
låtande. Skulle Kammaren bestämma sig för bifall, så föreställer jag
mig, då all billighet talar för att stad och land uti ifrågavarande hän¬
seende behandlas lika, att det blir en stående fråga vid kommande riks¬
dagar för städerna, att staten öfvertager underhåll och nybyggnad jem¬
väl af deras domstolslokaler, ända intilldess att en så billig framställning
varder bifallen. Det är emellertid visst icke min mening att påyrka bi¬
fall, vare sig till Utskottets förslag oförändradt eller till detsamma med
den förändring att förslaget jemväl måtte inbegripa städernas domstols¬
lokaler, emedan, på sätt jag visade förra gången då detta ärende var un¬
der behandling härstädes, kostnaderna skulle högst betydligt stiga, om
staten komme att från kommunerna öfvertaga denna angelägenhet. Jag
vill derföre, tvärtom, påyrka afslag. Visst är det sannt, att frågan, om
att på billigare grunder än de nuvarande inom tingslagen fördela kost¬
naden för tingshusens nybyggnad och underhåll, derigenom något fördröjes,
men detta är en vida mindre olägenhet än att nu besluta att på staten
öfverflytta ifrågavarande kostnader. Ehuru förhållandet blir detsamma
om Kammaren skulle bifalla Herrar Eriksons och Näsmans motioner i
ämnet, hvilka jag anser hafva billighet för sig, så tror jag likväl att så
bör ske för att visa det Kammaren gillar hvad dessa motioner innehålla,
helst jag antager att Medkammaren i sjelfva verket icke mot dem skulle
hafva så synnerligt mycket att invända, om orden “billiga grunder11 blefve
till deras betydelse något närmare angifna, såsom t. ex. att man önskade
att fördelningsgrunden blefve beroende af fyrktal eller bevillning, eller
dylikt; allt att döma efter diskussionen uti bemälde Kammare så val vid
denna som vid nästföregående riksdag.
På grund af hvad jag anfört, yrkar jag nu rent afslag på första
punkten i Lag-Utskottets utlåtande N:o 24 samt afslag jemväl å andra
punkten af samma utlåtande, men deremot bifall till Herrar Eriksons och
Näsmans i berörde andra punkt omförmälda motioner.
24
Den 7 Maj, f. m.
Herr Jöns Rundbäck: Då jag såväl vid förra riksdagen som förut
vid denna yttrat mig i frågan, kan jag nu fatta mig ganska kort och detta
så mycket heldre som alla äro ense derom, att den nuvarande grunden
för ifrågavarande skyldighets utgörande är obillig och orättvis. Men der¬
emot bör man nu taga i noga öfvervägande de olika åsigter som i Kam¬
maren gjort sig gällande med afseende å sättet för frågans lösning. En
del af dem som yrkat återremiss till Utskottet har uttalat den åsigten
att tingshusbyggnadsskyldigheten borde vara en gemensam angelägenhet
för hela domsagan. Jag har sökt bevisa och tror mig äfven hafva lyc¬
kats bevisa, att detta icke kan vara en rättvis grund för skyldighetens
utgörande så länge det icke för domsagan finnes någon gemensam repre¬
sentation, som kan besluta och uttaxera nödiga medel. Äfven anser jag
det alldeles påtagligt, att fyrktalet icke kan vara en rättvis och billig be-
skattningsgrund i detta hänseende. Men om de lagar, efter hvilka sam¬
hällets medlemmar i allmänhet skatta — jag afser härmed egentligen be-
villnings-förordningen — äro rättvisa och riktiga, då frågar jag: är det
icke billigt, att alla medborgare skatta efter denna grund till alla före¬
mål som äro gemensamma? Ett sådant gemensamt beskattningsföremål är
onekligen tingshusbyggnad. Tingshuset är till gemensam nytta för hela
samhället. Nästan lika ofta uppträda inför rätta personer utom som inom
häradet boende. Är man således ense om att rättsskipningens upprätt¬
hållande är af den aldra största vigt för samhällets bestånd och förkofran,
så tror jag att tingshusbyggandet bör vara en dettas gemensamma ange¬
lägenhet. Det invändes måhända häremot att under sådana förutsättnin¬
gar äfven andra publika byggnader, såsom skolhus, kyrka med flere, borde
byggas och underhållas af staten, men jag ber få erinra, att detta är ett
helt annat förhållande, ty dessa byggnader äro afsedda allenast för att
betjena en af sluten kommun eller församling, då deremot, såsom jag nämnt,
tingshusen äro till nytta för hela landet.
Man påstår att kostnaden skulle blifva så ofantligt stor om staten
byggde. För min del tror jag, att staten icke kan gå tillväga på annat
sätt än att bygga på entreprenad, och jag vet icke då, hvarföre kostnaden
skulle blifva större för staten än kommunen eller den enskilde. Möjligen
skulle byggnaderna blifva bättre och solidare, men derpå förloras ingenting i
längden; tvärtom blir ett sådant byggnadssätt i sjelfva verket billigare.
När nu denna reform, hvarför man stridt i så många år, kan vin¬
nas, så hemställer jag om det icke vore skäl att låta mindre konsidera-
tioner vika samt att förena oss med Första Kammaren, som redan bifallit
Utskottets förslag.
Jag vill nu med endast några få ord vända mig till den ärade tala¬
ren näst före mig. Han yttrade den förmodan att, om detta förslag ginge
igenom, det hädanefter skulle blifva en stående fråga, att städerna komme,
den ena efter den andra, att begära befrielse från skyldighet att bygga
och underhålla rådhus. Ja, i händelse det kan utredas, att de förmåner
städerna ega icke motsvara kostnaden för byggande och underhåll af råd¬
hus, i sådant fall anser jag städernas anspråk på statens mellankomst
fullt billiga, och jag skall då understödja deras begäran, men icke förr.
Mine Herrar! Jag yrkar bifall till Lag-Utskottets betänkande N:o 24, lista
och 2:dra punkterna.
25
Den 7 Maj, f. m.
Herr 0. B. Olsson: Då denna Kammare förliden riksdag
biföll ett förslag lika med Lag-Utskottets vid innevarande riksdag fram¬
lagda utlåtande N:o 24, så tror jag det icke vara Kammaren värdigt att
nu fatta ett annat beslut och sålunda förklara sig icke vilja vidare vid¬
kännas sitt förra beslut och detta så mycket heldre som Kammaren väl
icke bör låta komma sig till last hvad Första Kammaren gjort, eller att
förkasta hvad den vid en föregående riksdag beslutit. Om vi nu afslå
Utskottets hemställan, så är det föga sannolikt att för den närmaste tiden
någon förändring är att motse, men då Kammaren ju sträfvar efter att
få en förändring i det närvarande förhållandet, så tror jag, att Kammaren
bör biträda Utskottets hemställan i dess betänkande N:o 24, och yrkar
jag sålunda för min del bifall till detsamma.
Med Herr 0. B. Olsson förenade sig Herr Johan Jönsson.
Herr Granlund: Då frågan sist var före i Kammaren, slöt jag mig
till dem, som motsatte sig Utskottets förslag. Jag gjorde detta af den
öfvertygelse, att det sätt som, om förslaget antages, hädanefter skulle vid
byggande af tingshus och häradsfängelse tillämpas, ovilkorligen på längden
komme att visa sig mycket kostsammare än det nuvarande. Men så snart
staten öfvertager något onus är mången ofta benägen att tro, att detta
skall blifva till lindring eller snart sagdt befrielse för kommunerna, men
sådant är, efter min uppfattning, en villfarelse. Om jag såsom kommu¬
nalman har att utbetala ett belopp eller om samma belopp framdeles
kommer på min debetsedel till Kronan så blir ju afgiften lika betungande,
ty hvad är staten annat än vi sjelfva. Och i detta speciela fall kan ut¬
gifterna för en del kommuner blifva vida mera tryckande; ty det kan ju
finnas härader, hvilka hafva tingshus af den beskaffenhet, att ombyggnad
eller större reparation icke på långa tider erfordras, men dessa härader
skulle då under en följd af år få i detta hänseende vidkännas utgifter
för det öfriga landet.
Då jag sist hade ordet, yttrade jag mig icke om den orättvisa, som
genom den föreslagna förändringen skulle drabba städerna, derigenom att
dessa nödgades deltaga i kostnaden för byggande af tingshus utan någon
motsvarande fördel eller om staten jemväl skulle underhålla städernas
rådhusbyggnader, men denna bör icke heller förbises. Men äfven om en
skrifvelse till Kongl. Maj:t i den syftning Utskottet föreslagit från Riks¬
dagen skulle aflåtas, vågar jag dock hoppas och tro, att de skäl, som mot
Utskottets förslag förefinnas i Herr von Gegerfelts reservation skall hos re¬
geringen vinna behörigt afseende, då deremot Utskottets förslag synes
mig gent emot städerna, som sjelfva underhålla hela sitt domstolsväsende,
icke hvila på rättslig grund.
Jag yrkar afslag på Utskottets betänkande och, såsom sist då denna
fråga förevar, bifall till Herr von Gegerfelts reservation.
Herr Rylander: För min del kan jag icke godkänna Utskottets
utlåtande. Jag medgifver visserligen gerna, att ifrågavarande onus börlså
fördelas, att bördan blir för alla lika, men jag kan icke anse lämpligt att
staten öfvertager detsamma. Först och främst är det nemligen tydligt
26
Den 7 Maj, f. m.
att följden af en sådan åtgärd blefve den, att tingshuset blefve gemensamt
för flera eller alla tingslagen inom en domsaga, men jag är öfvertygad
att häradsboerna heldre vilja behålla sin byggnadsskyldighet än tvingas
att vandra långa vägar till tingsstaden. Dertill kommer att kostnaden för
eu tjenstemannapersonal, som härtill blifver behöflig, och tingshusens upp¬
förande skall blifva så stor, att de, som genom den åsyftade åtgärden skulle
erhålla lindring, sannolikt blefve föga belåtna dermed. Deremot anser jag
Herr von Gegerfelts reservation böra bifallas. Den innehåller “att Riks¬
dagen måtte genom underdånig skrifvelse anhålla, att Ivongl. Maj:t ville
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade
stadgande!! angående deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och
häradsfängelse, att dessa åligganden blifva för medlemmarne af tingslagen
efter billiga grunder gemensamma Jag yrkar således bifall till denna
reservation.
Herrar Falk och Näsman instämde uti Herr Rylanders anförande.
Herr Per Nilsson i Espö: Då denna fråga, som nu kommit till¬
baka från Utskottet, med hemställan att Kammaren ville deri fatta beslut,
så många år stått på dagordningen, samt man numera är allmänt ense
derom att det hittills tillämpade sättet för ifrågavarande skyldighets utgö¬
rande är obilligt, så synes mig tiden vara inne att utbyta detta mot nå¬
got annat. Och då man nu tillika finner, att Första Kammaren icke vill
gå in på något annat förslag i detta afseende, än det som Lag-Utskottet
framlagt i sitt betänkande N:o 24, så följer deraf att, om vi nu icke för¬
ena oss med Första Kammaren, frågan för denna riksdag förfaller, och
det kan sedan komma att dröja länge innan något förslag från regeringen
framlägges, hvarmed alla samhällets medlemmar kunna känna sig till¬
fredsställda. Jag kan derföre icke annat än yrka bifall till Lag-Utskottets
utlåtande N:o 24.
Herr Philipsson: Det har redan blifvit yttradt att, då Första
Kammaren nu afgjort frågan, det icke återstår någonting annat för denna
Kammare än att bifalla antingen Utskottets förslag eller reservantens. Ja,
det är väl tydligt och klart att endera af dessa meningar bör antagas,
men för min del anser jag det vara så öfvervägande skäl för bifall
till Utskottets förslag, att jag finner mig nu böra ytterligare utveckla
dessa skäl.
De föregående talarne hafva nästan uteslutande betraktat frågan ur
ekonomisk synpunkt. För min del medgifver jag gerna att man vid re¬
formens genomförande bör taga i öfvervägande denna sida af saken, men
det finnes äfven andra synpunkter, hvarifrån den bör bedömas. Det har
förut under diskussionen i Första Kammaren blifvit framhållet, att denna
angelägenhets reglerande på det närmaste sammanhänger med en annan,
som på hela landets rättstillstånd är af stort inflytande, nemligen omor¬
ganisationen af underdomstolarne å landet. Det har vid diskussionen om
lag till lagfart å fång af fast egendom framhållits, att det skulle hafva varit
synnerligen önskligt, om man kunnat på samma gång framlägga förslag till
en fullständig fastighetsbok, men då anmärktes såsom hinder deremot den
Den 7 Maj, f. m.
27
nuvarande organisationen af häradsrätterna. Denna reform måste derföre
genomföras, innan man kan tänka på att reformera lagskipningen i en
mängd andra hänseenden, och jag tror det fördenskull vara af synnerligen
stor vigt att på staten öfverflytta tingshusbyggnads-skyldigheten, på det
sedermera en kretsindelning af våra domstolar så mycket lättare må kunna
verkställas och derigenom en önskad organisation af desamma förberedas.
Ty så länge den nuvarande indelningen i härader finnes qvar, skall ett
ganska svårt hinder möta för en sådan organisation.
Nu vill jag se frågan från en mera praktisk synpunkt. Man har
sagt, att det skulle blifva så dyrt om staten byggde. Jag vill då till en
början fästa uppmärksamheten derpå, att här icke föreligger någon fråga
om ändring af husens beskaffenhet. Det heter i 26 kap. 4 § Byggninga-
balken “tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig
tingsstad eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmo¬
gen lägligast, sedan Rätten deröfver hörd är“. I denna första punkt af
paragrafen är det som ändring åsyftas, derhän att staten skulle öfvertaga
denna byggnadsskyldighet. Men nu kommer andra punkten: “der skall
vara en stufva så stor, som tarfvas, och två kamrar “, etc. — detta är allt
hvad lagen stadgar om byggnadens beskaffenhet och deri är ingen ändring
föreslagen. Der skall finnas en sal och två kamrar till bostad under det
pågående tinget för domaren och hans biträde, ingenting annat. Det är
väl troligt, att det icke kornme att byggas alldeles så anspråkslöst, men,
då det nu endast är fråga om att hos Kongl. Maj:t begära en utredning
af förhållandet, så synes det mig vara att på förhand afgifva en omyn¬
dighetsförklaring, om man afsäger sig sin rätt att bestämma byggnadernas
beskaffenhet. Man begär ju endast att Kongl. Maj:t skall åvägabringa
och för Riksdagen framlägga en utredning angående sättet och vilkoren
för reformens genomförande jemte förslag i ämnet, och Riksdagen får ju
då alltid tillfälle att se, huru Kongl. Maj:t tänkt sig saken samt att öfver
förslaget framställa de anmärkningar, som deraf föranledas.
Men jag har gått den ekonomiska delen af frågan närmare på lifvet.
Jag har tänkt mig 15,000 R:dr såsom medelkostnad för hvarje tingshus —
jag tror mig då hafva varit ganska frikostig. Vidare antager jag att 300
tingshus skulle erfordras. Detta gör en summa af 4 ’/2 millioner, men,
under förutsättning af husets bestånd i femtio år, får jag ett belopp af
90,000 R:dr för år. Anslår jag dertill 300 R:dr i årlig reparationskost¬
nad för hvarje byggnad, har jag ytterligare 90,000 R:dr. Detta gör till¬
sammans en årlig utgift för statsverket af 180,000 R:dr, en summa som
jag icke tror så afskräckande, att man derför bör låta hela frågan för¬
falla.
Man har invändt, att den ifrågasatta reformen innebär en orättvisa
mot städerna. Förutom det att jag anser, att man i allmänhet, i fråga
om nyttiga och riktiga reformers införande, icke bör utgå från denna
synpunkt, tror jag att saken låter sig ganska väl försvaras. Städerna och
landsbygden befinna sig nemligen i helt olika förhållanden. Hela lagskip¬
ningen i städerna är en städernas angelägenhet, då den deremot på lan¬
det är statens. Så länge städerna sjelfva aflöna sina domare, böra de väl
också sjelfva bygga och underhålla de hus, deri rättvisan skall skipas, och
för öfrigt, huru bygga de dessa hus? Jo, deri beredas lokaler för kom-
28
Oen 7 Maj, f. m.
munalsamm anträden, tullkammare jemte en mängd andra kommunala och
administrativa ändamål •— ja, der inrymmes till och med societetslokal.
Jag kan således icke icke finna förhållandet i städerna med landsbygden
jemförligt, äfven om jag frånser de särskilda privilegier och förmåner,
som städerna hafva sig för ifrågavarande ändamål tillförsäkrade. Dessutom
ar att bemärka, att den åsigten är temligen allmän, att våra småstäder i
juridiskt afseende böra förläggas under landsrätt, och vi hafva ju, för att
uppmuntra städerna dertill, vid denna riksdag fattat beslut derom att de,
för sådan händelse, ändock skola bibehålla sin nuvarande valrätt till riks¬
dagsman. Komma nu våra småstäder eller större delen af dem att lyda
under landsrätt, så befrias de ju för framtiden från att bygga. För öf-
rigt kan jag icke finna annat, än att staten får göra på samma sätt som
den enskilde nemligen reglera byggnadssättet med afseende å tillgångarne.
Om regeringen mot förmodan skall framkomma med ett förslag att bygga
i större skala än Riksdagen anser lämpligt, så har ju Riksdagen icke sagt
sitt sista ord. Jag yrkar alltså bifall till Utskottets förslag.
Med Herr Philipsson instämde Herrar Wigardt, Johan Erickson i
Skälsnäs och Peter Carl Andersson.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Då jag yttrade mig i frågan förra
gången den här förevar till behandling, torde mina åsigter i densamma
vara för Kammarens ledamöter bekanta. Jag skulle nu likasom då, visst
icke hafva något emot att bifalla Herr von Gegerfelts reservation, om den¬
samma hade någon utsigt till framgång inom representationen, men då
Första Kammaren bifallit Utskottets förslag, som afser, att staten bör
öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och härads-
fängelse, så kan jag icke finna någon rimlig anledning, hvarför Andra
Kammaren skulle fatta ett annat beslut, i synnerhet som Kammaren
sistlidet år fattade samma beslut som Första Kammaren nu antagit.
Det skulle se besynnerligt ut om Andra Kammaren visade sig så vack¬
lande i åsigter, om den det ena året ville ett och det andra ett annat, och
hvad utsigt kan väl då Kammaren hafva att röna i tillmötesgående från
Medkammaren, om Kammaren visar sig på en så haltande fot? Klokt
vore derföre att nu gå Första Kammarens önskningar till mötes, i syn¬
nerhet som Utskottets förslag är både välbetänkt och berättigadt, inne¬
hållande just hvad denna Kammare förut uttalat och önskat.
Man har sagt att i Utskottets förslag skulle ligga en orättvisa mot
städerna. Detta är i min tanke ett besynnerligt resonnement, ty vilja väl
städerna då afstå från sina privilegier, som erhållits för rättsskipningens
upprätthållande vid underdomstolarne inom städerna? Jag framställer
denna fråga till de stadsrepresentanter, som motsatt sig Utskottets förslag.
Jag tror om städerna vilja vara befriade från byggnad och underhåll af
de hus i städerna, som nu motsvara tingshusen och häradsfängelse på
landet, böra de väl äfven uppoffra de privilegier, de hittills derföre inne¬
haft, Men efter de uttalanden jag hört från åtskilliga innevånare i städer,
lära de icke vara villiga att ingå på någonting sådant, och intill dess ett
sådant medgifvande sker, torde det ej vara skäl att omtala några orätt¬
visor emot dem.
29
lJen 7 Maj, f. m.
För min. del kan jag icke finna annat än att rättsskipningen på lan¬
det bör vara en statsangelägenhet, lika så väl som rättsskipningen vid
öfverrätterna. Staten bekostar och underhåller byggnaderna för öfv er¬
rätterna, och hvarföre skall då icke staten äfven bekosta lokaler för un-
derdomstolarne på landet, som torde vara af alldeles samma vigt och be¬
tydelse för vårt land som öfverdomstolarne. Man har sagt, att denna
kostnad i så fall skulle komma att tynga allt för hårdt på debetssedlarne
för kronouppbörden. Detta förefaller mig vara ett besynnerligt tal att
påstå, att dessa utgifter skola komma att synas större på debetssedlarne,
om de utdebiteras af staten eller af kommunen. Jag tror att det är just
de kommunala utskylderna, som äro högre på debetssedlarne, hvaröfver
man i allmänhet klagar, och om man skulle göra byggandet och under¬
hållet af de ifrågavarande byggnaderna till en kommunal angelägenhet, så
skulle det nog synas på debetssedlarne, men deremot alldeles icke om sta¬
ten öfvertog byggnads- och underhållsskyldigheten.
Man har* vidare sagt, att statens öfvertagande af denna skyldighet
skulle föranleda till den olägenhet, att de rättssökande på många ställen
finge allt för långt till tingsstället, och att Kongl. Maj:t möjligen kunde
komma att uppföra tingshus utan afseende på de rättssökandes beqväm¬
lighet. Jag tror det vara alldeles för tidigt att yttra sådana farhågor,
och jag är öfvertygad, att Kongl. Maj:t nog kommer att tillgodose folkets
behof i sådant afseende och snarare bygger flera tingshus än färre, i hän¬
delse sådant skulle blifva beqvämare för de rättssökande.
Slutligen bar man uppgifvit enligt beräkningar, att statens öfverta¬
gande af ifrågavarande byggnadsskyldighet skulle medföra en ungefärlig
årlig kostnad af 180,000 R:dr. Detta är väl möjligt, men då kostnaden
torde blifva i det närmaste lika stor om häraderna skulle bygga dessa hus,
torde den ökade kostnaden för staten blifva så obetydlig, när den lägges
på bevillningen, eller något annat beskattningsföremål, att den knappast
kommer att synas.
Jag yrkar bifall till Lag-Utskottets utlåtande N:o 24, i synnerhet som
Kammaren förut fattat ett likartadt beslut.
Herr Carl Ifvarsson: För min del yrkar jag bifall till Lag-
Utskottets utlåtande N:o 24, enär Första Kammaren redan bifallit det¬
samma, och frågan skulle vara förfallen, derest Andra Kammaren nu fat¬
tade ett annat beslut. I händelse Första Kammaren bifallit Herr von
Gegerfelts reservation, hade jag yrkat att Kammaren biträdt detta beslut,
men i valet emellan att låta frågan förfalla och antaga Utskottets förslag,
väljer jag det sednare alternativet, ehuru jag heldre sett, att Herr von
Gegerfelts reservation blifvit Riksdagens beslut.
Herr Per Nilsson i Kulhult: Det skulle icke vara konseqvent af
Kammaren att nu fatta ett annat beslut i denna fråga än sistlidet år,
hvarföre jag yrkar bifall till Lag-Utskottets utlåtande N:o 24, helst den
önskvärda omorganisationen af underdomstolarne på landet derigenom möj-
liggöres.
Herr Lyttkens: Då jag förra gången, frågan förevar, yrkade bifall
till Herr von Gegerfelts reservation, och att Utskottets förslag måtte i
30
Den 7 Maj, f. m.
den syftningen återremitteras, skulle jag icke nu hafva begärt ordet, om
icke åtskillige talare under diskussionen framkommit med argumenter,
som tarfva vederläggning. Så har man sagt, att statens öfvertagande af
ifrågavarande byggnadsskyldighet skulle påskynda domstolsorganisationen.
Jag tvifla!’ härpå, ty om Utskottets förslag blir Riksdagens beslut, och
Kongl. Maj:t fäster afseende vid detsamma, så måste en utredning af frå¬
gan ske och vid den erfarenhet vi hafva af komitéers långsamma sätt
att arbeta, kunna vi icke vänta, att denna fråga skall blifva så snart
utredd, i synnerhet som den är ganska invecklad, då somliga tingslag
hafva stora och magnifika tingshus, andra dåliga, och några samman¬
byggda med skolhus och andra inrättningar, och andra åter inga alls,
utan hyra lokaler för häradsrättens sammanträden. Om deremot tings¬
lagen fortfarande bibehålla skyldigheten att bygga och underhålla tings¬
hus, så kan organisationsfrågan snart nog blifva reglerad, derest bygg¬
nadsskyldigheten ordnas i enlighet med Herr von Gegerfelts reservation,
som icke lägger något hinder i vägen för domstolsorganisationen, ty fin¬
ner man behöfligt att förena åtskilliga småstäder med landet under samma
jurisdiktion, så kunna städernas lokaler mot lämplig hyra få begagnas
för domstolens sammanträden, men skall staten öfvertaga byggnadsskyl¬
digheten, så blir saken svårare att ordna. Statens öfvertagande af
denna skyldighet förefaller mig dessutom principiel oriktig, ty hvarför
skulle icke staten då äfven öfvertaga skyldigheten att bygga kyrkorna,
som väl äro lika vigtiga som tingshusen? I så fall skulle vi få en orim¬
lig massa byggnader att underhålla jemte för deras uppförande och ef¬
terseende nödige tjensteman att aflöna.
En talare på göteborgsbänken yttrade, att vi, om reservationen skulle
antagas, finge skaffa oss tingsmenigheter. Sådana hafva vi ju, men han
menade väl tingsrepresentation och äfven sådan finnes, ty i frågor, som
röra byggnad af tingshus, af broar, omläggning af vägar och andra för
tingslagen gemensamma angelägenheter, sammanträda ju ombud för sock-
narne till öfverläggning inför domhafvanden.
Jag yrkar fortfarande bifall till Herr von Gegerfelts reservation.
Herrar Eric Olsson, Cad Aron Jönsson, Malmberg och A. P. An¬
derson i Helgesta förenade sig uti Herr Lyttkens’ anförande.
Herr Uhr: Jag hyser samma åsigter som Herr Lyttkens, men för
att vinna målet, vill jag begagna Herr Carléns metod och antaga ett
bättre förslag för att komma till det bästa en annan gång, hvarföre jag
yrkar bifall till Lag-Utskottets hemställan i utlåtandet N:o 24.
Herr Carl Anders Larsson: Förr hörde man klagomål öfver att
kommunerna voro belastade med åtskilliga onera, som staten snarare
borde bära, men nu motsätter man sig ett förslag att befria kommunerna
från ett icke obetydligt onus och öfverflytta detsamma på staten. Skulle
man alltid stå på samma låga ståndpunkt som nu i afseende på under-
domstolarnes organisation, så skulle jag visst motsätta mig detta förslag,
men då tidens fordringar nog förr eller sednare taga ut sin rätt, anser
jag förslaget om statens öfvertagande af ifrågavarande byggnadsskyldig¬
het, vara ett medel till en bättre domstolsorganisation, hvarföre jag yr¬
kar bifall till Lag-Utskottets af Första Kammaren biträdda förslag.
31
Den 7 Maj, f. m.
Att detta förslag, derest det blefve lag, skulle medföra någon olycka
för städerna, kan jag icke fatta, ty det är gifvet att, om en domstols-
organisation kommer till stånd, blifva städerna centralpunkterna inom
domstolskretsarne, och de gemensamma lokalerna för domstolarnes
sammanträden der förlagda, så att förslaget är helt och hållet i städer¬
nas intresse, på samma gång som det är i hela allmänhetens intresse
genom att påskynda utsigterna för ett förbättradt domstolsväsende i lan¬
det, som möjligen kan leda till mellaninstansernas borttagande, så att
man finge komma i erfarenhet af den sanning, som ligger i uttrycket:
“snar rättvisa är dubbel rättvisa.'4 Det vore derföre i hög grad oklokt
att nu kasta bort detta förslag, i synnerhet som Första Kammaren denna
gång, mot all vana gått Andra Kammarens uttalade önskningar till mötes.
Jag yrkar således bifall till Lag-Utskottets utlåtande N:o 24.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: För den, som i många år hört
önskningar uttalas derom, att kommunerna måtte befrias från skyldighe¬
ten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, är det verk¬
ligen förvånande, att Kammaren nu tycks hafva ändrat åsigter och icke
vill instämma i Första Kammarens beslut. Jag väntar dock, att plurali-
teten skall biträda detsamma ;och yrkar för min del bifall till Lag-
Utskottets hemställan i utlåtandet N:o 24.
Med Herr Sven Nilsson instämde Herrar Jöns Andersson och Samuel
Johnsson.
Herr Ehrenborg: Om Kammaren biträder Första Kammarens be¬
slut, så har Riksdagen uttalat sig för att staten skall öfvertaga skyldig¬
heten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, och detta
är något, mot hvilket med hänsyn till kostnaden stora betänkligheter
här blifvit uttalade. Om deremot Kammaren beslutar i enlighet med
Herr von Gegerfelts reservation, så har frågan för denna gång fallit, ty
Utskottets förslag och reservationen kunna icke sammanjemkas. Det
vore ganska illa om frågan för denna riksdag skulle falla, tv ifrågava¬
rande besvär är det enda bland alla dylika kommunala onera, om hvars
aflyftande eller jemnare fördelning begäran för närvarande icke hvilar
hos Kongl. Maj:t. Jag vågar derföre, ehuru sent, hemställa om icke
Kammaren ville fatta ett beslut, som kunde samjemkas med Första Kam¬
marens, d. v. s. att Kammaren uttalade sig hufvudsakligen för att ifrå¬
gavarande nu uteslutande på jorden malande onus blir på jemväl andra be-
skattningsföremål på ett eller annat sätt utjemnadt, vare sig derigenom
att staten öfvertoge det, eller att kostnaden utjemnades på andra beskatt-
ningsföremål inom kommunen.
Jag föreslår derföre att Kammaren måtte fatta ett så lydande beslut:
Att Riksdagen må, med tillkännagifvande af sin åsigt att jordbru¬
ket bör från det uteslutande, på detsamma liggande besvär att bygga
och underhålla tingshus och häradsfängelser befrias, vare sig derigenom
att, med bibehållandet af tingslaget såsom gemensamhet, besväret blir
efter billiga grunder på andra beskattningsföremål inom kommunen
utjemnadt, eller att detsamma af staten öfvertages, hos Kongl. Maj:ts
i underdånighet anhålla om den utredning och framställning till Riksda¬
gen i ena eller andra syftet, hvartill omständigheterna må finnas föranleda.
32
Den 7 Maj, f. m.
Herr JönsPehrsson: Att döma af de talares yrkanden, som hit¬
tills yttrat sig i denna fråga, synes det som om Kammarens beslut kom¬
mer att blifva i öfverensstämmelse med hvad Utskottet i lista § af dess
utlåtande N:o 24 föreslagit. Detta förhållande kan dock icke hindra mig
från att nu afgifva min protest mot en sådan utgång af saken och att
ställa till Kammaren en väring att icke bota ett ondt med ett dubbelt
värre. Ingen lärer kunna med fog påstå, att den nuvarande fördelnin-
ningen af skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus
och häradsfängelse är rättvis och billig, men deraf följer icke, att man
för att bota detta onda bör tillgripa ett medel, som innebär ett ännu
större ondt som i sig innebär anledningar till att för mycket centralisera
tingslagen. Detta kommer dock att ske genom öfverflyttande på staten
af ifrågavarande byggnadsskyldighet.
