14
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
N:o 23.
Ank. till Kiksd. Kansli den 22 Febr. 1873, kl. Ils. in.
Kongl. Ma.j:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om upplåtelse till
staden Halmstad af tomter, tillhörande de for dna fäst¬
ningsverken derstädes: Gifven Stockholms Slott den 30
Januari 1873.
Uti underdånigt memorial den 29 November 1870 har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Hallands län, jemte eget utlåtande och vederbö-
randes yttranden i ämnet, öfverlemnat en af stadsfullmäktige i Halmstad
till Kongl. Maj:t ställd skrift i fråga om upplåtelse till staden Halmstad
af tomter, tillhörande de fordna fästningsverken derstädes; och hafva
stadsfullmäktige uti berörde skrift anfört, att den tid, då staden var be¬
fästad och åt landssidorna omgifven af vallar och grefvar, derstädes fun¬
nits mot Nissaströmmen en stenmur, benämnd Östra sträck vallen eller
Sträckmuren, hvilken, sedan staden upphört att vara fästning, allt¬
mera förfallit, hvadan tillåtelse tid efter annan lemnats enskilda stads-
innevånare att styckevis undanrödja denna mur och, sedan stenen blifvit
för kronans räkning försåld, använda de afröjd a platserna, intill dess
annorlunda kunde om dem varda förordnadt. Sålunda uppläts enligt
Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes resolutioner af den 21 Februari
1775, den 26 Februari 1785 och den 31 Augusti 1784 särskilda stycken
af berörde vall plats, utvisande dock dessa Resolutioner, att genom upp¬
låtelserna icke inskränktes den disposition, som kronan egde öfver vall-
platsen, samt att desamma endast borde anses såsom personliga och
icke berättigande till godtycklig öfverlåtelse från man till man. 1 den
mån, för ordnande af stadens förhållanden och afhjelpande af olägenheten
deraf att Nissaströmmen var från stadens allmänna gator och platser af¬
stånga!, staden behöfde ett eller annat stycke af den till enskilda per¬
soner upplåtna vallplatsen, både emellertid härom med innehafvarne upp¬
15
Ko,ml. Mai:/-s Nåd. Proposition N:o 23.
stått tvister, som dock, på sätt Kong!. Maj:ts Befalluingshafvandes utslag
den 14 Juli 1778 och Kong!, brefven den 19 Mars 1839 samt den 20
Augusti 1840 utvisade, blifvit så afgjorda, att enskild upplåtelseinnehaf-
vare mast aflemna hvad som för allmänt ändamål erfordrats. Sålunda
hade utför södra delen af staden eller söder om den bro, som från sta¬
den ledde öfver Nissaströmmen, vallplatsen blifvit helt och hållet utlagd
och utgjorde, i förening med derutför varande del af Östra Vallgatan,
stadens skeppsbro; men uppåt norra delen af staden hade för allmänt
behof funnits öppnade endast några tränga så kallade vattenportar. Då
likväl i sednare tid de afstängda vallplatserna och den bakom dem va¬
rande tränga och osnygga Vallgatan utgjort stadens vanprydnad, samt
olägenheterna så val med afseende å eldfara som i öfrig! känts allt mera
tryckande, hade visserligen några innehafvare af vall platser välvilligt af¬
lemna! och afröjt sådana; men dermed vore endast föga vunnet, så länge
icke hela platsen för förra Östra sträckvallen kunde af staden få dis¬
poneras och ordnas till eu både behöflig och prydlig hamn- eller strand¬
gata, genom hvars fortsättning till det i norra förstaden under sednare
åren anlagda Tivolitorget en rak och beqväm infartsväg till staden kunde
beredas och eu ny förbindelse öppnas emellan donna och norra förstaden,
hvilken sednare årligen tillväxte i omfång och folkmängd. På grund af
