274
l)«a 1 Maj.
Onsdagen den I Maj.
Kl. 12 middagen.
1 anseende till sjukdomsförfall för sekreteraren fördes protokollet af
undertecknad, notarie hos Kammaren.
§ I-
Anställdes, jemlikt 65 § Riksdagsordningen, omröstning öfver följande
af Stats-Utskottet i dess memorial N:o 67 föreslagna, utaf Riksdagens
båda Kamrar godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen för år 1873 till Kongl. Maj:ts disposi¬
tion anvisar ett extra anslag af 10,000 R:dr, att användas till understöd
åt sådana i verksamhet varande folkhögskolor i riket, som visat sig gag-
neliga och af Kongl. Maj:t pröfvas vara i behof af dylikt understöd, under
vilkor att landsting, kommuner eller enskilde, hvar för sig eller gemensamt,
bidraga med ett belopp, sammanlagdt motsvarande minst dubbla summan
af statsbidraget, hvilket sistnämnda dock ej må öfverstiga 2,000 R:dr år¬
ligen till hvarje skola, samt att berättelse öfver skolans verksamhet årli¬
gen af dess styrelse såväl till Kongl. Maj:t som till vederbörande lands¬
ting ingifves;
röstar ja:
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Riksdagen till Kongl. Maj:ts disposition anvisat ett
reservationsanslag af 10,000 R:dr, att användas för sådana i verksamhet
varande folkhögskolor i riket, hvilka af vederbörande landsting och dess
för sådant ändamål utsedde deputerade eller inspektör förordas såsom gag-
neliga och förtjenta af statsbidrag, under vilkor och förbehåll i öfrigt att
landsting, kommuner eller enskilde, hvar för sig eller gemensamt, bidraga
med ett belopp, sammanlagdt motsvarande minst dubbla summan af stats¬
bidraget, hvilket sistnämnda dock ej må öfverstiga 2,000 R:dr årligen till
hvarje skola, samt att berättelse öfver skolans verksamhet årligen af dess
styrelse till landstinget ingifves.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att vote-
ringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll om¬
röstningen med 68 ja och 106 nej.
Den I Maj.
275
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren sam¬
tidigt anställd, hade utfallit med............ 99 ja och 1 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 68 ja och 106 nej,
sammanräkningen visar 167 ja och 107 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver¬
ensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
§ 2.
Bordlädes ånyo nu föredragna
Stats-Utskottets utlåtanden N:is 70—72,
Banko-Utskottets betänkande N:o 16, och
Lag-Utskottets utlåtanden Nås 34 och 35.
§ 3.
Föredrogos Konstitutions-Utskottets memorial:
N:o 21, i anledning af återremiss å Utskottets utlåtande N:o 9, angå¬
ende väckta motioner om förändrad organisation af Statsrådet;
Bifölls;
och N:o 22, i anledning af återremiss å Utskottets utlåtande N:o 11,
angående väckta motioner om ändring af 14 § Riksdags-ordningen;
Lades till handlingarne.
§ 4.
Föredrogs Stats-Utskottets utlåtande N:o 68, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående försäljning till stora Kopparbergs bergs¬
lag af kronolägenheten Hushagen i Stora Tima socken af Kopparbergs län.
I anledning af Utskottets hemställan yttrade:
Herr Hörnfel dt: Såsom af den vid Utskottets ifrågavarande be¬
tänkande fogade reservation synes, har jag icke kunnat biträda Utskottets
hemställan. Jag föreställer mig nemligen, att, om Riksdagen nu, i likhet
med hvad reservanterne föreslagit, beslutar att såsom ersättning tilllands-
höfdinge-löneregleringsfonden å riksstatens sjette hufvudtitel uppföra ett
förslagsanslag, fullt motsvarande det till landshöfdingen i Kopparbergs län
för närvarande från lägenheten Hushagen utgående arrende jemte forsel-
lönsersättning, Riksgälds-kontoret eller statsverket bör komma i åtnjutande
af hela det belopp, hvarmed räntan å köpeskillingen öfverskjuter värdet å
arrendet med tillägg af forsellön.
Jag får således för min del yrka afslag å Utskottets hemställan och
bifall till reservationen.
276 [jon 1 Maj.
Herr Lisa Olof Larsson: Herr Talman! Mine Herrar! Jag är
i det hufvudsakligaste förekommen af Herr Hörnfeldt och får i likhet med
honom yrka afslag på Utskottets hemställan och bifall till reservanternes
förslag.
Såsom af betänkandet synes, hafva Utskottets ledamöter varit ense
derom att ifrågavarande lägenhet borde försäljas och köpeskillingen derför
ingå icke till landshöfdiuge-löneregleringsfonden, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, utan till Riksgälds-kontoret. Derom har således tvisten icke
rört sig.
Deremot hafva skiljaktiga meningar uppstått rörande beloppet af det
anslag, som borde anvisas såsom ersättning till landshöfdinge-lönereglerings-
fonden. Jag har icke kunnat finna något giltigt skäl, hvarföre denna er¬
sättning skulle sättas till högre belopp, än det af reservanterne föreslagna,
eller 2,500 R:dr. Af handlingarne synes, att värdet å det från lägen¬
heten nu utgående arrende, efter medlet af raarkegångspriset för åren
1855—1870, under hvilken tid densamma af bergslaget på arrende inne¬
hafts, med tillägg af forsellönsersättning utgör 2,264 R:dr 37 öre, och följ¬
aktligen är det af reservanterne föreslagna förslagsanslag högre än det
nuvarande arrendet. Då man icke heller har anledning att antaga, att
inkomsten af lägenheten, i händelse kronan behölle och fortfarande utar¬
renderade densamma, skulle öfverstiga det belopp, hvartill arrendet för
närvarande uppgår, synes mig att reservanterne haft goda skäl för sin
mening.
Jag yrkar således bifall till reservationen.