Jag protesterar deremot och yrkar bifall till den af Herr von Geger-
felt afgifna reservation.
Herr Helander: På det att meningarne icke måtte blifva för
mycket splittrade, återtager jag mitt förut gjorda yrkande och förenar mig
med dem, som yrka bifall till Herr von Gegerfelts reservation.
Herr Törnfelt: Då denna fråga förut förevar till behandling här
i Kammaren, lemnade jag, på grund af den erfarenhet jag vunnit rörande
statens sätt att bygga i min hemort, den upplysning, att det blir tre gån¬
ger dyrare, då staten bygger, än då enskilda bygga. Jag förklarade på
samma gång, att jag med uppoffring af mina presterliga privilegier i
detta fall gerna ville deltaga i skyldigheten att bygga och underhålla
tingshus och häradsfängelse samt medgifva att denna skyldighet blefve
fördelad på samhällsmedlemmarne efter billiga grunder, det vill säga efter
fyrktal. Antingen detta sker häradsvis eller på annat sätt, är i min
tanke likgiltigt, och på det att Kongl. Majrt måtte taga i öfvervägande,
hvilket sätt är det lämpligaste, yrkar jag bifall till Herr Ehrenborgs
förslag.
Herr Rylander: Jag vet icke, om jag skall anse Herr Ehrenborgs
förslag såsom någon förbättring af Herr von Gegerfelts reservation. För
min del kan jag icke finna annat, än att Herr Ehrenborg velat lägga
ifrågavarande byggnads- och underhållsskyldighet på alla öfriga samhälls¬
klasser med undantag af den jordbrukande klassen. Jag tror, att Herr
von Gegerfelts reservation låter minst sagdt lika väl sammanjemka sig
med Utskottets förslag. Skulle en sammanjemkning nu icke kunna ske,
så är det icke farligare härmed, än att hela frågan får anstå till nästa
riksdag, då densamma kan åter bringas å bane.
Herr Fredricson: Då frågan om en rättvisare och billigare för¬
delning af skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och härads¬
fängelse förevarit allt sedan 1862 års riksdag, och alla måste vara ense
derom, att det är rättvist, att alla medlemmar af samhället deltaga i
detta onus, samt dertill kommer att Första Kammaren nu bifallit Ut¬
skottets
Den 7 Maj, f. m.
33
skottets hemställan, så vore det i mm tanke icke Andra Kammaren vär-
d gt att nu^afstå hvad Utskottet föreslagit. Jag kan ej fatta, huru man
nu kunnat framkomma med och förorda antagandet af ett jemkningsför-
slag, da Kammaren, enligt mitt förmenande, för närvarande och såsom sa¬
ken nu står icke har annat än att antingen bifalla Utskottets hemställan
elier ock rent afslå densamma. Antager man nu ett jemkningsför-
slag, så ar det sannolikt att hela frågan faller, och ingen kan veta, huru
hos^Första Kammareninnan densamma änyo väckes och vinner framgång
På dessa skäl yrkar jag för min del bifall till Utskottets, af Första
Kammaren godkanda förslag.
.wHeiTr~ ^ SR*1"0: Jag ber att få uttala några ord såsom en
varning for att biträda det beslut Första Kammaren i denna fråga fattat
Fn hvar, som tanker något närmare på förslaget att staten må öfvertaga
skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, skall
0 tvifvelaktigt finna, att detta förslag, om det antages, skall komma att
leda till enorma kostnader. En föregående ärad talare på göteborgsbän-
ken bär uppskattat dessa kostnader till 3 millioner R:dr för sielfva unn-
byggandct och 90,000 R:dr om året för underhållet af ifrågavarande
byggnader. Statsverkets årliga utgifter för detta ändamål skulle således
belöpa sig till icke mindre än 250,000 R:dr.
En annan omständighet vid detta förslag är af en ännu betänkligare
beskaffenhet, och jag ber att på densamma få fästa Kammarens synner¬
liga uppmärksamhet, emedan, såsom jag tror, den öfvervägande större
dfe e?,f våra kommittenter helt visst ar ogynnsamt stämd för följderna
af detta förslag Det skall nemligen ovilkorligen leda till en samman¬
slagning af tingslagen, som icke önskas af den stora massan af folket,
kolket sätter ett högt värde, derpå att lagskipningen försiggår i dess
närhet och, så att saga, under dess ögon och erfar med missnöje alla
sådana åtgärder, som motverka detta. Det är nemligen uppenbart, att,
om staten skall öfvertaga denna byggnadsskyldighet, staten icke kan upp¬
bygga ett tingshus med tillhörande häkte i hvarje af landets 320 härader
Men dertill kommer ock en annan omständighet, den nemligen, att har
man en gång accepterat den grundsats, att byggande och underhåll af
tingshus och haradsfangelser är en statsangelägenhet, då måste ock följd¬
riktigheten bjuda, att staten öfvertager byggnadsskyldigheten af domstols-
lokalerna och ransakmngsfängelserna äfven i städerna, och städernas rätt
till denna förmån ar ock till hälften medgifven i Utskottets förslag. Mem
uppgtf1111^ det iCke Vld den Summa’ den ärade göteborgsrepresentanten
Det ar således i min tanke rättast att inskränka frågan till att i
den underdånig* skrifvelsen anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, hvilketdera af de båda ifrågavarande förslagen rörande
bygnadsskyldighetens fördelning må finnas vara det lämpligaste, och i
detta afseende vill jag förorda Herr Ehrenborgs förslag. Jag är för min
de fullt ofvertygad derom att då, såsom Herr Ehrenborg nyss erinrade
1 sdagen redan erkänt grundsatsen, att alla öfriga kommunala bestyr
Jtiksd. Prof. 1873. 2 Afd. 5 Band. 0 J
34
Den 7 Maj, f. m.
höra vara för häradsboerna gemensamma, säteriegarne, till hvilka jag
sjelf hörer, icke kunna neka att öfvertaga den på dem belöpande andel
af detta jemförelsevis obetydliga besvär, om det på lämpligt sätt regle¬
ras. Ur denna synpunkt anser jag Herr Ehrenborgs förslag vara att
föredraga; men då, såsom den föregående talaren anmärkte, redaktionen
af detta förslag kan gifva anledning till missförstånd, huruvida det varit
meningen att jordbruket skulle helt och hållet befrias från ifrågavarande
onus, så tillåter jag mig föreslå, att framför de i förslaget förekommande
orden “andra beskattningsföremål“ måtte insättas ordet “jemväl", hvari¬
genom all tvetydighet försvinner, och det blir lätt för Lag-Utskottet att
sammanjemka de olika åsigterna.
Jag yrkar således bifall till Herr Ehrenborgs förslag med det af mig
nu gjorda förtydligande tillägg.
Herr Thorell förenade sig med Herr Grefve Sparre.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Det har visst icke förundrat mig,
att den siste talaren uppträdde i denna fråga, på det sätt han nu gjorde,
enär man vet, att det beror just på honom, att vi här fortfarande måste
diskutera denna sak, som för lång tid sedan bort vara afgjord. Vi veta
alla, att Riksdagen en gång förut bifallit ett förslag till en rättvisare för¬
delning af ifrågavarande byggnadsskyldighet i den riktning Herr von
Gegerfelts reservation nu går, men att Herr Grefve Sparre då försum¬
made att låta frågan komma under Kongl. Maj:ts pröfning, emedan nå¬
gon skrifvelse från Lag-Utskottet, der Herr Grefven den tiden var ord¬
förande, ej blef expedierad, och man kan nu hafva giltig anledning till
den förmodan, att Herr Grefven, nu lika som då, helst ser att denna
fråga aldrig blir löst.
Jag ber dessutom att få påpeka en motsägelse, hvartill den adle
Grefven gjorde sig skyldig. Han talade nemligen i början af sitt anfö¬
rande om de dryga kostnader öfverflyttningen på staten af denna bygg¬
nadsskyldighet skulle komma att medföra, men sedermera karakteriserade
han ifrågavarande onus såsom ett helt “obetydligt" besvär. Jag finner
denna hans tankegång högst besynnerlig.
En föregående talare yttrade, att det icke läge någon fara uti att
nu uppskjuta denna frågas afgörande. Jag ber dock att få varna för
ett uppskof. Man vet huru det förut gått med denna frågan, och om
Kammaren nu icke vill biträda Första Kammarens beslut, är det san¬
nolikt, att då frågan en annan gång förekommer, Första Kammaren skall
åberopa detta afslag till stöd för sin vägran att ingå på hvarje förslag
till den vigtiga frågans lösning. Jag vidblifver mitt förra yrkande.
Herr Ehrenborg: För undanrödjande af den påpekade tvetydig¬
heten i mitt förslag, vill äfven jag insätta ordet “jemväl" framför orden
“andra beskattningsföremål", och anhåller jag, att Herr Talmannen be¬
hagade framställa proposition på bifall till det sålunda ändrade försla¬
get i stället för det förra.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Ett par föregående talare hafva
Den 7 Maj, f. m. 35
tagit; sig friheten att varna Kammaren. Jag tar mig äfven en sådan
frihet, da den synes hafva kommit på modet. Jag vill nemligen varna
Kammaren för att så här på stående fot antaga Herr Ehrenborgs för¬
slag till redaktion af den underdåniga skrifvelsen. Kammaren har ännu
icke hunnit gorå sig så noga reda för hvad detta förslag innehåller, och
detta sätt att tillvägagå är icke vanligt i lagfrågor, utan man plägar då
antingen återremittera frågan till Utskottet eller ock afslå ett sådant
redaktaonsförslag. Jag tror således ej, att det nu går an att utan vidare
bifalla Herr Ehrenborgs förslag.
Beträffande Grefve Sparres första mening till Kammaren att icke
genom ett bifall till Utskottets, af Första Kammaren godkända förslag
utsätta sig för faran att bryta med kommittenterna, så tror jag att
denna fara icke är så synnerligen stor eller ens någon. Väl skulle iag
för egen del icke gorå till nöjes de af mina kommittenter, som bo i
samma församling som jag, ty vi äro frie från denna byggnadsskyldighet, men
phiraliteten af mina kommittenter skulle tvifvelsutan helsa ett
bifall till Utskottets förslag med synnerlig glädje. Således tror jag icke,
att det är så nödvändigt att taga denna varning i akt.
Jag vidblifver mitt förra yrkande.
Herr Grefve Sparre: I anledning af hvad den siste talaren yttrade,
ber jag att få anmärka att, om det nu vore fråga om att bestämma re¬
daktionen af en lagparagraf, det blefve svårt att på stående fot afgöra
densamma; men^ nu är det blott fråga om aflåtande af en underdånig
skrifvelse, och då Första Kammaren redan fattat ett annat beslut, än det
jag önskar måtte blifva denna Kammares, är det följaktligen Lag-Ut-
skottet, som i sista hand kommer att formulera den underdåniga skrif¬
velsen. Således ligger ingen våda uti att nu antaga Herr Ehrenborgs
Hvad angår en annan talares anmärkning derom, att jag i mitt förra
anförande yttrade, att staten skulle få vidkännas betydliga kostnader ge¬
nom öfvertagande af ifrågavarande byggnadsskyldighet, men att detta
besvär vore för tingslagens medlemmar en obetydlighet, så vill jag blott
påpeka, att ingen motsägelse, såsom han förmenade, ligger i dessa ord.
Det medför nemligen för kommunerna en jemförelsevis ringa kostnad att
imderhålla de. tingshus, som redan finnas; men skall staten öfvertaga
byggnadsskyldigheten, så lärer man ej nöja sig med de nuvarande små
tingshusen, och om flera tingslag komma att sammanslås, blir det rent
af nödvändigt att åtminstone på de flesta ställen uppföra nya tingshus.
Men den största betänkligheten vid att antaga Utskottets förslag, är^
såsom jag redan framhållit, och på hvilken jag ville synnerligast fästa
Kammarens uppmärksamhet, den, att detta förslag leder till sammanslag¬
ning. af tingslagen, en åtgärd, som jag bestämdt vet, att folket i allmän¬
het icke skulle med nöje emottaga.
Härmed förklarades öfverläggningen angående Lag-Utskottets hemstäl¬
landen i dess utlåtande N:o 24 slutad. Under densamma hade yrkats
dels bifall till nämnde utlåtande i dess helhet, dels att, med afslag derå,
det förslag måtte antagas, som blifvit framlagdt i Herr von Gegerfelts
Den 7 Maj, f. m.
36
vid utlåtandet fogade reservation, dels ock slutligen, att Herr Ehrenborgs
nu framställda särskilda förslag måtte bifallas. Propositioner gåfvos å
dessa yrkanden, och fann Herr Talmannen ja vara öfvervägande for den
förstnämnda meningen. Votering blef emellertid begärd. För bestäm¬
mande af kontrapropositionen upptog nu Herr Talmannen ånyo de tvänne
öfriga yrkandena och afgaf derå proposition, hvarefter Herr Talmannen
förklarade sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för Herr
von Gegerfelts förslag. Men äfven rörande kontrapropositionen äskades
votering, med anledning hvaraf först uppsattes, justerades och anslogs en
så lydande omröstningsproposition:
Den, som till kontraproposition i voteringen öfver Lag-Utskottets
utlåtande N:o 24 antager deras mening som yrka att, med afslag å
Utskottets hemställanden, det förslag måtte bifallas som blifvit framstäldt
i Herr von Gegerfelts vid utlåtandet fogade reservation,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är till kontraproposition antaget det yrkande, som blif¬
vit gjordt derom:
“Att Riksdagen må, med tillkännagifvande af sin åsigt att jordbruket
bör från det uteslutande på detsamma liggande besvär att bygga och
underhålla tingshus och häradsfängelse befrias, vare sig derigenom att,
med bibehållandet af tingslaget såsom gemensamhet, besväret blir efter
billiga grunder jemväl på andra beskattningsföremål inom kommunen
utjemnadt, eller att detsamma af staten öfvertages, bos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om den utredning och framställning till Riksdagen
i ena eller andra syftet, hvartill omständigheterna må finnas föranleda"
Omröstningen företogs och utföll med 118 ja mot 59 nej, i följd hvaraf
den proposition, som nu uppsattes för hufvudvoteringen, erhöll följande
lydelse:
Den som bifaller de bemställanden, som af Lag-Utskottet bbfvit
gjorda i lista och 2:dra punkterna af dess utlåtande N:o 24,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, bar Kammaren med afslag å Utskottets hemställan bi-
falbt det förslag, som bbfvit framstäldt i Herr von Gegerfelts vid ut¬
låtandet fogade reservation.
37
Den 7 Maj, f. m.
Denna sednare votering visade 71 ja mot 110 nej, och hade Kam¬
maren alltså beslutit i enlighet med nej-propositionen.
Sedan Kammaren sålunda fattat beslut i anledning af Lag-Utskottets
utlåtande N:o 24, blef det nu jemväl föredragna memorialet Nio 33 lagdt
till handlingarne.
§ 11.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utskottets memorial N:o 34,
i anledning af återremiss af samma Utskotts utlåtande N:o 25, rörande
väckt motion om bestämmande af vilkor för utländings rätt att anställa
rättegång emot svensk undersåte.
§ 12.
Förekom till afgörande Lag-Utskottets utlåtande N:o 35, i anledning
af väckt motion om åtgärders vidtagande för erhållande af en tillförlitlig
statistisk redogörelse för samtliga kommuners och kyrkoförsamlingars fi-
nansiela förhållanden.
I denna fråga anförde
Herr Lars Persson: Såsom af betänkandet synes, har jag reserve¬
rat mig mot Lag-Utskottets förevarande beslut. Jag erkänner villigt, att
en statistik i här föreslagen syftning skulle kunna medföra både nytta och
gagn, derest antagligt vore, att den komme att blifva af en sådan beskaf¬
fenhet, att de upplysningar, som vore att deraf inhemta, blefve tillförlit¬
liga och uttömmande. Jag tror dock icke, att detta blifver förhållandet.
Jag tror fast heldre, att det mål, som här åsyftas, alltid skall komma att
i verkligheten blifva förfeladt i större eller mindre grad. Jag hänvisar i
detta hänseende till förhållandet med vår jordbruksstatistik, för hvilken
flera uppgifter af ungefärligen samma slag som dem, hvarpå kommunal¬
statistiken skulle byggas, ligga till grund. Erfarenheten har ju visat, att
denna jordbruksstatistik i många fall utan öfverdrift kan sägas vara mera
vilseledande än upplysande, och jag befarar i sanning, att en sådan kom-
munalfinansstatistik, som motionären önskar bringa till stånd, svårligen
skall kunna undgå att framvisa samma otillfredsställande resultat. Jag hem¬
ställer, huru det skall blifva möjligt att insamla alla de uppgifter, som för
ändamålet erfordras, då kändt är, att utskylderna till kommunen på flera
ställen icke erläggas med kontanta penningar — i hvilket fall saken vore
lätt att utföra — utan lemnas i form af åtskilliga naturaprestationer, ut¬
gående dels i spanmål, dels i potatis eller på annat sätt och hvilkas
värde är svårt att bestämma. Vidare förekomma inom kommuner och
och rotar byggnader, uppförda i afsigt att herbergera de fattiga. Jag
undrar huru arten och värdet af dessa utgifter skall utrönas för att i
den blifvande kommunalstatistiken lemna en adeqvat och noggrann före¬
ställning om de kommunala utskylderna i detta fall. Skall beräkningen
grundas på en kalkyl af hvad hvarje sådant fattigherberge kostar eller
38
Deu 7 Maj, f. m.
med hänsyn till den hyreskostnad, som kan anses belöpa sig för hvarje
der intagen person. Jag tror, att det verkligen icke skall blifva lätt att
åstadkomma en exakt uppgift i detta afseende, hvilken utan att vilseleda
kan intagas i en särskild kolumn af den ifrågakomna statistiken. Jag är
dessutom rädd, att, om ett sådant åliggande skulle föreskrifvas för ord¬
förandena i kommunalnämnderna, derigenom skulle ännu mera förökas
svårigheten att få dessa lönlösa och besvärliga platser fyllda något så när
väl, helst kändt är, att redan under nuvarande förhållanden det är ganska
svårt att förmå lämpliga personer att dem öfvertaga. Till följd häraf kan
ock inträffa, att till ordförande i kommunalnämnd utses personer, hvilka
icke äro skrifkunniga, och, om jag icke misstager mig, finnes just för ett
sådant fall ett prejudikat i ett Kongl. bref, genom hvilket förklarats, att
eu person, som, på grund af sin bristande insigt i skrifkonsten, begärde
att befrias från honom genom val uppdraget ordförandeskap i en kom¬
munalnämnd, detta oaktadt blef ålagd afl detsamma emottaga. I thy fall
måste ordföranden naturligtvis hafva vid sin sida särskilt skrifbiträde,
men ett sådant kostar penningar, och ordföranden har ingen rätt till er¬
sättning. Gifvet är ock, att den tillökning i göromål, som genom bifall
till motionärens förslag skulle honom tillskyndas, måste medföra en icke
ringa förhöjning i hans personliga utgifter för nämnda ändamål.
Dessutom anser jag, för min del, att för sakens framgång det just
icke kan vara gagneligt, att ett sådant förslag som det förevarande fram¬
kommit från eu enskild motionär. Enligt mitt förmenande borde det utgå
från Kongl. Maj:t. Härmed har jag visserligen icke velat på något sätt
betaga den ifrågavarande motionären hans rätt att väcka motion i detta
såväl som i andra ämnen. Jag vill endast hafva sagt, att jag betviflar,
att åsyftade ändamålet skall kunna vinnas på denna väg. Vi hafva ju
för icke så många dagar sedan haft tillfälle att inhemta, att en embets¬
berättelse, afgifven af eu ännu högre auktoritet än kommunalnämden, be¬
funnits vara i vissa delar vilseledande, och när detta kunnat ske från ett
håll, der man har rätt att fordra en hög grad af förmåga att bedöma
meddelade uppgifters beskaffenhet och en större möjlighet att dem kon¬
trollera, synes det mig vara påtagligt, att i fråga om de uppgifter, hvilka
skulle af ordförande i kommunalnämnd tillställas statistiska byrån för att
i den nya kommunalstatistiken intagas, ännu mera vore att förvänta —
och sådant mera ursäktligt — osäkerhet, oreda och brist på tillförlit¬
lighet.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid. Jag slutar med ut¬
talande af den förhoppning, att Kammaren må afslå icke blott Herr
Walldéns motion, utan jemväl Lag-Utskottets förevarande förslag, och jag
anhåller, för min del, om proposition i sådan syftning.
Herr Pehr Ericsson instämde uti Herr Lars Perssons yttrande.
Herr Waliden: Då jag först läste den föregående ärade talarens
instämmande i Grefve Mörners reservation mot Lag-Utskottets föreliggande
förslag, föreställde jag mig, att han möjligen funnit den af Utskottet till¬
styrkta skrifvelsen öfverflödig, derföre att han ansåge nyttan och behofvet
af en kommunalstatistik vara så obestridliga, att han hoppades att Kongl.
Den 7 Maj, f. in.
39
Maj:t skulle vidtaga åtgärder i sådan riktning utan någon framställning i
ämnet från Riksdagens sida. Jag finner dock nu, att jag misstagit mig,
och att detta icke varit motivet till hans särskilda mening. Han befarar
nemligen, att det mål som åsyftas icke skulle kunna vinnas och eu till¬
förlitlig kommunalstatistik erhållas genom bifall till Lag-Utskottets hem¬
ställan, och han har, såsom stöd för denna sin åsigt, åberopat föx-hållan-
det med vår jordbruksstatistik, hvilken visat sig icke vara tillfredsställande.
Jag vågar dock påstå, att en bestämd och högst väsendtlig skilnad eger
rum mellan eu kommunalstatistik och jordbruksstatistiken. Den förra skulle
upprättas med ledning åt uppgifter, hemtade ur kommunernas offentliga
räkenskaper. Den sednare åter är grundad på uppgifter, som, till följd
af deras natur, icke kunna vara annat än approximativa eller som endast
efter sannolikhetsberäkning kunna bestämmas. Härtill kommer, att jord-
egaren icke har sig ålagdt att lemna några som helst statistiska uppgifter.
Här deremot skulle uppgifterna grundas på räkenskaper, hvilka ordföran¬
dena i kommunalnämnderna äro, enligt kommunallagen, förpligtade att
föra. Den omständigheten, att i något fall en sådan ordförande icke skulle
vara skrifkunnig, inverkar icke till förminskande af hans skyldighet i detta
hänseende, utan lärer endast föranleda dertill, att han nödgas anskaffa ett
skrifkunnigt biträde. I öfverensstämmelse med det stadgande, som kom¬
munallagen sålunda redan innehåller, skulle ock, enligt mitt förslag, hvil-
ket Lag-Utskottet hufvudsakligen tillstyrkt, ordförande i kommunalnämnd
åligga att efter särskildt formulär upprätta af kommunens räkenskaper ett
sådant sammandrag, att tillförlitliga primäruppgifter kunde erhållas.
Hvad vidare beträffar det argument, som den ärade talaren velat hemta
från det af honom anmärkta förhållandet, att på åtskilliga ställen kom-
munalutskylderna erläggas in natura, kan jag icke föreställa mig, att svå¬
righeten skall blifva större hos oss än i Danmark och Norge samt — efter
hvad jag vill minnas — äfven i England, der kommunalutskylderna till
eu icke ringa del jemväl utgöras i sådan form. Här såväl som i dessa
länder lära väl naturaprestationerna i allmänhet kunna evalveras i pen¬
ningar; och om vid ett eller annat tillfälle, såsom i fråga om matskott,
sådant möter svårighet, finge man väl undvara upplysningar i delta hän¬
seende. I allt fall måste det vara en stor vinst att för öfriga kommunal-
utskylder erhålla eu god och tillförlitlig kommunalstatistik.
Den ärade talaren har ock framställt den invändningen, att förslag
till införade af sådan statistik, enligt hans förmenande, borde utgå från
regeringen. Jag är visst icke den, som vill inkräkta på regeringens initiativ
eller föranleda dertill, att Regeringen af Riksdagen i oträngdt mål öfver-
hopas med en sådan mängd af framställningar i olika ämnen, att Rege¬
ringen blefve förhindrad att begagna sitt initiativ, hvilket för konunga¬
maktens anseende och styrka icke kunde vara gagneligt. Men här före¬
ligger intet dylikt fall. Saken är, såsom den ärade talaren sjelf erkänt,
god och nyttig, och den är derjemte af sådan beskaffenhet, att dess fram¬
gång bör väsendtligen befordras och missuppfattning af dess rätta art och
syfte förekommas, om initiativet tages af representationen. Ett uttalande
af Riksdagens åsigt i ämnet torde vara så mycket mera behöflig, som den
föreslagna åtgärden förutsätter, utom utarbetandet af en vidlyftig plan
för sjelfva statistiken, jemväl åtskilliga ändringar i kommunallagarne samt
40
Den 7 Maj, f. m.
möjligen äfven ökadt anslag åt statistiska centralbyrån, hvars arbets¬
krafter i händelse af förslagets antagande måste förstärkas. Vid sådant
förhållande synes det mig vara bättre samt egnadt att gifva ett kraftigt
stöd åt regeringen, om första steget tages från representationens sida.
Eljest skulle möjligen lätt kunna hända, att hela arbetet blefve fruktlöst,
eller att regeringen tvekade att framträda med initiativ rörande denna
fråga, derest den vore oviss om representationens mening.
Helst skulle jag visserligen önska bifall till min motion oförändrad,
ty jag är fortfarande öfvertygad, att det föresätta målet säkrast vinnes
på denna väg. Då emellertid Lag-Utskottets yttrande innehåller den
ganska vigtiga grundsats, på hvilken här, enligt min tanke, hufvudsaklig
vigt ligger — eller att kommunerna skulle tillförbindas att lemna för
ändamålet erforderliga uppgifter — vill jag icke motsätta mig Lag-
Utskottets mening, utan önskar på det lifiigaste framgång åt det förslag,
som Utskottet i enlighet dermed nu afgifvit, hvartill jag således yrkar
bifall.
Herr Nils Petersson: Då genom ett förbiseende jag icke blifvit
antecknad såsom reservant mot detta betänkande, ber jag att nu få till¬
kännagifva, att jag icke kunnat dela de åsigter, hvilka inom Lag-Utskottet
gjort sig gällande i detta fall. Det förslag till beslut, som Utskottet här
afgifvit, innehåller visserligen i den så kallade klämmen icke något be¬
stämdt uttalande om ovilkorlig skyldighet för ordförandena i kommunal¬
nämnderna att till statistiska centralbyrån aflemna sådana statistiska upp¬
gifter som motionären åsyftar, men jag hyser dock, för min del, icke
ringa betänkligheter beträffande de följder, hvilka sagde förslag just för
dessa personer skulle medföra. Jag anhåller fördenskull att i korthet
få redogöra för min mening i detta hänseende. Jag kan sålunda icke
finna, att det är hvarken nödigt eller nyttigt att ålägga kommunalstyrel¬
sens ordförande flera bestyr, än som hittills blifvit förknippade med denna
lönlösa och verkligen mer än tillräckligt besvärliga befattning. PJmot ett
dylikt förfarande talar äfven särskilt en annan omständighet. Jag har
mig nemligen ganska väl bekant, hurusom de upplysningar, hvilka statistiska
byrån af en eller annan anledning finner sig uppk allad att infordra,
äro till den grad obilliga, minutiösa och tillkrånglade, att med bästa vilja
de icke kunna besvaras. Äfven af denna anledning vill jag icke vara med
om att genom ett bifall till detta förslag skaffa desse stackars kommunal¬
ordförande på halsen en ytterligare olägenhet af sådant slag, och jag
yrkar för den skull afslag å betänkandet.
Herr Ola Andersson: Jag skall blott anhålla att i aldra största
korthet få understödja motionärens förslag, sådant det blifvit af Lag¬
utskottet tillstyrkt. Nyttan i allmänhet af tillgång till statistiska arbeten
torde numera vara så insedd och erkänd, att jag icke anser mig behöfva
anföra några bevis för gagnet af det särskilda slag af statistik, hvarom
nu är fråga. Enligt mitt förmenande kan den tillämnade nya kommunal¬
statistiken icke jemföras med vår jordbruksstatistik. För bearbetningen
af den förra finnas såsom underlag att tillgå andra och bättre materialier
i de kommunala räkenskaper, hvilka, jemlikt kommunallagen, skola föras
41
Den 7 Maj, f. in.
af kommunalstyrelsens ordförande. Jag beklagar, att ett lika lyckligt för¬
hållande icke eger rum med hänsyn till den sednare grenen af statistik.
Detta torde bero dels derutaf, att allmänheten ännu icke blifvit mera lif¬
ligt intresserad för saken, dels ock på den omständigheten, att den jord¬
brukande befolkningen tyvärr hyser ett, enligt min öfvertygelse, helt
oberättigadt misstroende mot ändamålet med och verkningarne af en dylik
statistik.
Hvad åter beträffar den förste talarens anmärkning angående den
svårighet, som, i fråga om uppgifterna till kommunalstatistiken, skulle
möta för sådana kommuner, inom hvilka de kommunala utskylderna till
någon del utgöras in natura, kan jag, för min de], icke anse det an¬
märkta förhållandet innebära något oöfverstigligt hinder i detta hän¬
seende, enär jag föreställer mig, att man i allt fall måste värdera natura-
prestationerna för att få kommunalutskylderna jemt fördelade på alla
beskattningsföremål. Om, såsom jag tror, detta mitt antagande är riktigt,
torde i och med detsamma också vara på förhand undangjord den vä^
sendtligaste delen af det arbete som erfordras för att äfven i detta af¬
seende meddela nödiga uppgifter, och jag kan således icke tillmäta be¬
rörda invändning någon egentlig vigt. En erinran vid detta förslag önskar
jag likväl att få göra.
Jag anser mig nemligen böra fästa uppmärksamheten uppå, att den
nya kommunala finansstatistiken icke skulle komma att i sig upptaga upp¬
gift på alla de utgifter för en kommuns gemensamma behof, som utgå
på grund af den kommunala beskattningen. En mängd besvär, såsom
vägunderhållnings- och skjutsningsskyldigheten m. m., som också äro kom¬
munala angelägenheter, skulle icke komma att ingå i densamma, och denna
statistik kan alltså icke blifva så fullständig, som man möjligen af Ut¬
skottets yttrande här i betänkandet kunde vilja antaga. I öfrigt har jag
ingenting vidare att tillägga, och jag slutar, såsom jag började, med att
yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Jöns Pehr sson: Jag är af alldeles motsatt mening med
den siste talaren. Huru nyttig statistiken i allmänhet än må vara, tror
jag dock icke att i hufvudsak något gagn står att vinna genom bifall till
Lag-Utskottets förslag beträffande den gren af statistiken, som här åsyftas.
