14
Motioner i Första Kammaren, N:o 24.
J%':0 24,
Af Herr Wallenberg: Om antagande af ett Svenskt, myntsystem,
grundadt på guld.
Under åberopande af myntkomitéens underdåniga betänkande af
den 13 Augusti 1870 samt min vördsamma motion N:o 29 vid 1871
års riksdag, får jag härmedelst till förnyad pröfning framställa förslag
till ett Svenskt myntsystem grundadt på guld.
Det är allom bekant, att guldets användande såsom myntfot med
hvarje år vinner vidsträcktare tillämpning. Det stora steg, denna
åsigt uttagit genom Tysklands beslut, att införa guldmynt och att ge¬
nom lag för öfvergångsperioden bestämma ett värdeförhållande mellan
silfver och guld, innebär en ökad anledning, att icke låta denna fråga
hvila, till dess vår beslutande rätt blir så begränsad af nödvändighe¬
tens kraf, att vi ej hafva rådrum skänka den störa frågan en lugn och
allvarlig pröfning. Det relativa . fixa värde mellan guldet och silfret,
som nu genom exceptionel lagstiftning upprätthålla i Tyskland, kom¬
mer efter all sannolikhet att upphöra då Tyskland hunnit demonitisera
sitt silfvermynt och genom lag förklara detsamma endast vara skiljemynt,
som tillerkännes betalningsförmåga till små belopp, ej uppgående till
det minsta guldmyntets värde. Vid den tidpunkten, som m)d den rask¬
het i handling, som utmärker Tysklands tillvägagåenden, snart torde
vara för handen, inträffar otvifvelaktigt sådant prisfall i silfret, att de,
som nu med likgiltighet betrakta myntfrågan, skola komma att förvå¬
nas öfver den rubbning i de ekonomiska förhållanden, som kommer att
drabba de länder, hvilka alltför länge uppskjuta att grunda sitt huf-
vudmynt på guld.
Ganska naturligt framställer sig den frågan, om Sverige ej borde
omfatta Tysklands myntsystem, sedan detta blifvit grundadt på guld,
men häremot tillåter jag mig göra några erinringar, måhända förtjenta
Motioner i Första Kammaren, N:o 24.
15
af att till pröfning upptagas, innan man alltför ledigt bortkastar de för¬
delar, som äro förknippade med bibehållandet af carolinen såsom myn¬
tenhet och antagandet af dess tiondedel under benämningen franc såsom
räkneenhet.
Den nya tyska marken motsvara" 87^,:dels öre, hvaremot en franc
är lika med 71 öre. Då man vidtager en förändring bör man tillse,
att räkneenheten blir så låg, att hundradelen deraf ej behöfver vidare
delas. För många år sedan framställdes på Riddarhuset förslag att
antaga eu åttondels specie till räkneenhet och benämna den krona
samt indela densamma uti hundra styfver. Under öfverläggningarne
orii detta förslag framhölls på ett ovedersägligt sätt fördelarne af en så
låg underafdelning, att ytterligare delning deraf ej behöfde ifrågakom¬
ma vid den stora allmänhetens dagliga transaktioner. Det är klart, att,
om myntväsendet icke medgifver, att de många och små liqviderna gö¬
ras noggrannt, blifva de jemnt fortgående förlusterna uti dagliga rörel¬
sen både retsamma och genom sin mångfald betydliga. Räkenskaps¬
förare och i allmänhet enhvar, som med pennan i hand är i tillfälle att,
göra sina kalkyler, vet nog utvägar att reda sig från detta slag af för¬
luster, men de, som på torg och i bodar uträtta sina affärer med till¬
hjelp af minnesräkning, förlora alltid ett eller annat halföre vid hvarje
betalning. Den n ya tyska räkneenheten har inga utsigter att blifva
allmänt antagen. England förändrar icke sitt pund sterling med en så
betydlig nedsättning som 2 procent för att få detsamma lika med ett
tyskt guldmynt, men det kan hända att England reducerar sitt pund
sterling fyra femtedels procent, hvarigenom det blir lika med 25 franc¬
stycket i guld. Inträffar detta får guldfrancsystemet en så väsendtlig
förstärkning, att dess öfvervigt är betryggad.
