106
Oen 10 B'ebruari.
Lördagen den 10 Februari 1872.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 3 dennes.
Sedan Herr (Trefven ock Talmannen tillkännagifvit, att Herr
Statsrådet Berg anmält sig nu skola på Kongl. Maj:ts nådiga be¬
fallning till Kammaren aflemna åtskilliga Kong!, propositioner, fram¬
trädde Herr Statsrådet och öfverlemnade till Herr (Trefven och Tal¬
mannen Kongl. Maj:ts nedannämnde nådiga propositioner till Riks¬
dagen, nemligen:
l:o med förslag till författning angående upphäfvande af 2 kap.
5 och 6 §§ Griftermåls-balken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 §
Rättegångs-balken och 18 kap. 5 § Strafflagen;
2:o med förslag till förklaring af 17 kap. 3 § Handelsbalken, an¬
gående företrädesrätt till betalning ur lös pant;
3:o angående jordafsöndring från f. d. Kaptensbostället Torp till
byggnadsplats och planteringsland för en folkskola i Långseruds
församling af Wermlands län;
4:o angående jordafsöndring från Militie-bostället Harg i Öster¬
götlands län;
5:o i anledning af väckt fråga om afsöndring af jord från Sånga
E'bord till utvidgning af Sångamo exercisplats i Westernorr-
län;
6:o angående förhöjning i visst fall af den vid bränvinsutförsel
till utrikes ort medgifna godtgörelse för erlagd tillverkningsafgift;
och
7:o om anvisande af anslag till reseunderstöd för besökande af
internationela expositionen i Wien år 1873 jemte andra dermed sam¬
manhängande behof.
Dom 10 Februari.
107
De Kongl. propositionerna blefvo härefter föredragna och bord¬
lagda.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 3 och 7 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 1, i anledning af Andra Kammarens remiss af motion
angående af kastningen af öfverflödig skog å ecklesiastika boställen.
Herr vice Talmannen: Det torde icke behöfva erinras, att
såväl uti allmän lag som uti de till kyrkolag hörande författningar,
stadganden äro gifna angående kyrkans rätt till skogar å ecklesia¬
stika boställen. Så..linnes exempelvis föreskrift derom i 26 kap.
Byggninga-balken. Äfven frågor rörande vården af skog i allmänhet
hafva blifvit behandlade af Lag-Utskottet, ehuru naturligtvis sådana
frågor än mindre än frågan om dispositionsrätten till skog äro att
hänföra till rättsfrågor. Möjligtvis har Utskottet hufvudsakligen fä¬
stat sin uppmärksamhet vid den omständigheten, att motionen såsom
ett alternativ afser, att afkastningen af öfverflödig skog skulle till¬
komma statsverket, men det synes vara klart, att detta väl icke egent¬
ligen förändrade förhållandet. Stats-Utskottet kan icke taga befatt¬
ning med detta ärende, tv derför måste nödvändigtvis förutsättas en
lagförändring.
Dessutom förekommer, att motionen, i den syltning den i detta
hänseende går, berör presterskapets privilegier; och ett förslag i ett
sådant ämne skulle icke kunna komma till verklighet, utan att kyrko¬
möte derom blifvit hördt. Det torde för öfrigt icke vara obekant,
att presteståndet endast under det vilkor medgifvit undantag från
kyrkans dispositionsrätt öfver skogar å ecklesiastika boställen, att
öfverskottet skulle ingå till presterskapets löneregleringsfond. Under
sådana omständigheter har talmanskonferensen, hvarest frågan varit
under öfverläggning, ansett, att det vore otvifvelaktigt, att denna
motion bör behandlas af Lag-Utskottet; och hemställer jag derföre,
att Kammaren bekagade besluta, att lägga Lag-Utskottets föreva¬
rande utlåtande till handlingarne med förklarande, att den deri om-
förmälda motion bör af Lag-Utskottet behandlas.
Herr von Sydow: L anledning af den föregående talarens fram¬
ställning får jag gifva tillkänna, att jag och äfven öfriga ledamöter
i Lag-Utskottet varit af den mening att denna motion skulle inne¬
fatta ett förslag till ändring i den nådiga förordning angående all¬
männa skogarna i riket, som utfärdades 1866. Detta har förefallit
Utskottet vara en fråga, som rörer rikets allmänna livshållning och som
icke kan hänföras till allmän civil-, kriminal- eller kyrkolag. En
likartad fråga var också sistlidne riksdag föremål för handläggning,
och motionen derom hänsköts först till Lag-Utskottet, men blef af
detsamma återlemnad. Detta Lag-Utskottets beslut vann då bägge
Kamrarnes bifall.
Jag får således hemställa, att Kammaren ville godkänna Lag-
Utskottets uppfattning i detta fall och att således utlåtandet måtte
Den 10 Februari.
108
lägga» till handlingarna med förklarande, att den deri omtörmälda
motionen är af sådan beskaffenhet, att den bör af tillfälligt Utskott
handläggas.