Utgifterna komma derigenom näppeligen att förminskas, utan väl snarare
motsatsen, och med visshet skulle ett nytt och ökadt besvär komma att
åläggas kommunalstyrelsens ordförande. Hvad som emellertid för mig ut¬
gör ett särskildt talande skäl att afslå förslaget är, att man deruti icke
åtnöjer sig med mindre, än att Kongl. Maj:t skall ovilkorligen fastställa
formulären för sammandragen, och jag dels å ena sidan tror, att Kongl.
Maj:t har redan förut nog att sköta utan att behöfva befatta sig
med denna sak och dels samt egentligen jag å andra sidan befarar,
att kommunalstyrelsernas ordförande icke skulle i allmänhet vara mäktiga
att sätta sig in uti och rätta sig efter mera invecklade formulär i afseende
å räkenskapsföringen, då det icke är mig så alldeles obekant, att en och
annan kommunalstämmeordförande finnes, hvilken har ganska svårt att
föra en så enkel räkning som debet och kredit.
42
Den 7 Maj, f. in.
På grund häraf och då, såsom sagdt är, jag för öfrigt tror, att detta
förslag icke skulle medföra någon vinst, ledande till utgifternas förminsk¬
ning, förenar jag mig med dem, som yrkat afslag.
Herr Törnebladh: Gällde frågan här att genast fatta ett beslut,
genom hvilket alla kommuner blefve ålagda att till statistiska central¬
byrån insända detaljerade efter ett visst formulär upprättade statistiska
redogörelser rörande deras finansiela förhållanden, skulle jag visserligen
icke vilja dertill gifva mitt tillstyrkande. Såvidt jag kan finna, är likväl
frågan icke sådan, utan afser den allena ett uttalande från Riksdagens
sida derom, huruvida någon åtgärd bör vidtagas eller försök göras för
åstadkommande af en kommunal statistik af antydd art. Af Lag-Utskot¬
tets betänkande finner man, att Utskottet hemställt, att Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervä¬
gande, “huruledes en kommunal finansstatistik må kunna åstadkommas11.
Om Riksdagen afslår denna hemställan, vore ett sådant beslut, efter mitt
förmenande, alldeles tydligt att fatta såsom ett uttryck af dess åsigt, att
en dylik statistik vore obehöflig. Dertill vill jag icke medverka, ty ehuru
jag visserligen är af samma mening som den föregående talaren derutin¬
nan, att utgifterna icke genom statistiken skola förminskas, anser jag dock
en sådan vara af stor vigt, för såvidt som den skulle lemna en redogö¬
relse för, huruledes de kommunala utgifterna äro fördelade och utskylder-
na möjligen drabba olika på olika ställen samt således lemna ledning om
hvilka förändringar skulle kunna åvägabringas, likasom för mycket annat,
i afseende hvarpå vore af vigt, att det blifver kändt. Det lärer nemligen
icke kunna förnekas, att, med hänsyn till den statistik, som vi hafva för
närvarande, förefinnes en brist i så måtto, att vi icke känna, huru den
kommunala beskattningen har gestaltat sig, och hurudant förhållandet i
sådant afseende är mellan stad och land samt mellan olika provinser m.
m. Af alla dessa skäl och då, såsom jag förut antydt, nu blott är fråga
att gorå ett försök till sakens utredning och ett förslag, huru, utan kommu¬
nalstyrelsernas oskäliga betungande, en kommunalstatistik må kunna åstadkom¬
mas, synes det mig, som skulle det icke vara välbetänkt af Kammaren att
utslå den hemställan i ämnet till Kongl. Maj:t, som Lag-Utskottet föror¬
dat, naturligtvis med Riksdagen alltid förbehållen rätt, att, då frågan åter¬
kommer från Kongl. Maj:t, göra de erinringar och fatta de beslut, hvilka
af sakens beskaffenhet må påkallas. Ett afslag å frågan i dess närvaran¬
de skick vore deremot att alldeles omöjliggöra en sak, som kunde blifva
af nytta för landet och hvars outförbarhet i praktiskt afseende icke kan
på förhand bestämmas. Jag yrkar alltså bifall till betänkandet.
Herr Carl Anders Larsson: Det är, såsom vi nog minnas, icke
så många år sedan, då hos folket på landet väcktes en panisk förskräckel¬
se, när man kom in i bondstugorna för att efterspörja huru många hästar,
oxar och kor de födde, huru mycket de sådde och skördade. Allmogen
såg i dessa forskningar ett utlagdt försåt att komma åt dem i beskatt-
ningsväg. Upplysningen har emellertid nu mera stigit äfven i detta hän¬
seende och uppgifterna till jordbruksstatistiken äro också för närvarande
tillförlitligare och lemnas mera beredvilligt nu än förr, och jag hoppas, att
Den 7 Maj, f. m.
43
äfven i vännen Jöns Pehrssons trakt man kommit under fund med, att
dessa uppgifter icke föranleda till nya beskattningar. Deremot kan det
väl icke bestridas, att eu kommunalstatistik är nyttig och kan vara in¬
tressant att hafva för att dermed visa, hvad den ena och den andra kom¬
munen uppoffrar för det allmänna bästa inom orten, och jag trodde verk¬
ligen icke, att han skulle motsätta sig möjligheten att erhålla en dylik
statistik, då han likasom flera andra ständigt föra på tungan, att jord¬
bruket är öfver höfvan betungadt samt skatterna ojemt fördelade. Först
då vi få en officiel kommunalstatistik, kunna vi bjuda skäl och bevisa
vårt påstående i detta fall. Först då kunna vi ock hoppas, att våra billiga
yrkanden skola vinna gehör, och rättvisans fordringar göra sig gällande
hos Riksdagen, såväl som på andra håll, då man med klara och omutliga
siffror ser, huru rätt vi hafva. Derföre anhåller jag, att vännen Jöns
Pehrsson må afstå från sin protest mot ett så oskyldigt förslag som detta.
Dertill blifver ändock alltid tillfälle, sedan frågan ånyo hit inkommit från
regeringen. Men att nu afslå ett betänkande, som endast afser en ut¬
redning af ämnet, och låta vårt dyrbara statistiska embetsverk fortfara
utan att hafva något att göra, kan, efter hvad jag tror, icke öfverens¬
stämma med Andra Kammarens åsigter, utan hyser jag den förhoppning,
att Kammaren må lemna Lag-Utskottets här gjorda framställning sitt bi¬
fall, hvarom jag anhåller.
Herr Jöns Pehrsson: Hade jag förut icke haft en fast öfver¬
tygelse derom, att Lag-Utskottets förevarande hemställan borde afslås,
skulle jag utan tvifvel hafva fått mig bibragdt en sådan’åsigt genom hvad
som nyss anfördes af eu talare på denna sida, hvilken säkerligen upprik¬
tigt nog framhöll såsom en förtjenst hos den tillämnade nya kommunal¬
statistiken, att man deraf skulle få se, hvilka stora kommunalafgifter drab¬
bade vissa kommuner mot andra och sålunda framkalla möjligheten af
någon jemkning. Detta präktiga skäl för den nya statistiken har för mig
varit så afgörande, att jag icke längre kan hysa den allra minsta skymt
af tvekan derom, att jag bör motsätta mig förslagets antagande. Visser¬
ligen skulle städerna derigenom komma att framstå såsom öfver höfvan
betungade vida mer än landsbygden, och jemkningsresultatet skulle väl
således utfalla dem tillgodo. Man må likväl icke tro, att kommunal-
utskylderna alltid användas till nyttiga utgifter.
I många städer uppföras för kommunens räkning stora palats, hvilka
ofta kosta 100,0 00-tals R:dr, och derigenom blifver naturligtvis utgifts¬
budgeten utomordentligt uppsvälld. På ett annat ställe finner man åter
eu fattig landtkommun, hvars utgifter äro jemförelsevis mycket ringa, men
der folket likväl, till följd af sin fattigdom, har mycket svårt att fylla
dem, ehuruväl de endast påkallas för högst nödiga ändamål. Man tinner
således häraf lätt, att kommunalutskyldernas relativa höjd på det ena
stället och ringhet på det andra eller med andra ord att nakna siffer¬
uppgifter, införda kolumnvis i ett register, icke alltid skulle lemna någon
säker ledning för bedömandet af beskattningsförhållandet inom olika kom¬
muner.
I betraktande häraf måste jag således, oaktadt jag derigenom gör
min gode vän här midtöfver emot, fullfölja mitt yrkande om anslag.
44
Den 7 Maj, f. m.
Herr Rubenson: Det synes mig som det motstånd, Lag-Utskottets
föreliggande betänkande rönt, hufvudsakligen härledt sig derifrån, att Ut¬
skottet råkat tala om de af motionären föreslagna formulären, och man
tyckes föreställa sig att upprättandet af räkenskaper eller sammandrag af
räkenskaperna efter gifna formulär skulle förorsaka mera besvär, än då
man, såsom nu, får upprätta dem efter eget skön. Mig förefaller som
förhållandet skulle blifva alldeles motsatt. För den isynnerhet, som är
mindre van vid räkenskapsförande, torde det vara lättare om han har
formulär att följa och der ser, hvar han skall föra in den ena eller andra
posten, än om han saknar sådan vägledning. Då så är och dertill
kommer att frågan om fastställande af formulär för dessa räkenskaper
är alldeles oberoende af frågan om insamlande af de statistiska uppgif¬
terna och påkallas af kommunens eget intresse eller angelägenheten af
säkra räkenskaper, så synes mig som tanken på dessa formulär icke borde
motverka det förslag, som Lag-Utskottet här framställt,
En värd representant på smålandsbänken har mot förslaget velat
rikta ett verkligt grundskott, i det han påstått, att kommunalutgifterna, i
stället att minskas, skulle genom dessa praktiska uppgifter komma att
förökas; men jag hemställer, huruvida han såsom enskild person är rädd
att föra räkenskaper på den grund, att han antager det hans utgifter
derigenom skulle ökas. För min del får jag säga, att jag anser förhål¬
landet vara alldeles tvärtom. Har man reda på sina inkomster och ut¬
gifter, tror jag det vara sannolikare, att man iakttager en klok sparsam¬
het, än om man sväfvar i en menlös okunnighet derom.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Herr Gummlius: Jag skall endast be att få instämma med Herr
Carl Anders Larsson i det hufvudsakliga af hvad han yttrade med undan¬
tag af en liten vändning der han skar till i växten och antydde att vår
statistiska centralbyrå icke skulle hafva något att göra. Jag tror mig
tvärtom kunna försäkra, att den har mycket arbete, att den gör god
nytta för hvad den kostar, och jag är öfvertygad, att den skulle, om den
dertill erhåller uppdrag, göra god nytta jemväl i fråga om denna kom¬
munalstatistik.
Herr Jöns Pehrsson ville afslå LTtskottets hemställan, på den grund
att kommunerna borde akta sig för att låta allmänheten titta in i deras
räkenskaper; skulle verkligen Kammaren vilja på sådan grund fota ett af¬
steg? Då ber jag att få säga att det för den, som talar om “det under
skattebördor dignande svenska folket“, borde vara angeläget att offent¬
ligen med siffror visa huru bördorna i verkligheten tynga, ty eljest, om
man är rädd för att så till sägandes, låta andra titta i sina kort, kan
deraf lätt dragas den slutsatsen, att det i sjelfva verket icke på somliga
håll torde vara så farligt med de tryckande skatterna.
Jag hemställer om bifall till Utskottets betänkande.
Herr Jöns Pehrsson: Jag hoppas att vissa mycket höglärda her¬
rar icke måtte bekymra sig öfver min enskilda ekonomi, men för öfrigt
kan jag tala om att jag gör mitt bokslut för hvarje år samt att resul¬
taten stundom visa sig rätt goda, stundom något sämre, och i alla hän¬
Den 7 Maj, f. in. 45
delser är jag för min egen del icke rädd att visa dem om någon nöd¬
vändigt så vill.
Herr Carlén: De skäl, som tala för Utskottets förslag, äro redan
så fullständigt utvecklade, att jag icke beköfver upprepa dem, utan vill
jag endast fästa uppmärksamheten å ett förhållande, som visar gagnelig-
heten, att icke säga nödvändigheten af att vidtaga någon åtgärd för er¬
hållande af en kommunalstatistik. Vi veta att frågan om den kommu¬
nala rösträtten icke kom till behandling förra året, emedan man icke hade
en sådan statistik att tillgå, och Riksdagen begärde då hos Kongl. Maj:t
en utredning för att frågan skulle kunna lyckligt lösas. Samma stora
och vigtiga fråga väntar ännu sin lösning, och då nu en åtgärd löreslås,
hvaraf följden kunde blifva införandet af en god och tillförlitlig kommu¬
nalstatistik, torde denna icke böra förkastas. Visserligen är det sannt
att denna statistik icke kan vara afgörande till frågans slutliga lösning,
men den blifver i många hänseenden till god ledning, och jemväl för
åtskilliga andra lagstiftningsfrågor vore godt att ju förr dess heldre få
densamma. Då dessutom Lag-Utskottet icke föreslår något som i rin¬
gaste mån binder Riksdagen att antaga eller förkasta det förslag som af
Regeringen kan komma att framläggas; och då Lag-Utskottet i en punkt
af motiveringen framhållit och betonat, att det icke vore för ändamålet
behöfiigt, att de stora räkenskaperna fördes efter samma formulär, utan
att det vore tillräckligt, om ett sammandrag efter gifvet formulär upp¬
rättades; så torde här finnas öfvervägande skäl för att bifalla betänkan¬
det, hvarom jag för min del vördsamt anhåller.
Herr Liss Olof Larsson: Meningen med den ifrågasatta kommu¬
nalstatistiken skulle väl vara den, att derigenom skulle visas huru stora
städernas kommunalutgifter äro i förhållande till landtkommunernas, så
att, när man från landsorterna ropade på stora skatter, denna statistik
skulle ådagalägga, att städerna hafva större utgifter än landtkommunerna.
För min del tror jag visst icke det vore olämpligt att få en sådan sta¬
tistik, och jag är visst icke rädd för att ändamålet skulle vinnas, om det
är sådant jag nyss antydt, om det vore antagligt, att den blefve något
så när fullständig och tillförlitlig. I städerna kan man på öret uppgifva
hvad som för kommunens behof utgår; men så är icke förhållandet på
landet. De drygaste bördorna äro skjutshållningen och vägunderhållet
m. fl., som äro fördelade på de särskilda hemmanen eller soldatrotarne
såsom i Dalarne, och de utgifter, som derigenom drabba jordbrukaren,
blifva aldrig synliga i kommunens räkenskaper och skulle således icke
heller komma in i kommunalstatistiken. Jag tror således, och när man
måste medgifva att vederbörande kommunalordförande för sitt lönlösa
uppdrag hafva tillräckligt göra förut, man icke bör ålägga dem ytterligare
göromål, synnerligast som jag anser att man här, icke får något fullstän¬
digt utan endast ett halfgjordt arbete.
Dessutom tror jag att man redan afiåtit tillräckligt många skrivelser
till Kongl. Maj:t, och på många af dessa hafva svar ännu icke bekom¬
mits, så att det icke synes mig vara lämpligt att besvära Kongl. Maj:t
46 Den 7 Maj. f. m.
med ännu en till, utan att, så vidt jag kan se, någon väsendtlig nytta
deraf skulle följa.
Jag förenar mig derföre med dem som yrkat afslag å såväl motionen
som utlåtandet.
Herr Hedin: Herr Talman! Hå den sednast föregående värde ta¬
laren sökte göra det föreliggande förslaget i någon mån misstänkt, i det
kan antog att motionärens afsigt varit att genom den ifrågasatta kommu¬
nalstatistiken ställa städerna i ett synnerligen fördelaktigt förhållande gent
emot landtkommunerna, derför att den skulle ådagalägga, att städerna
vore jemförelsevis svårt beskattade, vill jag mot detta påstående endast
ställa hvad min ärade vän å östgötabänken nyss förut sade, att det nem¬
ligen af alldeles likartadt skäl vore fördelaktigt för landsbygden att få en
sådan statistik. När således den sednare opinionen äfven käft sin för¬
fäktare, anser jag icke skäl finnas att bär åvägabringa någon rivalitet
mellan landsbygden och städerna.
Den föregående talaren sade sig icke hafva något emot denna statistik,
om han kunde hoppas, att den blefve något så när fullständig. Ja,
det förhåller sig verkligen så, att, när man vill för första gången åstad¬
komma ett nytt slag af statistiska uppgifter, man aldrig kan hoppas att
erhålla tillförlitliga och fullständiga sådana genast, utan visar all erfaren¬
het om deras insamlande och bearbetande, att man småninngom, men
dock stundom ganska fort arbetar sig fram från till en början, låt vara,
otillfredsställande resultat, till allt mer och mer tillfredsställande. Så
t. ex., när man genom hushållningssällskapens förmedlande fick in de
första statistiska uppgifterna rörande jordbruket, sågo dessa uppgifter ut,
så Gud sig förbarme. Men om den värde talaren vill göra sig underrät¬
tad hos statistiska centralbyrån, skall han der kunna erhålla upplysning
om att beskaffenheten af desamma år för år förbättrats. Likaså, när för
ett antal år sedan upplysningar infordrades för grundläggandet af den
politiska statistiken — nemligen öfver riksdagsmannavalen — voro upp¬
gifterna af besynnerlig art och svåra att bearbeta samt föranledde en
vidlyftig korrespondens från centralbyrån med ödmjuka böner om bättre
uppgifter. Men när Herr Civilministern i fjor hade den lyckliga tanken
att åter upptaga detta till stor skada i flera år afbrutna arbete, visade
det sig, att uppgifterna kommo mycket såväl snabbare som redigare och
fullständigare än tillförene.
Till den ärade Örebro-representantens svar på anmärkningen om sta¬
tistiska centralbyrån vill jag blott tillägga, att jag trotsar hvem som helst
i denna Kammare att kunna visa något embetsverk i värt land, hvilket
arbetar med sådan stor kraftansträngning, uppburen af så verkligt sann
patriotisk entusiasm, som just statistiska centralbyrån.
En talare har sagt att man från detta embetsverk erhåller uppma¬
ningar om så orimliga uppgifters insändande, att man omöjligen kan ef¬
terkomma dem. Detta vågar jag på grund af personlig erfarenhet, stati¬
stiska studier samt kännedom om och beröring med detta verk bestrida.
Möjligt är att någon, till hvilken dessa framställningar skett, icke förstått
dem, men jag påstår att detta, om så skett, icke varit statistiska central¬
byråns fel.
Den 7 Maj, f. m.
47
För öfrigt ber jag få tillägga att bär är fråga om att utvidga vår
statistiska forskning åt ett håll, der vi för närvarande befinna oss på ef¬
terkälken i förhållande till andra folk; och det är fråga om att utvidga
den i direkt praktisk syftning. Sverige bar hittills offrat mycket på sta¬
tistiska undersökningar af stort teoretiskt värde, nemligen rörande befolk¬
ningsförhållandena, och på detta område skurit sådana lagrar och för-
värfvat sådana anor, att det sedan länge i detta hänseende erkännes stå
främst i hela den bildade verlden. Jag tror att efter en sådan början,
der vi arbetat i den rent teoretiska vetenskapens tjenst, vi nu kunde finna
oss manade att taga ett steg åt det praktiska hållet, der vi kunna hafva
mycket mera direkt gagn af våra bemödanden.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Efter min uppfattning måste en
statistik sådan som den här ifrågavarande, leda till upplysning och känne¬
dom om landets förhållande i afseende på den kommunala förvaltningen
samt sålunda vara nyttig och kunna bibringa kunskaper i både ett och
annat som vid många tillfällen kan vara till gagn såväl för den enskilde
som för den offentlige mannen. Derföre och då jag alltid varit af den
åsigten, att man bör så mycket som möjligt begagna hvarje tillfälle att
uppmuntra hvad som leder till att sprida kännedom om landets förhål¬
landen, yrkar jag bifall till föreliggande betänkande.
Med Herr Sven Nilsson instämde Herr Christen Assarsson.
Herr Ubr: Äfven jag vill bifalla Utskottets betänkande, emedan jag
anser ändamålet både nyttigt och nödigt, och jag har egentligen begärt
ordet endast för att uttrycka min förundran deröfver, att de, som i all¬
mänhet vilja hafva en jemnare fördelning af våra skatter och en större ut¬
sträckning af såväl den kommunala som den politiska rösträtten, icke vilja
hafva en utredning af förhållanden, som för lösningen af dessa stora frå¬
gor äro så nödvändiga att känna.
Jag yrkar på det liHigaste bifall till Utskottets hemställan.
Herr Nils Petersson: Jag vill endast svara några ord på Herr
Hedins anmärkning mot mitt yttrande, att statistiska centralbyrån kom¬
mer med sådana förfrågningar att man ofta icke kan besvara dem. Detta
vidhåller jag fortfarande. Sjelf bar jag såsom ordförande för kommunal¬
stämma fått mig uppdraget att uppgifva mycket noga jordbruksförhållan¬
dena inom kommunen. För att göra detta skulle jag först nödgas gå
och mäta de särskilda åboarnes jord. Arealen och vextligheten kunde jag
väl se för ögonen på ett ungefär, men . icke kunde jag veta bestämdt hur
mycket som blifvit utsådt, hur mycket som säljes och köpes o. s. v. Och
hur skulle väl en kommunal-ordförande ensam kunna gifva alla dessa upp¬
lysningar? Han måste åtminstone hafva särskildt bokhålleri med enkorna
biträden, eljest vore det alldeles omöjligt.
De här ifrågavarande uppgifterna äro möjligen lättare att lemna, eme¬
dan man har kommunalräkenskaperna att tillgå. Så är det dock icke på
åtskilliga ställen, der förvaltningen sker rotevis samt der fattigvården så
besörjes, att fattighjonen inom hvarje rote gå omkring och erhålla hjelp
48
Den 7 Maj, f. m.
in natura, och hur skulle man der kunna kontrollera den kostnad som
härigenom uppstår? Jag tror det blefve nästan omöjligt, och således fruk¬
tar jag att dessa uppgifter på det hela taget blefve otillförlitliga, om de
skulle ingifvas af kommunalordföranden, och jag tror icke heller det
skulle blifva så lätt att på enskild väg få i allmänhet tillförlitligare, då
intet betalas derför.
Således, och ehuru jag icke bestrider kommunalstatistikens nytta, an¬
ser jag dock det föreslagna sättet endast kunna leda till att skaffa oss
en otillförlitlig och vilseledande sådan, hvarföre jag fortfarande yrkar af¬
steg å Utskottets hemställan.
Herr Lars Persson: Om det verkligen kunde blifva såsom Herr
Uhr sade, att kommunalstatistiken skulle bidraga till jemnare fördelande
af en mängd onera, exempelvis de af Herr Liss Olof Larsson nämnda till
klockare, väghållning, skjutsning och allt sådant, så vore det nog bra att
få den införd; men detta tror jag icke hafva ingått i motionens syfte,
och derföre kan jag icke heller frångå min förut uttalade åsigt i ämnet.
Beträffande den värde talaren på östgötabänken, hvilken yttrade att
statistiska centralbyrån icke hade något att göra, sä har Herr Hedin re¬
dan upplyst att detta embetsverk icke var så sysslolöst, men just derföre
tror jag också att man genom kommunalstatistikens införande skulle nödgas
skapa nya tjensteman för att hinna med alla dessa uppgifters insamlande
och bearbetande.
För öfrigt anser jag att kommunerna härigenom skulle ställas under
allt för stort förmynderskap af staten. Det heter ju förut att vi sjelfva
skola sköta våra enskilda liushållsangelägenheter; hvarför då underkasta
oss någon yttre kontroll deröfver? I sådant fall vore det ju icke mycket
bevändt med den kommunala friheten.
Jag yrkar således fortfarande afsteg.
Herr Philipsson: Jag anser mig med några ord böra fästa upp¬
märksamheten derpå, att man här alltför mycket uppskattar omfånget af
det besvär, som för vederbörande skulle uppkomma, i följd af åliggandet
att inskicka de ifrågasatta uppgifterna. Må man erinra sig, att kommu-
nalförfattningarne redan uttryckligen innehålla bestämmelser derom, att
de af stämman tillsatta styrelser skote före den 15 Januari hvarje år
till kommunalnämnden aflemna redovisning för de medel desamma under
nästföregående år om händer haft, hvilken redovisning af nämnden skall
upptagas i kommunens allmänna räkenskaper, som åter årligen böra före
den 1 Februari af nämnden tillställas kommunalstämmans ordförande samt
sedan af särskilda revisorer granskas etc. Således skote ju redan nu så¬
dana räkenskaper föras. Det är endast ett sammandrag af dessa räken¬
skaper Utskottet ansett nödigt för åstadkommande af den föreslagna kom¬
munalstatistiken, således något som, hvad besväret beträffar, icke är af
afsevärd beskaffenhet, men väl deremot om man tager i öfvervägande den
för landet stora nyttan deraf.
Derföre anhåller jag om bifall till Utskottets hemställan.
49
Den 7 Maj, e. m.
Sedan ofverlaggnmgen nu förklarats slutad, upptog Herr Talmannen
!pirkailleil;i S°m derunder förekommit, och framställde i öfverensstäm
melse med desamma propositioner såväl på bifall som på afsteg Den
rrpri0r '0rldarades hafva bIifvit med öfvervägande kbefva
satt dä vot®nnf hvilken alltså företogs enligt en nu upp¬
satt och af Kammaren godkänd så lydande omröstningsproposition: 1
N:o 35^’ S°m bifalIer ln'ad LaS"Utskottet hemställt i dess utlåtande
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
afsiagen.ner n6J’ ar Utskottets ifrågavarande hemställan af Kammaren
KarnSÄk ’iS,de 87 m°‘ 78 "* h™d“
åter
Kammarens ledamöter åtskiljdes nu, kl. 3 e. m„ men sammanträdde
Kl. 7 e. m.
§ 13.
under' foSningeJ
§ 14.
Föredrogs Lag-Utskottets utlåtande N:o 36, i anledning af värkt
ÄUUg**6*’*eller «■*"■* “f ^ Ä
ilS0I1J Jag f°restädde mi& att motionens innehåll vore sådant att ingen
kulie kunna hafva något att deremot invända; motionen aMg ju eS1
gen i förän! Cr f °Ch StadSa,lden opphäfda, hlilka möjli-
“» lagToTCtf
Utskottet. Af motiveringen till betänkandet framgår, att hufvudskälet för
Utskottets hemställan varit den oländighet®8.»“ SJT<to
med. Prof. 1873. 2 A/d. 5 Band.
50
Den 7 Maj, e. m.
halhet för närvarande är underkastad omarbetning af dertill utsedde komi-
S ti!“tekottet ariett, att äta detta ärende frågan om hus-
t®rf„ ’ f.fftt rulp okulle komma under komiteens behandling, och att
“»"noUtan Ädel e bo“fdr det närvarande dermed taga någon
E‘oS M^fattaoS: SeÄ någon'förändringfi afseende
et SÄ
^ , no i dAi af-eendet hade tror lag, varit på sm plats. Kyrkolagskomi-
téen kan iu för öfrigt möjligen komma att gå till våga på samma satt
som komitéerna här i landet i allmänhet, jag menar förhala sitt arbete
s Tp Ttdet dröier många år, innan den kommer fram med något
så mycket att det d ojei mänga Utskottet får sin vilja fram vara
l It ntf1 behålla de nuvarande olämpliga och föråldrade föreskrifterna.
SÄT-, ej torde vara lämpligt att under tulen,
dä det störa lagstiftningsarbetet fortgår, vidtaga partisk förändringar,
dä det större mg B tvingande omständigheter dertill föranleda.
Sa omeSSeter synas dock loke i förevarande fall vara för hand
ä « Tan för min del vågar dock tro, att det verkligen finnes omstan-
dinhetei gsom göra det högsSt behöfligt att upphäfva de föreskrifter i kyrko-
di0heter, som | husförhören- och jag skulle kunna framdraga flera
lS’a låtande Exempel pä linsförhörens minst sagdt olämplighet, hemtade
från den ort jag hfr den äran representera. Husförhör.!. - så åt åt-
tran aeu uiu j g hembved — hafva ingalunda bidragit till att
Cmanlnvla ta^^kapsbande mellan församlingen och själasörjaren att
zr dem tili ta»nära, att med ett ord gorå ställningen dem emdlan
Äthäfva Tn’ Srdle'rdem“X'Sig' kyrkoherde, har
„sS tillväga. Allt detta kan undvikas, om husforhoren foisvinna från
? taftaiueen Husförhören äro dessutom alldeles öfverfiodiga, sedan vi
numera tätt våra folkskolor sä ändamålsenligt ordnade, der U1>P'
en11 förberedande kristendomsundervisnmg inför presten. Olagenheterna a
i ofnrhnren för den som skall mottaga alla dessa menniskor, men kanske
husforhoren tor den som sua^ B och ^ husfolk) äro lätt insedda;
bär små y tidningarne ett ganska färskt bevis härpå
EL en f sårni ng OdmLtatem der koherde» till och med bo-
Se Konungens Befalluingshafvandes mellankomst för att tvinga en af
garde lvonniige ö husförhör blifvit utsatt att hållas,
21 Z ÄIS for Sodämålet lämplig lokal att upplåta, att an-
Sa Tn sådan Att slippa från ett sådant tvång och, om jag så må
Är mig vara herre i kitt hus, är något som hvem som helst synes
"* Kammarens tid, utan inskränker mig till
Den 7 Maj, e. m.