hvad sålunda blifvit anfördt, hade stadsfullmäktige i underdånighet an¬
hållit, att af den plats, der Halmstads fästnings östra sträckmur varit
belägen, äfven de stycken, som hittills icke blifvit åt staden för gemen¬
samt gagn upplåtna, måtte i nåder upplåtas för anläggning af en strand-
eller hamngata, och att de enskilda innehafvare, Indika ännu disponerade
vissa stycken deraf,' måtte få sig förelagdt att desamma aflemna, helst
icke någon af dem erhållit upplåtelse eller bekräftelse på nyttjanderätt,
och föregående innehafvares öfverlåtelser icke lagligen egde någon kraft,
eller derest de skulle anses gälla för nuvarande innehafvarne likasom för
ursprungliga upplåtelsetagarne, likväl i intet fall voro af beskaffenhet att
hindra kronans fria dispositionsrätt öfver ifrågavarande vallplats. Och
hade sökanderne vid sin underdåniga ansökning bifoga! dels i bestyrkta
afskrifter eller transsumt ofvanberörda af dem åberopade handlingar, dels
två särskilda kartor, af Indika å den ena, som utvisade nuvarande an¬
ordning af staden, de vallstycken, som ännu innehades af enskilda per¬
soner, voro betecknade med N:ris 209, 211, 212, 213, 214, 215, 216,
221 och 223, hvaremot den andra kartan utvisade de förändringar, som
i berörda anordning skulle tillvägabringa^ derest de afstängda vallplat¬
serna finge för det åsyftade ändamålet användas, dels ock intyg derom,
att alla de å förstnämnda karta med N:ris 208—226 betecknade tomter
16
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 23.
omfattade samma jord, som å en år 1696 upprättad plankarta öfver
Halmstads fästning vore utmärkt såsom »Fästningens störa sträckmur»
jemte en derå varande mindre bastion, tillika med den jord, som på
sistnämnda karta syntes vara upptagen emellan samma sträckmur och
vattengränsen samt hvad af Nissaån sedermera kunde vara invalladt eller
utfyldt.
Innehafvarne af ifrågavarande tomter hafva uti af gifven förklaring
hufvudsakligen anfört, att, då sträckmuren med tyst eller uttryckligt
medgifvande å kronans sida fått af enskilda innevånare i staden nedrif¬
va^ samt platsen intagas och bebyggas, och innehafvarnes åtkomsthandlin¬
gar ådagalade, att de sålunda uppkomna valltomterna, somliga i mer än
100 år och andra under kortare tid, men alla minst omkring 20 k 25
år, på god tro gatt i köp man och man emellan såsom annan välfången
fast egendom, under förutsättning att innehafvarne dertill egde full
»Äganderätt, hvilken förutsättning varit så mycket mer välgrundad, som
stadens rådstufvurätt fordom i vissa fall derå meddelat uppbud och lag¬
fart; sä och då dertill komma, att innehafvarne, enligt vid handlingarna
fogad tomtskattpenningelängd och taxeringsbevis, skulle betraktats såsom
ägare och fatt för tomterna erlägga eganderättsbevinning till kronan,
förmenade tomtinnehafvarne det vara otvifvelaktigt, att kronan på ett
eller annat sätt åt enskilda stadsinnevånare afstått sin rätt till tomterna,
samt att innehafvarne herde betraktas såsom verkliga egare till desamma
och således icke kunde rubbas i sin (Äganderätt utan föregången under¬
sökning och dom vid vederbörlig domstol, hvadan de i första rummet på
denna grund och med stöd af 10 kap. Jordabalken, Kong], förordnin¬
gen den 14 Maj 1805 och Kong!, kungörelsen den 23 Maj 1857, be¬
stredo staden rättighet att, i den ordning stadsfullmäktige nu sökt,
komma i besittning af ifrågavarande tomter. För den händelse åter att
Kong!. Maj:t skulle anse kronan vara egare till tomterna, så att Ivongl.