Herr Statsrådet Wsern: Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
försäljning af ifrågavarande kronolägenhet stödjer sig i afseende på det
föreslagna sättet att använda den köpeskilling, som ansetts böra för lä¬
genheten fordras, på den sedan mer än 30 år tillbaka uppställda grund¬
satsen, att alla inkomster af de kronolägenheter, som vore anslagna på lön
till landshöfdingarne, skulle iugå till landshöfdinge-löneregleringsfonden för
att en gång bringa denna lönereglering till stånd. Utskottet har i denna
fråga varit af en annan mening och ansett, att köpeskillingen för krono¬
lägenheten Hushagen borde öfverlemnas till Riksgälds-kontoret, samt att
endast ett af Utskottet föreslaget belopp, som utgör fem procents ränta
icke å köpeskillingen 100,000 R:dr utan å det till 70,000 R:dr uppskat¬
tade värdet af sjelfva lägenheten, skulle till. landshöfdinge-löuereglerings-
fouden ingå såsom ersättning för den landshöfdingen i Kopparbergs län
genom lägenhetens försäljning frångående arrendeinkomst, Detta belopp,
3,500 R:dr, har Utskottet tillstyrkt att uppföras å riksstatens sjette huf-
vudtitel såsom ett bestämdt anslag. I motsats härtill hafva reservanterne
inom Utskottet ansett, att ett förslagsanslag af 2,500 R:dr borde för samma
ändamål anvisas.
Emot Utskottets förslag, i hvad det innefattar hemställan derom att
köpeskillingens kapitalbelopp måtte ingå till Riksgälds-kontoret, har jag
för min del icke något att invända. Kongl. Maj:t har föreslagit detta, af
den anledning, att Kongl. brefvet den 28 November 1871 tydligen visar,
att arrendeafgifterna af alla till landshöfdingeindelningarne hörande boställs-
jordar och andra lägenheter skola, der löntagares rätt icke sådant förhin¬
277
Den 1 Maj.
drar, ingå till löneregleringsfonden, i följd hvaraf Kongl. Maj:t ansett, att,
om ifrågavarande, på lön till landshöfdingen i Kopparbergs län anslagna
lägenhet blefve försåld, köpeskillingen derför borde till nämnda fond öfver-
lemnas. Då Utskottet nu omfattat en motsatt åsigt, vill jag icke sätta
mig emot densamma, helst från 1855—1856 och 1862—1863 årens riks¬
dagar finnas prejudikat derpå, att Riksdagen i fråga om användandet
af medel, som influtit i ersättning för till jernvägsanläggningar från lands-
höfdingeboställen exproprierad mark, beslutat, att sjelfva kapitalbeloppet
skulle ingå till Riksgälds-kontoret och blott årliga räntan derå efter fem
procent till landshöfdinge-löneregleringsfonden. Den ersättning till nämnda
fond, hvarom nu är fråga, har Utskottet föreslagit till 3,500 R:dr, hvilket
motsvarar fem procent af det ungefärliga värde, hvartill lägenheten upp¬
skattats. Härvid borde dock äfven värdet af det till lägenheten hörande
vattenfall tagits i beräkning, ehuru detsamma icke ingått i bestämmandet
af arrendet för lägenheten. Ehuru jag således helst sett, att ersättningen
till löneregleringsfonden bestämts till 5.000 R:dr eller motsvarande fem
procents ränta å köpeskillingens belopp, vill jag dock icke fästa mig der¬
vid, enär skilnaden i beloppen är af mindre vigt.
Deremot får jag på det kraftigaste protestera emot antagandet af re-
servanternes förslag och anhålla, att Kammaren måtte, i enlighet med hvad
Utskottet föreslagit, anvisa ersättningen till landshöfdinge-lönereglerings-
fonden under form af ett bestämdt anslag. Denna fond har, jemlikt Kongl.
brefvet den 24 Februari 1837, tillkommit i ändamål att åvägabringa en
lämpligare reglering af lönevilkoren för landshöfdingebeställningarne i riket.
Förslaget om reglering af landshöfdingarnes löner har utgått från repre¬
sentationen sjelf. Professor Geijer var den som vid 1840 -1841 årens
riksdag väckte motion derom och fastade uppmärksamheten på de förderf-
liga följderna af ackorderna, på sätt som dittills brukats. Genom en Kongl.
proposition förordades Geijers motion och föreslogs bildande af en ackords¬
amorteringsfond. Rikets Ständer biföllo framställningen. Hela amorterings-
summan bär nu i det närmaste blifvit betald af landshöfdingarne sjelfva.
Endast i Wermlands län återstår ännu ett belopp af omkring 14,000 R:dr.
Regeringen bär dernäst bemödat sig om att reglera sjelfva lönerna, och på
de sednaste 30 åren, under hvilken tid så mycket blifvit i andra fall gjordt
för att förbättra tjenstemännens löner, har intet anslag gifvits eller begärts
till böjande af landshöfdingarnes löneförmåner. Jag tror, att denna sak
är synnerligen förtjent af Kammarens sympatier, enär landshöfdingelönerna
icke äro hvad de borde vara och hvartill de otvifvelaktigt år 1858 blifvit
sätta, i händelse några anspråk på deras förbättring då framställts. Sådana
anspråk blefvo emellertid icke gjorda af den anledning, att man trodde
sig kunna åvägabringa en rättvis och billig reglering utan särskilda upp¬
offringar från statsverkets sida. Jag tror således, att löneregleringsfonden
är förtjent af representationens välvilja. Genom Kongl. brefvet den 28
November 1871 äro grunderna för regleringen närmare bestämda.
Hvad nu den egentliga skilnaden mellan Utskottets förslag och reser-
vanternes beträffar, anser jag det förra i så väsendtlig mån öfverensstämma
med de principer, som blifvit af Riksdagen och just denna Kammare upp¬
ställda och gillade, att jag svårligen kan antaga, att Kammaren kommer
att fatta annat beslut, än att bifalla Utskottets förslag. Det är nu fråga
378
Den 1 Maj.
om tillämpning af regeln att så mycket som möjligt indraga boställen, på
det att den beslutade boställsindragningen en gång måtte blifva ett verk¬
ligt faktum. Utskottets förslag är vidare grundadt på den af statsmak¬
terna antagna principen, att tjenstemännens löner skola utgå med ett visst
bestämdt belopp i penningar, men reservanternes förslag innebär en af¬
vikelse från denna grundsats. Slutligen gäller denna fråga äfven det att
i ett särskilt fall förverkliga den af Konung och Riksdag år 1869 beslu¬
tade skatteförenkling, hvilket mål dock skulle i detta fall aflägsnas genom
bifall till reservanternes förslag om anvisande af ett förslagsanslag, som är
beroende af medelmarkegångsvärde med tillägg af forsellönsersättning.