51
UtsÄteuStade364 &S“ *HenU“iTOl ! ““‘i»™- och afslag 4 Lag-
Vidare yttrade:
TTfslrntfof T6 f r6rgA l hk1!iet med motionären anser äfven jag att Lag-
mera afteend? jSr Sm? ’ JaS tror> att den hide förtjent
mera atseende. Jag vill härmed icke saga, att Utskottet icke haft rätt
då Utskottet ansett att kyrkolagskomitéen äfven kan taga denna fråga
om hand och föreslå förändring eller upphäfvande af ifrågavarande cfel
af kyrkolagstiftnmgen; det ar en möjlighet, att den komme/ att fästa sig
IådskalTsake ämenTt hnd Tf förandringar’ Jag hoPPas åtminstone att
L ske’ “en det hade dock vant i sm ordning, att Utskottet något
utförligare motivera m åsigt. Utskottet säger nu endast, att nåfra
tigande omständigheter till den af motionären föreslagna lagförändrmgen
ej synas vara för handen Jag vågar för min del visserligen8ej påstå litt
förändringen nu ar en tvingande nödvändighet, men enligt min uppfatt¬
ning upp ylla husforhoren såsom de nu äro anordnade, åtminstone F stä¬
derna, icke det afladda målet, förbättring i allmänhetens kristendomskun
skap, utan anda i verkligheten i sedligt afseende ofta mera till skada än
gagn, att icke tala om olägenheterna af dem i ekonomiskt hänseende tv
re”n liga i j«cfSrelSe ied
I allmänhet betraktas liusförhören som ett slags festdagar och sluta
vanligen med gillen och dryckeslag sednare på dagen. På landsbyg¬
den ar de möjligen på ett eller annat ställe icke så - och en värdi
prestman kan naturligtvis i det hänseendet som i så många andra såväl 1
städs- som landsförsamling utöfva ett godt inflytande - men i städerna
oc i synnerhet i fabriksstäderna, äro husförhören verkligen af högst rin°-a
nytta. Största delen af tiden vid husförhörens pågång upptages dessutom
vanligen af rent verldsliga förrättningar, nemligen af anteckningen i liusför-
liorslangden m. m., den minsta af religionsundervisningen. Husförhören äro
äfven numeraHemligen ofverdödiga, sedan undervisningen i folkskolorna blifvit
obligatorisk. Förr var det naturligtvis annorlunda, då folkskolor ej funnos öf-
verallt, och religionsundervisningen således hänvisad till hemmen; det var då eu
af dTSt b r v,amVetSg[anr Th niti8ke sJålasörjaren att begagna sig
åt det tillfälle husforhoren erbjodo honom att göra sig underrättad om nå
hvilken ståndpunkt knstendomskunskapen hos de yngre församlingsmed-
lemmarne befann sig. Men nu, då det finnes folkskolor öfver allt och
undervisning . kristendom der meddelas alla eleverna, samt hvarje barn
inom en viss ålder maste besöka skolan, torde denna kontroll öfver bar¬
nens kristendomskunskap ej vara behöflig.
Då emellertid, sedan Första Kammaren bifallit Utskottets afstyrkande
hemstaHan, ingenting for frågans afgörande denna gång kan uträttas, åter¬
står för denna Kammare endast att afgifva en opinionsyttring, och jag
anser, i likhet med motionären, att, såsom en ledning för kyrkolagskomitéen
vid dess nu pågående omarbetning af kyrkolagen, Kammaren bör uttala sin
o?™011 I armKlt’ odl yrkar sålunda, i likhet med honom, bifall till det
törsta alternativet i motionen.
52
Den 7 Maj, e. m.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag har inom Utskottet icke kiin-
nat dela majoritetens mening, emedan jag ansett, att, dä Utskottet afstyr
motionen Utskottet äfven i motiveringen hade hort tydligen uttala, hvilken
åsigt det’ hyste om husförhören, huruvida dessa enligt Utskottets tanke
tore behöfliga eller ej. Utskottet har afstyrkt motionen hufvudsakligen
nå det skälet, att kyrkolagskomitéen för närvarande ar sysselsatt med e
omarbetning af kyrkolagen i dess helhet, och ett förslag ill ny kyrkolag
snart torde8 vara att från komitéen förvänta. Men skall komiteen kunna
komma till ett sådant resultat af sitt arbete, att forslaget kan af Riks¬
dagen antagas, så vore det utan tvifvel af stor nytta, om Riksdagen gåfve
sin" åsigt tillkänna i denna fråga, såväl som den gjort det i åtskilliga,
andra 8som varit föremål för dess behandling. Utskottet bär dock denna
gången varit temligen knapphändigt i sina motiv; Utskottet har nästan
fnskränkt sig till att helt enkelt utan vidare hemställa om afslag å mo¬
tionen utan att derföre bjuda något enda skal mera an det nyss anförda,
och Riksdagen är således i saknad af den utförligare motiveimg och -
redning af frågan, hvilken den med skäl kunnat af Utskottet förvänta,
för att med stöd deraf kunna uttala sin åsigt om motionen .
Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag, i likhet med motionaren samt
den nästföregående talaren, icke finna, att husforhoren hvarken aro tids¬
enliga eller nödvändiga; tvärtom, de aro, så vidt jag kan förstå och så
långt min erfarenhet sträcker sig, i många fall om ej skadliga, så åtmin¬
stone “lämpliga och öfverflödiga. Härtill kommer att _ de innebära ett
tvång till relfgionsutöfning, men dertill bör, enligt mm mening, ingen
tvingas hvarken genom böter eller andra tvångsåtgärder. Ingen bor, han
må tillhöra hvilket religionssamfund som helst, drifvas till att utöfva sm
religion- ty derigenom alstras endast skrymteri och skenhelighet, å ena sidan,
eller hat och förakt för religionen, å den andra, den sanna religiositeten
lider i stället för att vinna derpå. Och det är just dessa verkningar den
nuvarande lagstiftningen om husförhören medför, genom de ansvaispå-
fölider den ålägger dem som derifrån uteblifva.
J På detta s§käl och för att från denna Kammare framkalla en opi¬
nionsyttring i frågan, till ledning för kyrkolagskomiteens blifvande förslag
till kyrkolag hvad husförhören angår, yrkar jag, i öfverensstämmelse med
de tvenne föregående talarne, bifall till det första alternativet i motionä¬
rens förslag.
Herr Jonas Jonasson i Gullaboås: I motsats till de föregående
talarne kan jag icke finna, att husförhören äro skadliga; tvärtom, de hafva,
åtminstone i min hemort, visat ett ganska nyttigt och välgörande infly¬
tande Motionären har för öfrigt icke föreslagit någonting bättre att sätta
i stället. Vid sådant förhållande tror jag icke, '
tagande ännu är kommen, utan yrkar for mm del bifall till Utskottets
förslag och afslag å motionen.
Herr Wigardt: Då denna fråga sannolikt snart förekommer till be¬
handling hos kyrkolagskomitéen, anser jag mig icke nu hora g.0Ki nä8«J
yrkande, utan vill endast uttala den önskan, att dessa husförhör saklöst
må försvinna. Jag tror, att husförhören hafva ofverlefvat sig sjelfva, af d
Den 7 Maj, e. m.
53
TäSfr/Ur/a feLäli a“teckninganie i och för mantalsskrifningen
sMeT atoÄohcr rS h hufrhören pågå på landsbygden, vanligen i
siutef åt Oktober och början af November, äro dagarne så korta, att de
natt och jemnt racka till för dessa anteckningar. Jag vågar vidare påstå
i likhet med ett par föregående talare, att det för församlingens presto
numera icke kan vara någon nödvändighet att en gång om året anställa
särskilda förhör med ungdomen i dess kristendomskunskap; kyrkoherden
kan numera, såsom ordförande i skolrådet, vid examina i folkskolan och
skild?ffifadS1?ifdW f 6n h°ra fa™en, 1 deras kristendom, utan att sär¬
skilt tor det andamålet sammankalla dem till någon viss dag. Men hvad
■la?Mariser yara mest orätt är om, såsom jag hört uppgifvas på måna-a
staHen vara fallet stadgandena om husförhören skulle så tillämpas, att
nfaTåt1" Vni a(y.entyr af kofer ålades att infinna sig vid husförhör. Vill
man åter tillerkänna husforhoren någon religiös betydelse och på den
grund bibehålla dem, så får jag erinra, att det ju står hvarje församlingsbo
fritt att begära och presterskapet fritt att hålla religiösa föredrag i veder-
deuaföe\her\“en detta !kan ske vid andra och lämpligare tider än
den för husforhoren nu vanliga och med uteslutande af alla verldsliga före-
!Ändew S°f ar dv6S lckes hafva med kusförhörens egentliga ändamål att
skaffa. Men husforhoren, såsom de nu bedrifvas, lämpa sig ingalunda för
den religiösa andaktens utöfvande.
,, ,’Iag äm„nar’ so“ f gdfi icke gorå något yrkande, utan har endast velat
uttala mm åsigt, att huslorhoren kunna afskaffa^.
^PltHerri ?ahr-é,n..: Jag ^klagar verkligen, om det skulle vara så illa
staldt med husforhoren i allmänhet, som några talare här velat låta på-
™i 1 den ort jag representerar, är förhållandet helt annorlunda; der
går det till på ett helt annat sätt än på åtskilliga andra ställen, att döma
efter hvad jag hort flere talare uppgifva. Man håller icke der några dans¬
nöje^ eller andra tillställningar af opassande beskaffenhet, utan presto
anteckna barnen och de ofrige närvarande, anställer sedan ett kort förhör
med dem, hvarefter förrättningen afslutas med ett kortfattadt och upp-
föredrag. Att det skulle ligga någonting ondt uti att
p esten på detta satt en gång om året på ort och ställe gör sig under-
rattad om det sedliga tillståndet inom de särskilda delarne af försam¬
lingen torde val ingen vilja påstå. Jag har således en helt annan tanke
om nyttan och betydelsen af husforhoren än de fleste föregående talarne
och yrkar derföre för min del bifall till Utskottets hemställan.
Herr Olof Nilsson: Jag instämmer till alla delar med den siste
talaren Husforhoren betraktas i min hemort ej såsom ett ondt, utan
som ett godt; och erfarenheten der på orten har visat, att denna upp¬
fattning ar den riktiga, husförhören hafva der i flera än ett afseende verkat
gagneligt för folkets upplysning och sedlighet. Jag yrkar således, i likhet
med Heir Fahlen och Herr Jonas Jonasson, bifall till Utskottets förslag.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag har alldeles icke velat förneka
clem, soin vilja försvara husförhören och anse dem nödvändiga, att fort¬
farande få behålla dem. Om man i Norrland hyser den uppfattning, att
54
Den 7 Maj, e. m.
husförhören äro gagneliga och behötiiga, så vill jag visst icke motsatta
mig, att desamma der må ega bestånd. Jag vill endast hafva ur vår
lag borttaget, att menniskor genom en stadga skola tvingas till reli
aionsutöfning, tv det är ingalunda öfverensstämmande med andan i leli-
gionen att söka framtvinga den religiösa känslan genom eu lagbestäm¬
melse. Jag är öfvertygad att, äfven om denna bestämmelse upphai-
ves presten lika väl kan och, om så önskas, äfven bor sammankalla sina
församlingsboar till husförhör och utröna deras kristendomskunskap hädan¬
efter som hittills. Jag yrkar fördenskull fortfarande bifall till forsta
alternativet i motionärens förslag.
Herr Törnfelt: Jag har varit prest i 43 år och lika många år
hållit husförhör, så jag har ganska stor erfarenhet i förevarande fråga.
Innan folkskolorna kommo till stånd, voro husförhoren nyttiga och be-
höfliga för erhållande af kännedom om ungdomens bildningsgrad och dess
framsteg i sin kristendomskunskap, men efter folkskolornas inrättande
och sedan dessa- nu så länge varit i verksamhet så torde det vara temli-
gen tydligt, att husförhören för det med dem afsedda ändamål icke lång
äro behötiiga, isynnerhet som de, enligt hvad flere talare här anfört, ur¬
artat. Redan för 40 år sedan hestodo dessa husförhör hufvudsakligen i
festligheter och kalas, och denna del deraf ansågs för den vigtigaste.
Denna uppfattning fortfar ännu. Sedan sjelfva forhoret slutat, boijar
den församlade menigheten genast supa, äta, dansa och spela kort, ocn
iag frågar, om under sådana förhållanden husförhören lämpligen hora
bibehållas? Hvad vidare sjelfva saken beträffar, så händer det oftast,
att de, som äro klenast i sina stycken och således bast behöfva under¬
visning och förmaningar, hålla sig undan och gå icke till förhören. De
kunna visserligen tvingas dit genom böter, men blir saken hjelpt deri¬
genom? Nej! ingalunda, ty då uppstår förargelse i stallet för den upp¬
byggelse man åsyftat, och förargelse i religiösa förhållanden bor man akta
sig för Presten kan visserligen besöka de tredskande och genom vanliga
ord söka förmå dem till rättelse, men detta står ju honom Öppet, äfven
om stadgandet om husförhören upphäfves. Jag trop således, för mm de,
att husförhoren numera, sedan folkskolan kommit till stånd, icke uppiyl a
det ändamål, man med dem åsyftat, utan öfvergått till blott en tom cere¬
moni, hvilket ej är lämpligt, och de kunna således upphora, utan att nå¬
gon skada deraf uppkommer. Jag har blott velat uttala denna mmäsig ,
men vill ej framställa något yrkande.
Herr Fahlén: Att några talare, som icke äro prester, upptradt
emot husförhören har icke förundrat mig, men att en prestman bär tagit
till ordet för att motsätta sig nämnda förhör, det förvånar mig på det
högsta och isynnerhet, att han dervid nämnde, det dansa, supa och spela
kort vid dessa sammanträden förekommer. _ Det kan icke vara annat an
prestens fel, om dylika oordentligheter dervid få bedrifvas, och de kunna
icke uppstå, om icke det är en dålig prest, som förrattar förhören. Jag
finner den gjorda bekännelsen högst sorglig, och jag beklagar den socken,
som har en sådan prest. För min del har jag en annan erfarenhet an
den siste talaren, och om det är en värdig prest, som haller förhören, sä
Den 7 Maj, e. m.
55
kan man vara viss derpå, att menigheten dervid icke vill sätta sig och
spela kort och supa. Hvad för öfrigt beträffar den siste talarens yttrande
om “kalaser“ vid husförhören, så kan det visserligen hända, att det hus¬
håll i ett byalag, der förhöret hålles, efter detsammas slut bjuder de för¬
samlade på en enkel middag, men icke ligger deri något klandervärdt.
Jag säger ännu en gång, att det sätt, hvarpå en prest under denna
diskussion uppträda hos mig väckt största förvåning, och att jag ej väntat
ett sådant uppträdande från det hållet.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskottets hemställan.
Herr Lyth: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga, men då
så många talare uppträdt och omtalat de missbruk, som vid husförhörens
hållande uppstått, ber jag att få nämna, att åtminstone i den ort, jag
representerar, det icke tillgår på sådant sätt vid husförhören, som jag här
till min ledsnad hört berättas. Jag vill lägga Kammaren på minnet, att
missbruk af en lag icke bör upphäfva det riktiga bruket deraf. Jag tror
för min del, att dessa husförhör hafva varit och äro särdeles glada upp-
byggelsestunder, der religionsläraren får samtala i religiösa saker med
sina åhörare under ömsesidigt förtroende och kärlek. Vi hafva icke så
särdeles många sådana stunder qvar, och derföre bör man ej heller
onödigtvis borttaga någon af dem. Att vilja tvinga någon till dessa för¬
hör, anser jag mycket illa, och det har ej heller skett inom min hemort,
men å andra sidan vore det lika illa, om denna Kammare skulle uttala
en förkastelsedom öfver husförhören, blott derför att de på ett eller an¬
nat ställe möjligen på ett förkastligt sätt hållas. Jag yrkar bifall till
Lag-Utskottets framställning.
Herr T örnfel t: Jag får bedja min vän Herr Fahlén icke döma i
otid, utan dröja med sin hårda dom öfver mig, till dess han inhemtat,
huru jag är anskrifven i min församling, der umgänget är mycket anstän¬
digt och städadt. Detta känner icke Herr Fahlén. Jag har omtalat min
mångåriga erfarenhet i fråga om husförhören, och jag har på grund af
denna erfarenhet uttalat, att de kunna och böra försvinna. Jag med-
gifver gerna, att de kunna vara uppbyggelsestunder, men jag vill det
oaktadt taga bort dem, då det visat sig, att, efter förhörens slut, de för¬
samlade inlåta sig i sus och dus, hvilket således medelbarligen är en följd
af dylika förhör. Jag vill se hvilken prest som skulle kunna afstyra så¬
dant, kanske stode det ej ens i Herr Fahléns förmåga, i fall han vore
prest. Sådan är verlden.
Herr Edström: Med anledning af hvad vid behandling af denna
fråga förekommit, har jag begärt ordet för att i korthet tillkännagifva,
att min uppfattning och min erfarenhet i ämnet i allo öfverensstämmer
med hvad Herrar Fahlén och Lyth anfört. Husförhören äro, efter hvad
jag erfarit, då de hållas af värdige prestman, särdeles uppbyggliga, kanske
bland de mest uppbyggliga andaktsstunder, som på hela året förekomma.
Jag har blott velat nämna denna min uppfattning och inskränker mig
till att yrka bifall till Utskottets förslag.
56
Den 7 Maj, e. m.
Herr Johan Erik Johansson: Jag ber att till alla delar få in¬
stämma i det yttrande Herr Fahlén afgifvit. I min hemort vet jag icke
någon, som hyser missaktning för husförhören. De anses der allmänt
såsom uppbyggliga, och jag har aldrig derstädes hört någon, som yrkat
deras afskaffande. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de meningar, som der¬
under blifvit framställda, gaf Herr vice Talmannen propositioner dels på
bifall till Utskottets hemställan och dels på yrkandet att, med afslag å
berörda hemställan, det förra af de alternativa förslag, som i Herr Nils
Hanssons hithörande motion blifvit framlagda, måtte af Kammaren anta¬
gas. Efter det Herr vice Talmannen förklarat ja vara öfvervägande för
den förra meningen, begärdes votering, och blef med anledning deraf en
omröstningsproposition af följande lydelse nu uppsatt, justerad och an¬
slagen :
Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemställt i dess utlåtande
N:o 36,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, för
sin del beslutit, att de lagrum skola upphäfvas, som påbjuda husförhör.
Omröstningen företogs och visade 98 ja mot 48 nej, i följd hvaraf
Utskottets hemställan bifallits.
§ 15-
Efter föredragning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 37, i anledning af
väckta motioner, åsyftande begränsning af den kommunala rösträtten på
landet, begärdes ordet af
Herr Sven Nilsson i Efveröd, som yttrade: Jag ämnar icke
uppträda för att i denna fråga framställa något yrkande. Jag hyser för
min del den öfvertygelse, att Lag-Utskottet, oaktadt man ännu icke er¬
hållit de statistiska uppgifter, som för denna frågas bedömande och afgö¬
rande ansetts af nöden, kunde hafva kommit till ett annat resultat än
det kommit. Man vet, att i frågan om den kommunala rösträtten i stä¬
derna några statistiska redogörelser ej funnits att tillgå, då denna under¬
gått billiga förändringar, och det finnes ej större missförhållanden att ut¬
jemna i städerna än på landet. Utskottet kunde således gerna hafva gått
motionärernes önskningar till mötes, oaktadt det ännu icke fått in be¬
rörda uppgifter. Jag vill dock hoppas, att man icke fördenskull vid kom¬
mande riksdagar skall behöfva än vidare uppskjuta denna för landet så
vigtiga fråga, och jag förväntar derjemte, att Chefen för det departement,
Den 7 Maj, e. m.
57
på hvars handläggning detta ärende är beroende, skall påskynda utarbe¬
tandet af omförmälda statistiska uppgifter, så att åtminstone nästa Riks¬
dag blir i tillfälle att bedöma de förhållanden, som Lag-Utskottet nu, i
saknad af berörda uppgifter, ej velat taga i betraktande.
Herr H ii Inne t te: Jag tycker, att Riksdagen och Lag-Utskottet
hafva handlat med särdeles stor försigtighet, kanske till och med större
försigtighet än bebofvet kräfver, uti denna fråga om ordnande af den
kommunala rösträtten på landet, isynnerhet som städerna redan fått sin
rösträtt begränsad och utjemnad; men då nu en dylik försigtighet an¬
setts vara af nöden, och man först måste afvakta inkommandet af de der
omtalade statistiska uppgifterna, innan något kan i frågan bestämmas, så
torde måhända Utskottet haft något skäl till det resultat, hvartill det
kommit. För min del anser jag likväl, att Utskottet redan under nu¬
varande förhållanden gerna kunde hafva tillstyrkt mitt i ämnet väckta
förslag, men jag vill dock icke framställa något yrkande.
Efter denna öfverläggning, som nu förklarades slutad, bifölls Utskot¬
tets hemställan.
§ 16.
Föredrogs Lag-Utskottets utlåtande N:o 88, i anledning af väckt mo¬
tion, åsyftande rättighet för kronofogde att vid indrifning af resterande
kommunalutskylder anlita fjerdingsman.
I sammanhang med nämnda ärende företogs jemväl den, enligt hvad
beslut af den 19 sistlidne Februari visar, hittills uppskjutna slutliga föredrag¬
ningen af Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 1 (i sam¬
lingen N:o 2) i anledning af Herr L. Ohlins motion, N:o 69, om ändring
i 6 § 4 mom. af Kongl. stadgan angående fjerdingsman den 1 Juni 1850
samt Herr L. Börjessons motion, N:o 14, om rättighet för fjerdingsmän
till uppbördsprovision vid indrifning af resterande kommunalutskylder;
och beslöt Kammaren, uppå framställning af Herr vice Talmannen, att
den blifvande öfverläggningen skulle omfatta på en gång Lag-Utskottets
utlåtande och de tvänne hemställanden, som af det Tillfälliga Utskottet
blifvit gjorda.
Ordet lemnades härefter till
Herr Ohlin, som anförde: Flertalet af denna Kammares ledamöter
hafva sig troligen bekant, att fjerdingsmännen i alla tider varit skyldiga
att indrifva resterande kronoutskylder och på sednare tider äfven kom-
munalutskylderna. De hafva ock fullgjort detta utan klagan, intill dess
Högsta Domstolen förlidet år genom utslag i särskild! mål förklarat fjer¬
dingsmän obehörige att verkställa utmätning för kronoutskylder. Utsla¬
gets innehåll har genom tidningarne blifvit skridt, och fjerdingsmännen
vägra på grund deraf att befatta sig med indrifning af så väl krono¬
som kommunalutskylder. Ordet “biträda" i fjerdingsmansstadgan tydes
58
iJen 7 Maj, c'- m-
så, att fjerdingsmännen väl är skyldig åtfölja kronofogde eller länsman
vid indrifning af utestående utskylder, men de vägra att göra något på
egen hand. Länsmannen får således ensam ombesörja indrifningen hos
200 k 300 personer, bosatta på vidt spridda ställen inom 8 å 10 olika
socknar. Jag hemställer likväl, om det kan vara möjligt för länsmannen
att på 2 å 3 veckor kunna indrifva medlen och derjemte sköta sina
många öfriga göromål? Jag anser det vara omöjligt; men om, mot för¬
modan, någon länsman skulle medhinna allt detta, huru går det då med
gäldenären? Jo! kronofogden och fjerdingsmannen dela stämmoböterna
och uppbördsprovisionen, men länsmannen beräknar skjuts och traktamente
som för utmätningar i privata mål. Ett färskt exempel derpå kan bland
flera tusende andra åberopas. Ett qvitto blef nemligen för några dagar
sedan mig förevisadt och deraf inhemtades, att en arbetskarl, som visst
icke saknade tillgångar, men försummat uppbördsstämman, uppfördes på
restlängden, och länsmannen reste till honom och uttog de påförda kom-
munalutskylderna 75 öre jemte 5 R:dr 10 öre resekostnad. Jag hem¬
ställer, huruvida det kan vara rätt och klokt att på det sättet utarma
den fattige endast för att befria fjerdingsmännen från ett besvär, som i
alla tider ålegat dem. Fjerdingsmännen äro dessutom frikostigt aflönade
af sina kommuner och böra väl göra något derför. 1 Utskottets utlå¬
tande är intet giltigt skäl för afslag å min motion åberopadt, och jag
yrkar derföre bifall till densamma samt att G § 4 mom. Fjerdingsmans-
stadgan måtte erhålla följande förändrade lydelse: “Att när fjerdingsman
derom anlitas af kronofogde eller länsman, honom åligger att indrifva
oliqviderade kronouppbördsmedel och kommunalutskylder, emot rättighet
att för sålunda indrifna medel åtnjuta hälften af uppbördsmannens andel
i stadgade stämmoböter och uppbördsprovision.“
Vidare yttrade:
Herr Ivar Månsson: Då man nu, såsom motionären föreslagit,
vill fritaga en embetsman från vissa göromål och påbörda dem en annan,
så bör man först noga tillse, huru det förhåller sig med dessa tjenstem.äns
såväl göromål som aflöning. Kronofogdarne hafva en ganska stor aflöning,
under det fjerdingsmännen hafva en ganska ringa eller ingen lön, och att
nu, såsom föreslagits, taga ifrån kronofogdarne en del göromål, som äro
för dem mindre lönande och synas dem vara besvärliga, och lägga dem
på fjerdingsmännen, som ingen lön hafva, det tror jag icke vara med bil¬
lighet och rättvisa öfverensstämmande, särdeles då man vet, att krono¬
fogdarne icke äro mer betungade med göromål, än att de kunna företaga
åtskilligt annat än hvad till deras tjenst hörer. Motionären har föresla¬
git, att fjerdingsmännen skola vara obligatoriskt förbundne att verkställa
indrifning af utskylder och för detta sitt åliggande borde de. icke hafva
annan ersättning än hälften af den föreslagna uppbördsprovisionen. Det
är således ett ganska egendomligt yrkande motionären framställt. För min
del kan jag ingalunda tillstyrka ett sådant lagstadgande som. det han
föreslagit, och jag har äfven inom det Tillfälliga Utskottet varit af den
tanken, att icke något sådant stadgande borde komma i fråga. Jag hop¬
Den 7 Maj, e. m.
59
pas jemväl, att hvad denne motionärs syfte angår, detsamma icke skall
röna något tillmötesgående från Kammarens sida.
Hvad Herr Börjessons motion angår, så ligger deri någon rimlighet
och Tillfälliga Utskottet har äfven tillstyrkt densamma på den grund, att
kronofogdarne böra vid indrifning af såväl kronouppbörd som kommunal-
utskylder lå anlita fjerdingsmännens biträde. Lag-Utskottet har deremot
i sitt framlagda förslag sagt, att fjerdingsmännen, då de tillsägas af
kronofogdarne, skulle vara obligatoriskt skyldige att verkställa dylik indrif¬
ning. Jag vet icke om ett sådant stadgande kan vara lämpligt, att göra
fjerdingsmän till exekutiva tjenstemän. Jag för min del anser, att vid
exekutiva förrättningar någon annan Kronans tjensteman bör vara när¬
varande, och jag ber att få förklara, att då kronofogdarne anse dessa
förrättningar såsom besvärliga och lönlösa, så vore det obilligt att pålägga
tjerdingsmännen dessa göromål. Vi jordbrukare hafva annat att göra än
att resa ut och verkställa exekutiva förrättningar vid sådana tillfällen, då
kronofogdarne icke anse det lönande att sjelfva förrätta dessa göromål.
Kronofogdarne skulle det oaktadt ega uppbära hälften af uppbördsprovi-
sionen, ehuru de endast utdelade ordres till fjerdingsmännen, men ej
sjelfva lade någon hand vid dessa göromål. Jag kan för min del icke finna
någon billighet i en dylik lagstiftning. I det Tillfälliga Utskott, i hvars be¬
handling af frågan jag deltagit, ansågs den i fjerdingsmansstadgan före¬
kommande bestämmelsen, att fjerdingsmännen borde biträda kronofogden
vid indrifning af oliqviderade krono- och kommunalutskylder, vara den
bästa och lämpligaste, ty om fjerdingsmännen får en restlängd från krono¬
fogden sig tillsänd, så kan fjerdingsmännen vid besök hos den betalnings-
skyldige af denne utan utmätning erhålla betalning, och detta kan låta sig
göra såväl i fråga om krono- som kommunalutskylder.
Jag kan således icke godkänna Lag-Utskottets förslag, utan yrkar,
att Kammaren, med utslag å detsamma, måtte bifalla hvad det Tillfälliga
Utskottet i ämnet hemställt.
Herr Englalider: Då förhållandet i min hemort är, att fjerdings¬
män hafva uppdrag och åliggande att indrifva resterande kommunal¬
utskylder, så anser jag det vara klokt, att de få någon ersättning för
detta besvär. Jag yrkar derföre, att Kammaren måtte bifalla Herr Philips-
sons reservation, hvilken jag anser bättre än Utskottets förslag.
Herr Lars Börjesson: Då jag väckte motion i denna fråga var
det derför, att jag ansåg en brist förefinnas i Kongl. stadgan angående
fjerdingsmän den 1 Juni 1850. Det heter nemligen i 6 § af densamma,
att fjerdingsmännens pligt är att biträda Kronans uppbördsmän vid indrif¬
ning af resterande uppbördsmedel mot åtnjutande af hälften i stadgade
stämmoböter. Fjerdingsmännen hafva på grund häraf ansetts skyldige att
biträda vid indrifning af såväl krono- som kommunalutskylder, men då det
blott betel-, att han skall hafva hälften af stämmoböterna, så är han icke
berättigad till uppbördsprovision för indrifning af kommunalutskylder. Jag
har derföre ansett, att ett tillägg borde göras till nämnda stadgas 6 §, i
samma syfte som Utskottet föreslagit, nemligen, att fjerdingsman, då han
anlitas som biträde af kronouppbördsmän vid indrifning af kommunal-
60
Den 7 Maj, e. m
utskylder, må få åtnjuta hälften af uppbördsprovisionen. Då Första Kam¬
maren biträdt Lag-Utskottets förslag i denna fråga, och detta går någor¬
lunda i samma syfte som min motion, så yrkar jag, att Kammaren, med
afslag å Herr Öhlins yrkande, måtte bifalla hvad Lag-Utskottet i ämnet
hemställt.
Herr Edström: Om man gör sig rätt reda för omfattningen af
vissa fögderier, skall man finna, att på många orter det är omöjligt för
kronofogden att utan fjerdingsmännens biträde indrifva resterande kom-
munalutskylder. Den lätta uppfattning af saken, som med mycken ifver
förfäktats af en talare från Skåne, tål icke närmare granskning, ty om
fjerdingsmannen vid indrifning af restantier och bristande frivillig betalning
icke är i tillfälle att på krafvet utöfva det eftertryck, som befogenheten
af en omedelbart skeende “pantning11 är egnad att medföra, så blifva hans
vandringar genom distriktet ändamålslösa, ja, ofta föremål för sådana tred-
skandes åtlöje, hvilka, när det icke ådrager dem någon kostnad, finna nöje
uti att undandraga sig betalningen till det ögonblick, då utmätning är å
färde att företagas, och derigenom vålla ökadt besvär. Det har varit all¬
mänt praktiseradt, att fjerdingsmännen verkställt restantie-indrifningen med
samma makt och myndighet som kronofogden eller länsmannen, och detta
har varit till befolkningens fördel. Tag bort detta bruk och nödga krono-
betjeningen att inom vidsträckta områden sätta restlängden i verket, så
skall denna i regel icke kunna undvika att redan vid första besöket
skrida till utmätning och dervid, för att ej ådragas ytterligare resor, afföra
och samla utmätt gods å ortens tingsstad eller annat kanske många mil
aflägset ställe, der utsigt kan vara att erhålla några auktionsspekulanter,
hvilket sednare är svårt och ofta omöjligt i den restskyldiges hem eller
närmare grannskap. Skulle nu en sådan förändring verka till gagn eller
skada för folket?
