9
Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
fastställd stat äro eller blifva att tillgå; hvaremot de anslag
till emeritilöner, som nu från statsverket till universiteten utgå
vid inträffande ledighet indragas.
IT. L. Eydin.
t
N:o 19.
Af Herr Rydqvist; Om skogsmcdlens användande till bildande af en
fond för förvärfvande af skog smart:.
Sedan länge har skogsfrågan ådragit sig den mest allvarliga uppmärksamhet,
ett oupphörligt stegradt intresse. Den är ock deraf väl förtjent; ty näppeligen finnes
någon social fråga, som har en så djupt ingripande betydelse för Sveriges framtid,
i första rummet för dess nordliga provinsers, som denna. Med våra klimatförhål¬
landen kan man icke tänka sig fortvaron, till städse stigande utveckling, af ett i
allmänhet skogfattigt, än mindre af ett skoglöst Sverige, och tyda tidens tecken
derpå, att oeftertankan och vinningslystnaden i förening arbeta, med ständigt ökade
krafter, åt mål, som förr eller senare skola bringa stora sträckor af landet i detta
olycksdigra skick, är det ej underligt, om fosterlandsvännen med bekymmer motser
det öde, som synes förestå fädernejorden. Redan för flera decennier sedan — att
icke gå längre tillbaka i tiden — började ock framstående män att upprulla den
hemska täflan af ett skogfattigt, ett devasteradt Sverige, uppmanande att i tid vid¬
taga lämpliga mått och steg till olyckans förekommande. Man lyssnade emellertid
da icke till dessa varnande röster, tog icke ens ett enda steg i riktningen att söka
stäfja den redan då betydliga skogsafverkningen, man krönte verket sedermera genom
borttagandet af exporttullför virke af mindre dimensioner, som hade till naturlig följd sköf¬
ling i stort af hela sträckor ungskog. Nu åter började opinionen småningom uttala sig
med större eftertryck mot den af inga hinder hejdade, i allt större omfattning år
Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft. 2
10 Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
för år fortgående afverkningen af våra skogar — eu afverkning i stort, som all¬
männeligen icke är förknippad med ringaste omtanka, än mindre åtgärd för åter¬
växt på de sköfiade fälten — och man påyrkade derföre att här, såsom i andra
civiliserade länder, lagstiftningen måtte träda emellan för att skydda landet mot de
öfverhängande farorna. I denna riktning hafva tid efter annan en mängd röster
höjt sig, uttalanden egt rum från folkets representanter, landtbruksakademien, lands¬
tingen, hushållningssällskapen, särskilda för ändamålet sammankallade möten, tid¬
ningspressen in. fl., och dessa kraftiga meningsyttringar från nästan alla landsändai
fortgå oupphörligt. I strid mot de mäktiga interesse!!, som en ändamålsenlig lös¬
ning i lagstiftningsväg af skogsfrågan har att bekämpa, hafva emellertid alla dessa,
man kan gerna säga: rastlösa bemödanden för fosterlandets sanna välj hittills ej
lyckats tillvinna sig gehör, utom hvad angår Gotland, der den nyligen införda,
exceptionela skogslagstiftningen redan burit sådana frukter, som lemna grundade
förhoppningar om stundande bättre tider för denna ö. Väl hafva komitéer tid
efter annan blifvit tillsatta, hvilka sökt utreda skogsfrågan och uppgjort: förslag till
lagstadganden i ämnet. Men det vill synas, som skulle resultatet af äfven dessa
komitébetänkanden blifva lika med noll, åtminstone för den närmaste framtiden.
Under så bekymmersamma förhållanden återstår att tillse, om ej Staten,
oberoende af frågan om lagbestämmelser för skogsvård m. m., må kunna och bör
vidtaga åtgärder i syftning att, så långt lämpligen ske kan bereda åt kommande
generationer åtminstone någon ersättning för de hejdlösa afverkniugar, som nutiden,
med anlitande af alla möjliga medel, på framtidens bekostnad anställer.
I många europeiska länder hafva statsmakterna före, eller samtidigt med
stiftandet af lagar för den enskilda skogsvården, sedan länge haft att förfoga öfver
betydliga skogsdomäner. Det säger sig sjelft, att om den mark, hvaraf kronan
sålunda sedan ålder var, eller i nyare tider kom i besittning, varit föga eller icke
alls skogbärande, när den kom under hennes disposition, hvilket ofta nog torde
hafva varit händelsen, åtgick en lång tid innan dess rationela kultivering och be¬
handling kunde lemna en afkastning, motsvarande räntan på de nedlagda kostna¬
derna. Man skydde emellertid icke dryga uppoffringar för det i fråga varande
ändamålet, och detta i tider, då vederbörande skattkamrar ingalunda befunno sig i
ett blomstrande skick. Senare tider, och den som nu är inne, fingo derefter skörda
lönen för de välbetänkta förskott, som förfädrens omtanka och oegennytta anvisade
för det rationela skogsväsendets bedrifvande, och i städse stigande intrader från
dessa skogsdomäner hafva derföre nämnde länders skattkamrar sedan länge haft att
påräkna icke oväsendtiiga bidrag till statsbehofvens fyllande. Så t. ex. för att
blott anföra några få exempel — beräknar Preussen nu för tiden eu inkomst af
14 millioner Thaler, Frankrike 411 millioner Francs, det till arealen obetydliga
Danmark 588,000 R:dr Danskt Runt af sina skogsdomäner.
