Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
11
samt Frankrike å andra sidan år 1865 ingångna handelstraktat skulle anses inne¬
fatta hinder för åvägabringandet af ofvan föreslagna alternativa åtgärd,
Riksdagen då jemväl ville besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att Han täcktes äf Franska regeringen
utverka eu sådan modifikation i nämnde traktat, att hinder ej
möta för utfärdandet af författning i föreslaget syfte.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 22 Januari 1873.
A. W. Westerdal.
N:o 3.
Af Herr A. AdlcrspUFFC: Angående förbättrade vilkor för bevärings-
manslcapet under dess öfningsmöten.
I ett hårdt klimat, der äfven sommaren kan vara kall och fuktig, fordras,
såsom hvar och en vet, för helsans och krafternas underhåll starkare föda och var¬
mare beklädnad, än i länder under blidare luftstreck. Likaså har erfarenheten
styrkt, att ansträngning och umbärande äro känbarare för ynglingen än för den
mogne, mer härdade mannen.
Dessa välkända fakta, tillämpade på vår beväringsinstitution, leda till slut¬
satser så enkla och tydliga, att äfven de synas obestridliga. De säga oss:
att den svenske beväringsynglingens underhåll, hans föda, beklädnad och
lägerutredning, böra bestämmas efter vårt klimats fordringar, och ej efter de an¬
ordningar, som i andra länder anses behöfliga för dervarande värnepligtige;
att om våra beväringsynglingar åtnjuta sämre vård än deras likar i länder
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
med blidare klimat än vårt, måste detta utvisa ett otillfredsställande, ej berättigadt
förhållande hos oss, samt
att under fredstid det är af större vigt, att den till vapenöfning inkallade
beväringsynglingen erhåller en för sina unga år lämplig behandling, än att han i
allt göres ovilkorligt likställig med den besoldade soldaten, som mot lega eller års¬
lön gjort krigstjensten till sitt yrke.
Sanningen i dessa satser lär svårligen kunna förnekas, ej heller det vitsord
de gifva, när de användas såsom proberstenar på beväringsinstitutionens nuvarande
ekonomiska anordningar. Att dessa sednare i åtskilliga delar befinnas underhaltiga
kan icke döljas, och bör det icke heller, om bristerna skola afhjelpas och institu¬
tionen omsider blifva till det gagn, fäderneslandet af densamma numera förväntar.
En beväringsinstitution måste alltid, särdeles när den icke medgifver friköpnings-
rätten, innebära pligter störande för den enskilda verksamheten; men oafsedt denna
uppoffring, borde icke under fredstid den obligatoriska vapenöfningen medföra så¬
dana umbäranden och göras så motbjudande som nu är förhållandet. Den utspis¬
ning, som enligt gällande författningar tilldelas beväringsynglingen, och den hvila,
som efter dagslång exercis honom erbjudes, äro ej under våra naturförhållanden
tillräckliga för en ynglings behof. Icke heller i sedligt hänseende egnas bevärings¬
ynglingen den vård, institutionen såsom nationaluppfostran borde omfatta, då han
under öfningsmötet nödgas dväljas i en orenlighet, som ej blott är störande för
helsa och trefnad, utan ock nedtrycker den aktning hvarje yngling bör hysa för
sig sjelf. Fakta tala här bäst.
I beväringslägret går trumman klockan fem på morgonen, för att kalla till
uppställning. Tillförene slogs reveljen klockan fyra. Det är ett minne af den nyss
aflidne konungens folkkärlek att uppställningen nu sker en timme sednare. Hvilan
är härigenom, hvad timantalet angår, fullt tillräcklig — hvilket är mer än som
kan sägas om den öfriga anordningen för natten.
Genast på morgonen, vanligen klockan half sex, börjas exercisen och fort-
sättes till half nio, då inryckning sker för frukost. Detta första mål består af ett
mått kaffe med socker, men utan mjölk, samt en bit sill, sju å åtta man om sillen,
samt dertill så mycket af brödportionen, som vid middag och qvällsvard kan und¬
varas. Brödportionen är dock både god och tillräcklig. Straxt före klockan tio
sker åter utryckning för exercis, hvilken nu räcker till klockan tolf, hvarefter mid¬
dagsmålet utdelas. Detta består af en skål ärtsoppa samt ett stycke kött eller salt
fläsk, det sednare af ungefär tvänne fingers storlek. Sedan eftermiddagsexercisen
fortsatts från klockan fem till klockan åtta, erhålles aftonmålet, nämligen en skål
korngrynsgröt. Denna anrättning, kokad i vatten och utdelad utan tillsats af smör
eller mjölk, lär i allmänhet lemnas orörd.
