Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
19
N:o no.
Af Herr P. Tjernlund: Om förändrad lydelse af 4 § i Kongl. för¬
ordningen den 24 September 1861 angående förmyndares för¬
valtning af omyndigs egendom.
Domhafvandena på landet hafva, med stöd af Kongl. förordningen den 24
September 1861 angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom,
företagit sig att, på grund af samma författnings 4 §, ålägga förmyndare att vid
vite redogöra för sin befattning och derom utfärda särskilt protokollsutdrag, oak¬
tadt kändt varit, att den omyndige måste af fattigvården underhållas och dylikt för¬
hållande redan förut blifvit till rätten anmäldt och af gode männen inom församlin¬
gen vitsordaat. Det har till och med gått så långt, att enkor, hvilkas män inne¬
haft förmynderskap, flera år efter mannens död blifvit affordrade förmyndare-redo¬
görelse, ehuru konkurs uppstått efter föräldrarne, och samma rätt, hvarifrån domboks-
utdraget utgått i fråga om denna redogörelse, fastställt ett ackordsförslag, hvarigenom
kreditorerne erhållit allenast några procents utdelning.
Söker man efter orsaken till sådana missförhållanden, finner man den be¬
klagligtvis hos -en och annan domare uti begäret att, genom protokollslösen, åtkom¬
ma en lätt förvärfvad inkomst. Någon vidlyftig protokollsföring erfordras icke och
renskrifvarens arvode uppgår icke till många öre.
Alldenstund mångfaldiga klagomål i detta afseende försports, och då det vill
synas, som skulle domhafvandena på ett mera lämpligt sätt kunna ålägga förmyn¬
dare, att, utan förlust för sig sjelfva, fullgöra sina åligganden, får jag härmed fö¬
reslå ett tillägg till ofvannämnda förordning.
Enligt mitt förmenande kan det mycket väl låta sig göra för domhafvanden
att, i likhet med frågor om lagfarter, utfärda kungörelse och låta i tingssalen upp¬
slå tillkännagifvande om, hvilka förmyndare det ålåge att, eller rättare sagdt för¬
glömt, afgifva förmyndare-redogörelse. Domaren förlorade väl härigenom 2 R:dr för
hvar och en glömsk förmyndare, men jag tror att å den förlust, som härigenom
drabbar den enskilda personen, icke bör fästas så mycket afseende som å den,
som drabbar den större allmänheten.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 171.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsammast föreslå, att 4 § i
omförmälda Kongl. förordningen den 24 September 1861 måtte erhålla följande
lydelse:
Förmyndare skall för hvart år afsluta räkning----före
slutet af samma ting; sker det ej, förelägge rätten förmyndaren
att denna sin skyldighet vid lämpligt vite fullgöra: och läte
genom kungörelser, hvilka i häradets kyrkor skola uppläsas och
uti tingssalen anslås, på sätt om uppbud och lagfart stadgadt
är, tillkännagifva hvilka förmyndare det ålåge att förmyndare¬
redogörelse afgifva.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1872.
Pehr Tjernlund,
från Wester-Norrland.
N:o 171.
Af Herr P. Tjernlund: Om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående utarbetande af förslag om införande af vapenöfningar
vid de offentliga läroverken.
Nästan alla inom representationen och flertalet af svenska folket hafva er¬
känt behofvet af vårt försvars ordnande på ett mera ändamålsenligt sätt. Man har
endast varit af olika tankar om sättet.
Ehuruväl man för närvarande icke har att från regeringens sida vänta sig
något förslag i detta afseende, lärer väl i en icke aflägsen framtid dylikt vara att
motse. Den gamla romerska satsen: “om du vill behålla freden, rusta dig för kri¬
get", eger olyckligtvis ännu sin giltighet. Må vi derföre rusta oss, men på ett sätt,
som