Hvad just Riksdagen i fråga om skatteförenklingen velat år 1869 genom¬
drifva, nemligen omsättning till penningar af grundräntepersedlar och kro-
notiondespanmål samt indragning till statsverket af indelta och anordnade
rånte- och tiondeanslag, blir genom regleringen af lönen på det af Ut¬
skottet föreslagna sätt eller med bestämdt penningeanslag befrämjadt,
hvaremot genom reservanternes förslag den gamla surdegen af markegångs-
pris och forsellön blir insatt i sjelfva riksstaten. Kong! Maj:t hav anbe¬
fallt alla landshöfdingar att yttra sig, huruvida de icke skulle vilja ingå
på 1869 års skatteomsättningsvärde. Skulle Riksdagen nu vilja frångå den
af Riksdagen förut godkända princip och genom bifall till reservanternes
förslag upptaga i riksstaten ett anslag, som innebär en afvikelse fråu
denna grundsats, just derföre att anslaget är beroende på medelmarke¬
gångsvärde och forsellön? Jag kan icke tro, att detta är Riksdagens me¬
ning. Skilnaden mellan de af Utskottet och reservanterne föreslagna olika
belopp är helt obetydlig. Men hvad som i denna fråga är af synnerlig
vigt, det är att anvisa ett bestämdt anslag och derigenom befrämja anta¬
gandet af 1869 års skatteomsättningsvärde, hvilket mål motverkas genom
att i riksstaten intaga ett förslagsanslag sådant som det af reservanterne
nu föreslagna.
Då reservanternes förslag sålunda, efter hvad jag nu haft äran visa,
står i strid med de af Riksdagen sjelf uttalade grundsatser och jag icke
kan föreställa mig annat, än att denna Kammares syfte är att iakttaga
och befrämja de normer, statsmakterna uppställt för åstadkommande _ af
reda i och förenkling af vårt beskattningsväsen, får jag anhålla om bifall
till Utskottets förslag.
Herr O. B. Olsson: Jag får i likhet med de två förste talarne an¬
hålla om bifall till reservanternes förslag.
Af den Kongl. propositionen och den deri förekommande utredning af
frågan synes, att vederbörande auktoriteter erkänt, att det från lägenheten
Hushagen nu utgående arrende är tillräckligt högt och somliga år varit
alldeles för högt. Om landshöfdinge-löneregleringsfonden nu får för all
framtid sig tillförsäkrad en ersättning fullt motsvarande den nuvarande
inkomsten af lägenheten, oaktadt man erkänt att arrendet blifvit satt för
högt, bör fonden åtminstone icke tillerkännas ett högre belopp, än det,
hvartill arrendet uppgår. Reservanterne hafva derföre ansett det af dem
föreslagna beloppet 2,500 Rall' utgöra en billig ersättning, då detta belopp
till någon del öfverstiger värdet af arrendet efter medlet af markegångs-
priset under de år, lägenheten innehafts af bergslaget, jemte forsellöns-
Den 1 Maj.
379
tillägget. Man bör vid bedömandet af denna fråga äfven taga i betrak¬
tande, att vederbörande auktoriteter uppskattat lägenhetens värde till ett
belopp, vida understigande den af Kongl. Maj:t föreslagna och af Utskot¬
tet tillstyrkta köpeskillingen 100,000 R:dr. Grunden för denna stegring i
köpeskillingsbeloppet ligger icke i den egentliga jordegendomens värde utan
hufvudsakligen i det förhållande, att till lägenheten hörer ett vattenfall,
hvars tillgodogörande i och för industriel anläggning lämpar sig bättre för
eu enskild egare än för innehafvare af bostället.
Då antagligt är, att landshöfdinge-löneregleringsfonden icke kan på
ett bättre sätt, än det nu föreslagna, för framtiden erhålla en säker in¬
komst af 2,500 R:dr årligen, och denna fond icke lärer kunna annorledes
få en högre inkomst af ifrågavarande lägenhet, synes mig redan detta vara
ett tillräckligt skäl att icke gå längre, än hvad reservanterne föreslagit,
utan att den större fördel, som är förenad med lägenhetens försäljning
till ofvan nämnda pris, bör komma statsverket tillgodo.
Kongl. Maj:ts förslag, att hela köpeskillingen för denna lägenhet borde
ingå till landshöfdinge-löneregleringsfonden, synes mig desto mera obilligt,
som denna fond redan eger ett kapital af 16,000 R:dr. l)å genom Kongl.
brefvet den 28 November 1871 är bestämdt att landshöfdingelönerna skola
utgå i Göteborg med minst 15,000 R:dr, i Malmö med minst 14,000 R:dr
och i 12 andra län med minst 12,000 R:dr i hvartdera, så synes häraf,
att Kongl. Maj:t ansett hinder icke möta för landshöfdingelönernas hö¬
jande utöfver nu nämnda belopp, i händelse löneregleringsfondens tillgån¬
gar sådant medgifva. Men då jag för min del anser dessa löner redan
nu ganska tillräckliga, vill jag icke med min röst bidraga dertill, att ifrå¬
gavarande fond beredes större inkomster än förut.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, yrkar jag afslag å Ut¬
skottets hemställan och bifall till reservationen.
Öfverläggningen förklarades slutad. Propositioner gåfvos såväl på
bifall till Utskottets hemställan som jemväl på afslag å berörda hemstäl¬
lan samt antagande i stället af det förslag, som blifvit framstäldt i den
af Herr Hörnfeldt med flera afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen.
Då ja förklarades öfvervägande för bifall till Utskottets hemställan, be¬
gärdes votering. Uppsattes, justerades och anslogs följande proposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i dess utlåtande N:o 68 hem¬
ställt,
röstar ja;
Den, det ej vill
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, be¬
slutat, det Riksdagen skulle medgifva, att den landshöfdingen i Koppar¬
bergs län på lön anslagna kronolägenheten Hushagen i Stora Tutia socken
af nämnda län må, utan förändring af dess i jordeboken nu påförda
ränta, utgörande, omsatt i penningar efter Kongl. förordningen den 23
Juli 1869, 202 R:dr 75 öre, varda inom den 14 Mars 1873 till Stora
280
Den 1 Maj.