Herr vice Talmannen: Det må visserligen medgifvas, att en
författning angående skogars vård i och för sig sjelf rörer ett hue-
hållsärende, men det har alltid varit praxis, att dylika frågor blifvit
till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade, om också Lag-Utskottet
i föregående tider behandlat dessa frågor i förening med Ekonomi¬
utskottet. Jag kan således icke finna någon anledning, hvarför icke
samma förfaringssätt må iakttagas äfven i denna speciela fråga.
Sedan öfverläggningen förklarats slätad samt Herr Grefven och
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats, dels att Lag-
Utskottets förevarande Utlåtande skulle läggas till handlingarne, med
förklarande, att den deri omförmälda motionen borde af Lag-Ut¬
skottet behandlas, dels ock att Utlåtandet skulle läggas till handlin¬
garne med förklarande, att motionen var af sådan beskaffenhet, att
den borde af Tillfälligt Utskott handläggas, framställde Herr Gref¬
ven och Talmannen proposition på förstberörde yrkande _ och, då
dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 3 och 7 dennes bordlagda
Utlåtande, N:o 2, i anledning af Första Kammarens remiss af motion
om antagande af gramvigten till konventionel bruk.
Herr vice Talmannen: För att grunda ett rätt begrepp om
denna frågas beskaffenhet torde det tillåtas mig att i minnet åter¬
kalla, huru de frågor angående mått och vigt, som under sednare
tider varit föremål för Riksdagens handläggning, blifvit behandlade.
År 1864 afgå!’ Kongl. Maj:t till Rikets Ständer förslag till ny för¬
fattning angående rikets mått och vigt. Den Kongl. propositionen här¬
om blef af tre stånd remitterad till Lag-Utskottet. Detta hade utan
tvifvel sin hufvudsakliga grund icke blott i § 89 Regerings-for-
men. utan äfven i den omständigheten, att 8 kap. Handels-balken i
1784 års lag handlade “om matt och vigt11. Såsom vi alla. känna ut¬
färdade Kongl. Maj:t följande året en stadga i ämnet. År 1868 af-
gaf Kongl. Maj:t vidare en nådig proposition till Riksdagen_ angå¬
ende det franska mått- och vigtsystemets införande för medicinskt
bruk. Uti denna proposition föreslogs uttryckligen, det Riksdagen
ville förklara, att “Kongl. Maj:t, så snart alla för förändringen er¬
forderliga förberedande åtgärder hunnit vidtagas, måtte, utan hinder
af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamt fattade beslut om anta¬
gande för riket af ett enda slag af mått och vigt, förordna om det
franska vigt- och måttsystemets begagnande vid läkares ordinationer
samt vid försäljning på apotek af läkemedel efter läkares recept".
Äfven denna fråga blef' öfverlemnad till Lag-Utskottet och i Utlå¬
I>on 10 Februari.
JOD
tande deri 28 April 1808 besvarad. Nu är i föreliggande motion
föreslagen tillämpning af det franska så kallade metriska systemet
äfven i större utsträckning än för medicinskt bruk, d. v. s. i allmän¬
het ehuru konventionelt. Deraf synes tydligen, att frågan afser
ändring i den af Kongl. Maj:t utfärdade författning om mått och
vigt. Under sådana omständigheter hemställer jag, huruvida det
varit möjligt att hänvisa motionen till något annat Utskott än Lag¬
utskottet. Taimans-konferensen har också enhälligt varit af den
mening, att Lag-Utskottet bör behandla ärendet; och i öfverens¬
stämmelse dermed. hemställer jag, att Kammaren ville förklara, det
ifrågavarande motion bör af Lag-Utskottet behandlas.
Grefve Wachtmeister, Hans: Det är visserligen svårt för
mig att uppträda med motsatt åsigt mot en sådan auktoritet som
den siste högtärade talaren, hvilken dessutom representerar den me¬
ning, som taimans-konferensen i detta fall hyser; men jag anhåller
endast att få påpeka, att inom Utskottet gjorde sig gällande den
åsigt, .att, då här endast vore frågan om ett konventionelt bruk af
gramvigten, motionen icke kuude blifva föremål för Lag-Utskottets
behandling. Den föregående talaren har nämnt, att frågan om gram-
vigtens införande såsom medicinalvigt blifvit handlagd af Lag-Ut¬
skottet. Det torde dock vara stor skilnad mellan begge dessa fall:
då nemligen gramvigten användes såsom medicinalvigt, är ingalunda
bruket deraf konventionelt. utan obligatoriskt, enär vid försäljning af
läkemedel på apotek efter läkares recept ingen annan vigt fur använ¬
das. Det är således tydligt, att en sådan fråga som den om det metri¬
ska systemets införande vid medicinskt bruk måste anses innefatta
en ändring af allmän lag; men då fråga bär endast gäller tillåtelse
för kontrahenter att, om de så vilja, vid affärer sinsemellan begagna
det metriska systemet, synes denna motion icke innefatta förslag till
ändring i allmän lag, utan reducerar sig till en önskan, att Kongl.
Maj:t måtte låta Landtmäteri-kontoret tillhandahålla allmänheten
sådana vigter och vid behof omjustera dem, äfvensom att Kongl.