Hos oss har inköp af mark för Kronans räkning, hvarå skog lämpligen kunde
Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
11
kultiveras, endast undantagsvis egt ruin. De till omfång icke betydande kronoparker,
som finnas i mellersta och södra delarne af landet, hafva, med få undantag, af
ålder tillhört Staten, och de i norra orterna befintliga, till ytinnehållet ojemförligt
mest betydliga, hafva dels tillkommit såsom öfverloppsmarker, efter afvittringar, dels
utgöra oafvittrade kronomarker i fem af de norra länen. Utgifterna för Statens
skogsväsende bestredos åter intill 1869 års slut af inkomsterna från skogsplanterings-
kassan, Christianstads läns fiygsands-planteringsfond och ekplanteringskassan. Men
då besagde utgifter sistnämnde år anvisades att utgå af 7:de hufvudtiteln, beslöts
samtidigt, att de tre nyssberörde, besparade fonderna borde till Statsverket öfver-
lemnas, hvarefter desamma med 779,653 R:dr 62 öre levererats till Riksgälds-kontoret
och användts för fyllande af Statsverkets allmänna behof.
Efter de ungefärliga beräkningar, som nu kunna anställas, hafva från och
med 1870 de till Statsverket influtna skogsmedel uppgått, nämnde år till R:dr 438,300.
1871 till „ 500,000.
1872 till „ 825,100.
Kali’ 1,763,400.
Utgifterna 1870 till..........R:dr 317,200.
1871 ...........„ 351,600.
1872 ............ 361,900. 1,030,700.
öfverskottet af intraderna således till.......Rall 732,700.
för allenast de tre sistförflutna åren.
Det befinnes alltså, att samlade besparingar af skogsmedel, jemte utgifterna
Överskjutande inkomster under de senaste åren lemnat Statsverket mer än ll mil¬
lion Rall behållning, hvaraf intet användts för skogsväsendets utveckling utöfver
hvad i stat beräknats.
Detta förhållande synes desto heldre vara förtjent af uppmärksamhet, som
i Kongl. Maj:ts nyligen aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof skogsmedlen för 1874 beräknats till 700,000 Rall’, utan att ens någon
antydan egt rum om behofvet för skogsväsendets förkofran af ytterligare anslag,
än de hittills i stat upptagna. Det vill derföre förefalla, som ansåge man denna
nya inkomstkälla, om hvars tillvaro statsmakterna ännu för några få år sedan knap¬
past hade aning, vara af beskaffenhet, att allt fortfarande böra anlitas så mycket
ske kan för tillfredsställandet af Statsverkets allmänna behof, men ingalunda för
ytterligare utveckling af skogsväsendet till oberäkneligt gagn för samhället i dess
helhet.
Jag vågar hysa en motsatt åsigt. Sverige egen numera skogstjenstemän i
alla delar af landet och till det antal, som för närvarande anses motsvara behofvet.
Det lärer icke kunna bestridas, att under dessa tjenstemäns, eller jägmästarnes
speciela tillsyn och förvaltning en rationel skogskultur skall kunna tillvägabringas,
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
och lika litet, att der försök med dylik kultur egt rum för Statens räkning, t. ex.