Maj:t funne sig oförhindrad att, efter Riksdagens hörande, förfoga öfver
desamma, ansågo sig tomtinnehafvarne höra fästa uppmärksamhet derpå,
att förhållandet med deras valltomter icke vore alldeles detsamma som
med dem på södra sidan om Österbro, enär dessa sednare, åtminstone de i
Ivongl. blefven den 19 Mars 1839 och den 20 Augusti 1840 omförmäld a,
icke varit försedda med egentliga byggnader utan endast med mindre s. k.
skjul, hvilkas borttagande ej varit förenad! med så stor uppoffring, som
fallet skulle vara med byggnaderna på nu ifrågavarande valltomter, enär en¬
ligt ofvanberörda taxeringsbevis sistnämnda byggnader representerade ett
sammanräknad! värde af 15,300 riksdaler och tomterna särskild! ett värde
17
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
af 4,200 riksdaler, efter hvilka belopp bevillning erlagts till staten och
kommunen; och skulle afträdande, utan ersättning, af egendom med så
stort värde blifva för alla innehafvarne ganska kännbart och för några
möjligen minerande, helst byggnaderna voro för dem behöflig!! dels till
bostäder och dels såsom packhus, hvadan tomtinnehafvarne anhöllo, att,
derest Kongl. Maj:t icke skulle finna deras egande- och besittningsrätt
vara ostridig, dem måtte medgifvas rätt att medelst lösen förvärfva orubblig
egande- och besittningsrätt till tomterna, så att desamma icke kunde från-
vinnas dem på annat sätt än genom expropriation; förklarande de sig
villiga att i lösen för ifrågavarande nio tomter tillsammans erlägga en
summa af 7,700 K:dr. Skulle donna anhållan icke kunna bifallas, utan
innehafvarne åläggas att till staden afträda sina valltomter, hemställde de,
att dervid måtte fästas det oeftergiflig vilkor, att staden skulle ersätta
dem värdet af deras å tomterna befintliga byggnader och anläggningar
efter taxeringsvärden, gode mans uppskattning eller annan lämplig grund.
För hvarje fall yrkade tomtinnehafvarne slutligen, att, derest dem ålades
afträda tomterna och borttaga derå varande byggnader, dem måtte för
verkställande häraf beviljas eu tid af minst fem år.
Magistraten i staden Halmstad, som jemväl blifvit i ämnet hord,
har dervid underdånigst hemställt, att, derest Kongl. Maj:t, efter ärendets
fullständiga utredning, skulle anse kronan vara egare till nämnda tomter,
Kongl. Maj:t täcktes, för desammas användande till erforderlig utvidg¬
ning af Östra Vallgatan i staden och i öfrig! till plantering, på staden
öfverlåta nyttjanderätten till desamma, med förpligtelse för stadsfullmäk¬
tige, att, om godvillig uppgörelse med nuvarande tomtinnehafvarne an¬
gående tomternas afträdande icke kunde träffas, derom i sammanhang'
med kronans eganderätts anspråk, efter stämning, å kronans vägnar, vid
laga domslut väcka och utföra påstående, hvarjemte staden borde till¬
förbindas att vidkännas alla de kostnader, som af en dylik rättegång
kunde komma att drabba kronan.
Uti afgifna påminnelser hafva stadsfullmäktige underdånigst an¬
märkt, bland annat: att de af tomtinnehafvarne i målet företedda hand¬
lingar utvisade, det bemälde innehafvare, långt ifrån att på god tro om
eganderätt hafva kommit i besittning af tomterna, fatt sig mer eller min¬
dre utförligt förklarad! oeh visadt, att tomterna erhöllos endast med den
rätt, hvarunder andra sådana tomter i staden innehades; att också de af
Rådstufvurätten meddelade uppbud och lagfart vid köp af dylika tomter
dels förklarats afse endast »vallplatsens ^byggnader» och dels aldrig med¬
delats utan med särskild! förbehåll, afsedt att hindra öfvertygelse om
eganderätt till tomterna och uttryckt med orden »till den kraft och ver-
Bih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. Z
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
kan lag förmår»; att innehafvande! af tomterna måste medföra skyldighet
att för dem erlägga vederbörliga utskylder, men att innehafvarne der¬
igenom ieke vunne Äganderätt; att då upplåtelserna endast medgifvits,
intill dess Kongl. Maj:t kunde finna skål annorlunda förordna, deraf vore
en följd, att hvarken undersökning eller dom vid vederbörlig domstol
erfordrades för innehafvarnes skiljande från tomterna; samt att viss tid
val herde bestämmas för byggnadernas borttagande, men att för bort¬