Maj:t, om och när det kan finnas lämpligt, ville låta använda gram-
vigten vid jernvägstrafiken, postväsendet och möjligen andra stats¬
institutioner. Allt detta synes mig inbegripas under Kongl. Maj:ts
administrativa lagstiftningsrätt, och anhåller jag derföre, att Utlå¬
tandet måtte läggas till handlingarne med förklarande, att den deri
omförmälda motionen bör af Tillfälligt Utskott handläggas.
Herr Wallenberg: Jag vill icke i den formfråga, som före¬
ligger, uttala någon afgjord mening, utan underkastar densamma
gerna Kammarens beslut; men emedan Herr vice Talmannen yttrar,
att motionen skulle afse eu ändring i 1855 års författning om mått
och vigt, så ber jag få anmärka, att detta icke är fullt exakt: åt¬
minstone . har det icke varit motionärens mening att begära någon
ändring i denna författning; utan syftemålet med motionen har en¬
dast varit, att de, som hade lust dertill, så småningom måtte få in¬
lära det metriska vigtsystemet, och att vid sådana statsinstitutioner,
som allmänna posten och jernvägstrafiken, detta vigtsystem måtte
Den 10 Kebrr.aii.
[ i'
införas af skal, som i motionen närmare utvecklas. Jag tror verk¬
ligen motionen vara af den vigt, att den icke bör skjutas mellan två
Utskott så länge, att den till slut faller i papperskorgen.
Herr vice Talmannen: Jag kan icke rätt latta hvad skilnad
det skulle göra, att frågan här endast rörer ett konventionelt begag¬
nande af ett eller annat vigtsystem , ty äfven om begagnandet biefve
endast konventionelt, så innebure likväl alltid ett sådant begagnande
en ändring i första paragrafen af 1855 ars författning, der det stad¬
gas. att enahanda mått och vigt skall vara i. riket gällande.
I alla händelser hemställer jag, huruvida det är tänkbart, att
man skall kunna erhålla en följdriktig behandling af ärenden, om
man medgifver, att samma frågor, som den ena riksdagen behandlats
af eif Utskott, den andra riksdagen skola handläggas af ett annat.
Herr Wailenberg: Bestämmelsen “enahanda mått och vigt"
betyder icke, att i riket endast ett slags mått och ett slags vigt lå
begagnas, ty samma bestämmelse fanns redan förut i Handels-balken
af 1784 års lag, ehuruväl man då hade 13 olika slags vigter enligt
137 särskilda författningar, Indika alla vigter vore fullt lagliga. Ena¬
handa mått och vigt" måste väl betyda, att ingå andra slag. få bru¬
kas än de som genom lag, och således icke godtyckligt, blifvit be¬
stämda. Uå vi icke numera hafva något särskild! ekonomiutskott,
kan jag icke inse, hvarför det skall finnas något hinder, för Lag-Ut¬
skottet att behandla denna motion, då man derigenom följde samma
tiilvägagående som 1868 i afseende på den omnämnda Kongl. propo¬
sitionen angående medicinalvigten. I sistnämnda Kongl. proposition
fanns, såsom förut blifvit sågat, en begäran af Kongl. Maj:t, att Riks¬
dagen för sin del ville förklara, att hinder ej mötte etc. Om Lag¬
utskottet nu toge samma utgångspunkt, den nemligen, att hinder ej
mötte, så torde det vara ett sätt att få frågan iöst.
Herr von Kock: Få frågor äro svårare att lösa än uppdragan¬
det af en riktig gräns mellan ekonomisk och civil lag. På grund af
en motion försökte 1867 års Konstitutions-Utskott att bestämma en
sådan gräns, men försöket strandade. Förhållandet är nemligen att,
i män af civilisationens och rättstillståndets utveckling, den ekono¬
miska lagen så småningom öfvergå!- till civillag på grund af det all¬
männa tänkesättets kraf. I denna formfråga är min enskilda upp¬
fattning, att Riksdagen utan våda kan remittera Herr Wallenbergs
ifrågavarande motion vare sig till tillfälligt Utskott eller, till Lag¬
utskottet, men att det är riktigast att anse den tillhöra, icke Lag¬
utskottet, utan tillfälligt Utskott. Det har här blifvit sagdt,o att den
under diskussionen omnämnda Kong!, propositionen, vid 1854 års riks¬
dag blifvit behandlad af Lag-Utskottet. Det är möjligt, att mitt minne
nu bedrager mig, ty det händer icke så sällan, men det vill åtmin¬
stone förefalla mig, som om den icke behandlats af Lag-Utskottet en¬
samt, utan af Sammansatt Lag- och Ekonomi-Utskott. 1 sådant be¬
handlades icke rena lagfrågor. Jag vill så mycket heldre tro detta,
som jag bestämdt påminner mig, att Petter Jönsson i Träslända inom
Don I<; Februari.
