Motioner i Första Kammaren, N:o 45.
N:o
45.
Af Herr A. 0. Wal ten berg: Om ändring i §§ 60 och 65 Riks-
dags-ordningen.
Den representationsförändring, som beslutades år 1865, var utan
tvifvel ett stort framsteg, men ingalunda må man föreställa sig, att den¬
samma med ens kunde blifva så fullkomlig, att inga vidare reformer er¬
fordrades. Alla äro emellertid derom eniga, att rikdagsmannakallet nu
är mera maktpåliggande än förr. Det är derföre af stor vigt, att den
valde representanten utvecklar sjelfständighet och icke ryggar tillbaka
för att i hvarje fall öppet uttala sin mening. Den slutna omröst¬
ningen var berättigad för den sjelf'skrifne riksdagsledamoten, men är
oberättigad för den valde, ty de väljande hafva ingen annan utväg
att lära känna och med säkerhet bedöma sin representant än ge¬
nom den öppna omröstningen. Att man anser detta vara händelsen
bevisas bland annat af det kända förhållande, att, då stora frågor före¬
komma till afgörande, uppstå representanter i långa rader och begära
ordet, äfven sedan diskussionen uti ämnet redan är uttömd, blott för att
i protokollet få antecknadt huru de i frågan rösta. Denna tidspillan
undvikes genom öppen omröstning. Sluten omröstning kan bidraga att
kasta skugga på de samvetsgrannaste representanter. Om det politiska
lifvet på ett naturligt sätt skall utveckla sig, vinnes detta just genom
den öppna omröstningen, ty representanten lär derigenom att med fri¬
modighet uttala sina åsigter. Den skuggrädde och osjelfständige torde
till en början finna den öppna omröstningen afskräckande, men då ingen¬
ting berättigar till den förutsättningen att skuggrädde ledamöter före¬
finnas i Riksdagen, återstår ju af den öppna omröstningens införande en¬
dast fördelarne, nemligen: att landet verkligen lär känna sina represen¬
tanters åsigter och dernäst den anförda tidsvinsten.
Redan från det nya representationssättets början infördes öppen om¬
röstning uti Stats-Utskottet, och ingen anledning finnes att ångra den
åtgärden, Ett annat erfarenhetsrön kan jag åberopa såsom under tio år
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 45.
ledamot af Stockholms stadsfullmäktige, der öppen omröstning alltid eger
ruin. Uti denna församling hafva heta strider förefallit, men aldrig har
jag hört någon beklaga sig öfver förpligtelse!! att öppet uttala sitt ja
eller nej, då voteringspropositionen skolat besvaras. Den öppna omröst¬
ningen sker der efter namnupprop.
Såsom jag här ofvan erinrat hafva förhållandena framkallat en i sjelfva
verket alltid öppen omröstning då stora frågor skola afgöras. Hvarför
skall man då behålla den slutna omröstningen vid fattandet af mindre
vigtiga beslut?
Jag anser äfven att metoden att försegla och aflägga en röstsedel
och derigenom låta slumpen tillskapa en majoritet, som i verkligheten
icke finnes, är förkastlig. Det är då mycket enklare och rättvisare att
anse paria väta lika med utslag, ty det är i sjelfva verket en orimlighet
att påstå att eu Kammare gifvit bifall, med mindre än åtminstone enkel
pluralitet vid omröstningen blifvit uppnådd.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå att Riks¬
dagen för sin del behagade besluta sådan ändring uti §§ 60 och 65
Riksdagsordningen:
l:o att all omröstning uti Kamrarne skall ske öppen
efter namnupprop;
2:o att vid paria rota frågan för den riksdagen anses
hafva förfallit.
Om remiss till Konstitutions-Utskottet för grundlagsenlig behandling
anhålles vördsamt.
Stockholm den 12 April 1873.
A. O. Wallenberg.