Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
19
N:o 42.
Af Herr J. i. Englander, om förhöjning i länsmännens aflöning.
Då till denna Riksdag inkommit i Kongl. Maj:ts Proposition äfven
löneförhöjningsförslag för länsmännen, anser jag mig skyldig att i min
ringa mån genom denna ingifna motion verka för en tjenstemannakorps’
förbättrade ställning, alldenstund jag anser hvad Kongl. Maj:t föreslagit
otillräckligt. För ingen af Kammarens Herrar Ledamöter är obekant, hur
dåligt länsmännen äro aflönade, så att man nästan kan fråga huru det
är möjligt att en sådan person skall kunna existera som hederlig karl.
Visserligen vet jag att denna korps icke af folket åtnjuter de sympatier,
som rättsligen borde densamma tillkomma. Orsakerna dertill äro af alla
väl kända. Såsom utgörande den yttersta länken i kedjan af landstaten
står länsmannen i närmaste beröring med den jordbrukande och arbe¬
tande befolkningen. Vid utförandet af de många och svåra uppdrag,
som honom åligga, måste han noga ställa sig till efterrättelse gällande
föreskrifter, och då flera af dessa uppdrag djupt ingripa i den enskildes
förhållanden, är mindre underligt, om desse förblanda personen med saken,
och, ehuru icke så borde vara, på denne öfverflytta hela den känsla af
missnöje de känna öfver sjelfva saken. Till följd af denna förblandning
ådrager sig länsmannen vanligen allmogens hat och förföljelser samt blir
ofta utsatt för de största faror under sin tjensteutöfning. I betraktande
af dessa förhållanden är det af vigt att länsmännen förses med en aflö¬
ning, som, på samma gång den gifver dem nödtorftig bergning, befriar
dem från behofvet att på annat sätt fylla de nödvändiga lefnadsvilkoren.
Då nu staten endast består dem 700 R:dr och, der boställen äro in¬
dragna, 150 R:dr i boställspenningar, så kan visserligen ingenting vara
mera rättvist än löneförhöjning, men det synes för mig att en länsman
svårligen kan med sina många tjensteåligganden sköta sin befattning or¬
dentligt med en löneförhöjning af endast 300 R:dr, då han derutöfver
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
icke har några tjenstgöringspenningar såsom ersättning för sådana resor,
som den föreslagna lönen, icke på långt när, jemte nödiga lefnadskost-
nader, kan betacka. Jag tror derföre att, om man vill förekomma liknöjd¬
het i tjensteutöfningen, måste desse tjensteman lönas på ett sätt, som
motsvarar deras åliggande, ty den sanning ligger här mycket nära, att
en illa aflönad tjenare uppfyller sina pligter äfven illa.
Jag vill med anledning häraf vördsammast föreslå
att länsmännens löner höjas till 1,000 R:dr samt der¬
utöfver 300 R:dr i tjenstgöringspenningar.
Stockholm den 28 Januari 1873.
J. M. Englander.
N:o 43.
Af Herr J. M. Englander: Med förslag till åtskilliga ändringar i
gällande förordning om försäljning af bränvin och an¬
dra distillerade spirituösa drycker.
Lagstiftningen rörande försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade drycker har allt sedan år 1855 till sina hufvudsakligaste grun¬
der kunnat lemnas oförändrad, emedan den visat sig motsvara ändamålet
att stäfja missbruket af starka drycker. Klagomål öfver olägenheter, som
af nämnda lagstiftning vållats, hafva dock icke uteblifvit; men endast i
tvenne hänseenden hafva dylika klagomål funnits grundade. Det har nem¬
ligen måst erkännas, att författningen lemnat rum för bränvinshandelns
monopoliserande och derigenom beredt utväg för städerna att undandraga
producenten sin behöriga ersättning och att utsuga den fattigare befolk¬
ningen, äfvensom att det icke lyckats att hålla försäljningen inom de i
författningen utfästade särskilda gränserna för den handel med bränvin,