111
Utskottet deltog i diskussionen; och han var. såvidt jag minnes rätt,
ande)' sin riksdagsmannatid aldrig ledamot af Lag-Ut.skottet, men dere¬
mot ständigt af Ekonomi-Utskottet. Det är dessutom att märka, att.
när Kong]. Maj:t öfverlemnar en ekonomisk fråga till Riksdagens af¬
görande, sä förvandlar sig. enligt Hd $ i Regeringsformen, derigenom
.dennafråga till en lagfråga och hör då också såsom sådan behand¬
las. Ehuru det är sagdt, att gebitet för den civila lagstiftningen
bör utvidgas, så anser jag likväl för min de], att det under närva¬
rande förhållanden mellan samhällsmakterna skulle vara mycket be¬
tänkligt, om Riksdagen försökte att inkräkta på den gräns, som i Re¬
geringsformen är uppdragen mellan Konungens och representationens
lagstiftningsmakt. Enligt sakens natur tror jag icke, att den mo¬
tion, hvarom utlåtandet handlar, berör någon lagfråga, utan att den
gäller en ekonomisk fråga, såsom också hittills varit åsigten; och
ehuru häremot å andra sidan torde kunna invändas, att man vid
ärendens behandling inom Riksdagens kamrar och Utskott icke alltid
— lika med Lag-komitén och Lagberedningen -— följt sakens natur,
utan att man såsom lagfrågor velat behandla äfven allt, som om-
nämnes i 1734 års lag, så har jag likväl tyckt mig finna, att detta
sednare förfaringssättet i de flesta fall under sednare tider öfvergifvits,
om än man icke har gjort någon anmärkning dervid, att Kongl. Maj:t
begagnat sin ekonomiska lagstiftningsrätt äfven i vissa ärenden, som
behandlats i 1734 års lag. På den punkt saken står måste jag be¬
känna, att, ehuru djerft det kan synas vara att uppträda mot den
åsigt, som. delas, af Talmanskonferensen, der så betydliga förmågor
sitta, jag likväl för närvarande önskar, att Lag-Utskottets åsigt måtte
godkännas.
Herr Lagerstråle: Det må villigt erkännas, att denna fråga
står på en sådan gräns, att det är svårt att strängt följdriktigt be¬
stämma antingen den bör behandlas af Lag-Utskottet eller af Tillfäl¬
ligt Utskott, men det synes mig som i sjelfva uppställningen af mo¬
tionen hade influtit ett förslag af den beskaffenhet, att det svår¬
ligen. kan af annat än. ständigt Utskott behandlas. Motionen åsyftar
nemligen dels att Riksdagen ville besluta, att gramvigten må bär i
landet konventionen begagnas, dels att Riksdagen måtte i underdå¬
nig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att alla till detta vigtsystem
hörande vigter med dess öfver- och underafdelningar må genom Kongl.
Landtmäteriets försorg åt en hvar tillhandahållas samt vid behof om-
justeras. äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervä¬
gande, om och när det kan finnas lämpligt att för jern vägstrafiken,
postväsendet och möjligen andra statsinstitutioner använda gramvig¬
ten. Likasom den af den förste högtärade talaren omnämnda Kongl.
proposition, som afsåg det franska mått- och vigtsystemets införande
vid medicinskt bruk, synes mig äfven ifrågavarande af enskild mo¬
tionär. gjorda framställning vilja åstadkomma ett beslut, att en an¬
nan vigt än den i allmänhet i lag och författningar bestämda skulle
under vissa vilkor få i riket användas. Vid detta förhållande före¬
faller det . mig som om tillfälligt Utskott hade svårare att behandla
denna motion än Lag-Utskottet. Då derjemte numera i en författning
112
Den 10 Februari.
finnas sammanförda alla de särskilda ämnen, som förut funnits be¬
handlade i två olika författningar — den ena om mått och vigt, och
den andra, mera tillfälliga, som Kongl. Maj:t meddelat angående vig¬
ters justering — så böra väl frågor angående förslag till ändring i
en allmän författning, som innehåller både sådana ämnen, hvilka
skola åt Konung och Riksdag gemensamt afgöras, och sådana, som
äro åt den ekonomiska lagstiftningen ensamt förbehållna, af samma
Utskott behandlas, på det att kontinuitet må vinnas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag att få förena
mig om det yrkande, som blifvit framstäldt af den förste högt-
ärade talaren.
Grefve Mörner, Oscar: Den siste ärade talaren har anfört,
att motionären i sin motion uttryckt önskan, att Riksdagen dels
måtte fatta ett formligt beslut att gramvigten må konventionelt an¬
vändas, dels också besluta en underdånig skrifvelse i vissa andra
uppgifna hänseenden till Kongl. Maj:t. Det är sannt, att motionen
är så affattad, men icke lära väl en' persons begagnade talesätt de¬
finiera hvad en sak är, utan man måste väl se till hvad saken egent¬
ligen angår och hvart den leder. Hvarom gäller då här frågan?
Afser den någon förändring i Kongl. förordningen om mått och vigt?