Sådan är utspisningen. Anordningen för natthvilan är ännu mera otillfreds¬
ställande. Enligt föreskrift kan i hvarje tält förläggas tjugofem man, men dels
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
13
genom frånvaron af de sjukskrifna, och dels genom tillåtelsen för dem, som hafva
råd, att begagna enskildt tält, uppgår antalet sällan till mer än aderton eller tjugo
man. Till hvilobädd erhåller hvarje man tio skålpund halm, samt understundom
äfven granris, som också vanligen beräknas till tio skålpund på man. Granriset
lär dock sällan begagnas. Täcke bestås icke, ej heller brädbeklädnad under halmen.
Denne sednare, som efter några dagars begagnande är söndertrampad och knappast
skyler marken, är antingen fuktig eller ett tillhåll för insekter m. m., allt efter
väderlekens beskaffenhet. På en sådan bädd, med patronköket till hufvudkudde,
kan det icke blifva mycken vederqvickelse af hvilan. Men dermed är ej nog; snygg¬
heten bortjagas och helsan blottställes. Sålunda utrustad nödsakas nämligen be-
väringsynglingen natt efter natt, så länge öfniDgsmötet räcker, ligga med munde-
ringspersedlarne på sig, kläderna må vara rena eller dammiga, våta eller torra.
När man härtill betänker, att i beväringsynglingarnes lägerutredning ej ingår sked,
knif eller gaffel, icke en torkhandduk, icke ens tvättbaljor eller något slags anord¬
ning för rentvagning, vare sig morgon eller afton, blir det lätt att fatta hela vid¬
den af den uraktlåtenhet, hvartill vår beväringsinstitution nu gör sig skyldig. En
tidsenlig ändring synes här oafvislig.
Gifvet är, att beväringslägret icke kan åstadkomma kost och utredning,
motsvarande vanorna från ett ordnadt hem. Det barnsliga i en dylik fordran, om
den funnes, berättigar dock icke till den motsatta ytterligheten, eller att sätta be-
väringsynglingen på svältkur, och att beröfva honom den vård, som är första vil-
koret för helsa och trefnad. Ofningsmötets uppgift borde väl icke vara någon annan
än att lära beväringsynglingen vapnens bruk, samt att hos honom inplanta begreppen
om krigslydnad och ordning. Att i förtid vilja göra fälttågets umbäranden och veder¬
värdigheter till en militärisk vana vore, äfven om det kunde ske, dåraktigt, synner¬
ligen då ynglingens helsa och institutionens ädlare syften derigenom äfventyras.
Dertill kommer, att den hårda behandlingen, ehuru skenbart en ekonomisk bespa¬
ring, i verkligheten är en misshushållning. En vårdslösad trupp är alltid en mer
eller mindre ogynnsam jordmån att bearbeta, och gifver ej det resultat, som under
bättre förhållanden skulle kunna erhållas, då deremot tillräcklig föda, vederqvickande
hvila, ordning och renlighet uppfriska sinne och krafter, och derigenom mångdubbla
förmågan att mottaga den ansträngande krigsundervisningen. Sedd från hvilken
synpunkt som helst visar sig behöfligheten af förbättrade anordningar.
Sammanställas nu berörda missförhållanden med den utredning och vård, som
i andra länder tilldelas den värnepligtige, komma vår beväringsinstitutions brister i
en än starkare belysning. För en dylik jemförelse ligga Preussen och Danmark
oss närmast. I dessa länder är, likasom hos oss, pligten att dugliggöra sig till
fäderneslandets försvar ovilkorlig, och båda ländernas klimat är, ehuru betydligt
blidare, likartadt med vårt. Hvad Preussen beträffar torde dock anmärkas, att vi
hvarken kunna eller böra söka likställighet med ett land, hvars vidt omfattande
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
politik framtvingar eu militärorganisation, som under andra förhållanden icke vore
behöflig. Må derföre dervarande väl ordnade kaserner, kantoneringen i byar och
städer, utspisningen under fälttjensten, beklädnaden m. m. här lemnas åsido.
