Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
29
N:o 111.
Af Herr Lars Persson: Angående grundräntornas och Jeronotiondens
succesiva afskrifning.
När jag' nu går att upptaga frågan om grundskatterna och deras af¬
skaffande, så måste jag till en början erkänna, att det icke sker derföre att
jag anser mig vara i tillfälle att anföra några nya skäl, som tala för frågans
lösning, ty af de upplysningar jag kunnat vinna af så väl riksdags- som an¬
dra handlingar, hvilka röra denna fråga, vill det synas mig, som att allt
hvad som talar så för som emot frågan redan blifvit flerfaldiga gånger an-
fördt; hvad jag sålunda kommer att anföra blifver derföre endast ett uppre¬
pande af hvad som redan förut blifvit i frågan andraget.
Att grundskattefrågan behöfver lösas, och måste lösas, derom vittnar
frågans ständiga återkommande vid våra riksdagar, som ock den digra lunta
af handlingar och af handlingar, som beröra denna fråga.
Att lemna en fullständig historik öfver grundskatternas uppkomst, är
icke min afsigt, äfven om jag hade förmåga dertill ; men af hvad jag kunnat
inhemta härom, synes mig tydligt och klart, att de ursprungligen endast
varit tillfälliga gärder, som pålagts för fyllande af tillfälliga behof, och detta
ofta ganska godtyckligt, men att dessa gärder eller åtagna bevillningar så
småningom upphöjts till namn, heder och värdighet af grundskatt, och som
i samma mån den blifvit äldre, blifvit alltmer och mer ojemn och i samma
mån orättvisare; endast det förhållandet, att hemman med ett lägre värde
ofta får betala en flerdubbelt större grundskatt, än ett hemman med ett högre
värde, under det att en del hemman äro alldeles fria från en sådan skatt,
är ett missförhållande, som mer än tillräckligt rättfärdigar yrkandet om
dessa skatters borttagande och utjemnande på alla samhällsklasser.
De skäl, som af de sista Riksdagarne blifvit anförda emot bifall till- då
väckta motioner i ämnet, voro hufvudsakligen tvänne: l:o att det vore an¬
geläget, att den af 1869 års Riksdag beslutade grundskatternas omsättning i
penningar bringas till verkställighet, innan frågan om deras afskaffande före¬
tages till afgörande; 2:o att frågan om indelningsverkets aflösning, som med
denna fråga ansågs ega ett visst sammanhang, då icke var afgjord.
30 Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
Hvad första skälet beträffar, så torde det icke vidare kunna åberopas
såsom anledning för afslag, sedan denna omsättning nu egt rum, och tillämp¬
ningen deraf redan börjat; och beträffande det andra skälet, så, äfven om
jag kunde inse hvad sammanhang grundskattefrågan och indelningsverket ega
med hvarandra, så skulle jag hafva ännu svårare att inse hvarföre just den sed¬
nare skulle afgöras först, eller hvarför de icke skulle kunna afgöras samti¬
digt, endast man blifver ense om sättet; när dessutom frågan om försvars¬
verkets omorganisation synes vara af Kong!. Maj:t undanskjuten till en obe¬
stämd framtid, hvilket är att beklaga, så vill det synas, som om frågan rö¬
rande indelningsverket nu icke skulle kunna åberopas som skäl för afslag å
yrkandet om grundskattefrågans afgörande.
Att, såsom vid flera föregående riksdagar varit föreslaget, grundskat¬
terna och kronotionden skulle aflösas på det sätt, att deras kapitalvärde in¬
betaltes till staten, derigenom att 6 procent årligen erlades, deraf 5 procent
skulle utgöra ränta och en procent amortering, kan jag ej finna vara med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, ty staten skulle då göra en vinst
på den enskildes bekostnad; denna vinst blefve tvåfaldig, först derigenom, att
i samma mån eu sådan amortering framskridit, ökades hemmanens taxerings¬
värden och i sammanhang dermed den staten tillkommande bevillning, och
för det andra derigenom, att en högst betydlig reduktion af embetsmännens
antal kunde göras, sedan grundskatterna försvunnit, och hvarigenom eu be¬
tydlig besparing för statsverket skulle vinnas.