Alldeles icke. Innebär den ett påbud, att metriska vigtsystemet
ovilkorligen skall begagnas? Icke heller. Hvad är det då motionä¬
ren begärt? Jo, att Kongl. Maj:t ville låta Landtmäteri-kontoret
tillhandahålla de till detta system hörande vigter och vid behof
omjustera dem: följaktligen en ordre för embetsman i ett embets¬
verk, hvars instruktion, om jag icke missminn er mig, är kontrasig-
nerad af den ärade talaren sjelf. Det är ett strängt yrkande, detta
att Landtmäteri-kontoret skall vara beredt tillhandahålla vigter åt
hela svenska allmänheten, men dermed hafva vi nu icke att göra;
frågan är nu blott: kan ett sådant förslag utgöra föremål för Lag-
Utskottets behandling! Jag tror mig icke hafva gjort mig känd för
att tillhöra deras antal, som vilja utvidga Konungens ekonomiska
lagstiftningsrätt, utan snarare för motsatsen, men det må stå för
min räkning. Jag vill i alla fall icke åtaga mig, att vi skola till
förändring i lag förvandla, hvad som icke är annat än en ändring i
en instruktion; och äfven om talmanskonklaven och andra, auktori¬
teter skulle hysa en annan åsigt i denna fråga, så ser jag icke der¬
uti någon anledning, hvarför icke andra skulle kunna få hysa en
motsatt åsigt, om de anse den vara den rätta. Syftar man pa hvad
som sedan i motionen följer om att Kong!. Maj:t måtte taga i öfver¬
vägande, om och när det kan finnas lämpligt att för jernväg^trafiken
och allmänna posten använda gramvigten, så kan icke heller detta
anses innebära någon lagförändring. Om en sådan öfvergång till ett an¬
nat vigtsystem icke kan ske på ekonomisk väg, så lär väl Kong!. Maj:t
göra framställning derom till Riksdagen, då man icke kan antaga,
att Kongl. Maj:t skulle genomföra eu dylik förändring på ett olag¬
ligt sätt. Då här, såsom jag redan yttrat, hufvudsakligen endast
åsyftas, såvidt jag kan begripa motionen — och kan jag icke det, så
Don 10 Februari.
113
kan jag icke hjelpa (let — ett förständigande för tjensteman i Landt-
mäteri-kontoret att vidtaga vissa möjliga eller omöjliga åtgärder,
som helt och hållet falla inom området för deras instruktion, så fin¬
nes väl icke i förevarande fall någon sådan fråga om ändring i för¬
ordningen om mått ocli vigt eller i allmän lag, på grund hvaraf
motionen bör gå till Lag-Utskottet. Lag-Utskottet behöfver icke
undandraga sig motionen af rädsla att icke medhinna den, ty hvad
tiden beträffar äro våra affärer briljanta, och lata äro vi icke heller.
Lag-Utskottet måste likväl tillse, att det sjelf iakttager lagliga for¬
mer; och under öfvertygelse att det så har gjort, bär Lag-Utskottet
återlemnat motionen.
På grund häraf anhåller jag, att Kammaren behagade godkänna
den åsigt Lag-Utskottet omfattat samt således lägga utlåtandet till
handlingarne, med förklarande att motionen tillhör tillfälligt Ut¬
skotts behandling.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats, dels att
Lag-Utskottets förevarande utlåtande skulle läggas till handlingarne
med förklarande, att den deri omförmälda motionen borde af Lag¬
utskottet behandlas, dels ock att utlåtandet skulle läggas till hand¬
lingarne med förklarande, att motionen borde af tillfälligt Utskott
handläggas; framställde Herr Grefven och Talmannen proposition
på förstberörda yrkande och, då dervid svarades många ja, blandade
med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och godkändes Lag-Utskottets den 3 och 7 den¬
nes bordlagda utlåtande N:o 3, i anledning af verkställd gransk¬
ning af Riksdagens Justitie-ombudsmans embetsförvaltning.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskottets
den 7 dennes bordlagda utlåtande N:o 2, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående beviljande af statsbidrag till
genomförande af ny tomtreglering i Strengnäs efter den staden un¬
der April månad 1871 öfvergångna brand.
Utskottets första hemställan.
Friherre Sprengtp orten: Såsom af Stats-Utskottets ifrågava¬
rande utlåtande synes, hafva icke mindre än tio af Kammarens leda¬
möter i Stats-Utskottet reserverat sig emot Utskottets beslut och före¬
slagit bifall till Kong. Maj:ts proposition i ämnet; och får jag, med
instämmande i reservanternes mening, anhålla om bifall till hvad Kongl.
Maj:t behagat föreslå.
Riksd. Prof. 1872. 1 Afd. 1 Band.
8
114
Den 10 Februari.
