14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
\:o 19.
Af Herr .löns Andersson: Rörande ändring i Kongl. Förord¬
ningen angående expeditionslösen af den 30 November 1855.
Då det är en ostridig rättsprincip, »att grunden för beskattning af
den egendom, som död person efterlemna!-, är den, att eganderätten öivei-
går från en person till en annan, men i det fall att den aflidne efteilemnai
make, det endast är den del af boet, som tillhört den aflidne, hvilken föi-
ändrar egare, bör också endast denna, men icke den öfriga delen i boet,
hvilken i sjelfva verket lika väl före, som efter dödsfallet tillhör deri efter¬
lefvande, vara föremål för beskattning»; men då denna rättsprincip icke
tyckes vara uppmärksammad uti Kongl. I örordningen angående expeditions¬
lösen af den 30 November 1855, som bland annat stadgar, att, vid boupp¬
tecknings ingifvande till domstol, en sa kallad inregistreringsafgift böi af
boets behållning erläggas, således äfven af den efterlefvande makens gifto¬
rätt, och då nu vid 1862—1863 årens riksdag Bevillnings-Utskottet i sina
betänkanden angående stämpelpappers-afgiften (se Utskottets betänkande
N:o 7, pag. 12) just anfört denna rättsprincip såsom ett stöd för det seder¬
mera i Kongl. Kungörelsen den 23 November 1866 § 6 fastställda stad¬
gandet: »att vid bouppteckningar befrielse från stämpel må ega rum för
efterlefvande makes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mera eller mindre,
beräknas till hälften af behållningen i boet», så vågar undertecknad, med
åberopande af ofvannämnda rättsprincip, föreslå att denna princip äfven
måtte blifva tillämpad med afseende å Kongl. Förordningen af den 30
November 1855,
så att, vid bouppteckningars ingifvande till domstol, den i nyss¬
nämnda Kongl. Förordning stadgade sa kallade inregistrerings-
Motioner i Andra Kamm,aren, N:o 80.
15
afgift måtte utgå endast af den aflidnes efterlemnade egendom,
men att befrielse derifrån måtte ega rum för efterlefvande makes
giftorätt, hvilken, ehvad den är större eller mindre, måtte be¬
räknas till hälften af behållningen i boet.
Stockholm den 26 Januari 1872.
Jons Andersson.
\:o 80.
Af Herr Sven Håkansson: Angående ändring i 41 § Konkurs¬
lagen,
Enligt 41 § af gällande konkurslag skall Rätten, då gode män utses, för¬
ordna en ärlig och förståndig man, inom eller utom Rätten, att i konkurssaker
vara dess ombudsman. Honom åligger att öfver gode männens och sysslo¬
mannens förvaltning hafva tillsyn; att vid de borgenärers sammanträden
utom Rätten, der han är tillstädes, föra ordet; att hos Rätten eller domaren
anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och Rättens pröfning på¬
kalla samt att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt samma
lag ankomma på hans pröfning.
Erfarenheten har icke bekräftat det väntade gagnet af denna inrätt¬
ning. Af den tillsyn öfver gode männens och sysslomannens förvaltning,
som ombudsmannen skolat utöfva, har man förnummit få spår. Har ett
bo blifvit ordentligt och väl utredt, så har det varit sysslomännens för¬
tjenst, och tillvaron af en Rättens ombudsman har ej kunnat förekomma
rättmätiga och grundade klagomål öfver långsamhet och oredor i konkurs¬
förvaltningen. Då ombudsmannens befattning med de tvistefrågor, som
vid konkurs uppkomma, inskränker sig till eu enkel anmälan af dem till