Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.
1
N:o 1.
Ant. till Riksd. Kansli den 15 Febr. 1872, kl. 1 e. in. *
Konstitutions-Utskottets Memorial med förslag till ändring i 29 § Regerings¬
formen.
Det i 29 § Regeringsformen intagna, från 1772 års Regeringsform hemtacle
■stadgande, att med erkebiskops- och biskopsval skulle förhållas »efter förra van¬
ligheten», innebär hufvudsakligen en försäkran derom, att utnämning till dessa
embeten ej skall ske, förr än efter det förslag till deras återbesättande blifvit i
vederbörlig ordning upprättadt. Någon betydelse derutöfver torde det åtminstone
ej hafva varit lagstiftarens mening att i stadgandet inlägga, men af de begagnade
ordalagen har dock blifvit en ytterligare följd, att hela det hittills öfliga, på före¬
skrifter i 1686 års kyrkolag och dermed sammanhängande författningar grundade
förfaringssättet vid upprättandet af sådana förslag vunnit en sanktion, som gjort
det oåtkomligt för hvarje förbättring äfven i de minsta delar, så länge i grundlag
stadgas, att med dessa val skall förhållas «efter förra vanligheten«.
Nu befanns emellertid detta förfaringssätt ganska snart, åtminstone i ett afse¬
ende, föga tillfredsställande. Rikets Ständer voro nemligen redan år 1809 ense om
ändamålsenligheten af en förändring, hvarigenom Upsala stifts presterskap, som
förfogade öfver endast en röst af de femton, hvilka afgåfvos vid erkebiskopsval,
kunde erhålla ett större inflytande på detta val och deri deltaga med flera röster
än stiftet förut egde. Den grundlagsändring, som i detta och dylika fall var af
nöden, tänkte man sig bäst verkställd så, att i grundlagen efter hand inflyttades de
undantag från den «förra vanligheten» i afseende på biskopsval, hvilka funnos af
Bih. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sami. 1 Höft. I
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.
omständigheterna påkallade. Så föreslog 1809 års Konstitutions-Utskott det tillägg
till 29 § Regeringsformen, att Upsala stifts röst vid erkebiskopsval skulle räknas
lika med fem konsistoriers, men förslaget, ehuru godbändt af Rikets Ständer, kunde
dock lika litet som det vid 1815 års riksdag väckta, att stiftet skulle vid valet ega
tre röster, tillvinna sig Kongl. Maj:ts bifall.
Lagstiftningsförsöken vändes nu i en annan riktning, och uppgiften blef att
gifva 29 § Regeringsformen en sådan lydelse, som väl gaf vid handen, att val skulle
ske och derigenom motsvarade ändamålet med paragrafens upptagande i grundlagen,
men på samma gång lemnadc tillräckligt utrymme att på kyrkolagstiftningens väg
och utan vidare grundlagsändringar ordna detaljerna af valsättet. I denna syftning
föreslog Konstitutions-Utsbottet först år 1834, att orden »efter förra vanligheten«
skulle utbytas mot orden »efter kyrkolag», och sedan år 1857 att paragrafen skulle
lyda på följande sätt: »Till erkebiskopar och biskopar utnämne konungen en af
de tre, som efter föregångna, af vederbörande presterskap och konsistorier förrät¬
tade val föreslagna blifvit«. Men det sednare förslaget ansågs bristfälligt till sin
redaktion och det förra mötte motstånd hos Presteståndet, som befarade, att genom
eu af de tre öfriga Stånden genomdrifven ändring i kyrkolagen biskopsvalen skulle
kunna ordnas på ett sätt, som icke öfverensstämde med presterskapets önskningar.
På samma gång detta mot 1834 års förslag anförda skäl numera torde hafva
förfallit genom det Kyrkomötet tillagda veto i kyrkolagsfrågor, har samma förslag
onekligen vunnit ett nytt och kraftigt stöd genom ett från det första Kyrkomötet
utgånget initiativ. Kyrkomötet har nemligen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1
Oktober 1868, i anledning af åtskilliga hos mötet väckta förslag att åt lekmän och
i synnerhet lärare vid elementarläroverken inrymma rätt att deltaga i biskopsval,
anfört hurusom dessa förslag väl hade ett stöd i biskopens ställning såsom eforus
för läroverken inom stiften, hvarjemte det för Kyrkomötet syntes sannolikt, att för-
samlingarnes deltagande i nämnda val skulle ställa biskopen i ett närmare och för¬
troligare förhållande till dem, öfver hvilkas själavård han hade att vaka, och sålunda
för honom underlätta utöfningen af hans kall, men då någon genomgripande förän¬
dring af kyrkolagen i detta afseende icke kunde ske utan föregående ändring i 29
§ Regeringsformen, hade Kyrkomötet ansett det vara utan ändamål att för det när¬
varande ingå i närmare granskning af frågan, utan endast velat anmäla sin åsigt,
att rätt till deltagande i biskopsval borde tillerkännas lekmän, samt anhålla att
Kongl. Maj:t ville taga saken i öfvervägande.
Genom denna skrifvelse har frågan om förändradt valsätt vid biskopsval vun¬
nit den betydelse för det allmänna, att för dess ändamålsenliga lösning en grund¬
lagsändring med allt skäl kan sättas i fråga, hvarföre Utskottet icke tvekat hem¬
ställa :
att följande förslag till ändring i 29 § Regeringsformen måtte
antagas att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.
3
(Nuvarande lydelse, hvari med kur¬
siv stil äro utmärkta de delar, som blif-
vit föreslagna att ändras eller utgå.)
Till Erkebiskop och Biskopar, med
livilkas val förhålles efter förra vanligheten,
utnämne Konungen en af de tre, som
föreslagne blifvit.
Stockholm den 15 Februari 1872.
(Föreslagen lydelse, hvari ändrin-
garne äro med kursiv stil utmärkta.)
Till Erkebiskop och Biskopar ut¬
nämne Konungen en af de tre, som, i
den ordning Kyrkolagen stadgar, föreslagne
blifvit.
På Utskottets vägnar:
Th. Munck af Rosenschöld.
Herr Sven Nilsson har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i detta ären¬
des behandling i Utskottet.