26
Motioner i Andra Kammaren, N:& 72.
N:o 12.
Af Hem Nils HanSSOll ; Med förslag till vissa ändringar i Riksdags¬
ordningen.
Vid det förändrade statsskickets införande i vårt land föreställde man sig, att
folkets politiska rättigheter blifvit bättre än dittills och efter tidsandans kraf och
en stigande upplysnings fordringar tillgodosedda, ty det lärer väl icke kunna förne¬
kas, att ett folks utveckling och framåtskridande, såväl i ekonomiskt som i socialt och
politiskt hänseende, betingas af tidsenliga lagar och författningar; men likasom allt
annat nytt som uppkommer, detta i sig kan dölja fel och brister, hvilka först vid
ett fortsatt användande uppenbaras, så uppenbarar sig äfven vid den fortsatta til¬
lämpningen af lagar och författningar dessas mer eller mindre lämplighet. Så är
förhållandet med nu gällande Riksdags-ordning, som väl till en början, för att vara
en öfvergång från gamla till nya statsskicket, ansågs uppfylla alla billiga anspråk,
men som redan länge, ty värr, visat sig i många delar mindre ändamålsenlig och
samhällsnyttig.
Sålunda är efter mitt förmenande allt för hög census bestämd för valbarhet
till Riksdagens Första Kammare, hvarigenom, i synnerhet å landsbygden, ett mot
folkmängden svarande allt för ringa antal befinnas vara valbara, hvadan ock ganska
stora svårigheter låtit sig förnimma vid återbesättandet af ledigblifna representant¬
platser med dertill lämplige män. Det händer derföre icke sällan, att ett landsting
i den ena ändan af landet nödgas söka sin lfiksdagskandidat i den andra, just till
följd af brist på valbar person inom eget valområde, ehuru den valde, för att desto
bättre fylla sitt vigtiga kall, rätteligen borde tillhöra och sålunda också känna den
ort, hvars intressen och angelägenheter han blifvit satt att i en riksförsamling be¬
främja och bevaka.
Denna olägenhet torde lättast kunna afbjelpas om valcensus nedsättes från
hvad den nu är till hälften, i sammanhang hvarmed jag också finner det lika bil¬
ligt som rättvist att ledamot i Första Kammaren åtnjuter arvode och resekost-
nadsersättning, i likhet med hvad som bestås ledamot i den Andra.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
27
Icke bättre, utan tvärtom betänkligare, förhåller det sig med rösträtt och
valbarhet till Riksdagens Andra Kammare. Sålunda finnes det personer, hvillca efter
gamla Riksdags-ordningen varit valberättigade, men nu, fastän i oförändrad sam¬
hällsställning, derifrån äro utestängda. Endast ett fåtal af landets innebyggare äro
lagligen berättigade att deltaga i val till riksdagsman, eller valbara till detta för¬
troendeuppdrag.
Hela korporationer äro sålunda derifrån uteslutna, såsom egande för ringa
årlig inkomst. Detta är förhållandet med flertalet af våra folkskolelärare, livilka
dock hafva sig det lika svåra som maktpåliggande värfvet ålagdt att gifva åt det
uppväxande slägtet den uppfostran och det kunskapsmått, hvarmed den unge indivi¬
den sedan skall utträda i det allmänna lifvet, och blifva en nyttig medlem i sam¬
hället. För denna sin själsansträngande sysselsättning åtnjuter skolläraren dock så
jemförelsevis obetydlig ersättning, att han icke, enligt omförmälda Riksdagsordning,
är valberättigad, utan står, så att säga, under ett slags politiskt statsförmynderskap,
då deremot personer, hvilka ofta äro denna folkklass vida underlägsna både i hu¬
manistisk och intellektuel bildning, äro, i följd åt ärfd eller på annat sätt utan
egen förskyllan åtkommen förmögenhet, röstberättigade.
Ett liknande förhållande eger rum med afseende på våra idoga handtver¬
kare och arbetare i många brancher. Dessa äro i massa, i synnerhet å landsbyg¬
den, uteslutna från valurnan, och detta allenast derföre att de icke förmå uppbringa
sin arbetsinkomst till det belopp, som, på sätt Riksdagsordningen antyder, gör dem
valberättigade.