Sverige och Norge hafva så vidsträckta affärer med vestmak-
terria, att det är större anledning för de begge brödrarikena att antaga
francräkningen än att blindt följa den nya tyska markräkningen. Men
Sverige har dessutom en alldeles särskild anledning af betydande vigt
att ansluta sig till francräkningen, uti de förhållande, hvilka äro rå¬
dande inom våra östra grannländer. Finland har redan genom sitt
egna myntsystem, hvars räkneenhet benämnes mark, francsystemet i
silfver och af den lugna, säkra blick, som år 1865 utmärkte Finlands
styrelse, då den raskt beslöt antagandet af det nuvarande myntsystemet,
i trots af alla de skräckbilder, som framställdes för att derifrån afskräcka,
kan man vänta, att Finland icke försummar att i tid öfvergå till anta¬
gandet af en myntenhet i guld. Ryssland, med hvilket land man ändt-
ligen synes vilja komma i en vidsträcktare handelsgemenskap, till stor
16
Motioner i Första Kammaren, N:o 24.
båtnad för svensk industri, har till myntenhet silfverrubeln, som är fyra
franc, och det är mycket sannolikare, att de ryska guldmynten, liksom
förut österrikiska, framdeles blifva präglade uti full öfverensstämmelse
med francsystemet i guld.
Man säger, att Frankrikes nederlag i sista kriget har gifvit döds¬
hugget åt francsystemet, men den, som opartiskt vill taga Frank¬
rikes penningeväsende i öfvervägande, skall icke kunna förneka, att en
ärlig och allvarlig sträfvan att fullgöra alla ingångna förbindelser är
rådande i Frankrike och främst af allt att så snart som möjligt åter¬
vända till speciebetalningar. Ett land, som drabbats af så störa mot¬
gångar och förluster och hvarest agio mellan banksedlar och specie dock
icke öfverstigit två procent, men för närvarande inskränker sig till åtta
tiondels procent, bör icke anklagas för att hafva bringat något mynt¬
system på fall. Tyvärr taga många nu för gifvet, att Frankrikes stora
betydelse i Europa kommer att upphöra. Måhända kommer dess poli¬
tiska inflytande att under någon tid förminskas, men jag tror, att ju
mindre krigiskt, desto mera kommersielt och industriel blir Frankrike,
och derföre blir det en fördel för oss, att ansluta oss till guldfranc¬
systemet. Om det är något godt och ändamålsenligt, bör man tillegna
sig detsamma, utan allt afseende på politiska tillfälligheter. Det stora
Kejsarriket Tyskland har häruti nyligen gifvit ett prisvärdt exempel, då
det från och med den 1 Januari 1872 antagit det franska metriska sy¬
stemet för mått och vigt till allmänt begagnande. Tyskland har icke
uti Frankrikes nederlag på krigsteater!! funnit anledning nu förklara
det metriska systemet — och Sverige saknar ännu mindre anledning
att på sådan grund nu förklara francsystemet i guld — oändamålsenligt.
Då emellertid sådana händelser kunna inträffa, att ett vidare stil¬
lastående uti denna fråga medförde oväntade förluster, så hemställer
jag vördsamt,
att Riksdagen, utan att för närvarande vidtaga någon
ändring i vårt myntsystem grundadt på silfver, må
för sin del antaga hosgående förslag till svenskt mynt¬
system grundadt på guld, öfverlemnande i underdå¬
nighet till Kongl. Maj:t att välja lämplig tidpunkt för
detsammas promulgerande till konventionelt bruk.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
A. O. Wallenberg.
Förslag
Motioner i Första Kammaren, N:o Bi.
17
Förslag till Förordning
angående
svenskt myntsytem, grundad! på guld.
§ i.
Moln. 1 Eu blandning innehållande niohundra delar fint guld och
etthundra delar koppar, kallas Myntguld.