Enligt officiela handlingar kan jag upplysa, att inom en enda vid¬
sträckt socken förekommit restlängd för år 1872, upptagande 696 debets-
sedlar och beloppet 2,853 R:dr 71 öre, aflöning till presterskapet. Krono-
ränterestlängden dersammastädes torde inrymma snarare flere än färre
personer. Lägger man vidare dertill restlängden å kommunalutskylder, så
kan man ensamt för denna socken hafva till utförande på året ett par
tusen restantieindrifningar, oberäknad t talrika handräckningar för från
andra orter inflyttade personer. Dessa siffror uti dessa beprisadt goda
penningetider äro häpnadsväckande, om man vill hänföra sig till tider af
allmänt penningebetryck, särdeles i fall man tillika vet och ihågkommer,
att de olika restlängderna förekomma till handläggning på skilda årstider.
För eu annan också vidsträckt socken (dess folkmängd 3 å 4,000)
har jag sett restlängd å kommunalutskylder upptaga summan 873 R:dr 77
öre, fördelad på 287 personer. Åter en annan socken med 4 å 5 mils
längdsträckning och folknummer af mindre än 2,000, och der hela upp-
bördsboken upptager allenast 3 till 4 hundra linier (ett år 376), har rest¬
längden å kronoutskylder somliga år innehållit 160 å 170, eller nära
halfva antalet af de skattskyldige. Jag hemställer om det är rimligt och
möjligt, att kronofogden, särdeles uti de vidsträcktare och tillika folkrika¬
ste fögderierna skall utföra dessa restantieindrifningar utan att fortfarande
Den 7 Maj, e. in.
61
å använda fjerdingsmänneu. Hvad som möjligen kan låta göra sig uti
tätt bebyggda orter, såsom Skåne, blifver absolut omöjligt uti vidsträckta
skogs- och skärgårdsbygder.
För ändamålet torde behöfvas ändring i utsökningslagen, och jag an¬
ser att icke något af Utskottens förslag är rätt lämpligt. Jag yrkar bi¬
fall till Herr Philipssons reservation inom Lag-Utskottet, enär, uti frågans
nuvarande skick, något bättre icke lärer kunna vinnas för närvarande.
Herr Grefve Björnstjerna: Jag beklagar, att jag icke riktigt kunde
höra, hvad den siste värde talaren yttrade, och får derföre be om ursäkt,
att jag icke besvarar hans anförande. Jag har vid detta förhållande icke
några andra än motionärerne att hålla mig till. Herr Öhlin förklarar, att,
sedan enligt Högsta Domstolens utslag fjerdingsmän ansetts icke kunna
åläggas utmäta kronoutskylder, fjerdingsmännen i allmänhet vägrat biträda
kronofogdarne vid dessa utskylders indrifvande. Härmed måtte åtminstone
förhålla sig olika på olika orter, ty den andre motionären Herr Börjes¬
son klagar deröfver, att oaktadt fjerdingsmännen biträda Kronans upp¬
bördsman såväl vid indrifvande af krono- som kommunaiutskylder, de,
hvad sistnämnda utskylder angå, icke derföre erhålla någon godtgörelse.
Herr Ohlin säger vidare, att fjerdingsmännen i allmänhet äro aflönade
tjenstemän och således gerna kunna förpligtas lemna kronofogde och läns¬
män clet biträde, samme motionär föreslagit. Äfven detta är ett förhål¬
lande, som inträffar blott på vissa orter. I många delar af landet är fjer-
dingsmansbefattningen fortfarande ett kommunalbestyr. Med afseende på
de orter, der så är förhållandet, har det förefallit Utskottet högst
olämpligt att ålägga den ene jordbrukaren att verkställa utmätning hos
grannen. Jag kan deremot icke föreställa mig, att fjerdingsmännen skola
vägra att, på tillsägelse af kronofogden, utkräfva resterande utskylder,
derest de erhålla godtgörelse för sitt besvär, helst de, om de neka,
och länsmännen således nödgas verkställa indrifningen, äro skyldige
att på dylik förrättning åtfölja kronobetjenten och detta utan all ersätt¬
ning. Det torde också höra till undantagen, att fjerdingsman vägrar verk¬
ställa den första indrifningsåtgärden, eller krafvel ehuru han naturligtvis
icke kan åtaga sig den andra, eller utmätningen. Ännu mindre lämpligt
vore, att, såsom Herr Öhlin föreslagit, nämndemän skulle marschera omkring
som biträde åt fjerdingsmännen vid utmätningsförrättningen. Jag kan så¬
ledes icke annat än på det högsta tillstyrka afslag å Herr Öhlins motion
och bifall till Tillfälliga Utskottets förslag.
Vid valet mellan Lag-Utskottets och Tillfälliga Utskottets förslag i
sednare punkten, förefaller mig det Tillfälliga Utskottets vara bättre. Deri
bibehålies nemligen samma ordalag som uti motsvarande bestämmelse i
gällande fjerdingsmansstadga, endast att ordet kommunalafgifter tillagts.
Härigenom vinnes det åsyftade målet, och då så är, synes mig den minsta
möjliga förändring i gällande författning vara den bästa.
Med Herr Grefve Björnstjerna instämde Herr Anders Johansson.
Herr Carl Anders Larsson: I afseende på siste talarens yrkande
om bifall till Tillfälliga Utskottets och afslag å Lag-Utskottets hemställan,
får jag säga, att jag finner det föga välbetänkt, då det kan hända, att
Första Kammaren alls icke går in på Tillfälliga Utskottets förslag.
62
Den 7 Maj, e. m.
Denna fråga är framkallad genom en motion af Justitierådet Lager¬
stråle, hvilken motion föranledts deraf, att Kongl. Maj:t genom prejudikat
i ekonomiska ärenden underkänt länsmäns anspråk på ersättning för ut¬
mätning af resterande kommunalutskylder, som de verkställt efter krono¬
fogdes ordres. I likhet med motionären tror jag, att den obillighet mot
länsmännen, som följer af en sådan lagtillämpning, skulle utan ett obilligt
betungande af restskyldige kunna i betydlig mån förringas, om för indrif¬
ning af resterande kommunalutskylder fjerdingsmän finge anlitas. De fall
der utmätning ifrågakomme blefve då sannolikt ett vida mindre antal än
som nu är förhållandet, enär fjerdingsmännen, hvar inom sitt mindre
distrikt, vida lättare än länsmännen inom deras större tjensteområden,
blefve i tillfälle att på lämpligt sätt indrifva medlen utan anlitande af
utmätningsåtgärd. Jag är öfvertygad, att sådant åliggande icke skulle vara
särdeles besvärligt för fjerdingsmännen, och jag finner billigheten fordra, attin-
drifningsbesväret lättas för kronobetjeningen. Jag får bekänna, att jag inom
Utskottet till en början motsatt mig förevarande föreslag, emedan jag an¬
såg olämpligt att ålägga icke afiönade kommunaltjenstemän, hvad som egent¬
ligen är kronobetjeningens skyldighet. Men med omförmälda prejudikat
för ögonen bar jag gifvit med mig. Väl är den ersättning, som skulle
tillkomma fjerdingsmännen ganska obetydlig, men det synes mig i allt fall
billigare, att de förpligtas, mot någon ersättning, i sina smärre distrikter
verkställa indrifningen. än att länsmännen utan godtgörelse inom sina vid¬
sträcktare tjenstgöringsområden nödgas fara från stuga till stuga för så¬
dant ändamål. Liksom Herr Ivar Månsson, tror jag också, att i allmän¬
het kommunens förtroendemän lättare skulle erhålla godvillig betalning än
kronobetjeningen. Jag yrkar bifall till Lag-Utskottets förslag.
Herr A. P. Danielsson: Jag tror, att man bör vara litet försigtig
i detta fall. Som vi veta, innehåller Kongl. stadgan för fjerdingsmän, att
denna befattning är ett menigbetsbestyr. Skulle fjerdingsman på sätt nu
af Lag-Utskottet föreslaget är, åläggas biträda kronofogde och länsman,
blefve han förvandlad till ett slags embets- eller tjensteman. Jag anser,
att det vore särdeles bårdt för jordbrukaren, om denna befattning blefve
sålunda utvidgad. Hvad den föreslagna ersättningen beträffar, så är den
för obetydlig att kunna uppväga det ökade besväret. Äfven tror jag att
svårigheter skulle möta derutinnan, att fjerdingsmännen för upplysningars
erhållande och penningars öfversändande skulle nödgas göra resor till och
från kronofogdekontoren, hvilka resor svårligen skulle kunna undvikas, då
fjerdingsmännen icke äro tillräckligt skrifkunniga, för att med brefvexling
kunna åstadkomma det nödiga meddelandet med kronofogden, helst som i
min hemort och på många flera orter icke finnes någon af kommunen an¬
tagen eller aflönad fjerdingsman, utan denna befattning årligen ombytes
och utgöres vanligen i tur, och dervid mången gång torde inträffa, att icke
tillbörligt afseende fästes vid personens mera eller mindre skicklighet att
sköta denna befattning, blott det är hans tur dertill. Tillfälliga Utskottets
förslag synes mig mindre betungande för fjerdingsmännen än Lag-Utskottets,
och jag tror, att det längsta vi böra gå, är till godkännande af Tillfälliga
Utskottets hemställan. Jag yrkar bifall dertill och afslag å Lag-Utskottets
förslag.
Den 7 Maj, e. m.
63
Herr Ahlström: Herr Talman, mine Herrar! För min del anser
jag i sak temligen likgiltigt, antingen Lag-Utskottets eller Tillfälliga Ut¬
skottets förslag vinner bifall. Första Kammaren har visserligen redan
godkänt Lag-Utskottets förslag, men då jag anser att, hvilketdera försla¬
get man än må föredraga, en redaktionsförändring bör vidtagas, samt så¬
dant, vid nyssberörda förhållande, lättare torde låta sig genomföra, om
Tilhälliga Utskottets förslag godkännes, får jag, sedan flere talare derom
framställt yrkande, ansluta mig till dem. Den redaktionsförändring, som
jag anser behöflig, består blott deri, att ordet: “kommunalafgifter11 skulle
utbytas emot orden: “avgifter till kommun, kyrka och skolan. 38 § 1
mom. af författningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd stad¬
gar i allmänhet, att, hvad kyrkostämma till uttaxering beslutat, skall i
kyrkoförsamling på landet genom kyrko- eller skolrådet delgifvas kom¬
munalnämnden, som åligger att debitering och uppbörd af dessa afgifter
verkställa. De föras ock således gemenligen på debetsedeln öfver egent¬
liga kommunalutskylderna, i afseende å hvilka 70 § Kongl. förordningen om
kommunalstyrelse på landet stadgar, att, då restlängd af kommunalnämnd
för indrifning öfverlemnats åt kronofogde, han vid indrifningen eger att
såsom uppbördsprovision hos den restskyldige uttaga tre procent af reste¬
rande beloppet. Men andra momentet i nyss åberopade 38 § af kyrko-
stämmoförordningen medgifver kyrkostämman rätt att besluta om annan
ordning för uppbördens verkställande, än i första momentet angifvits, derest
sådant, till följd af särskilda förhållanden, skulle finnas lämpligt eller nödigt.
Om nu ett dylikt beslut på något ställe blifvit fattadt, så kan det väl an¬
ses tydligt, att samma provision som för kommunalutskylder bör vid in¬
drifning af afgifter till kyrka och skola få af kronofogde uttagas, och att
äfven fjerdingsman, då han anlitas för sådan indrifning, bör vara berätti¬
gad dela fogdens provision; men då ett tillägg till fjerdingsmansstadgan
nu är ifrågasatt, synes det mig, att man för större tydlighets skull
borde gifva detta tillägg den förändrade lydelse, jag tagit mig friheten
föreslå.
Jag får alltså vördsamt yrka proposition å sådan redaktionsförändring
i Tillfälliga Utskottets förslag.
Herr Granlund:
Herr Philipsson: Genom den af Herr Lagerstråle i Första Kam¬
maren väckta, till Lag-Utskottet remitterade motion, om tillägg till 70 § i
förordningen om kommunalstyrelse på landet, har, så vidt jag förstår, en¬
ligt motionärens tydliga mening icke annat blifvit ifrågasatt än att vid in¬
drifning af resterande kommunalutskylder, då exekutionsförrättning icke är
i fråga, kronofogden skall ega anlita fjerdingsmans biträde. Motionären
klagar öfver den vacklande lagtillämpningen i fråga derom, huruvida, när
indrifning af kommunalutskylder sker genom exekution, kostnaden för denna
åtgärd bör gäldas af den restskyldige eller anses godtgjord med de tre
procent, som i uppbördsprovision tillfalla kronofogden. Härom hafva stri¬
diga meningar yppats, säger motionären, men för att undvika de olägen¬
heter, som uppstå vid tillämpning af hvilken som helst af dessa olika me¬
ningar, och då motionären trott, att utmätningarnes antal skulle minskas,
t>4
De» 7 Maj, e. in.
om det blefve tillåtet att fjerdingsmännen Unge för indrifningen anlitas,
har motionären väckt detta förslag. Jag anser, att redaktionen af Lag-
Utskottets hemställan, som öfverensstämmer med motionärens förslag, icke
kan uppfattas annorlunda, än att dermed endast åsyftas, att fjerdingsmän -
nen skola lemna kronofogden biträde, der icke exekution ifrågakommer, ty
der detta blir fallet, måste alla stadganden, som angå utmätning ega
tillämpning, och då det icke för närvarande är stadgadt, att fjerdingsmän
ega verkställa utmätning, så blir följden, vare sig Lag-Utskottets eller
Tillfälliga Utskottets förslag antages, att fjerdingsmän icke mera än hittills
komma att förrätta exekution. Jag tror, att man mycket väl kan an¬
taga Lag-Utskottets förslag och så mycket heldre böra göra det, som
Första Kammaren redan dertill lemuat bifall.
Jag har väl reserverat mig mot Lag-Utskottets betänkande, meu det
har skett ur helt annan synpunkt än den, från hvilken man ansett för¬
slaget tvetydigt, eller innebärande bemyndigande för fjerdingsman att
verkställa utmätning. Jag har nemligen ansett, att, då frågan gäller att
öka göromålen för fjerdingsmännen, hvilkas befattning är ett menighetsbestyr
och följaktligen af helt och hållet kommunal natur, det af motionären
afsedda mål borde, på sätt motionären i främsta rummet föreslagit, ernås
genom tillägg till 70 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet.
Men då, enligt hvad nyss är nämndt, Första Kammaren godkänt Lag-
Utskottets förslag, vill jag icke tillmäta min reservation den betydelse att
med åberopande af densamma dertill yrka bifall.
Med anledning af Herr Ahlströms förslag till sådan redaktion af
Kammarens beslut, att jemte kommunalutskylder måtte nämnas afgifter
till kyrka och skola såsom föremål för indrifning af fjerdingsman, vill jag
anmärka, att detta förslag synes förutsätta en olikhet i uppbördssätt för
resterande afgifter, som beslutats af kyrkostämma och andra resterande
kommunalutskylder, hvilken icke förefinnes. I 88 § mom. 1 af förordnin¬
gen om kyrkostämma samt kyrko- och skolråd stadgas: “'Hvad kyrko¬
stämman till uttaxering beslutat skall, allt efter ändamålets beskaffenhet,
genom kyrkorådet eller skolrådet delgifvas i kyrkoförsamling på landet
vederbörande kommunalnämnd och, i stad, drätselkammare, hvilka det
hvar i sin ort åligger att debitering och uppbörd af dessa afgifter verk¬
ställa" etc.; och enligt 70 § i förordningen om kommunalstyrelse på lan¬
det föreskrifves, att restlängd å oguldne kommunalutskylder skall af kom¬
munalnämnden upprättas och till kronofogden för indrifning öfverlemnas.
På grund af dessa stadganden anser jag, att äfven om kyrkostämma, med
begagnande af den i 2 mom. 38 § af författningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd medgifna rättighet, skulle besluta om annan ord¬
ning för uppbördens verkställande än den i lista mom. samma paragraf
angifna, indrifning af restantier genom kronofogden väl i allt fall måste
ske på det sätt, att kommunalnämndens mellankomst dervid tages i an¬
språk, enär kronofogde icke är skyldig att af aunan än kommunalnämn¬
den för indrifning mottaga restlängd. Genom 70 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet synes mig nemligen vara fa.ststäldt, såsom
allmänt vilkor för kronofogdes skyldighet att indrifva oguldne utskylder
af kommunal natur, att kommunalnämnd för sådant ändamål anlitar
honom.
Jag
Den 7 Maj, e. m.
65
Jag tror derföre den af Herr Ahlström föreslagna redaktionsförändring
icke vara behöflig eller ens ändamålsenlig och detta så mycket mindre
som derigenom skulle visas, att Riksdagen förutsatt en, såsom jag tror’
alldeles oriktig tillämpning af 2 mom. 38 § i förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd.
Herr (rumselius: Jag fann, att Kammaren på förmiddagen var
något fallen för statistik. Det torde med anledning deraf tillåtas mig att
meddela några enkla statistiska uppgifter om denna diskussion. Efter
hvad jag inhemtat, lär jag vara N:o 13 af talarne i denna fråga, och de
hittills i ämnet framställda yrkanden lära uppgå till ett fjerdedels tjog.
hör att undvika tidspillan och omgångar, må jag så gerna genast
bekänna, att jag i hufvudsak instämmer med Herr Carl Anders Larsson.
Jag tror, i likhet med honom, att man måste vara eu smula jurist
hvilket jag icke är — för att inse den himmelsvida skilnaden mellan de
tre hufvudförslagen, som gå i samma riktning. När dertill kommer att.
efter hvad under diskussionen blifvit upplyst, Första Kammaren bifallit
Lag-Utskottets förslag, och för den skull godkännande af detta är den
enda utväg, hvarigenom denna Kammare för närvarande kan bereda fram¬
gång åt motionärens framställning, samt då Herr Philipsson sjelf nyss af-
stått från sin reservation och instämt i Utskottets förslag, tror jag, att
vi med lugn kunna sluta oss kring detta; och får jag yrka bifall dertill.
Herr Statsrådet Bergström: Herr Talman! Det må tillåtas mig
att yttra några ord i denna fråga med anledning deraf, att hos Kongl
Maj:t för närvarande hvilar ett förslag till ändring af 6:te § i fjerdings-
mansstadgan i samma syfte, som Herr Öhlin här föreslagit. Förhållandet
är nemligen det, att Konungens Befallningshafvande i Wermlands län hos
Kongl. Maj.t anmält, att till följd af ett Högsta Domstolens prejudikat,
enligt hvilket fjerdingsman ansetts oberättigad att verkställa utmätning
för uttagande af oguldna kronoutskylder, fjerdingsmännen i nämnda län
börjat undandraga sig att biträda kronofogdarne med sådana utskylders
indrifvande. Detta har förefallit Konungens Befallningshafvande så be¬
tänkligt, att Konungens Befallningshafvande befarat, det indrifning af
dessa medel icke skall kunna ske, derest icke nyssberörda förhållande
motverkas. Jag vågar väl icke fullt lita på mitt minne i detta fall, men
jag fruktar icke att mycket misstaga mig, om jag säger, att, enligt
Konungens Befallningshafvandes uppgift, restantierna inom länet uppgått
till ett antal af mera än 13,000. Det ligger i öppen dag, att krono¬
fogdarne äfven med länsmännens hjelp icke kunna hinna verkställa in¬
drifning af så många restantier, om icke fjerdingsmännen lemna biträde.
Hvad angår fjerdingsmännens skyldighet till dylikt biträde, så tolkar
jag lagen så, att de verkligen äro pligtige på egen hand indrifva oguldna
kronoutskylder. Stadgandet i ämnet lyder, såsom Herrarne veta, sålunda:
“Fjerdingsmännen, hvar för sitt distrikt, åligger:------att, när fjer¬
dingsman derom anlitas, biträda Kronans uppbördsman vid indrifning af
oliqviderade uppbördsmedel, emot rättighet att för sålunda indrifna medel
åtnjuta hälften af uppbördsmannens andel i stadgade stämmoböter. “
Ritad. Prof. 1873. 2 A/d. 5 Band. 5
gg Den 7 Maj, e. m.
Nu tror jag, att fjerdingsmans skyldighet till sådant biträde icke kan
göras beroende deraf, att han åttöljer kronofogden, utan jag anser, att
fjerdingsman är pligtig på kronofogdens order ensam indrifva uppbords-
medlen. Men dervid stannar också hans skyldighet. Att indrifva kan,
så vidt jag förstår, icke betyda annat än att kräfva den restskyldige och
efter min uppfattning har Högsta Domstolen icke underkänt skyldigheten
dertill för fjerdingsmännen. Men hvad Högsta Domstolen sagt, det är,
att fjerdingsman icke är befogad verkställa, utmätning eller, såsom det
vanligen kallas, utpantning; och är han ej berättigad dertill, så kan så¬
dant honom icke heller åläggas. ..
Frågas kan, om det vore en fördel, att fjerdingsmännen egde gorå
utpantning, i händelse restskyldig vägrar godvillig betalning. Sådant
har emellertid det Tillfälliga Utskottet icke föreslagit, och denna fråga
utgör således icke nu föremål för öfverläggning, men det torde förtjena
behjertas, att kronofogden, då i fögderiet förekommer ett större antal r6st®r>
icke utan fjerdingsmännens biträde kan medhinna utpantningen. Detta
hvad angår uppbörd af kronoutskylder. . . , ,
Väl kan det åberopade momentet i fjerdmgsmansstadgan icke tydas
annorlunda, än att det endast afser kronouppbörden; och då denna stadga
utfärdades, kände man icke till kommunalutskylder i nuvarande betydelse.
Men då kronofogde numera har samma skyldighet att indrifva resterande
kommunalutskylder som kronoutskylder, borde ex analogia han hafva
samma rätt att anlita fjerdingsmännens biträde vid uppbörden af de torra
som vid uppbörden af de sednare, naturligtvis mot enahanda vilkor att
låta fjerdingsmännen åtnjuta halfva uppbördsprovisionen. Med afseende
härpå tror jag, att det vore lyckligt, om Lag-Utskottets betänkande vunne
bifall. Jag tror, att det skulle lända de skattskyldige till forman, om
kommunens förtroendemän finge indrifva kommunalutskylderna.
I 2:dra § fjerdingsmansstadgan säges, att fjerdingsmansbefattningen
ar ett menighetsbestyr; och numera antager kommunen vanligen fjerdmgs-
man för längre tid och aflönar honom med penningebidrag som uttaxeras
efter fyrktal. Jag har den erfarenhet, att dessa tjensteman, isynnerhet
de afiönade, i hög grad utveckla duglighet och ofta gorå sig förtjent^ åt
medborgerliga utmärkelser. Jag tror icke, att det skulle vara farligt att
utvidga deras tjenstebefogenhet till utpantning verkställande; och säker¬
ligen skulle de gerna åtaga sig detta besvär mot hälften af uppbörds¬
provisionen. Skall en gång vårt uppbördsväsen förenklas och vilja vi in¬
skränka antalet af våra embetsman, så måste kommunerna taga något åt
förvaltningens börda på sina skuldror.
Med anledning deraf, att hos Kougl. Maj:t hvilar ett förslag i detta
ämne, vill jag icke framställa något yrkande; jag har blott velat tillkänna¬
gifva mina åsigter i frågan.
Herr Jöns Pehr sson: Man kan utan tvifvel vara säker, att denna
sak, så liten den synes, har ganska stor betydelse i tillämpningen. Det
är sannt, att, om icke fjerdingsmännen lemna biträde vid konimunaiut-
skylders indrifvande, Kronans tjensteman kunna få ganska svårt att med-
Den 7 Maj, e. m.
67
hinna indrifningen, men denna olägenhet hjelpes icke vare sig med det
stadgande Lag-Utskottet eller det Tillfälliga Utskottet föreslagit. En helt
annan lagstiftning behöfves, och ingen kan mera än jag erkänna behof-
vet af nya stadganden i detta hänseende. För många år sedan väckte
jag motion i det syfte, att exekutiva förrättningar måtte kunna öfver-
flyttas på tjenliga personer bland kommunernas medlemmar. Men för
den tanken hånades jag då.
Lag-Utskottet har begagnat ett uttryckssätt, hvars tolkning jag an¬
ser måste blifva osäker. Lag-Utskottet har nemligen sagt, att fjerdings-
männen skulle kunna “för indrifning af resterande kommunalutskylder“
anlitas. Mig. synes att Utskottet heldre bort begagna den ordställning,
som finnes i nu gällande stadga om fjerdingsmän, der det heter, att
fjerdingsman åligger “biträda“ Kronans uppbördsman vid indrifning af reste-
rande uppbördsmedel. Det sednare uttryckssättet kan icke gerna såsom
det förra tolkas derhän, att fjerdingsman skulle ega verkställa utpantning.
Jag får alltså yrka afslag å Lag-Utskottets förslag och bifall till Till¬
fälliga Utskottets hemställan.
Herr Gar lön: Den siste värde talaren, likasom eu och annan förut,
har misstagit sig, då han ansett att någon väsendtlig skilnad förefinnes
mellan de båda nu föredragna utlåtandena. Utom de olika uttrycks¬
sätten, enär uti det Tillfälliga Utskottets utlåtande talas om kommunala
avgifter, hvilket ord icke förekommer i författningen och hvilket i Lag-
Utskottets utlåtande är utbytt mot orden kommunala utskylder, finnes
nemligen mellan de båda utlatandena icke någon annan skilnad, än att
Lag-Utskottet för sin. del hemställt till Kongl. Maj:t att utfärda kungö¬
relse om det tillägg i stadgan angående fjerdingsmän den 1 Juni 1850,
som kunde föranledas på grund af Riksdagens skrifvelse i ämnet, under
det att deremot det Tillfälliga Utskottet sjelf verkställt denna redaktions-
förändring. Ehuru det sålunda i sak icke är någon skilnad mellan
dessa begge Utskotts utlåtanden, så uppstår dock, derest det Tillfälliga
Utskottets utlåtande antages, en sådan skilnad, ty det kan lätt hända,
att frågan i detta fall kommer att för denna gång förfalla, alldenstund
den x sådan händelse skall gå till Första Kammaren, som redan fattat
beslut i ämnet, och det kan vara ganska tvifvelaktigt om denna
Kammare vill frångå sitt eu gång fattade beslut. Hvad åter Herr
Ohlins förslag beträffar, så skulle jag icke hafva yttrat mig derom, så¬
vida icke Herr Civilministern och jemväl Herr Jöns Pehrsson gifvit ett
visst stöd åt detsamma, då de sagt, att det möjligen skulle vara lämpligt
att öfverlemna åt fjerdingsmannen att verkställa utmätning. Jag vågar
hysa en alldeles motsatt åsigt, i det jag tror, att det skulle vara ytterst
olämpligt att, såsom motionären föreslagit, i dylika fall ställa nämnde¬
mannen under fjerdingsmannen, likasom det ock kan vara ytterst vådligt
att på Ijerdingsmannen öfverlåta detta bestyr, då han ju icke kan ega
den insigt i utmätningslagen, som för ändamålet erfordras. Redan nu
hafva vi sett, att både länsman och kronofogde kunna blifva utsatte för
ganska, svåra förvecklingar till följd af de utmätningsåtgärder de vidtagit,
enär tillämpningen af hithörande lagstiftning är ganska svår, ofta så svår’
att det väl må ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara nödvändigt att
68
Den 7 Maj, e. in
de personer, åt hvilka dylika uppdrag lemnades, rent af ålades att dess¬
förinnan underkasta sig examen i hithörande lagstiftning, enär de ju på
grund af sina åtgärder i detta fall kunna komma att ställas under an-
svar både enligt den lcriminela och civila lagstiftningen. Jag tyckte mig
märka, att af Herr Civilministern intet yrkande gjordes, men deremot
har Herr Öhlin formulerat ett yrkande, hvilket, om det bitölles, jag anser
kunna till sina följder blifva högst vådligt, hvarför jag ock yrkar bifall
till Lag-Utskottets utlåtande, och i sammanhang dermed äfven till forsta
punkten af det Tillfälliga Utskottets utlåtande, hvari hemställes att Herr
Ohlins motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Herr Nils Petersson: Då flere föregående talare hafva yrkat
utslag å det föredragna Lag-Utskottets betänkande, så heder jag härmed
få tillkännagifva att jag för min del instämmer uti den siste talarens
yrkande om bifall till Lag-Utskottets samt afsteg å det Tillfälliga Ut¬
skottets utlåtande. Till följd deraf att dessa begge betänkande!! beröra
ett och samma ämne, ehuru de båda Utskotten i den s. k. klämmen
hafva kommit till något olika resultat, hafva äfven flera förslag nu mom
Kammaren blifvit framställda, i det nemligen några talare hafva velat att
bestyret med indrifning af resterande kommunalutskylder skulle olver-
lemnas åt kommunalstyrelsen eller kommunalnämnden, under det att äter
andre hafva ansett lämpligast vara, det kronofogdarne voro de enda tjenste -
män, till hvilkas åligganden dessa göromål rätteligen borde höra. Jag
vill icke mycket uppehålla mig vid frågan om att öfverlemna detta be¬
styr åt kommunalstyrelsen, hvaraf endast trassel och obehagligheter skulle
komma att uppstå. Men deremot kan jag ej rätt fatta, hvarföre man
vetet motsätta sig förslaget derom, att kronofogdarne skulle ega att-för
indrifning af resterande utskylder anlita biträde af fjerdingsmännen. Man
har härvid visserligen invändt, att fjerdingsmännen redan förut hafva till¬
räckligt många lönlösa bestyr på sin lott; men nu är ju icke fråga om
annat än att de för detta förökade besvär skulle komma^ att erhålla en
ersättning, uppgående till hälften af den stadgade uppbördsprovisionen.
Man har äfven sagt, att det egentligen endast tillhör kronofogden att
taga befattning med dylika saker; men är det så, att man vill föröka
dessa tjenstemäns åligganden, så torde det äfven blifva nödvändigt att
tillsätta ett större antal kronofogdar, och derpå tror jag icke att stats¬
verket skulle göra någon vinst. Härtill kommer äfven den omständig¬
heten, att många kronofogdedistrikt äro så stora, att kronofogden näppe¬
ligen,’utan att alltför mycket åsidosätta de göromål, som för öfrigt höra
tifl hans tjenst, kan ensam medhinna dessa förrättningar. Sådant torde
möjligen låta sig göra t. ex. i Skåne och de öfriga tätt befolkade delar
af landet, hvarest distrikten äro små, men omöjligt torde det vara att
kronofogdarne i de norrländska landskapen, hvarest distrikten hafva en sa
ofantligt stor utsträckning, ensamme och utan biträde af länsmän eller
fjerdingsmän kunna fullgöra denna skyldighet. Ett ytterligare skäl för
den nu ifrågasatta förändringen ligger äfven deruti, att fjerdingsmännen
hafva vida lättare för att inställa sig hos dem, af hvilka dylika restantier
skola indrifvas; de äro nemligen af helt naturliga skäl långt mera bekanta
med vägar och stigar inom det ringa område deras verksamhet omfattar,
Den 7 Maj, e. m.