flyttande af så simpla byggnader som de ifrågavarande icke behöfdes
fem år, utan vore ett år, räknadt från delgifvandet af Kongl. Maj:ts be¬
slut, mer än tillräckligt.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har för sin del utlåtit sig, att,
enär af hancllingarne framginge, att eganderåt! till ifrågavarande tomter
icke blifvit innehafvarne tillförsäkrad; och då berörda tomters planering
vore af behofvet påkallad för beredande icke allenast af snygghet och
sundhet utan i synnerhet af erforderligt utrymme i händelse af eldsvåda;
samt tomterna å förra fästningsvallen norr om bron öfver Nissa-ström-
men icke torde af de enskilda innehafvarne besittas med bättre rätt än
de söder om bron, angående hvilka sistnämnda Kongl. Maj:t genom bref
den 19 Mars 1839 förordna!; — så ansåg sig Kong!. Maj:ts Befallnings¬
hafvande höra till stadsfullmäktiges ansökning tillstyrka bifall i så måtto,
att Kongl. Maj:t ville, i likhet med hvad förut egt rum, förklara, att
något hinder för den nu ifrågaställa upplåtelsen icke å kronans sida
mötte, samt att, i händelse innehafvarne af tomtplatserna icke villo dem
afträda, stadsfullmäktige då må eg a att påstående! derom i laga ordning
utföra.
Sedan Arméförvaltningen på nådig befallning, i skrifvelse den 9 Mars
1871, jemte öfverlemnande af infordrad! yttrande utaf Befälhafvare^, för
Fortifikationen, afgifvit utlåtande i ämnet och deruti, lika med bemälde
befälhafvare, förklara! sig icke finna något att erinra mot den af stads¬
fullmäktige i Halmstad sökta upplåtelsen af ifrågavarande, för någon be¬
fästning icke erforderliga eller användbara tomter, derest Kongl. Maj:t
skulle finna densamma höra mot eller utan ersättning ega ruin; — så
har jemväl Kammar-kollegium blifvit hord! och i skrifvelse den 21 Maj
1872, enär behofvet af den gatuanläggning, hvartill ifrågavarande tom¬
ters upplåtande erfordrades, blifvit såväl af stadens magistrat som af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vitsordad!, men innehafvarne af tomterna,
under förebärande af eganderätt, vägra! att desamma afstå, i underdå¬
nighet tillstyrkt bifall till stadsfullmäktiges ansökning på det af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande föreslagna sätt, dock med hemställan tillika
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 19 <
om nådig proposition till Riksdagen för erhållande af dess medgifvande
till upplåtelsen.
Detta ärende har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande och vill med an¬
ledning af hvad deruti förekommit i nåder föreslå Riksdagen, att kro¬
nans rätt till ifrågavarande tomter må till Halmstads stad, för anlägg¬
ning af eu strand- eller hamngata, öfverlåtas, emot skyldighet för staden
att, om densamma i följd häraf med eller utan rättegång kommer i be¬
sittning af berörda tomter, till de enskilde innehafvare af tomterna, hvilka
vid deras afträdande icke vilja borttaga derå varande, dem tillhöriga
byggnader, utgifva ersättning för samma byggnaders värde efter mätis-
manna ordom.
Handlingarne i detta mål skola tillhandahållas det Utskott, till hvil¬
ket frågan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kong], Maj:t förblifver
Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse val bevågen.
O S C A R.
C. Fr. Wcern.
20
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 23.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet d Stockholms Slott den
30 Januari 1873.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
samt Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Weidenliielm och
Friherre Alströmer.
Departementschefen uppläste härefter till justering följande, i öfver¬
ensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
fattade beslut uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner till
Riksdagen, nämligen:
2:o enligt beslut den 13 December 1872.
d) om upplåtelse till staden Halmstad af tomter, tillhörande de
fordna fästningsverken derstädes;
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådana de finnas detta protokoll bilagda, och befallde,
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Mildhog Lundgren.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873.