Lika litet kan jag finna att man ernår målet — jemn och rättvis be¬
skattning — om, på sätt den så kallade Gfrundskattekomitén i sitt betän¬
kande af den 18 Juni 1866 föreslagit, endast så stor del af grundskatterna
skulle aflösas, som öfverstiger en half procent af hemmanets taxeringsvärde
vid en viss tidpunkt, ty jemlikheten i beskattningen skulle endast blifva till¬
fällig och således blott skenbar.
Den förändrade ställning, hvaruti ett hemman kan komma, dels genom
jernvägars anläggning, dels genom en mängd andra förhållanden, gör att de
äro underkastade så många förändringar i afseende å deras värde, att det är
eu ren omöjlighet att vid någon tidpunkt bestämma en fix skatt, som allt
framgent skall förblifva rättvis.
Återstår således, efter mitt förmenande, ingen annan utväg för frågans
rättvisa och tillfredsställande lösning, än att medgifva en successiv afskrifning
af dessa skatter under en viss bestämd tid, då det ständigt stigande taxerings¬
värdet å hemmanet med åtföljande högre bevillning kommer att i en icke
oväsendtlig del ersätta den minskning i statsinkomster, som blifver en följd
af grundskatternas * borttagande.
Ett sådant sätt att gå till väga är ock att endast följa den väg, Ko¬
nung och Riksdag förr anvisat; blott med den skilnad, att man här skulle
31
Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
så småningom komma till målet, har man förr i likartade fall på en gång
tagit steget fullt ut, såsom till exempel då qvarnräntan, hammarskatten, tack¬
jern stionden m. in. borttogos.
På grund af hvad jag sålunda i korthet anfört, får jag vördsamt föreslå:
att de utaf svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde
må eftergifvas på det sätt, att hvad som öfverstiger en half pro¬
cent af hemmanets eller lägenhetens sednaste taxeringsvärde må
eftergifvas genom det Överskjutande rån tebeloppets afskrifning un¬
der en tid af 20 år med eu tjugondedel om året, samt den öfriga
grundskatten det som understiger eu half procent af sednaste taxe¬
ringsvärde genom afskrifning af en trettondedel' om året, allt med
beräkning af det penningevärde, som på grund af Kongl. kungö¬
relsen af den 23 Juli 1869 blifvit ränta och tionde åsatt.
För den händelse Stats-Utskottet, dit denna motion torde blifva remit¬
terad, icke skulle finna skäl i allo tillstyrka bifall till hvad jag sålunda före¬
slagit, får jag alternativt hemställa:
att Utskottet måtte uppgöra och för Riksdagen föreslå annat
lämpligt sätt för ernående af det sökta målet — grundskatternas af¬
skaffande på billiga vilkor.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1872.
Häruti instämma:
Lars Persson,
från Westmanlands län.
J. W. Lundqvist. J. E. Johansson, M. Jonsson,
fr. Westmanlands län. fr. Gefieborgs län.
S. Fr. Norén, C. Johanson, P. Petersson, C. J. Bengtsson,
fr. Elfsborgs län. fr. Kopparbergs län. fr. Kronobergs län.
Pehr Pehrsson. Hans Larsson. Jan Gustaf Jansson. J. S. Fredricson,
fr. Upsala län.
Joh. Jonsson, Magnus Svensson, Gunnar Eriksson, C. J. Kjellman,
fr. Skaraborgs län. fr. Jemtlands län. fr. Jönköpings län.
Anders Anderssson P. Jansson.
i Nyckel by.
S. Magnusson, Andei'S Andersson,
fr. Skaraborgs län.
S. Brolin.
Hans Andersson,
fr. Jemtlands län.