å flygsandsfälten, å de beryktade Svältorna m. fl., dessa försök lyckats och redan
medfört den önskade påföljden, att genom exemplet mana enskilde jordegare till
likartad skogsodling. Vilkoren för en framgångsrik utvidgning af skogsdomänerna
äro således för hand, och behofvet för rikets alla landskap, främst bland dem lik¬
väl för de norra, att på nära håll få se, huru en rationel skogskultur skall be-
drifvas och erfara resultaterna deraf, lärer icke kunna förnekas; ty om än all¬
männeligen bruksskogarne äfvensom de skogar, hvilka tillhöra de större jordegen-
domarne i mellersta och södra delarne af landet, skötas med omsorg och beräkning
af framtidens kraf, torde det åter blott vara undantagsvis som enahanda omdöme
kan fällas om de mindre skogsegendomarne i nyssnämnda orter, samt om de vid¬
sträckta skogsmarkerna i de norra länen. Åtminstone yttra sig sålunda sedan länge
de samfund, hvilka bäst böra vara i tillfälle att känna och bedöma förhållandena
i detta hänseende, nemligen hushållningssällskapen i riket. Ensamt denna omstän¬
digheten, eller den oberäkneliga vigten för de mindre skogsegarne samt för Norr¬
land i allmänhet, att genom egen åskådning få begrepp om en rationel skogshus¬
hållning, synes böra uppmana Staten, att icke sky utgifvandet af lämpliga förskott
för vinnandet af ett stort fosterländskt syfte. Men äfven Statens direkta fördel af
medels anvisande för det ändamål, som här afses, bör ingalunda förbises. I intet
företag torde penningar kunna med behörig urskilning nedläggas under säkrare
utsigt, att i framtiden afkasta stigande ränta, än i skogsodlingar, hvilkas värde för
hvarje år ökas. Visserligen kan en rund tid, olika för olika lokaler, komma att
åtgå, innan ens någon ränta på de utlagda medlen kan blifva att påräkna. Men
huru många äro ej de statsbehof, för hvilkas tillfredsställande anslag måste beviljas,
utan utsigt, att dessa någonsin kunna gifva ringaste direkt afkastning? Dessutom
bör här väl besinnas, att då nutidens Sverige ordentligt frossar med de råprodukter
som våra skogar, äfven de, hvilka bära träd af allenast några få tums tjocklek,
förmå att lemna, torde det få anses vara rätt och billigt, att samtiden gör något
för att hela de sår, som han, med eller utan uppsåt, tillfogar framtiden. Och
slutligen kan ej nog beaktas, att om regeringarne och statsmännen i de af Europas
kulturländer, hvilka sedan länge haft och fortfarande besitta vidsträckta, men ratio-
nelt skötta skogsdomäner, i förra tider hyst sådana åsigter, att Staten icke borde
befatta sig med någon skogskultur och således för denna ej borde göra några upp¬
offringar, hade naturligtvis den i dessa länder nu befintliga, ensamt för satskas¬
sorna högst vinstgifvande skogsodlingen aldrig kommit till stånd.
Det kan icke vara min mening att framställa förslag om anvisande af sär-
skildt anslag, i vanlig ordning och till betydligare belopp, för skogsväsendets be¬
främjande i allmänhet. Men deremot kan jag ej finna annat, än att Skogsstyrelsen,
tills vidare åtminstone, borde fullt likställas med Styrelserna för Post- och Telegraf¬
verken i det hänseendet, att jemväl den förstnämnda berättigades använda öfver-
Motioner i Första Kammaren, N:o 19. 13
skotten af skogsmedlen för det ändamål, som här nedan skall angifvas. I följd af
den rättighet nyssbemälda Styrelser egt och fortfarande ega att disponera upp¬
kommande öfverskott till Post- och Telegraf-inrättningarnes utsträckning och för¬
bättring, hafva dessa anstalter, såsom allmänt veterligt är, år för år utvidgats till
båtnad för hela samhället. Jag kan ej inse, hvarföre icke ett lika tillfredsställande
resultat skulle kunna vara att förvänta, i händelse enahanda dispositionsrätt blefve
Skogsstyrelsen tillerkänd.
Med stöd af hvad jag sålunda haft äran andraga, får jag vördsamt föreslå:
l:o) att af det belopp, som för nästinstundande statsreglerings-
period kommer att beräknas såsom ordinarie inkomst af skogs¬
medlen må uppföras under Sjunde Hufvudtiteln,
a) den summa, som af Riksdagen kan komma att beviljas
under den hittills begagnade rubriken: skogsväsendet, samt
b) såsom förslagsanslag återstoden af nämnda medel under
titeln: fond för förvärfvande af skogsmark.
2:o) Att Riksdagen vid öfverlemnandet till Kongl. Maj:t af under¬
dånig skrifvelse angående berörda hufvudtitel måtte anmäla, det
Riksdagen funnit tiden vara inne att vidtaga någon kraftigare
åtgärd, till allmän och enskild båtnad, för utvecklingen af lan¬
dets skogsväsende: att Riksdagen, för uppnående småningom af
det mål, som härmed åsyftas, beslutat till en början anslå hela
det öfverskott af skogsmedlen, som för nästinstundande år kan
uppkomma, sedan de för skogsstaten in. in. upptagna utgifter
blifvit bestridda, till eu fond för inköp, eller expropriation i
laga ordning, af sådan mark, som kan befinnas vara för skogs¬
odling tjenlig; att nämnde fond förthy komme att ställas till
Skogsstyrelsens förfogande, samt hvad för Statens räkning sålunda
komme att förvärfvas, under skogsstatens vård och förvaltning,
att redovisas och behandlas såsom kronoparker. Hvarförutan
slutligen skulle hemställas, att Kongl. Maj:t, i afseende på kon¬
trollen och öfriga behöfliga åtgärder för ändamålets behöriga
uppnående, behagade i nåder utfärda de föreskrifter, som kunna
anses erforderliga.
Om remiss till Stats-Utskottet af denna min motion får jag anhålla.
Stockholm i Januari 1873.
Carl Rijdijvist.