Kopparbergs bergslag försåld emot en köpeskilling af 100,000 R:dr, samt
med vilkor att det med bergslaget den 13 Mars 1855 om lägenheten af-
slutade arrendekontrakt vid tillträdet till all kraft och verkan förfaller,
utan att något ersättningsanspråk af hvad beskaffenhet som helst må af
bergslaget mot kronan väckas, äfvensom i sammanhang dermed förklara
att ofvanberörda köpeskilling bör till Riksgälds-kontoret ingå, emot det
att å riksstateus sjette hufvudtitel uppföres ett särskildt förslagsanslag å
2,500 R:dr, till bestridande af ersättning, beräknad efter årligt medel-
markegångsvärde å det till landshöfdingen i länet för närvarande från
ifrågavarande lägenhet utgående arrende jemte forsellönsersättning. “
Omröstningen utföll med 53 ja mot 102 nej, hvadan Kammaren bi¬
fallit det förslag, som innehålles i nej-propositionen.
§ 5.
Föredrogs Stats-Utskottets memorial N:o 69, med förslag i fråga om,
beräkning af inkomsttiteln mantalspenningar.
Härvid anförde:
Herr Uhr: I detta memorial förekommer bland motiven för Ut¬
skottets förevarande hemställan anförd t, att, enligt Utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, det till afgörande af frågan om mantalspenningarnes upp¬
tagande i riksstaten eller icke framlagda förslag till voteringsproposition
blifvit af båda Kamrarne afslaget. Åtminstone inom denna Kammare har
dock, så vidt jag vet, något dylikt beslut icke blifvit fattadt, ehuruväl
frågan härom utgjorde föremål för öfverläggning. Den af Stats-Utskottet i
memorialet N:o 57 gjorda framställning har således icke blifvit af Kamma¬
ren ogillad, fastän den icke heller bifölls af den orsak att Kammaren blef
derifrån förhindrad, emedan Talmannen vägrade att framställa proposition
derå. Jag kan således icke finna annat än att Kammarens först fattade
beslut, att inkomsttiteln “mantalspenningar11 skall ur riksstaten uteslutas,
fortfarande qvarstår oförändradt. Uti föreliggande utskottshandling finnes
icke heller anfördt något skäl, som ådagalägger, att Kammaren frångått
nämnda beslut eller att genom Talmannens propositionsvägran deruti
vållats någon förändring. Icke heller tror jag, att Kammaren under tiden
ändrat åsigt och vid sådant förhållande hemställer jag, om icke Kamma¬
ren, med vidblifvande af sitt förra beslut, skulle finna lämpligt att nu
icke beräkna någon inkomst af mantalspenningarne.
Friherre Ericson: Herr Talman, mine Herrar! I anledning af
den siste talarens anmärkning, att i förevarande memorial icke skulle hafva
rätt refererats hvad som inom Kamrarne förekommit rörande denna fråga,
vill jag blott erinra, att i de Stats-Utskottet tillhandakomna protokolls¬
utdrag står uttryckligen, att Utskottets förra memorial med förslag till
voteringsproposition, till följd af den utgång frågan i öfrigt erhållit, var
afslaget och Utskottet, som icke eger rättighet att ingå i någon som helst
pröfning af hvad inom Kamrarne timat, utan endast haft att relatera hvad
Den 1 Maj.
281
som genom protokollsutdrag blifvit Utskottet till kännedom meddeladt, har
följaktligen saknat skäl att åt sin framställning i anmärkta delen gifva
annan form än memorialet utvisar.
Hvad åter vidkommer sednare afdelningen af Herr Uhrs anförande
och det yrkande, hvarmed det afslutades, tror jag, att, hvilken åsigt
man än må hysa derom, huruvida mantalspenningarne böra bibehållas
eller icke, likasom huruvida frågan derom kan eller icke kan blifva
föremål för gemensam omröstning, intet giltigt skäl finnes, hvarföre man
icke skulle upptaga dem i beräkningen af statsverkets inkomster, då det
ändock är ett faktum, att de komma under nästa statsregieringsperiod
att utgå. Ett dylikt beslut skulle således icke kunna utöfva någon in¬
verkan å sjelfva saken eller nedbringa denna inkomsttitel hvarken med ett-
enda öre eller “till noll". Jag kan vid sådant förhållande icke inse,
hvartill det skulle tjena att uppgöra en kalkyl, som visar 500,000 å 000,000
R:dr mindre inkomst, än som finnes för statsverket att påräkna, utan
torde på den punkt saken nu befinner sig ingen annan åtgärd rimligen
återstå, än att lemna bifall till Stats-Utskottets hemställan, att “Andra
Kammaren måtte godkänna upptagande af inkomsttiteln “mantalspenningar14
till det af Kongl. Maj:t föreslagna, af Första Kammaren redan gillade be¬
lopp af 575,000 R:dr; hvarom jag äfven anhåller.
Herr Jöns Pehrsson: I likhet med den förste värde talaren fin¬
ner äfven jag uti föreliggande utskottsmemorial uttryck, som alls icke äro
med verkliga förhållandet öfverensstämmande, ty jag tror icke att Andra
Kammaren, oaktadt den lät vid Herr Talmannens propositionsvägran bero,
derigenom kan anses hafva återtagit sitt eu gång förut fattade beslut.
Vare dermed hur som helst. Men om vi skulle vilja visa Medkam-
rnaren, att vi kunna tvinga den till gemensam votering i alla skattefrågor,
så finnes här ett tillfälle att på grundlagsenlig! sätt göra det; och om
man begagnade sig deraf, så vore sådant alldeles på sin plats och icke
mer än rätt. Jag vill dock dermed icke hafva sagt det vara behöfligt
att nu så göra, men jag har åtminstone velat till protokollet nedlägga
min protest mot hvad som skett, på det icke detsamma mätte upprepas
eu annan gång. Skulle så ske, blefve den sista villan värre än den första.