69
och kunna således, med begagnande af denna sin större lokalkännedom, vida
hastigare och med mindre besvär och omkostnader uträtta dylika värf,
hvar och en inom sitt lilla distrikt, än kronofogden, hvilken ofta för
samma ändamål nödgas resa flera mil för att måhända utkräfva ett högst
ringa belopp, och hvarvid han icke sällan nödgas återvända med oför-
rättadt ärende. Det synes äfven vara temligen orimligt att vilja ålägga
kronofogdarne förökade besvär och göromål, isynnerhet under en tid, så¬
dan som denna, då man alltmer och mer fordrar förenkling af embets-
männens bestyr och förminskning i deras antal.
Jag vill icke längre uppehålla Kammarens tid, utan slutar med att
förklara det jag tror, att det vore en fördel att nu antaga Lag-Utskottets
förslag, och detta så mycket heldre som det derigenom vore en utsigt att
komma till något resultat i frågan, enär Första Kammaren redan bifallit
samma utlåtande. Jag yrkar följaktligen bifall till Lag-Utskottets hem¬
ställan.
Herr Gustaf Jonsson: Man har i denna sak olika erfarenhet
från olika orter. Det har här blifvit sagdt, att det skulle vara ett så
ofantligt betungande bestyr för fjerdingsmännen att uppbära kommunal-
utskylderna, äfven om de för detta besvär egde att i enlighet med Lag-
Utskottets förslag erhålla visst arvode. Jag hemställer till de talare, som
påstå detta, om det icke måste vara ännu mer betungande för fjerdings¬
männen att, såsom nu, på order af kronofogden fullgöra denna skyldighet
utan ersättning, såvida de nemligen icke, såsom Herr Civilministern nyss
sagt, helt enkelt föredraga att, såsom nyligen lärer hafva skett inom ett
visst län, alldeles neka att åtaga sig detta bestyr. Hvad särskildt be¬
träffar förhållandena inom den ort jag tillhör, så kan jag meddela, att
der finnas ständigt af lönade fjerdingsmän, till hvilka ersättning för deras
besvär utgår efter fyrk, under det att deremot på andra ställen detta
bestyr utgöres efter tur per hemman.
Då jag sålunda anser Lag-Utskottets förslag medföra väsendtliga för¬
delar i afseende å anordnande af fjerdingmännens skyldighet att biträda
vid uppbärande af kommunala utskylder, så får jag för min del yrka bi¬
fall till Lag-Utskottets utlåtande.
Herr Englander: Med anledning deraf att Första Kammaren, efter
hvad jag inhemtat, nyss bifallit Lag-Utskottets hemställan får jag, med
återtagande af mitt förut framställda yrkande, förena mig i det slut,
hvartill Lag-Uskottet kommit.
Herr Ivar Månsson: En föregående talare har påstått, att det
icke alls skulle finnas någon skilnad mellan Lag-Utskottets och Tillfälliga
Utskottets utlåtanden i denna fråga. Ja, om så vore, så skulle jag icke
behöfva tala derom, utan gerna gå in på hvilketdera förslaget som helst.
För min del anser jag dock en ganska betydlig skilnad förefinnas mellan
dessa begge förslag. Då det nemligen i Lag-Utskottets hemställan heter,
att fjerdingsmännen kunna af kronofogdarne anlitas för indrifning af reste¬
rande kommunalutskylder, så skulle jag vilja tolka dessa ord på det sätt,
att fjerdingsmännen derigenom blefve skyldiga att verkställa utmätning;
70
Den T Maj, e. m.
och jag vädjar till Lag-Utskottets ledamöter, huruvida icke dessa orden
hafva denna betydelse. I fall dock icke så är, och för den händelse jag
skulle kunna blifva öfvertygad om motsatsen, så skulle jag icke längre
hålla på det Tillfälliga Utskottets hemställan, ty i sådant fall anser jag
det varaungefär detsamma, hvilketdera förslaget som komme att antagas. Men
då jag verkligen trott mig finna, att Utskottets kläm innebär en obliga¬
torisk skyldighet för fjerdingsmän att sjelfve i dylika fall verkställa ut¬
mätning, så kan jag för min del icke lemna bifall till detta förslag. I
det Tillfälliga Utskottets utlåtande åter heter det, “att när fjerdingsmän
derom anlitades, biträda kronans uppbördsmän vid indrifning af oliqvide-
rade uppbördsmedel eller kommunalafgifter“ och derigenom införes endast
ett tillägg eller förtydligande af den ifrågavarande 6:te § af stadgan an¬
gående fjerdingsmän; men att deremot stadga att fjerdingsmännen, dåde
derom anlitas, skola indrifva oliqviderade uppbördsmedel, derom vill jag
icke vara med, ty följden deraf skulle helt enkelt blifva den, att, liksom
med så många andra lagstadganden, detta skulle kunna gifva anledning
till olika tolkning och sålunda endast leda till tvister och oreda. Jag
anser det derföre vara bäst att antaga det Tillfälliga Utskottets förslag,
utan afseende derpå att Första Kammaren redan fattat sitt beslut i öf¬
verensstämmelse med Lag-Utskottets hemställan, ty Första Kammarens
beslut böra väl icke utgöra någon grund eller rättesnöre för oss vid fat¬
tande af våra beslut.
Jag yrkar fortfarande bifall till det Tillfälliga Utskottets hemställan
i 2:dra momentet.
Herr Grefve Björnstjerna: Herr Garlén har sagt, att det icke
tinnes någon skilnad mellan de begge nu föredragna betänkandena; men
enligt min tanke, och hvilken åsigt äfven af den siste talaren blifvit ut¬
tryckt, förefinnes en ganska betydlig skilnad dem emellan. Lag-Utskottet
föreslår nemligen, att fjerdingsmännen skola användas för att indrifva re¬
sterande utskylder. Hvad menas nu härmed? Jo, då i kommunalförfatt¬
ningen stadgas, att kronofogde eger att indrifva dylika medel, förstås der¬
med detsamma som att utpanta; detta är just den skyldighet jag icke ön¬
skar att man skall ålägga fjerdingsmännen. Jag är så mycket säkrare i
denna min uppfattning, som Herr Civilministern nyss nämnde, det han
önskade, att man skulle kunna ålägga fjerdingsmännen denna slags indrifning,
hvilken, enligt Herr Civilministerns åsigt, skulle vara nyttig både för en
hastigare redogörelse och för de skattskyldige sjelfva. För min del är jag
icke af denna tanke, utan yrkar fortfarande bifall till det Tillfälliga Ut¬
skottets utlåtande. Man har här visserligen framhållit den förmenta faran
af att icke bifalla Lag-Utskottets hemställan, som skulle ligga deri att
hela saken derigenom för denna gång skulle komma att förfalla. Denna
fara anser jag icke förefinnas, ty om det Tillfälliga Utskottets hemställan
nu bifalles af denna Kammare, kommer frågan derefter att hänskjutas till
Första Kammaren, och det är ju då icke otroligt att Första Kammaren
biträder Medkammarens beslut. Men äfven om Första Kammaren icke
skulle vilja frånträda sitt en gång fattade beslut, anser jag det dock vara
bättre att frågan för denna gång förfaller, än att Riksdagen genom bifall
71
Den 7 Maj, e. m.
till Lag-Utskottets hemställan skulle för sin del vilja ålägga fjerdingsmän-
nen en för dem lika olämplig som förhatlig skyldighet.
Jag vidblifver mitt förra yrkande.
Herr Edström: Då jag, sedan jag förra gången hade ordet, för¬
nummit, att Första Kammaren redan bifallit Lag-Utskottets hemställan,
så ber jag nu att få återtaga mitt förra yrkande och instämma med dem,
som yrkat bifall till detta utlåtande.
Herr Carlén:
* Herr Ivar Månsson: Jag beder endast att i anledning af Herr
Carléns sednaste yttrande få säga, att hvad han nyss uppläst af motive¬
ringen i Lag-Utskottets betänkande och hvilket, enligt hvad lian påstod,
vore ett återgifvande af 6 § 4 mom. af stadgan angående fjerdingsmän,
icke öfverensstämmer med nämnde paragraf, der det nemligen heter, “att
när fjerdingsmän derom anlitas, biträda Kronans uppbördsman vid indrif¬
ning af oliqviderade uppbördsmedel etc.“ och jag finner det uttrycket
*biträda kronans uppbördsman*, hvilket förekommer i det Tillfälliga Ut¬
skottets utlåtande, men hvilket helt och hållet blifvit uteslutet såväl från
Lag-Utskottets motivering som från sjeliva dess s. k. kläm, vara att
föredraga framför den stilisering, som uti Lag-Utskottets hemställan blif¬
vit använd, och mellan hvilka begge uttryck en väsendtlig skilnad före¬
finnes. Det ar endast härpå jag velat fästa uppmärksamheten.
Herr Öhlin: Med återtagande af mitt särskilda yrkande, förenar
jag mig med dem, som yrkat bifall till Lag-Utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Sedan Herrar Öhlin och Eng-
lander frånträdt sina särskilda meningar, återstodo följande yrkanden, å
hvilka propositioner blifvit begärda, nemligen: l:o att, med afslag å hvad
det Tillfälliga Utskottet i sednare punkten hemställt, ej mindre Lag-
Utskottets utlåtande än det Tilliälliga Utskottets förra hemställan måtte
bifallas; 2:o att, med afslag å Lag-Utskottets förslag, det Tillfälliga Ut¬
skottets båda hemställanden måtte varda bifallna; och 3:o att det af Herr
Malström framställda ändringsförslag måtte antagas. Herr vice Talman¬
nen upptog dessa yrkanden och förklarade efter derå framställda propo¬
sitioner, ja vara öfvervägande för den förstnämnda meningen. Votering
blef då begärd, och sedan till kontraproposition antagits det yrkande, som
under 2:o här ofvan finnes omförmäldt, företogs omröstningen enligt en
nu uppsatt och justerad proposition af denna lydelse:
Den som, med afslag å hvad Andra Kammarens Andra Tilliälliga Utskott
hemställt i andra punkten af dess utlåtande N:o 1, bifaller ej mindre
hvad Lag-Utskottet föreslagit i dess utlåtande N:o 38 än jemväl nämnda
Tillfälliga Utskotts tillstyrkande i första punkten af dess utlåtande,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Lag-Utskottets ofvan-
72
Den 7 Maj, e. m.
berörda utlåtande, bifallit hvad det Tilllälliga Utskottet hemställt i såväl
första som andra punkterna af dess utlåtande.
Röstsedlarne visade vid sammanräkning 126 ja mot 30 nej; och
både Kammaren alltså fattat beslut i enlighet med ja-propositionen.
§ 16.
Förekom till behandling Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts¬
utlåtande N:o 6 (i samlingenN:o 27), i anledning af Herrar S. A. He¬
dins och xM. Buss’ motion, rörande utländsk undesåtes rätt att i Sverige
förvärfva och besitta fast egendom samt idka näring.
Med anledning af Utskottets hemställan anförde:
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Herr vice Talman, mine Herrar! Det kan visserligen icke
förvåna någon, att de mer och mer tilltagande köp, hvarigenom svensk
jord öfvergår till egare, tillhörande främmande nationer, väckt en viss oro
i landet. Denna känsla är fosterländsk och delas troligen af de flesta
inom denna församling. Den bär till grund tanken att svensk jord bör
först och främst besittas af Sveriges egna barn, och jag kan således inga¬
lunda förvåna mig, att man inom representationen sökt påträffa en utväg,
hvarigenom för framtiden den motsedda faran förebygges. Jag tror der¬
emot icke, att Utskottet angifvit den rätta vägen härtill.
De olägenheter, livilka man vill söka undanrödja, äro af dels ekono¬
misk, dels politisk natur. Ur ekonomisk synpunkt tror jag icke någon
kan påstå, det landet hittills lidit genom de köp af jord, som utländingar
häi’ gjort. Tvärtom har jag hört ganska allmänt erkännas, att dessa köp
varit för landet fördelaktiga, och att de utländingar, som besitta eller
arrendera svensk jord, för oss blifvit en ganska nyttig samhällsklass, ge¬
nom utbredande af en förbättrad landthushållning eller i andra afseenden
nyttiga föredömen. De hafva gjort sig aktade och afliållne i de trakter,
der de slagit sig ned, så att man säkert der skulle med saknad se dem
åter utvandra. Men, säger man, detta kan gälla om enskilda jordegare
af utländsk bord, men faran hotar från de stora främmande bolagen, så
framt de få inköpa fastigheter i landet. Jag tror icke heller att man
med befogenhet — hittills åtminstone — kunnat klaga öfver dessa bolag,
hvilka inom Sverige tills dato icke varit särdeles många. Tvärtom torde
landet äfven af dem haft ganska väsendtliga fördelar. De hafva köpt
landtegendomar, grufvor, bruksfastigheter till mycket högre pris än säl-
jarne kunnat betinga sig af svensk köpare. De hafva här nedlagt betyd¬
liga kapital, hvilka kommit landet och orten till godo. De hafva öppnat
nya förvärfskällor och spridt välmåga bland deras talrika underhafvande.
Man fruktar att de skola förstöra våra skogar. Huruvida skogs-
sköfiingen i någon större mån inom vårt land hittills idkats af utländin¬
gar vill jag lemna derhän, men obestridligt lärer vara, att vi sjelfve i
detta yrke hunnit ganska långt, och jag har ej hört, att den skog, som
hugges af svenskar växer hastigare igen än den som hugges af utländin¬
gar. Hvad vi behöfva är en god skogslagstiftning icke blott för utlän-
dingar, utan äfven för svenskar, i annat fall lära vi på sin höjd lyckas
fördröja med så eller så många år den befarade skogsbristen.
73
Den 7 Maj, e. m.
Jag behöfver icke närmare redogöra för de ekonomiska fördelar, Ut¬
skottets förslag, om det blefve lag, skulle beröfva oss, ty de äro temligen
fullständigt uppräknade på sidan 16 i betänkandet. Att bortkasta så
väsendtliga fördelar för att undvika en — som jag tror — helt och hållet
inbillad fara, skulle jag anse i hög grad oklokt.
Hvad den politiska sidan af frågan beträffar, anser jag önskvärdt att
så noga som möjligt bestämmes utländska jordegares i Sverige rättigheter
och skyldigheter, hvilka dock helst ej böra vara andra än landets öfrige inne¬
byggares, på det vi, i händelse någon utländing skulle påkalla sin regerings
mellankomst, må kunna säga: här är den svenska lagen och efter den
har han biff vit behandlad. Jag tror då ej vi af denna anledning kunna
hafva några politiska vådor att befara. Vi veta, att så godt som hela
Europa medgifvit utländingar en dylik rätt, bland andra så kloka och
beräknande nationer, som Holländare, Belgier och Danskar, oaktadt deras
länder genom sin geografiska belägenhet äro vida mera utsatta för främ¬
mande påtryckningar än Sverige. Man befarar der inga politiska vådor
af ett sådant medgifvande, och min öfvertygelse är, att man här lika litet
behöfver göra det. Det är ej heller sagdt, att dessa befarade olägen¬
heter eller vådor skulle undvikas genom antagande af Utskottets förslag.
Det finnes nationer, hvilkas undersåter aldrig upphöra att tillhöra det
land, der de äro födde och som fortfara att njuta skydd af dess lagar,
äfven sedan de blifvit naturaliserade i ett främmande land. En frans¬
man eller _ engelsman, om han blefve svensk undersåte och inom landet
köpte fastighet, kunde således lika fullt åberopa beskydd af sitt förra
fosterland.
Mot skogssköfiingen kan jag ej heller se, att förslaget innehåller nå¬
got verksamt botemedel. Det förbjuder visserligen utländing att för¬
värfva egande- eller besittningsrätt till fast egendom, men det förbjuder
honom icke att arrendera jord, och något särskilt tillstånd har hitintills
åtminstone icke beliöfts att hugga skog. Om han således arrenderar en
skogsegendom och uti kontraktet är intaget obegränsad rätt att hugga,
kan han opåtaldt afverka skogen och gör det troligen då vida grund¬
ligare, än om jorden tillhörde honom sjelf, då det enskilda intresset bort
mana honom att icke förstöra sin egendom.
Jag föreställer mig emellertid, att det möjligen kunde vara skäl in¬
föra någon undantagslagstiftning för sådana delar af vårt land som lapp¬
markerna och liknande trakter, der besittningsrätten till jord är oklar.
På sådana trakter kan man tänka sig, att obehag eller förvecklingar
kunde uppstå, i fall utländsk köpare betalt sina penningar för jordegen¬
dom, troende sig ega full besittningsrätt dertill, men det likväl sedermera
befinnes, att besittningsrätten endast varit vilkorlig och att större eller
mindre del af egendomen kan vara förverkad till Kronan. Jag vill icke
nu bestämdt uttala mig härom, men anser saken vara förtjent att tagas
i öfvervägande.
I allmänhet deremot tror jag det skulle vara ett stort steg tillbaka,
om Kammaren godkände föreliggande förslag, och om detta sedermera
blefve lag. Många af dem, som nu ifrigast yrka vidtagandet af de före¬
slagna åtgärderna, skulle ganska säkert snart komma att ångra sig, då
landet började känna de menliga följderna deraf i ekonomiskt afseende.
74
Den 7 Maj, o. m.
Det hastiga framåtskridande, åt hvilket vi en tid haft att glädja oss,
skulle i väsendtlig mån hämmas, när utländska kapitaler och utländsk
företagsamhet ej längre tillätes åt oss bygga jernvägar eller visa oss vä¬
gen till införande af en större industriel verksamhet. Med ett ord, i
ekonomiskt afseende skulle en lag i den riktning, Utskottet antydt, för
landet medföra ganska betydliga förluster, utan att bereda någon vinst i
annat afseende.
Vidare yttrade:
Herr Öar lön: Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ären¬
dena yttrade bland annat, att han ansåg önskvärdt om vi hade det så
stäldt, att då tvistighet^- möjligen uppstode med afseende å en utländsk
undersåtes jordbesittningsrätt inom vårt land, man kunde hänvisa den
utländska makten dertill, att svensk lag funnes i ämnet, och att hvarje
utländsk undersåte, som vill åtkomma svensk jord, hänföres under den
lagen. Jag tror så med och anser, att den egentliga vigten härvid ligger
derpå, att den lagstiftning, som i detta afseende anses möjlig och behöflig,
blir sådan, att den icke heror endast på Konungen, utan — hvad jag
förmodar Hans Excellens menade — af Konung och Riksdag gemensamt,
eller med andra ord, att den får civillags natur. Huru denna lag skall
vara beskaffad, utgör dernäst den stora fråga, Utskottet uti föreliggande
betänkande sökt besvara. Med afseende härå tror jag, lika med Herr
Utrikesministern, att det icke gagnar våra intressen, hvarken ur ekono¬
misk eller politisk synpunkt, att antaga det förslag, Utskottet framlagt,
ja __ jag går ännu längre och anser stiftandet af eu lag i sådant syfte
nära på vara detsamma som att omgifva vårt gamla, fria land med en
kinesisk mur. Låt vara att vi för närvarande befinna oss i så lyckliga
förhållanden, att vi icke behöfva utländska kapital. Andra tider kunna
dock komma, då vi behöfva dem, och hvad som är säkert — den tid
upphör aldrig, då vi behöfva den utländska krediten. Att denna i vä¬
sendtlig mån torde komma att rubbas genom en lag i föreslaget syfte,
tror jag för min del.
Jag tillåter mig endast med afseende derå fästa Herrarnes uppmärk¬
samhet på det förhållande, att hypoteksföreningarne och Allmänna hypo-
teksbanken, hvilka institutioner såväl inom- som utomlands åtnjuta stort
anseende, hafva bakom sig fordringsegare, som för sina fordringar hafva
sin f örnämsta säkerhet i svensk jord, och det är just denna omständighet,
hvilken förlänat dessa associationer styrka och kredit. Nu är det visser¬
ligen sannt att det förslag, Utskottet framlagt, om det blefve lag — icke
skulle hindra fordringsegarne att i likhet med andra fordringsegare ut¬
mäta panten, d. v. s. jorden, men det skulle dock hindra fordrings¬
egarne, om de voro utländingar, att bevaka sin rätt genom att konkurrera
såsom köpare. En sådan eventualitet kan naturligtvis icke _ tänkas in¬
träffa i annat fall än då landet befinner sig i någon svår kris, då jord¬
värdet faller till ytterlighet, hvarpå vi för icke så länge sedan haft ett
exempel. Om emellertid eu dylik kris ånyo inträffade, och eu lag i det
syfte, Utskottet föreslagit, vore gällande, skulle en utländing omöjligen
kunna bevaka sin rätt vid de försäljningar af utmätt fastighet, som kunde
ifrågakomma, ty han var förbjuden att köpa svensk jord och måste lita på
75
Den 7 Maj, e. m.
att få sin fordran betäckt genom svensk köpares anbud, en förhoppning,
hvilken lätt kunde slå felt, då fastigheten under sådana förhållanden van¬
ligtvis betinga sig endast mycket låga pris. Detta exempel ligger kanske
på sidan af saken, men visar likväl till hvilka oegentligheter, det kan
leda, om man lägger band på den fria konkurrensen.
Den enda lagstiftningsåtgärd i detta ämne, vi för närvarande be¬
höfva, bör — enligt mitt förmenande — hafva till föremål de ut¬
ländska bolag, som spekulera i svenska egendomar och isynnerhet de
anonyma bolagen. Med skäl torde kunna antagas, att de klagomål
och den farhåga, som gifvit upphof till de i ämnet väckta motioner,
i sjelfva verket förorsakats just af misstroende till dessa utländska
bolag. Det är icke egentligen den omständigheten, att enskilde, ut¬
ländske män inom landet köpa egendomar, som väckt farhåga, åtmin¬
stone i ekonomiskt afseende, ty en enskild person kan icke vara så
kapitalstark, att han för egen räkning lägger sig till större etablisse-
menter i ett främmande land, utan det är efter nutidens affärsförhållan¬
den nästan ovilkorligen betingadt, att endast under form af stora bolag
göra affärer i större jordagods, bruksegendomar, grufvor o. s. v. Om vi
således skola stifta lag i detta hänseende, tror jag — för min del — vi
böra inskränka oss till att begränsa utländska bolags rätt att besitta
svensk jord, bedrifva bruksrörelse och möjligen äfven deras rätt att idka
skogshandtering. Men att i nämnda hänseende stadga absolut förbud,
anser jag icke lämpligt. Jag skulle för min del vilja föreslå införandet
af förbud för utländska bolag — naturligtvis norska undantagna •— att
förvärfva och besitta svensk jord, att bedrifva grufrörelse och skogs-
afverkning, med mindre bolagsstyrelsen till mer än hälften utgjordes af
infödde svenske och i Sverige bosatte män. Detta skulle, enligt min
öfvertygelse, blifva tillfyllestgörande.
. Hvad deremot angår utländsk enskild mans rätt att här i riket för¬
värfva och besitta fast egendom eller idka rörelse m. m., har jag redan
nämnt, att jag icke anser klagomålen gälla privata utländska personer,
och att således det redan befintliga stadgandet i ämnet tillkommit på
administrativ väg, jemte det förbehåll, som Kongl. Maj:t numera alltid
lärer göra till vilkor för utländings rätt att besitta fast egendom inom
riket, att nemligen den utländske egaren skall hafva en svensk man, som
representerar hans person och intressen i landet.
Jag tror för min del, att det är högst nödvändigt, isynnerhet i poli¬
tiskt hänseende, att hvad i detta ämne lagstiftas erhåller civillags natur,
och jag har i denna min tro blifvit stärkt genom Herr Utrikesministerns
uttalande. Eu ny civillag med afseende å utländska bolag och, med af¬
seende å enskilda utländingar, den nu gällande administrativa lagen upp¬
höjd till civillag — se der allt som enligt min åsigt behöfver åtgöras i
sa,ken. Motiveringen i öfrigt till hvad jag yttrat återfinnes i den vid
h örsta Kammarens Tillfälliga Utskotts betänkande i frågan fogade reser¬
vation af Herr Faxe. Dock vill jag ingalunda hafva sjelfva förslaget så
beskaffadt som hans, formuleradt såsom det är med många moment och
sönderdeladt i detaljer, ty deri anser jag, att Kongl. Maj:t bör hafva fria
händer. Allt hvad jag således anser, att Riksdagen för närvarande bör
besluta består uti en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t utaf det unge-
76
Den 7 Maj, e. m
fårliga innehåll: “att Riksdagen — med uttalande af den åsigt, att ge¬
nom civillag bör stadgas, det utländska bolag, norska dock undantagna,
icke må förvärfva och besitta fast egendom i riket, ej heller här idka
bergsbruk eller skogsafverkning, med mindre bolagets styrelse till mera än
hälften består af infödda svenska undersåter, som äro i riket bosatta —
måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta ut¬
arbeta och till Riksdagens pröfning framlägga förslag till sådan lag, i
hvilken äfven torde böra införas bestämmelser om de allmänna vilkor,
hvarunder enskilda utländingar må ega att besitta fastighet i riket eller
idka sådan rörelse, som ofvan namnes
För min del tror jag, att om Riksdagen går längre eller så långt,
som Utskottet föreslagit, man långt ifrån att vinna i ekonomiskt afseende,
tvärtom förlorar, utan att å andra sidan vinna det ringaste i anseende
och säkerhet utåt, i vår ställning till främmande makter.
Med Herr Garlén instämde Herrar Rubenson och Lundström.
Herr Treffenberg: Herr vice Talman, mine Herrar! Jag hade
verkligen hoppats, att innan jag behöfde uppträda i denna fråga, jag
skulle få höra ett mera allmänt uttalande inom Kammaren öfver Utskot¬
tets åsigter och förslag i ämnet, hvilket jag, såsom ordförande i Utskot¬
tet, efter måttet af mina krafter skall söka försvara.
Såsom Herrarne torde observera, förefinnas åtskilliga skiljaktigheter
mellan de särskilda förslag till underdånig skrifvelse i ämnet, som blifvit
framställda utaf de Kamrarnes Tillfälliga Utskott, hvilka behandlat hit¬
hörande motioner. Inom Andra Kammarens Tillfälliga Utskott kom man
öfverens om, att det icke kunde vara lämpligt att pa sätt Medkam-
marens Tillfälliga Utskott gjort — föreslå Riksdagen affärdande! af en
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med uttalande af farhågor “förfölj¬
derna af de grundsatser, som hittills gjort sig gällande i fråga om tillåtelse
för främmande länders undersåter att i Sverige förvärfva och besitta fast
egendom, eller härstädes idka grufdrift, bergsbruk eller skogsafverk¬
ning11. Utskottet ansåg nemligen att ett sådant uttalande skulle innebära
ett slags klander mot regeringen och detta kunde — såsom vi ledamöter
i Utskottet föreställde oss — icke ingå i Kammarens syftemål. Vidare,
och då Första Kammarens Tillfälliga Utskott lemnade den vigtiga frågan
oafgjord, huruvida genom civillag lämpligen bör bestämmas de vilkor,
hvarunder utländing får besitta fäst egendom inom landet, så ansåg dere¬
mot denna Kammares Utskott ganska vigtigt, att dessa vilkor genom civil¬
lag utstakas. Ändtligen ansågo vi icke fullt riktigt, att — såsom Första
Kammarens Tillfälliga Utskott gjort — uppställa naturalisation såsom
absolut vilkor för erhållande af besittningsrätt till svensk jord, utan att
åt Kongl. Maj:t borde förbehållas rätt att efter omständigheterna bevilja
undantag i detta hänseende. Till denna korta resumé af skiljaktigheterna
emellan de begge Utskottens förslag, vill jag endast ytterligare foga den
anmärkningen, att troligen åtskilligt af det, som nu är gemensamt för de
båda förslagen, hade blifvit olika, om man icke, med tanken på riksdags-
arbetets annalkande slut, hade önskat att i möjligaste måtto och utan
återremisser åstadkomna enhet mellan Kamrerne, och vi hafva derföre
Pen 7 Maj, e. m.
77
— såvidt möjligt — sökt följa samma formulering af förslaget, som blifvit
begagnad uti Första Kammarens utskottsbetänkande.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena erinrade uti
början af sitt nyss afgifna anförande derom, att det hvarken i ekonomiskt
eller politiskt hänseende vore nyttigt och önskvärd t, om Kamrarno före¬
nade sig i de åsigter, Utskottet framställt, och således för sin del beslutade
till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse uti af Utskottet an-
gifvet syfte. Han anmärkte, att landet icke tillskyndats några olägenheter
af nuvarande lagstiftning i ämnet. Ja — det erkänner jag gerna, men
får å min sida hänvisa till hvad på förmiddagen yttrades af en talare,
hvilken tyckte det vara mindre välbetänkt att med vidtagandet af en så¬
som nödvändig ansedd reform vänta, till dess det sker tecken i sol, måne
och stjernor, till dess det politiska hafvet börjar uppröras af storm och
vågorna begynna hafva sig. Dyningarne börja verkligen redan visa sig!
Vidare nämnde Herr Utrikesministern att skogen icke vexer fortare
åter, om den uthugges af svenskar än om af utländingar. Icke heller
detta argument kan jag bestrida, men den stora skilnaden är — såsom
Utskottet äfven i motiveringen framhållit — den, att i ena fallet vinsten
af afverkningsaffärern stannar inom landet, i andra fallet vandrar till ut¬
landet.
Uti fortsättningen af Hans Excellens' anförande fastade jag mig
ytterligare vid ett yttrande derom, att det icke vore förenadt med våda
i politiskt hänseende, om man läte saken gå ungefär på samma sätt som
hittills och således icke bestämde sig för några nya, skärpta lagstiftnings¬
åtgärder, om blott hvarje utländing för den egendom, han besitter inom
riket, tillförsäkras samma rättigheter och samma skydd, som hvarje svensk
medborgare. I så fall ansåg Hans Excellens, att hvarje utländing skulle
villigt underkasta sig lagen, och att ingen protest eller politisk förveckling
med främmande makter kunde inträffa. Det är mycket möjligt, att så
kan vara, och att utlandet verkligen hyser respekt för vår svenska domare¬
korps, samt att densamma åtnjuter lika stor aktning utom som inom riket.