Friherre af Ugglas: Äfven jag anhåller i denna fråga om bi¬
fall till Kongl. Maj:ts proposition. Det må visserligen vara särdeles
aktningsvärdt af Stats-Utskottet att icke af statsverkets gynsamma
ställning låta förleda sig till onödiga utgifter, men det tillfälle, som
Utskottet här valt för besparingar, synes icke vara rätt lyckligt
träffadt. Frågan gäller här ett fattigt samhälle, som blifvit hemsökt
af en förfärlig olycka. Nu har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att bevilja dels 20,(XX) R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyl-
dighet till bidrag för bestridande af kostnaderna för tomtreglering,
dels ock för likartadt ändamål 30,000 R:dr såsom lån på vissa vil¬
kor. Stats-Utskottet bär deremot framställt, att anslaget måtte ned¬
sättas till hälften eller 10,000 R:dr. Af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position finner man emellertid, att icke ens det begärda anslaget af
20.000 R:dr är ^ fullt tillräckligt för inlösen af de tomter och den
jord, som erfordras, på det att staden — icke etter sin egen önskan,
utan dertill ålagd .af en bestämd författning — må kunna erhålla en
ordnad tomtreglering. Staden är nemligen tvungen att underkasta
sig en sådan tomtreglering — och då bjuder väl billighet och rätt¬
visa, att den erhåller ett icke alltför otillräckligt bidrag dertill af
staten. Jag ber för öfrigt få erinra, att detta anslag icke är syn¬
nerligen . stort i förhållande till hvad som under dylika omständig¬
heter blifvit beviljadt åt andra städer. Så erinra vi oss, att Eksjö
1856 hemsöktes af en svår eldsvåda. Då anslog Riksdagen dels
30.000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet för tomt¬
reglerings åstadkommande, dels också 80,000 R:dr såsom lån för samma
ändamål, dels slutligen dessutom 200.000 R:dr såsom lån till bestri¬
dande af åtskilliga af branden förorsakade kostnader. Man lemnade
således då 260,Of Kj R:dr till en stad med 2,700 innevårare. Nu är
önskad t endast 50,000 R:dr, eller icke fullt f, till en stad hvars folk¬
mängd belöper sig till 1,600 menniskor. Af alla dessa skäl skäl fin-
ner jag Kongl. Maj:ts proposition vara särdeles billig och välgrun¬
dad., hvarföre jag äfven anhåller, det Kammaren ville, med afslag
å Utskottets hemställan, för så vidt den skiljer sig från Kongl. Maj:ts
proposition, bifalla samma proposition i dess motsvarande del.
Grefve Hamilton. Henning: Jemte det jag förenar mig i det
yrkande som blifvit afgifvet af de båda sista talarne, ber jag att få til¬
lägga, att frågan här gäller huruvida Riksdagen anser, att staden
Strengnäs fortfarande bör ega bestånd eller icke. Gerna vill jag
medgifva, staden icke såsom handelsplats kan vara af någon syner¬
ätt vigt. De lättare kommunikationer, som i sednare tider uppkom¬
mit, hafva snarare bidragit till att försämra än att förbättra stadens
ställning, emedan, derigenom att ett stort antal ångbåtar dagligen
gå förbi staden till Stockholm, följden deraf blifvit, att priset å lifs-
förnödenheter i Stregnäs håller sig lika högt som i Stockholm, och att
tördelarne af att flytta till Strengnäs och der bosätta sig således i
betydlig män minskats. Särskilt hafva de lättare kommunikatio¬
nerna rent af verkat en minskning i stadens handelsrörelse.
Förr måste den .kringliggande ortens innevånare upplägga sina
produkter i staden, ifall de ville föra dem till Stockholm, men nu¬
Den 10 Februari.
11 :>
mera flira de dem direkte till ångbåten, så att stadens innevånare
ej såsom mellanhand få annan bekantskap om hvad den omkringlig¬
gande trakten producerar, än att de få härå bullret af landtmännens
vägnar på sina gator. Sin egentliga betydelse har staden såsom såte för
biskop och konsistorium samt ett högre elementarläroverk. Lärover¬
kets alla byggnader blefvo lyckligtvis skonade af elden, så att derige¬
nom, efter bemödanden åt åtskilliga icke brandskadade, det har kunnat
blifva en möjlighet, att skolan fortfarande hållits i verksamhet. Stats¬
utskottet yttrar,. att staden är förtjent af bistånd, men att stadens
innevånare böra i någon man sjelfva bidraga till bekostande af utgif¬
terna för tomtregleringen. Af betänkandet upplyses man emellertid,
att de anslag och lån, som äro begärda, icke på långt när äro till¬
räckliga för betäckande af ens dessa kostnader, och att icke några
lånebidrag till byggnader äro begärda. Att staden likväl endast med
möda är i stånd att bestrida de öfver.skjutande kostnaderna, är lätt
att intyga för en hvar, som någorlunda känner ställningen inom detta
lilla samhälle. Strengnäs’ husegare i allmänhet voro för några år
sedan icke. förmögna, emedan de egde sina hus belastade med inteck¬
ningar, hvilka de likväl voro någorlunda säkra att få bibehålla stå¬
ende, så länge de ordentligt betalade sina räntor.
Efter Carl städs brand nödgades Strengnäs’ husegare vidkännas
så betydliga utgiftsbelopp i brandskadeersättning, att de flesta då
måste höja sina inteckningar. Kom så (lefles brand, och då den lilla
staden nu ytterligare fick sig pålagda högst betydliga afgifter såsom
brandstod, kan man säga, att eu stor del af staden blek till salu, emedan
husegarne icke längre mot inteckning kunde anskaffa de erforderliga
beloppen. Slutligen drabbades staden sjelf af en af de förfärligaste
eldsvådor, som någonsin hemsökt våra småstäder, och en så stor del
af staden härjades dervid af elden, att den återstående delen
icke. kunde hysa de brandskadade, hvilka måste inqvarteras i den
närliggande orten. Om då stadens innevånare vilja anstränga sig
för att vid lif bevara ett samhälle, som icke spelat' en så obetydlig-
roll i Sveriges historia, så bör väl detta sträfvande i någon mån un¬
derstödjas; och jag anhåller således om bifall till Kongl. Maj:ts nå¬
diga proposition.