Ty det är ju klart att, om denna Kammare afsloge det i nu föreliggande
memorial framlagda förslag, men Första Kammaren deremot godkände
detsamma, så måste gemensam votering företagas angående just den här
berörda inkomsttiteln, d. v. s. rörande en ordinarie statsinkomst, och det
skulle således visa sig fruktlöst att, på sätt häromdagen skedde, försöka
hindra Riksdagen från utöfvande af eu dess grundlagsenliga rätt.
Något yrkande vill jag för närvarande icke göra.
Herr Uhr: Jag vill, med anledning af Friherre Ericsons yttrande, till
hvad jag redan Anfört endast tillägga, att jag icke känner någon paragraf,
vare sig i grundlagen eller annan lag, som bestämmer, att, då Kamrarne
stannat i olika beslut i en så beskaffad fråga som denna, densamma skall
anses hafva förfallit. I öfrig! påstår jag fortfarande, att några beslut om
ogillande al det afgitna förslaget till voteringsproposition från denna Kam¬
mares sida icke egt rum. Om det till Utskottet öfverlemnade protokolls¬
utdraget i afseende å referatet af beslutet blifvit orätt stiliseradt, kan väl
282 Den 1 Maj.
den omständigheten icke vara af beskaffenhet att inverka något på sakens
faktiska del, eller åberopas såsom stöd för verkligheten af ett beslut om
voteringspropositionens ogillande, hvilket icke blifvit fattadt. Jag kan så¬
ledes ej frångå hvarken min åsigt eller min hemställan.
Herr Lithner: Herr Talman! Så vidt jag kan erinra mig hvad
som tilldrog sig här den dag, då frågan om gemensam omröstning rörande
detta ärende sist var före, så och efter det Andra Kammaren genom vo¬
tering, som utföll med 97 ja mot 57 nej hade låtit vid Talmannens pro¬
positionsvägran bero, framställde Talmannen den proposition, att vid det
förhållande, att Andra Kammaren låtit vid hans propositionsvägran bero,
torde ock det af Utskottet afgifna förslag till voteringsproposition få an¬
ses förfallet; hvilken proposition med ja besvarades och blef med klubb¬
slag beiästadt. Vid sådant förhållande och då Talmannens propositions¬
vägran är så till vida gillad, att Kammaren beslutat vid densamma låta
bero, måste ock, enligt mitt förmenande, den fråga, som då egentligen var
ånyo före, eller frågan om mantalspenningarnes afskaffande, anses förfallen.
Herr Kolm o din: Emot detta memorial har anmärkts, att i det¬
samma blifvit oriktigt refereradt Andra Kammarens beslut i afseende på
Stats-Utskottets förslag till voteringsproposition i fråga om mantalspennin¬
garnes borttagande. Denna anmärkning berör naturligtvis icke sjelfva
den hufvudfråga, som här föreligger Kammaren till afgörande och hvilken
helt enkelt gäller beräkningen af nämnda inkomsttitel. Om den saken är
väl också ej mycket att tvista. Men för att emellertid afgöra, hurudant
Kammarens beslut i anledning af Stats-Utskottets förra memorial angå¬
ende mantalspenningarnes upphörande var beskaffad^ anser jag enklast
vara, att Kammarens protokoll för den dagen, då detta behandlades, blir
uppläst, hvarom jag äfven, för min del, nu anhåller.
Sedan enligt Herr Kolmodins begäran, det ifrågavarande protokolls¬
utdraget blifvit uppläst, fortsatte
Herr Kolmodin: Af detta protokollsutdrag, vill det synas mig åt¬
minstone, som skulle ej blott den anmälan om beslutet, hvilken från Kam¬
maren meddelats Stats-Utskottet, utan jemväl det referat åt Andra Kam¬
marens beslut, som förekommer i Utskottets nu förevarande betänkande,
ega sin fullkomliga riktighet, och alltså hela den anmärkning, hvarpå man
här grundat yrkandet om afslag, hafva förfallit.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: I full konseqvens med den åsigt
jag förut uttalat angående inkomsttiteln •'mantalspenningar1' och med det
beslut Kammaren fattade, då frågan om mantalspenningarnes fortfarande
utgörande eller icke först afgjordes och då Kammaren sedermera inga¬
lunda ändrat detta beslut, hvad än må hafva här förekommit för att hin¬
dra dess tillämpning, finner jag mig föranlåten att yrka afslag å detta
memorial eller med andra, ord hemställa, att mantalspenningarne för år
1873 må beräknas till noll.
Den 1 Maj.
288
Herr Carl Ifvarsson: Huru man än må vända saken, torde dock
livar ock en veta och nödgas erkänna, att frågan om mantalspenningarnes
afskaffande för denna Riksdag förfallit. Då det således är ett faktum,
inför hvilket man måste böja sig, att denna statsinkomst jemväl för näst¬
kommande år kommer att i behörig ordning uppdebiteras och utgöras af
de skattskyldige, ber jag att få fästa uppmärksamheten uppå, att det väl
icke kan gå an att, på sätt här blifvit yrkadt, besluta, att denna inkomst¬
titel skall beräknas till noll. Genom ett sådant beslut reduceras ju icke
denna inkomst i verkligheten med ett enda öre. Om storleken af den
summa, hvartill densamma bör kalkyleras, må meningarne möjligen kunna
dela sig, men till något, större eller mindre, belopp måste inkomsten lik¬
väl ovilkorligen beräknas, ty det kan väl icke åsyftas att helt och hållet
utesluta ur statsregleringen en tillgång, som finnes och som kommer i
trots af hvilken beräkning som helst att inflyta i statskassan. Jag får så¬
ledes för min del hemställa om bifall till Stats-Utskottets memorial i
denna del.