Härvid är dock att märka, att i händelse statsmakterna komma att vid¬
taga en mera genomgripande ändring i skogslagstiftningen, hvarigenom den
enskilda nyttjanderätten till skog i mer eller mindre mån inskränkes, det
efter all anledning icke blifver domarekorpsen, som kommer att tillämpa
de nya, restriktiva lagstadgandena i ämnet, utan de administrativa myn¬
digheterna, och deras kredit är i allmänhet icke så stor som domarekorpsens.
Och hvad för öfrigt beträffar aktningen i utlandet för lag och rätt, så
veta vi tyvärr alltför väl, att — åtminstone i internationelt hänseende —
de sednare årens erfarenhet lemnat åtskilligt öfrigt att önska. Herr Ut¬
rikesministern har sjelf bland sina företrädare haft en, som vid ett icke
synnerligen aflägset kritiskt tillfälle yttrade, att Danmarks styckning vore
en skriande orättvisa, hvilken han aldrig kunde föreställa sig att diploma¬
tien skulle tillåta, och likväl är denna styckning numera en fait accompli.
Äfvenledes erinrar jag mig att när för några år sedan, inför Preussiska
deputerade-kammaren förslag af regeringen framlades derom, att ex-
konungens i Hannover egendom skulle läggas under seqvester och herrar
jurister dervid gjorde invändningar derom, att lagen lade hinder i vägen
för vidtagande af en dylik åtgärd, dessa invändningar blefvo från minister¬
78
Den 7 Maj, e. in.
bänken bemötta med den förklaringen, att de endast utgjorde “juridiska
spindelväfvar“, som icke skulle genera ministern om blott representationen
gåfve sin auktorisation till seqvestern.
En representant på stockholmsbänken, som äfvenledes motsatt sig
Utskottets och afgifvit ett eget förslag talade om kinesiska murar. Han
sade att antagandet af Utskottets förslag vore detsamma som att kring¬
gärda vårt gamla Sverige med en kinesisk mur. Jag tror icke att det är
så farligt med den saken. Under de sednaste decennierna hafva vi fram-
bragt en mängd nya kommunikationsleder; jernvägar korsa landet i alla rikt¬
ningar — detta är ingen kinesisk mur. Vi hafva gjort gällande fria grund¬
satser i handelslagstiftningen; detta är icke heller någon kinesisk mur. Vi
lefva vidare under de lyckligaste inre förhållanden i politiskt och socialt
hänseende, hvilka hittills utöfvat och äfven framdeles skola utöfva stor
dragningskraft på utländingarne; icke heller här möter någon kinesisk mur.
Samme ärade talare både äfven ett högst kuriöst resonnement derom,
att utländska innehafvare af hypoteksföreningarnes och allmänna hypo-
teksbankens obligationer möjligen skulle, om Utskottets förslag antages,
vid inträffande kris förlora den säkerhet, de hade i svensk jordegendom.
Han känner dock säkerligen, likaväl som jag och Herrarne alla, att obliga-
tionsinnehafvarnes fordringsanspråk gälla icke de enskilda jordegarne,
utan hypoteksföreningarne, och att det är dessa föreningar, som hafva
fordringsrätt mot de enskilde delegarne. Eu annan omständighet lemnade
äfven den ärade talaren ur sigte, nemligen föreningarnes solidariska an¬
svarighet.
Jag återkommer ännu en gång till Herr Utrikesministerns yttrande.
Hans Excellens nämnde att i vissa länders lagar finnas sådana bestäm¬
melser, att medborgarrätten aldrig kan upphöra, så att t. ex. i händelse
en fransman eller engelsman flyttat hit öfver och fått rättighet att be¬
sitta svensk jord eller tillåtelse till bruksdrift, skogshandtering o. s. v.,
denne, oaktadt han blifvit svensk medborgare, likväl skulle vid uppkom¬
mande förvecklingar med hopp om framgång kunna påräkna skydd af sitt
gamla fädernesland. Härvid tillåter jag mig åberopa vår gällande natu-
ralisationslag, som utvisar först och främst att innan svensk medborgare¬
rätt tillgodokommer utländing, denne skall inför vederbörande myndighet
styrka, det han upphört att vara främmande makts undersåte; och vidare
stadgar lagen följande: “är sökanden från sådant land, hvars lagar icke
tillåta befrielse från undersåtlig förbindelse, varde sökanden förelagdt, att
vid tro- och huldhetsedens afläggande skriftligen afsåga sig de politiska
förmåner och rättigheter, sökanden i det främmande landet innehar". Så-
vidt man nu, såsom Hans Excellens påstått, verkligen i utlandet har re¬
spekt för våra lagar, så förefaller det minst sagdt märkvärdigt, om eu
utländing, sedan han här i Sverige afgifvit en sådan skriftlig förbindelse
och blifvit upptagen till svensk medborgare, likväl skulle kunna påräkna
beskydd af sitt fordna iäderneslands regering. Det vore eu högst egen
uppfattning af saken och bevisade allt annat än respekt för svensk lag.
Jag vet icke hvad det blåser för en vind inom Kammaren i afton,
men säkert är, att då dechargebetänkandet diskuterades, förekom ett all¬
mänt uttalande af farhågor derför, att, om den starka inströmningen af
utländska spekulationslystna kapitalister fortfarande finge ohejdadt fortgå,
79
Den 7 Maj, e. m.
vi slutligen skulle riskera det dyrbaraste vi ega — vår sjelfständighet.
Jag tror det är bäst att stämma i bäcken innan man kommer till ån, och
då jag för min del icke funnit den ringaste anledning utaf de emot för¬
slaget gjorda anmärkningarne att ändra öfvertygelse, så yrkar jag bifall
till hvad Utskottet hemställt.
Herrar bandqvist och Anders Svensson förenade sig uti Herr Treffen-
bergs anförande.
Herr Friherre von Schulzenheim: Herr vice Talman, mine Herrar
Det är helt naturligt, att en fader söker försvara sitt barn, äfven om det
är sjukt, och Utskottets ordförande synes mig derföre endast följt natu¬
rens lagar, då han försökt att, med så stor evidens som möjligt, bevisa
det Utskottets betänkande är klokt och välbetänkt från början till slut.
I detta betänkande finnas visserligen — enligt mitt förmenande — några
sanningar, men äfven många misstag i praktiskt hänseende och hvilka
jag nödgas påpeka. I förbigående vill jag först nämna, att det försvar,
som en enda talare — nemligen just Utskottets ordförande — här af¬
gifva till förmån för det från motionerne härflytande förslaget, blifvit
framstäldt med den redighet, klarhet och humanitet, man är van att finna
på det hållet, men att det förundrar mig, och att jag beklagar, det min
ädle vän, hvars principer jag så väl känner både från ungdomstiden och
föregående gemensamt riksdagsarbete, i detta fall visat en betydlig in¬
konseqvens. Kongl. Maj:t har hittills oomtvistadt tillerkänts rättigheten
att meddela tillåtelse åt enskilde utländingar eller utländska bolag att be¬
sitta fastighet inom riket och talaren glömde, att vår nu gällande Rege¬
ringsform medgifver Konungen rättighet till och med att i svensk tjenst
- nemligen till militära befattningar -— antaga utländingar, utan att de
förändra, nationalitet. Grundlagen gör i detta afseende endast den in¬
skränkningen, att Kongl. Maj:t icke egen tillsätta utländing såsom kom¬
mendant på någon af rikets fästningar. Hvad säges nu om denna konse¬
qvens: att en utländing under en lång följd af år kan bekläda t. ex. en
öfversteplats i svensk tjenst, men å andra sidan, ehuru här bosatt, icke
får innehafva fast egendom. Nej, säger Utskottet, han får icke köpa och
besitta fast egendom inom riket, men Utskottet förbjuder honom icke att
arrendera en sådan, äfven om skogsafverkning och bruksrörelse dermed
skulle vara förenad. Är detta konseqvens och kan en lag skrifvas på
sådan grund?
Det aldra värsta är dock, att denna lag vid tillämpningen — enligt
min öfvertygelse — skulle visa sig ännu mera absurd. Ty föreställom
oss att en egendom är ställd på aktier! Enligt vår gällande aktielag äro
aktier löpande förbindelser, som kunna försäljas till hvem som helst.
Hvarje aktie utgör således en viss bråkdel af besittningsrätten till egen¬
domen och samlade till större antal bilda dessa aktier ett mindre bråktal eller
med andra ord större eganderätt i fastigheten. En lagstiftning i det syfte,
Utskottet föreslagit, skulle naturligtvis verka äfven i detta afseende och
åstadkomma ett oberäkneligt prisfall å alla dylika svenska förbindelser,
men jag kan icke föreställa mig, att Riksdagen vill vidtaga lagstiftnings¬
åtgärder, hvarigenom värdet på svenska papper i utlandet nedtryckes.
80
Utn 7 Maj, e. m.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena erinrade
mycket riktigt — såsom äfven jag nyss antydde — att lagen skulle kring¬
gås derigenom, att utländing tiar rätt att arrendera en fast egendom och
att i arrendekontraktet äfven kan ingå rätt till skogsafverkning. Äfven¬
ledes instämmer jag uti hvad Hans Excellens uttalade, att farhågan för
utländingars närvaro i landet väsendtligen har sitt ursprung uti omsorgen
för skogens bestånd, men att det icke är genom att utestänga utländin-
garne, utan genom en ändamålsenlig skogslagstiftning, gällande såväl för
de utländingar, hvilka drifva affärer i landet, som äfven för svenska med¬
borgare, denna i och för sig ytterst vigtiga samhällsangelägenhet bör
ordnas. För min del tillåter jag mig vidare påpeka, att Utskottets för ■
slag — om det antages till lag — kan kringgås på ännu många andra
sätt. Exempelvis vill jag anföra att — enligt hvad jag har mig bekant
— för åtta dagar sedan ett köp gjordes af utländing, för hvilket en
svensk jurist nominelt står såsom köpare. Hela följden af en dylik lag-
stifningsåtgärd skulle således sannolikt blifva den att genom en mängd
intrasslade transaktioner lagen kringgås och möjligheten af diplomatiska
förvecklingar derigenom blir vida större än om nuvarande lagstiftning oför¬
ändrad qvarstår. Det förefaller mig också — jag säger detta icke alle¬
nast mot min ärade vän, utan äfven mot hela den grundsats han för¬
fäktar — rätt eget, att herrar frihandlare kunna vilja göra inskränknin¬
gar med afseende å rätt till köp och försäljning af fast egendom. Under
lång tid har det hetat att “den mestbjudande skall gälla", “arbetet skall
gälla för hvad det är“, “varan gälla så mycket den kan", men nu vill
man införa en lagstiftning som säger: “varan får icke gälla så mycket den
kan, utan så och så mycket", derföre att den endast får säljas till sven¬
skar icke till utländingar.
Hans Excellens Herr Utrikesministern erinrade derom, att skogen icke
växer hastigare åter om den afverkas af svenskar än om den uthugges af
utländingar. Utskottets Herr ordförande medgaf detta, men säde att
vinsten stannar inom landet i ena fallet och går till utlandet i andra
fallet. Detta resonnement är ungefär detsamma som Aug. Blanches cele¬
bra uttryck i Bläckstadius att inbördes krig äro de minst förderflig, ty
penningarne och kostnaderna derför stanna inom landet. För min dol
tror jag, att om en egare till ett skogshemman säljer sitt timmer till en
utländsk person, hvilken inom landet eger sågverk, han får lika bra be-
taldt som om han säljer till en svensk firma och att penningarne lika¬
som arbetsvinsten med forlöner m. m. lika väl stanna inom landet. Jag
tror att de stora sågverken i Norrland och Wermland afverka lika myc¬
ket, om de egas af utländningar eller svenskar, och att penningarne i
ena som andra fallet i samma grad stannar hos hemmansegarne.
Jag kom att nämna Norrland och Wermland, men glömde en annan
provins, hvars förhållanden måhända för Herrarne äro ett intressantare
betraktelseämne — jag menar Skåne. Tro Herrarne, att den skånska
stenkolsindustrien förmått utveckla sig utan tillhjelp af utlandet? Tro
Herrarne att den ståndpunkt, denna för landet nya industri redan upp¬
nått, varit möjlig utan bistånd af utländska kapital, utländska ingeniörer ?
Jag har ingenting emot att genom lag införes restriktioner mot skogs-
afverkningen
Den 7 Maj, e. in.
81
afverkningeu för att minska öfverdriften och skadan deraf, men jas vill
icke att man uppsåtligen vidtager sådana åtgärder, hvarigenom svenska
värdepapper i utlandet falla, svensk lagstiftning blir ett åtlöje, och vi
svenskar blifva betraktade som kineser. Att — såsom föregående talare
åberopade ■ vid det tillfälle, då décharge-betänkandet föredrogs, an¬
märkningar riktades mot de regeringsbeslut i ämnet, som förekommit un¬
der sista åren, eger visserligen sin riktighet, men dervid bör icke förglöm¬
mas, att det förslag i samma riktning som nu föreliggande utskottsbetän¬
kande, hvilket då fanns vidfogadt Konstitutions-Utskottets utlåtande i
form af eu reservation, utaf båda Kamrarne förkastades, och om Kam¬
maren skall visa konseqvens, i sina beslut bör — enligt mitt förmenande
jemväl nu föreliggande förslag följaktligen förkastas.
. ^ grund af hvad jag haft äran anföra och utan att vilja motsätta
plägandet af Herr Carléns förslag, hvilket jag anser innebära fullt
tull äcklig garanti, får jag för min del yrka afslag å betänkandet.
Perr Passe Jönsson: Jag tillhör det Utskott, som utarbetat det
ifrågavarande förslaget och, ehuru jag icke reserverat mig emot Utskottets
beslut, har jag dock inom Utskottet gifvit tillkänna, att jag icke kan god¬
känna de åsigter, som der gjort sig gällande. Många af de skäl jag hade
amnat att for min mening åberopa, hafva redan blifvit af andra talare
anförda, men det är dock särskildt ett, som jag ber att få framdraga.
Fastän vi nu hafva göda penningetider, så är det icke omöjligt, att eu
kris en gång kan inträffa, då måhända många af dessa storartade såväl
in- som utläuska bolag blifva nödsakade att, i brist på tillräckliga kapi¬
tal, nedlägga sm rörelse — om då, som Utskottet har föreslagit, icke
ens Kongl. Majrt skulle ega rätt att tillåta utländska bolag eller enskilda
personer, som ej kunna Utflytta och blifva svenska medborgare, att med
sina kapital träda emellan, för att genom köp eller på annat sätt, hålla
de industriel företagen uppe, skall följden blifva att de måste falla, och
då återstår ingen annan utväg för de dervid i tusental anställda arbetarne
an att antingen öfvergifva fäderneslandet och resa till Amerika eller någon
annan utländsk ort eller ock falla fattigvården till last. Jag anser denna om¬
ständighet allena innebära så mycket skäl för ogillande af betänkandet, att jag
icke tror mig behöfva anföra fiera. Jag tror att, om frågan återkommer till
Utskottet, den möjligen skulle kunna få eu annan utgång och vill der¬
före samt på de skäl Herr Carlén anfört yrka återremiss af betänkandet.
Herr Per Nilsson i Espö. För min del ser jag icke i detta för¬
slag 3å stora vådor som några af de föregående talarne. Tager man nå¬
gorlunda i betraktande verkliga förhållandet, så ser man likväl huru år
för år utländingarne allt mera blifva egare till den svenska jorden. Man
bär framhållit de störa fördelar, som skulle tillskyndas landet derutaf, att
utländska kapital inkomma i landet. Detta är visserligen sannt, men
det vore vida bättre om svenskarne sjelfva sökte att samla kapital på
en tid, då det finnes öfverflöd på penningar, och det har ju äfven visat
sig att det på sednare tider blifvit större kapitalbildning i landet; på så¬
dant sätt är det som man bör arbeta sig fram till förmögenhet. Här har
Riksd. Prat, 1873. 2 Afd. 5 Band. g
82
Den 7 Maj, e. m.
mången gång i Kammaren yttrats att, när prisen å egendomarne falla
och man icke lyckas sälja dem fördelaktigt inom landet, det vore nödvän¬
digt att afyttra dem till utländingar. Men jag tror just att vid sådana
tillfällen det vore fördelaktigare, om den idoge och sträfsamme arbetaren
lemnades tillfälle att för en måttlig köpeskilling tillhandla sig dessa egen¬
domar, hvilkas värden under goda år blifvit onaturligt uppdrifna.
Här har talats om att, i händelse ett sådant steg tages som nu är i
fråga, arbetaren mångenstädes skulle nödsakas att öfvergifva fäderneslan¬
det och i Amerika söka sin utkomst. De der Amerikaresorna kunna be¬
gagnas både för och emot en sak, detta är väl kändt. och jag tror der¬
före att saken bör betraktas från begge sidor. Deremot anser jag, såsom
jag redan nämnt, stora vådor vara förbundna med utländingars obe¬
gränsade rätt att besitta den svenska jorden. Vi veta huru på 1820-
och 1830-talen en mängd af de gamla skånska egendomarne sprängdes;
det var då de sparsamma arbetarne som inköpte dessa egendomar och
bildade en sjelfständig godsegareklass, och en annan anda Slef rådande i
dessa socknar, än då de gamla hofveribönderna der framsläpade sitt lif.
Nu på sednare tider har det inträffat, att många af de stora egendomarne
sålts till utländningar, och att detta i en framtid kan blifva farligt för
svenska nationen visar sig af Danmarks exempel. Då Kejsar Carl berr-
skade i Tyskland ingicks en förening med Danmark, att Slesvig skulle
vara danskt och Holstein tyskt. Sedermera kommo danska konungarne
äfven att blifva hertigar till Holstein, och så blef äfven Holstein danskt.
Men under tiden hafva tyskarne köpt in af den slesvigska jorden och
gjorde så småningom anspråk på att få sitt språk infördt i de offentliga
skolorna, och följden blef den, att detta sköna herrliga Slesvig rycktes
från Danmark och lades under den tyska spiran. Så kan det äfven gå
här; låt utländingen plocka bort den ena biten efter den andra och det
skall slutligen icke blifva mycket qvar. Den tid kan komma då våra ef¬
terkommande skola önska, att svenska Riksdagen bättre hade sett upp.
Vi kunna ju hemta exempel från vårt eget land i detta afseende. Huru
gick det på den tiden, då utländska furstar herrskade i vårt land? Ut-
ländingarnes pretentioner gingo så långt, att det t. ex. var föreskrifvet
att ett visst antal rådmän i städerna skulle vara utländske för att be¬
vaka sin rätt gent emot de svenske. Det var Gustaf I med svenska fol¬
ket som dref bort utländingar och återställde svenska nationen till hvad
den varit och gjorde att vi nu i århundraden lefvat i den lyckligaste be¬
lägenhet. Vi hafva väl haft något litet groll, men vi äro ännu egare till
den gamla svenska jorden, och vi hoppas att äfven våra efterkommande
skola förblifva det. Men derföre är det nödigt att i tid se upp. Jag
drager således icke i betänkande att antaga Utskottets förslag såsom det
här är framlagdt; men vill pluraliteten återremittera detsamma, skall jag
icke sätta mig deremot. För min del yrkar jag emellertid tills vidare bi¬
fall till Utskottets förslag.
Herr Ake Andersson instämde med Herr Per Nilsson.
Herr Pehr Staaff:
Herr Grefve Sparre: Den sena timman bjuder mig att vara kort,
och jag skall söka att iakttaga detta.
Den 7 Maj, e. m.
83
Det är möjligt, att man hittills visat väl mycken liberalitet emot ut-
ländingar i fråga om besittningsrätt till svensk jord, men jag är öf-
vertygad att en återgång nu inträffat, och att man börjat vidtaga
tillräckliga försigtighetsmått. Det vore derföre illa att nu vidtaga eu åt¬
gärd, som skulle lägga hinder i vägen för utländingar att egna vårt land den
uppmärksamhet, som det på sednare tiden åtnjutit. Det är ett bemärkans-
värdt förhållande, mine Herrar, att just i de orter der utläudingen bo¬
satt sig, just der har man minsta farhågar för dem. Så i min hemort;
de utländingar som der slagit sig ned hafva genom arbetsamhet och spar¬
samhet lemna! ett synnerligen godt föredöme. Om vi nu skulle lägga
hinder i vägen för utländska handelsfirmor, konsortier eller andra före¬
ningar att förvärfva svensk jord och deri nedlägga penningar, tror jag att
vi handlade emot vårt eget intresse. Vi behöfva nemligen för våra in-
dustriela anläggningar, företrädesvis för vår jernindustri, om man vill
höja denna till hvad den bör vara: en verklig fabriksmessighet, enorma
kapital, och sådana summor kunna icke sammanbringas annat än genom
association och konsortier. Jag känner t. ex. ett bolag, Åmmeberg, som
eges af ett zinkbolag i Belgien. Månne icke ett sådant bolag, som bygger
jernvägar och på allt sätt befordrar välmåga bland befolkningen, gjort sig
väl förtjent af vår tacksamhet. I Dalarne pågår för närvarande en bruks¬
anläggning i stor skala för utländsk räkning. Bruket har kostat två
millioner R:dr i inköp, och man lärer redan hafva nedlagt derstädes inemot
tre millioner R:dr. Skulle det nu vara skäl att icke vidare uppmuntra en
sådan rörelse i stor skala, hvarefter man väl i detta hänseende borde
sträfva? Nej, aflägsnom från oss dessa småsinta idéer! Månne icke mitt
jern, mina trävaror, mina grufvor betalas likaväl af utländingen som af
svensken? Aflägsnom från oss dessa afundsjuka griller; assimilerom oss
med utländingen, och vi behöfva sannerligen icke då frukta, att han skall
qväfva oss. Skulle vi icke ega tillräcklig kraft att upprätthålla den svenska
stammen på den svenska jorden utan låta uttränga oss af några tyskar, ja, mine
Herrar, då är det fåfängt att vi söka värna oss med några “kinesiska murare
Att försöka skrifva andra lagar för utländingen än för svensken, det tjenar,
såsom Hans Excellens Herr Utrikesministern yttrade, just till att framkalla
reklamationer från utländsk sida. Nej, låt samma lagar gälla för alla;
utländingen skall då icke hafva något att säga. I annat fall: penningen
finner alltid utväg att kringgå lagarne. Låtom oss gå tillbaka till den tid,
då det var frälsemän allena förbehållet att besitta visst slag af jord, huru
gick man då tillväga? Jo, man pantsatte jorden till andra och nådde
samma mål. På samma sätt kommer det att gå här, och aldrig lärer det
komma att möta synnerlig svårighet att få svenskar, som arbeta utlän-
dingarne i händer; upplyste icke eu talare nyss, att en svensk lånat sitt
namn åt ett utländskt bolag, och sådane, mine Herrar, finnas nog många.
Dessa restriktioner, hvilka man vill uppställa, kunna väl försvåra tillträdet
till den svenska jorden, men de göra det ingalunda omöjligt.
Med förvåning har jag hört någon säga, att följden af utländingarnes
besittningsrätt till vår svenska jord skulle blifva talrikare utflyttningar till
Amerika. Jag tror för min del alldeles tvärtom. Genom dessa utländska
bolags storartade verksamhet lemnas rika tillfällen till god arbetsförtjenst,
och om arbetaren ser sig i tillfälle att förtjena sig sin goda bergning här
84
Den 7 Maj, e. m.
hemma, så flyttar han icke ut. Det är endast nöd eller svårighet att
samla erforderliga medel till bergning, som förmår arbetaren att lemna sin
fosterjord. Nej, mine Herrar, hitom oss raskt och ohejdadt gå framåt på
utvecklingens bana, och vi skola täfla med utländingar, försvara vårt land
och vår sjelfständighet samt behålla våra söner på svensk jord. Men
sådant lyckas deremot icke genom att uppdraga kring oss “kinesiska mu-
rar“. Jag yrkar afslag å Utskottets betänkande.
Herr Liss Olof Larsson: Jag har visserligen icke många ord att
tillägga till hvad förut blifvit i denna fråga yttradt, men ber dock att få
bemöta några påståenden, som här blifvit gjorda.
Antingen har jag icke rätt förstått det eller också måste det vara
ett bra nog konstigt resonnement, hvad en talare här yttrat, att det vore
likgiltigt om vår svenska jord egdes af svenske eller utländske män. Der¬
på svarades af en talare, som försvarade Utskottets förslag, att det vore
en stor skilnad, ty i ena fallet stannade vinsten inom landet, men i det
andra ginge den till utlandet. Men så kom en annan talare och påstod
att det vore likgiltigt, äfven det, om utländingarne eller svenskarne toge
penningarne. Jag kan icke finna annat, än att den talare som försvarade
Utskottets förslag, hade rätt; ty det måste väl vara fördelaktigt för lan¬
det och öka nationalrikedomen om vinsten af landets näringar stannar
qvar derstädes i stället för att gå till utländingen. Så har man satt i
fråga, huruvida vi hitintills haft någon olägenhet af att utländingar be¬
suttit svensk jord. Jag vill i detta afseende endast erinra om Gellivare-
affären, dervid landet nog fått kännas vid åtskilliga olägenheter af ut¬
ländsk inblandning.
Vidare har man sagt, att de länder, der sådana förbud som här äro
i fråga, icke funnits hafva varit de lyckligaste, men jag behöfver endast
åberopa Danmark och Grekland för att visa, att förhållandet är helt an¬
norlunda än man påstår.
Jag vill nu icke längre uppehålla tiden utan yrkar bifall till Ut¬
skottets förslag.
Herr Billström förenade sig med Herr Liss Olof Larsson.
Herr Hjelm: Sedan Herr Grefve Sparre nu yttrat sig, skulle jag
nästan vara frestad att afstå från ordet, troende att Utskottets förslag
lätt skall segra, men sedan jag nu eu gång fått det, vill jag yttra några
ord. Det var med stor tillfredsställelse jag hörde Hans Excellens Herr Ut-
rikes-statsministern uttala några tankar angående de egendomliga rättsför¬
hållandena i Lappmarken, och jag hoppas, att denna fråga skall vinna allt
det beaktande som kan egnas densamma och den förtjenar.
Här har i öfrigt yttrats, att det skulle vara en fördel för vårt land
att utländingar i svensk jord nedlade sina kapitaler, ty derigenom inström¬
made penningar i landet. Skulle man härutaf draga ut fulla konseqvenser,
så vore det väl bäst att sälja till utländingen allt hvad vi ega, både löst
och fast, men för min del tror jag det bästa vara, att svenske män be¬
hålla svensk jord och deraf draga afkomsten. Ty dessa kapitaler, som
erhållas för en egendom, blifva icke i längden så dryga som en egendoms
Den 7 Maj, e. m,
85
aikastning. Jag vill icke bestrida att jernindustrien kan vinna, men å
andra sidan böra vi icke förglömma, att vi i detta hänseende nu befinna
oss i annat förhållande än fordom. Och vi gå framåt alltjemnt i alla
riktningar. Hvad skogsförhållandena beträffar, så vill jag erinra att, när
utländingen köper skog, han vanligen kan betala vida bättre än en svensk
köpare, och detta uppmuntrar skogsegaren att sälja bort sin skog och,
ehuru det förut är omtaladt, kan jag dock icke underlåta att erinra om
vår egen historias varnande exempel, om huru olyckligt det blef i landet
under en lång tid genom att mycket utländingar släpptes “derin* och
hvad trygghet har man för att icke detta kan förnyas om egendomsköpena
få fortgå i stort såsom de nu börjat.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Leijer:
Herr Hedin: Herr Talman! Icke vet jag heller, lika litet som den
ärade ordföranden i Kammarens Tredje Tillfälliga Utskott, om det blåser
någon annan vind i Kammaren nu, än vid det föregående tillfälle, då
frågan var före, men som jag lika med honom icke bryr mig om några
vindkast, utan håller fast vid den mening, som jag fattat med mitt för¬
stånd och tror på i mitt hjerta, så anser jag fortfarande, att vi ega en
ostridig rätt att skydda vårt eget sjelfbestånd.
Jag ber först att få till Utskottet och dess ärade ordförande få fram¬
föra min varma erkänsla för den synnerliga — från föregående tillfällen
visserligen också välbekanta — omsorg, hvarmed ärendet blifvit af Utskottet
behandladt. Visst skiljer sig min mening i några delar från Utskottets,
men jag vill icke i dessa afseenden uppställa några önskningsförslag.
Deremot vill jag upptaga till besvarande några yttranden, som i afton
blifvit fällda, och som icke blifvit bemötta af föregående talare, som stått
på samma ståndpunkt som jag.
Hans Excellens Herr Stats-ministern för utrikes ärendena talade om
de ganska väsendtliga fördelar, som utländska bolag beredt vårt land, och
han betonade dervid särskild! det tillfälle till arbetsförtjenst, som åt eu
mängd svenske arbetare blefve beredt. Det kan dock frågas, om fördelen
af arbetsförtjenst för en viss folknummer på en viss trakt icke uppväges
deraf, att behållningen af den rörelse, som utländingen drifver, går ut till
annat land och icke användes såsom medel att befordra en utvidgad pro¬
duktion. Hans Excellens erinrade derjemte om, att skogssköfling lika väl
bedrefves af svenskar som utländingar, och att den skog, som nedhugges
af de förre, ej återväxer fortare, än den som utländingen afverkar. Detta
är visserligen ostridigt, men bevisar enligt min tanke icke mycket för den
sak, som skulle bevisas. En gång skola vi — hoppas jag åtminstone —
komma derhän, att staten beslutar sig för att, trots alla likljudande pro¬
tester, lägga band på den enskildes rätt att förfoga fritt öfver sin skog.
Då skall icke något afgörande motstånd kunna resa sig från våra egna
medborgare; men hafva betydande skogar kommit i händerna på utlän¬
dingar, så kan då de omtalade reklamationernas tid vara kommen, och
då kunna vi få erfara, huru utländska makter gripa in för att skydda
sina undersåter.
8'!
Den 7 Maj, e. m.
Hans Excellens ville också göra troligt, att af utländingars rätt att
besitta jordegendom ingen våda vore i politiskt hänseende att befara,
emedan, om en utländing komme till sin regering med obefogade klago¬
mål, vår regering blott skulle behöfva påvisa, att vårt civiliserade lands
lagar lydde så eller så, och att ingenting annat honom vederfarits, än
hvad lagen bjöde. Det är visst tänkbart, att obefogade klagomål icke,
för sin egen skull, komma att blifva föremål för någon diplomatisk inter¬
vention; men vådan ligger just deri, att dessa klagomål kunna tagas till
förevändning för en starkare stat att i en kritisk tid inverka på vår po¬
litik. Jag behöfver visst icke erinra Hans Excellens om åtskilliga prece-
densfall af denna art, hvilka han känner bättre, än någon af oss. När
ämnet förra gången behandlades i Kammaren, påpekade man åtskilliga
ingrepp från mäktigare staters sida, dervid de till förevändning användt i
främmande land bosatte undersåters klagomål öfver förmenta oförrätter.
