Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
B
Af denna anledning, och med fästadt afseende å hvad som förut i frågan före¬
kommit, får jag härmed vördsammast hemställa,
att Riksdagen för sin del måtte besluta och hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att, så snart vid båtsmanshållet någon
ledighet inträffar, ny rekrytering icke måtte företagas, utan att
nummer efter nummer ställes tills vidare på vakans; och att de
inflytande vakansafgifterna användas dels till förhyrning af nödigt
och dugligt sjöfolk för flottans behof, dels till ökning af flottans
materiel.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1872.
J. Rundbäck.
N:o 133.
t
Af Herr J. A. Astrand: Angående löneförhöjning åt landtmäteri-
fiskalen.
Om det är sanning, att »arbetaren är sin lön värd», så föreställer jag mig,
att denna sats ännu mer skall hafva sin tillämpning för den, som har icke allenast
ett träget arbete, utan äfven ett sådant som anses motbjudande, svårt och ansvars¬
fullt. Arbeten eller göromål af sådan art åligga landtmäterifiskalen, för hvilken
Kongl. Maj:t fördenskull, dock utan framgång, under sistlidne riksdag äskade en löne¬
förhöjning af 600 riksdaler, så att hans lön, nu utgående med 2,400 riksdaler, måtte
förhöjas till 3,000 riksdaler; och hade Kongl. Maj:t såsom skäl för den äskade löne-
tillökningen hufvudsakligen anfört, att den nuvarande lönen vore otillräcklig för en an¬
ständig bergning, att löneförmånerna genom nya lagstadganden högst betydligt nedgått,
eller från 4,000 R:dr till 2,839 R:dr 50 öre, under det lefnadskostnaderna i hufvud-
staden ganska anmärkningsvärdt ökats, att denne tjensteman, som tillförene varit af-
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
lönad ungefärligen lika med landtmäteri-sekreteraren, som nu har 3,500 R:dr, och
öfveringeniören, hvilken åtnjuter 3,000 R:dr, samt nära dubbelt så mycket som ak-
tuarien i General-landtmäteri-kontoret, hvilken fått sin lön uppsatt till 2,500 R:dr,
nu hade betydligt ringare inkomst än någon af dem, att landtmäteri-fiskalens göro¬
mål icke på sednare åren minskats, och att någon minskning deraf ej heller kunde för
den närmaste framtiden förväntas, samt att tjenstens samvetsgranna och ordentliga skö¬
tande upptoge tjensteinnehafvarens hela tid. Vidare ådagalades under diskussionen i
frågan vid sistlidne riksdag, att landtmäteri-fiskalens göromål bland annat innefattar
granskning af landtmätarnes betydliga räkningar för skiftesåtgärder, hvilken granskning
delegarne i skifteslagen i allmänhet icke äro i stånd att sjelfve verkställa, hvadan det
mycket berodde på landtmäteri-fiskalen huru allmänheten betjenades, hvarföre denne
tjensteman icke borde vara dåligt aflönad, eller åtminstone skulle kunna påräkna en
inkomst, som betryggade hans bergning, hvartill antagligen erfordrades omkring 3,500
R:dr årligen, eller samma belopp som åtnjutes af hans vederlikar i andra styrelser
och embetsverk, hvarjemte blifvit erinradt, att en tjensteman, hvilken innehar ett sådant
åklagarekall som landtmäteri-fiskalens, borde genom tillräcklig aflöning göras full¬
komligt oberoende, emedan det läge stor makt uppå, att denne tjensteman med sträng
oveld iakttoge allmänhetens rätt vid den granskning af landtmäteriförrättningar, som
honom tillkomma att verkställa och hvilken icke af många kunde utföras.
De skäl, som å andra sidan anfördes och högt accentuerades för afslag å den
ofvannämnda nådiga propositionen om löneförhöjning åt landtmäteri-fiskalen, voro blott
några få, eller att, enär landtmätarnes göromål i landsorten med laga skiftena i
väsendtlig grad reducerats, minskning i landtmäteri-fiskalens arbete blefve att emotse
och att, enär den äskade förhöjningen i lönen begärts derföre, att sportelinkomsterna
minskats till en obetydlighet emot förr, då de utgjorde omkring 1,300 R:dr, arbetet
i förhållande dertill borde hafva lättats, samt att, då en reorganisation af embets-
verken vore förestående, det ville synas att löneförhöjningar åt tjenstemännen derför-
innan vore okloka medgifvanden. Dessa och andra anförda skäl blefvo dock grund¬
ligt vederlagda sistlidne riksdag, och vederläggas jemväl nu ytterligare uti general¬
direktörens för landtmäteriet sednaste underdåniga embetsberättelse, eller den för år
1870, hvaraf inhemtas, att såväl landtmäteri-styrelsens som landtmäteri-fiskalens och
landtmätarnes i orterna göromål till antal och omfång varit större år 1870 än under
åren 1866, 1867 och 1869, sannolikt, såsom general-direktören yttrar sig, till följd
af 1870 års goda gröda, af hvilket således jemväl framgår, att landtmäteri-koptorets
tjenstemäns göromål stå i beroende af den allt mer och mer stigande kulturen inom
landet, men icke, såsom antaget blifvit, af laga skiftenas aftagande.
Mitt hufvudskål för beviljande af en löneförhöjning åt landtmäteri-fiskalen är
dock, att staten — enär den, likasom den enskilde nu vanligen gör, bör aflöna sina
tjenare så, att de må hafva sin anständiga bergning, men icke, oroade af ekonomiska
bekymmer, nödgas draga sin uppmärksamhet och sina krafter åt främmande syssel¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
5
sättningar för anskaffande af sitt nödtorftiga uppehälle — att staten, säger jag, för
iakttagande af sin egen värdighet och fördel, icke må låta komma sig obillighet och
orättvisa till last; och som, enligt hvad kändt och erkändt är samt vidare här ofvan
anförts, landtmäteri-fiskalen är missgynnad och lider orättvisa, enär han, som tillförene
haft högre löneförmåner, men numera, genom nya strafflagens bestämmelse, att åkla¬
garens bötesandelar skola tillfalla kronan, åtnjuter mindre inkomster än både hans
vederlikar och till och med dem, som innehafva lägre tjenstegrad än han, utan att
hans göromål lättats eller minskats; så och alldenstund den honom nu bestådda lönen
af 2,400 R:dr är alldeles otillräcklig för bestridande af nu för tiden erforderliga lef-
nadskostnader i hufvudstaden, föranlåtes jag, jemväl med afseende å tjenstens fram¬
stående vigt och å olämpligheten att, med anledning af en för ringa aflöning, mana
dess innehafvare att för lifsuppehälle egna sina för tjenstegöromålen väl behöfliga krafter
åt andra sysselsättningar, vördsamt anhålla,
att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj;t under
sistlidne lagtima riksdag äskade, måtte bevilja landtmäteri-fiskalen
en behöflig löneförhöjning af 600 riksdaler riksmynt årligen.
Om remiss till Stats-Utskottet får jag lika vördsamt anhålla.
Stockholm den 24 Januari 1872.
J. A. Åstrand.