Hvad åter beträffar den anmärkning som blifvit mot Stats-Utskottet
framställd derom, att Utskottet skulle hafva orätt refererat Kammarens
föregående beslut, anser jag mig, sedan Kammarens protokoll för den dag,
då det beslutet fattades, nu blifvit uppläst, endast behöfva nämna, att
Stats-Utskottet på intet sätt står i skuld derför, om ett oriktigt ord blif¬
vit inom Kammaren användt. Att frågan om mantalspenningarnes bort¬
tagande på grund af Talmannens propositionsvägran och Kammarens be¬
slut att låta dervid bero var förfallen, torde val vara klart. Och om i
stället för ordet: förfallet blifvit för beslutets betecknande oriktigt begag¬
nat ordet af slaget, lärer den saken numera icke kunna hjelpas, utan man
får väl nöja sig dermed, då man vid protokollets justering underlät att åt
förhållandet egna tillbörlig uppmärksamhet. För min enskilda del hörde
jag ej huru propositionen framställdes, om det ena eller andra af de om¬
tvistade orden: afslaget eller förfallet begagnades. Vid justeringen var
jag i anseende till andra göromål icke här närvarande, och jag känner
således ej med visshet huru dervid tillgått. Emellertid är hvad angår frå¬
gan om referatets riktighet förhållandet klart, ty att någon oriktighet icke
i detta hänseende förefinnes, tillsågs noga på inkomstafdelningen, der
detta utlåtande uppsattes. Då Utskottet sedermera öfvergår till en redo¬
görelse för dess egna åsigter i saken, yttrar Utskottet icke, att förslaget
blifvit afslaget, utan förfallet. Utskottet inleder nemligen sitt yttrande på
följande sätt: “Då vid sådant förhållande frågan om mantalspenningarnes
indragning för denna Riksdag förfallit och denna inkomst alltså kommer
att i riksstaten bibehållas* etc. och häruti anser jag för min del, att
Utskottet har fullkomligt rätt.
I öfrigt förnyar jag mitt yrkande.
Herr Grefve Posse: Herr Talman! rcine Herrar! Den anmärkning,
som här blifvit framställd mot Stats-Utskottet derom, att Utskottet skulle
hafva orätt refererat Kammarens föregående beslut rörande detta ämne,
får sannerligen stå för anmärkarens egen räkning och kan icke på något
sätt beröra Stats-Utskottet.
284
Den 1 Maj.
Deri diskussion, som nu pågår, måste för öfrigt blifva fruktlös, för
så vidt som densamma sträcker sig utöfver den frågan, till kvilket belopp
mantalspenningarue skola beräknas. Och då något yrkande om denna in¬
komsttitels beräkning till något annat belopp, än det Utskottet tillstyrkt,
hittills icke framkommit (ty förslaget om beloppets beräknande “till noll“,
kan ej anses såsom ett yrkande å något lågt belopp), inskränker jag mig
till att hemställa om bifall Stats-Utskottets förslag.
Herr Jöns Pehrsson: efter den upplysning, som genom uppläsan¬
det af protokollsutdraget för den 22 sistlidne April erhållits, förefaller
det mig verkligen som om något besynnerligt månde hafva egt rum i af¬
seende på de beslut, protokollet upptager. Ty det lärer val icke hafva
fallit hvarken mig eller Uerrarne ur minnet, att den voteringsproposition,
som vid det berörda tillfället godkändes och anslogs, lydde på att låta vid
Herr Talmannens propositionsvägran bero eller icke. Huru det nyss upp¬
lästa andra beslutet kan hafva tillkommit, tillåter jag mig icke att yttra
mig om, enär Herrarne lika väl som jag derom hafva kunnat bilda sig
omdöme. Jag tillåter mig erinra hurusom det hittills varit praxis att icke
fästa någon uppmärksamhet vid protokollens uppläsande till justering, så¬
som Herrerne nog veta, utan alla hafva utan betänkande svarat ja på
Herr Talmannens fråga om Kammaren godkänt det upplästa protokollet
Såsom förhållandet nu emellertid är, yrkar jag anslag på Utskottets
utlåtande, och vill jag se om icke de, som förut röstat för mantalspen-
ningarnes borttagande, nu skola stå som en man i samma riktning med
mig. Hå få vi äfven se huru saken sedan kan gestalta sig och om icke
frågan ändock till slut måste afgöras genom gemensam votering.
Jag yrkar nu, som sagdt, rent afslag.
Herr Grefve Sparre: Den värde representanten från Örebro län, sorn
öppnade denna diskussion, framställde den frågan, i hvilken paragraf af
grundlagen det stadgas, att ett ärende, rörande hvilket Kamrarne stannat
i olika beslut och gemensam votering ej får ega rum, skall hafva förfallit.
Med anledning häraf får jag upplysa honom, att det stadgandet finnes i
63 § It iks cl ags-o rdni nge 1i, der det heter: “Blifva Kamrarne ej. efter den
behandling ofvan är nämnd, om ett beslut ense, skal! frågan, utom i de
fall 65 § upptager, anses hafva för den Riksdagen förfallit." Då vi nu
medelst godkännande af Talmannens propositionsvägran erkänt, att frå¬
gan om mantalspenningarnes borttagande icke faller under 65 § Riksdags¬
ordningen, lyder den under 63 § Riksdags-ordningen och den har således
förfallit.
Då alltså förslaget om mantalspenningarnes uteslutande ur riksstaten
för denna Riksdag är förfallet, hemställer jag till den talare, söm upp-
trädt mot bifall till detta memorial, hvartill det skulle tjena att icke be¬
räkna dem, sfi vida man ej vill samla eu kassa för något okändt ändamål
och anslå i stället en 575,000 R:dr mera på allmänna bevillningen, men om
våra hufvudman just skulle blifva så särdeles belåtna med att på sådant
sätt nödgas betala ut 575,000 R:dr mera an statens behof krafvel-, lern-
nar jag derhän. Jag anhåller alltså, att memorialet måtte bifallas.
285
Dtn 1 Maj.
Herr Nils Larson: Då ingen lärer kunna bestrida, att den väckta
trågan om mantalspenningarnes borttagande blifvit för innevarande riksdag
slutbehandlad; då icke heller någon torde vilja påstå, att framställningen
om denna inkomsttitels uteslutande ur riksstaten tillvunnit sig Riksdagens
godkännande; då alltså det icke kan förnekas vara ett faktum, att man-
talspenningarne skola fortfarande utgöras; och då slutligen anmärkning ej
blifvit gjord mot det förslag till beräkning af beloppet af denna stats¬
inkomst, som Stats-Utskottet i enlighet med Kongl. Maj:ts tillstyrkande
afgifvit, finner jag för min del någon anledning icke vara för handen till
fattande af något annat beslut än att bifalla det föreliggande memorialet.
