Motioner i Andra Kammaren, N:o 154.
21
M-o 134.
Af Herr Jan Andersson: Om underdånig hemställan till Kongl.
Maj:t, angående vidtagande af de ytterligare åtgärder,
som må vara erforderliga för framläggande af full¬
ständigt förslag till vattenrättens ändamålsenliga ord¬
nande.
Bland ämnen, hvari det trängande behofvet af lagstiftningens snara
mellankomst låtit sig förnimmas, intager den så kallade vattenrätten ett
framstående rum. Otillräckligheten af de i detta ämne meddelade stad-
gandena, hvilka dessutom äro osammanhängande och sins emellan stri¬
diga, torde för denna ärade Kammare vara tillräckligt bekant, likasom
det förhållande, att de menliga följderna af det nuvarande tillståndet af
laglöshet i många hänseenden och villrådighet om lagens rätta mening
i andra fall främst träffar jordbrukaren och utgör ett af de väsendtli-
gaste hindren på många orter för jordbruksnäringens vidare utveckling.
Lika bekant torde det ock vara, att Rikets Ständer, som varmt behjer-
tade berörda behofs afhjelpande, uti underdånig skrifvelse redan af den
14 Mars 1863 hos Kongl. Maj:t anhöllo om utarbetande genom sakkun¬
nige män af förslag till en ny lag, såväl för afledande som tilledande
af vatten, och hvaruti bestämdes jord- och strandegarnes rättigheter och
skyldigheter i förhållande såväl till hvarandra som till innehafvare af
vattenverk eller annan egendom, hvars rätt, af en eller annan anledning,
kunde deraf vara beroende. Denna underdåniga anhållan hade till följd
tillsättande af en komité, som för länge sedan afgifvit sitt förslag i ämnet.
Vid granskning deraf i Högsta Domstolen hade emellertid förekommit
så vigtiga anmärkningar, att dessa föranledde tillsättandet af en ny komité
för omarbetande af förslaget i många vigtiga delar. Denna omarbetning
har ock blifvit verkställd, men det nya förslaget rönte vid granskning
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 154.
i Högsta Domstolen icke gynsammare öde ån dess föregångare, snarare
sämre. Högsta Domstolen lärer nemligen haft flera och vigtigare an¬
märkningar att framställa emot det sednare än emot det förra förslaget,
och i allseende till dessa anmärkningars beskaffenhet lärer Kongl. Maj:t
icke ämna att till Riksdagen aflåta någon framställning i ämnet. Så
står nu frågan efter 9 års tålmodig väntan af de många, om en snar
hjelp i deras bekymmer suckande jordbrukarne. Den i viss mån för¬
spillda kostnaden af de 2:ne komitéernas arbeten, som dock icke borde
blifva alldeles fruktlösa, är en småsak i jemförelse med de årliga för¬
luster, hvilka af det närvarande tillståndet tillskyndas jordbruket, och
kunna med rätta betraktas såsom en nationalförlust. För de många inom
representationen, hvilka, lika med mig, hofsamt, men likväl med fasthet,
yrka på lagreformer, der sådana, såsom här är fallet, af verkligt behof
påkallas, kännes det nedslående att efter så lång tids väntan finna frå¬
gan i ett läge, hvarur den, enligt vanlig praxis vid riksdagarne, knappast
kan hjelpas. Man har nemligen, så snart en fråga blifvit öfverlemnad
till en komité, plägat betrakta denna fråga såsom fastläst, till dess att
resultatet af komiténs verksamhet blifvit Riksdagen af Kongl. Maj:t med-
deladt. Och, enligt hvad uti Justitie-ombudsmannens berättelse upp¬
lyses, beror denna fråga fortfarande på »Kongl. Maj:ts vidare beslut.»
När detta »vidare beslut» kommer att meddelas, är mig fullkomligt
obekant, likasom innnehållet af samma beslut. Kunde det, med led¬
ning af den i nämnda embetsberättelse upptagna förteckning å oafgjorda
dylika ärenden af vida äldre datum, tillåtas mig någon gissning, så torde
ännu några år åtgå, innan Riksdagen erhåller officiel kännedom derom,
att koiniterades förslag, i anseende till de deremot framställda anmärk-
ningarne, icke kunnat till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. Och först
efter ett sådant tillkännagifvande skulle, enligt gammal praxis, enskild
motionär våga göra något försök för att återkalla frågan till lif.
Det är visserligen en emot min natur i öfrigt stridande djerfhet,
då jag nu vågar taga ett steg för att söka bryta denna gamla praxis och
redan nu söka ur dvalan väcka en fråga, som har nog inneboende lifs¬
kraft för att icke kunna do. Behöfves för detta tilltag någon ursäkt,
så må jag i sådant hänseende åberopa, att, om ingenting göres för att
i tid afhjelpa folkets rättmätiga kraf på lagstiftningens fortskridande i
jemnbredd med sin tid, så börjar folket, som i sin enfald icke kan be¬
gripa, hvad en fråga kan vinna på att efter konstens reglor oupphör¬
ligen undanskjutas, att fatta eu liflig öfvertygelse derom, att regeringen
eller representationen, eller ock beggedera, antingen icke vilja eller icke
kunna afhjelpa folkets billiga fordringar. Vinner en sådan öfvertygelse
23
Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.
fast fot, så undergräfves förtroendet för båda, och ingen kan så noga
beräkna följderna deraf. Då dertill kommer den stora förlust, som till¬
skyndas icke blott en del af mina komrnittenter, utan landet i sin helhet
genom frågans ytterligare uppskjutande, hvaraf icke någon kan hemta
fördel, vågar jag, som saknar både tid och förmåga att utarbeta ett
författnings förslag i detta grannlaga ämne, till uppskofvets förkortande
till det minsta möjliga, vördsamt föreslå:
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t så skyndsamt som sådant kan ega
rum, behagade låta vidtaga alla de ytterligare åtgär¬
der, hvilka må vara erforderliga för att till Riksdagens
pröfning framlägga fullständigt förslag till vattenrättens
ändamålsenliga ordnande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1872.
Jan Andersson,
från Stora Kopparbergs län.
Mo 155.
Af Herr Jöns Pehrsson: Om grundskatternas upphäfvande och
åläggande af en deremot ungefärligen svarande förhöj¬
ning i fastighets- och inkomstbevillningen.
Frågan om grundskatternas afskaffande på ett eller annat sätt är
så länge afhandlad, att man tyckes märka att frågan blifvit så ventilerad,
att ganska få bestrida befogenheten af dessa gamla orättvisa skatters
afskaffande. Nästan otaliga äro de förslag, som derom framställe; äfven