17
Motioner i Andra Kammaren, N-.o 190.
f a. Att uti strafflagens 20 kap. 6 § 3 mom. antingen
orden “bebodt är“ utgå,, eller ock tilläggas orden “eller ladu¬
gårdshus".
b. Att 7 mom. af samma § får följande förändrade ly¬
delse: om man stjäl kreatur, vare sig i hus eller å mark;
för stöld af hästar vare straffet dubbelt.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1872.
ÅJce
Andersson.
M:o 190.
Af Herr H. B. A. Hall SOU: Om upphäfvande af 1764 års strömrens-
ningsstadga, samt om utarbetande af en ny lag angående upp¬
rensning af vattendrag.
En Kong!, förordning af den 20 Februari 17fi4 stadgar:
“Alla rikets undersåtare skola vara förbundna att årligen, sommarti¬
derna, då vattnet är som mest utfallet, såväl å kronans som enskildes egor,
under vederbörande betjentes vård och tillsyn, upprensa och vid sitt naturliga
aflopp vidmakthålla alla större och mindre strömfall, bäckar och åar; dock bör
det på Konungens Befallningshafvande i länen ankomma, att angående den
till strömrensningen uppgående kostnad och “reparation" (reparation?) deraf,
länens innevånare emellan betämja, och efter särskilda förekommande omstän¬
digheter besörja."
Detta stadgande förefaller orättvist, emedan, utom allt tvifvel, en icke
Bih. till Riksd. Prof. 1872. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Iläft. 3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 190
ringa del af rikets undersåter äro i den ställning, att de icke kunna hafva rin¬
gaste intresse af vattendragens upprensning. Utom hvad beträffar segelbara
strömmar och sådana vattendrag, hvaruti flottleder, vattenverk eller fisken fin¬
nas, och hvaraf de bland rikets undersåter, som idka sjöfart, timmerhandel,
qvarn- och sågverks- eller fabriksrörelse samt fiske, draga nytta, är det väl
egentligen jordegarne, för hvilka det är angeläget att bäckar och åar, hvilka
ej äro gagneliga till något af ofvannämnda ändamål, men, ifall de uppgrundas
eller igengå, kunna förorsaka skada å de egor, de genomlöpa, blifva upprensade
och vidmakthållna.
Då, enligt gällande lag, underhållningen af vägar på landsbygden, ålig¬
ger endast jordegare, ehuru många, hvilka icke ega jord och derföre från väg¬
hållning äro befriade, ofta begagna vägarne mera än de, hvilka få bekosta un-
derhållningsskyldigheten, så är det svårt att förstå, hvarföre upprensningen och
underhållningen af strömmar och vattendrag, hvilka icke i kommunikations-
afseende äro till någon nytta, skall vara ett gemensamt åliggande för rikets alla
undersåter.
Sällan, om någonsin, tillämpas väl 1764 års strömrensningsstadga, ehuru
densamma blifvit upplifvad genom Kong! kungörelsen den 28 December 1822 och
Kong!, brefvet den 9 Februari 1833, och det är lätt att föreställa sig, hvilket oer¬
hördt arbete och besvär det skulle medföra för vederbörande Konungens Be¬
fallningshafvande att, på sätt förordningen föreskrifver, emellan länets inne¬
vånare fördela vattendragsupprensnings-skvldigheten.
Ej sällan ifrågakommer, att mindre åar och bäckar, hvilka, uppgrundade,
förorsaka skada å de egor de genomlöpa, behöfva upprensas, och i de aldra
flesta fall blir deltagningen i upprensningsskyldigheten föremål för tvister och
rättegångar, enär Konungens Befallningshafvandes åtgärd att fördela upprens¬
ningsskyldigheten, hvilket ej gerna kan låta sig göra utan besigtning på stäl¬
let, aldrig anlitas.
Allmänna lagens stadgande!! uti 6 kap. 2 och 3 §§ Byggniuga-balken, rö¬
rande afloppsdiken, äro ej tillämpliga på af naturen danade vattendrag, såsom
åar och bäckar, emedan dessas upprensning alltid medför drygare kostnader
och måste verkställas med samlad arbetskraft och efter bestämd plan, såframt
arbetet skall medföra åsyftad nytta och icke de jordegare, som inom sina ego¬
lotter hafva långa sträckor af vattendraget, i förhållande till andra, som hafva
kortare, skola oskäligen betungas genom upprensningen.
