De» * Uam.
n«
Lördagen den 9 Mars 1872.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades fyra protokollsutdrag för den 6 dennes och protokol¬
let för den 29 sistlidne Februari.
Grefve Wacktmeister, Hans: Jag får anhålla om ledighet
från riksdagen till den 3 i nästa månad.
Denna anhållan bifölls.
Grefve Trolle-Wachtmeister: För
gelägenheter får jag anhålla om ledighet
dagar från och med nästa onsdag.
vårdande af vigtiga a»-
från riksdagen under 14
Jemväl härtill lemnade Kammaren sitt samtycke.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Ut-
skottets den 4 och 6 dennes bordlagda utlåtande N:o 13, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
l;sta och 2:dra punkterna.
Biföllos.
3:dje punkten.
Herr Stråle: Jag inedgifver, i likhet med Utskottet, att pen¬
sioner af ifrågavarande beskaffenhet endast undantagsvis höra be¬
viljas; _men jag tror, att några icke så obetydliga omständigheter
kunna i förevarande fall åberopas till stöd för Kongl. Maj:ts propo¬
sition. Sökandens fader, Öfverstelöjtnanten Schander, bär varit öf-
Riksd. Prof. 1872. 1 Afd. 1 Band. 3g"
(14
De* » Man.
ver 43 år i statens tjenst, derunder 32 år vid pionierkorpsen och
kronoarbetskorpsen dels såsom kompanichef och dels, större delen
af tiden, såsom bataljonschef; och i handlingarne är han vitsordad,
hvad äfven jag, som under några år varit hans chef, kan intyga, för
»tmärkt nit, ordning och skicklighet. På grund af sina meriter fick
Öfverstelöjtnant Schander vid 1854 års riksdag rätt till pension af
1,500 R:dr, då han uppnått 65 års ålder och kunde styrka, att hans
helsa var försvagad. Han öfverlefde derå år pensionsåldern, men kom
aldrig i åtnjutande af pensionen, som följaktligen besparades staten;
och då efter hans död åt hans enka beviljades en pension å 500 R:dr,
åberopades jemväl såsom motiv, att hon hade en sjuklig, oförsörjd
dotter. Enkan Schander är nu död, och dottern, som är 40 år, li¬
der af bräcklig helsa och en betänkligt tilltagande svaghet i syn-
organerna, i följd hvaraf arbetsförmågan är i hög grad försvagad.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att Spelår af modrens pension måtte
tilldelas dottern. Jag tror mig kunna med någorlunda skäl lägga
Kammaren på hjertat att icke vägra en afliden tjensteman nu till
åren komna och af sjukdom och svag syn lidande dotter en pension
åt 200 R:dr Runt. Och hemställer jag om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Grefve af Ugglas: Den siste talaren har framlagt det behof,
som Öfverstelöjtnanten Schanders dotter har af understöd; och sam¬
ma upplysningar finnas i den Kongl. propositionen. Frågan är nu
endast, huruvida detta behof ensamt är tillräckligt skäl för att hon
skulle uppföras såsom pensionstagare å nionde hufvudtiteln. Denna
hufvudtitel afser dels pensionering af statens tjensteman efter vissa
grunder, dels ock beviljande af pension i det undantagsfall, då sjuk¬
lighet förmår tjenstemannen att innan pensionsåldern lemna tjensten
och han genom nit i tjensteutöf ningen gjort sig af understöd förtjent.
Der uppföras äfven pensioner åt enkor till tjensteman, hvilka efter en
långvarig tjenstetid aflidit och lerunat enkan i fattiga omständighe¬
ter; och det var. just på grund af de förtjenster och den långvariga
tjenstetid, som Öfverstelöjtnanten Schander användt i statens tjenst,
som på sådant sätt förfors med hans enka. Ett annat förhållande
är deremot med tjensteman barn. Såsom Utskottet säger, har Riks¬
dagen “endast i ytterst sällsynta undantagsfall'1 medgifvit pensione¬
ring af aflidne tjeustemäns efterlemnade barn. Sådana sällsynta
undantagsfall äro, då icke allenast fadeims långvariga tjenstetid och
medellösa omständigheter tala för barnen, utan äfven fadern på nå¬
got särskildt utmärkt sätt frejdat landet t. ex. i fråga om berömda
vetenskapsmän eller personer, som gjort staten verkligt stora tjen¬
står; i sådana undantagsfall gifven åt barnen pensionen såsom ett
uttryck af en nationalerkänsla. Ett sådant fall förefinnes icke bär,
och vid detta förhållande har jag icke kunnat annat än deltaga i
Utskottets afstyrkande. Jag är ock öfvertygad, att om Riksdagen
skulle på grund af de omständigheter, som här föreligga, bevilja pen¬
sion åt en afliden tjenstemans dotter, så skulle många andra tjen-
etemannadöttrar kunna åberopa detta prejudikat såsom skäl att vädja
till och ihågkommas af Riksdagen. Jag kan enskildt ömma för den
5 Ma/».
115
person, som här är i fråga; men jag tror icke att de grunder, som
■u äro gällande för uppförande till understöd på nionde hufvud-
titeln, tala för att ifrågavarande person skall å densamma uppföras.
I följd häraf anser jag inig böra yrka bifall till Stats-Utskottets
hemställan.
Herr Faxe: Lika med den förste talaren medgifver jag, att
den regel, som Utskottet uppställt för sig att icke gerna bevilja pen¬
sioner åt barn etter aflidne tjensteman, är riktig; men ingen regel
finnes utan undantag. Jag tror också, att ett sådant undantag bär
är för handen. Den förste talaren bär redogjort lör Qfverstelöjtnan-
ten Schanders verksamhet under eu lång tjenstemannabana; vidare
har han anmärkt, att just med anledning af Schanders förtjenster
hans enka fått sig pension beviljad af Riksdagen. Men, säger man,
detta bör icke utsträckas till dottern. Har fadern verkligen gjort
sig förtjent af landet, ser jag dock icke hvarför ej välviljan skulle
utsträckas äfven till hans barn. Hvad särskild! denna dotter angår,
förekommer det förhållande, att hon är ytterst sjuklig. Man invän¬
der visserligen, att pension icke bor beviljas åt döttrar, som kommit
till mogen ålder, då de kunna åtminstone förtjena sitt bröd genom
att taga tjenst hos andra; men här är detta en omöjlighet, ty.jag
vet bestämdt, att hon sökt att få anställning hos andra, men icke
lyckats. För närvarande är det henne omöjligt, till följd åt tillta¬
gande sjukdom, att sjelf kunna försörja sig, och bland hennes när¬
mare skyldeman finnes ingen med förmåga att hjelpa henne. Jag
hemställer till Kammarens behjertande, huruvida det är skäl att
lemna en sjuklig och fattig dotter efter en förtjenstfull tjensteman
åt nöd och elände. Hon kan visserligen, anlita fattigvården; men
jag hemställer till hvarje fader, huruvida icke det vore påkostande
att tänka sig, att hans barn, som fått uppfostran, skulle behöfva falla
fattigvården till last.
Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr af Klint: Håller man sig endast till staten.-; skyldighet,
medgifver äfven jag, att den icke kan eller bör utsträckas sa långt,
att staten i regeln pensionerar barn efter tjensteman; men billigliets-
skäl och välvilja kunna ju också tala. Här gäller frågan en fattig
och sjuklig dotter efter en förtjent tjensteman; och jag tror icke att
det skulle innebära något vådligt prejudikat för framtiden, om denna
pension beviljades; ty om vi genomgå listan på dem som blifvit här
föreslagna till pension, så finna vi att Ofverstelöjtnanten Schanders
dotter är den enda, som befinner sig i ifrågavarande kategori. Då,
som sagdt, jag icke kan anse det vara såsom prejudikat farligt att
nu bevilja denna pension, får jag anhålla om bifall till Kong!. Maj:ts
proposition.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grof¬
ven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till den förevarande punkten, dels ock afslag derå, samt bifall
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning; gjordes först
ölfi
Den # Mars.
proposition på bifall till punkten, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera proposition på afslag derå samt bifall till
Kong!. Maj:ts förevarande nådiga förslag, då svaren utföllo med
många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit Öfver¬
vägande.
4:de—8:de punkterna.
Biföllos.
9:de punkten.
Grefve Mörner,. Carl Göran: Vid denna punkt har Stats¬
utskottet gjort ett tillägg utöfver Kong], Maj:ts proposition genom
den föreslagna bestämmelsen, att maximum för åt hvarje understöds-
tagare lemnadt understöd icke skulle få öfverstiga 30 R:dr. Efter
mitt förmenande är det omöjligt att veta, hvad en sådan understöds-
tagare verkligen behöfver och kräfver; och då fråga är om perso¬
ner, hvilka redan hunnit till så långt framskriden ålder som dess»,
tror jag. för min del, att man borde öfverlemna åt Kongl. Maj:t att
bestämma understödets belopp, så att de må få något så när hvad
de behöfva. Jag anhåller derföre, att de sista orden i Utskottets
framställning måtte uteslutas, så lydande:
“Dock med vilkor, att understödsbeloppen icke få öfverstiga 30
R:dr för hvarje understödstagare“.
Grefve af Ugglas: Då det är fråga om att bestämma ett An¬
slags anslag, är det naturligtvis gifvet, att man måste gorå sig några
beräkningar öfver det belopp af anslaget, som i verkligheten kan
komma att utgå. Hvad dessa landtvärnsman angår, är det gifvet,
att de afgå undan för undan, och att, om anslaget bibehålies vid
samma belopp, pensionerna blifva större och större. Om anslagets
siffra af 20,000 R:dr skulle ständigt bibehållas, skulle slutligen, när
flertalet af landtvärnsmännen hunnit med döden afgå, pensionerna
komma att uppgå till allt för stora belopp. Kongl. Maj:t har ej heller
förbisett denna omständighet, ty af den till förra Riksdagen aflåtna
proposition om statsverkets tillstånd och behof inhemtas, att dåva¬
rande Chefen för Landtförsvars-departementet uttalat den åsigt, att
understödet icke i något fall borde öfverstiga 30 R:dr för hvarje under-
stödstagare. Stats-Utskottet har nu på grund häraf vid denna riksdag
föreslagit ett enahanda belopp, som hittills utgått, men derjemte visat,
att det uppmärksammat nämnda förhållande och velat inlägga en
reservation i afseende å summans användande, så att en gräns skulle
sättas för understödens belopp, i likhet med Kongl. Maj:ts åsigt vid
förra riksdagen. Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag.
Grefve Mörner: Det omnämnda beloppet gifver icke 3 R:dr i
månaden på året, och det måtte hvar och en begripa, att, om det
är meningen att hjelpa dessa personer att få ett någorlunda skäligt
underhåll, detta är alldeles för knappt. Då antalet för hvarje år
Den fl Murs.
517
minskas, kan jag icke föreställa mig möjligheten, att ett anslag till
flamma belopp som för närvarande., eller 20,000 R:dr, skulle för all
framtid blifva erforderlig^; men om de, som släpat fram ett uselt lif,
Så sista tiden få någon lindring, kan deri icke ligga någon obillighet,
ag fortsätter mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats »lutad, samt Herr (trefven och
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
den förevarande punkten oförändrad och dels af Grefve M örn er,
att punkten skulle antagas med uteslutande af den sista meningen, så
lydande: “dock med vilkor att understödsbeloppen icke få öfverstiga 30
R:dr för hvarje understödstagare“; framställde Herr Grefven och Tal¬
mannen först proposition på bifall till punkten oförändrad, hvarvid sva¬
rades många ja och nej i blandning, samt sedermera proposition på
punktens antagande med uteslutande af den sista meningen, då sva¬
ren likaledes utföllo med många såväl ja som nej; hvaruppå och
efter, det proposition på bifall till punkten utan någon ändring ånyo
blifvit framställd samt med många både ja och nej besvarad, Herr
Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Grefve Mörner begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Hen, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 9:de punkten af
Utlåtandet N:o 13, röstar
Ja;
Hen, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles samma hemställan med uteslutande af den
sista meningen: “dock med vilkor att understödsbeloppen icke få
öfverstiga 30 It:dr för hvarje understödstagare“.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
»tfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 41.
10:de—i5:de punkterna.
Biföllos.
1C:de punkten.
Herr Statsrådet Wennerberg: Hen af Kongl. Maj:t gjorda
framställan om pension till Lektor Aulins enka har blifvit af Ståts-
Utskottet afstyrkt på grund af “den jemförelsevis korta tid af 17 år,
hvarunder Aulin vant i det allmännas tjenst anställd".
