Motioner i Andra Kammaren, \r;o 104.
15
N:o 104.
Af Herr .1. Kjeilmaii: Om förklaring af 4 § i presterskapets pri¬
vilegier den Ki Oktober '1723 med afseende, ä skyldigheten
att bygga prestgård och tiondelada.
Vid 1870 års riksdag har Lag-Utskottet, i anledning af väckta motio¬
ner om ändring i lagens stadganden rörande skyldighet att bygga prestgård
och tiondelada, uttalat den åsigt, att en dylik förändring, för så vidt den åsyf¬
tade en författning, hvarigenom församlingens skyldighet att bygga prestgård
skulle upphäfvas och samma skyldighet ålägges kyrkoherdarne, i mån af de
nuvarandes afgång, stode i strid med 4 § i presterskapets privilegier och så¬
ledes icke kunde åstadkommas i annan ordning än den, som 114 § Rege¬
ringsformen föreskrifver.
Lifligt öfvertygad derom, att nu gällande stadganden om byggnads¬
skyldigheten å prestgård ganska lätt föranleda rättegångar emellan lärare och
församlingsboar samt derigenom åstadkomma missämja, för att icke säga bit¬
terhet och hat, emellan kyrkoherden och hans åhörare, har jag trott mig
böra hemställa, huruvida icke det är ytterst angeläget för lagstiftaren att
undanrödja eller afhjelpa dessa olägenheter.
Med fästadt afseende härå, och då donna fråga icke erhållit sin lös¬
ning i sammanhang med det allmänna ordnandet af presterskapets lönein¬
komster, som genom Kongl. förordningen den 11 Juli 1862 blifvit tillväga-
bragt; då man bör halva fullt skäl för antagandet, att presterskapet eller
Kyrkomötet icke gerna vill motsätta sig förändring i sådana stadganden, som
vålla kyrkoherdarne lika mycket som församlingsboar ne ledsamheter, samt då
jag för närvarande icke anser mig behöfva göra något särskild t förslag
till frågans lösning, utan blott bereda densamma, får jag vördsamt hem¬
ställa,
att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom
förklaras, att 4 § i privilegierna för presterskapet den 16 Oktober
172?> icke utgör hinder för lösning af frågor om ändring i lagens
stadganden rörande skyldigheten att bygga prestgård och tionde¬
16
Motioner i Andra Kammaren, 2V.-0 105,
lada, då sådan ändring icke åsyftar rubbning i nu varande kyrko¬
herdars rättigheter.
Med anledning af hvad jag sålunda hemställt, anhåller jag vördsamt
om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 2G Januari 1872.
C. J. Kjellman,
från Jönköpings län.
N:o 105
Åt' Herr J, Jonasson: Derom att visso p,f Kongl. Mqjrt äskade, i
motionen uppräknade anslag ieke måtte af Riksdagen
beviljas.
Med inträdandet af den nya Riksdags-ordningens tillämpning väntade
sig svenska folket med skal. att äfven eu ny och bättre hushållning med
statens medel skulle göra sig gällande, och mest måhända att en länge så¬
som behöflig ansedd ombildning och förenkling af flertalet af våra embets¬
verk samt i sammanhang dermed indragning af ej så få öfverflödiga tjenster
skulle ske. Allmänna meningen inom landet har såväl genom tidningspres¬
sen som genom å folkmöten uttalade resolutioner yrkat derpå, och derå röster
hafva ock i sådant syfte höjts inom representationen, men hittills utan nämn¬
värd framgång. Fastmera har erfarenheten under de sednare åren ej mindre
än förr visat, att statsutgifterna årligen ökats genom tillskapande af nya
tjenster, förhöjda löner samt pensioner åt embete- och tjensteman — för
hvilka anslag höjandet af landets jordbruk och industri samt förbättrandet af
dess folkskoleväsen fått stå tillbaka. Då jag likväl är af den öfvertygelse,
som tvifvelsutan delas af flertalet Herrar representanter — att alla bespa¬
ringar, som utan olägenhet för det allmänna kunna ske, böra vidtagas ju förr
dess heldre, vågar jag framställa, huruvida icke inskränkning i någon mån
å de särskilda hufvudtitlarne må kunna ske. Jas' får derföre till indragning’
föreslå följande af Kongl. Maj:t äskade belopp.
Fjerde