Man nämnde de af oss alla kända anledningame till mexikanska kriget,
man påminte om den beklagliga utgången af den gles vigska tvisten, om
Laurionfrågan m. m. Det rinner mig nu i minnet en tilldragelse, som jag
vill framhålla, eftersom jag tror att exempel ur Greklands nyaste historia
vid frågans behandling i Första Kammaren framdrogos, i syfte att åda¬
galägga, hurusom vi ej ega anledning, med vår lagstiftning och vår rätt¬
skipning, att frukta något dylikt, som vederfarits ett sådant land som
Grekland, hvilket visserligen ej kan vara så väl anskrifvet som vårt. Detta
exempel är särdeles egnadt att illustrera, hvad jag menar med en före¬
vändning, som ett mäktigare lands regering hemtar från obefogade klago¬
mål för att inverka på ett svagare lands politik. Det är nu tjugotre år
sedan den engelska regeringen skickade en flotta till Grekland, på grund
af klagomål — nej! under förevändning af klagomål af storbritannisk un¬
dersåte af portugisisk börd, vid namn Pacifico, bosatt i Athen. Han hade
der genom sitt insolenta uppträdande gjort sig allmänt hatad och blef
vid ett gatutumult derstädes af pöbeln insultera?!. Till öfverraskning för
alla dem, som kände mannens ekonomiska ställning, uppgaf hau, att han
vid nämnde tillfälle förlorat en i portugisiska statspapper nedlagd för¬
mögenhet af icke mindre än 31,000 pund sterling. Jag torde strax! böra
nämna, att vid den officiela undersökning, som sedermera företogs, befanns
att mannens förlust af hans egna skyddsherrar ansågs påkalla ett skade¬
stånd af blott 130 pund sterling. När emellertid reklamationer icke hjelpte,
och de diplomatiska underhandlingar ne icke ledde till något mål, skickade
engelska regeringen en engelsk flotta till Athen. En ruinerande blokad
bragte det arma landet i den svåraste belägenhet; särskild! bibragte detta
våld eu kännbar knäck åt Greklands uppblomstrande fraktfart på Medel-
hafvet. Huruvida England äfven hade afsett sin merkantila egennytta,
såsom man på den tiden påstod, må lemnas derhän; men visst är, att
dess våldsamma uppträdande bröt Greklands ryssvänliga politiki
För detta ändamål hade England åtagit sig att göra gällande en sin
undersåtes osannfärdiga och orimliga anspråk, för detta ändamål hade det
uppställt skadeståndsford ringar, uppgående till dubbla beloppet mot hvad
Pacifico sjelf uppgaf såsom sin förlust, för detta ändamål begagnade det
äfven tillfället att försöka utpressa en orimligt hög summa penningar till
förmån för en för detta skotsk undersåte, då redan naturaliserad grekisk
Lien 7 Maj, e. m. 87
medborgare, vid namn Finlay. För styrkans rätt tick den svagare parten
gifva efter.
Det är möjligt att främmande regeringar icke skola på grund af här
bosatte undersåters klagomål intervenera, utan visa förtroende mot svenska
lagar och svensk lagskipning, så länge de nemligen icke hafva någon sär¬
skild anledning att begagna sig af sina utrikes vistande undersåters kla¬
gomål för att inverka på vår regerings politik, men när eu gång sådant
kan synas dem önskvärdt, vet jag icke, hvarför vi, mer än andra småsta¬
ter kunna hoppas att gå fria för sådana försök. Hans Excellens antydde
äfven, att om någon våda verkligen funnes, man dock icke skulle genom
den ifrågasatta lagstiftningen undvika densamma. Han erinrade om, att
utländingen, som sökt och vunnit svensk medborgarerätt, nog ändå kan
påkalla främmande makts intervention. Jag bestrider icke, att så långt
kan invandrares öfvermod gå. Särskildt gäller det om tyskarne, att de
ställa i främsta rummet sina pligter mot det fädernesland, som de sjelfva
frivilligt öfvergifvit. Detta uttalades redan för mer än 20 år sedan af
eu bland deras berömde författare, nemligen Gutzkow, som lät undfalla
sig det yttrande om sina till utlandet emigrerade landsmän, att de alls
icke tänkt sig att den tid skulle komma, då de borde blifva sina nya
fosterlands medborgare i andligt och språkligt hänseende. Med denna
tanke, som år 1848 var så främmande för tyskarne, hafva de visserligeu
sedan dess ej gjort sig mera förtrogne. Tvärtom, får man ju numera från
tysk sida höra det anspråket uppställas att, hvarhelst en tysk invandrar,
der har han att fordra tyskt administrations- och domstolsspråk, tysk
gudstjenst och tyska skolor. Man må icke tillbakavisa den farhåga, dessa
anspråk framkalla, dermed att de skulle vara endast professorsteorier.
Ty hvad är det annat än den tyska professorspolitikens teorier, som ut¬
föras åt den tyske rikskansleren och de tyska härarne? Krigen 1864, 1866
och nu sist år 1870 hafva utfört denna professorspolitiks program. Det
tillämpas nu i Elsass och Lothringen, likasom i Slesvig. När det nu heter,
att öfverallt, der en tysk invandrare satt sin fot, eller “så långt som den
tyska tungan klingar “, der skola särskilda förmåner beviljas de pockande
invandrarne, så är denna teori lika litet oskyldig eller ofarlig, som de
öfriga satser i den tyska politiken, hvilkas förverkligande genom stats¬
männens och arméernas biträde verlden redan fått bevittna. Beviset ligger
nära till hands: gjorde sig icke denna professorsteori gällande i de 12
garantipunkterna, som från Preussens sida uppställdes under de hycklande
underhandlingar med Danmark om Nordslesvigs återlemnande, hvilka
började samma dag, då Londonkonferensen om Luxembourgsfrågan öpp¬
nades 1867, men inom ett år afbrötos, sedan mohren hade gjort sin pligt.
Häraf se vi sålunda, hvarthän de tyska anspråken kunna gå: folkrättsliga,
för eu mindre stats sjelfständighet och handlingsfrihet ytterst vådliga “ga¬
rantier- för tyske invandrare! Men böra vi väl häraf, i likhet med den
högt ärade talaren, draga den slutsatsen, att vilkoret af svensk medbor¬
garerätts förvärfvande till intet gagnar? Mig synes den slutsatsen vara
mera följdriktig, att vi böra hämma och minska det främmande intrång,
som hotar med sådana vådor.
Den följande talaren har haft den lyckan att fälla ett ord, som gen-
ljudat i nästan hvarje anförande efteråt, och jag tror att jag skulle gorå
Den 7 Maj, e. m.
mig skyldig till ohöflighet, om jag icke skulle upptaga detsamma. Det var
hans tal om den kinesiska muren, som man påstår, att det Tillfälliga
Utskottet velat uppdraga omkring vårt land. Huru förhåller det sig i
sjelfva verket med denna mur? Hvad säga vi genom detta förslag till ut-
ländingen? Vi säga ungefär så: ni trifs icke i ert eget land; det är ska¬
kad t af inre stormar; ni har der icke utrymme, icke nödigt lugn för er
verksamhet; ni har kommit hit, för att bygga och bo i ett land, der arbe¬
tarefrågan, som eljest upprör samhällena, icke är känd annat än til!
namnet, der vi sitta i ro och förvånade stirra på Internationale såsom en¬
dast en rent yttre historisk bekantskap; ni kommen hit för att lefva i
trygghet under milda lagars hägn och på tillgodogörandet af våra stora
naturliga. rikedomar af edra kapital hemta vida rikligare frukt, än ni
kunnen i edert eget land; vi, som gästfritt mottaga eder, vi ställa till
er blott denna fordran: när ni nu finner med er fördel förenligt att
nedsätta eder i vårt land, så skall ni förpligta eder att i det nya hem,
in frivilligt valt, blifva eu trogen son, ni skall känna er såsom svensk,
handla såsom sådan, och på det nya fosterlandet öfverflytta den medbor¬
gerliga pligtkänslan och undersåtens kärlek. Den kinesiska muren är
icke värre, än att jag gerna vill vara med om att draga upp den kring
vårt land.
Jag vill det, om också vinden nu skulle blåsa åt annat håll, än förut.
Jag fruktar icke det åtlöje man här profeterat, antingen det, såsom vi
nyss hörde, gör sig bredt på vestmanländska eller det, såsom man hotfullt
utlofvade, bryter ut på något främmande tungomål.
Jag kan icke annat än lyckönska talaren på stockholmsbänken, den
lärde juristen, som oaktadt sin långa juridiska erfarenhet har lyckats till
den grad bibehålla ungdomens oskuldsfulla illusioner. Ty hvad annat är
det än en illusion, när han vill försöka afhjelpa olägenheterna af dessa
utländska bolag, som hafva egendomar i Sverige, genom att föreskrifva att
styrelserna skulle till mera än hälften bestå af svenskar! Jag får bekänna,
att jag icke rätt kan tänka mig, huru detta skall komma att taga sig
ut. Ett bolag bildas t. ex. i London eller Berlin eller ett rysk-tyskt
handelskonsortium i Petersburg för att öfvertaga egendomar i Sverige,
och styrelsen för bolaget skall bestå till mera än hälften af svenskar. Hur
skall det tillgå ? Naturligtvis komme en sådan bestämmelse att eluderas.
Eller tror man då icke, att de utländska bolagen skola förstå att mot
höga arvoden förskaffa sig svenske män, som skenbart få fungera som
styrelseledamöter, medan de i sjelfva verket blott äro de utländske bolags¬
männens marionetter?
Den talare på vestmanlandsbänken, som hade ordet i början af de¬
batten, beskyllde Utskottet för en inkonseqvens, hvilken talaren förmenade
ligga deruti, att då 28 § Regeringsformen medgifver Konungen rätt att
tdl vissa embeten och tjenster kalla och befordra äfven utländske män af
utmärkt förtjenst, så skulle, enligt Utskottets förslag, sådana förtjenta
män icke kunna förvärfva fast egendom här i riket. Denna anmärkning
visar, att talaren icke tagit kännedom om hvad Utskottet föreslagit —
huruvida denna . försummelse å hans sida är en inkonseqvens, vågar jag
ej afgöra ty i andra momentet af Utskottets hemställan heter det, att,
utom för de fall, då Kongl. Maj:t på grund af särskilda vigtiga omstän-
Den 7 Maj, e. in.
89
digheter kan finna skäligt bevilja undantag, tillstånd att i riket för¬
värfva och besitta fast egendom o. s. v. må åt främmande makts under¬
såte meddelas endast under vilkor o. s. v.
... ,SaBQme talare påstod äfven, att en stenkolsindustri icke kunde blifva
möjlig i Sverige utan utländsk hjelp. Det förefaller eget att profetera
denna omöjlighet just i det ögonblick då en stenkolsindustri med svenska
krafter börjat blomstra upp, då betydliga kapital börjat söka sig väg till
stenkolsfälten; jag kan för min del icke finna något skäl att antaga, att
de plötsligt skola draga sig tillbaka.
Hvad beträffar talarens anförande om den ytterligare inkonseqvens,
som skulle ligga, deruti, att man genom att antaga en sådan lag, som Ut¬
skottet . föreslagit, skulle afvika från den frihandelspolitik, som hittills
gjort sig gällande i Sverige, tillåter jag mig erinra att i debatterna om
frihandeln var aldrig tal om denna fråga. I teoretiskt hänseende
hafva dessa frågor väl samband med hvarandra, men öfver alla åt¬
gärder, som afse att uppmuntra handel och näringar, ställer jag den högre
grundsatsen, att man får i främsta rummet se på hvad som kräfves för
att trygga landets sjelfbestånd, som ock är första vilkoret för näringar-
nes förkofran.
En talare, som yttrade sig från talarestolen här bredvid, begagnade
icke andra argumenter mot förslaget än vissa uttryck, som onekligen äro
mindre vackert klingande, såsom att förslaget vore en prohibitionslag m. m.
Jag är icke rädd för en lag, som hindrar något; jag fruktar, att talaren
med detta uttryck endast serverat en fras, och dermed slår man icke ihjel
en riktig tanke. Samme talare yttrade äfven, att det vore märkvärdigt, om man
skulle beträda den bana, som Utskottet föreslagit, just nu, då man börjat
skörda fördelarne af utländingars deltagande i vårt näringslif. Ja, om
dessa fördelars beskaffenhet har den nu församlade Riksdagen fått eu ta¬
lande påminnelse genom den nyss passerade episoden i den bedröfliga hi¬
storia, som kallas Gellivarefrågan. Både första och andra akten i detta
drama äro uppförda, och tid är att förbereda en tredje och bättre slutakt.
Slutligen bär mot Utskottets förslag uppträdt representanten för
Wenersborg, hvilken rönt ett starkt intryck af det qvantitativt imposanta
i vår tids industriela utveckling och talat mycket både sannt och vackert
om att svenska folket borde anstränga alla sina krafter för att kunna följa
med i denna utveckling — en sak, hvaruti jag icke hört någon hågad att
motsäga honom. Deremot bemötte han endast med “jag tror“ alla de skäl,
som framlagts för Utskottets förslag. För öfrigt får jag säga att för
denna blågula eller ultra svenska morskhet, som leker med Carl den tolftes
handskar, sjunger sånger i pansar, med vibrerande röst åkallar den “sven¬
ska stammen" och med eftertryck stampar i den svenska jorden, men som
icke ur denna jord kan stampa fram en armé till vårt försvar, när det
göres behof, för denna ordens liberalism och patriotism vill jag icke gifva
ett enda öre. Måtte Kammaren bifalla Utskottets förslag.
Herr Ola Jönsson i Kungshult: Tiden är väl långt framskriden,
men _ då den föreliggande frågan är i hög grad vigtig, ja, till och med
riksvigtig, vill jag yttra några ord, icke derföre att jag dermed tilltror
mig kunna inverka på någons åsigter, utan derför att jag vill Öppet fri¬
90
Den 7 iiuj, e. m.
taga mig från all delaktighet i Kammarens beslut, i händelse detta, så¬
som är att befara, skulle blifva bifall till Utskottets hemställan.
Det bekanta yttrandet, att svenskarne äro ‘‘en trög nation, full af
hetsigheter “, jäfvas icke af Utskottets betänkande. Om det än med fog
kan sägas att utländingar hittills haft för stor rätt att afverka skog
här i landet, och att inskränkning häri bör ske, gör man dock ett allt
för långt hopp derutöfver och öfvergår till eu motsatt ytterlighet, då man
vill helt och hållet förbjuda utländingar att komma hit med sina kapi¬
tal, då man nemligen vill förbjuda utländska bolag att i riket idka
bergsbruk eller grufdrift. Jag kan vill fatta, att man kan vara ange¬
lägen om att utländingar, som komma in i riket, skola så snart som
möjligt söka svensk medborgarerätt. Detta är fullt tillbörligt, och utan
att tvinga kan man väl försöka att genom lagstiftningen mana dem der¬
till, men man bör derföre, tror jag för dem underlätta möjligheten här¬
till genom att förkorta den föreskrifna tiden att förut hafva vistats i
riket. Jag kan således väl fatta detta sträfvande, men jag kan icke be¬
gripa, hvarför man vill förbjuda utländska bolag att idka grufvedrift eller
någon annan industri här i landet. Hur man än må se denna sak, så
tror jag dock, att vi alla äro ense om, att vi hittills haft större fördelar
än olägenheter af de utländingar som köpt egendomar eller idkat an¬
nan rörelse här i landet. Genom hvarjehanda skäl har man försökt visa
hur farligt det skulle blifva om man nu icke inskränkte utländingarnes
rätt att besitta fäst egendom i riket, och man har påpekat den stora
mängd egendomar, som på sednare tider kommit i utländingars händer.
Detta är vill ett obestridligt faktum, att en del egendomar kommit i ut¬
ländingars händer, men lika så visst är också, att välståndet inom lan¬
det år ifrån år ökats, och detta måtte väl visa att utländingarnes in¬
flyttning icke skadat oss. Eu föregående talare yttrade, att, den svenska
arbetaren genom utländingarnes egendomsköp hindrades att förvärfva sig
fast egendom. Detta kan väl någon gång vara möjligt, men. ehuru jag
hyser lika varmt intresse som talaren och någon annan för den svenske
arbetaren, så tror jag dock icke lagar böra stiftas med hänsyn till så¬
dana förhållanden, såvida man icke rent af vill åstadkomma tvångslagar.
Man har sökt framhålla Danmark såsom ett varnande exempel för
att dermed visa, huruledes vi, ifall utländingar i allt för stor mängd
få fast fot i landet, lätt kunna komma i förvecklingar med främmande
makter. Jag ber dock härvid få erinra, att Danmarks exempel icke rätt
väl lämpar sig såsom varning för oss. Det. är nemligen en himmelsvid
skilnad emellan Sverige och Danmark, som är sammanvext med tyska
riket och der tyskarne slagit sig ned, till ett stort antal på eu enda
punkt. Det är helt naturligt, att do i Danmark på samma ställe bosatta
tyskarne, som kanske ej utan skäl känt sig förtryckta och ansett sig ega
anledning till klagomål sökt skydd hos sitt mäktiga moderland. Men de
fleste utländingar, som förvärfvat egendom här i Sverige, utgöras af
Danskar, mindre egendomsegare, hvilka vanligen, så fort som möjligt,
söka svensk medborgarerätt. Härtill komma några tyskar och engelsmän,
men spridda öfver hela landet så att de, der de slagit sig ner, utgöra
endast en försvinnande del af befolkningen och hafva här aldrig bildat
kolonier eller gifvit anledning till några förvecklingar. För min del tror
91
Den 7 Maj, e. m.
jag, att anledningar till förvecklingar snarare skulle uppstå om vi, på
sätt Utskottet föreslagit, omgåfve oss med en kinesisk mur, eller, rättare
sagdt, stiftade en rent af kinesisk lag.
Man har vidare sökt betona huruledes vinsten af industriela före¬
tag, som drifvas af utländingar här i landet, stannar i utländingarnes
fickor och försvinner ur landet. Ja, det är väl sann! och naturligt också,
att vinsten stannar hos dem, som bedrifva rörelsen, förutsatt nemligen att
det blir någon vinst af företaget, men hvar och en, som känner med kvilka
svårigheter stora industriela företag ofta måste kämpa, vet också, att de
mången gång sluta med ruin. I allt fall stannar dock arbets- och
transportkostnaden och dylikt inom landet.
Man har framhållit Gellivareverken såsom ett varnande exempel på
skadligheten att lemna utländska bolag rätt till grufvedrift inom landet.
Ja, nog är detta ett märkvärdigt och varnande exempel, men hvad be¬
visar oss, att det gått bättre om bolaget varit svenskt i stället för ut¬
ländskt. Derföre att svenskar icke kunde eller ville eller funno med sin
fördel öfverensstämmande att öfvertaga Gellivareverken, så komrno de i
utländingarnes händer.
Man har sagt, att stenkolsindustrien nu börjat blomstra upp genom
svenska krafter. Början är visst lofvande och ger all anledning att hop¬
pas ett godt resultat, men det är endast en ringa början och ännu är
den tid långt aflägsen, då kolbrytningen blir tillräcklig för vårt behof,
och skola vi uteslutande med svenska kapital hinna detta mål, så få vi
allt vänta länge. Här är icke fråga om tusentals riksdaler, utan om
millioner, och jag tror nog att tillräckliga kapital finnas inom landet,
men svenskarne draga sig i allmänhet för att nedlägga sina kapital i
sådana företag, utan vilja heldre skörda en större vinst för ögonblicket.
Vårt lands rika skatter komma nog länge att ligga dolda i jorden, om
icke utländingar hjelpa oss att bringa dem i dagen. Andra länder äro
angelägna om att från alla håll draga till sig arbetskrafter och kapital,
och då skulle Sverige ensamt anse sig rikt och starkt nog att icke be¬
höfva hjelp af utländska krafter, Sverige, som har så många tusen tunn¬
land ouppodlad jord och behöfver dubbelt så många innevånare som det
eger för att odla dem. Yi äro sannerligen icke mäktiga nog att stöta
ifrån oss utländska kapital och arbetskrafter, ty det är just brist på
kapital, som hämmat vårt lands utveckling. Icke något annat civilise-
radt land, ja, icke ens detta Danmark, som man vill framhålla som ett
exempel för oss, har ansett sig böra hindra utländingar från att bruka
det de inom riket sig förvärfvat, och det skulle illa anstå oss, liksom
jag tror det vore en stor olycka om vi gjorde det. Val är det sannt, att
inom vårt land är för ögonblicket godt om kapital, men en annan tid
kan komma och det ganska snart, då förhållandet blifver annorlunda,
och vi skulle då bittert ångra, om vi lagstiftat på det sätt Utskottet före¬
slagit.
Jag hyser icke förhoppning att kunna vinna pluraliteten för min
mening, ty jag skulle vilja yrka utslag å Utskottets hemställan, men då
ett sådant yrkande icke har utsigt till framgång, förenar jag mig med
dem, som yrkat återremiss, i förhoppning att Utskottet möjligen skulle
9:
Den 7 Maj, e. m.
kunna sätta sig i förbindelse med Första Kammarens Tillfälliga Utskott
och således komma till ett resultat, som kunde tillfredsställa oss alla.
Herrar Sandsten och Per Nilsson i Wittjerf instämde i Herr Ola
Jönssons yttrande.
Friherre von Schulzenheim: Jag skall icke länge upptaga Kam¬
marens tid, men jag har ansett mig hafva en både skyldig och berättigad
anledning att i någon mån bemöta några föregående yttranden. Jag
känner ganska väl till den kloka taktiken att gömma det grofva artille¬
riet till sist för att vid slutet af diskussionen öfverväldiga sina motstån¬
dare med granna fraser, då de skäl, som under diskussionen blifvit af
desse anförda, icke fallit i smaken. Jag vill svara på ett mera ridderligt
sätt, att det är alltid med glädje jag hör ett glänsande föredrag, om jag
än icke kan gilla de deruti uttalade tankar. Jag älskar att höra hän¬
förande tal, och det är med verklig ledsnad jag funnit, att det vi nyss
hört, ehuru akademiskt formenligt och med verklig talang framfördt, varit
ihåligt och blott en vackert klingande malm och en ljudande bjellra. Jag
är också ledsen deröfver, att jag är tvungen att i afseende på det vackra
talets innehåll, uppträda litet skolmästrande och korrigerande; ty de
historiska fakta stå qvar och kunna icke genom någon dialektik bort-
resonneras. Den talare jag åsyftar yttrade, att tyskarne i alla länder,
der de nedsatt sig, visat sig följa sina doktorers teorier och hänsynslöst
tillämpa desamma utan afseende på den nation, af hvilken de blifvit
medlemmar, samt att tyskarne icke kunnat acklimatiseras. Det är led¬
samt, att de verkliga förhållandena för dagen vederlägga dessa satser.
Vi erinra oss, att Italien nyligen befriat sig från det tyska oket, och att
tyskarne der blifvit återvisade till sina rätta gränser. Det finnes ingen,
som icke vet att tyskar utvandrat till Amerika, och deras antal derstä¬
des uppgår till icke mindre än 2 millioner. Desse tyskar trifvas väl i
Amerika och hafva icke försökt att der acklimatisera sina doktorsteorier.
Amerikanarne säga sjelfva: om desse ger,vaner blott få sin tobakspipa
och sitt bayerska Öl och i öfrigt bibehålla sina gamla vanor, så trifvas
de ganska väl i det nya fäderneslandet och älska friheten lika varmt
som vi. Fn annan talare yttrade, att tyskarne flytta till Sverige, der¬
före att de fatta behag för vårt lands fria statsförfattning och institutio¬
ner. Ja, detta bör utgöra ett skäl för antagandet, att den som älskar
friheten, han kommer hit. Man behöfver blott gå Westerlånggatan
framåt för att påträffa mångfaldiga skyltar med namn på tyskar, hvilkas
svensk-patriotiska känslor man icke har rätt att jäfva. I anledning af
en talares på skånebänken yttrande, hvilket Herr Hedin närmare utveck¬
lade, ber jag blott få nämna, att jag icke står på denna plats för att
försvara den ena eller andra nationen, ty jag fruktar icke, att vår egen
nation skall taga intryck af hit inflyttande utländingar, men jag tror icke
heller, att det finnes något skäl dertill att, derföre att man tänker olika
i politiska frågor, taga den ena eller andra nationens parti vid deras
missliälligheter med hvarandra. Här antyddes att i den del af hertig¬
döme! Slesvig, som förut lydde under Danmark, fräckheten gått så långt,
att man fordrat upprättande af tyska skolor. Jag finner detta alldeles
93
Den 7 Maj, e. m.
icke förvånande, då man besinnar, att tre fjerdedelar af Slesvig alltid
varit bebodt af tyskar. Här bör, enligt min tanke, gälla blott den
gräns, som går mellan den tysktalande och den dansktalande delen af
folket. Detta är den historiska och den faktiska sanningen. Herr He¬
dins framställning tyckte jag visserligen om; den var vacker och under¬
hållande, men bevisade icke mera än en klingande malm och en ljudande
bjellra.
I öfrig! förefaller det mig som om den siste talaren på stockholms¬
bänken antingen ej kunnat eller också icke velat till bemötande upptaga
de hufvudsakligaste argumenten, som jag framställde emot Utskottets
ifrågavarande hemställan. Jag skall icke vidare inlåta mig på någon be¬
visning derom, att den föreslagna lagen kan kringgås, ty det är eu na¬
turlig och nödvändig följd, att prohibitiva lagar, som sakna konseqvens
och sammanhang, ovilkorligen leda till kringgående af samma lagar. Herr
Staaffs argument, att inteckningsfordringar skulle kunna förvärfvas af
utländingar, men att den egendom, hvari fordringarne voro intecknade,
icke skulle, enligt den föreslagna lagen, kunna af dem för dessa fordrin¬
gar utmätas, . kastade den ärade talaren å sido med eu kort fras, som
ingenting bevisade. Faktum ligger dock i den föreslagna lagen. Jag
önskar, att den värde talare, som jag nu tagit mig friheten replikera,
ville hjelpa mig att få en god skogslagstiftning, ty jag tror, att detta är den
egentliga ömtåliga punkten i denna sak. Yi frukta nemligen icke inflyt¬
tande jordbrukare och industriidkare, utan blott utländska skogssköflare.
Om vi skyndsamt skapa en sådan lagstiftning, tror jag derföre ej, att vi
behöfva hafva något att frukta af utländingars egendomsförvärf här.
Då det är skäl att söka bringa denna fråga till en utgång, som kan
leda till något resultat, så återtager jag nu mitt förra yrkande om rent
utslag å Utskottets hemställan, huru välbetänkt ett sådant yrkande än är,
och förenar mig i stället med dem, som påyrka återremiss i den af Herr
Carlén angifna syftning.
Herr Treffenberg:
Herr Johan Erik Johansson instämde med Herr Treffenberg.
Herr Törnfelt: Jag instämmer i Utskottets nu föreliggande betän¬
kande, ty det går en stor oro genom landet och en fruktan att den södra
delen af Sverige skall blifva helt och hållet förtyskadt och i tidernas längd
ett nytt Slesvig, blott till förmån för rika herrar, som icke anse sig nog
rika ändå utan att sälja sitt eget fosterland.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats afslutad, framställde Herr
vice Talmannen, enligt de yrkanden som blifvit gjorda, propositioner dels
på bifall, dels på afslag, dels ock slutligen på återremiss. Den sistnämnda
propositionen förklarades hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad; men
då votering begärdes, blef med anledning deraf, och sedan till kontra¬
proposition antagits bifall till Utskottets hemställan, en så lydande om-
röstningsproposition nu uppsatt, justerad och anslagen:
94
Den 7 Maj, e. m.
Deri, som vill, att Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts utlå¬
tande N:o 6 skall till Utskottet återförvisas,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är Utskottets hemställan i förevarande utlåtande af Kam¬
maren bifallen.
Omröstningen företogs och visade 63 ja mot 89 nej, i följd hvaraf
Kammaren bifallit Utskottets hemställan.
§ iv.
Anmäldes Herr Carl Johanssons från Kopparbergs län anhållan om
ledighet från riksdagsgöromålen under 14 dagar från och med den 15
dennes; och blef denna anhållan, på begäran, bordlagd.
§ 18.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets memorial:
N:o 89, angående ett Höganäs stenkolsverk beviljadt och från Stats¬
kontoret utbetaldt statsbidrag;
N:o 90, i anledning af väckt förslag om tryckning af Bondeståndets
protokoll vid 1809 och 1810 års riksdag; och
N:o 91, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga skrifvelse angående Sala
silfververks ränteersättningsfonds tillstånd och förvaltning för räkenskaps¬
året 1871;
Samma Utskotts utlåtande N:o 92, i anledning af Kongl. Maj:ts nå¬
diga proposition angående eftergift af statens, på leveranskontrakt grun¬
dade fordringsanspråk mot C. A. Svinhufvud samt hans löftesmän C. B.
Fitinghoff och A. Hoffman;
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets utlåtande N:o 3, i anled¬
ning af Fullmäktiges i Banken och Riksgälds-kontoret framställningar i
fråga om förberedande undersökningar rörande Kongl. hofstallets förflytt¬
ning samt uppförande af nytt riksdagshus å Helgeandsholmen äfvensom
Riksbankens och Riksgälds-kontorets förläggande till samma holme;
Bevillnings-Utskottets memorial N:o 12, i anledning af återremiss af
3:dje och 4:de punkterna i Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 8, an¬
gående kurhusafgiftens upphörande och densammas ersättande med en per¬
sonlig sjukvårdsafgift;
Den 7 Maj, e. m.
95
Samma Utskotts Betänkande N:o 13, angående åtskilliga ännu oaf-
gjorda frågor rörande tullbevillningen;
Sammansatta Bank-o- och Lag-Utskottets utlåtanden :
N:o 3, i anledning af väckt förslag om införande i gällande lag för
enskilda banker af en föreskrift rörande sedelstockens beräkning;
N:o 4, i anledning af väckt förslag om införande i gällande lag för
enskilda sedelutgifvande banker af en föreskrift rörande skyldighet för
dem att i hufvudstaden hålla gemensamt kontor för sedlarnes invexling;
och
N:o 5, i anledning af väckt motion, att ansvarighetslagen den 12 Sep¬
tember 1868 för de af Riksdagen förordnade ledamöter i styrelserna för
Riksbankens lånekontor i orterna måtte förklaras gällande för de styrel¬
ser, som hädanefter komma att af Fullmäktige förordnas.
Dessa ärenden, som nu första gången bordlädes, skulle uppföras främst
å den lista, som för föredragningen i nästa sammanträde komme att upp¬
rättas.
§ 19.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. '/4 1 på natten.
In fidem
H. Husberg.