Bet är onekligt, att det fordras en viss tidslängd, äfven för den
ött
De» • Merit.
skickligaste, för att visa ej blott sin duglighet, utan äfven i hvad
mån den varit verkligt fruktbringande. Men det torde dock vara
för hvar och en klart, att en utmärkt man äfven i det allmänna*
tjenst kan hinna att under en tid af 17 år uträtta något af den be¬
skaffenhet, att man måste erkänna, att han af samhället gjort sig väl
förtjent.
Jag vågar påstå, att detta var fallet med Lektor Aulin. Han
lyckades att, under den tid han såsom lärare tjenstgjorde dels i
G-effe och dels vid Stockholms gymnasium, genom ihärdig sträfvan i
mer än vanlig grad utveckla framstående egenskaper som läroboks¬
författare, lärare och vetenskapsman.
I det statsrådsprotokoll, som finnes den Kongl. propositionen bi-
lagdt, angående den föreslagna pensionen, äro i allmänhet angifna
de skäl, som föranledt Kongl. Makts hemställan till Riksdagen, mei
jag anhåller, att — för den händelse sådant skulle anses nådigt —
äfven få framhålla dessa i några särskildheter, såsom ytterligare be¬
vis på Aulins ovanliga förtjenster om det svenska elementarlärover¬
ket. Det gagn han gjort detsamma genom utgifvandet åt Pedago¬
gisk tidskrift skall snart erkännas; erkändt är redan det handgjort
genom sina läroböcker. Redan 1853 utgaf han en bearbetning af
Krugers grekiska grammatika, som snart blef antagen vid lärover¬
ken och erhöll det förtroende, att 1864 en tredje upplaga af den¬
samma måste uppläggas. 1859 utarbetade han en Herodotisk form¬
lära samt grekiska skriföfningar till ungdomens tjenst. 1861 utkom
hans Xenophons Anabasis med kommentarier och lexikon, hvilket ar¬
bete äfven vann ett sådant erkännande, att eu ny upplaga efter nå¬
gon tid erfordrades. 1862 utgafs vidare en förtjenstfull grekisk läse¬
bok. Under det att han sålunda under sin kraftfullaste verksamhet
oförtrutet försåg det svenska läroverket med dugliga läroböcker, något
hvarpå hvar och eu, som nitälskar för en god undervisning, ej kan
annat än lägga den aldra största vigt. mottogo vi från honom, när¬
mare slutet af hans lefnad då redan hans hardt anlitade krafter voro
brutna, 1864 de sex första rapsodierna af Odysseen med anmärknin¬
gar och 1865 likaså de 6 första rapsodierna af Diadem Döden af-
bröt hans fnllbordande af ett grekiskt homeriskt lexikon.
För dem, som anse. att för bedömande af dugligheten hos em
lärobok väl fordras andra domare än tacksamma medlärare, anhål¬
ler jag att få nämna, att erkännande af hans verksamhet i denna
riktning kom honom till del äfven från andra. Det vederfors nem¬
ligen Aulin — hvad som är sällspordt nog för arbetarne i vårt land
på filoiogiens område, der vi i allmänhet skära ganska magra lagrar
— den äran att blifva af Tysklands filologer med beröm omnämnd.
Så anföras hans åsigter ofta af den utmärkte Ameis, och eu annan
framstående språkforskare Kock omtalar sin tacksamhetsskuld till
“den förtjenstfulle svenske Homerikern Aulin“.
Man vore frestad tro, att, då hans läroböcker rönt ett sådant
mottagande, skulle han såsom författare hafva skördat ej obetydlig
vinst på dem. Så var likväl icke förhållandet. Hans grammatika
beredde honom en inkomst af endast 200 R:dr, Xenophon 600 R:dr,
och för sina Homeriska arbeten, för hvilka skulle tillfalla honom ett
Dfjn $ Mtu'v
«1*
belopp af 8(XJ R:dr, erhöll han endast 400 R:ilr. emedan såsom vilkor i
kontraktet med förläggaren var faststäldt, att andra hälften af be¬
loppet, skulle utbekomma» först då, när det till arbetet hörande lexi¬
kon blifvit utgifvet. Men som detta aldrig kom att fullbordas, er¬
höll han ej denna sednare hälft. Vi se således, att dessa fleråriga
ansträngningar och alla dessa utmärkta arbeten inbragte eu sam¬
manlagd summa af något öfver tusen riksdaler.
Aulin hann ej fram till någon af de högre lönegraderna. När
han dog, efterlemnade han hustru och tre barn, det äldsta 12, det
yngsta 6 år, i så knappa omständigheter, att det för hvar och en var
klart, att då boets skulder blifvit betalda, mindre än intet återstod.
Skulderna voro omkring dubbelt så störa soja tillgångarne. Jag bär
dock upplysa Kammaren om, att hans enka och barn för närvarande
hafva något att lefva af, och vill derföre meddela, att efter Au lins
död hans forne medlärare och vänner genom hållandet af åtskilliga
föreläsningar i hufvudstaden hopsamlade ett litet kapital, hvars ringa
afkastning utgör den efterlefvande familjens enda säkra inkomst.
Jag gör mig fullt förvissad derom, att denna Kammare ej skall
neka att visa sin erkänsamhet mot en person af stor medborgerlig^
förtjenst, genom att skänka åt hans fattiga enka och barn den af
Kong]. Maj:t föreslagna pensionen.
Herr Nordström: Sedan högsta chefen för läroverken åt Lek¬
tor Aulins verksamhet gifvit ett så i alla hänseenden hedrande om¬
döme, och denna verksamhet äfven blifvit i sådan anda bedömd af
direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, hvars yttrande
läses i det Kongl. Maj:ts proposition bilagda statsrådsprotokoll, så
torde ej inför denna upplysta Kammare något vidare vara att säga
för att den mening skall segra, som vill gifva hans enka ett under¬
stöd. Man bör ej glömma, att det är så stäldt i samhällena - jag
klandrar ej detta, jag blott nämner att så är — att de, som arbeta
på grundläggandet af den uppväxande generationens bildning och
sålunda i högre mån än andra inverka på den framtida utbildningen
af ett lands kultur, intaga i lifvets en obetydlig yttre ställning, un¬
der det att deras verksamhet är en af de mest fruktbringande för
framtiden. Lektor Aulin särskild! både arbetade i det tysta och
vann alla sakkännares bifall för produkten af det arbete, på h vil ket
han nedlade sådana ansträngningar, att de måhända i ej ringa mån
bidrogo att förkorta hans dagar. Det torde väl vara tillbörligt att
göra hans minne så erkändt, att hans efterlemnade närmaste mätte
få eu nödtorftig hjelp för sitt lits uppehälle.