Herr P. Olsson frän Helsingborg: Jag skall blott bedja att få
yttra några ord med anledning af den insinuation, som här tyckes vara
gjord rörande riktigheten af det nyss upplästa protokollsutdraget, hvilken
insinuation jag finner vara alldeles obefogad, icke blott emedan detta pro¬
tokoll redan är af Kammaren justeradt och således erkändt riktigt till
alla delar utan emedan jag särskildt minnes att Herr Talmannen vid be¬
rörda tillfället framställde just sådana propositioner, som protokollet inne¬
håller, och att dessa propositioner af Kammaren besvarades, på sätt proto¬
kollet jemväl innehåller, och besluten med klubbslag stadfästades. Jag
kan således för min del bestämdt intyga att protokollet är till alla delar
riktigt och anser till följd deraf äfven det sätt att gå tillväga, som en eller
annan ledamot af Kammaren nu tillåtit sig, vara alldeles obefogadt. Kan
man icke på annat sätt genomdrifva sina åsigter, så nödgas jag säga att
detta sätt synes mig vara det minst passande af alla.
Hvad för öfrigt sjelfva summan angår, så ligger det i sakens natur
att, då skattetiteln ännu qvarstår, den måste beräknas antingen till det af
Stats-Utskottet föreslagna belopp eller ock till något annat; och då mot
den af Utskottet föreslagna beräkningen ingen anmärkning i sak blifvit
gjord, så instämmer jag med dem som yrka bifall till utlåtandet.
I detta yttrande instämde Herr Palander.
Herr Jöns Rundbäck: Man må hafva hvilken uppfattning som
helst af hvad som i denna fråga förekommit, så kan man icke bestrida
att hvad som nu föreligger endast är en beräkning af det belopp, till
hvilket en faktiskt qvarstående skattetitel skall beräknas. Ville vi, i stället
att följa Utskottets förslag, beräkna beloppet till vare sig noll eller en
R:dr eller så, så är det visserligen sannt att vi finge gemensam votering
angående belopp;:!.. Skulle då den låga beräkningen segra, så måste man
fylla skilnaden antingen genom förhöjd bevillning eller upptagande af lån,
båda delarne alldeles onödiga.
Således finner jag intet skäl att biträda nollberäkningen eller någon
annan lägre beräkning, utan yrkar jag för min del bifall till hvad Ut¬
skottet rörande beloppet föreslagit.
Herr Uhr: Jag vill blott säga att den paragraf, som Grefve Sparre
nyss uppläste, alldeles icke var någon nyhet för mig, men kanhända var
det för honom något nytt hvad jag sade, att rörande sådana frågor som
286
Den 1 Maj.
denna visste jag ingen paragraf som förbjöd gemensam votering i hän¬
delse af skiljaktiga beslut Kamrarne emellan.
Hvad saken nu i öfrigt beträffar får jag öppet bekänna, att, när
frågan om mantalspenningarne sist förevar, aflägsnade jag mig på en
stund, och Herr Talmannens hemställan om att voteringsförslaget, på
grund af det beslut, hvartill hans propositionsvägran föranledt, skulle
anses utslagen, var för mig eu nyhet. Måhända skulle jag icke, om jag
förut haft reda på detta, kommit fram med mitt förra påstående.
Grefve Posse: Jag skulle hafva varit Herr Uhr särdeles tacksam
om han icke kommit att vara frånvarande vid det omnämnda tillfället,
utan i stället försummat att framställa sitt nu gjorda påstående; och jag
har begärt ordet endast för att upplysa honom, hvad som väl eljest all¬
deles icke hade behöft upplysas, nemligen att här ingalunda är fråga om
det belopp, hvarmed mantalspenningarne skola af individerna utgå, ty
detta blir alldeles oförändradt, utan om det belopp, till hvilket hela
skattetiteln skall i statsregleringen upptagas. Det gäller således endast
huruvida man i statsregleringen skall införa detta belopp med 575,000
R:dr eller med någon annan summa, vare sig noll eller en riksdaler eller
hvad man kan hitta på. Skulle man emellertid här stanna vid en min¬
dre summa än den af Stats-Utskottet tillstyrkta, hvilken nu redan är af
Första Kammaren antagen, så blefve följden först en gemensam votering,
och om summan då bestämdes mycket låg, så blefve man tvungen att på
något annat sätt fylla skilnaden. Tycka Herrarne mera om en för hög
än en för låg bevillning, så kan detta visserligen icke hjelpas, men någon
skilnad i det belopp, som verkligen skall utgå, kommer deremot, som
sagdt, icke att ega rum.
Således hemställer jag om icke Herr Uhr ville afstå från sitt
yrkande.
Herr Lyttkens: Efter hvad som redan är i ämnet yttrad t, tror
jag det vara öfverflödigt att mycket tala om saken. Ty hvad begrepp
man än må fästa vid uttrycket “låta bero", så är det alldeles klart att,
sedan beslut är fattadt och protokollet nu eu gång är justeradt och be¬
funnits fullkomligt riktigt, mantalspenningarne fortfarande qvarstå såsom
en skattetitel och komma att såsom förut utgå, ända tills någon ändring
blir i grundlagsenlig ordning gjord, och då vore det icke med en klok
statshushållning öfverensstämmande att nu i riksstaten upptaga deras
belopp till noll, icke ens att beräkna dem i någon mån lägre än Stats-
Utskottet föreslagit, utan snarare högre, hvarföre jag yrkar bifall till
Utskottets förslag.
Herr Eib bin g: Jag anhåller endast få till alla delar instämma i
Herr Petter Olssons från Helsingborg yttrande och intyg.
Herr Jöns Pehrsson: Ännu en gång tager jag mig friheten att
besvära med några ord. Utgången af denna sak lärer icke vara oviss,
om gemensam votering komme till stånd. Men i sådant fall blir man
äfven i tillfälle att bringa frågan på dess rätta ståndpunkt och slå in
287
Den 1 Maj.
den väg, som här är rättast att följa, nemligen att, om denna Kammare
uti statsregleringsfrågor beslutar på det ena eller andra sättet men Med-
kammaren fattar annat beslut, striden må afgöras genom gemensam vote¬
ring. Här äro vi dessutom icke beroende af den beräkning, som Stats¬
utskottet gjort, ty ännu finnes tillräcklig tid öfrig för Utskottet att göra
en annan, nemligen i enlighet med hvad denna Kammare eller Riksdagen
nu för sin del, likmätigt 63 § Riksdags-ordningen, beslutar.