Emot jemförelsen med Danmark kan icke en dylik invändning göras. Der
äro statens syften samt folkets lynne och vanor i det närmaste desamma som hos
oss. Icke heller kan man misstänka att militärlyx insmugit sig under dervarande
kontrollerade statshushållning. Också åtnjuter den danske värnepligtige icke något
öfverflöd, utan tilldelas just nätt och jemt hvad efter noggrann pröfning anses för
honom behöfligt.
Bifogade tabell visar, under svenska rymd- och vigtbenämningar, hvad hvarje
dag i förplägning och underhåll bestås den danske värnepligtige och den svenske
beväringsynglingen. Den förstnämnde, som af staten ej erhåller mer än brödet,
bränvinet och middagsmålet in natura, får derutöfver efter eget godtfinnande,
för en kontant dagspenning köpa sin kost af marketentare, hvaraf tvänne åtfölja
hvarje bataljon. Uttager lian icke bränvinet undfår han i ersättning fyra öre för
dag, hvarigenom den kontanta aflöningen för uppköp af lifsmedel ökas till sextio¬
fyra öre.
Dagligt underhåll
för
Dansk
värnepligtig.
Kontant 60 öre; bröd 1 tt 76 ort;
bränvin 4,6 kub.-tum.
Middag:
Trenne dagar af sex: färskt kött 76
ort, risgryn 5,4 kub.-tum, eller korn-
gryn 7 kub.-tum.
Tvänne dagar af sex: salt fläsk 58
ort, kokärter 5,8 kub.-tum.
En dag af sex: klippfisk 58 ort, smör
7 ort, potatis 1 76 ort, eller risgryn
5,4 kub.-tum.
Svensk
beväringsyngling.
Kontant 6 öre; bröd 2 U.
Frukost:
Kaffe 2 ort, socker 3 ort, sill 6,5 ort.
Middag:
Fyra dagar af sju: färskt kött 75 ort,
kokärter 8 kub.-tum.
Tvänne dagar af sju: salt kött 63
ort, kokärter 8 kub.-tum.
En dag af sju: salt fläsk 33 ort, kok¬
ärter 8 kub.-tum.
Qvällsvard:
Korngryn 8 kub.-tum.
h vilan
Dertill kommer lägerutredningen. Då svenske beväringsynglingen för natt-
erhåller till bädd tio skålpund halm, utbredd på blotta marken, förses det
Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.
15
danska tältet med golf af bräder, hvarförutan hvarje värnepligtig erhåller madrass
och hufvudkudde, äfvensom ett ylletäcke. Till honom utdelas nämligen en större
och en mindre säck, båda formade som madrassöfverdrag. Dessa säckar eller öfver¬
drag fyllas med sjötång, i hvilken insekter och ohyra ej trifvas, såsom i halmen.
För öfrigt tilldelas, som sagdt, hvarje värnepligtig ett ylletäcke. Denna skilnad
emellan den danska och svenska lägerutredningen framstår så mycket bjertare, då
man ihågkommer, att i Danmark under mötestiden marken icke betäckes med frost
och snö, såsom ej sällan inträffar under våra beväringsmöten.
I hvad mån de ekonomiska vilkoren för våra beväringsynglingar böra för¬
bättras, tilltror jag mig icke såsom motionär kunna utreda; ej heller kan jag till¬
styrka Riksdagen att nu dermed befatta sig. Min afsigt är endast att framhålla
nödvändigheten af förbättringar, och deras snara vidtagande. Uppskjutes dermed
måste ett af tvänne inträffa: antingen att beväringsinstitutionen blir eu olidlig
börda för hvarje yngling med vett och ordnade seder — och för de öfriga icke
till det gagn den kunde och borde blifva; eller också, att under öfningsmötet en
mängd undantagsförmåner måste medgifvas, hvaraf fostras en dålig anda, afund och
split. I ena som i andra fallet äfventyrar man att förfela institutionens stora, fo¬
sterländska mål. Min vördsamma motion är derföre:
att Riksdagen, med uttalande af den åsigt att en förbättring
af beväringsmanskapets ekonomiska vilkor är af bebo! ve t på¬
kallad, måtte uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes taga denna fråga i nådigt öfvervägande samt,
efter utredning af hithörande förhållanden, till Riksdagen aflåta
nådig proposition i ämnet.
Stockholm den 25 Januari 1873.
A. Adl er sparre.