Jag förenar mig i anhållan om bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position.
Herr Arrhenius: Efter de anföranden, som här blifvit afgifna
af Herr Statsrådet och chefen för Ecklesiastik-departementet och dem
föregående talaren, kan jag fatta mig mycket kort. Jag åtnjöt den för¬
månen att personligen känna numera aflidne Lektor Aulin under loppet
af flera år och lärde derunder värdera honom både såsom en utmärkt
man och en af våra skickligaste pedagoger. Han var älskad och
Den 9 Mar*.
*20
i»jad ej endast af sina medlärare, utan äfven af sina lärjungar, och
han skötte sitt kall på ett sätt, hvarigenom han ej allenast bibringade
■essa lärjungar kunskaper, utan äfven grundläde hos dem en känsla
af sedligt allvar, som bär högre betydelse för lifvet, än hvad som
▼innes genom lexor för dagen. De förtjenster han nedlagt under loppet
af de flera år han var redaktör af pedagogisk tidskrift, genom hvilken
han sökte verka för utveckling af lärometoden vid elementarläro-
ken, äro allmänt erkända. Det är väl sannt, att han endast i 17 år
fick verka, men under dessa 17 år uträttade han mer än mången
annan på 34. Det beror väl ej egentligen derpå huru länge man
lefver, utan huru man lefver. Vi känna män, som lefvat ganska
länge men utträttat ganska litet. Med Aulin egde motsatsen rum;
han arbetade med stor förmåga, så länge hans krafter det med-
gåfvo, intill dess eu förtidig graf bäddades honom och han .således
rycktes bort från den verksamhet, i hvilken han med helsa och kraf-
^er länge kunnat gagna sitt fädernesland. Han efterlemnade vid sin
död, som bekant, enka och tre små barn, och i sterbhuset fanns ej
någon tillgång. Kamrater och vetenskapsmän, som lärt känna ho¬
nom och hans verksamhet, anordnade särskilda föreläsningar för att
förskaffa hans efterlefvande enka eu liten penningesumma, hvaraf
hon och hennes barn skulle kunna erhålla ett ringa bidrag till sitt
lits uppehälle, och redan detta vill synas mig vara ett så talande
bevis för Aulins förtjenstfull a verksamhet, att något vidare knappt be-
höfver tilläggas. När vi känna med hvilken omsigt och sparsamhet
Kongl. Makt föreslår sådana pensioners beviljande som den ifrågava¬
rande, torde vi ej böra hysa. några betänkligheter att bifalla Kongl.
Maj:ts proposition, hvartill jag nu ock anhåller om bifall.
Grefve af Ugglas: Då Utskottet tillstyrkt Kamrarne att ej
godkänna Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, har detta ej
skett, derföre att Utskottet förbisett de pedagogiska förtjenster, Dek-
tor Aulin nedlagt, och hvilka i det Kongl. Maj:ts proposition bilagda
statsrådsprotokoll finnas angifva och sedermera här i Kammaren
blifvit af chefen för Eeklesiastik-departementet ytterligare betonade,
utan Utskottet har tvekat att med afseende å den ringa tid, som
Aulin i statens tjenst tillbragt, tillstyrka beviljandet af?pension åt
hans efterlefvande enka. Jag känner, för min del, endast ett enda,
någorlunda likartadt fall med detta, och det var då pension, äfven
på grund af Konglig proposition, beviljades åt förre sekreteraren i
statistiska centralbyrån Fåhraei enka. Det föreföll likväl Utskottet
att, hvilka än Aulins förtjenster varit på pedagogiens fält, dessa dock
icke kunde fullt jemföras med Fahrsei, genom den verksamhet denne
sistnämnde utöfvade pa det statistiska området, och hvilken verksam¬
het ansags så förtjenstfull, att hans bortgång hölls såsom en verklig
olycka, enär han betraktades som nästan omöjlig att ersätta. Det
tillkommer nu Kammaren att afgöra, om Kammaren finner dessa
bada personer vara hvarandra fullt jemförliga eller, om äfven Aulin
»kulle finnas hafva varit Fåhraius något underlägsen, Aulins verk¬
samhet ändock varit så pass förtjenstfull och betydelsefull, att Kärn-
Hell > Macs
i*l
»aren anser ett afsteg från hvad som vanligen berättigar till pen¬
sion böra göras.
Herr Beckman: Jag känner mig nog lycklig att i denna fråga
kunna ansluta mig till de föregående talare, hvilka förordat bifall
till Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af pension åt Lektor Au-
lins enka, och särskilut gläder det mig att finna, hurusom, enligt mitt
förmenande, fullt tillräckliga och kraftiga skäl här blifvit anförda
för bifall till den Kungliga propositionen. Föga återstår sålunda för
mig att tillägga.
Jag ber likväl att först få göra en invändning med anledning
af det resultat, till hvilket den näst föregående talaren kommit vid
den jemförelse han anställt mellan de två af honom uppgifva, tidigt
bortgångne unge män. Jag kan ej finna så stor skiljaktighet i af¬
seende å bådas förtjenster och den betydelse deras verksamhet utöf-
vade på fäderneslandet, som han tycktes vilja antyda. Den omstän¬
digheten, att skollärarens kall och verksamhet eger rum så mycket
i det fördolda, gör att förtjenster på den banan icke så frappant falla
inenniskorna i ögonen och derföre mindre uppmärksammas, men detta
hindrar ej, att detta kall är för fäderneslandet lika betydelsefullt
som något annat, och jag ansluter mig i detta hänseende till den af
de föregående talarne, som visade att, oaktadt lärarens föga bemärkta
ställning i samhället, lärarekallet dock egde för ett lands hela fram¬
tida kultur en synnerlig betydelse. Här finnes ingen pensionsinrätt-
ning, från hvilken understöd kan lemnas åt enkor och barn efter af-
lidne lärare vid elementarläroverken; det enda tillfälle, som erbjuder
sig i det hänseendet, är den högst obetydliga enkehjelp, som kan
lemnas dem på samma sätt som prestenkor i vissa stift. Detta till¬
fälle till understöd förefinnes dock ej, för så vidt jag känner det,
för enkor efter lärarne vid Stockholms elementarläroverk.
