Motioner i Andra Kammaren. N:o 115.
13
presterskapets aflöning, taga detta ämne i vidare öfvervägande»; men ehuru betydliga
förändringar härutinnan förekommit, och ehuru mångfaldiga motioner i .frågan sedan dess
inom representationen väckts, qvarstå!’ dock denna af Kong!. Maj:t och Riksdag erkända
behöflighet af tydligare bestämmanden.
På grund af hvad jag sålunda anfört, fär jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen åtminstone måtte för sin del besluta, dels att för-
samlingarnes skyldighet att bygga och underhålla s. k. tiondelada
upphör i och med detsamma tionden icke vidare utgår i strå, och
dels att, utan afseende å hvad derom förut kan vara stadgadt,
provinsen Gotlands prestgärdsbyggnausskyldighet inskränkes till hvad
i dPt afseende finnes föreskrifvet för Sveriges öfriga provinser.
Slutligen anhåller jag om remiss af denna min motion till Lag-Utskottet, som
torde närmare formulera de förslag, Indika, i anledning af min motion, kunna böra till
Riksdagen framställas.
Wisby den 27 Januari 1872.
Ernst Leijer.
A:o i SS.
Af Herr 0. E. L. Dallra: Om låneunderstöd för .jernvägsanlägguling
från Cahnar till den blifvande jernbanan från Wexiö till
Carlskrona.
Sist lid ne Riksdags beslut, att till understödjande af enskilda jernvägsbyggnader
med lån under derpå följande fem år ställa en bestämd summa till Regeringens disposi¬
tion, var otvifvelaktigt stödt pa goda skäl och för landet i allmänhet gagneligt. Att för¬
delning af dessa låneunderstöd också skett efter grundlig pröfning och bästa möjliga insigt,
i enlighet med Riksdagens beslut, anser iag ock vara öfver allt tvifvel. Men då genom
denna fördelning, naturligtvis emot både Riksdagens och Regeringens syfte, stora olägen¬
heter .säkert komma att drabba en icke obetydande landsdel, så utbeder jag mig att inför
Riksdagen få frambära denna landsorts klagan och föreslå en under nuvarande förhållan¬
den för staten lätt utväg ätt undanrödja dess anledning.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
Genom motioner vid förflutna riksdagar är nogsamt bekant, att städerna Carls-
krona och Calmar, i förening med landsbygder i Blekinge, sydöstra Småland och Öland,
redan under loppet af flera år gemensamt arbetat för åstadkommande af jernvägsförbin-
delse mellan Carlskrona, Calmar och Wexiö. Slutligen hade man 1870 förenat sig om
en plan till byggande af en smalspårig bana, som ansågs tillräcklig för ortens trafikbehof,
och som ej beräknades blifva dyrare, än att hvad som behöfdes för dess byggande ut¬
öfver kommunens och enskildas bidrag troligen kunnat upplånas på billiga vilkor, om
låneunderstöd af staten ej kunnat erhållas. Men 1871 års Riksdag beslöt, att banan
Carlskrona—Wexiö skulle, med anledning af Carlskronas betydelse som en för försvaret
vigtig punkt, byggas bredspårig. Derigenom blefvo alla Calmar-ortens beräkningar störda.
Man började ånyo öfverlägga och kom snart till den åsigt, att det icke kunde vara
praktiskt att bygga en endast 5 mil lång banbit smalspårig, då den bana, hvartill den
skulle ansluta sig, vore bredspårig. Orten blef derigenom tvingad till förnyade ansträng¬
ningar. Nya kostnadsförslag för bredspårig bana uppgjordes. Nya aktier samlades.
Calmar stad tecknade sig för 470,000 R:dr, 28 kommuner i Småland och på Öland
102,700 R:dr, 203 enskilda personer inom Calmar stad tecknade 144,800, och enskilda
a landsbygden pa bada sidor om Calmar sund 83,500 R:dr. Dessa siffertal bevisa, att
ifrågavarande bana på orten anses vara icke endast en stadens utan äfven en lands¬
bygdens angelägenhet. På detta sätt blefvo 801,100 R:dr, eller mera än Va:del af den till
2,394,215 R:dr beräknade kostnadssumman för den 5,38 mil långa banan, tecknade. I
slutet af sistlidne Oktober månad ingick man till regeringen med fullständiga kartor och
kostnadsförslag, begärande låneunderstöd. Konungens Befallningshafvande- hade intygat
banans vigt och vederhäftigheten hos aktietecknarne, och Styrelsen för väg- och vatten¬
byggnader vitsordat, att »ingen anledning var till anmärkning mot kostnadsförslag och
prisberäkningar», samt förklarat »en jernvägsanläggning i denna riktning vara af en sär¬
deles stor vigt.»