Jag yrkar derföre fortfarande afslag å betänkandet, enär det inne¬
bär ett upphäfvande af hvad denna Kammare redan för sin del beslutat
i ämnet.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag inser mycket väl att man-
talspenningarne komma att infordras till statskassan sedan Första Kam¬
maren beslutat deras qvarstående och Herrar Talmän vägrat proposition
till gemensam votering. Men deras fortfarande utgående sker dock icke
på grund af Andra Kammarens beslut, ty hvad denna Kammare än säde
vid det tillfälle, då propositionsvägran gjordes, så innebar det alls icke
något bifall till att mantalspenningar^ skulle qvarstå. Andra Kammaren
har, efter min uppfattning, aldrig vid denna riksdag bifallit mantals-
penningarnes bibehållande, utan tvärtom för sin del uttryckligen beslutat
deras upphörande. Derföre anser jag mig vara i min goda rätt när jag
nu yrkar deras beräknande till noll; och jag gör detta för att komma
våra klyftiga grundlagstolkare att besinna hvarthän det leder, om Kam-
rarne endast hafva rätt att beräkna statsinkomsternas belopp men icke
besluta huruvida skatterna skola utgå eller icke. Jag vill fästa dessa
Herrars uppmärksamhet på skefheten i deras uppfattning härvidlag,
och just för att skärpa deras tankegång till härnäst yrkar jag, som sagdt,
att mantalspenningarne måtte beräknas till noll.
Herr Edlund: Jag ber blott få till alla delar instämma i hvad
Herr Petter Olsson från Helsingborg nyss yttrade.
Herr Carl Ifvarsson: Som jag kunde uppfatta Herr Sven Nils¬
sons mening jemförde han visst mantalspenningarne helt och hållet med
bevillniugen, med hvilken sednare det förhåller sig så, att den icke utgår
så vida icke Riksdagen särskildt derom beslutar, och i sådant fall gäller
beslutet endast för tiden tills vid nästföljande riksdag ny bevillnings¬
förordning blifvit utfärdad och denna tillämpas. Men så är icke förhål¬
landet med de ordinarie skatterna, till hvilka mantalspenningarne för när¬
varande höra, utan dessa stå qvar riksdag från riksdag ända tills någon
Riksdag beslutar om förändring i dem. Och när man nu här för denna
gång afstått från yrkandet om deras upphörande, eller rättare sagdt detta
yrkande för denna gång förfallit, så lär ingenting kunna invändas emot
att de ännu stå qvar. I motsatt fall hade Herr Sven Nilsson haft rätt i hvad
han nyss sade.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag ber endast mot den före¬
gående värde talaren få säga, att jag mycket väl vet skiluaden mellan man-
talspeuningarne och bevillningen, nemligen att de förra tillhöra ordinarie
288
Den 1 Maj.
skatterna och de sednare deremot de extraordinarie, och att det just är
på grund af denna mantalspenningarnes egenskap, att vara en ordinarie
skatt, som våra motståndare sagt, sedan Kamrarne stannat i skiljaktiga
beslut, att denna skatt skall fortfara att utgå.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställdes proposition på
bifall till Utskottets hemställan. För denna proposition fann Herr Tal¬
mannen ja vara öfvervägande. Votering blef då begärd, och efter det
att till kontraproposition antagits Herr Sven Nilssons i Österslöf yrkande,
uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet i dess utlåtande N:o 69 hem¬
ställt,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, be¬
slutat, att inkomsttiteln “mantalspenningar14 icke skall till något belopp i
riksstaten upptagas.
Omröstningen utföll med 106 ja mot 47 nej; och hade alltså Utskot¬
tets hemställan blifvit åt Kammaren bifallen.
§ 6.
Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens un¬
derdåniga skrifvelse, N:o 46, med anledning af Kong! Maj:ts nådiga skrif¬
velse i fråga om pension för Telegraf-intendenten Majoren A. L. Fahne-
hjelm.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes:
Konstitutions-Utskottets utlåtande N:o 23, i anledning af väckt mo¬
tion om ändring af 107 § Regeringsformen;
Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 73, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstralik
och till enke- och pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor
och barn;
N:o 74, i anledning af väckt motion om tryckning af Bondeståndets
protokoll vid 1809 — 1810 årens riksdag;
N:o 75, i anledning af gjorda framställningar i fråga om befordrings¬
rätt för de vid marinregementet qvarstående subalternofficerare och det
lägre
289
Den 1 Maj.
lägre underbefälet samt om ersättning till nuvarande kompanicheferne
derstädes för förlorad inkomst i följd af passevolansens upphörande; och
N:o 76, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om
beredande af garnison i Carlskrona samt angående användandet af det
vid 1871 års lagtima riksdag beviljade extra anslag af 65,000 R:dr till
uppförande af stall och ridhusbyggnader för fyra åkande batterier af
vendes artilleriregemente;
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets utlåtande N:o 1, i fråga
om förberedande undersökningar, rörande Kongl. hofstallets förflyttning
samt uppförande af nytt riksdagshus å Helgeandsholmen, äfvensom Riks¬
bankens och Riksgälds-kontorets förläggande till samma holme;
Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 2, i
fråga om restitution af erlagd tillverlmingsafgift vid utförsel af bränvin
till utrikes ort; och
Bevillnings-Utskottets betänkande och memorial:
N:o 16, i anledning af väckta motioner om ändringar i nu gällande
tullstadga; och
N:o 17, angående ännu icke afgjorda tullbestämmelser för vissa ar¬
tiklar.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle för ytterligare bordlägg¬
ning upptagas främst till föredragning i Kammarens nästa sammanträde.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Friherre von Otter från och med den 3 Maj, under 3 dagar, samt
Herr Gustaf Jonsson från den 9 Maj, under 14 dagar.
Kammarens ledamöter åtskiljdes klockan |2 e. m.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Riksd. Prof. 1872.
2 Afd. 4 Band.
19