Motioner i Andra Kammaren, K:o 47.
N:o 47.
Af Herr Ivar Månsson: Angående ändring i Kong}. Förordningen
den 21 Alars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd.
Enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd, skall det sistnämnda bestå af kyrkoherden i församlingen,
såsom sjelfskrifven ordförande, samt ett lämpligt antal för nit om skolväsendet
kände män. Ibland dessa sednare får likväl skolläraren icke räknas, ty han
kan ju, enligt 24 § af nämnda förordning, såsom varande kyrkoförsamlingens
aflönade betjent, icke inväljas som ledamot i skolrådet.
Frågan om upphäfvande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförande
i skolråd har flera gånger varit föremål för Riksdagens pröfning, utan att dock
någon ändring i nuvarande stadganden derom vunnits. Denna fråga är likväl
obestridligen af synnerlig vigt och skall ständigt återkomma tills den fått en
behöflig och nöjaktig lösning. Då ifrågavarande lag stiftades tog man natur¬
ligtvis hänsyn till prestens höga bildningsgrad, samt att han med kraft och
varmt intresse skulle omfatta folkskolans angelägenheter; äfven befarade man
kanske att det i många kommuner icke skulle finnas någon annan lämplig
(iller kompetent person till utöfvande af ordförande-befattningen. Det är emeller¬
tid alltför väl kändt, att pimsten inom en och annan församling icke fullgjort
detta sitt uppdrag såsom han bort, och som man haft rätt att vänta. Å andra
sidan är det ju ett kändt och glädjande faktum, att upplysningen under de
sednare tiderna, genom folkskolans och andra läroverks verksamhet, stigit i
ganska väsendtlig grad. Man hör väl sålunda kunna antaga, att det numera
inom hvarje kommun finnas män, Indika, jemte det att de äro fullt vuxna,
G
Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.
ordförandeskapet i ett skolråd, förstå uppskatta folkskolans stora betydelse,
samt följaktligen med nit och allvar skola handhafva och vårda dess ange¬
lägenheter.
Lemnades åt församlingen frihet att sjelf utse ordförande i skolråd, så
är det likväl ganska säkert att kyrkoherden i de flesta fall blefve vald, för
såvidt han åtnjöt församlingens förtroende samt vore eu för folkbildningen nit¬
älskande man. I motsatt fall, äfvensom om han vore af ålder, sjukdom eller
andra anledningar urståndsatt att fullgöra sina åligganden som skolråds-ord-
förande, skulle församlingen ega — hellre än att ett så vigtigt uppdrag an¬
förtroddes åt en ung, oerfaren och med socknens angelägenheter obekant pastor
— välja någon annan dertill duglig och passande person inom kommunen. Att
eu vald ordförande, vare sig prest eller lekman, skulle komma att intaga eu
helt annan ställning till församlingen än en sjelfskrifven samt lättare och med
1 i fl i gare intresse kunna befrämja folkundervisningen, ligger i öppen dag och
har äfven förr blifvit framhållet och betonadt.
Beträffande folkskolläraren åter, så kan han, som kändt och redan
närnndt är, icke inväljas som ledamot i skolrådet. Detta synes mig ej vara
med billighet eller klokhet öfverensstämmande, ty hvem bör väl bättre känna
till skolornas angelägenheter än just den ordinarie skolläraren. En af vår tids
ädlaste sträfvanden är ju att söka lyfta folkskolan och folkundervisningen till
en allt högre ståndpunkt. I samma mån detta lyckas, ställes också högre
anspråk på skollärarne, hvilka numera äfven förvärfva sig grundligare kun-
skapsmått och bildning än förr. Då de äro aktade och värderade män, och
då åt dem lemnas det stora förtroendet att leda och undervisa våra barn, samt
då det dessutom vid många tillfällen är nödvändigt att skolläraren är närva¬
rande vid skolrådets sammanträde för att lemna upplysningar, då det t. ex. är
fråga om tillsättande af lärare eller lärarinna i småskolan, om anskaffande af
skolmateriel m. m., så bör det väl också, enligt mitt förmenande, vara med
billigheten öfverensstämmande att den ordinarie skolläraren må kunna inväljas
i skolrådet, då församlingen så finner lämpligt och nyttigt. I alla frågor som
röra den invalde läraren personligen bör han anses jäfvig och skall från
rådet afträda.
Att lemna skolläraren plats i skolrådet vore dessutom ett rättvist er¬
kännande af hans insigter om skolväsendet samt en välförtjent uppmuntran för
hans mödosamma och ansvarsfulla kall.
På grund af hvad jag sålunda anfört tager jag mig friheten föreslå
följande förändring i ofvannämnde förordning, nemligen:
Do) att kyrkoherden, eller den hans embete förestår, endast skall
vara sjelfskrifven ledamot, men icke sjelfskrifven ordförande i skol¬
rådet; samt
Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.
7
2:o) att hvarje ordinarie skollärare må blifva berättigad att, inom
den socken han tillhör, kunna inväljas som skolråds-ledamot.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott anhåll os
vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1878.
Ivar Månsson.
Uti ofvanstående motion instämma:
Nils Nilsson, Christen Assarsson.
från Stäfvie.
N:o 48.
Af Herr Ivar Månsson: Om underdånig skrifvelse till Kongl. May.t,
rörande ändring i dé för uppbörden af kyrkoherdes lön gäl¬
lande grunder.
Genom Kongl. Förordningen af den 11 Juli 1862 har sättet för pre-
sterskapets aflöning, hvilket förut varit olämpligt och obestämdt samt af be¬
skaffenhet att lätt föranleda tvister emellan löntagare och löngifvare, blifvit
ändamålsenligt regleradt, så att hvarje kyrkoherde numera erhåller en bestämd
årlig lön, som skall af socknen utgå "och gälla för en tid af femtio år. Derom
kan sålunda numera icke uppstå någon tvist eller olägenhet, men deremot har,
beträffande gällande föreskrifter för uppbörden af nämnda lön, från åtskilliga
trakter mycket missnöje tillkännagifvits.
Yid bestämmandet af afgifterna till presterskapets löner hade nemligen
regleringsnämnderna, enligt 6 och 7 §§ af nämnda förordning, att ställa sig