Då frågan nyligen afgjordes hos regeringen, fann man andra jernvägar ännu vig-
tigare, och Calmar-orten blir utan understöd tills nya medel af Riksdagen anvisas.
Under tiden bygges den påbegynta jernvägen Carlskrona—Wexiö. Den långa
kuststräckan vid största delen af Calmar sund blir i saknad af billiga kommunikationer
med det inre landet, och under vintern blir den hädanefter som hittills inskränkt till en
dyr och långsam landsvägstransport. Genom jernvägarr.e på ömse sidor om Calmar-
orten dragés rörelsen från sina gamla spår. Landtmannen på Sinålandskusten och på
Oland kan ej draga största möjliga nytta af sina bördiga fält, emedan billig kommunika¬
tion med närmaste afsättningsort saknas. Bristen på kommunikation har redan på de
sista tiderna visat sig menlig för uppkomsten inom denna ort af nödiga anstalter till
ladugårdsprodukternas rätta behandling. Fabriker och näringar måste aftyna och gä
under eller till skada för orten flytta till andra trakter. Skogsprodukterna, nedsläpade
på landsvägarne till hamnarne, betinga föga mera i pris än transportkostnaden, emedan
flottleder alldeles saknas. Calmar stad, med mellan 9 och 10,000 invånare och således
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
15
en af rikets betydligare platser, som intill sednare tider gått framåt och njutit ett visst
anspråkslöst välstånd, motser utan jernväg den ej aflägsna tid, då dess rörelse blir in¬
skränkt till en obetydlighet, då dess folkmängd minskas och dess betydelse som konsum¬
tionsort för traktens produkter blir ringa. Den jernväg, som nu finnes på 12 mils af¬
stånd, har redan visat ett menligt inflytande, hvilket bevisas déraf, att tulluppbörden i
Calmar, som 1863 steg till 500,264 R:dr, år 1870 uppgått till endast 177,207 R:dr. Att
en dylik, om minskad handelsrörelse vittnande tullminskning kommer att fortgå med ökad
fart, sedan de under byggnad varande jernvägarne till grannstäderna blifvit fullbordade,
lärer ej kunna betviflas, och det öde, som väntar en af handeln så beroende stad som
Calmar, är lätt att förutse. Egendomsvärdet i orten, nu uppskattadt till 36 millioner
på landsbygden, skall icke stiga i samma proportion som på andra trakter, och stads-
egendomarne, nu taxerade till öfver 5 millioner, skola säkert nedsjunka till ett värde,
om hvars litenhet jag ej vågar försöka en gissning. Må ingen anse mig uttrycka en in¬
skränkt ortspatriotism, då jag förklarar, att jag under sådana förhållanden tycker det
vara synd om Calmar och trakten deromkring.
Väl vet jag, att den rörelse, som genom bristande kommunikationer går under i
eu trakt, i allmänhet blott flyttar till en annan, och att detta för det stora helas väl¬
gång ej innebär någon stor betydelse, men jag vet ock, att det ej kan höra till eu sund
inre politik att skada en ort, då man välvilligt gagnar eu annan, samt att, om något
sådant råkat ske, det måste vara statens rätt förstådda intresse att råda bot för skadan,
innan den blir ohjelplig, i synnerhet då detta kan ske utan tunga för det allmänna.
Denna åsigt tillämpade man ock i Skåne för några år sedan. När nemligen stambanan
från Malmö bygdes, skyndade man att lemna understöd till byggande af bibanor till
alla Skånes större hamnplatser, innan rörelsen oåterkalleligen blifvit afledd ensamt till
stambanans slutpunkt.