Jag tror emellertid, att det vore billigt, att då en mans förtjen¬
ster inom hans kall och betydelsen af hans verksamhet för landet
varit så framstående som bär är fallet, någon erkänsla bereddes der¬
för. Det är väl möjligt, af den anledning att elementarlärarnes an¬
tal är så stort, att flera kunna komma i jemförelse med den nu ifråga¬
varande, än som skulle vara förhållandet på ett annat fält, åt hvil¬
ket ett jemförelsevis färre antal personer egna sin verksamhet. Men
detta tror jag i alla fall ej bör afskräcka Riksdagen från att ur
billighetens och barmhertighetens synpunkt fästa afseende vid den
gjorda framställningen, ty i alla händelser kommer ej ofta att in¬
träffa, att sn man — innan han ännu ens uppnått den högsta löne¬
graden och innan han kunnat förvärfva nödtorftig bergning åt sig
och de sina, än mindre något aflägga — slutar sina dagar efter så
trogen tjenst mot fäderneslandet och efter att hafva utöfvat en verk¬
samhet, som burit sådana frukter. Jag ser en hög grad af nitälskan
för lärarekallet särskildt i den verksamhet, Aulin utöfvade såsom ut-
fifvare af Pedagogisk tidskrift. Denna tidskrift är visserligen föga
and af andra än skolman och dem som verka för skolan, men obe¬
stridligt var den sådan, att den egde en ytterst betydelsefull inver¬
51?
D«n * Ml
kan på läroverken. Detta är dock endast en ringa detalj af hvad
som synes tala för bifall till denna Kongl. Maj:ts proposition.
Jag får, af anförda skäl och utan att vidare uppehålla Kamma¬
ren, uttala mitt instämmande med dem, som yrka bifall å Kong!.
Maj :ts proposition.
Grefve Hamilton, Henning: Då jag under en längre följd af
år iakttagit den af Lektor Aulin utöfvade verksamhet, anser jag mig
skyldig hans minne att förena mig med dem som här yttrat sig till
förmån för hvad Kongl. Maj:t föreslagit och yrkat utslag å Stats¬
utskottets hemställan. Stats-Utskottet har såsom egentligt skäl för
afslag anfört den jemförelsevis korta tid af 17 år, under hvilke»
Lektor Aulin varit i det allmännas tjenst anställd. Det är nog gan¬
ska riktigt, att en viss och ej alltför kort följd af år måste fast¬
ställas såsom berättigande till pension, men det är ej riktigt om mai
anser att en viss tid skulle erfordras för att anses förtjent af fäder¬
neslandets tacksamhet på ett eller annat sätt, och det svnes mig ej
att denna verksamhet skulle behöfva vara ens jemförlig med den
Lektor Aulin utöfvat, för att staten skulle vilja visa sin tacksamhet
genom att åt enkan anvisa en pension till ett belopp af 300 R:dr.
Det är möjligt att en person, som för statens ändamål ej uträttat
det allra ringaste under hela sin lefnad, likväl under ett ögonblick
af hänförelse uppoffrar till och med sitt lif, och då anses det värn
skäl att hans enka erhåller pension. Skulle det då ej vara skäl att
bevilja samma förmån för en verksamhet som oafbrutet fortgått un¬
der 17 år, särdeles som känslan af ständigt aftagande krafter dock
ej förmått döfva känslan för pligten? De förtjenster, Lektor Aulin
har om den grekiska lärobokslitteraturen, hafva af chefen för Eckle-
siastik-departementet blifvit så fullständigt ådagalagda, att jag ej bör
besvära Kammaren med att vidare framställa dem. Jag vill blott i
afseende å enkans ekonomiska ställning nämna, att inkomsten af nåd¬
året åtgick dels till aflönande af vikarie, dels till betalande af de»
skuld mannen lemnade efter sig. Den enda tillgång, som nu finnes,
är ej enkans utan barnens; den har uppkommit genom några före¬
läsningar, som af åtskilliga den aflidnes kamrater höllos här i stade»
för att bereda någon hjelp till barnens uppfostran. Den summa,
som genom föreläsningarne åstadkoms, var 2,800 R:dr, men deraf
måste genast 500 R:dr användas för barnens räkning; det kapital,
som finnes för bestridande af barnens uppfostran är således ej större
än 2,300 R:dr, och det lär väl ingen anse möjligt att en mor med
räntan af detta kapital kan uppfostra tre barn; hennes egna arbets¬
krafter blifva naturligtvis så upptagna af barnens vård och uppfostran,
att man af dem ej kan fordra mera. Jag yrkar bifall till hvad
Kongl. Maj:t föreslagit.
Friherre Funck: Redan inom Stats-Utskottet arbetade jag för
att söka utverka bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Jag har trött
mig kunna och böra gorå det på grund af de skäl, som finnas anförda
i det Kongl. Maj:ts proposition vidfogade statsrådsprotokoll. Dessa
skäl hafva nu ytterligare och så fullständigt blifvit utvecklade, »it
r>tm H Uan.
jag finner mig äfven nu höra yrka bifall till Kongl. Maj*.ta propo**-
tion och afslag å Utskottets hemställan.
Herr Bergstedt,: Om här endast vore fråga om att i efterlef¬
vande personer belöna de förtienster, som en statens tjenare ådaga¬
lagt, så skulle jag kanske ställa mig på Stats-Utskottets ståndpunkt,
och om frågan här endast vore att gifva uttryck åt en vacker känsla
af deltagande för ett aktningsvärd*; fruntimmer som med tre små
barn befinner sig i torftiga omständigheter, så skulle jag kanske tveka
att bifalla den föreslagna pensionen, men nu kan jag det ej, och det
blott och bart från ekonomisk ståndpunkt. Den som känner den gre¬
kiska lärobokslitteraturens tillstånd, innan Lektor Aulin började si»
verksamhet, och den som känner hvad den nu är värd,^ häpnar för
den upplysning, som här har lemnats af Herr chefen för Ecklesiastik¬
departementet, att ej det arbete, som här nedlades, inbragte Aulin
mer än 1,200 R:dr. Jag tror, att Riksdagen kan betrakta den före¬
slagna pensionen såsom räntan på ett litet kapital, anslaget af state»
för att godtgöra ett värdefullt arbete, och äfven under den förutsätt¬
ning att dessa 300 R:dr skulle komma att utgå i alla tider, sa mot¬
svara de dock endast ett kapital af 6,000 R:dr, och med 6,000 R:dr
äro Aulins förtjenster såsom läroboksförfattare klent betalda. Na
kommer dessutom detta belopp kanske knappt att utgå till hälften.
