10
Motioner i Andra Kammaren., N:o 112.
att eu dylik arbetsgifvare äfventyra!’ att utgifva skadestånd till husbonden,
som måst, ofta för dryg dagspenning, skaffa sig det arbetsbiträde, han
genom tjenarens olofliga afvikande förlorat, emedan sådant lösligt antagande
af annans tjenare oftast är hela orsaken till afvikelse!!, och sällan, i följd
af bristande tillgång hos tjenaren, utbekommes. Jag anhåller fördenskull,
att Riksdagen ville för sin del besluta om ett så lydande tillägg till före¬
nämnde 52 §:
»Afviker — — — — — inberätta». Den som i sitt arbete an¬
tager sådan af viken tjenare, utan att förvissa sig, genom affordrande
af orlofssedel och afskedsbetyg, att tjenaren är frän sin förra tjenst
lagligen skiljd, vare förpligtad, jemte tjenaren, eller hvilkendera bäst
gälda gitter, hålla husbonden skadeslös för den förlust, som genom
tjenstehjons afvikande honom drabbar.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockbolm den 29 Januari 1873.
L. J. Svensson.
lV:o 112.
Af Herr C. A. Jönsson: Om ändring i § 3 af Kongl. för¬
ordningen och reglementet angående folkskolelärares pen-
sionsinrättning den 30 November 1866.
I Kongl. Maj:ts nådiga förordning och reglemente angående folk-
skolelärarnes pensionsinrättning af den 30 November 1866 lyder § 2:
»Skolområde, som underhåller högre folkskola, är förbundet till delaktighet
i pensionsinrättningen för den lön, lärare vid sådan skola verkligen åt¬
njuter, så vida denna lön icke öfverstiger 1,000 R:dr. Ofverskjuter lönen 1,000
R:dr, ege skolområdet hvarken skyldighet eller rätt till delaktighet för
öfv erskottet. Likaledes vare hvarje skoldistrikt, som har en eller flera
Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.
11
egentliga folkskolor, förbundet att för hvar och en af der befintliga ordi¬
narie folkskoleläraretjenster i pensionsinrättningen ingå efter minimilönens
belopp, likväl med öppen rätt för distriktet att, i fall det lemnar
läraren större lön, för pensionens höjande vinna delaktighet i inrättningen
efter ett högre lönebelopp, hvilket dock icke må öfverstiga den lön,
läraren verkligen åtnjuter, och i intet fall öfverskrida 1,000 R:dr. Då
ansökan göres om delaktighet i pensionsinrättningen efter högre belopp
än minimilönen, åligger det skolrådet att styrka, det läraren verkligen i
lön åtnjuter åtminstone det ifrågavarande beloppet,» samt § 3: »Har rätt
till delaktighet i pensionsinrättningen efter högre lönebelopp än minimi¬
lönen blifvit behörigen beviljad, må den sedermera icke kunna nedsättas.
Deremot må, inom den i § 2 bestämda gräns, förhöjning i denna rätt
vid lärareombyte kunna medgifvas, derest vederbörande skoldistrikt så¬
dant åstundan åliggande det skolrådet att vid framställning om förhöj¬
ningen styrka, ej mindre att beslut härom blifvit fattadt, än att läraren
verkligen åtnjuter åtminstone den lön, för hvilken delaktighet i inrätt¬
ningen sökes.»
Af dessa stadganden följer, att om ett skoldistrikt finner skäl att
höja lärarens löneförmåner utöfver det belopp, som vid hans antagande
fastställdes, distriktet dock icke är i tillfälle att från pensionsinrättningen
bereda honom rätt till högre pension än hvad den på grund af den ur¬
sprungliga, vid antagandet fastställda lönen kan komma att utgöra.
Då denna inskränkning synes mig vara både obillig och olämplig, —
obillig derföre att, om lönen är bestämd med afseende å en lärares arbete
och skicklighet, äfven pensionsrätten bör utgå i förhållande derefter; olämp¬
lig derföre att den innebär en ganska naturlig lockelse för en duglig lärare
att söka förflyttning till annat skoldistrikt, som då på grund af ofvan åbe¬
ropade § 3 kan bereda honom den högre pensionsrätten; olämplig äfven derföre,
att den lägre pensionsrätten i många fall måste föranleda att en af ålder
och kraftlöshet mindre tjenlig lärare längre än som vederbör på sin plats
bibehålies, — en omständighet, som numera torde förtjena ytterligare af¬
seende med anledning af Kongl. Kungörelsen den 21 Juni 1871, genom
hvilken minimilönen för afskedstagande folkskolelärare inom en kortare
tidrymd väl i allmänhet torde komma att uppgå till 500 R:dr; — så anser
jag en förändring i detta förhållande vara, i folkskolans intresse, af be-
hofvet påkallad.
Då vidare, enligt reglementet § 7, skoldistrikt skall erlägga årlig
pensionsafgift med fyra procent af den lön, för hvilken distriktet med af¬
seende å vederbörande lärares pensionering vunnit delaktighet i inrättningen,
och då enligt § 8, i fall vid pensions tilldelande ej blifvit erlagde så många
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 113.
årsafgifter, som motsvara de ordinarie tjensteår, skolläraren för erhållande
af pension måste ega, skoldistriktet är förbundet att gälda beloppet af de
bristande årens afgifter; och då enligt § 28 icke heller i allmänhet rätt
till högre pension kan åtnjutas, förr än läraren under minst fem år upp¬
burit den högre lönen, så synes ej vara skäl befara, det pensionsinrätt-
ningen genom den ändring, jag föreslår, skulle äfventyra någon synnerlig
förlust; och äfven om i en framtid, af denna eller annan anledning, någon
brist skulle uppstå, lära väl kommande Riksdagar icke undandraga sig att
anvisa de medel, som för pensionsinrättningens uppehållande kunna befinnas
behöfliga.
Med anledning af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt hemställa:
att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t
ville göra den förändring i § 3 af nådiga förordningen och regle¬
mentet angående folkskolelärarnes pensionsinrättning den 30 No¬
vember 1866, att förhöjning i pensionsrätten må kunna medgifvas,
derest vederbörande skoldistrikt så åstundar, äfven utan att lärare¬
ombyte samtidigt eger rum, med de vilkor som reglementet i
öfrigt föreskrifver eller Kongl. Maj:t kan finna nödigt bestämma.
Stockholm den 30 Januari 1873.
C. A. Jönsson.
N:o 113.
Af Herr C. A. Jöiusson: Om användande af en del utaf Riksgälds¬
kontor ets öfver skottsmedel till minskande af statens gäld.
Att de goda skördar, som en mild försyn låtit vårt land bekomma
under de sednaste åren, frambragt välsignelse, ja till och med öfverflöd,
torde eu hvar tacksamt böra erkänna, ty endast derigenom hafva de all¬
männa och enskilda arbeten och sträfvanden, som genom odling och före¬
tagsamhet i alla riktningar bidragit till eu förut icke anad utveckling