Friherre Fåne k: Redan hvad som af de föregående talarne blif¬
va yttra dt synes mig vara tillräckligt för att framkalla ett afslag å
Utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Jag-
kunde således hafva uraktlåtit att här yttra mig, om jag icke såsom
ledamot af Utskottet ansåge mig pligtig att anföra några ord. Jag
har dock icke mycket att tillägga till hvad redan blifvit sagdt, men
jag ber att ytterligare få betona ett yttrande af en annan talare,
som sade, att det belopp, som af Kongl. Maj:t blifvit begärdt för
tomtregleringen, icke uppgick till hvad som för detta ändamål erfor¬
drades. Att det begärda beloppet icke på långt när blifver tillräck¬
ligt. synes såväl af Kongl. Maj:ts proposition som af magistratens
ansökan, då deraf framgår, att det begärda beloppet utgör endast
kostnaden för inlösen af de erforderliga tomterna enligt taxeringsvär¬
det på dessa tomter, men vid eu blifvande expropriation tomternas
Den 10 Februari.
ll(i
pris kommer att betydligt öfverstiga detta värde, kanske till och
med uppgå till dess dubbla belopp.
Vidare bär anförts exempel på huru mycket städer förut vid dy¬
lika tillfällen såsom bidrag erhållit. Jag kan då tillägga, att utom
Eksjö, som fick 30,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldig-
het, exempelvis Örebro erhållit 37,500 R:dr, Jönköping 15,000 R:dr
och Carlstad 50,000 R:dr.
Hvad slutligen beträffar möjligheten för Strengnäs att utan så¬
dant bidrag som det begärda på egen hand reda sig, så ber jag
att, till hvad af en talare midt emot blifvit anfördt, såsom komplet¬
tering få nämna, att bland Strengnäs innevånare år 1870 361 man¬
kön och 545 q vinkön voro skattskyldiga. Dessa hade likväl att för¬
sörja 479 underåriga samt dessutom fattige, som icke erlade skyddsaf¬
gift, till ett antal af icke mindre än 176. På en folkmängd af 906 skatt¬
skyldiga personer belöpte sig således icke mindre än 654 underåriga
och fattiga att försörja, och detta, fastän sammanlagda bevillnings-
summan för hela staden icke uppgick till högre belopp än 2,626 R:dr
32 öre. Det synes således vara så tillräckliga skäl för ett ogillande
af Stats-Utskottets ifrågavarande utlåtande, som för öfrigt endast till¬
kommit genom den förseglade sedeln, att äfven jag kan anhålla om
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr (Tref¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma endast hade yrkats,
att Kammaren, med afslag å Utskottets förevarande hemställan, för
så vidt den skiljde sig från Kongl. Haj:ts nådiga proposition, skulle
bifalla samma proposition i dess motsvarande del; framställde Herr
Grefven och Talmannen först proposition på bifall till Utskottets
hemställan, hvarvid svarades nej, samt sedermera proposition på af¬
slag derå och bifall till den Kongl. propositionen i dess förevarande
del, hvilken proposition med ja besvarades.
Utskottets sednare hemställanden.
Biföllos.
Föredrogos och biföllos Banko-Utskottets den 7 dennes bord¬
lagda memorial:
N:o 2, i fråga om afskrifning ur diskontkontorets räkenskaper
af åtskilliga kapital- och öfverräntefoi dringar; samt
Nio 3, angående afskrifning utur lånekontorets i Göteborg rä¬
kenskaper af åtskilliga lån och en öfverränta.
Den 10 Februari.
11/
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets den 7 dennes bordlagda
utlåtanden:
N:o 4, i anledning af väckt förslag om ett tillägg till 9 kap. 1 §
Arfdabalken;
N:o 5, i anledning af väckt förslag angående särskilda bestäm¬
melser i fråga om böter för oloflig bränvinsförsäljning, ådömda omyn¬
dig person; och
N:o 6, i anledning af väckt motion om afskrifning eller aflösning
af frälseränta.
Föredrogs Andra Kammarens den 7 dennes bordlagda protokolls¬
utdrag, N:o 61, innehållande inbjudning till Första Kammaren att
förena sig i Andra Kammarens beslut om tillsättande af ett särskildt
Utskott, bestående af tolf ledamöter, sex från hvardera Kammaren,
för behandling af frågor rörande ändring i kommunallagarne m. m.