Jag ber att få tillstyrka bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna
pensionen.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först proposition på
bifall till den förevarande punkten, hvartill svarades nej, och seder¬
mera proposition på afsiag derå samt bifall till Kongl. _Maj:ts ifråga¬
varande nådiga framställning, hvilken proposition med ja besvarade».
17:de—22:dra punkterna.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-TJt-
skottets den 4 och 6 dennes bordlagda utlåtande N:o 27, i anledning
åt väckt motion om beviljande af anslag för upprensning af åtskil¬
liga vattendrag inom Norrbottens län.
lista punkten.
Grefve Mörner. Carl Göran: Genom den af motionären gjord»
framställning åsyftas att vinna ett ingalunda ovigtigt ändamål, det
måste medgifvas, men efter mitt förmenande är man på väg att in¬
låta sig på utgifter, för hvilkas gränser man har svårt att på förhand
göra sig reda. Hittills har det varit öfverlemnadt åt dem, som ville
verkställa flottningar, att sjelfve öppna flottleder; efter detta förslag
skulle staten träda emellan och anlägga flottleder för enskildes bo¬
Den S Hers.
*91
gagnande. -Det är, efter min åsigt, ett bakvändt sätt att gå till väga,
som säkerligen ej skulle hafva kommit i fråga, om det afgifna för¬
slaget rörande ordnandet af vattenrätten både kommit under Riks¬
dagens pröfning. Då hade Riksdagen varit i tillfälle att bestämma
rattigneter och skyldigheter för dem. som vilja anlägga flottleder
äfvensom under Indika vilkor bolag för sådant syfte skulle bildas.
, deremot skulle staten blifva den som anlade dessa flottleder
och skulle derigenom ikläda sig utgifter och bestyr af helt och hål¬
let industriel natur. Det tyckes för öfrigt att statens skogar redan
ga, med temligen god fart utför floderna sådana som dessa nu äro,
och jag har för ett par dagar sedan af en från Norrbotten anländ
tjensteman bort uppgifvas, att största faran för Norrlands framtida
beboeligliet ligger mindre i den olofliga afverkningen än i den all¬
deles ofantliga utsträckning, hvari den tillåtna utvecklar sig. Det
ena störa sågverksbolaget bildar sig efter det andra, och de öfver¬
bjuda. hvarandra för inköp af afverkningsrätten under femtio år å
skattehemmanens skogar samt bestämma dervid så små dimensioner
a det timmer som skall lemnas qvar, att när afverkningstiden en
gång äx slut finnes knappt så mycket skog åter att hemmansegarne
kunna timra om sina små, stugor. Under dessa förhållanden och
med sadana utsigter framför sig skulle det vara ett komplett miss-
taS> oni staten ville uppträda såsom ordnare af hela detta flottvä¬
sende; det är ju naturligt att om staten anlade dylika flottleder, kom-
™e P« dem ej^ endast produkter från kronans skogar att framflottas
utan äfven tran de utmed kronans flottleder befintliga enskilda liem-
man .lag får för min del yrka utslag å Utskottets hemställan, vä¬
sendtligen pa grund deraf att man icke vet, hvarpå man inlåter sig,
och emedan det synes mig att om Skogsstyrelsen finner eller funnit
cn sådan anstalt erforderlig, skulle det vara bemälda styrelses skyl¬
dighet att ga in till Kong! Maj:t med underdånig hemställan i frå¬
gan. Ärendet både då blifvit af Kongl. Maj:t taget under ompröf¬
ning och Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen hade kunnat granska för¬
slaget, nu deremot finnes ej någon sådan utredning, utan det är huf¬
vudsakligen med stöd åt Skogsstyrelsens promemoria, som Stats-Ut-
skottet gjort sm hemställan, eu hemställan hvilken efter mitt för¬
menande kan hafva temligen vidtutseende följder.
Jag anhåller, som sagdt. om proposition å afslag på Utskottets
ifrågavarande hemställan.
friherre b unck: Som Kammaren behagade finna, har motio¬
nären väl yrkat, att anslag skulle beviljas dels till undersökning och
upprättande af kostnadsförslag och dels till upprensning, men Ut¬
skottet tiar ingalunda gatt så långt, utan har endast föreslagit ett
anslag till bestridande åt kostnaderna för en på noggranna undersök-
nmgar grundad utredning om de särskilda vattendragens inom Norr¬
bottens län upprensning och uppgörande af kostnadsförslag dertill.
Detta har Utskottet trött sig kunna och höra göra af det skäl, att
det ar alldeles nödvändigt för vederbörande, som skola tillgodogöra
dessa skogar att hafva eu dylik ledning vid bedömandet af de köpe¬
anbud, som komma in, liksom det måste vara af vigt för köparen
Df>n 9 Ilar*
60*
att veta hvilka kostnader, som kunna erfordras för åstadkommandet
af en upprensning. För närvarande, enligt hvad jag tror mig veta,
går det så till, att den enskilde spekulant, som inlemnar köpeanbud
på rätt till utverkning, tillika erbjuder sig att verkställa flottledens
upprensning mot ersättning genom afdrag å inköpspriset. Då nu ve¬
derbörande myndighet, som skall pröfva anbudet, ej har aning eller
begrepp om hvad upprensningen kan kosta, så blir följden att de*
kostnad, som drabbar staten, uppgår till vida högre belopp än de*
eljest skulle behöfva göra. Ett ytterligare skäl är att, om kost¬
nadsförslag vore uppgjorda, så vore det sannolikt och troligt att
många flere konkurrenter skulle våga göra anbud, då de på förhand
kunde göra sig begrepp om kostnaderna. Utskottet har alldeles
icke ingått i någon som helst pröfning, huruvida lämpligast skulle
vara att staten sjelf verkställde de erforderliga upprensningarne,
utan har tvärtom uttalat den åsigt, att medel för ifrågavarande ström
rensningars verkställande ej kunna beviljas i frågans närvarande
skick och innan på noggranna undersökningar grundad kännedom
vunnits om ungefärliga beloppet af de erforderliga kostnaderna.
