88
Motioner i Andra Kammaren, N:o 39.
Härigenom torde äfven blifva eu följd, att hvarje utkommande lag eller förord¬
ning, eller förändring i förut gällande, tydligen måste angifva hvad som upphäfves, något
som ej alltid skett; men olägenheterna äro ej fullkomligen afhulpna, med mindre man, i
samma stund som ofvanstående förslag utfördes, också hade en bestämd och säker upp¬
gift på alla då gällande lagar och författningar.
Eu sådan uppgift, som utan tvifvel skulle blifva ett betydande arbete, skulle dock
i betydlig man kunna underlättas af de värderika materialier härtill, som finnas uti åt¬
skilliga äldre och nyare lagverk och lagregister. Ett dylikt arbete skulle naturligen
underkastas statsmakternas pröfning, på det ej ett uteslutande af författningar skulle
blifva ett upphäfvande deraf som ej i grundlagsenlig ordning tillkommit.
Till vinnande af detta ändamål föreslår jag,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t anhåller,'
det lagbyrån eller en möjligen blifvande lagberedning må uppdragas
att utarbeta en fullständig förteckning öfver alla, inom alla lagens
områden, nu gällande lagar och författningar, samt att Kong!.
Maj:t täcktes uti nådig proposition densamma till Riksdagens pröf¬
ning framlägga.
Stockholm den 22 Januari 1872.
Ola Andersson.
J\:o &&.
Af Herr Ola Andersson: Om utarbetande af' ny författning rörande
våghål Iningsskyldighe ten.
Vid många föregående riksdagar har frågan om väg- och brobyggnads- samt
underhållnings-skyldighetens ordnande på ett med rättvisa Och billighet mera öfverens¬
stämmande sätt än det nu gällande, varit föremål för pröfning, utan att densamma kunnat
nöjaktigt lösas. Af Justitieombudsmannes embetsberättelse finner jag, att frågan om vinter-
väghållningen är under beredning för att till Riksdagen inkomma, men af de skäl jag
i
Motioner i Andra Kammaren, N:o 39.
39
här nedan skall hafva äran anföra, torde eu hvar finna att den niåste lösas i sin helhet,
hvarförutan den otvifvelaktigt snart återkommer.
Om obilligheten deraf att dessa skyldigheter fortfarande och uteslutande skola
åligga jorden — och i provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän blott en del
deraf, enär säterierna der äro från underhåll af allmänna vägar befriade — kan, eller
åtminstone bör, icke vara mera än eu mening.
Bland alla de skäl som tala för en snar ändring härutinnan torde följande få
anföras:
Ifrågavarande skyldigheter hafva under tidernas lopp utvecklats till någonting
helt annat, än hvad de voro då de ålades jorden; jordbrukaren är ej nu, som då, den
som ensamt eller knappast företrädesvis begagnar vägar; bruk, fabriker och industriela
anläggningar hafva uppstått och uppstå årligen, af hvilka mänga för sin drift och rörelse
begagna vägar rätt mycket, ja stundom mera än hela kommunen, utan att till under¬
hållet deraf bidraga med ett enda öre. De fordra goda vägar, och det. bör så vara. men
bördan ökas otillbörligt för de underhållsskyldige.
De skäl, som föranledde befrielse för säterierna, hafva längesedan upphört att
existera.
För er. snart .skeende rättelse häruti tala vidare de i många orter årligen fram¬
ställda yrkanden, både från landsting, myndigheter och enskilde, om nya vägdelningar
och enskilda vägars intagande i allmän delning, till hvilka delningars bekostande de nu
väghållningsskyldige få uppoffra flera tusentals Riksdaler; och att dessa delningar samt
bestämmelser om, hvilka vägar som skola i allmän delning ingå, sällan om ej aldrig
kunna blifva rättvisa, derom vittna de många rättegångar, som i dessa frågor ständigt
pågå, medförande, utom andra obehag, störa kostnader.
Utom svårigheten, att icke säga omöjligheten att komma till rättvisa i nyss¬
nämnda fall, finnes jemväl ett annat, der det helt säkert är lika omöjligt, nemligen i fråga
om vägarnes taxering, på hvilken -omständighet många orsaker inverka, såsom markens
olika beskaffenhet, vägarnes mer och mindre nötning, lättare och svårare tillgång på
lagningsämnen, längre och kortare afstånd från den väghållningsskyldiges hemvist m. fl.;
hvarförutom, sedan en sådan taxering på bästa möjliga sätt skett, uppstår t. ex. en och
annan fabrik, jernvägsanläggning o. d., som helt och hållet förändrar det förra förhållandet.
Ofvertygad om riktigheten af ofvan anförda skäl, anser jag byggnads- och under¬
hållsskyldigheten af vägar och broar böra baseras på följande grunder:
att alla de, som genom körslor begagna vägar och broar, skola, så vidt möjligt
är, omedelbart eller medelbart dem underhålla,
att ingen delning eller klassificering mera skall ifrågakomma, och
att till allmänt underhåll upptagas alla lands-, härads-, sockne- och by-vägar,
men ej enskilda hemmans utfartsvägar till dessa.
Då sockne- och by-vägar här jemväl blifvit upptagna torde sådant kanske be¬
höfva i korthet motiveras.
40
Motioner i Andra Kammaren, N:o 39.
Tvenne eller flera kommuner hafva t. ex. genom egorna socknevägar, ledande till
allmänt besökta orter; eu af dessa tillerkännas företrädet, ehuru skilnaden ofta kan vara
svår att afgöra, och blir häradsväg, kommunen slipper skyldigheten att ensam underhålla
den, de andra soeknarne fä behålla sina vägar och dertill bidraga till den förra.
