Motioner- i törsta Kammaren, N:o 36.
37
N:o 36.
Af Herr Wallenberg: Om upptagande Hand utgifterna i 1874 års
statsreglering af 1,452,000 R:dr till slutbetalning af Riksgälds¬
kontor ets skuld för 1808 och 1809 årens krigskostnader.
För Riksdagen har blifvit framlagdt förslag till budget för 1874, utan att
deruti förekommer eller ifrågasattes hvarken skattenedsättningar eller annan afbe¬
talning å statens skulder annorlunda, än den kontraktsenliga amorteringen, oak¬
tadt betydliga öfverskotter finnas för handen.
Det torde få anses vara ett af erfarenheten bepröfvadt ändamålsenligt för¬
faringssätt att, när man af en eller annan anledning iråkat skulder, man bör ef¬
tersträfva att, så fort lämpligen ske kan, afskudda sig desamma. Man kan aldrig
veta till hvad belopp och för hvilka ändamål man kan blifva nödsakad att anlita
krediten. Har man då försummat afbörda sig äldre skulder, då sådant utan an¬
strängning kunnat ske, blir skuldbördan tyngre än den behöft blifva och krediten
dessutom mindre. Framtiden ligger ej i menskliga händer och verldshändelserna
låta sig icke på förhand med någon arithmetisk noggrannhet beräkna. För min
del anser jag, att under nu varande förhållanden borde af kända öfverskott några
millioner riksdaler lemnas Riksgälds-kontoret till inköp af äldre lån. Men en så
djerf tanke har jag endast i förbigående vågat omnämna. Det torde likväl icke
vara för tidigt att, efter sextio års fred och då derunder många tillfällen lemnats
obegagnade, nu fa från vara räkenskaper utplånade den sista och enda (kvarstå¬
ende summan, som kan hänföras under rubriken Krigslån.
Emot ett likartadt förslag, som det jag nu kommer att framställa, gjordes
nästlidet år bland andra äfven den invändningen, att långifvaren var Riksbanken,
och att förslaget var en “afskrifning“, icke betalning. Jag har aldrig föreslagit
och kommer ej att föreslå att svenska staten skall begära få, utan betalning, blif¬
va qvitt sina skulder; men jag kan icke fatta, hvarföre liqviden af ett lån skall
kallas afskrifning, då kändt är att de årliga afbetalningarne på 1860, 1866 och
1868 årens statslån tillfalla Riksbanken iförhållande till innehafvande obligationer.
Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. 2 Afd. 1 Rand, 2 Höft. 6
38
Motioner i Första Kammaren, N:o 36.
Det är dessutom min förhoppning, att Riksbanken för den erhållna liqviden skall
stärka sitt obligations-förråd med sådana fondpapper, som äro å fremmande fond¬
marknader kända och följaktligen kunna betinga en relativt högre kurs.
På alla dessa skäl tillåter jag mig vördsamt hemställa:
att Riksdagen behagade besluta att bland utgifterna i 1874
års budget må upptagas R:mt 1,452,000 R:dr till Riksgälds-kon-
torets förfogande i ändamål att dermed inlösa återstoden af
1808 och 1809 årens skuld för krigskostnader.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
A. O. Wallenberg.
Stockholm, tryckt bos A. L. Norman, 1873.