Herr von Ehrenheim: Andra Kammarens nu föredragna in¬
bjudning om tillsättande af ett särskildt Utskott för behandling af
vissa lagfrågor skiljer sig så till vida från vanlig praxis i afseende
å sådana Utskotts tillsättande, att till det ifrågasatta Utskottet skulle
öfverlemnas frågor, som dels endast obetydligt och dels alldeles icke
med hvarandra stå i något samband. För min del kan jag icke neka,
att betänkligheter häremot synas mig möta. Jag anser nemligen, att
tillsättandet af Särskildt Utskott bör reserveras för de fall, att an¬
tingen Kongl. Maj:t till Riksdagen öfverlemnar en proposition af den
omfattning, att dess behandling icke kan af Ständigt Utskott med¬
hinnas, eller att Riksdagen önskar åt eu fråga gifva en mera detal¬
jerad behandling. Intetdera af dessa fall förekommer.nu, och då Lag¬
utskottet vid denna riksdag icke ifrån Kongl. Maj:t mottagit och
sannolikt icke kommer att mottaga något större lagförslag till be¬
handling, är antagligt, att Lag-Utskottet skall medhinna de dit remit¬
terade motioner, utan att något Särskildt Utskott behöfver tillsättas.
Jag tillåter mig derföre hemställa, att Kammaren icke måtte bi¬
falla Andra Kammarens ofvannämnda inbjudning.
Herr Hasselrot: Då Lag-Utskottet vid 1867 års riksdag, den
första under nuvarande statsskick, förklarade sig obehörigt att till
behandling upptaga frågor, som anginge kommunallagarne, kunde jag
icke dela denna åsigt utan reserverade mig deremot. Jag ansåg det
nemligen principenligt, att nämnda lagar, som stiftas af båda stats¬
makterna gemensamt och hvilka följaktligen äro närmast att hänföra
till civillagar, borde behandlas icke af dessa egna maskiner, som man
kallat tillfälliga Utskott utan af ett ständigt Utskott, och af dessa
ansåg jag Lag-Utskottet lämpligt. Riksdagen gillade denna åsigt,
och kommunallagarne hafva sedan dess alltid behandlats af Lag-Ut¬
skottet. Huruvida detta åter ur nyttans synpunkt betraktadt varit
helsosamt för Lag-Utskottet synes mig vara tvifvel underkastadt.
118
Den 10 Februari.
För min del tror jag, att det vore lyckligt, om det blefve sed vid
riksdagarne att alltid hänvisa frågor angående kommunallagarne till
behandling af. särskilt Utskott, Man vore då oförhindrad att vid
besättandet af Lag-Utskottet uteslutande afse de egenskaper, som
erfordras foi det rena lagarbetet, likasom man kunde i det särskilda
Utskottet insätta personer med utpräglade politiska åsigter och som
i detta Utskott kunde representera Kamrarnes majoriteter.
Då emellertid Andra Kammaren i sitt förevarande beslut inrymt
jemväl andra frågor, än sådana som afse kommunallagarne, anser
jag pa de af den förste ärade talaren anförda skäl, att denna Kam¬
mare icke kan instämma i Medkammarens beslut, men jag har emel¬
lertid velat uttala min åsigt, att man alltid borde hafva ett särskildt
Utskott för behandling af frågor, som angå kommunallagarne.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först proposition
P“. antagande af den ifrågavarande inbjudningen, hvartill svarades
nej, och sedermera proposition på afslag derå, som med ja besva¬
rades.
Herr (Trefven och Talmannen hemställde, huruvida Kammaren,
i enlighet med den vid hållet talmanssammanträde träffade öfver¬
enskommelse, behagade besluta att nästa Onsdag den 14 dennes före¬
taga val dels af Revisorer jemte suppleanter för den granskning af
{statsverkets,. Riksbankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning. som under innevarande år skall ega rum, dels ock
åt Revisorer och suppleanter för granskning af Riksbankens di¬
skontkontors samt lånekontorens i Göteborg, Malmö och Wisby rä¬
kenskaper och förvaltning under sistlidet år.
Svarades ja.
. Vidare föreslog Herr Grefven och Talmannen, att Kammaren,
pa sätt vid talmanssammanträdet jemväl öfverenskommits, skulle
besluta att nästkommande Lördag den 17 dennes utse valmän jemte
suppleanter för val af Riksdagens Justitie-ombudsman och hans ef¬
terträdare; hvilken likaledes bifölls.
Heir Lilliehöök: Jag anhåller om 6 veckors ledighet från den
19 innevarande månad.
Denna anhållan bifölls.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna ut¬
stånden, betänkande och memorial, nemligen från:
Den 10 Februari; 119
Stats-Utskottet:
N:o 3, i anledning af väckt motion om anvisande af medel till
betäckande af Ramsele kyrkas skuld;
N:o 4, i anledning af väckt motion om ändring i betalningsvil-
koren för ett åt Kukkola byamän beviljadt odlingslån;
Bevillning 8- Utskottet:
N:o 1, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. förord¬
ningen den 20 Juli 1861, angående mantals- och skattskrifningars
förrättande;
Banko-Utskottet:
N:o 4, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd
och förvaltning,
Herr von Koch uppläste en motion, N:o 32, om ett tillägg i 3 §
Tryckfrihets-förordningen.
. i) i.<: *: *; ?-i' 'Sfi i1 1.
Begärdes på bordet.
! i d ni,Hårfin: cmiJI
Kammai-en åtskiljdes kl. 11 f. m.
: f .■ yl rf*
f f ’
! ,Jj »
: •jjfHt
In fidem
O. Brakel.
• JJ*