Riktigheten af den grundsats att trafiken bör bära underhållskostnaden, lär ej
med några hållbara skäl kunna jäfvas. Också har man i utlandet tillämpat densamma
genom upptagande af bomafgifter, som användts till underhållet; äfven hos oss hafva vi
försökt detta sätt, men der det införts hafva grundade klagomål ej saknats dels öfver
det obehag och de försummelser det för resande medför, dels ock deröfver, att eu ganska
betydlig del af inflytande medel åtgå till bombetjeningens aflöning, bostad in. m., för att
ej tala om svårigheten att kontrollera uppbörden och redovisningen.
För att kunna tillämpa en riktig grundsats, måste man alltså se sig om efter eu
annan norm för skyldigheternas utgörande, och mig synes som den ej är svår att finna.
De, som färdas till fots, kunna ej skäligen derför åläggas underhållsskyldighet; återstår
således endast de, som för sina färder å vägarne begagna dragare, och dessa sednare er¬
bjuda sig derför såsom exponenter vid fördelningen af kostnaderna för ifrågavarande
skyldighet. Bestämmandet af det antal dragare, för hvilket hvar och eu borde bidraga,
torde lämpligen böra ske i Maj månad medelst uppgifter till kommunalnämnden i sock¬
nen, Indika pröfvades af nämnden, möjligen förstärkt med ett par ledamöter af angrän¬
sande socknars kommunalnämnder. Klagan afgöres af kompromiss, För vinnande af
enhet och ytterligare kontroll, torde det område, som utgjorde ett bolag, öfverenskomma
om åtskilliga för hvarje ort lämpade grunder. Sålunda borde t. ex. då en egendom år¬
ligen uppföder hästar eller oxar, så att ett större antal dragare finnes å egendomen än
som för densammas brukning erfordras, billigt afseende derpå fästas.
I afseende på sådana bruk och fabriker som begagna andras dragare, så är det
klart, att genom det högre pris, som de skjutsande härigenom måste beräkna sig, kost¬
naden medelbart drabbade den, för hvars räkning dragare begagnas.
.Skulle Riksdagen ej godkänna de här föreslagna grunder för utgörande af ifråga¬
varande skyldigheter, så kunde, utan att man frångick ofvan uttalade grundsatser, för¬
delningen af kostnaderna ske på det sätt, att all jordbruksfastighet bidrog efter sitt
taxeringsvärde, samt bruk, fabrik eller enskild person, som idkar rörelse af beskaffenhet
att resor och transporter ä vägarne deraf följer, vid taxeringskomitéen åsättes särskilda
värde, efter hvilket bidrag till vägar och broar bör utgå, sä afpassadt att bidraget, så
vidt möjligt är, blefve rättvist i jemförelse med jordbruket i orten.
Då denna sak egentligen är en ortangelägenhet, sä torde man ej böra för möjlig¬
heten att få kostnaderna lika fördelade såsom för ett statsändamål, uppoffra fördelen att
kunna
Motioner i Andra Kammaren, N:o 39.
41
kunna afpassa det ena och andra efter hvarje orts förhållanden, hvilket sednare säkert
också har den fördelen att blifva mest besparande. Emellertid bör häradet vara det
minsta området för ett sådant bolag, men flera härader kunna deruti förena sig.
Hvarje kommunalnämnds ordförande höll årligen entreprenadauktioner (måhända
kunde vissa vägar lämpligare bortauktioneras för längre tid), utropade vägarne i så små
lotter att äfven mindre hemmansbrukare kunde åtaga, sig ett stycke i närheten af sina
egor; der en väg går emellan tvenne socknars egor kunde lätt öfverenskommelse träffas
om hvilken som skulle hålla auktion. Tiden för lagningen, rättigheten att upplägga lag-
ningsämnen, böter och lega, syner in. in. äro saker, som ej äro synnerligen svåra att
ordna. Sedan alla kostnaderna för vägar, trummor och broar voro för året gifna, ut—
debiterades beloppet vare sig af kronofogden eller af samtliga kommunalnämndernas ord¬
förande, som i sådant fall utgjorde en styrelse.
Detta förslag omfattar endast landsbygden.
Man invänder måhända, att kostnaden i sin helhet skulle blifva större än nu —
ja kanske så mycket större, att de som nu underhålla vägarne finge uppoffra lika mycket.
Jag tror ej någotdera. Vore det möjligt att beräkna allt hvad onödigtvis torspilles af
tid och dragkraft samt onödig slitning å vagnar och vägar genom att köra hela eller
kanske flera mil till sina väglotter, eller att beräkna alla de summor, som kastas bort på
delningar och omdelningar med deraf härflytande möten, resor och slutligen rättegångar,
och tillägger allt detta sjelfva underhållskostnaden, så blefve det ansenliga summor.
Möjligen åtgick någon tid innan entreprenadauktionerna gingo så bra som man kunde
önska, men den saken tror jag redde sig snart. Den som åtog sig väg afbetalte dermed
på sitt debet.
Fördelarne häraf blefvo:
Bättre underhållna vägar; undvikande åt delningar, klassificeringar och deraf
följande rättegångar; rättvisa och billighet i afseende på skyldigheternas utgörande samt
frihet att åtaga sig väglagning eller underlåta sådant, allt efter hvars och ens tillfälle.
På grund af hvad jag här anfört tillåter jag mig att föreslå,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller det Kougl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och till Riksdagens pröfning framlägga nådig
proposition i frågan i sin helhet på här föreslagna grunder.
Stockholm den 24 Januari 1872.
Ola Andersson.
ti
Bill. till Riksd Prål. 1872. 1 Band. 2 Afd. 2 Band. 3 Haft.