Det bör derföre icke heller väcka förundran, att många af dessa i sina
menskliga rättigheter så tillbakasätta arbetare, med sorgen i hjertat öfvergifva sin
fädernejord, för att i ett främmande land söka sin utkomst och komma i åtnjutande
af de politiska och medborgerliga rättigheter, som deras eget fosterland icke för¬
unnade dem.
Många flera bevisande skäl skulle jag kunna anföra, för att visa orimlig¬
beten af nu omförmälda, påpekade lagstadganden, men det anförda torde vara till¬
räckligt, helst förhållandet torde vara för hvar och eu kändt.
Jag vågar fördenskull, i anledning af hvad jag nu andragit, för afhjelpande
af antydda olägenheter och missförhållanden, vördsammast hemställa, att Riksdagen
ville för sin del besluta följande förändringar i Riksdags-ordningen.
Do. Med afseende på valbarhet till Riksdagens Första Kammare, att föl¬
jande förändrade lydelse måtte gifvas åt
§ 9-
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått trettiofem åis ålder samt ega och minst tre år
28
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
näst före valet egt fastighet till taxeringsvärde ej understigande
fyratio tusen riksdaler, eller ock till staten skatta samt under
tid, som nyss är sagd, skattat för minst två tusen riksdaler
årlig inkomst af kapital eller arbete. Kommer riksdagsman,
efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre
skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträder han sin
befattning.
Och att Riksdagen ville besluta gifva|följande lydelse åt
§ 12.
Vill riksdagsman i Första Kammaren befattningen sig af¬
såga, eger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan
riksdagar, hos Konungens Befallningshafvande.
2:o. Hemställer jag i afseende på valrätt och valbarhet till Riksdagens
Andra Kammare lika vördsamt, att Riksdagen ville besluta att till följande lydelse
omredigera:
§ 14.
Valrätt tillkommer inom den kommun der han bosatt är
en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
man, hvilken antingen eger eller med stadgad åborätt innehaf-
ver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst fem hundra riksdaler eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderat jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej un¬
derstigande tre tusen riksdaler eller ock erlägger till staten
bevillning för en till minst fyra hundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.
Slutligen får jag anhålla det Riksdagen ville besluta att § 23 i Riksdags¬
ordningen måtte nedflyttas under rubriken “Gemensamma bestämmelser“ och erhålla
följande förändrade lydelse.
Hvarje ledamot af Riksdagen åtnjuter af statsmedel ersätt¬
ning för resekostnad till och från densamma samt arvode af
ett tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag,
dock att, när antingen Konungen upplöser Riksdag innan
den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Riks¬
dagen eljest från sin befattning under riksdagen afgår, in¬
nan så lång tid af dess sammanträde förflutit, så ock under
urtima riksdag, ledamot af någondera Kammaren undfår,, jemte
resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket
Motioner i Andra Kammaren, N:o 73. 29
dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två hundra
riksdaler.
Den ledamot af Riksdagen, som icke i rätt tid vid den¬
samma sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara
förlustig tio riksdaler af arvodet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1873.
Nils Hansson
från Christianstads län.
N:o 73.
Af Herr L. J. SvCHSSOH: Om skjutsningsväsendets ordnande.
Sedan öfver 50 år tillbaka hafva nästan vid hvarje riksdag motioner blifvit
väckta om lättnader i skjutsningstungan eller dess fullständiga afskaffande från jord¬
bruket. Detta är äfven naturligt, emedan af alla de många på jorden hyllande
besvär skjutsningsskyldigheten torde vara den mest orimliga. Och densamma har
dessutom genom inträdda förändrade tidsförhållanden numera på många eller de
flesta ställen blifvit ett i hög grad förhatligt onus för jordbrukaren.
Vill man betrakta denna fråga från en oförvillad synpunkt, så är den redan
fullständigt utredd och utaf särdeles enkel beskaffenhet, så att för dess lösande
behöfvas hvarken komitéer eller vidlyftiga utredningar. Tv den grundsats, som
härvid bör följas, är uppenbarligen den, att det blott tillhör staten att ordna det
så, att hvar och en, som vill resa, kan komma fort, men att den resande åligger
sjelf betala skjutsen, och att priset bör i detta som i andra likartade fall bero en¬
samt på förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, så att den resande ej härvid