Här är således endast fråga om en föregående utredning, en ut¬
redning hvarpå staten ovilkorligen skulle vinna efter mitt förme¬
nande, och då jag ej kan finna att här blifvit anförda giltiga skäl
deremot, så yrkar jag bifall å Stats-Utskottets hemställan i föreva¬
rande punkt.
Herr Ros: .lag har egentligen ej något att tillägga till hvad
Friherre Funck redan yttrat och Skogsstyrelsens promemoria inne¬
håller. Jag vill endast fästa Grefve Mörners uppmärksamhet på, att
det ej är fråga om att begära anslag af staten för flottledernas upp¬
rensning. utan blott att få undersökningar verkställda och att få be¬
loppen bestämda för kostnaderna; detta är så mycket mera nödvän¬
digt, som det har händt, att då Skogsstyrelsen skolat uppgöra kon¬
trakt om försäljning af skog. så hafva spekulanterne gjort så låga
anbud som 10 å 15 öre för trädet, och såsom skäl derför hafva de
anfört, att upprensningar erfordrades, som skulle kosta 30,000. 40,000 ja
ända till 50,000 R:dr. Dessa kostnadsförslag äro af spekulanterne
naturligtvis uppgjorda så högt som möjligt, men om dessa förslag
ej komma att blifva beroende på ensidiga undersökningar, utan på
utlåtanden från af staten tillförordnade besigtningsmän. så skulle
det säkerligen visa sig att kostnaderna ej komme att uppgå till hälf¬
ten. och derigenom skulle dessutom Skogsstyrelsen få en grund, efter
hvilken den kunde bestämma afverkningsprisen. Med stöd äf det
nu anförda anhåller jag, att Kammaren måtte lemna sitt bifall till
Stats-Utskottets hemställan.
Herr von Kock: i afseende å den underdåniga skrifvelse, sota
i nu förevarande punkt ensamt är föreslagen, så skulle den kanske
i,och för sig vara. oskyldig nog, om det icke af andra punkten i ut¬
låtandet visade sig, att för verkställande af de i skrifvelsen före¬
slagna undersökningar penningar erfordrades. När fråga är att af
Riksdagen erhålla anslag, anser jag att man, och det. (fäller i »ijnner-
Den 9 M*r*.
*96
k*t om tmbetsmå*, bör i första hand vända sig till regeringen. Huru
det än må gå med första punkten, kommer jag i alla händelser
att yrka afslag å den andra, derest icke någon af Konungens råd¬
gifvare uppträder till densammas försvar. I)å det väl emellertid, ej
lönar mödan att antaga den första punkten, om man icke beviljar
det i andra punkten föreslagna anslaget, så yrkar jag ate,lag äfven å
förevarande punkt.
Grefve Mörner: En representant från Norrbottens län väckte
inom Andra Kammaren förslag om medels anvisande till upp¬
rensning och försättande i tlottbart skick af vissa uppgifna vatten¬
drag, och med anledning deraf hal- Stats-Utskottet gjort hemstäl¬
lan om undersökningar för upprensning af alla vattendrag i hela
Norrbottens län. Man kan väl på förhand, äfven utan att vara myc¬
ket bekant med förhållandena i Norrbotten, veta, att detta ej kan
verkställas utan högst betydliga kostnader. Det nämndes af en ta¬
lare, att ett enda upprensningsarbete kunde kosta 30,000, 40,000 ända till
50,000 R:dr; det anser jag visst ej för mycket; jag bär sett hand¬
lingar, som utvisa att Herrarne Diekson gjort upprensningar, som
kostat mycket mer än denna summa, kanske en eller annan nolla
till. De kostnader som drabba spekulanten i och för anläggandet
af en flottled äro ej för mig något giltigt skäl att tillstyrka bifall
till Utskottets hemställan, isynnerhet som det skulle draga med sig
en vidlyftig administration med tillhörande stor tjenstepersonal. Det
påståendet att upprensningarne skulle blifva dyrare, när de göras af
enskilda på dessas egen risk, än när de göras af staten, strider mot
all erfarenhet i den vägen; det är i allmänhet så, att den enskilde
söker något så när bevara sina intressen och söker akta sig för, onö¬
diga utgifter; deremot händer det ej så sällan, att det tages något
rundligare till, när frågan är om allmänna medel. Jag tror för mm
del att det icke är särdeles mycket förloradt, om vi afvakta en kom¬
mande riksdag, då saken kan vara behörigen utredd och kan kom¬
ma in till Riksdagen i officiel väg.
Herr Ekman, Carl: De anmärkningar, som bär blifvit fram¬
ställda emot Stats-Utskottets föreliggande betänkande, hafva dels
varit riktade deremot att förslaget blifvit af Utskottet tillstyrkt,
ehuru det icke utgått från Regeringen, utan blifvit väckt af enskild
motionär, dels hafva de vant föranledda af en farhåga att ett bifall
till förslaget skulle leda Riksdagen in på alltför stora och oberäk¬
neliga utgifter.
Hvad beträffar den första anmärkningen, eller att förslaget fram¬
kommit på grund af enskild motion, så vill jag, lika med den värde
ledamot af Kammaren, som framställde denna anmärkning, instämma
deri, att det varit mycket önskvärdt, om denna fråga.kommit till
Riksdagens afgörande på grund af en Kongl. proposition, men då
så icke varit förhållandet och Utskottet hade fatt till sig remitterad
®n enskild motion i ämnet, så var det. Utskottets ovilkorliga skyl¬
dighet att tillse hvad som i anledning deraf borde föreslås.