Mom. 2. Det guldmynt, som enligt Kongl. Förordningen af den
31 Juli 1868 benämnes Carolin, deraf trettioen stycken innehålla etthundra
gram myntguld, skall vara Myntenheten i svenska myntsystemet, grundadt
på guld.
Mom. 3. Tiondedelen af Carolinen skall vara Räkneenhet och
kallas Franc.
Mom. 4. Hundradedelen af en Franc kallas Cent.
§ 2.
Af myntguld präglas följande myntstycken nemligen:
Carolin ..................................................... eller Tio Franc.
Två och en half Carolin .................. » Tjugofem Franc.
Fem Carolin............................................ » Femtio Franc.
Tio Carolin ............................................ » Etthundra Franc.
Myntstycken af lägre värde än en Carolin får icke af guld präglas.
§ 3.
Remedium i halt får å myntstycke af guld utgöra två ett-tusende-
delar öfver eller under rätta halten.
Remedium i vigt får utgöra:
å myntstycke om Fn Carolin, eller Två och en half
Carolin ....................................................................... Två ett-tusendelar
å myntstycke om Fem Carolin, eller Tio Carolin...... En ett-tusendel
öfver eller under rätta vigten.
Bill, till Biksd. Prof. 1872. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 4 Häft. 3
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 24.
§ 4.
På Kongl. Maj:t ankomma att, der sådant pröfvas nödigt, för be¬
täckande af myntningskostnaden, bestämma eu afgift, kallad myntarelön,
att erläggas af den, som guld till förmyntning inlemnar- Skednings-
afgift erlägges för guld, som är osmidigt.
§ 5.
Eu blandning, innehållande åttahundratrettiofem delar fint silfver
och etthundrasextiofem delar koppar, kallas Myntsilfver, deraf Silfver-
skiljemynt utmyntas.
§ 6.
Silfver skiljemynt utmyntas efter den grund, att Tjugo Franc skola inne¬
hålla Etthundra gram myntsilfver; och präglas af silfverskiljemynt föl¬
jande myntstycken, nemligen:
Tre Franc.
En Franc.
Femtio Cent.
Tjugofem Cent.
§ 7.
Remedium i halt får å silfverskiljemynt utgöra: Tre Ett-tusendelar
öfver eller under rätta halten för hvarje myntstycke.
Remedium i vigt får utgöra:
å Tre eller En francstycke ............................. Fem Ett-tusendelar
å Femtio centstycke............................................. Sju Ett-tusendelar
å Tjugofem centstycke ...................................... Tio Ett-tusendelar
öfver eller under rätta vigten.
§ 8.
En blandning, innehållande niohundrafemtio delar koppar, fyratio
delar tenn och tio delar zink, kallas Myntkoppar, deraf Kopparskilje¬
mynt utmyntas.
§ 9-
Kopparskiljemynt utmyntas efter den grund, att Fyrahundratjugo¬
fem gram myntkoppar skall utmyntas till:
Motioner i Första Kammaren, N:o 24.
19
Fyratio ....
Åttio .......
Etthundra
Trehundra
myntstycken å Tio Cent, eller
» Fem Cent, eller
» Tre Cent, eller
» En Cent.
§ 10.
Remedium i halt eller i vigt får å kopparskiljemynt utgöra en pro
cent af hvardera, öfver eller under, för hvarje myntstycke.
Mom. 1. Ingen, utom Kronan, år pligtig att i samma liqvid emot¬
taga mer än tio Franc i silfverskiljemynt.
Mom. 2. Ingen, utom Kronan, är pligtig att i samma liqvid emot¬
taga mer än Etthundra Cent i Kopparskiljemynt.
Mom. 3. Eu hvar vare berättigad att mot silfverskiljemynt eller
kopparskiljemynt, prägladt enligt denna förordning, i Kronans kassor
tillvexla sig guldmynt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
§ 11.
Silfverskiljemynt och Kopparskiljemynt få endast präglas för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning.
Stockholm den 27 Januari 1872.
A. O. Wallenberg.