Staten har bygt stambanor på allmän bekostnad och åt en enskild bibana skänkt
l million och något mera åt en annnan. Calmar-orten har i sin mån bidragit till be¬
kostande af dessa utgifter, hvaraf den har ett tvifvelaktigt eller åtminstone endast indi¬
rekt gagn. Må det derföre tillåtas mig att hemställa till Riksdagens bepröfvande, om
det icke skulle kunna anses med billighet och rättvisa samt med det allmännas väl för¬
enligt att hjelpa denna landsdel, som genom statsmakternas åtgöranden hotas att blifva
efter i utveckling, hvilket i kampen om ekonomisk tillvaro är nära liktydigt med under¬
gång. Jag begär för denna ort hvarken färdigbygda stambanor med vagnar och be •
tjening eller någon den minsta penning till skänks: — jag begär blott, hvad som kommit
sä många andra förut till del, ett låneunderstöd på statens vanliga vilkor. Några svårig¬
heter för statsverket att lemna detta lån finnas ej. Ställningen är god, och det torde
under sådana förhållanden vara stora skäl för att upptaga lediga kapital och använda
dem till sådana produktiva arbeten som detta.
Det enda grundade skäl som, så vidt jag kan inse, kan anföras mot beviljandet af
detta understöd, är den sista Riksdagens beslut rörande anslag till jernvägar, hvarigenom
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
Riksdagen för teln är ville befria sig från alla jernvägsbekymmer. Jag är också ej blind
för detsammas vigt. Men dels kunde man i fjol icke förutse statsverkets nuvarande goda
ställning, dels är det just tillämpningen af detta riksdagsbeslut, som, derigenom att det _
hotar en stor trakts utveckling, framkallat ett icke förutsedt undantagsförhållande, som
påkallar rättelse. Ett strängt fasthållande af beslutet vore icke nyttigt, Hvem helst,
som afdikar ett fält och dervid råkar dränka ett annat, skyndar väl icke att genom
lämpliga åtgärder torrlägga detta sednare, äfven om detta arbete icke ingick i hans törsta
plan? Då jag derföre har förtroendet att vara representant från en sålunda hotad trakt,
har jag ansett mig pligtig att för Riksdagen utvisa ett tillfälle att utöfva välvilja och
på samma gång skipa rättvisa utan att bortskänka ett enda öre, men deremot bereda
sina stambanor den ökade inkomst, som aldrig kan uteblifva af det tillflöde en bibana
föranleder, helst när denna, såsom här är händelsen, kommer att genomskära fruktbara
och tätt befolkade trakter och blifva en lätt tillgänglig transportväg för sä vigtiga varor
som det rika Olands spanmål och kalk samt Smalands boskap.
Ingen torde kunna föreställa sig, att staten, som understödt så många andra orter
vid jernvägsanläggningar, äfven i alla tider .skulle vägra Calmar-orten sitt bitiäde. Det
är tvärtom i hög grad sannolikt, att ett sådant förr eller sednare lemnas, om det fort¬
farande begäres; och om så är, vore det icke skäl att lemna hjelp så gerna först som
sist, innan orten lidit en så star ekonomisk skada, att denna sent, om någonsin, kan botas?
Lemnas icke denna hjelp snart, så befarar jag, att orten, tvungen till en förtviflad strid
för tillvaron, kastar sig i händerna på utländska spekulanter och underkastar sig deras
tunga vilkor, sig och landet till föga fromma. Det är ock för att förekomma detta, som
jag på anförda grunder vågar vördsamt föreslå, att Riksdagen,
för anläggning af en 5,38 mil lång bredspårig jernväg från Calmar
till lämplig anknytningspunkt på den blifvande jernvägen mellan
Wexiö och Carlskrona, beviljar åt det för detta arbete redan bil¬
dade bolaget ett låneunderstöd på statens vanliga vilkor af 1,596,143
R:dr 33 öre, utgörande 2A:delar af den till 2,394,215 R:dr beräknade
anläggningskostnaden, att med en tredjedel utgå hvardera af åren
1873, 1874 och 1875.
Stockholm den 26 Januari 1872.
O. E. L. Dallra.
Uti ofvanstående motion instämma:
C. A. Mannershantz.
J. Jonasson,
från Calmar län.
Gust,. Jonsson.
F. Pettersson.
N:o 116.