Emedan ett af naturen danadt vattendrag icke allenast mottager och
afleder vattnet från de jordegares egor, det genomlöper, utan oftast afleder vatt¬
net från egor, hvilka icke omedelbart tillgränsa detsamma, så kan ett dylikt
vattendrag betraktas såsom ett slags allmän farväg för alla de vattenmassor,
som deri inströmma, och eu naturlig följd deraf är, att alla de jordegare, från
Motioner i Andra Kammaren, N:o WO.
19
hvilkas odlade eller odlingsbara egor det upprensning tarfvande vattendraget
mottager tillflöden, böra i större eller mindre mån bekosta detsammas under¬
hållning.
Nekas kan icke, att de jordegare, hvilkas egor tillgränsa vattendraget,
äro, såframt genom detsammas uppgrundning egorna deraf tillskyndas skada,
de, som i främsta rummet måste vara angelägne om vattendragets vidmakt¬
hållande; men, genom sänkning och utdikning af sjöar och kärr, kan det äfven
blifva angeläget för jordegare, hvilka icke tillgränsa detsamma, att det afsedda
vattnet icke i sitt lopp uppehälles, och, då de således hafva nytta af ström-
rensningen, blir derutaf en gifven följd, att de böra deltaga i de kostnader den
förorsakar.
I allmänhet, ju mer jorden afdikas och odlas, desto mer vatten få
strömdragen att afleda, och deraf följer äfven, att om de jordegare, hvilkas egor
genomskäras af vattendrag, ensamt skulle bekosta dessas underhållning, deras
besvär årligen skulle komma att ökas. Rättvisa och billighet fordra derföre,
att detta deras besvär delas af de jordegare, hvilkas odlade eller odlingsbara
jord lemnar sitt vatten till det naturliga vattendraget.
Önskligt vore att ett lagstadgande, hvaruti föreskrefves, huru med upp-
rensningsskyldigheten af de vattendrag, genom hvilkas uppgrundning skada å
egor kan förorsakas, funnes. Att på matematiskt riktiga grunder stadga, huru
upprensningsskyldigheten bör fördelas, anser jag ej möjligt, men vill, för en¬
kelhets skull, tillstyrka:
att de jordegare, hvilkas egor omedelbarligen genomskäras
af vattendrag, deltaga uti detsammas upprensning för hela
det egovälde af åker eller odlingsbar jord, som till vatten¬
draget lemnar tillflöde;
att de jordegare, från hvilkas egor vattnet utflödar i ett
upprensning tarfvande vattendrag, men icke omedelbarligen
tillstöter detsamma, deltaga i upprensningen för hälften af
det egovälde, som genom vattendraget har vatteuaflopp ;
och
att, hvad beträffar upprensningen af större strömmar och
vattendrag, hvilka äro användbara såsom kommunikations¬
medel eller eljest allmänt nyttiga, det må bero på veder¬
börande landsting, kommuner och bolag att om desammas
upprensning draga försorg.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.
På grund af det jag anfört, vågar jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen, med upphäfvande af 1764 års strömrens-
ningsstadga, täcktes låta utarbeta en, på ofvannämnda grun¬
der fotad, lag om upprensning af vattendrag.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1872.
H. B. A. Hanson.
%:o 191.
Af Herr Sven Nilsson i Österslöf: Om beviljande af anslag till
tryckning af Bondeståndets prottkoll under riksdagen åren
1809—1810.
Riksståndens protokoll för alla riksdagarne från och med år 1809 äro
tryckta och tillgängliga på Riksdagens bibliotek och flera andra ställen, utom
protokollen hos Bondeståndet för tiden från den 25 Oktober 1809 till riksda¬
gens slut den 2 Maj 1810. De från riksdagens början den 1 Maj 1809 tryckta
protokollen till och med plenum den 25 Oktober äro ytterst sällsynta att er¬
hålla fullständiga, och de otryckta finnas handskrifna i Riksdagens arkiv. För
den, som vill taga kännedom om riksdagsförhandlingarne sedan statsskicket af
år 1809 infördes, äro dessa således tillgängliga med undantag af denna jemfö¬
relsevis lilla defekt, hvilken likväl omfattar ett så vigtigt moment i svenska
folkets politiska Rf, att denna lucka icke bör finnas. Väl kunna både de
tryckta och de handskrifna protokollen läsas, der de nu finnas, nemligen på
riksdagsbiblioteket, men som högst få äro i tillfälle dertill, anser jag dem höra