Utskottet har då gått den väg, som det kunde gå, och tråu Skogs-
Öro » Mar»,
62T
Ktyrelsen förskaffat, sig de upplysningar, som satte Utskottet i till-
fttlle att bedöma frågan. Dessa gifva vid handen, att det icke blott
Är den af motionären föreslagna Pite eif, som kan komma ifråga att
■ pprensas, utan att äfven åtskilliga andra eif var i Norrland beröra
kronans skogstrakter och kunna behöfva upprensning. Då var det
icke skäl för Utskottet att inskränka sitt förslag inom de gränser
motionären föreslagit, utan när ett behof fanns af upprensning af de
Norrländska elfvarne i allmänhet, så syntes det Utskottet riktigare
att göra framställningen i den form under hvilken den nu föreligger,
och det lärer val icke af någon, som vill sätta sig in i de norrländska
förhållandena, kunna bestridas, att vid de underhandlingar, som
•mellanåt ega rum emellan enskilda spekulanter på timmerköp från
kronoskogarne och Skogsstyrelsen, denna sistnämnda skall sväfva i
största ovisshet om hvad timret på kronans skogar är värdt. Sty¬
relsen kan nemligen icke bilda sig någon bestämd åsigt om detta
värde, dä styrelsen icke eger tillförlitlig beräkning öfver hvad de nö¬
diga flottledernas upprensning kostar. Skall den enskilde, som spe¬
kulerar på att köpa timret, ovilkorligen äfven bekosta elfrensningen,
så kan det ligga i hans intresse att deröfver skaffa sig kostnadsför¬
slag, som äro så höga som möjligt, att vid underhandlingarne om
timmerköp förevisa. Hafva åter undersökningarne skett för statens
räkning, så finnes all anledning antaga, att de upprättade kostnads-
beräkningarne öfver vattendragens rensning och försättande i det
skick att timmerflottning på dem kan verkställas blifva mera till¬
förlitliga. När Skogsstyrelsen eger tillgång till sådana beräkningar,
kan den då antingen föreslå att medel anvisas till ett vattendrags
upprensning på kronans bekostnad, och att det upplåtes till fri flott¬
ning för alla dem, som vilja köpa timmer på kronans skogar, eller
ock med kännedom om den verkliga upprensningskostnaden, ifall
den af enskild person verkställes emot rättighet att af andra flottande
uppbära ersättning efter fastställd skälig taxa, beräkna sådant pris
för det timmer som från kronoskogarne försäljes, att detta motsvarar
verkliga värdet. Då vi väl böra sträfva derhän, att staten af sina
stora skogar i Norrland skall erhålla eu inkomst, som i någon mån
motsvarar dessas ofantliga välde, tror jag således att det är allt
skäl att förskaffa upplysningar, huru det förhåller sig med möjlig¬
heten och kostnaden att från skogarne till sågverken nedflotta tim¬
ret. Jag tror mig med det anförda hafva besvarat den första an¬
märkningen emot Utskottets förslag.
Hvad dernäst angår de oberäkneliga utgifter, hvilka Riksdagen
genom ett bifall till detta beslut skulle hafva gifvit på hand att
åtaga sig, så komma de ju att blifva föremål för särskild pröfning
af Riksdagen och lära icke ifrågakomma med mindre de skäl som
anföras för sådana utgifter kunna af Riksdagen godkännas. Med
det i andra punkten tillstyrkta anslag af ses blott att få kostnads¬
beräkningar uppgjorda. Jag tror mig på goda skäl kunna tillstyrka
Kammaren att bifalla hvad Utskottet föreslagit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr
•Däfven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
sas
Dca 9 Mar*.
bifall till den förevarande punkten och dels afslag derå; framställda
Herr (trefven och Talmannen proposition på bifall till punkten och,
då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
2:dra punkten.
Herr von Koch: På de skäl jag angaf i mitt förra yttrande
anhåller jag om afslag på den nu föredragna punkten.
Herr Ekman Carl: Under åberopande af hvad jag nyss yttrade,
anhåller jag att Kammaren måtte bifalla denna punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr trefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förevarande punkten och dels afslag derå; framställdes proposi¬
tion på bifall till punkten och besvarades med ja.
Anmäldes och bordlädes:
Konstitutions-Utskottets memorial N:o 5, angående fullbordad
granskning af de i Statsrådet förda protokoll;
Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 28, i anledning af Kong], Maj:ts nådiga proposition angå¬
ende väckt fråga om afsöndring af jord från Sånga prestbord till ut¬
vidgning af Sånga-mo exercisplats i Wester-Norrlands län;
N:o 29, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angåenda
jordafsöndring från f. d. kaptensbostället Torp till byggnadsplats
och planteringsland för en folkskola i Långseruds församling af
Wermlands län; och
N:o 30, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, i fråga
om försäljning af ett postverket tillhörigt hus i Upsala stad;
Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 5, angående stämpelpap-
persafgiften;
Banko-Utskottets memorial N:o 9, i fråga om vidtagande af vissa
förändringar uti inredningen af norra bankohuset: samt
Andra Kammarens protokollsutdrag N:o 111, med delgifvande af
Kammarens beslut öfver lista punkten i dess Tillfälliga Utskotta
utlåtande N:o 19, i anledning af Herr Lass Olof Larssons niotio»
N:o 4 och Herr S. Ribbings motion N:o 165, rörande den medicinska
undervisningens ordnande.
Herr
Den i» Mars.
529
Herr Frisk: Jag anhåller vördsamt om ledighet från riksdags-
göromålen under fjorton dagar, råknadt från nästkommande Måndag.
Denna anhållan bifölls.
Friherre Silfverschiöld: För vårdande af enskilda angelägen¬
heter anhåller jag vördsamt, att Kammaren måtte bevilja mig ledig¬
het från riksdagsgöromålen under 14 dagår, räknadt från den 14
innevarande månad.
Jemväl härtill gaf Kammaren sitt samtycke.
Friherre von Utter: Jag anhåller vördsamt om ledighet från
riksdagsgöromålen under tre veckor, räknadt från nästa Torsdag.
Kammaren biföll denna begäran.
Kammaren åtskiljdes kl. 112 f. m.
In fidem
O. Brakel.
Tisdagen den 12 Mars 1872.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades två protokollsutdrag för den 9 och protokollet för den
2 dennes för- och eftermiddagen.
Upplästes ett af Herr M ontgomery-Cederhielm ingifvet me¬
morial af följande lydelse:
Vördsamt får jag anhålla om permission på fjorton dagar, räk¬
nadt från den 22 dennes.
i
Denna anhållan bifölls.
Rtksd. Prat. 1872. 1 Afd. 1 Band.
M