18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 165.
iV.o 165.
Af Herr 0. HaeggstrÖlll: Om ändring af 17 köp. 5 § Rätte¬
gångsbalken, angående ersättning till vittnen.
m
Uti 17 kap. 5 § Rättegångsbalken, angående ersättning till vitt¬
nen, hafva tillägg och ändringar på Riksens Ständers framställningar
blifvit vidtagna genom Kong!, kungörelserna den 20 November 1845,
den 8 Oktober 1851 och 23 Mars 1858, gående som bekant, ut på, att
vittnen i gröfre, för allmänna säkerheten vådliga brottmål skola för sin
inställelse vid domstol af statsmedel ersättas, om och då den tilltalade
icke kan till ansvar dömas eller saknar tillgång att ersättningen
utgifva.
I mindre brottmål, t. ex. oloflig skogsavverkning eller förbrytelser
mot förordningen om bränvinsförsäljning, är åklagaren deremot skyldig
att, om den tilltalade icke kan åt saken fällas, ersätta i målet inkallade
vittnen.
Detta förhållande måste verka förlamande på åklagarens tjenste¬
nit, ty den risk för stora kostnader, ett åtal kan medföra, tvingar honom,
då han ej är fullt säker om utgången, att afstå derifrån. Svårigheten
att anskaffa full bevisning ökas icke obetydligt af den omständigheten,
att vittnena icke undfå en mot deras besvär och tidsförlust svarande
ersättning, hvilken, enligt nu gällande stadganden otillräcklig, dessutom
oftast tillfall er dem först åratal efter det de blifvit i saken hörde och
slutlig dom afkurmad. Detta förhållande verkar naturligtvis derhän, att
vittnena, som skulle kunna i målet lemna fullgiltiga upplysningar, icke
gifva sig tillkänna för åklagaren, icke af likgiltighet för sanningens upp¬
dagande, utan af fruktan för uppoffring af tid och penningar, som de
ej kunna undvara för familjens underhåll. I glest befolkade trakter
med långa afstånd, såsom i Norrland, blir förlusten, så för åklagare
som vittnen, ofta högst känbar.
Vill man åstadkomma en bättre skogshushållning och, om ej före¬
komma, åtminstone stäfja den olagliga skogsafverkningen, så torde, utom
andra åtgärder, äfven den böra vidtagas, att åklagaren befrias ifrån
skyldigheten att utgifva ersättning till vittnena, då han förebragt någon
Motioner i Andra Kammaren, N:o 165.
19
bevisning för åtalets befogenhet, äfvensom att vittne undfår skälig ersätt¬
ning för tidspillan och öfriga kostnader, och att denna ersättning snab¬
bare, än nu gällande författningar medgifva, må det tillgodokomma.
Då åklagare i vissa mål har andel i utfallande böter, torde han i
viss mån böra vidkännas kostnaderna för vittnens inkallande, men då
risken blir för stor och således hämmande för hans verksamhet och
nit, då torde staten böra träda emellan. Det måste vara statens pligt
och intresse, att förbrytelser mot gällande lagar och författningar be-
ifras och befordras till laga näpst, hvarför den också bör vidkännas de
kostnader, som för ändamålets vinnande är o oundgängliga.
På grund af hvad jag i största korthet anfört dristar jag föreslå:
att Riksdagen ville för sin del besluta, med upphäf¬
vande af åberopade Kongl. kungörelsen, utfärdandet
af eu författning af det ungefärliga innehåll, att la¬
gens stadgande i 17 kap. 5 § Rättegångsbalken, att
deri, som vittne påkallat, skall betala dess resekostnad
och förtäring, bör äfven tillämpas i brottmål, som af
allmän åklagare åtalas, hvadan den som allmän åkla¬
gare å tjenstens vägnar åberopat till vittne i dylikt
mål, och som sig inställt vid domstol, belägen på
minst tre mils afstånd från vittnets hemvist, skall, derest
vittnet det äskar, vid samma rättegångstillfälle tilläg¬
gas ersättning för dess resekostnad och uppehälle med
högst 1 R:dr 50 öre för hvarje dag, som i och för
resan och vistandet vid domstolen erfordras, samt
skjutsersättning för en häst fram och åter, hvilken
ersättning skall till vittnet uppå dess anmälan, med
företeende af första domstols beslut, af allmänna me¬
del utbetalas, å landet af kronofogden i det fögderi,
der målet varit handlagdt, och i städerna utom Stock¬
holm af magistraten samt i Stockholm af Statskonto¬
ret, med staten förbehållen rätt att af åklagaren utbe¬
komma den erlagda vittnesersättningen, om han ej
gittat i målet åstadkomma half bevisning.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 Januari 1873.
Gustaf Hceggström.